Hornslandet var en gång en ö men har genom den fortgående landhöjningen sammanfogats med fastlandet.
Se bilder Sockenbilder/Hudiksvall.
Läs om Hornslandet och Hölicks grottorna, en av Europas längsta grottsystem
Se Norra Hornslandet – Naturreservat.
Läs om Hornslandet och Hölick, Naturreservat.
Läs mer om Hornslandet & Hölick.
Använd sökfunktionen
Tryck ner Ctrl, håll kvar och tryck ner tangenten f och släpp. I sökrutan upp till höger eller ner till vänster beroende på vilken dator du har, kan du nu söka vad du vill i det dokumentet du har framför dig.
Mejladressen till oss hittar du längst ned på sidan.
Om Hornslandet
Ur den folkliga traditionen på Hölicks fiskläge
Hornslandet, den stora halvön på Hälsinglands kust med sin kedja av öar längs havsstranden, vittnar med talrika fornminnen om levande mänsklig verksamhet, sannolikt en fångstkultur, i gången tid.
Hornslandet var en gång en ö men har genom den fortgående landhöjningen sammanfogats med fastlandet. Genom sundet vid Arnö gick farleden längs Norrlandskusten. När sundet uppgrundades bildades ett ”ed” mellan Hudiksvallsfjärden och Arnöviken, över vilket båtarna drogs. Gustaf II Adolf förordnade 1620 efter anhållan av borgerskapet i Hudiksvall, att edet skulle upprensas för öppnande av segelleden1. Detta arbete blev dock aldrig utfört. Arnö by förlorade därmed sin ställning som en viktig anhalt, kanske en handelsplats vid farleden.
Till öarna vid havsstranden, från norr Hästholmen, Bålsön och Kuggöarna, hörde förr också Hölicksskäret, skilt från landet i norr genom ett sund, som ännu på 1800-talet var farbart för mindre båtar. Det är numera uppgrundat och Hölick därmed förenat med landet i norr.
Hölick, med en liten men väl skyddad hamn mot sydväst, blev tidigt ett fiskläge och hade på 1700-talet 5-6 fiskare från Hudiksvall2. Fiskläget levde vidare, men hamnen uppgrundades, varvid båtlägena blev sämre. Ännu vid 1900-talets början var fiskerirörelsen livlig.
Man kom med båten till sin skärboning då fiskesäsongen började. Någon eller några i familjen kom gående landvägen med familjens ko, ibland hämtad på vägen från en bondgård, där den hade varit inackorderad under vintern. Till bostäderna hörde lagårdar i en lång rad längs sundets norra strand. Dit var man länge nödsakad att ro. I början av 1900-talet ordnades en gångväg på spänger på höga bockar i det grunda vattnet, använd till dess sundets botten höll att gå på.
Korna släpptes ut på skogsbete efter morgonmjölkningen. De hämtades hem för mjölkning och aftonvard av vallflickor, sjungande sina locklåtar med klingande sopraner.
I början av 1900-talet kom de första sommargästerna till fiskläget. Det var familjer i Hudiksvall som sökte sig sommarhem. Själv var jag med som ett av barnen i en sådan familj. Jämnåriga var det gott om på skäret och samvaron med dem och de äldre blev naturlig och levande. Här fanns mycket att lära. Hemkänslan växte och utflykter på skäret och i Hornslandsmarkerna gav omväxling åt tillvaron.
Vid Trollberget ligger Trollhålet
Trollhålet
Bland det första vi lärde känna var ”Trollhålet”. Det var en av Hölicks märkligheter. Trollberget låg längst ut på udden mot havet i öster och hade i den sida som är vänd mot skäret ett stort hål.
Vi lärde oss att hitta till platsen. När de äldre talade om hålet brukade de tillägga, att det förr i tiden varit öppet i berget. Om man då kastade en sten genom hålet kunde man höra ljudet då den föll i vattnet inne i berget.
Till vår stora besvikelse var detta inte längre möjligt. Hålet var tillstängt längst inne, inte av sten utan av ett slags massa, som inte kunde rubbas.
Stefan Brink säger3 om ortnamnet Hölick att det ”kan innehålla ordet h å l, i dialekterna uttalat ”hôl”. Trollhålet kan med fog antagas vara detta hål.
Namnet Hölick är analogt med en del ortnamn i Hälsingland, vilka slutar på -i c k. Denna form betraktas, som Brink framhåller,4 som en speciell utveckling av ordet v i k, när det står som efterled i ett namn. Emellertid finner man i norra Hälsingland ibland att denna form förekommer, ehuru ingen vik finnes eller kan ha funnits. Så är fallet med Hölick.
Översiktskarta över Hornslandet. Efter Olof Joh. Bromans Glysisvallur har angivits sälfångstplatser (S) och laxfiskeställen (L) som på Bromans tid var eller tidigare varit skattlagda.
Skäret omgives av havsstränder och i norr stranden till ett sund, öppet ännu under 1800-talet. Från geografiska utgångspunkter finner man beträffande Hölick och ett eller annat liknande fall ett efterleden -ick synes anknyta till en i ögonen fallande, över den omgivande nivån uppstigande bergstopp eller höjd. En närmare bedömning är dock en fråga för språkvetenskapen.
Lappmoberget och Hornslandsudde
Bortom lagårdarna började skogen och man var snart uppe på Lappmoberget, blockigt och svårtillgängligt. Där plockades blåbär och lingon, men mest intressant var den djupa grottan, där man med stor spänning tog sig ned.
Lappmoberget gick över i den stora stenmalen längs stranden ut mot Hornslandsudden. Där låg i skrämmande antal de stora svarta stammarna av träd, som hade brunnit och fallit vid den stora skogsbranden, som en gång (1888) härjade större delen av Hornslandet.
På udden låg bostadsgrunder efter kåtor, där lappar sades ha bott en gång. Vandringen dit ut var lång och spännande och grunderna lätta att hitta.
Bostadsgrunderna kom senare — på 1960-talet — att bli ett ämne för samtal med historiker, intresserade av Norrlandskustens historia. Samtalen ledde till en utredning, som jag tillsammans med vännerna Gunnar Gadestedt och Anders Hansson, arbetskamrater vid Iggesunds Bruk, företog och bragte till trycket.5
I samband med detta arbete väcktes tanken att be någon av dem som länge varit Hölicksbor berätta minnen från äldre tid, sådana de bevarats bland de nu levande, liksom egna minnen från Hölick.
Jag vände mig till Johanna Holm. Hon var en av dem jag lärt känna redan under sommaråren på Hölick och mellan familjen Holm och vår familj, äldre och yngre, hade grundlagts en vänskap, som blev bestående under lång tid.
Johanna var född 1884, död 1965. Hennes far, Svante Holm, på skäret kallad Pelle, var västgöte till börden. Han kom som ung till Hudiksvall, där han fann sin maka, Anna Grubb, dotter till Olof Grubb och Brita Stark, båda av gammal Hudiksvallssläkt. Pelle och Anna fick fyra flickor, av vilka två, Maria och Johanna, som ogifta bodde kvar hos föräldrarna.
Författaren vid ”Trollhålet” 1984
Alla bedrev fisket gemensamt och under den kalla årstiden ägnade sig Maria och Johanna åt sömnad, matlagning och andra uppgifter hos familjer i Hudiksvall.
Jag träffade Johanna i januari 1964, det år då hon senare fyllde åttio år. Så bad jag alltså Johanna berätta:
”Mormor och mamma bruka berätta. Mormor visste så mycke o berätta så mycke. På Hornslandsudden hade dä bott lappar. Dä hade dom hört av sina föräldrar att dä var lappar som hade lämna dom där kåterna.
Utanför Själhällerna hade dä vari torskfiske. Berghällerna mellan Själhällerna och Hornslandsudden kallades Maråsberge o en särskild punkt Maråsklacken. Ja hade hört talas om Tomashamn, men ja undrar om dom inte kalla dä mellan Själhällerna o Hornslandsudden för Tomashamn också.
Dä finns en plats då man kommer åt Skvalan eller Skvålbäcken — man har Hällkroksbäcken o lite närmare Hornslandsudde är en liten bäck som kallas Skvalan. Vi bruka gå dit o plocka bär. Dä var en kolbotten där mä alla möjliga sorters träd o blommer.
Johanna Holm kunde berätta om gamla tider på Hornslandet.
Laxnät bruka man lägga ve Storsand, d.v.s. Bäcksand, Hamnsten, Själhällerna o Fäboudden. Ve Hamnsten hade man pålar för nät. Dä var stora pålar nerkörda i botten o nät mä stora flokar av trä som man satte fast i pålarna. Dä var en arm o så en kil, där laxen gick in o fastna. Man fick stora laxar. Man bruka lägga laxnät när dä kom sötvatten i bäcken. Förr tog man också strömming mä not, ve Grönrå, Bäcksand o Hällänge.
Dä hände att sälfinnar kom över till Hölick o ibland blev dom kvar för att dom hindrades av isen.
Ja minns svagt branden 1888. Vi stod på våran brygga o såg hur elden gick i topparna. En remsa bortanför Svartudden blev obränd. Dä gick får från Rogsta o Tuna på bete på Hornslandet o mormor våran körde ner fårena på Hölick. Mormor o en till gick hela natten o vakta fårena. Sen kom en gumma mä ett stort ullknippe o gav mormor. Hon sa att ja kan inte göra nå men ja kan väl allti ge er dä här ullgarne då.
Ja minns när man rodde mellan Hölick o fastlande. Ja minns också att en båt från Bålsön gick där. Dä var nog den sista”.
Den underbara trädgården
Där fanns på Hornslandet en sägen, som länge levat sitt stilla liv, berättad från släkte till släkte. Den hörde inte till vardagen utan passade bäst i skymningen eller i en stund av stilla förtrolighet.
Den handlade om den underbara trädgården på Hornslandet.
Broman hade hört den. Han var född i Välsta i Rogsta socken. Hornslandet var en del av hans födelsebygd:
”På thetta Hornslandet säjes wara en Trädgård, som intet lättel. står at igenfinnas, när then eftersökes; utan endast af en händelse. Jag har och giort undersökning; men intet mera igenfått, än på et ställe, swarta Wjnbärsbuskar, Häggar, Lindar och Källarhalsbär”.6
Johanna berättade:
”Mormor berätta att dä skulle vara en sån fin trädgård — ja, dä var själva lustgården dä då — ett härligt ställe, alldeles enastående vackert. En getkulla hade kommit dit en gång o för att hitta tillbaka satte hon en ullgarnsända på ett träd o rulla opp nystane medan hon gick tills hon kände igen sej. Sen gick hon tillbaka efter tråden, men då var dä bara skogen”.
KÄLLOR OCH LITTERATUR
Tryckta
Blomberg, Björn: Hornslandet (Sundsvall 1988)
Brink, Stefan: Ortnamn i Hälsingland (Sthlm 1984)
Broman, Olof Joh.: Glysisvallur, del I-III (Uppsala 1911-1954)
Westberg, Hans: Lämningar efter gammal fångstkultur i Hornslandsområdet (i Fornvännen 1964 (Uppsala 1964)
Widmark, P. H.: Beskrifning öfwer Provinsen Helsingland, del I (Uppsala 1860)
NOTER
1 Widmark, s. 409
2 Broman, III:715
3 Brink, s. 107
4 Brink, s. 106
5 Westberg
6 Broman, I:175
Källa:
Hälsingerunor 1989
Av Hans Westberg
Avskrift: Viveca Sundberg
—32S1—Uppgifter ur Njutångers släktbok om artikelförfattaren
(X18) HANS ERIK FRIDOLF WESTBERG, * 28/9 1907 i Hudiksvall, son till bankdirektör Maurits Westberg (1874 -1949), Infl. 1935. Jur. kand. ekonomidirektör vid Iggesunds bruk.
(X28) MAIT GUDRUN KATRINA ERIKSSON, * 30/7 1913 i Los, Häls. Folkskollär:a.
HANS GÖRAN MAURITZ, * 14/9 1938
GUNNEL CECILIA, * 3/8 1947
Rättelser och kompletteringar mottar vi varmt och tacksamt
Om du gillar den här sidan och vill stödja vårt arbete är en gåva eller en donation senare, mycket välkommen till Dellenportalens konto 6408-619 968 508 Handelsbanken Hudiksvall
Du kan även Swisha din gåva till 073-600 42 78
Tack för din gåva – tillsammans kan vi glädja andra
Tack för ditt besök och välkommen åter!
Sammanställt av Åke Nätterö
Dellenportalen | Åke Nätterö | Anderbo 62 | 824 78 Bjuråker | Tel 0653-60062