Ångbåtarna Tamm

Dellenportalen har med hjälp av egna-och andras bilder, tillsammans med fakta från intervjuer och skrifter ur olika arkiv – sammanställt en kort historik om Ångbåtarna Tamm

Allt material i den här artikeln är skyddat enligt lagen om upphovsrätt och får inte mångfaldigas utan medgivande.

Mejladressen till oss hittar du längst ner på sidan

Så föreställde sig Bernt Stolt att hjulångaren Tamm såg ut

År 1842 kunde Tamm (1), en hjulångare på 786 registerton, 8 hkrs maskineffekt och inköpt för 7.500 kronor i Eskilstuna, avlösa de tidigare rodda eller seglade malmhaxarna på Norrdellen mellan Moviken/Friggesund och Hallbo. Detta skrov byggdes på slipen i Moviken, där båten även sjösattes midsommarafton 1842. Ångpannan var oval och tillverkad av nitad järnplåt. För sin tid mycket modern, då många samtida båtar hade fyrkantiga ångpannor av gjutjärn och koppar. Det väckte viss uppståndelse när denna båt sjösattes, då enligt en dåtida skildring denna rykande morian skulle börja trafikera norra Dellen. Bonden på Hålsjö nr. 10 i Norrbo Lars Nilsson berättade inför sin hundraårsdag att han jämte en del andra körde med häst till Moviken för att åse sjösättningen av en båt gjord av järn som skulle flyta på vattnet och som dessutom gick med eld och vatten.

—7Y15— Uppgifter ur släktboken

S/S TAMM
Men när den Tammska kanalleden byggdes i slutet av 1850-talet, var hjulångaren för bred för slussarna. Den skrotades ned och ersattes med Tamm (ll), byggd på södra varvet i Stockholm. Denna båt beställdes 1857 av Strömbacka bruk. Ångmaskin, panna och plåtar levererades till bruket. Skrovet nitades samman vid slipen i Moviken. Där installerades även maskin, ångpanna och övrig utrustning.

Mått: 18,24 x 3,33 x 1, 24 – 23 brt
Maskin: Lindahl & Runer? Hk.

Movikens hamn 1910-talet. Den eleganta damen är kapten Emil Schmidts fru Carolina.
I bakgrunden järnmagasinet som brann ned till grunden 1918.

Herrgårdsfolket på en utflykt med ångaren Tamm

Tamm på väg till Näsviken. Einar Sved, Fönebo, kapten Emil Schmidt och Oskar Djurman Moviken

Tamm på väg till Näsviken. 1. Emil Schmidt, 2 Erik Eriksson Tum och längst fram Jonas Strid i helskägg

Några namn på skeppare på ångaren Tamm:
Hans-och Daniel Friberg förde båda Tamm i slutet av 1800-talet Åren 1900-1934 kapten Emil Schmidt efter honom skepparen Erik Persson (atleten kallad). Under slutet av 1800-talet arbetade Johan O Vikberg som maskinist på Tamm. Flera generationer ur släkten Vikberg blev maskinister, den siste hette Edvin Vikberg. Andra var Reinhold Fernström maskinist och Oskar Djurman som skeppare.

Tamm var Strömbacka bruks egen båt med huvudsaklig uppgift att bogsera järn och malm i pråmar mellan hamnarna i Näsviken och Moviken. Dess hemmahamn var Moviken

En rapport från 1911 berättar att bolagets ångbåt Tamm har en ångpanna med 98 st tuber på 2 tum i diam. Maskin gör 210 slag i min. 7 knop. 9 kg tryck.
Båten bränner en famn ved för att gå med 2 pråmar från Moviken till Näsviken (kol 5 hl)
En famn ved kostar Bruket 5 kr. En ångbåtsfamn motsvarar 6 kubikfot.

Längst ut på piren i Moviken hade Tamm sitt båthus.

1937 gick de sista transporterna av malm och järn över Dellarna, varvid omlastning skedde vid Näsvikens gamla station. Därefter kom Tamm att hyras ut till Dellarnas flottningsförening för bogsering av virke över sjöarna.
Nöjesresor mad Tamm och en lövad pråm förekom ofta. Resorna gick då till festerna i Hallbo och Dellenbaden. Bolaget bjöd ibland sina tjänstemän på lusttur över Dellarna.

En bild på Tamm från 1940-talet Från vänster maskinisten Reinhold Fernström och skepparen Erik Persson

Fr. v. Tage Rask? Oskar Djurman, okänd
Åren 1950-51 byggdes Tamm om från ångbåt till motorbåt. Den revs vid kajen i Moviken och drogs sedan till Näsviken, där en ny diselmotor inmonterades och en ny överbyggnad gjordes.

När flottningen upphörde 1965 drogs båten upp vid flottningsföreningens slip i Näsviken.

Tamm uppdragen på slipen i Näsviken efter 1965

Slipen i Näsviken efter 1965

Flottningsföreningen sålde allt kvarvarande flottningsmaterial inklusive bogserbåtarna Tamm och Dellen till Jonnie Dahlström på våren 1967 och Dahlström sålde sedan ut det mesta på en auktion den 14 oktober 1967.

Dellen behöll han för egen del. Tamm ropades in av brodern Börje Dahlström för 3.000 kronor. Sommaren 1968 sålde Börje Dahlström båten till Sven Klaar i Delsbo, priset var nog även då 3.000 kronor. Sven Klaar började rusta upp Tamm sommaren 1968. Upprustningen bestod av utvändig målning av själva järnskrovet. I juli 1968 sjösatte han båten och förtöjde den vid flottningsföreningens kajplats i Näsviken. Dagen efter sjösättningen sjönk Tamm och blev hängande i förtöjningskättingarna vid kajen.

Det gissades att skrovet skadats vid själva sjösättningen, då slipvagnen hade stött mot något föremål under vattnet och båten hade förskjutits på sitt underlag. Flottningschefen Conrad Holm var emellertid av den uppfattningen, att d.s.k. ”dyvikarna”, någon slags lucka i skrovets botten, inte slutits till före sjösättningen och där hade vattnet strömmat in och båten sjunkit.
Klaar gjorde några försök att länspumpa och lyfta Tamm, men försöken misslyckades och båten blev liggande vid kajen.

Vid ett besök sommaren 1969, då hade Tamm legat sjunken en vinter, var en del av överbyggnaden uppfläkt och förstörd och järnet angripet av rost. Hösten 1969 hade ännu ingenting gjorts och Tamm gick mot ännu en vinter i sin kalla grav.

Sommaren 1970 blev ursprunglige ägaren Jonnie Dahlström, av Forsa kommun anmodad att lyfta upp båten och flytta den från kajen i Näsviken. Köpekontraktet med Sven Klaar annullerades och båten försåldes på nytt. Köparen hette den här gången Sven Jonsson och han var från Ilsbo.
Jonsson var en företagsam ung man. Han hyrde en grodmansutrustning och gick själv ner och tätade och stängde luckor, därefter lånade han en kraftig pump, rättade till båten med en lyftkran och satte igång att pumpa. Det dröjde inte länge förrän Tamm var flott igen.

Två vintrar och två somrar under vattnet, hade dock förstört ganska mycket av inredning och utrustning i båten. Jonsson fick byta alla fönsterrutor, byta ut en del av träinredningen och naturligtvis göra rent från kölen till masttoppen. En expert på diselmotorer tillkallades och fick också igång den fina Bolindermotorn.

Jonsson försökte under sommaren sälja båten, men ingen allvarlig spekulant dök upp.
Hösten 1970 drogs Tamm återigen upp på slipen i Näsviken. Tamm var lyckligt räddad från att bli vrak den här gången.

Tidningsbild från 15/8 1970. Foto: Bengt Fogelberg

1973 kom båten i bröderna Erik- och Bror Berglöfs ägo. De tänkte bygga om den till en familjebåt för att köra den i Dellensjöarna. De hade börjat måla och svetsa och kommit långt i planerna på att sätta in en ny dieselmotor när båten i mitten av 1970-talet härjades av en brand. Hela överbyggnaden och inredningen brann upp. Båten blev ståendes efter branden och 1990 skänkte (andra hävdar sålde) bröderna Berglöf den till en ekonomisk förening.

1991 bildades hos Länsstyrelsen M/S Tamm ekonomisk förening.

Rättelser och kompletteringar mottar vi varmt och tacksamt

Om du gillar den här sidan och vill stödja vårt arbete är en gåva eller donation senare mycket välkommen till Dellenportalens konto 6408-619 968 508 Handelsbanken Hudiksvall
Du kan även Swisha din gåva till 073-600 42 78

Tack för din gåva – tillsammans kan vi glädja andra. 

Tack för ditt besö och välkommen åter!

Sammanställt av Åke Nätterö

 Tillbaka till toppen

Dellenportalen | Åke Nätterö | Anderbo 62 | 824 78 Bjuråker | Tel 0653-600 62