Lapp – Dora

Berättelser om Lapp-Dora finns det gott om på internet. En Lapp-Dora kom från Alfta – Ovanåker, men hon var inte omtalad i Hudiksvall vad vi känner till. Den Lapp-Dora vi berättar om kom från Hög och kallas för Dorotea Stenlund, fast hennes rätta namn var Dorotea Larsdotter.

 

I Anders Nilssons bok om Fäbodarna i Forsa och Hög, berättar Fredrik Winblad von Walter (1857-1950), att Lapp-Dora kunde med trefaldighetskällans hälsobringande vatten på Finnsjövallen hela många sjuklingar. (sid 59-60). Troligen var smaken och ryktet om Finnsjöns hälsokällas helande kraft överlägsen de två hälsokällor som finns i Hög, varav den mindre källan finns i Frölland, i långt ifrån den plats där hon själv bodde.

Vi sökte både länge och väl efter Dorotea Stenlund, som vi antog var en släkting till sockenlappen Per Senlund, men någon person med det namnet fann vi inte. Vi fann heller inga samtida omnämnanden om Dorotea Larsdotter vilket är lite märkligt med tanke på de hyss hon påstås ha utfört.

Den alltid lika kunnige Vanja Persson som även kan det mesta om Högs socken, förklarar att när man började berätta om Lapp-Dora visste man troligen inte hennes rätta efternamn, men man kände till att hennes man lappmannen Per Stenlund bodde i en enslig stuga i Frölland fram till 1891 och att grunden efter huset funnits kvar till nutid då den blev förstörd efter skogsavverkning och markberedning. Det är anledning till att man kallade henne för Dorotea Stenlund, förklarar Vanja.


Den här sammanställningen är sponsrad av:

Här saknar vi sponsorer, men vi gör gärna reklam för dig om du vill synas lite bättre? Vill du veta mer? Klicka här. 


Gillar du den här sammanställningen får du dela den med dina vänner. Tack!

Var den här sidan intressant? Glöm då inte lägga den bland dina favoriter.

Har du en egen hemsida får du mycket gärna länka till oss


 

Lapp Doras förbannelse över varvet i Hudiksvall

 

Det fanns inte några invånare i Hudiksvall som blev förvånade när Barnängens fabriker i stan stupade. Det vilade en gammal dödsdom över Tulludden, som området förr kallades. På grund av att där bedrevs skeppsbyggeri i äldre dar, kom området att kallas för Varvet, vilket namn ännu användes. Redan år 1724 hade rådmännen Jonas Drake och Olof Gropman låtit bygga ett skepp i staden, med vilket de företog handelsresor till bl.a. Stockholm. Senare byggdes där många skepp, där det bland namnen fanns ett skepp som hette ”Prins Gustaf Wasa”, som gjorde resor till Lissabon. Så byggdes ”Friheten”, ”Westernorrland”, ”Österbotten”, ”Solen” och ”Norra Hälsingland” med flera. Namn som ”Industria”, ”Rätta Coursen”, ”Solide”, ”Norden”, ”Primus”, ”Fama”, ”Frey”, ”Henriette”, ”Fredrik”, ”John Ericsson”, ”Verias”, ”Valkyrian”, ”Johan Fougt (1869-1894 se ritning)” och lastångaren ”Skellefteå”.

Dessa båtar byggdes av olika personer, men alla stupade på den dödsdom som den trollkunniga lappkäringen Lapp-Dora utslungade. Hon gick ständigt och tiggde och eftersom folk var rädda för henne, begåvades hon med rikliga gåvor. Men en skeppsbyggare på Varvet tröttnade på hennes tiggeri en gång och körde iväg henne. Då utslungade hon den hotelsen, att på den platsen skulle det inte gå att driva någon rörelse. Och det har sett underligt ut. Sedan skeppsbyggnadsfirmorna måste lägga ned sin verksamhet, anlades där en mekanisk verkstad med gjuteri. Så gick den rörelsen på knäna och fabrikslokalerna stod tomma en tid och Lapp-Doras uttalade förbannelse troddes vara glömd. Det startades en textilfabrik med rätt många anställda. År 1911 brann textilfabriken och det uppstod en förlust på 400,000 kronor. En smäll som inte fabriken överlevde. Så startade en person som hette Hedberg, en kemisk fabrik på platsen. Den fabriken kallades för ”Savona”. Den efterträddes av en karamellfabrik. Sedan låg allt öde till dess några personer köpte Edgrens kemiska fabrik i Söderhamn, som en falsk skylt för den verkliga avsikten, och flyttade fabriken till Hudiksvall, där de dödsdömda lokalerna stod lediga.

Det var inte bara Varvet som råkade ut för den svarthåriga Lapp-Dora med sina stickande ögon, utstående kindknotor, smutsgula hy och krokryggiga gestalt. En sjökapten låg med sin båt vid kajen, och som vanligt klev Dora ombord för att tigga. Kaptenen, som var vid dåligt humör den dagen röt:

”Här fås ingenting i dag Dora, så mycket du vet. Laga dig strax iland och håll din syndiga käft, för mej skrämmer du ej med dit trolltyg”.

Då svarade Dora:

”Jag ska gå, men i dag ska er båt stå, där den aldrig stått förut”.

När kaptenen var på väg från kajen, körde han båten på ett grund intill hamnen. Ett grund som han väl kände och styrt förbi det hundratal gånger. det värsta för kaptenen var, att besättningen hörde ordväxlingen med Lapp-Dora
En prästfamilj fick en gång erfara hur det gick då det skar ihop sig med Lapp-Dora.

Prästgården som låg ett stycke från staden, hade fått en ny kokerska som inte kände Dora. En dag kom Dora dit och tiggde mat, och ansåg att hon fått för litet i knytet och gormade över kokerskans snålhet. Då blev kokerskan arg och körde ut Dora. Prästen som hörde oväsendet, kom ut i köket och då fick han höra hur det låg till, tyckte han att Dora skulle vara nöjd med det hon fått. Prästfamiljen skulle efter parhästar resa bort på eftermiddagen på ett kalas. Då hotade Lapp-Dora prästen med att säga, att under denna resa skulle de få gå halva vägen. Prästen log och sedan glömde han Doras prat. Men kommen halvvägs, stannade hästarna och vägrade röra sig. Det verkade som om de såg något framför sig. De fick ta ifrån skaklarna och vända trillan för hand, spänna för hästarna och åka hem. Hästarna nästan skenade hemåt liksom om det varit något i hovarna på dem.

Prästen var rätt tagen innan han och sällskapet kom fram till bjudningsgården.

Det var således inte att undra på att statsfruarna var rädda för Dora och offrade stora gåvor på henne för att inte komma i onåd. Barnen var så rädda för henne, att de sprang och gömde sig då hon kom.

Men möjligen var den leda trollkäringens dödsdom över Varvet i Hudiksvall tidsbestämd, ty den nuvarande industrin, Sundins skidfabrik, bara går framåt år för år. Nu kände han inte till varken historien om Lapp-Dora eller hennes spådom, innan jag berättade det för honom. Då sade han:

”Nu skrämmer du mig”.

När konsul Eric Sundin 1936 grundade sin industri på Varvet, hade han fått många varningar: Lapp-Dora hade ju förbannat all verksamhet på Varvet för en femtio, sextio år framåt! Det var ju den gången, hon blev definitivt förgrymmad på Fougten. Blev det inte slut på skeppsbyggeriet kanske! Och inte klarade sig Hudiksvalls Mekaniska verkstad med sina ångslupsbyggen så värst länge. Textilfabriken gick åt fanders. Och vad blev det av Barnängens och Electro Alkali!

 

INTE RÄDD

Men Sundin var inte rädd för Lapp-Doras vredestestamente och log förtröstansfullt:

— Jag har alltid kommit bra sams med gamla tanter.

Vid en festlighet i Sundins företag sportutställningsåret 1943 yttrade förste rådmannen Georg von Post, vilken slutligen upprätthöll tjänsten efter borgmästare Hadar Rissler och därmed blev stadens siste litterata borgmästare, att tiden för Lapp-Doras förbannelse tydligen var förlupen. Och utvecklingen av Sundins Fabrikers AB med sin interkontinentala verksamhet besannar rådmannaorden.

Fougt hade besvärligt med Lapp-Dora mest som oftast. Hon var fasligt begiven på sprit. Nu höll Fougt vid varje stapelavlöpning en prima fest för alla varvsanställda och en hel del annat gott folk i vår stad. Färdig att löpa av slipen vilade en skuta — nytjärad och blank på sin glidbädd. Så kom Lapp-Dora upp till Fougten och ville ha brännvin!

— Nä, du får inget, för du blir så bråkig, när du får sprit i kroppen, menade Fougten.

— Får inte jag nå sprit, får du inte skutan i sjön idag, hotade Lapp-Dora.

Och kan ni tänka er! Order för stapelavlöpning gavs. Och upprepades. Men skutan rörde sig icke.

Lapp-Dora efterskickades. Fick brännvin. Gick ner till bädden, klappade skrovet och bjöd: — Ge dej åv, svartracka!

Och snart neg skutan så vackert i vattnet vid Brobänken.

Källa:
Skriften ”Upplevelser under 10-årsperioden 1910 – 1920”, sid 20-22.
Av Ossian Friberg. Bollnäs i mars 1968.
Folkrörelsens arkiv. Arkiv Gävleborg
Avskrift: Viveca Sundberg


1882 förliste barken Hudiksvall som var byggd av Fougt 1864. Se Fartygsmodell.


 

hv-023-foght-

Tidningsklipp från,  California Digital Newspaper Collection, den 1 juni 1889


 

LAPP-DORA

av Sigre Kajsa 30/6 1942 (troligen Hudiksvalls Tidning)
Avskrift: Viveca Sundberg

Varje vinter för många år sedan sågs en lappgumma vandra runt socknarna i norra Hälsingland dragande en kälke efter sig. Hon var liten och tunn, hade rinnande röda ögon och kattlika, smygande rörelser. På den tiden vandrade lapparna land och rike runt. Många återkom varje år till samma platser, andra sökte sig nya ställen, för att när våren kom återvända hem till fjällen i Lappland och sina renar. Många av dem tog man mot med välkomnande ord när de räckte fram sina påsar för att få några nävar mjöl eller gryn. Andra såg man med oblida ögon, men man vågade inte annat än ge dem det begärda, i annat fall kunde de göra ont mot en, antingen mot någon av familjens medlemmar eller mot djuren i ladugården. De ansågs äga en övernaturlig makt, som de kunde bruka antingen till ont eller gott. Helst ville man vara deras vänner, så kanske man kunde få deras hjälp att hämnas någon oförrätt eller kunde de med sin förmågasäga var han skulle söka en förlorad sak o.s.v.

Lapp-Dora hörde till dem man mest var rädd för, hon fick begära nästan vad hon ville så fick hon det. Hon fick ofta brännvin i gårdarna, hon blev då pratsam och glad. Var det någon som nekade henne det begärda eller gjorde spe av henne och hennes kälke dröjde det inte länge förrän denne på det ena eller andra sättet fick känna detta.

Historierna om Lapp-Doras trollkonster berättar man ännu idag. Hon ställde ofta sin färd mot Hudiksvall. Där fanns det affärer och godare saker än i bondgårdarna.

En gång hände det att hon besökte en affär där man nyligen fått ett nytt handelsbiträde, som inte kände igen eller hade hört talas om Dora. Han tog resolut och sparkade ut henne, när hon kom och tiggde. Men det skulle han inte ha gjort, han fick en sådan värk i foten att han inte kunde gå. När han berättade vad han gjort förstod man att det var Lapp-Dora som trollat på honom. Han fick lov att kalla på henne och be om förlåtelse, innan han blev bra i foten.

En gång var det ett par bodbetjänter som stod i dörren till affären och gjorde narr av Dora, som gick och drog sin kälke på ”baran”. Det var i snösmältningen och snön höll på att försvinna från stadens gator. Detta fingo de ångra för om en stund gingo de framför Doras kälke och drog den, medan Dora själv åkte och smackade och körde, som om hon haft hästar framför sitt ekipage. Under folkets jubel fingo betjänterna traska gata upp och gata ner dragande Dora. Inte förrän det blev kväll fingo de gå hem men då skrattade de inte längre. Dora kunde begära vad hon ville av dem.

Det hade byggts en finare båt på varvet i Hudiksvall och nu var dagen kommen att den skulle sjösättas. Det skulle bli alldeles vådligt högtidligt och många förnäma herrar voro inbjudna att övervarahögtidligheterna. Det skulle även bli stor middag hos någon av stadens pampar. Dora som för tillfället fanns i staden och hade hört allt detta berättas ställde nu sina steg till ”kalasgården” för att få något med. Det första hon begärde var brännvin men hon blev nekad. Då befallde hon uppasserskan att gå och fråga sitt herrskap. Men de hade inte tid med Dora, de hade annat att tänka på nu. När Dora gick sade hon, att nu skulle de få sitta där de satt. När timmen kom för båtens sjösättning och man väntade att den skulle glida ut i vattnet, stod den där den stod, man smetade såpa under den och försökte på alla sätt få den att glida ut, men det lyckades inte. Då förstodo de att det var Lapp-Doras verk. De skickade iväg en av varvsarbetarna för att hämta henne, men han återkom med det beskedet, att någon av de höga herrarna själv fick komma dit och hämta henne. Det var då ingen annan råd än göra som hon sagt. En av herrarna gick för att hämta henne till kalasgården där hon bjöds på mat och brännvin. Om en stund gled båten ut i vattnet och herrarna kunde också gå in och njuta av den fina middagen.

Det berättas om en länsman i en av grannsocknarna, att han skulle vara mycket fin och förnäm av sig. Så märkvärdigt fint var han inte född. Hans föräldrar voro hederliga jordbrukare fast deras pojke fick gå i skola i staden och detta steg honom åt huvudet.

Han brukade alltid ha en eau-de-cologne-flaska stående bredvid sig. När det kom några bönder in på kontoret brukade han stänka runt rummet, han påstod att det luktade gödsel av dem och det tålde han icke utan han blev sjuk. En dag kom lapp-Dora dragande på sin kälke och klev på in till länsman. Men hon hann inte fram med sitt ärende förrän länsman röt åt henne att hon inte fick gå och dra sin kälke och tigga. Då blev Dora arg. Hon sade att om hon inte fick dra sin kälke så skulle han få dra den i stället. Dagen därpå sågs länsman efter vägen dragande en kälke. Efter några år blev han virrig och därför avsatt från sin tjänst. Antagligen tänkte han för mycket på spådomen. Han blev bitter och elak samt fick både frysa och svälta innan han dog.

Det rustades till ”storbröllop” i Hudiksvall, det var hos en rik familj och allt skulle vara ståtligt och fint. Det hade dukats ett fint bröllopsbord med krokan och allt. Man väntade nu bara på att brudparet skulle komma från kyrkan. Så kom Dora, hon vädrade brännvin och god mat, men det var ingen som hade tid att prata med henne, man knappast såg henne. Då blev Dora arg och gick därifrån. Så småningom kommer brudpar och gäster från kyrkan och skall just sätta sig till bords då bordet ramlar ihop och all bröllopsmat ramlar i golvet. Det värsta av allt var att den ståtlige krokanen gick i småbitar. Det betydde olycka.

En dag styrde Dora sina steg till en prästgård. Där hade de en hund, som skällde på Dora, när hon kom. När hon kommer in till prästen säger hon att hunden bitit henne. Prästen bryr sig inte vidare om vad hon pratar utan han skämtar med henne och säger att det var väl en lus som bet.

Då svarade Dora:
”Vänta du, du skall allt få för lus”.

Dagen därpå var prästen så full av lus så man måste sopa av honom dem med en kvast


Läs om: Minnen från 1870-talets Hudiksvall


 

Personuppgifter:

Skeppsbyggmästaren i Hudiksvall. Johan Henrik Fougt (1815—1896).

Länk till: Redare i Hudiksvall

Alla som vet något om Högs sockens historia vet också att Dorotea Stenlund är den omtalade Lapp-Dora. Att hennes rätta namn var Dorotea Larsdotter är kanske mindre känt. När hon levde bar alla kvinnor sitt eget efternamn hela livet. Namngemenskap vid giftermål föreskrevs först 1915.

 

Dorotea Larsdotter återfinns i Högs släktregister under  23 S, 1. (här med nya uppgifter.)

23 S

—1—

(X25) PER STENLUND, * 18/2 1821 i Järvsö. Lappman i Frölland, Hög. Gift 31/5 1841 i Stene Järvsö. Inflyttat 1845. † 6/5 1891
(X19) DOROTEA LARSDOTTER, * 15/11 1801 i Västra Raå, Hälsingtuna. Dotter till sockenlapp Lars Mattsson och Sara Paulsdotter. Död i rödsot= dysenteri, 11 okt. 1874.

I hennes bouppteckning från 24 oktober 1874, finns upptagen en, Stugubyggning med förstuga i Frölland, Högs socken.


Andra sockenlappar som varit bofasta i Hög

Karta från 1799 visar den gamla forvägen. Till vänster står namnet Lapp hydda

Avskrift ur Forsa och Hög släktregister (26J1) Det här paret var döda när kartan kom ut så boplatsen avser troligen några andra.

(X32) JONAS LARSSON, * 1698, s. t. lappman Lars Olsson o. hu. Sigrid Envallsdotter i Norrala. G. 1719. Sn.lapp i Hög. † 19/5 1773.
(Z4) SIGRID JONSDOTTER, * 1698, d. t. lappman Jon Erlandsson o. hu. Cecilia Ersdotter i Grud, Bergs sn. Jämtl. † 19/6 1772.


hv-024-kalla

Karta och uppgifter från Riksantikvarieämbetet.

Beskrivning:
Beskrivning Hälsokälla, surbrunn, 1.1 m diam, vattendjup ca 0.3 m. Källan, som springer fram vid foten av ett block, 2 m h och 2 m br, har järnhaltigt vatten. Utloppet rinner mot N.

Orientering:
Orientering 25 m Ö om byväg, 10 m S om brukningsväg och 4 m S om bäck.

Terräng:
Terräng Vid N foten av berg intill bäck.

Tradition:
Vattnet var bra mot att man gick snett på skorna. Sagesman: Ville Westman, Holm, drygt 70 år gammal.


Här bodde Lapp-Dora

Den 4 oktober 2001 begav sig en grupp entusiastiska daglediga karlar från hembygdsföreningen i Hög, iväg för att söka rester efter bl.a. Lapp-Doras boplats. Med Klang-Eriks hjälp och beskrivning lyckades de. Här bifogas kopia av det som skrevs i deras rapport samt en bild på Klang-Erik, skriver Vanja Persson

Vanja Perssons foto.

hv-025-klang-erik

”Artikeln” är en rapport som numer bortgångne Ingvar Lindh, dåvarande sekreterare i hembygdsföreningen, skrev i samband med dokumentationen av studiecirkeln Känn din bygd, skriver Vanja Persson som lånat ut artikeln.

 

Anders Martinssons foto.

Anders Martinsson skriver: Här vid bäcken låg stugan. Vi hittade murtegel från muren och troligen någon form av pys vid bäckbrinken. Karlhygget fanns inte då. Sedan skogsplöjdes det rakt över grunden.

Anders Martinsson har en mycket bra minnesbild av platsen där Lapp Doras hus har stått.

Vill du leta upp den gamla lappbosättningen gör då så här.
Gå upp mitt på hygget i riktning mot den vänstra kanten av Anders Martinssons cirkel. Vid kanten av bäckravinen ser du ett rött och vitt plastband, där kan du gå över bäcken.

ld-003-band

Vid bäckravinen sitter det här plastbandet och ovanför stubben mellan träden syns plastbandet på andra sidan bäcken. Vid det plastbandet går du rakt uppför slänten och efter ca tjugo meter är du framme vid den gamla boplatsen.

ld-001-husgr

Här finns rester efter gårdsgrunden.
Det här är den hörnsten som syns allra bäst.

ld-002-husgr

En tegelsten visar att här har det troligen stått ett hus, även om spisröset saknas.
En varning. I andra ändan var husgrunden finns ett jordgetingbo, så se upp.

Rossbäcken, se karta


 

Rättelser och kompletteringar mottar vi varmt och tacksamt

Om du uppskattar den här sammanställningen och vill stödja vårt arbete är en gåva mycket välkommen till Dellenportalens konto 6408-619 968 508 Handelsbanken Delsbo.

Tack för att du vill hjälpa oss – tillsammans kan vi glädja andra

Tack för ditt besök!

Sammanställt av Åke Nätterö och Viveca Sundberg

 


Tillbaka till toppen till Kloka gubbar och kloka gummor

Dellenportalen | Åke Nätterö | Anderbo 62 | 820 62 Bjuråker | tel 0653-600 62
Dellenportalen | Viveca Sundberg | S. vägen 47 | 824 43 Hudiksvall | tel 070-521 47 10

 

2 comments

  • Fantastiskt! Vilket detektivarbete och vad mycket om Lapp Dora Ni har hittat.
    Jag fick av Erik för många år sedan, platsen, samt att det funnits några ”sänger” (odlingsplatser) som Erik själv sett.
    Kull Björn

    • Vad glad jag blir om vi kan imponera på en infödd Högsbo, tack för det. Det var tack vare Anders Martinssons karta som jag hittade rätt igår. På onsdagsmorron var jag vid Rossrönningen på baksidan på täkterna och blev ordentligt genomblöt. Hade tolkat Vanjas berättelse helt fel. Bara en nerrasad lada och oländig terräng så jag förstod att det var helt fel. Kul Björn, ha det bra, Åke

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *