Dråpet på Tannavallen 1899

 

Dellenportalen har samlat ihop fakta från intervjuer, fastighetspapper och i olika arkiv om Mord i och omkring Dellenbygden.
Allt material i den här artikeln är skyddat enligt lagen om upphovsrätt och får inte mångfaldigas utan medgivande.

Gilla oss på Facebook, och ännu bättre – Dela oss med dina vänner – Tack!

Var den här sidan intressant? Glöm då inte lägga den bland dina favoriter.

Har du en egen hemsida får du mycket gärna länka till oss

Tack för ditt besök!


Den här sammanställningen är sponsrad av:
Här saknar vi sponsorer, men vi gör gärna reklam för dig om du vill synas lite bättre? Vill du veta mer? Klicka här. 


Klicka på Tannavallen för att se var vallen ligger. Den stora vallen är benämnd Norrvallen, Mellanvallen och Sörvallen

 

tan-001-fam-sjostrom

Det är på 20-talet och här sitter Gustav Sjöström i Byberg, Näsviken med sin hustru Anna och mellan dem barnbarnet Olle Sved från Fredriksfors. Fiolen som Gustav håller i är nämligen den som hans bror Karl Erik Sjöström försökte skydda sig med när han blev mördad på Tannavallen 1899. Detta är en tidningsbild från 2012. Det är Berndt Sjöström i Näsviken som lämnat in bilden på sin farmor och farfar.

tan-003-kar-erik-sjostrom
En tidningsbild på den mördade Karl Erik Sjöström 11/8 1873-7/9 1899
Karl Erik Sjöström var en skicklig snickare. Hans gesällprov, som var en vacker spegelbyrå finns nu hos Berndt Sjöström i Näsviken.

I slutet av sammanställningen finns en visa om mordet, så missa inte den.

Tanna-dråpet 1899

Lördagen 26 augusti 1899 utspelades ett drama på södra Tannavallen i Hög.

Det var då som den unge fiolspelmannen Karl-Erik Sjöström blev knivhuggen till döds på den vackra fäbodvallen.

Vem som utdelade det ödesdigra knivhugget blev aldrig klarlagt. Frågan blev ställd på framtiden och den är lika obesvarad nu som den dag dådet begicks.

88-åriga (15/9 1871-17/8 1963) Brita Derong, född Palm, Edsta, Hög, som var fäbodstinta på Tannavallen sommaren 1899 och fortfarande den 26 aug. 1959 är i livet och berättar för Hudiksvalls Tidning hur hon skrev en visa om händelsen och hon har även berättat vad hon minns.

Karl-Erik Sjöström och hans båda kamrater hade beslutat att från sina hem i Forsadalen bege sig till Tannavallen på kvällen den 26 augusti och som vanligt hade Sjöström sin fiol med sig. Då det är ganska långt att gå från Dalen till Tanna kom de inte fram förrän fram emot elvatiden.

Natten var stilla men ganska mörk som det ibland brukar bli i slutet av augusti när himlen är regntung och luften disig.
Jag och mina kamrater på vallen hade för länge sen gått till vila, när vi plötsligt väcktes av ett revolverskott och skrik där ute i mörkret. Av naturliga skäl vågade vi inte gå ut för att se vad det var fråga om, utan höll våra dörrar så väl tillbommade som möjligt. Helt plötsligt tystnade allt oväsen och det blev alldeles tyst. Att något ovanligt hade hänt förstod jag ganska väl, men ut vågade jag inte gå på en lång stund förrän jag var säker på att faran var över.
Till sist, efter ganska lång väntan, vågade jag glänta på dörren för att förvissa mig om vad som hade hänt. När jag stått och lyssnat en stund fick jag höra ett underligt ljud utanför det staket som omgav den stuga vari jag bodde och när jag gick dit fann jag Sjöström liggande i diket med ett knivhugg i bröstet. När Sjöström föll tog angriparna till flykten och förföljdes då av hans bägge kamrater vilka dock inte kom dem så nära att de kunde göra sig en uppfattning vilka de var, och efter fruktlösa försök i den vägen vände de åter till vallen.

Under tiden, berättar fru Derong vidare, vågade sig även de andra fäbodjäntorna fram och med hjälp av en pojke, som kommit till sedan dådet skett, bar de in Sjöström och lade honom på sängen. Att söka förbinda honom eller på annat sätt söka ge honom hjälp varken kunde eller vågade vi inte, utan han fick ligga som han var.

Bud sändes genast till hans föräldrar om det skedda och tidigt på söndagsmorgonen fraktades han efter häst och vagn den knaggliga vägen ner till Forsadalen, och vidare med samma fortskaffningsmedel till lasarettet i Hudiksvall. Livet stod emellertid ej att rädda. Efter elva dygn på sjukhuset avled han 27 år gammal.

Brita Derong skrev strax efter det ovan relaterade en visa om händelsen, den bekanta Tannavisan.

Sjöströms fiol, en Maggini, låg vid hans sida på den plats där han föll. På instrumentets lock synes än i dag ett jack i träet och förmodligen sökte han värja sig med fiolen när han anfölls. Om det var två som högg eller om det var en som högg två gånger blir nog aldrig klarlagt. Alltnog, fiolen fick ta emot det ena hugget.

Det brukar vila en viss mystik över en gammal fiol och så även Sjöströms fiol. Den kom ursprungligen från Sachsen i Tyskland och hamnade tidigt i Frälsningsarméns ägo. Den vandrade sedan högkvarter till högkvarter och kom slutligen till New York. Därifrån kom den slutligen till Sverige, fortfarande i arméns ägo, och hamnade så i Forsadalen, där Karl Erik Sjöström bytte till sig den.
Artikeln skrevs av Axel Broheden


 

 

tan-oo2-tannastugan
Tidningsbild från HT 27/12 1984 Foto; Sture Ring
På bilden visar Holger Jonsson, spelman från Hög, var spelmannen Sjöström föll efter bråket med bjuråkarna. Holger Jonssons mamma var en av bopigorna på Tannavallen när dråpet ägde rum.

 

Nästa reportage i HT är från den 27 dec. 1984

Spelman värjde sig med fiol som nu återfunnits i Idenor

”Är ni från Hög eller Norrbo? Vara huré vill så ska vi slå ihjäl er”.

Vi har lite svårt att riktigt sätta oss i ungdomens nöjesvanor på ”den gamla goda tiden”.  Helst vill vi kanske tro, att den rosenkindade och präktiga ungdomen i välstärkt sockendräkt skuttade omkring på en välsopad loge till tonerna av en lika rosenkindad och präktig spelemans flitiga gnidande på fiolen.
Det var nog inte riktigt på det viset- åtminstone inte i Hälsingland. Domboken för Bergsjö och Forsa tingslags häradsrätt berättar något.
Det var lördagskväll den 26 augusti 1899. Bröderna Hans och Olof Glad i Bjuråker (bröderna Glad (45A7) var från Berge) låg på Hallbovallen i Forsa och flottade timmer. Vallen ligger vid stranden av Norrdellen.  Deras kusin Anders tjänade dräng i Finflo, Hälsingtuna, ungefär en mil därifrån. På kvällen gick kusinerna i Hallbo för att hälsa på. Man beslöt att gå till Tannavallen i Hög, ungefär en fjärdingsväg därifrån. Sagt och gjort.

Något styrkta av starka drycker gav man sig av.

Bopigorna på Tannavallen var förmodligen inte trakterade av besöket, för kavaljererna var tvungna att sparka sönder en dörr och slå sönder låset i en vallstuga för att kunna fullfölja visiten. Vad man haft för sig inne i stugan hos bopigan vet man inte så noga, men man hade under alla omständigheter slagit sönder en stol mot ytterdörren. Efter ungefär en kvart – klockan var nu omkring 23.30 på natten – lämnade de tre stugan. Vid den tiden hade ett sällskap från Forsa fotledes kommit upp på Tannavallen. Tre av dem gick för att hälsa på i stugan, som nyss hade haft besök av Bjuråkersborna. Man möttes på avstånd.
De sex återstående Forsaborna sammanträffade med de tre Bjuråkingarna vid en annan stuga ett stycke därifrån. En av de sex var spelmannen Karl Erik Sjöström från Långby. Han hade fiolen med sig men troligen ingen fiollåda. Det brukades inte alltid på den tiden.

Fientligheten låg i luften – dom kom ju från skilda socknar och Bjuråkersbor hade definitivt inget att göra på en Högsvall. Man slog följe in på gårdsplanen till den andra vallstugan.

Revolver
Karl Erik Sjöström var försedd inte bara med en fiol utan även med en revolver. Det förklarade flera vittnen inför häradsrätten. Måhända fanns det flera ”revolvermän” i sällskapet.  Allt kunde inte utredas.

På sedvanligt manér började man bryta sönder gärdsgår´n för att få tillhyggen. Forsaborna började dela ut ”käppslängder” mot Bjuråkersborna.
”Är Ni från Hög eller Norrbo? Vara hur det vill ska vi slå ihjäl er”.
Anders var inte rädd av sig – till en början. Han drog upp en fällkniv och förklarade: ”Det ska du nog få se” och högg en av Forsaborna i pannan och armen och skar sönder rosetten. Inget slarv med klädseln, på den tiden.

Flera skott
Nu började det gå hett till. Flera skott avlossades i det tilltagande mörkret och Bjuråkersborna började känna sig inte bara trängda utan hotade till livet.
Olof, som nyss hade kommit ut ur fängelset efter ett två-årigt straff för mordbrand, hade – vis av denna skada – hållit sig en smula på sidan, men Hans, som bara var sjutton år, och Anders förberedde en reträtt genom grindöppningen.
Då träffades Hans av ett revolverskott i armen. Vem som sköt vet man inte. Han var rädd och då han i närheten av grindöppningen skulle passera spelmannen Karl Erik Sjöström, vilken måhända även varit den som sköt, drog han kniv.

17-åringen sade, sedan han återförenats med sina kamrater: ”Den andre blev nog inte utan han heller”. Jag har hugge åtén tre gånger, för jag blev så rädd.

Bjuråkersborna försvann alla tre in i den mörka skogen, förföljda av åtminstone fyra Forsabor.
Spelmannen hade blivit knivhuggen i bröstet. Han staplade några steg mot grinden, bad en av sina kamrater att ta hand om fiolen och föll därmed till marken. Kamraten, som såg hur det var fatt, lämnade fiolen till en annan Forsabo, som i sin tur, för att kunna förfölja Bjuråkersborna, lade fiolen i gräset bredvid spelmannen.

Flera skott avlossades
Den förste kamraten knäböjde bredvid den skadade men träffades då av två revolverskott, ett i ryggen och ett i axeln. Som tur var är den levande kraften i kulorna från den tidens Coltrevolvrar inte direkt imponerande och kulorna stannade i vadmalsrocken. Det hade dock till följd att även kamraten flydde, och där låg nu spelmannen ensam på rygg i gräset med blodet pumpande ur ett öppet sår i bröstet och med fiolen intill sig.

Efter några minuter vågade sig bopigan ut vägledd av Karl Eriks rop på hjälp. Han forslades så småningom till Hudiksvalls lasarett. Med häst och kärra. Han kom under läkarvård 12 timmar efter händelsen och kunde inte räddas till livet utan dog den 7 september.

Häradsrätten.  Inte ”visshet”
Det blev en lång och omfattande rättegång. Häradsrätten konstaterade i sin dom: ”Ehuru i rannsakningsmålet besvärande omständigheter förekommit mot Hans och Anders likväl – och som erforderlig visshet ej kunnat vinnas därom att någon av dem vid ifrågavarande tillfälle misshandlat Karl Erik Sjöström – förklaras Hans och Anders ej kunna fällas till ansvar och ersättningsskyldighet i målet, och förordnar häradsrätten att Hans och Anders genast på fri fot försättas.

Vad var det för fiol?
Ryktet säger att fiolen av Magginityp med dubbla inläggningsådror – rimligen ingen äkta Maggini – ursprungligen kom från Tyskland över till New York, där den fanns i Frälsningsarméns ägo. Fortfarande som frälsningsarméfiol kom den så över till Sverige, hamnade i familjen Sjöströms ägo och ägs nu av Ulf Sjöström i Idenor. Offret var hans fars farbror.

 


 

Tanna-visan

Skriven av vallflickan Brita Palm år 1900

En visa vill jag sjunga om någon lyssna vill
och sedan begrunda hur ungdomsliv går till.
Allt om ett sorgligt drama, som här jag skildrat har,
som timade i Tanna sistlidna sommar var.

Den 26 augusti i en lördagsnatt det var
och efter den natten blev hemska minnen kvar,
att dryckenskap var orsak, utav en var är känt,
och om ej sådant övats så har det nog ej hänt.

Till fäbodvallen Tanna det ynglingar då kom,
sju eller åtta var det så viskades det om,
och från Forsa-dalen de ynglingarna var
då möte de tre andra, som till Tanna kommit har.

De glad från hemmen gingo, och spelade fiol,
men annat fick de skåda, snart glömdes lyckans sol
ty morsker en vill vara när sig ett rus man fått,
och allting då föraktas och anses såsom smått.

När dessa båda parter då kom till Tanna vall
en liten stund därefter revolverskottet small.
Därav kan man höra hur vänskapen förflög
och mordängelns tanke i någons hjärta smög.

Men ack, hur sorgligt hände uti den mörka natt,
ty snart spelman Sjöström på marken låg så matt.
Uti sitt blod han badar som strömmar ur hans bröst,
han ropar oupphörligt, men matt blev då hans röst.

Det ångestfyllda ropet det höjde åter sig,
det lydde då sålunda: ack, hjälp o hjälp då mig!
Han även då tillade: nu blir det slut, jag dör,
o skynda ner och hjälp mig jag ligger och förblör.

Men alla hans kamrater och de andra hade gått
men Sjöström han fick ligga, ett knivhugg har han fått
men då var det en yngling som fram till honom kom
han dröjde där ej länge, han hastigt vände om.

Den arme stackarn ivrigt bad, att en doktor få
en sådan vill jag nu få hit, ack skynda eder då.
Och en av Sjöströms vänner sig fort till stan begav,
men ingen doktor fick han, som hjälpen väntats av.

Och med sin matta stämma han ropar och han ber
jag orkar inte leva till klockan slagit tre
och uti nattens timmar han sanslös då var,
och budet hade skickats till modern och hans far.

Men då de på söndagsmiddag de for till Hudiksvall,
med denna stackars yngling från Tanna fäbodvall
På lasarettet levde han ett fåtal dagar blott,
och kanske nu för brännvin den döden han har fått

Karl-Erik Sjöström vilar i en för tidig grav,
och tänk härpå ni alla som är en brännvinsslav,
se till att ni ej vållar er själv och andras död,
se till att ni ej faller i edert blod så röd.

Han sörjes nu av fader och av en åldrig mor,
tillika så en syster och ävenså en bror,
ja, utav alla vänner han hastigt tog adjö,
jag kan ju även nämna han ägde fästemö.

Och viljen ni nu veta vem denna visan gjort,
så är det samma flicka som tillkännagaf hans rop.
Två ynglingar då kommo dock med en bävad blick,
jag tog då hand om Sjöström, hur svårt jag skåda fick.


 

Uppgifter om Brita Palm som skrev Tanna-visan

6C18 Forsa och Hög släktregister

(X3)5K25 ERIK GEORG DERONG, * 15/9 1871, s. t. skomakare Nils Dirong i Kyrkbyn, Bergsjö. G. 14/6 1908. Skomakare i Edsta, Hög.
† 11/12 1959 i Forsa.
16 BRITA PALM, * 15/9 1871, d. t. bonden L. O. Palm i Frölland 4, Hög. † 17/8 1963.
ANNA KATRINA SVENSSON, * 20/6 1894. Styvdotter. Fl. t. Delsbo
1916
LARS OLOF, * 7/4 1909. Sågv.arb. † 18/6 1952.
NILS EDVIN, * 4/7 1911                                           (X33)14Å29.

 


 

Om du gillar den här sammanställningen och vill stödja vårt arbete är en gåva mycket välkommen till Dellenportalens konto 6408-619 968 508 Handelsbanken Delsbo.

 

Tack för att du vill hjälpa oss – tillsammans kan vi glädja andra

Tack för ditt besök!

Sammanställt av: Åke Nätterö och Viveca Sundberg


Tillbaka till toppen

Dellenportalen.se | Åke Nätterö | Anderbo 62 | 820 62 Bjuråker | tel 0653-600 62
Dellenportalen.se | Viveca Sundberg | S. vägen 47 | 824 43 Hudiksvall | tel 070-521 47 10

 

 

2 comments

  • Visan är en aning längre:

    Karl-Erik Sjöström vilar i en för tidig grav, och tänk härpå ni alla som är en brännvinsslav, se till att ni ej vållar er själv och andras död, se till att ni ej faller i edert blod så röd.

    Han sörjes nu av fader och av en åldrig mor, tillika så en syster och ävenså en bror, ja, utav alla vänner han hastigt tog adjö, jag kan ju även nämna han ägde fästemö.

    Och viljen ni nu veta vem denna visa gjort, så är det samma flicka som tillkännagaf hans rop. Två ynglingar då kommo dock med en bävad blick, jag tog då hand om Sjöström, hur svårt jag skåda fick.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *