Läs om labyrintmagin på Kuggöarna utanför Hudiksvall
Se bilder på sockenbilder/Rogsta
Läs om Labyrinter på Wikipedia
Läs mer om Labyrinter – Wikipedia
Ett liknande mysterium är Nascalinjerna
Läs om Kuggöarna, Länsstyrelsen Gävleborg
Läs om Kuggöarnas kapell
Använd sökfunktionen
Tryck ner Ctrl, håll kvar och tryck ner tangenten f och släpp. Nu kan du söka vad du vill i sökrutan upp till höger eller ner till vänster, beroende på vilken dator du har.
Mejladressen till oss hittar du längst ned på sidan
Labyrintmagi på Kuggören
Fiskaren Erik Åslund (1920 – 2008) i labyrinten vid Kuggörarna.
På flera ställen längs hälsingekusten uppträder s.k. labyrinter, märkliga stensättningar, som oftast återfinns i anslutning till fiskelägen. Figurerna är svåra att datera och deras ursprungliga syfte är omdiskuterat. Man vet, att labyrintfigurer av exakt samma typ som man finner längs kusttrakterna i Norden, också varit kända i medelhavsområdet redan för mer än 3000 år sedan, d.v.s. under bronsåldern. I Norden har man kanske lärt känna labyrintfigurerna lika tidigt, men det går knappast att bevisa. Med stor sannolikhet har Nordens folk i alla fall känt till figurerna ett bra tag, innan kristendomen gjorde sitt intåg. Labyrinterna hör otvivelaktigt samman med ursprungligen hedniska föreställningar. Man kan ana sig till att de en gång använts i samband med fruktbarhetsriter om vårarna. De traditionsspillror som övervintrat till vår tid, tyder ofta på att de haft ett magiskt syfte.
Av de närmare 300 labyrintförekomster, som kunnat spåras i Sverige, är merparten dock från historisk tid, d.v.s. från den senaste årtusendet, då landet varit kristet. Att dessa labyrintfigurer är förhållandevis unga gör dem inte ointressanta. Tvärtom bjuds här en enastående möjlighet till inblickar i en mer än tretusenårig föreställningsvärld. I Norden har man på sina ställen fortsatt att anlägga stenlabyrinter ännu på 1800-talet och t.o.m. in i vårt eget sekel. Här har gamla föreställningar levt vidare flera årtusenden efter det att de fallit i glömska längre söderut. Just i Norden har man därför förutsättningar att finna nyckeln till labyrinternas gåta — om det alls går att skingra dunklet.
Labyrint på Prästgrundet utanför Söderhamn. Figuren är drygt 16 m i diameter. Den streckade delen av figuren är dold för insyn av enbuskar m.m. Planritningen är en något justerad kopia av ett original utfört 1955 av Ingalill Granlund.
Koncentration vid Hornslandet
Hälsingekustens labyrinter är ännu inte fullständigt utforskade. De kända förekomsterna koncentreras till området kring Hornslandet utanför Hudiksvall. Enstaka figurer uppträder också på Prästgrundet utanför Söderhamn och på Gran i Gnarps socken.
På Prästgrundet finns en stenlagd labyrint, som av tradition gått under namnet Trondheim. Inga andra kända labyrinter i Norden har lånat sitt namn från den kända staden i Tröndelagen, men det är vanligt att labyrinter uppfattats som bilder av fästningar eller kända städer och att de lånat namn från kända städer som Jerusalem, Jeriko, Konstantinopel, Viborg, etc. Namnskicket på Prästgrundet är alltså en smula ovanligt men samtidigt ganska typiskt.
Vid Hornslandets södra udde har tidigare funnits en labyrint vid fiskeläget Hölick. Att döma av kartan från fornminnesinventeringen 1956 bör den ha legat ungefär 300 m öster om fiskelägets kapell. Hans Westberg uppger att han hört att labyrinten skulle ha förstörts i samband med att man byggde lotsstationen vid Hölick eller i samband med att väg drogs fram till fiskeläget.
Kuggöarna. Karta från Riksantikvarieämbetet
Vid Kuggörens fiskeläge finns en ganska stor och mycket välbevarad labyrint belägen vid öns nordspets. Den ligger högt, på underlag av klappersten.
På sydspetsen av Bålsön alldeles utanför Kuggören återfinns inte mindre än fyra labyrinter, som ligger grupperade parvis på klapperstensfält. En av dem är i dag så skadad och övervuxen med vegetation att dess planlösning inte längre kan tydas. De övriga framträder däremot ganska klart.
Ytterligare fyra labyrinter finns på Hästholmen, ett stycke norr om Kuggören. Tre av dem är mycket små. Den fjärde, som är något större, är svår att i detaljerna urskilja mot underlaget av klappersten.
Hästholmen. Karta från Riksantikvarieämbetet
Enligt uppgifter från ett par personer på Kuggören lär det också ha funnits några små labyrinter på fastlandet någon kilometer från kusten mellan Lakbäck och Stensö, strax norr om Hornslandet. Ingen av sagesmännen har dock själv sett dem och platsen kan följaktligen inte närmare preciseras.
På ön Gran finns en labyrint omkring 200 m norr om fyren. Enligt uppgift skall den vara lagd på 1870-talet.
Hälsingekustens labyrintförekomster.
Samband med fisket
De kustnära labyrinterna i Norden har som regel tydlig anknytning till säsongsfiskeplatser längst ute på de vindpinade öarna i havsbandet. Under några hektiska sommarmånader låg folk här ute på fiske. Bostäderna var primitiva, hamnarna ofta trånga och skären låg exponerade för dåligt väder. Det var bara när fisken gick till, som människor fann anledning att vistas på så ogästvänliga platser.
Ofta ligger stenfigurerna nära bevarad fiskarbebyggelse. Andra gånger uppträder de i anslutning till tomtningar, giströsen, båtlänningar eller andra lämningar, som tyder på att platserna förr använts som baser för sommarfiske. Ofta ligger labyrinterna så lågt över nuvarande havsytan att man kan sluta sig till, att de inte är särskilt gamla.
Hälsinglands labyrinter ligger alla vid kusten och deras ringa höjd över havet tyder på att de anlagts ganska sent. Sambandet med fiske och seglation är mycket tydligt. Det rör sig kort sagt om typiska nordiska kustlabyrinter.
Labyrinten på Prästgrundet ligger vid ett gammalt fiskeläge. Att döma av topografiska kartan ligger den lägre än femmeterskurvan och kan följaktligen inte vara särskilt gammal. Också i Hölick förefaller kopplingen mellan fiskeläge och labyrint vara mycket tydligt. Även denna labyrint tycks ha legat lägre än femmetersnivån.
Labyrinten på Kuggören ligger i nära anslutning till ett gammalt fiskeläge, men här är höjden över havet omkring tio meter, vilket gör, att man åtminstone teoretiskt kan tänka sig, att den anlagts redan vid medeltidens början eller t.o.m. ännu något tidigare. Mest sannolikt är dock, att den är yngre. Planlösningen är originell och avviker tydligt från det mer typiska schemat hos labyrinten på Prästgrundet.
Labyrinterna på Bålsön tycks att döma av kartan ligga något högre än femmetersnivån. Här finns inga intilliggande spår av fiskarbebyggelse. Bålsön anses visserligen ha det äldsta fiskeläget i trakten — öns kapell är från 1603 — men den bebyggelsen har varit koncentrerad kring den numera uppgrundade ”Gammelhamn” på öns norra del, nästan två kilometer från labyrinterna. Av de tre välbehållna labyrinterna på Bålsön har en ”klassisk” planlösning med åtta vallar, samma typ som man träffat på i medelhavsområdet (RAÄ 60:1). De andra två har tämligen originella mönster.
Hästholmens labyrinter ligger uppseendeväckande lågt, bara några enstaka meter över havet. De kan därför bara vara något hundratal år gamla. Hästholmen tycks aldrig ha varit bebodd. Två av de små labyrinterna (RAÄ 96:1 och 96:2) gör ett direkt amatörmässigt intryck. Den tredje (RAÄ 96:4) visar däremot tydlig släktskap med ”klassiska” figurer på Bålsön.
Labyrinterna på Bålsön. RAÄ 60:3 är alltför skadad och övervuxen för att kunna avbildas. Skissen till höger om RAÄ 60:4 återger planlösningens centrala delar som de avbildats av Olle Homman 1955. Förmodligen har labyrinten sedan dess justerats något och därigenom fått den konstiga planlösning, som den har i dag. RAÄ 60:1 har exakt samma planlösning som en mer än 3000 år gammal labyrintfigur från Pylos i Grekland.
Erik Åslund på Kuggören uppger, att labyrinterna på södra Bålsön och på Hästholmen ligger vid gamla ”varp”, d.v.s. platser som lämpade sig för notdragning, som var den äldsta fiskemetoden här ute. Hästholmen var känd som den bästa fiskeplatsen i trakten. Där kan man ha fångat vår-lekande strömming både med not och senare med skötar. Även Hans Westberg framhåller Hästholmens betydelse som fångplats för säl, lax och strömming. Han uppger att där ibland funnits ända upp till 20 eller 30 båtlag som samtidigt fiskat kring ön. Tydligt är alltså att labyrinterna på Bålsön och Hästholmen inte anlagts därför att det funnits bebyggelse på dessa platser utan snarare därför att här funnits populära ställen för notdragning. Sambandet med fisket är mycket tydligt trots att goda hamnar saknas.
Främlingar
Inga traditioner är kända om labyrinterna på Hästholmen och Bålsön, vilket är lätt att förklara eftersom här saknats intilliggande bebyggelse med människor, som kunnat återberätta, vad de en gång hört. På Kuggören finns däremot fortfarande ättlingar till äldre tiders säsongfiskare. De har en del att berätta om sin labyrint, men det är överraskande nog mest upplysningar som tyder på att stensättningen anlagts av främlingar. Ingen vill förknippa den med fisket.
Det är en spridd uppfattning bland Kuggörens äldre invånare att labyrinterna byggts av några sjömän, vars fartyg instängts av storm i Kuggörens hamn. För att få förströelse under väntetiden byggde man stensättningen.
Men det finns också andra uppgifter, som dock inte tycks vara lika väl rotade i folkmedvetandet. En tanke som framkastas är t.ex. att labyrinten skulle vara anlagd av ryssarna under härjningarna av norrlandskusten 1720-21.
En annan uppgift går ut på att labyrinten på Kuggören byggts av landstormsmän under första världskriget. Så ung kan den dock omöjligen vara. Erik Åslund uppger nämligen att hans förfäder känt till labyrinten sedan tidigt 1800-tal.
Det finns en motsättning mellan dessa traditioner, som vill skylla labyrintens tillkomst på tillfälligt besökande främlingar och lokaliseringsmönstrets vittnesbörd, som tyder på att stensättningarna hört samman med säsongfisket. Liknande motsättningar kan spåras på många andra håll. Föreställningen att ryssar anlagt labyrinter förekommer t.ex. på flera ställen längs norrlandskusten samt i Roslagen. Ibland utpekas ryssar, i en del fall talas om ryska krigsfångar och ibland nämns bara krigsfångar som labyrinternas upphovsmän. Dessa traditioner saknar med all säkerhet verklighetsunderlag. I Ryssland är nämligen labyrinter nästan helt okända med undantag för kusttrakterna uppe vid Ishavet, där samer och karelare spelat en mer framträdande roll än ryssarna gjort. Det är helt otroligt, att de ryska matroserna på galärflottorna, som härjade de svenska kusterna, skulle varit bärare av labyrinttraditioner. Historierna om ryssar, som anlagt labyrinter, kan avfärdas som en vandringssägen, som förknippats med stensättningarna i efterhand.
På liknande sätt kan man antagligen förklara ett antal uppgifter som går ut på att skeppsbrutna anlagt labyrinter. Om en labyrint på Hallands Väderö berättas t.ex. att den skulle vara anlagd av skeppsbrutna sjömän, men det finns också en tradition om att den byggdes, då engelska flottan låg i dessa vatten under napoleonkrigen. Bägge uppgifterna saknar antagligen verklighetsunderlag.
Kända personer har ibland lånats till förklaringssägnerna. Vid den sovjetiska ishavskusten finns t.ex. en labyrint som uppges vara byggd av Peter den store. En annan anses vara ett verk av upprorsmannen Pugatjev. I Norra Halland uppges att kaparen Lars Gatenhjelm byggt labyrinter.
Lite svårare är det att bedöma förklaringsvärdet hos de traditioner som pekar ut tillfälligt ilandstigna sjömän som labyrintbyggare. Sådana uppgifter finns på fler ställen än på Kuggören. Sjömännen, som ofta rekryterades ur fiskarbefolkningen, kan ha varit bärare av labyrinttraditioner. Men det är också möjligt, att sådana traditioner bara är ännu ett uttryck för den rätt allmänna benägenheten att skylla labyrinternas tillkomst på främlingar.
Magi
Varför utpekas så ofta främlingar, trots att starka indicier tyder på att labyrinterna hört samman med det lokala fisket? Den enklaste förklaringen är att labyrinterna är så gamla att deras tillkomst fallit i glömska. Det man inte förstår skyller man gärna på främlingar. En sådan tendens kan ha förstärkts av att labyrinternas ursprungliga syfte varit hemlighetsfullt.
Från flera håll i Norden kommer uppgifter, som tyder på att labyrinter använts i magiskt syfte. Man har helt enkelt trollat genom att traska i stenfigurernas gångar. Upplysningarna är ofta svåråtkomliga. En förutsättning för magi brukar ju vara att man håller tyst om det man gör. De traditionsspillror som ändå tagits till vara, tyder på att labyrintmagi haft ett brett användningsområde. I inlandet har samerna trott sig kunna få skydd mot järvens härjningar genom att trolla i labyrinter. I Västergötland har man på motsvarande sätt skyddat djuren mot vargen med hjälp av stenlagda labyrinter. Stenfigurerna har också ansetts ge skydd mot ”onda vättar” och det finns ett exempel från Blekinge, som visar, att man så sent som mot slutet av 1800-talet gått i en labyrint för att bli kvitt sjukdom.
I kusttrakterna tycks labyrintmagi främst ha tagit sikte på att ge god fångst och skydd mot farorna på sjön. Från Roslagen i söder till Norrbottens skärgård finner man ett antal traditioner, som tyder på att fiskarbefolkningen trollat i labyrinterna. Det kanske mest intressanta exemplet av dem alla kommer just från Kuggören. Labyrinten där tycks ha använts för magiska syften så sent som på 1950-talet.
Gubben på Kuggören
Erling Matz uppger i sin bok Sällsamheter i Stockholms skärgård att det skulle ge tur i fiske, om man sprang genom en labyrints gångar utan att snudda stenarna och utan att behöva hoppa över några ”väggar”. Matz skriver också, att han hört en fiskare från Södermöja i Stockholms skärgård berätta, hur han en gång sett en gammal fiskargubbe springa genom labyrinten vid fiskeläget Hölick utanför Hudiksvall. ”Han sprang och spottade hela tiden över axeln. Det skulle ge tur i fiske”.
En kontrollintervju, som jag gjort med sagesmannen, visar att det i själva verket var i labyrinten på Kuggören, som den gamle mannen iakttagits. Händelsen ägde rum 1955. Gubbens söner var ute på fiske och själv trodde han tydligen inte, att någon iakttog honom när han gick i labyrinten. Det hela gick så till att han spottade i handen — eller på något i handen — varpå han liksom kastade det över axeln.
Labyrinten på Kuggören
Den gamle mannen dog 1963 — utan att ha blivit intervjuad. Invånarna på Kuggören, som jag pratat med har inte kunnat verifiera hans labyrintmagi, men de hävdar samstämmigt, att han nog var lite ”trolsk”. Enligt en av sönerna anlitades gubben ofta, när djur blev sjuka. Han kunde ”stämma blod” och betraktades som ”klok gubbe”. Till hans knep hörde bl.a. att sticka en kniv i väggen. Han gick ofta i labyrinten men berättade aldrig varför. Mot slutet av sin levnad ville han lära ut sina knep till någon av sina söner, men ingen av dem var intresserad. Det uppges, att han möjligen lärt sig sina färdigheter av sin mor, vars far eller mor var av samesläkt.
*) Gubben som var född 1875, kom till Kuggörens fiskeläge som fiskardräng i 20-års åldern. Senare bodde han på fastlandet i Rogsta och försörjde sig som torpare och diversearbetare. När han i slutet av 40-talet blev änkling flyttade han ut till Kuggörens fiskeläge, där hans fyra söner redan bodde sedan några år.
De bland dagens befolkning på Kuggören som minns gubben, har som regel värjt sig med näbbar och klor, när jag framkastat tanken att han kanske suttit inne med nyckeln till labyrintens hemlighet. Det främsta skälet för skepsis är förstås, att han inte var fiskare och att han flyttade ut till Kuggören så sent som vid slutet av 40-talet. Mot detta kan dock invändas, att han varit fiskardräng på Kuggören vid slutet av 1800-talet. Hans trollkunnighet och intresse för magi tycks också passa väl in i bilden. Vid slutet av 1800-talet praktiserades sannolikt labyrintmagi fortfarande på åtskilliga ställen i Norden och gubben kan mycket väl ha lärt sig ”konsterna” när han i sin ungdom tjänade som fiskardräng på Kuggören. Det faktum att ingen annan nu levande tycks ha blivit invigd i mysterierna kan mycket väl förklaras med att hemlighetsmakeri varit en viktig förutsättning för framgång i trollandet.
Indicierna är inte alldeles klara, men mycket tyder onekligen på att det förekommit labyrintmagi på Kuggören vid en sensationellt sen tidpunkt. Just på detta vindpinade skär möter man de färskaste spåren av en magi med mångtusenårig bakgrund. Den gamle mannen som brukade gå i Kuggörens labyrint var kanske den siste bäraren av detta kulturarv med rötter i medelhavsområdets bronsålder.
Källa:
Hälsingerunor 1981
Av Johan Kraft
Avskrift: Viveca Sundberg
*) Den trollkunnige mannen som det berättas om var Valfrid Åström. Han fick två barn med sin första fru (ej gifta) och två barn med sin andra hustru.
KARL VALFRID ÅSTRÖM, * 13/10 1875 i Rogsta. † 19/3 1963
ANNA KRISTINA LUNDGREN, * 7/9 1878 i Ström i Jämtland, dotter till lappmannen Lars Lundgren. Bos. på Gackerön, Hälsingtuna. † 22/10 1900
KARL LEONARD ÅSTRÖM, * 24/11 1898. † 2/10 1918
BEDA TERESIA, * 23/11 1899
BRITA WIKLUND, * 5/2 (15/2) 1884 i Hälsingtuna G. 29/4 1916. † 9/4 1949
ASTRID KATRINA WIKLUND, * 17/6 1904 i Hälsingtuna
Hennes oä f.ä. HILDUR KRISTINA ÅSTRÖM, * 16/4 1908 i Hälsingtuna
PER AXEL, * 4/9 1913 i Hälsingtuna
JOHN GUNNAR, * 3/2 1917 i Rogsta. G. 26/8 1945. † 23/4 1973
KARL LEONARD, * 3/6 1920 i Rogsta. G. 3/6 1920. † 14/3 1991 Kuggöarna
Rättelser och kompletteringar mottar vi varmt och tacksamt
Om du gillar den här sidan och vill stödja vårt arbete är en gåva eller en donation senare, mycket välkommen till Dellenportalens konto 6408-619 968 508 Handelsbanken Hudiksvall
Du kan även Swisha din gåva till 073-600 42 78
Tack för din gåva – tillsammans kan vi glädja andra
Tack för ditt besök och välkommen åter!
Sammanställt av Åke Nätterö
Dellenportalen | Åke Nätterö | Anderbo 62 | 824 78 Bjuråker | Tel 0653-60062