Norrväna 1904 – 1969

Detta är nätversionen av ”Skolorna i Delsbo”.

 

Från boken ”Skolorna i Delsbo”, har vi hämtat mycket text och många bilder. Boken finns att köpa på Delsbo Hembygdsförening. Tel. 0653-104 59. Klicka här för att komma till Hembygdsföreningens hemsida, eller Delsbo/sockenbilder.

Dellenportalen har fått förtroendet att presentera nämnda skolbok liksom att fortsätta efterforskning och dokumentation av elever och bilder från skolorna i Delsbo. Vår ambition är att dokumentera så många elever och skolkort vi bara kan från var och en av skolorna. Därför vill vi uppmana alla Dellbor som har skolkort efter sin tid i skolan – eller efter sina föräldrar – att kontakta oss så vi får alla skolbilder dokumenterade.

Vår ambition är att beskriva alla skolkort lika. Det vill säga, enligt Svensk tradition att vi beskriver rad för rad uppifrån och ner och alltid med början från vänster, och inte tvärt om, vilket förekommer.

Vi är positiva till att elever benämns med gårdsnamn, förnamn och efternamn och gärna med namn på byn som eleven kommer ifrån.
Men vi tycker inte om att elever benämns med bara gårds- och förnamn (t ex. Vallsta-Harry), det blir fullständigt obegripligt för utomstående. Dessutom blir uppgifterna omöjliga att kontrollera vid senare efterforskning.

Den här sammanställningen är sponsrad av:
Här saknar vi sponsorer, men vi gör gärna reklam för dig om du vill synas lite bättre?
Vill du veta mer? Klicka här. 

Gillar du den här sammanställningen får du gärna dela den med med dina vänner – Tack!

Har du en egen hemsida får du gärna länka till Dellenportalen.  Tack för ditt stöd!

Glöm inte ange Dellenportalen som källa för eventuella uppgifter du hämtar.

Använd sökfunktionen

Tryck ner Ctrl, håll kvar och tryck ner tangenten f och släpp. I sökrutan upp till höger eller ner till vänster beroende på vilken dator du har, kan du nu söka vad du vill i det här dokumentet.

Efterlysning!
Hjälp oss hitta fler bilder från den här skolan. Tack för att du vill hjälpa till.

Norrväna skola 1904 – 1969

 

Norrväna skola byggdes 1904. Skolan är belägen mitt i Norrväna by. Anledningen till att det byggdes en ny skola just där var att avståndet för många barn var för långt till Sörväna skola. Sörväna skola lades då ner och flyttades till Långede varvid avstånden mellan skolorna ansågs bättre.

Skolan byggdes på mark tillhörande hemmanet Norrväna no. 12, ägare: Lars Persson och hans hustru Kerstin Persdotter, prissumman 300 kr. Lagfarten utfärdad 6 april 1903.

Senare skedde en utbyggnad och skolan blev större, skolbyggnaden innehåller på nedre plan två skolsalar med tillhörande omklädningsrum.

På övre plan disponerade småskolans lärare en liten lägenhet om ett rum och kök, storskolans lärare hade en betydligt större lägenhet om tre rum förutom köket.

På övre plan fanns dessutom en slöjdsal för pojkar. Båda skolsalarna och alla övriga utrymmen skulle värmas upp med vedeldning, stora kaminer och mängder av ved krävdes.

Brandförsäkring för skolan i Norrväna 16 april 1904

Skolhus med plåttak och glasveranda, 1½ våning timmer 5 000 kr. 1 mur för eld.

Längd 11,9 fot
Bredd 9,5 fot
Höjd – takfoten 5,9 fot
Höjd – nock 8,0 fot
Stenfot 200 kr
Yttertak 400 kr
Stomme 2 000 kr
Innanrede 2 200 kr
2 vedbodar, 3 afträden, 1 000 kr
Stall: Längd 11.3 fot
Bredd 5.6 fot
Källare: 100 kr
Höjd-takfoten 3,3 fot
Höjd-taknock 5.0 fot
Stenfot 100 kr
Yttertak 200 kr
Stomme 400 kr
Inrede 100 kr

Summa: 6 000 kr


 

norr-004-1912

Norrväna skola 1912, klass ?
Bild ur HT den 24 februari 1979. Bilden är inlämnad av Flanks-Erik Persson i Smedsbo.
Hjälp oss ersätta den här tidningsbilden med den äkta skolbilden

Lärare: Emma Lindberg

Bakre raden:
Lärarinnan Emma Lindberg, Svens-Olle Svensson, Norrväna, Falk-Per Olsson, Brännbo och Bjur-Erik Karlsson, Norrväna.

Andra raden:
Bjusnäs-Olle Olsson, Edsäng och Stockse-Per, Edsäng.
Närmast framför pojkarna står fyra flickor:
Falk-Karin Olsson, Brännbo, Lisens-Klara Larsson, Norrväna, Karin Sahlin, Norrväna och Let-Sigrid Persson, Sjulgård.
Fjärde raden nedanför lärarinnan står tre pojkar:
Skytt-Per Hansson, Norrväna, Kutter-Jonke, Jonas Krig, Norrväna och Let-Per Persson, Sjulgård. De båda flickorna i samma rad är Marta Svensk, Norrväna och Märta Hedström, Norrväna (rutig krage).
Femte raden i sicksack:
Stockse-Sven Jonsson, Sörväna, Kila-Erik Pålsson, Kila, Finn-Olov Olsson Edsäng, Tjes-Kalle Eliasson Norrväna, Klar-Jonke, Björkänge, Tjes-Stina Kristina Eliasson Norrväna, Skytt-Anna Hansson, Norrväna, Lars Krik Edsäng, Nors-Olle Eriksson, Let-Ingrid Persson Sjulgård och Nybergs-Kerste Kerstin Jonsson, Norrväna.

Sjätte raden i sicksack: 
Nylands-Per Olsson Norrväna, Tjes-Per Eliasson Norrväna, Hansas-Anna Andersson (vit krage), Norrväna, Holst-Kare (Karin) Nyland, Norrväna, Bjur-Maria Karlsson Norrväna och Strand-Stina, Kristina Strand med dubbla tvärränder på blusen, emigr. till Amerika.

Främre raden:
Gerhard Frisk Sörväna, Erik Persson Smedsbo (som lånat ut kortet), Emma Svedberg, Ers-Lars-Gerda Olsson Edsäng, Kila-Anna Pålsson Kila, Sjurs-Brita Larsson Smedsbo, Let-Kare, Karin Persson, Sjulgård, Nybergs-Inga Jonsson Norrväna, Anna Holst, Norrväna, Finn-Ollas Kare, Karin Olsson Edsäng, Svens-Lassas Stina, Kristina Larsson Norrväna, Agusas-Bricken, Bricken Ohlin Smedsbo och Skytt-Kare, Karin Hansson Norrväna.

 


 

norr-002-1912-13

Norrväna skola 1912–1913, klass 1 och 2

Lärare: ?

Bakre raden:

Främre raden:

Några tänkbara namn: Ingrid Andersson, Joh. Edvin Berglöf, Anders Gerhard Frisk, Johan A Hansson, Per Fredrik Jonsson, Erika Larsson, Anna Matilda Olin, Erik Alfred Persson, Jonas Paul Pålsson, J Bernhard Sellström, Marta Kristina Svensk

Här behöver vi hjälp med en bättre bild och att få lärare och barnen korrekt namngivna

Invid skolan fanns en lägre byggnad som inrymde toaletter, först flickornas, i mitten lärarnas och på baksidan pojkarnas, för övrigt vedbod och andra förvaringsutrymmen.

Det behövdes naturligtvis en riktigt stor vedbod till all ved som förbrukades.

Hela skoltomten hade ett rödmålat fint spjälstaket runtom. Inom tomtområdet fanns ett potatisland, några fruktträd och dessutom många stora fina björkar. Detta område runt skolan inbjöd verkligen till många lekar.

Skolan var den självklara mötesplatsen i bygden, där anordnades olika möten och sammankomster, bland annat Frälsningsarmén hade sina regelbundna möten där med andaktsstunder, sång och lotterier i form av ”åror”. Det var lotter med flera nummer och därmed större vinstchanser.

Kyrkan med kyrkoherde Einar Öberg hade också sina möten där, ibland med filmvisning.

Det hade bildats en Bastuförening i Edsäng 1949 i samband med att det byggdes en bastu vid Lumpån. Bastuföreningen hade årligen återkommande teaterföreställningar på skolan.

Skolan fanns alltid att tillgå, även när det gällde kursverksamhet, gymnastik mm.

 

Historik – ”Norrväna mindre folkskola”

De tidigaste uppgifterna som finns var redan 1860 v.t. då fanns en skola i Edsäng, troligen en ambulerande skola förlagd till något hem.

1860–1863 var skolgången förlagd till något hem i Norrväna och åren 1864–1866 till något hem i Edsäng.

Efter sistnämnda år går detta områdes barn till Sörväna skola fram till 1904–1905, efter detta fick Norrväna en egen folkskola.

Åren mellan 1904–1910 var namnet Edsängs mindre folkskola, men efter 1911 blev namnet Norrväna mindre folkskola.

Lärare:

1904–1907: Jenny Granström

1908–1910: Helga Rundlöf

1911 v.t. : Emma Lindberg

1911–1912: Helga Rundlöf

1912–1913: Marta Hamrén

1914–1915: Astrid Eriksson

1915–1941: Helga Rundlöf-Hammer, Edith Linér

1920–1960: Ester Lidén-Jönsson

Norrväna skola lades ner 1969, därefter skedde en försäljning.

 


 

norr-006

Norrväna skola år ? Fotot ägs av Ingrid Gustavsson, Delsbo.

Lärare: ?

Bakre raden:
Fosterpojke i Smedsbo, Erik Bergström, ”Nilles” David Jonsson, ”Jankens” Gunnar Johansson, Tore Broberg, Sixten Sällström, ”Sjular” Per Larsson, Hilda Hammer, Ove Alm, ”Falk” Olle Hansson, Pelle Möller, Birger Andersson.

Mellanraden:
Eivor Berglöf, Signe Grundin, Linnea Persson(Jons Edsäng), ”Lo” Gerda Larsson, Stina Holst, ”Falk” Märta Hansson, Emma Sundell.

Främre raden:
Elin Svensk, Lilly Tagg, Linnea Sigurdsson(Ars), Svea Larsson, Anna Berg(Berg Ollas), Gerda Rundlöv.


norr-005-1942

Norrväna skola 1942, klass 

Lärare:Ester Lidén-Jönsson och Hanna Fahlberg

Bakre raden:
Britt Jonsson Edsäng, Sven Jonsson Edsäng, Pelle Jonsson Edsäng, Nils Persson Norrväna, Erik Jonsson, Näset, Helmer Olsson Sörväna, Knut Henriksson Smedsbo.

Andra raden:
Svea Tagg Norrväna, Maj-Britt Sällström Norrväna, Elsa Sällström Norrväna, Siri Persson Smedsbo, Karin Persson Sjulgård, Tagg Norrväna, Ingegerd Persson Norrväna, ? Persson

Tredje Raden:
Maj Henriksson Smedsbo, Arne Jonsson Edsäng, Alfred Johansson Norrväna, Arne Persson Sjulgård, Ivan Jonsson Edsäng, Stig Persson Smedsbo, Erland Tagg Norrväna, Veli Heikinen Smedsbo, Signhild Hedström Norrväna, Majvor Svensk Norrväna, Ingegerd Persson Norrväna, Ulla Newberg Edsäng

Främre raden:
Olle Persson Edsäng, Nils Eriksson Norrväna, Åke Jonsson Edsäng, Martin Svensk Norrväna

 


norr-003-1959

Norrväna skola 1959, klass ?

Lärare: Birgitta Engvall

Bakre raden:
Bengt Hedström, Kjell Eriksson, Lennart Persson, Göran Andersson, lärare Birgitta Engvall, Karl-Erik Wästgård.

Främre raden:
Vanja Jonsson, Kjell Åke Johansson, Eva Olsson, Kerstin Eriksson, Anders Börje Larsson, Inga Britt Jonsson.


 

norr-007-1960

Norrväna skola 1960, klass ?

Bild ur Delsboalmanackan 2006. Hjälp oss med namn på eleverna!

Lärare: ?

Bakre raden:
1, 2.

Mellanraden:
1, 2, 3.

Främre raden:
1, 2, 3.

 


 

6 år i Norrväna skola

Det var nu dags att börja skolan, nytt och spännande, men även lite skrämmande.

Jag minns väl när vi cyklade hemifrån, det var min mamma, storebror Bror och jag. Skolvägen var mellan 2 och 3 km.

Norrväna skola hade två olika lärare och två olika skolsalar. I ”småskolan” gick klasserna 1–2, i ”storskolan” gick klasserna 3–6.

Vi barn välkomnades och visades in till våra blivande klasskamrater, i 1:a klass blev vi 7 elever varav 5 pojkar och 2 flickor, i 2:a klass gick endast 4 elever, 2 flickor och 2 pojkar, tillsammans 11 elever i samma klassrum och med gemensam lärare som hette Emma Lindberg.

Mina minnen från de första åren i skolan har jag lyckats helt förtränga, förutom att vi skulle lära oss långa och många psalmverser utantill.

En stor händelse under dessa två år var när vi fick lagad skollunch. Första året av min skoltid hade alla barn matsäck med, en flaska mjölk och några smörgåsar, som vi bytte med varandra, andra året fick vi lagad mat. Snälla tant Selma Nordell lagade mycket god mat och bjöd oss att äta i nya matsalen. Matsalen var pojkarnas slöjdsal, som gjorts om till matbespisning.

Pojkarna hade ingen slöjdundervisning i Norrväna skola därför att det inte fanns någon slöjdlärare för dem. Flickorna hade slöjd i småskolans lokal när 1:an och 2:an hade slutat för dagen, slöjdlärare var småskolans fröken.

Rasterna var vi alltid ute, spelade kula, hoppade rep och bollade oftast mot någon vägg och med f lera bollar.

Efter 2 år i småskolan var det dags att f lytta till storskolan, nu kände jag mig stor. Där gick 4 klasser i samma klassrum med en och samma fröken, Ester Lidén-Jönsson, en helt fantastisk lärare, hon var ganska sträng och fordrande men otroligt bra.

Undervisningen gick till så att när hon arbetade med klasserna 3 och 4 fick klasserna 5 och 6 skriva eller räkna själva och vise versa.

När jag gick i klass 5 eller 6 blev det krav att alla barn skulle få undervisning i engelska.

Vår fröken hade inte den behörigheten, vi fick lyssna på lektioner via radion. Det var inte alls någon bra början på ett nytt ämne. Idrottsintresset var stort hos Ester Lidén-Jönsson och det fick till följd att vi ofta hade uteaktiviteter, såsom utelekar höst och vår och på vintern skidåkning. Någon gymnastiksal fanns inte i skolan utan vi fick flytta undan skolbänkarna, dra fram plinten och några mattor, ribbstol fanns på en av skolsalens väggar.

Rita, måla, sjunga och spela teater var favoritämnena. På lördagarna hade vi roliga timmen. Något jag minns som extra roligt var när vi fick måla väggarna i matsalen, det var ju den före detta slöjdsalen, den hade gråa enfärgade väggar, vi fick måla vilka motiv vi ville allt ifrån människor, djur, hus, blommor med mera.

Julfester hade vi när vi spelade teater och sjöng, lika var det även på examen. Lekar på rasterna var ungefär samma som i småskolan, men även brännboll, fotboll och gömma skatter var populärt.

Det fanns inga skolskjutsar utan alla barn fick själva ta sig till skolan. Höst och vår gick det bra att cykla och på vintern åka skidor gent över alla åkrar. Det fanns ju oftast någon skolkamrat att göra sällskap med.

Skolutflykter var antingen till Högtomts skola eller Sjulsbergs skola, då fick vi cykla eller åka spark, det var ganska långt. En längre skolresa gjordes till Dalarna.

Antalet skolbarn i Norrväna skola åren 1948–1954 var mellan 25–30 pr/år.

Min pappa Edvin Paulsson född 1910 gick också i Norrväna skola. Skolan var då ganska nybyggd och som lärare hade han en ung nyutexaminerad lärarinna från Forsa som hette Ester Lidén-Jönsson.

Det var hennes första tjänstgöring och i Norrväna arbetade hon kvar, så att även min storebror Bror och jag fick ha henne som lärare.

 

Erik Nyland, född 1927

Erik gick i Norrväna skola och hans lärare de två första åren var Helga Hammer och Edith Linér, i storskolan Ester Lidén-Jönsson.

Han gick i skolan varje dag i 6 år, de var bara 4–5 barn i hans klass. Erik bodde nära skolan och kunde gå dit. Skoldagen började 8.45 och inleddes alltid med psalmsång. Det var mycket läxor och mycket att lära sig utantill. Även på lördagar var det skolgång, men lite kortare dagar. Efter skolårens slut fick barnen behålla sina skolböcker.

På skolan fanns en sparbössa där barnen fick spara av egna pengar som sattes in på banken, alla hade en egen bankbok.

Barnen hade matsäck med sig, smörgåsar och mjölk, de fick sitta i avklädningsrummet och äta upp sin medhavda mat.

På rasterna spelade de brännboll eller sparkade boll.

Barnen hade skurlov när skolan behövde städas och kunde även få lov för att ta upp potatis.

Erik mindes att de var på en skolresa till Furuvik.

Efter avslutad 6:e klass vidtog Fortsättningsskolan, 5–6 veckor omkring jul, det lästes allmänna ämnen. Första året i Norrväna skola med Ester Liden-Jönsson som lärare, andra året i Långede skola med John Karlsson som lärare.

Ingrid Pauls-Gustavsson, född 1941

 

Teater och skolresa

Augusti 1948 började jag i första klass vid Norrväna skola. En spännande värld öppnade sej. På skolan gick redan min syster Elsa, kusinerna Stig, Maj-Britt, Tore och så barnen från granngårdarna, men att det fanns så många för mej okända barn från byarna runt omkring förvånade mej.

Ingen hade sagt något. Med skolans sex klasser blev det cirka trettio elever. Att lära mig namnen på alla blev den första frivilliga läxan.

I första klass kanske också i andra hade vi matsäck med till skolan. Oftast var det lite mjölk och några smörgåsar. Vi satt på bänkarna i omklädningsrummet och åt.

Så infördes matbespisningen och vi fick äta riktig mat på skolan. Slöjdsalen blev omdisponerad till matsal, och den hade tråkiga väggar med urblekta tapeter.

Vår lärarinna, Ester Lidén, hade idéer och fantasi. Hon förlade timmarna med teckning till matsalen. Där fick vi elever måla på tapeterna. De fyra årstiderna skulle vara med som motiv, men gärna andra bilder också. På en tapet målade någon det närbelägna Klätthålet där de långsvansade trollen bodde.

Första och andra klass var småskolan, storskolan bestod av fyra klasser trean till sexan. I slutet av höstterminen hade storskolans elever övat in ett program till julfesten. Jag gick då i femte klass. Esters iver och tålamod smittade av sej. Hon satt vid tramporgeln och vi tränade in sånger, repeterade små sketcher, några av flickorna kunde spela gitarr och så övade vi in teaterstycket ”Hembiträdet från Afrika.”

Jag hade rollen som far. Vi var en liten familj, föräldrar och två barn. Vi satt vid köksbordet och pratade om hur många sysslor det förekom. Städning, tvätt, matlagning, disk och läxläsning med barnen. Klokt att annonsera efter ett hembiträde. Svaret kom från Afrika. Hon g jorde en ljudlig entré. Mörka åtsittande kläder, svärtat ansikte med rejält rödmålade läppar. Hon tjoade, stötte ut ljud, höga knälyft flaxade med armarna och i högra handen hade hon en stor trägaffel. Hennes krigsdans slutade bakom min rygg, där hon tryckte trägaffeln mot min nacke och smackade högt: ”Mums, mums, mums.”

Publiken skrattade. Jag kommer inte ihåg hur pjäsen slutade. Förhoppningsvis anställde vi henne, hon hade ju fått aptit på mej.

Plötsligt kom han. Klint-Lars från Fjärdsätter. Det var dags för julfestens danslekar med Lars som ledare. Räven raskar över isen, Grin-Olles visa, Vi äro musikanter från Skaraborg och Raketen. Så tog vi barn varandras händer och med Lars i spetsen bildade vi en ringlande rad av skrattande barn. Långdans, uppför trappor, nerför trappor, in i salar och ut ur salar.

Skolbyggnaden blev genomdansad. Varm efter dansen gick jag ut. Klint-Lars kom också ut. Han satte på sej skidorna, tog stavarna och spände fast öronskydden, som var sammanhållna av en tunn metallbåge över huvudet. Ingen mössa men han hade kraftigt hår, ändå såg det kallt ut. Med två tre skidtag gled han ut i kvällens mörker, stavarnas knarrande mot vintervägens hårda yta hördes. Julfesten inbringade pengar som skulle gå till den planerade skolresan.

Några dagar i maj 1953 var femmans och sexans elever på skolresa till Dalarna. Vi var för få, det skulle vara minst tio för att lösa gruppbiljet vid SJ. En tidigare elev – Torborg – blev inbjuden att följa med och med henne blev vi tio. En majmorgon var vi samlade på Långbacka station, varifrån vi åkte med den något försenade rälsbussen till Ljusdal. Skulle vi hinna fram i tid? Jodå, med några minuters marginal kom vi fram. Tåget rullade in på stationen, stannade och vi klev ombord. Det kändes stort att åka snälltåg. Vid Storvik var det byte, vi skulle med tåget mot Dalarna.

På den tiden fanns det i de större stationernas väntsalar vågar. Man klev upp på den, stoppade in en tjugofemöring i myntspringan, det klickade till och ut kom en sorts hårdbiljett med järnvägsmotiv och längst ned stod vikten. Dalatåget skulle inte komma än på en stund. Vi pojkar ämnade väga oss, men hur gjorde man? In kom en kille, han visslade och gick direkt till vågen. Vi ställde oss bakom för att se hur han gjorde. Han stoppade in myntet och jag och någon till satte våra högre fötter på vågens utkant och tryckte till, utan att han märkte det. Viktbiljetten kom fram och grabben läste den. Han ruskade på huvudet och avvek slokörat. Kanske vägde han över hundra kilo. Vår manöver skedde spontant. Efteråt ångrade jag mej lite över vårt tilltag.

norr-001-1953

Långbacka järnvägsstation 1953 ”Skolresa till Dalarna”.

Längst bak: lärarinnan Ester Lidén.

Eleverna: Lilian Jonsson, Dagny Jonsson, Torborg Persson, Ingrid Paulsson,Gun Britt Olsson och Pelle Andersson.

Sittande på sina resväskor: Sven Johansson och Birger Eriksson.

Vi anlände till Tällberg där en minibuss hämtade och körde oss till Soltäktsgården där vi skulle bo. Vår lilla grupp blev förlagd i ett litet annex med två rum. I det större bodde fröken och flickorna, i det mindre rummet vi fyra pojkar. Vi var reströtta och lade oss tidigt. Så här långt hemifrån hade jag aldrig varit. Birger, Sven och Olle somnade, jag hörde snarkningarna. Själv låg jag vaken och funderade över åt vilket håll hemma låg. Tänkte ut olika riktningar, som jag sände ut i rummets mörker. Nej, jag klarade inte detta. Fann tröst i tanken att någonstans låg ändå hemma. Sömnen kom och det olösta problemet sjönk undan.

Soltäktsgården var fullbelagd av elever som var på skolresa. Klasser från skilda delar av Sverige. Vi pojkar fick kontakt med en flicka från Västergötland. Hon tyckte att vi pratade så konstigt och vi fann att hennes prat lät lite roligt. Vi testade ett av våra ord på henne.

”Vet du vad skruckigg är?”

”Det vet ja väll, dä ä la e höna som ligger och ruvar på ägg, den skrockar,” svarade jäntan glatt.

”Jahaja,” tänkte vi. ”Hemma hos oss är skruckigg något annat. Skrynklig. En duk kan till exempel vara skruckigg.”

Bussutflykter på dagarna runt om i landskapet. Det fanns mycket att se i Dalarna. Ornässtugan där Gustav Wasa lär ha blivit nedsänkt med rep genom det höga utedasset. Han var på flykt undan de danska knektarna som var i antågande.

Den högt belägna Skattungbyn med vida utsikter och gamla hus. Mora, Zornmuseet med målningar av nakna frodiga dalkullor.

Skidkungen Mora-Nisse Karlssons sportaffär där vi köpte souvenirer. Moras klockstapel, en än i våra dagar efterlängtad syn för tröttkörda vasaloppåkare. Nedanför Soltäktsgården skvalpade Siljan.

Jag upplevde att vi elever kom lite närmare vår lärarinna Ester Lidén under skolresan. Vi bodde i samma hus, flickorna delade rum med henne, vi åt tillsammans och var varandras sällskap på bussresorna.

Ester var en bra lärare, omtyckt och respekterad av barn och föräldrar. Hon var den självklara auktoriteten i skolsalen. Hon var vänlig och undervisade på ett givande vis. Vi kände att hon brydde sej om oss elever.

Per Andersson, född 1941.

 

Små episoder nedtecknade om skolan i Norrväna

Jag är född och uppväxt på Näset, gick i skolan ht 1949-vt 1955. Till och från skolan åkte jag cykel, spark och skidor. Min första cykel var en gammal damcykel där sadeln flyttats ned och satt fastmonterad på ramen.

Vägen jag åkte var Näset- Backen, en väg över åkrarna till Sjulgård, byvägen till Bjurs, landsvägen till skolan. Skidspåret vintertid gick fågelvägen Näset-Bjurs. En dag fick jag ta följe med Ingrid från Backen. Jag minns hur vi blev påbyltade med kläder. Påklädningen avslutades med en halsduk runt huvudet, det var –32 grader kallt. Vi skidade Backen, Mon (Mitt Hjärta), Ljustjärn-Bjurs.

Höstterminen brukade inledas med en städdag av skolgården, samt att gå runt staketet och spika fast de ribbor som lossnat. Vi fick också hjälpa till med att plocka lingon, som kokades till sylt. Första terminen hade jag matsäck, därefter fanns det matbespisning. På rasterna sparkade vi boll, lekte ”pinnen utkastad”, spelade kula, hoppade hage, slog boll (baseboll), gömde skatter, ”sista paret ut”. Flickorna ”kampade boll” och då var det Britt Andersson (Lövens) som slog klart längst, ty då räckte skolgården inte till.

Vår lärarinna Ester Lidén Jönsson var nog ganska sportintresserad. Vi sprang ofta 60 m på landsvägen utanför skolan och jag minns inte att vi fick avbryta för bilar någon gång.

Höjdhoppställningen som fanns på skolan var det endast en under min tid som hoppade över hela höjden. Det var Per Andersson (Utigårds). Han började ansatsen på trappan utanför ingången till småskollärarinnebostaden.

Vitertid var det skidåkning som gällde. Vi åkte i en backe utanför staketet i sydväst. Det fanns även ett längdspår, cirka 2,5 km, som efter varje snöfall skulle köras upp med hjälp av oss på skidor. Spåret gick från toan i nordväst till Rönnängsbäcken, västerut förbi Svensks, sedan söderut över åkrarna och så sydost genom skogen ut på täkterna igen och så söderut och mot nordost till skidbacken hem till skolan igen. Från det att jag gick första klass minns jag än idag upploppsstriderna mellan Margareta Olsson (Fisk) och Majvor Svensk och det var en kamp ända till mållinjen mitt för ingången till storskolan där lärarinnan stod med tidtagaruret.

På en teckningslektion ritade Göran Åsberg, född 1943, en traktor, en Fordson Major. Men Göran var förälskad i en flicka från Göteborg, som brukade vara i Sörväna hos Lassas på somrarna, hon hette Majvor. Alltså döpte Göran sin traktor till Fordson Majvor.

Dagsutflykter under min tid företogs både till Rönningen, Bjurs stuga och till Sångshälle med sin klippformation som kallades predikstolen. På båda ställena gräddade vi och åt pinnbullar, en deg rullad på pinnar och som gräddades över öppen eld.

Vartannat år anordnades en skolresa för klasserna fem och sex. Pengar till resan samlades in genom att en skolfest arrangerades.

För ändamålet byggdes en scen upp i klassrummet. Underhållningen bestod av teater, sång och musik.

I pjäsen som spelades var jag ”styrman Brassing” och jag använde lärarinnans vridbara karmstol som ratt. Pjäsen handlade troligen om vikingar, då en av flickornas replik löd ”För nordmännens raseri bevare oss milde Herre Gud”. Troligen fanns också ett spel om Josef och Maria och Jesusbarnet med. Jag spelade Josef och Sonja Bergström (Hedman) spelade Maria. Vi var båda mörkhåriga, brunögda och hade lätt för att bli solbrända.

Vår skolresa gick till Åre och Storlien. Första natten låg vi på Jamtli i Östersund, därefter bodde vi på hotell Granen i Åre (hotellet brann några år senare ned). Vi åkte kabinbana upp på Hummeln. Vi gjorde utfärd till Tännforsen samt till Storlien där vi besökte Bånggården. Det var då vackert väder och snötäckt mark vilket utnyttjades av två deltagare, Ulla Eriksson (Finn) och Torborg Persson (biträdande reseledare och barnbarn till Selma Nordell, skolans matlagare) till att solbada. De såg ut som nykokta kräftor när vi åkte därifrån.

Skolan användes även till andra aktiviteter till exempel husförhör. Då brukade skolans elever spela och sjunga, varvid kyrkoherde Einar Öberg brukade tacka med orden ”I barn uti Norrväna skola, I ären så bra att sjunga”. Frälsningsarmen brukade använda skolan till sång- och musikgudstjänster. På dessa möten hade man tårtlotterier. Lotterna kallades åror, det var flera nummer på varje lott. En tårta avsattes varje gång till familjen Svensk, där familjefadern låg förlamad efter en olycka. (pappa till skidåkaren Majvor).

Så vill jag avsluta med ett inlägg i den politiska debatten om betygens vara eller inte vara och från när de skall ges. Jag har fått betyg från första terminen (ht 1949) och därefter varje termin. Och vad jag förstår och begriper har det trots dessa tidiga betyg gått ganska bra i livet för den generation som jag tillhör.

Delsbo den 6 april 2015, Sune Hansson, född 1942


 

”Fisk Helmer” Olsson

Helmer gick sex år i Norrväna skola med klasserna 3, 4, 5 och 6 i samma sal men detta negativa upphävdes av att de hade Ester Lidén Jönsson som lärare. Hon skötte allt på bästa sätt och Helmer minns skolfester med teater varje år och skolresorna, bland annat till Stockholm med Gröna Lund. Till en sådan resa fick barnen bland annat plocka en hink lingon var som sedan såldes. Hon tog också sin bil, en Opel, full med barn och åkte till sitt sommarställe i Gnarp och de fick bada i havet vilket var mycket stort.

En gång hade Helmer gjort något bus, kanske då han kallade bibliska Jacob med sina bröder för ”Bröderna Jacobsson” trots att han kunde rabbla alla namnen, då fick Helmer ”sitta kvar” efter skolans slut.

Då fröken en kort stund avlägsnade sig då hoppade Helmer ut genom fönstret och gick hem. Dagen därpå hände inget och Helmer tyckte ännu mera om sin fröken.

Det var fröken Lidén som förde in Helmer på idrottsbanan. Han hade skolrekordet på 60 m. löpning. Skoltävlingarna började på idrottsplan i Delsbo 1944 och var viktiga stunder för de flesta elever.

Fröken lånade kärror och körde sand ut på skolgården för längd- och höjdhoppsträning.

Hon ordnade egna skidtävlingar och skolmästerskapen hamnade oftast i Norrväna. En skoldag ville fröken Lidén att barnen skulle hitta på egna historier med rim och Helmers bror diktade ”Min bror kan inte gå, för han har ont i en tå”. Så ville en kamrat som hette Ivar läsa sitt förslag. Han stammade en del när han blev ivrig men diktade ”Min syster kan inte sitta, för hon har ont i sin, äh, äh, äh… ända”. Ja men det rimmade ju inte sá fröken. ”Nää men det var bra nära”.

Helmer gick fortsättningsskola i Långede men fröken Lidén ville då att Helmer skulle fortsätta studera och lovade bekosta sådan utbildning men han avböjde och började på Långbacka såg, som lockade med en lön på 71 öre i timmen.

Intervju med ”Fisk Helmer” Olsson av skolstudiecirkeln den 27 februari 2013 på Hembygdsmuseet/Kjell Grönberg

 


Glöm nu inte att vi vill få dina skolkort registrerade, om de inte redan är det förstås.


 

Rättelser och kompletteringar mottar vi varmt och tacksamt

Om du gillar den här sammanställningen, liksom allt annat vi gör för bygden, och vill stödja vårt arbete är en gåva, eller en donation senare, mycket välkommen till Dellenportalens konto 6408-619 968 508 Handelsbanken Delsbo. Tack för ditt stöd!

Tack för att du vill hjälpa oss – tillsammans kan vi glädja andra

Tack för ditt besök!

Sammanställt av Åke Nätterö och Viveca Sundberg


Tillbaka till toppen

Dellenportalen | Åke Nätterö | Anderbo 62 | 820 62 Bjuråker | tel 0653-600 62
Dellenportalen | Viveca Sundberg | S. vägen 47 | 824 43 Hudiksvall | tel 070-521 47 10

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *