Kladd-Erske, var liksom sin far och sin son, alla tre kända som smutsiga original under det föga smickrande tillnamnet ”Kladd”.
Använd sökfunktionen
Tryck ner Ctrl, håll kvar och tryck ner tangenten f och släpp. I sökrutan upp till höger eller ner till vänster beroende på vilken dator du har, kan du nu söka vad du vill i det dokumentet du har framför dig.
Mejladressen till oss hittar du längst ned på sidan.
”Kladdar” i Enånger var smutsiga original
En gång hämnades Kladd-Erske genom att tända eld på en av länsman tillhörig hölada, som brann ned till grunden med hö och allt
Det fanns i Enångers socken tre personer av Bjesse-släkten med öknamnet ”kladd”. Farfadern kallades Kladden, sonen Kladd-Erske och sonsonen Kladd-Lasse.
De voro icke Guds bästa barn och hade därför många mellanhavanden med rättvisan, framför allt de två första generationerna. Kladdens son bar namnet ERIC PEHRSSON och själv hette han PETTER (PEHR) ERICSSON – Bjesse, samt var född 1796, var kolare och bodde invid den stora baracken i Bäckmora, som än idag bär hans namn – Kladdbacken. ”Kladde” var särskilt känd för sina många hundar och hästar, men hade dåligt med föda till djuren, så det påstods att han stillade dem med skakungar gammelbyxor.
(SKAKUNGAR, sbst. pl. [sv. dial. skakungar, skakongar, pl. (äv. skakung, sg.)] (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) till I 1 j: avfall vid linskäktning. Broman Glys. 3: 70 (c. 1730). Dens. hos Celsius Alm. 1735, s. 22.)
Kladde gick en dag till en av sina grannar *) Per Persa i Bäckmora och tog utan vidare en säck råg.
När Per Persa fick se detta sprang han ut på vägen för att återta säcken, samtidigt kom det två personer och då passade Kladde på att skylla Per Persa för tjuv som försökte ta rågsäcken från honom. Per Persa måste då överlåta säcken till Kladde som knogade hem med sin börda. Det bör tilläggas att han var stark -obs släktnamnet Bjesse – och hänsynslös, så folket ville icke i allmänhet stöta sig med Kladde.
Hästaffärer med förbindelser
En liknande tilldragelse hände i Bölan, där han bodde en tid, från vilken följande historia är härstammar.
Kladde hade ett festligt kalas tillsammans med bonden *) Petter Mattson varvid det blev hästaffär. Kladde sålde sin häst till Petter ”Massa” och köpeskillingen var 150 kronor, som betalades kontant. Hästen blev av naturliga skäl inte hemtagen på natten av nye ägaren. Morgonen därpå då Petter skulle hämta hästen, hade Kladde försett sig med två närboende grannar. Petter Massa gick raka vägen till stallet och tog ut sin nyinköpta häst. Då gjorde Kladde sitt nya sällskap uppmärksam på att Petter Massa var där och stal hans häst, men Petter förklarade att han under natten betalt hästen, varpå han gick hem med den. Den illfundige Kladden stegade då iväg till länsman *) Stakel och yrkade häktning av Petter Massa för tjuvnad. Han hade ju även vittnen. Saken utreddes och till slut fick den arme Petter Massa betala hästen med ytterligare 150 kronor.
Prosten fick Petter
Prosten Nordendahl var kallad på sjukbesök till en storbonde i Hålsänge som låg på sitt yttersta.
Bonden var ägare till tio kor och enligt 10:e lagen skulle prästen vid dödsfall ha den 10:e kon. Var djurantalet mindre fick han nöja sig med något av de mindre djuren, t. ex. ett får.
På hemvägen från sjukbesöket mötte prosten den kvicktänkte spjuvern Kladde som visste var han varit. Kladde gjorde sig till och frågade: ”Fick nådig prosten något av kon”? Prosten som begrep piken svarade Blott: ”Ja, ja. Petter Ersson”.
Kladde högtidsnamnet
Kladde kom en gång så långt söderut som till Gävle. Där söp han sig full, blev tagen av polisen och inburad. Han var just ingen skönhet att se på och en ful fisk var han också i andligt hänseende, vilket visade sig även denna gång. På poliskontoret blev han tillfrågad varifrån han kom, men det hade Kladde icke reda på utan sade att han var så ”huggvill” så, han visste inte var han hörde hemma. Ni vet väl från vilket väderstreck ni kom då, frågade polisen, om ni kom norr eller söderifrån? Dä kan jag inte säga, sa Kladde, för jag är inte solrätt i den här stan. Då ville de veta vad han hette, men han kunde just då inte erinra sig vad han hette. ”Fast hemma kallar de mig för Kladde, dä är högtidsnamne dä”.
När han sent omsider skulle lämna arrestensade sade han: ”Då läre ni först visa mä på ett prevete (dass), ty nu äre nära ställt för mä”. Sedan detta var avklarat knekade han åter in och sladdrade om att ”nu äre klarat … nu kan ni gå in och titta vad jag har gjort, så får ni ett kärt minne av Kladde”. Då blev Kladde utkörd.
Själva gubben F.
Kladdes son Kladd-Erske var som sin fader storväxt med grova ansiktsdrag – så nästan ut som man föreställer sig själva gubben F – hade svart slokhatt och bar under vintertid fårskinnsrock, som av åldern antagit en kaffebrun färg, samt bar en näverkont på ryggen. Även han var kolare till yrket, men hade dessemellan många mellanhavanden med rättvisan och kronolänsman Westerlund hade det besvärligt med honom många gånger.
En gång hämnades Kladd-Erske genom att sätta eld på en av länsmannen tillhörig hölada som brann ned till grunden med hö och allt. Detta kostade Erske ett långt fängelsestraff. Han hade mycket fuffens för sig och blev ofta placerad inom lås och bom. Erske var dålig med att neka, så han åkte jämt fast och varje gång han kom hem från häktet var han religiös en tid, tills han började på nytt.
Sålde brännvin
Som bisyssla till kolningarna kommersade han med brännvin och brännvinskuttingarna förvarades under några lösa plankor i golvet. Gömstället upptäcktes dock av en lagens väktare. Under en auktion i Bölan hade Erske sitt finkel bakom en stor sten i skogen icke långt från auktionsgården och när han med några kunder gick in i skogen uppmärksammades detta av länsmannen som också var närvarande. Denne smög sig efter och skulle just titta fram bakom stenen då Kladd-Erske gjorde samma manöver från sin sida och där stodo de och bligade i i varandras ögon – Erske kanske mest förvånad.
Fick straffet höjt
Någon gång under 1800-talet var båtsmannen *) Peter Östby i Änga tingsvaktmästare vid Enångers tingslags häradsrätt. Till ett tingssammanträde var, bland andra instämda, även Forslund och Kladd-Erske. Båda var hemmahörande i Änga. Historien har sin upprinnelse i att de skulle hugga kolved i Krankbo åt en forsabonde, men eftersom betalningen var dålig och deras matsäck icke ville räcka till, överenskom de att en kväll gå hem till Änga för att fylla på sitt knapphändiga matförråd. Detta gjorde de rätt så grundligt ur källarna hos två ängabönder och hos Sven Ols i Sätra. Hos Sven Ols skulle hållas bröllop så i den källaren förstod de, att där fanns många läckerheter.
En av bönderna fick sina misstankar och for upp till Krankbo, där han mycket riktigt fann mat som var från hans källare och de två stallbröderna åkte fast. Eftersom de inte nekade inför rätten skulle de få lindrigare straff – tre månader vardera – men när de inropades för att få höra domen uppläsas kom Forslund ensam, ty Kladd-Erske hade försvunnit för att göra sina naturbehov. Då det dröjde en bra stund innan han återkom fick Forslund gå ut igen. Under tiden kom domaren att tänka på domen var för mild, när det var hela tre inbrott som begåtts, varför straffet ökades till sex månader för dem var. Därpå infördes de i rättssalen på nytt, där domen upplästes. Då sade tingsvakten Östby: ”Kladd-Erske var ut och s-t bort tre månar för sig och tre för Forslund”.
”Lurpeck” specialité
Som omnämnts brukade Erske sälja brännvin, men han hade också en extra blandning i näverkonten som kallades ”Lurpeck”. Lurpecket bestod av brännvin och kaffe – något som vi kunna kalla för kask, eller kanske kallkask är en rättare benämning. Varan var efterfrågad på auktionerna och när han utbjöd sitt lurpeck frågade Erske lite anspråkslöst om de ville ”ha nå grönvammal”. Han bodde i en stuga uppe i Ängabyn och en dag när två törstiga sätrabor kom dit satt Kladd-Erske död vid grötfatet. Han var då gammal.
Den tredje generationen, Kladd-Lasse, var även han kolare, men hade mindre tur med milorna än sin far och farfar. Han var kort till växten och hade ett särskilt släktdrag att gnälla när han talade. Om honom är ej så mycket att förtälja annat än att han var ett sockenoriginal, som i flera år bodde i oppänge böndernas gamla fäbodstuga på Kännavallen. Han omnämnes i redaktör Waldenströms bok – han påminde om en väderbiten major av gamla stammen – ”I Hälsingeskogar ”, i vilken han omtalar, att när han på skidor kom fram till Kännavallen ser rök uppstiga ur skorstenen på en av stugorna. I stugan träffar Waldenström enslingen på vallen, Kladd-Lars, där de dricker kaffe och får en pratstund. Lasse hade den egenheten att han icke åt andra skogsbär än enbär, ty han sade att han icke ville taga födan av ”fugglarne”.
Källa:
HT den 1 juli 1966
Av Eliot Burman
Avskrift, Åke Nätterö
—8N3— Uppgifter ur Enångers släktbok
1 PEHR ERICSSON, * 23/4 1796, s. t. E. Jansson Bjesse i Boda bruk, Enånger. G. 31/6 1820. Kolare, bos. i Ö. Bäckmora. Kladde, kallad. † 3/7 1881.
6L7 MARGTA OLSDOTTER, * 17/7 1798, d. t. O. Olofsson i Boda, Enånger. † 21/8 1884.
OLOF, * 18/7 1821. † 20/7 1824
ERIC, * 4/3 1824 6
CATHRINA, * 1/7 1827 7
BRITA ELISABET, * 31/1 1834. Fl. t. Bollnäs 1850
—8N6—
3 ERIC PEHRSSON, * 4/3 1824, s. t. P. Ericsson i Boda bruk, Enånger. G. 9/6 1851. Husman, bos. i Sätra (Boda 4) Kladd-Erske, kallad. † 26/6 1906
4S8 ANNA LARSDOTTER, * 14/8 1821, d. t. L. Olsson i Sätra, Enånger. † 11/7 1873.
MÄRTA, * 23/8 1854 10
LARS ”LUNDQVIST”, * 24/10 1858. Skogsarb. i Änga. Kladd-Lars, kallad.† 26/1 1929
Kladd-Erske när han släpps ur fängelset 1891 efter att ha avtjänat 2 år och 6 månader för mordbrand.
Uppgifter om Kladdbacken i Bäckmora från ortnamnsarkivet i Uppsala
—4B24— Troligen var det den här Per Persa som blev bestulen på råg, eller hans son
11 *) PEHR PEHRSSON, * 7/9 1801, s. t. P. Andersson i Boda 4, Enånger. G. 21/10 1828. Bonde i Ö. Bäckmora s4. (Hem.-skatt. t. 3 öresl. o. 7½ pngl.) † 14/11 1871.
11H5 CARIN NILSDOTTER, * 10/3 1805, d. t. N. Andersson i Tosätter 10, Enånger. † 12/1 1849.
PER, * 12/5 1830 39
BRITA, * 10/7 1832 2K10
CECILIA, * 8/5 1835 8L35
NILS, * 15/5 1838 40
—4B39—
24 *) PER PERSSON, * 12/5 1830, s. t. bonden P. Persson i Ö. Bäckmora 4, Enånger. G. 23/10 1853. Bonde i Ö. Bäckmora 4. † 17/5 1892.
11E2 ANNA BRITA OLSDOTTER, * 20/5 1834, d. t. bonden O. Larsson i V. Bäckmora s2. † 31/3 1823.
PER OLOF, * 23/12 1855 61
CLARA CATHRINA, * 12/8 1858. Fl. t. Idenors sn 1888
ANNA CECILIA, * 4/3 1873 53
—7V4—
2 *) JONAS ARVID STAKEL, * 30/3 1814, s. t. länsman Jon. Stakel i Åkre, Enånger. G. 4/10 1846. Kronolänsman, bos. i Åkre. † 24/1 1891.
8K5 ANNA BRITA LINDQVIST, * 26/4 1818, d. t. J. Lindqvist i Haga, Enånger. † 28/2 1874.
CHRISTINA MARGARETA, * 5/2 1847. † 18/2 1878
CLARA JOHANNA, * 12/8 1849. † 20/1 1853
INGEBORG MARIA, * 22/2 1852. Lärarinna Svedja. † 10/3 1937
JONAS GUSTAF, * 6/11 1853 5
ANNA KATRINA, * 17/3 1856. † 7/1 1878
—15L4—
2 *) PEHR SUNDBERG–ÖSTBY, * 4/7 1823, s. t. smeden And. Sundberg i Boda bruk, Enånger.
G. 28/1 1855. Båtsman, bos. i Änga. † 20/1 1893.
(Z58) KARIN EMBREKTSDOTTER, * 22/1 1819 i Älvros sn, Jämtl. Infl. fr. Sveg 1853. † 13/1 1893.
ULRIKA KRISTINA, * 10/9 1854 5
ANNA KATHRINA, * 13/7 1856. Fl. t. Njutånger 1882
CLARA, * 28/10 1860. Fl. t. Njutånger 1912
—19B10—
20K3 *) PEHR MATSSON, * 25/7 1802, s. t. kolare M. Persson i V. Myra, Enånger. G. 23/10 1821. Måg o. bonde i Ö. Bölan 5. (Hem.-skatt t. 5 öresl. o. 2 pngl.) † 12/7 1852 (reumatisk feber).
8 BRITA NILSDOTTER, * 29/11 1797, d. t. bonden N. Olsson i Ö. Bölan 5. † 14/5 1877.
INGRID, * 13/12 1822 15D11
MATS, * 14/3 1825 12.
NILS, * 10/2 1828 13
CHRISTINA, * 5/10 1835 7E16
Rättelser och kompletteringar mottar vi varmt och tacksamt
Om du gillar den här sidan och vill stödja vårt arbete är en gåva eller en donation senare, mycket välkommen till Dellenportalens konto 6408-619 968 508 Handelsbanken Hudiksvall
Du kan även Swisha din gåva till 073-600 42 78.
Tack för din gåva – tillsammans kan vi glädja andra
Tack för ditt besök och välkommen åter!
Sammanställt av Åke Nätterö
Dellenportalen | Åke Nätterö | Anderbo 62 | 824 78 Bjuråker | Tel 0653-60062