Fortuna byggd 1857 är Sveriges äldsta ångbåt i drift. Här får du en kort historik
om S/S Fortuna och Movikens hamn. Inför den stundande flytten 2024 till Hudiksvall har man startat föreningen FORTUNAS VÄNNER.
Det här är fotograf Bonny Sjöbloms bild från museet den 8 nov. 2023 där Gunnar Sundblad (sittande) och Bengt Friberg berättar om sina planer med Fortuna.
Se HT reportage De vill flytta Sveriges äldsta ångbåt till Hudiksvall.
Hos Facebookgruppen HUDIKSVALLS – KOMMUN NYA & GAMLA BILDER, finns fler bilder på Fortuna
S/S Fortuna på 1950-talet inspelad av Sven Ove Brask
Läs om DELLEN-BÅTAR
Läs om PRÅMAR
Läs om ÅNGBÅTARNA TAMM
Läs om ÅNGBÅTEN DELLEN
Läs om ÅNGSLUPEN NÄS
Läs om ÅNGBÅTEN DELSBO
Läs om SJÖFARTEN I HUDIKSVALL
Läs om KUST- OCH INSJÖBÅTAR
Läs om Sjöväsendet, inte minst på Dellarna, men se upp för en del felaktigheter.
Läs om Dellarnas kyrkbåtar.
Se Så här fungerar en ångmaskin.
Se s/s Norrskärs ångmaskin under färd 2010
Se S/S Sankt Erik – start av ångmaskin.
Se Så här fungerar ett ånglok.
Se lista över svenska ångfartyg – Wikipedia
Använd sökfunktionen
Tryck ner Ctrl, håll kvar och tryck ner tangenten f och släpp. I sökrutan upp till höger eller ner till vänster beroende på vilken dator du har, kan du nu söka vad du vill i det dokumentet du har framför dig.
Mejladressen till oss hittar du längst ner på sidan.
Hamnen i Moviken. S/S Fortuna är Sveriges äldsta ångbåt i drift.
Fortuna är byggd i England 1857 och levererades i delar till Hudiksvall och vidare med häst till Forsa via Södra Dellen, där hon monterades. Fortuna är en typisk representant för det engelska bogserarbåtstypen, lång och rak. Den första tiden trafikerade hon Dellen, men när sågningen vid ångsågen i Forsa kom igång omkring 1860, bogserade hon pråmar med sågade trävaror från sågen ned till järnvägsstationen i Forsa.
1878 transporterades hon per järnväg till Hudiksvall för att fortsätta sin tjänst som bogserare vid Håstaholmens sågverk. För att kunna vända i kanalen vid Håstaholmen förkortades hon 1884 och försågs samtidigt med en ny maskin om 40 indikerade hkr. Hon blev därmed också av med sin alltmer besvärande hosta, som redan i Forsa gett henne namnet ”Lungsoten”. Bakgrunden till namnet var att den gamla maskinen lät som en serie hostattacker.
1894 byttes den gamla ångpannan ut mot en ny tillverkad vid Söderhamns Mekaniska Verkstad.
1915 försågs hon med en Compoundmaskin tillverkad av C J Wennbergs Mekaniska Verkstad i Karlstad. Denna ångmaskin sitter fortfarande i fartyget.
1930 var det åter dags för byte av ångpanna och en ny, även den från Söderhamns Mekaniska, monterades in. Denna lyftes ur 1979 och nu drivs ångmaskin av en ångpanna som eldas med olja.
Det kan vara av intresse att peka på en tid i Fortunas historia, då hon var försedd med hjälpsegel. Det var i början av seklet 1900 som hon under befälhavare Lindbloms befäl riggades med ett storsegel på stormasten och ett mesansegel på akterskeppet. Henne fart ökade därmed med ca en knop.
Till de mera lustfyllda uppdragen hörde måhända bogsering av lövade och dekorerade pråmar. Sådana utfärder var vanliga i Hudiksvall och på Dellarna omkring sekelskiftet.
Fortuna finns inte med i skeppsregistret, eftersom hon bara är 3.36 meter bred och 16,16 meter lång, men man hittar henne i båtregistret som SSB-7695 med angiven användning ”ångbåt”.
Hudksvalls Weckoblad 1858
Ångsågen började byggas sommaren 1857. Då införskrev man från England ”en mängd högst kostsamma maskinerier och effekter, jämväl en ångbåt för att begagnas så väl till flottning af skogsprodukter från Härjedalen, som ock för passagerare”, berättade Hudiksvalls Weckoblad den 22 maj 1858. Notisen ångbåt är alltså den ännu existerande ”Fortuna”.
Weckobladets lista över ankommande fartyg innehöll den 27 juni 1857 ”skon. Götha från London med machinerier” och den 17 juli ”skon. Maren Catharina från London med machinerier”, vilket måste syfta på delarna till ångsågen och ångbåten.
Notisen 22 maj året därpå berättade vidare om ”Fortuna”. Fartyget hitkom i särskilda delar och forslades till Hamre by (i Forsa), där det sedermera under vintern blivit hopsatt och färdigbygdt. En profsegling dermed har nu försiggått i södra Dellen, hvarvid, förutom Länets Höfding med svit, som för tillfället vore i trakten på beväringsmönstring, flera personer från staden inbjudits, för att i färden deltaga. Seglingen säges hafa lyckats väl. ”Man önskade också Bolaget all lycka och framgång, vid utförandet av ett möjligen lika mycket vågadt som kostsamt företag”.
I dagens båtregister står ”Fortuna” som byggd 1857. Förmodligen borde man istället ange 1858 som tillkomstår, eftersom hon inte blev färdig förrän i maj 1858. Det finns dock inga uppgifter om när skrovet sjösattes – kanske var det redan på hösten 1857? Först i april 1858 köpte man i varje fall timmer till däcksplankor samt lade och drevade däcket, enligt bolagets räkenskaper.
I dessa räkenskaper kam man också läsa att ”Fortuna”s förste kapten hette C W Dickson (stundom skrivet Dixon) och att C E Dahlberg var maskinist. Ångaren hade då en högtrycksmaskin om 10 nominella hästkrafter, med ett karakteristiskt läte som gav henne smeknamnet ”Lungsoten”.
Fortuna blev alltså klar före ångsågen och innan järnvägen var färdig, och de två första åren användes hon därför ute på Dellen. I augusti 1859 kunde man så inviga ångsågen med champagne, införskaffad från Stockholm. Detta år blev också slussarna färdiga och den 16 juli 1860 kunde landshövding Prytz förklara hela järnvägs-och kanalleden öppnad.
Fortuna gick sedan år efter år med virkespråmar den korta sträckan mellan ångsågen och stationen i Forsa. När järnvägen blev klar till Näsviken behövdes inte Fortuna för transport av virket till Forsa station utan då gick hon på Dellen och utförde bogseringar, mestadels med sågat virke från Klubbo– och Storån.
Ny ägare
E O Regnander, initiativtagare till hela trävaruaktiebolaget, hade då lämnat detta och istället startat ett nytt avverkningsprojekt. Det fick heta Vestra Helsinglands Trävaru AB och skaffade sig avverkningsrätter till ca 300 tusen tunnland skog. Företaget köptes dock 1864 upp av det Engelska bolaget, som också ökat sina skogstillgångar ordentligt och vars framtid nu verkade säkrad.
Redan 1868 upplöstes ändå detta storföretag. Alla tillgångar (inklusive Fortuna) övertogs av ett nytt helsvenskt bolag, Hudiksvalls Trävaru AB. Där var E O Regnander åter en ledande kraft och han utsågs också 1869 till företagets disponent. Den befattningen behöll han ända till 1883, då han gammal och sjuklig fick lämna sitt livsverk.
Ner till kusten 1878
Ångsågen i Forsa räckte nu inte längre till. Från 1869 arrenderade Hudiksvalls Trävaru AB också vattensågen i Hamre, men för att klara behovet på längre sikt beslöt man att bygga en ny såg nere vid kusten.
Man utvecklade här metoden att lasta fartygen, som ankrat på redden, från s k takpråmar. För att bogsera dessa ut till fartygen och tomma tillbaka behövdes små behändiga bogserare.
År 1871 inköptes därför ångslupen ”Göten”, byggd 1861, som tidigare gått bl. a. till Arendal och Stjernvik för Göteborgs Ångslups AB och passagerarångaren ”Trosa” (ex Elfkungen), byggd 1858-59, som omdöptes till ”Neptun”.
År 1873 beställdes från Lindholmens varv en starkare bogserbåt, som också kunde bogsera längs kusten. Den levererades 1874 och fick heta ”Activ”.
Samma år var ju järnvägen klar till Näsviken och Fortuna behövdes inte för sitt ursprungliga ändamål. Hon fick några år bogsera sågat virke från Storån och Klubbo i Delsbo över Dellen, men hösten 1878 togs Fortuna ner till Hudiksvall för att komplettera bogserbåtsflottan där.
Då hade man redan 1876 sålt Neptun till Danmark, där hon fick heta ”Frederiksvaerk”. Trävarubolaget ägde därutöver 1882-88 ”Energic”, byggd 1869 på Lindholmen för Gefle Ångslupsbolag och senare hemmahörande i Sundsvall som ”Klampenborg” och ”Svartvik”.
Förkortad och moderniserad
Sommaren 1880 råkade Fortuna stöta på grund i Vintergatsfjärden och gick snabbt till botten. Besättningen räddade sig dock och ångaren klarade sig också bra och lyfts till ytan med hjälp av två pråmar.
Denna olycka var kanske det som gjorde att man beslöt kosta på ångaren en större ombyggnad, som genomfördes 1884. Man hade funnit henne för lång för turerna med pråmar vid Håstaholmen. Fortuna förkortades nu, exakt hur mycket är oklart eftersom inga ursprungsritningar är kända. Hon fick också en ny ångmaskin, som satt kvar till 1915 då Fortuna fick sin nuvarande C J Wennberg-maskin. Nu slapp hon sitt gamla öknamn och i fortsättningen gick det ”Fort unna”.
HP den 22 juni 1906
Något om rederiets andra ångare
År 1888 köpte Hudiksvalls Trävaru AB den lilla ångaren ”Svea”, byggd med träskrov av maskinisten Allard vid Forsa ångsåg, av dennes änka. Den gick först på Dellen men flyttades sedan ner till Hudiksvall.
År 1902 lät man bygga en ny bogserångare ”Anna” från Ljusne M V, närmast som ersättning till ”Activ” som sedan såldes 1904.
År 1904 köpte man den engelska lastångaren ”Supernail”, som fick heta ”Hudiksvall” och drevs av ett särskilt rederi, Hälsinglands Rederi AB. Den såldes åter 1915.
Man disponerade också tidvis bogserångaren ”Saltvik” (ex ”Breant” ex ”Iggesund” ex ”Oskar”, byggd 1867 på Lindholmen), och 1914 inköptes ”Phoenix”/”Fenix”. Med på köpet av Hålsjösågen 1916 följde slutligen den lilla ångslupen ”Hålsjö”, som togs ner till Hudiksvall och fick där heta ”Einar”.
Sista året med takpråmar var 1968. Året därpå såldes ”Göten”, som varit med sedan Håstholmens första sågverk byggdes men som förlorat sin charm när hon motoriserades 1957. Den kom senare till Stockholms skärgård och omdöptes till ”Tjurö”.
Fortuna användes i yrkesmässig fart t o m 1961. Att hon sedan ändå fick vara kvar berodde på att två av hennes vänner, Lasse Hamrin och Rune Strömbom, gick upp till Håstaholmens dåvarande chef Olle Palmborg och bad att få rusta upp ångaren till dugligt skick. De fick ja och satsade sedan all sin fritid på Fortuna, som de därefter fick disponera mot att de betalade kolet och andra förbrukningsvaror till henne. Med sina familjer var de sedan ute med Fortuna så ofta det gick. Varje midsommarafton hissade man flaggspelet och tuffade genom Hudiksvalls skärgård ner till Saltvik.
I början av 70-talet beslöt Fortunas ägare ändå att hon skulle säljas och det uppges ha varit nära att hon då gick till skrot. Lasse och Rune fick ändå till slut överta veteranångaren för 2000 kronor och allt verkade bra. Efter några år gick dock ångpannan plötsligt sönder och en reparation skulle de inte ha råd med.
Då beslöt Iggesunds Lars G Sundblad att köpa tillbaka Fortuna, sätta in en ny ångpanna med oljeeldning och låta de två entusiasterna få ha fortsatt dispositionsrätt till ångaren. Oljeeldningen gav dock henne ett annat ljud och Fortuna blev inte lika ofta använd som tidigare men fick ändå göra turer med företagets gäster då och då.
1999 inköptes Fortuna av Stiftelsen Hudiksvalls Bruksminnen och flyttades till Moviken i Norra Dellen, där hon sedan dess har sin hemmahamn.
Källa: Saxat ur Arne Sundströms historik om Fortuna
Fotograf Bonny Sjöblom tog troligen den här bilden på Fortuna när hon genomgick en uppfräschning före flytten till Moviken.
Fortunas sista dag i Moviken 5 juni 2024. Här är hon flyttad till gästbryggan där hon ska lyftas upp för att fransporteras till Iggesund där hon ska gå igenom en behövlig uppfräschning. Lägg märke till att skorstenen är nerfälld, och att masten liksom livbojarna är portplockade.
Här lämnar Fortuna Dellens vatten för sista gången. Foto: Bonny Sjöblom
Ett lung och fint lyft utan problem och därmed var hon klar för avfärd. Foto Bonny Sjöblom
Fortuna är lastad för avfärd, och nu fick vi också veta att dess vikt var knapp 30 ton.
Som f d maskinist på Fortuna, vill jag tacka för den tid vi fått nöjet att ha Fortuna här i Moviken, och det är med stor glädje och tillförsikt som jag önskar henne allt gott i framtiden, nu när vi vet att hon kommer under ömt vårdande händer. Åke Nätterö
Se SVT:s film.
GEFLE DAGBLAD DEN 12/7 1895
En lusttur
(Verklighetsbild ur Helsingelifvet, tecknad för Gefle Dagblad af V. v. W)
En vacker söndagseftermiddag i juli månad för 20 år sedan skulle ångaren »Fortuna» afgå från öfre slussen i Forsa till Sunnansjö brygga i Delsbo. Det skulle bli »lusttur» och därför stodo ett åttiotal kraftfulla, lefnadsglada pojkar jämte ett par dussin rödkindade jäntor på den lilla i alla hänseenden bristfälliga bogserbåtens däck. Ångaren hade för sin sjuklighets skull fått med rätta öknamnet »lungsoten». Man gladde sig öfver att på aftonen få en sväng; pojkarne med »boskorna» och flickorna med de hurtiga delborna som allmänt äro afhållna af det täcka könet i flera af Helsinglands socknar, emedan delbon ej friar efter skatt utan »ser till hjärtat».
Ändtligen lade Fortuna ut, och efter mycket pustande var han framme i Delsbo, då den danslystna skaran under sång och skrål, tjut och vrål tågade till danslokalen, som utgjordes af ett vattensågverk.
På en afsågad stockände i lokalens midt satt en soldat af Delsbo kompani, som hette Bergman och stämde sin fiol. Snart spelade han upp den ena hurtiga polskan efter den andra och dansen kom i full gång.
Som »eldvatten» flöt i strömmar blef dansen snart vildare och vildare, sorlet och skränet, som blandades med gräsliga eder och glåpord, starkare och hemskare. En snarsticken delbo riktade en kraftig spark mot en munvig forssabo, men träffade i stället den jänta som forssabon dansade med, i underlifvet, så att hon afsvimmad föll till golfvet. Detta var som att kasta halm på eld; ty med den snabbhet som är helsingen egen, då det gäller att slåss, voro snart alla manliga individerna inbegripna i ett vildt handgemäng.
Af Fortunas manliga passagerare voro de flesta från Forssa ångsåg och från tidigaste barnaår väl öfvade i knytnäfsbataljer, i hvilka de voro riktiga öfversittare. De hade mångfaldiga gånger, ehuru underlägsna till numerär genompryglat de af andra fruktade rallarne.
Det stod ej heller länge på, förrän sågen var ren från delbor; men då återtåget skulle beträdas finge delboarne förstärkning och i spetsen för dem kom Bergman. Under ett tjut som skulle kommit Amerikas svartfötter att häpna, störtade delboarne öfver sina antagonister, som långsamt och under tappert motstånd drogo sig till bryggan, där Fortuna låg förtöjd. Arriergardet af Forssaboarne utgjorde af Gustaf Lind bördig från Norrala och E. Sjöberg f.d. gardist samt en knektpojke från Hansseby. Avantgardet på delboarnes sida utgjordes af Polsken »Skroten» och Bergman samt Rolfsbergaren.
Fortuna hade lagt ut med fören, på det att ej fienderna skulle kunna komma ombord. Snart voro alla passagerare ombord utom G. Lind, som envist en lång stund ensam höll stånd mot de påträngande. Till slut gaf Lind, som var beväpnad med en spak, Polsken ett nyp, så att denne föll baklänges och i fallet slog kull Skroten. Begagnande sig af det andrum, som härigenom uppkom hoppade Lind ombord och sköt med det samma ut båten från bryggan.
Nu kom en riktig skur af projektiler öfver Fortuna, så att flere fingo skråmor och tvänne fönster på salongen krossades. Delborna togo och lyfte fiolisten upp i vädret, där han satt och vinkade en stund med en mässingdosa i ena handen och en påk i den andra. Detta varade dock icke länge, ty plötsligt såg man dem springa ned i en mängd små båtar och styra kurs rakt på Fortuna, som hade svårt för att få fart.
I den främsta båtens förstäf stod Bergman beväpnad med en båtshake och stolt som en vikingahöfding. Fortunas besättning beredde sig på en skarp strid, så mycket farligare som en stark nordost började att blåsa. Snart var Bergmans båt så nära Fortunas babord, att Bergman högg fast med båtshaken i ett af de sönderslagna fönstren, och samtidigt härmed började de öfriga af delboarne i hans lilla båt att ursinnigt med sina båtshakar angripa Fortunas manskap, som fick fullt upp att göra, emedan om en stöt eller ett hugg parerades, det då träffade en annan.
En sittsoffa hade blifvit söndertagen till slagdon och utdelad åt ångarens män, jämte två järnspett och en båtshake, men då däcket var trångt, var det ej godt att värja sig, ty flera båtar hade lagt till vid styrbord.
En f.d. gardist, som hette Olsson, blef varse en liten kanon, som stod i fören på en fastskrufvad lavett. Denna tog han, laddade den löst ända till mynningen och, sedan den efter många besvärligheter blifvit flyttad till aktern, fyrade han af den på den förstnämda båtens besättning.
Verkan häraf blef för striden afgörande: rekylen blef starkare än hvad Olsson beräknat och både han och kanonen gick öfver bord. Kanonen sjönk i Dellens djup, men Olsson föll på relingen på en af fiendernas båtar, hvadan denne kantrade och dess besättning fick en välbehöflig svalka. Delboarne måste nu tänka på att rädda sina kamrater från att drunkna, och under tiden hann Fortuna utom skotthåll. Olsson fördes som krigsfånge till Delsbo, där han blef gästfritt emottagen samt var redan följande morgon på sitt arbete vid Forssa ångsåg.
Fortuna kom vid midnattstid till öfre slussen och hvar och en gick hem till sitt, men om lustturen talades ofta.
Många dylika drabbningar socknar emellan ha utkämpas inom Helsingland, t.ex. mellan Mo och Rengsjö för omkring 30 år sedan å Glösboheden; mellan Delsbo och Bjuråker på Pålsmessmarknaden för 20 år sedan. Men den blodigaste af alla är antagligen då 200 arbetare från Forssa ångsåg grundligt genompryglade 500 rallare och drefvo dem upp i Smedgårdsberget. Denna strid började kl. 7 på morgonen och räckte till kl. 1 e.m.
Källa: Kungliga Biblioteket
Avskrift: Viveca Sundberg
Bild ur Iggesunds bruks arkiv
Läs om Sveriges Ångbåtsförening
Bilder
Fortuna i Hudiksvall
Fortuna i Hudiksvall
Fortuna i Hudiksvall
Fortuna vid Håsta något år innan hon blev flyttad till Moviken
Hamnen i Moviken
Fortuna lägger ut från hamnen i Moviken
Här har det inträffat en malör. Efter en kortare tur fick Fortuna motorproblem och fick bogseras tillbaka till hamnen av följebåten Dellen
Tidigare maskinisten på Fortuna, Åke Nätterö berättar om Fortunas ångmaskin som måste skötas lika kärleksfullt som ett kvinnosköte. Sen finns också en utflykt med Fortuna och Dellen år 2007.
En ångbåt kan man inte ta med våld och bara köra iväg – den måste likt en kvinna värmas upp innan hon är villig att låta sig användas, därför finns den viktiga lubrikatorn.
Källa: Sjöhistoriska museet Foto: Bengt Fogelberg 1968
Källa: Sjöhistoriska museet Foto: vid Iggesund av Bengt Fogelberg 1963
HUDIKSVALLS TIDNING Lördag 2 augusti 2003
Stiftelsen Hudiksvalls bruksminnen bjöd på en Dellentur med Sveriges äldsta båt i trafik då det var hamnträff i Moviken. Erik Holm är kapten på ångfartyget från 1858 som tidigare dragit pråmar över Dellen.
Ångbåten har numer modern digital navigationsutrustning, men ratten och kommunikationen är fortfarande gammaldags manuell. Ingemar Lek håller i ratten.
Göran Sundell sköter om den gamla ångmotorn. I den värmen som rådde på fredagen, tyckte han det var skönt att pannan numer är dieseleldad istället för koleldad.
Rättelser och kompletteringar mottar vi varmt och tacksamt
Om du gillar den här sidan och vill stödja vårt arbete är en gåva, eller en donation senare, mycket välkommen till Dellenportalens konto 6408-619 968 508 Handelsbanken Hudiksvall
Du kan även Swisha din gåva till 073-600 42 78.
Tack för din gåva – tillsammans kan vi glädja andra.
Tack för ditt besök och välkommen åter!
Sammanställt av Åke Nätterö
Dellenportalen | Åke Nätterö | Anderbo 62 | 824 78 Bjuråker | Tel 0653-600 62
Hej!
Trevliga artiklar som jag just hittade. Fortuna är Sveriges äldsta ångfartyg. Ovan med ”rubriken” 1930 står att pannan lyftes ur. Den eller någon annan panna lyftes in igen, förmodligen modifierades den till oljeeldning. Det finns en ångpanna och det är den som är oljeeldad. Inte maskinen som det står i texten.
Trevligt att båten finns kvar, tittar på den emellanåt när jag kommer åt det hållet. Tittar även på Tamm men det tycks inte hända så mycket mellan mina besök ungefär vartannat år.
Är engagerad i Sveriges Ångbåtsförening och dess tidning SÅF-bladet. Kanske dags att skriva en ny artikel om ångbåtarna kring Dellensjöarna.
Hej Sven!
Tack för att du påpekade den här fadäsen. Du har ju naturligtvis helt rätt, och jag har nu rättat till det hela.
Trevligt också att du håller koll på oss.
Med vänlig hälsning
Åke Nätterö
Hej!
Ingen slussning mellan ångsågen och Forsa station väl?
Hej Håkan. Du har helt rätt. Förstår inte var jag fått uppgiften ifrån, men nu är den borttagen. Tack Håken. Åke