Mordet i Delsbo 1838

Dellenportalen har samlat uppgifter om Mord och våldsdåd i och omkring Dellenbygden.

Allt material i den här artikeln är skyddat enligt lagen om upphovsrätt och får inte mångfaldigas utan medgivande.

Gilla oss på Facebook, och ännu bättre, dela oss med dina vänner – Tack!

Läs om definition Mord och dråp och olika straffskalor på Wikipedia

Lista på livstidsdömda i Sverige


Den här sammanställningen är sponsrad av:

Här saknar vi sponsorer, men vi gör gärna reklam för dig om du vill synas lite bättre? Vill du veta mer? Klicka här. 


Siffror hänvisar till Bjuråker-Delsbo-Norrbo släktregister


Läs om livstidsdömda på Carlstens Fästning


 

Vi har fråga oss vad som ligger bakom dessa båda dödsfall? 

Nu vet vi lite mer. För mordet på Jonas Larsson 7 april 1838 blev två män dömda till 10 års straffarbete på Carlstens Fästning.


Namn på dömda personer:

mord-112-mord

Övre raden: Hustrun Margta Svensdotter (Näsmans) Barnamöderska Straff: Spinnhus
Rad två: Bonden Pehr Pehrsson i Kila 1. mördade riddare Jonas. Straff: Carlstens fästning.
Rad tre: Bonden Erik Jonsson Kila sub 1. som ovan
Rad fyra: Per Udd i Bodlandet som ovan

mord-113-dom

År 1839 avfört på Carlstens fästning för mordet på brodern Jon Pehrsson i Sjulgård

mord-114-dom

Straffad för dråp med 10 års fästningen Calström 1839-1849.


 

Delsbo husförhörslängd (1) 1843 – 1848 och (2) 1849 – 1857

  1. Bonden (1M5) Pehr Pehrsson, född 2/12 1817, år 1839 avfärd på livstids fästning (10 år) för mordet å Bonden Jon Larsson i Sjulsgård.
    2. Förre livstidsfången Bonden Pehr Pehrsson, för dråp avfärd till Carlstens år 1839. Återkom 1854 genom Kunglig nåd. Straffad 1855 första resan stöld.
    † 3/5 1864.

 


 

Delsbo husförhörslängd (1) 1843 – 1848 och (2) 1849 – 1857

  1. Bonden (1M6) Erik Jonsson, född 1/1 1812 (1813). Måg o. bonde i Kila s 1, Delsbo. År 1839 avfärd på livstids fästning för mord å Bonden Jon Larsson i Sjulgård.† 26/1 1856.
    2. Försvarslöse f.d. Bonden Erik Jonsson, Straffad för dråp med 10 år, fästning Carlsten (1839 – 1849) Dog på Ren…
    G. 1832. med Karin Pehrsdotter, 17/2 1807, d. t. bonden P. Hansson i Kila 1.† 13/10 1879.

(11J34) Drängen Pehr Pehrsson Udd f. 22/5 1814 ( tillsammans med modern infl. från Ljusdal)


 

Mördad i Delsbo 1838
(1O17) Jonas Larsson född 1/11 1807, son till nämndeman L. Jonsson i Sjulsgård s1, Delsbo. Bonde i Sjulsgård. Mördad den 7 april 1838. Två år senare blev hans farbror Jonas Jonsson ihjälslagen
Gift 2/5 1830 med 12K8 Ella Hansdotter f. 5/8 1806 d. t. bonden H. Pehrsson i Edsäng 4, Delsbo
Två barn
Brita 23/2 1833
Lars ”Riddare” 16/12 1837 Utfl. till Bjuråker 1855. Död 9/10 1904

 


 

Ihjälslagen i Delsbo 1840 Här saknar vi uppgifter om förövaren.
(1O16) Jonas Jonsson född 3/8 1780, son till bonden J. Larsson i Sjulsgård s2, Delsbo.
Husman i Norrväna, ”Lumpbacken”, Delsbo. Ihjälslagen den 24 nov. 1840.
Gift 1813 med 37N18 Margta Pehrsdotter f. 3/2 1775, d. t. bonden P. Jonsson i Bredåker.
Två barn
Ingrid 24/12 1814
Margta 26/11 1818

 


 

Justitie-Stats-Ministerens berättelse om brottmålen och Civile Rättegångsärenden i Riket under loppet av år 1838.

Den missgerning, hvarigenom Bonden Jon Larsson i Sjulgård, Delsbo beröfvades lifvet.

Lars Larsson hade af enfald lofvat sitt biträde till missgerningen. Jon Larsson i Sjulgård åter hade ådragit sig hat af bönderne Per Persson och Erik Jonsson i Kila, för det han ej mindre beskyllt Per Perssons fader och Erik Jonssons svärfader, Bonden Per Hansson i Kila att hafva begått en stöld, att äfven, då Per Persson och Erik Jonsson förebrådde Jon Larsson berörde uppförande, hotat dem till livet och egendom, och ämnande att slå Jon Larsson ofärdig, hvarigenom de trodde honom varda ur stånd att sätta sin hotelse i verket, utförde de, jemte drängen Per Persson Udd, som hade enskilt agg mot Jon Larsson, sin våldsgerning, hvilken dock blef så häftig, att döden deraf omedelbart följde. En person, som öfvervarit misshandlingen och icke sökt afstyra densamma, fälldes derföre till ansvar.

Jon Larssons banemän ägde dålig Christendomskunskap. Den ene bland deltagarne i sistnämde illgerning var derunder berusad, men samtliga de öfriga hafva icke af starka drycker varit öfverlastade vid brottens föröfvande.


Kjell Ekelöf, Delsbos expert på handskrifter och Delsbo kompanis 15 000 soldater skriver följande:

Kommentar:
Per Persson. Ordinarie soldat vid Delsbo komp. no. 20 den 8/12 1836, under namnet UDD, 5 fot 9 1/4 tum lång. – Kasserad för stöld den 10/5 1837.
Misstänkt för delaktighet i mordet på Jonas Larsson i Sjulgård den 7/4 1838.

Af vanlig längd och stark kroppsbyggnad, med rödaktigt hår och blå ögon, är född af Skomakaren Per Persson (?)  i Ofvanåker Delsbo Sn. som aflidit för tio år sedan, och hans ännu lefvande hustru Maria Margaretha Pihlgren. Han sade sig intill sitt adertonde år hafva vistats hemma hos modern samt derefter i tre år arbetat vid Movikens masugn såsom dagsverkskarl och sedermera ett år tjänat såsom dräng hos bonden Per Hansson i Tomta, medan hvilken sistnämnde tid Udd låtit lega sig till Soldat vid Kongl. Helsinge Regementet; men sedan det uptäckts, att Udd samma dag han till Soldat an-togs, begått stöld och han derför blifvit straffad, utströks han utur soldat-tjänsten och hade derefter varit skattskrifven såsom dräng hos sin Broder Bonden Jon Persson i Fjärdsätter; Warande om Udd utfärdat följande prästbevis:
Kasserade Soldaten Pehr Pehrsson Udd uti Fjärdsätter nedanskrifne församling, är född år 1814 den 23 maj, läser i bok någorlunda, utantill de vanliga Caterkeserna äfvenledes och förstår enfaldigt, har försummat förhören och icke på längre tid Communiserat, har brutit mot det 7:de Budet af Guds Heliga lag och blifvit derför dömd och straffad, är anklagad eller misstänkt för delaktighet i mordet å Bonden Jon Larsson i Sjulgård. Attesteras af Delsbo den 11 april 1838. Daniel Gust. Stillmark Kyrkoherde i Delsbo. (OBS: Hans far kallas Per Persson i Ovanåker ? FEL).

Sockenstämmoprotokoll 12/2 1843: § 2. Upplästes ett till Kyrkoherden Landgren ankommet bref från de å Marstrands fästning för mordet å Bonden Jon Larsson i Sjul-gård hållne sockneborne Pehr Pehrsson och Erik Jonsson i Kila samt Pehr Udd, i hvilket de anhålla att Kyrkoherden täktes å deras vägnar bedja Delsbo Socknemän, att ingå till Kungl. Maj:t med en underdånig böneskrift om befielse från vidare fängelse-straff och försättande i frihet. Socknemännen voro i allmänhet villige att uppfylla denna begäran. Undertecknad Ordförande hemstälde om icke Socknemännen skulle anse nödigt att begära förut på Commendants Embetets å marstrand Utlåtande an-gående i fråga varande personer, helst Socknemännen ville begära deras befrielse från vidare straff, sedan de varit hållne blott 4 år å fästning för mord, under det att 3:dje resan stöld, eller andra resan stöld med inbrott, måste aftjenas med 5 års fästning. Socknemännen gillade denna hemställan, och beslöto således att icke afgifva ifråga varande böneskrift förr än de erhållit del af Commendants Embetet å Marstrand utlåtande angående berörde arrestanters förhållande på fästningen och deras tillernade underdåniga ansökning att försättas i frihet.

Post och inrikes tidningar 22/6 1843: Förmyndare- Förordnanden. Att Delsbo Härads-Rätt ställt till myndige år komne allmänne Fästningsfången * Per Persson Udd samt Bonden Jon Persson i Långsbo under laga förmyndare; varder härmed, jemlikt Kongl. Förordningen den 11 Maj 1774, kungjort.

Sockenstämmoprotokoll 17/12 1843: § 5. De, för mordet å Bonden Jon Larsson i Sjulgård, till lifstidsarbete å Carlstens fästning hållne Bönderne Pher Pehrsson och Erik Jonsson i Kihla samt förre Soldaten * Pehr Pehrsson Udds ansökning, det Sockne männen ville ingå till Kungl. Maj:t med underdånig förbön om deras benådning från vidare straff och försättande i frihet, föredrags och Sökandernes bevis så från Plan? Majoren som Pastorn å Carlsten om deras förhållande derstädes upplästes, hvarefter Sockne männen förklarade att, huru beklagansvärd än desse personers belägenhet måtte vara, de likväl icke kunde bifalla deras ansökning, helst de förutsågo att ansökningens beviljande skulle hafva till följd, att andre personer från Socknen, hvilka äfven blifvit ådömde fästningsarbete antingen för hela lifstiden eller förvissa år, skulle med anledning deraf begära att af Sockne männen få åtnjuta en lika välvilja, och såsom det syntes icke utan skäl, enär deras brott varit mindre än de desse i fråga varande personerne, men deras försättande i frihet dock skulle vara för allmänna säkerheten vådligt. På framställd fråga af Bonden Lars Jonsson i Långede förklarade dock Sockne männen enhälligt att om Sökandernes slägtingar skulle vilja för dem fälla en underdånig förbön och Kungl. Maj:t skulle finna skäligt den samma i nåder bifalla, Sockne männen då icke hade något emot att Bönderne Pehr Pehrsson och Erik Jonsson i Kihla finge till Socknen hemkomma, men att de önskade vara för alltid befriade ifrån Pehr Pehrsson Udd, hvilken äfven blifvit straffad för stöld.

Sockenstämmoprotokoll 13/7 1845: § 4. Ordföranden hemställde till Socknemännens behjertande de från fångarne å Carlstens fästning hemkomna skrifvelserna med anhållan, om Socknemännens förord till befrielse. Socknemännen, som redan sågo församlingen öfversvämmas af illgerningsmän och vanartade personer till ett oerhört antal, hade ej skäl att önska någondera af fångarnes återkomst. Dock emedan Bönderna Per Persson och Erik Persson från Kila ej gjort sig kända för någon annan gröfre vanart före häktandet och dessutom i församlingen egde fastigheter, så ville Socknemännen ej motsätta sig deras återvändande, så framt hans Kgl. Majestät funne det med rättvisans helgd öfverensstämmande.
Beträffande den Tredje fången * Per Persson Udd från Isbo förklarade Sockne-männen med enhällg röst att de aldrig godvilligt skulle mottaga honom inom Sockens landamären, enär han gjort sig känd för tjufnad och vanart före det begångna mordet, och efter allt utseende skla komma att sälla sig till det stora tjufband kring Isbo, hvari hans bror vore en af de mest fruktade deltagarena, och med hvilken sin broder Per Persson Udd idkade tjufveri i samråd under sitt förra vistande i församlingen. Beträffande hans förespeglade ånger, hade Socknemännen all anledning att misstänka dess allvarlighet och om än fängelset uppväckte några ångerlika betraktelser och känslor, skulle desse snart försvinna då han kommit bland sina gamla i all måtto för-härdade och fruktansvärda stallbröder. Skulle friheten aller nådigast beviljas Per Persson Udd så vore det helsosammast både för honom och samhället att han finge försvar å någon ort, der frestelserna till återfall voro mindre farliga, och i ögonen fallande. (In fidem Lars Landgren).

 


 

Därför behöver vi din hjälp. Rätta oss när du ser att något blivit fel och hjälp oss att med bilder och information dokumentera ännu fler mord som utspelats i våra bygder.

Om du uppskattar den här sammanställningen och vill stödja vårt arbete är en gåva mycket välkommen till Dellenportalens konto 6408-619 968 508 Handelsbanken Delsbo.

Tack för att du vill hjälpa oss – tillsammans kan vi glädja andra

Tack för ditt besök!

Sammanställt av Åke Nätterö och Viveca Sundberg


Åter till toppen

Dellenportalen | Åke Nätterö | Anderbo 62 | 820 62 Bjuråker | tel 0653-600 62
Dellenportalen | Viveca Sundberg | S. vägen 47 | 824 43 Hudiksvall | tel 070-521 47 10

2 comments

  • Per Persson. Ordinarie soldat vid Delsbo komp. no. 20 den 8/12 1836, under namnet UDD, 5 fot 9 1/4 tum lång. – Kasserad för stöld den 10/5 1837.
    Misstänkt för delaktighet i mordet på Jonas Larsson i Sjulgård den 7/4 1838.

    Af vanlig längd och stark kroppsbyggnad, med rödaktigt hår och blå ögon, är född af Skomakaren Per Persson (?) i Ofvanåker Delsbo Sn. som aflidit för tio år sedan, och hans ännu lefvande hustru Maria Margaretha Pihlgren. Han sade sig intill sitt adertonde år hafva vistats hemma hos modern samt derefter i tre år arbetat vid Movikens masugn såsom dagsverkskarl och sedermera ett år tjänat såsom dräng hos bonden Per Hansson i Tomta, medan hvilken sistnämnde tid Udd låtit lega sig till Soldat vid Kongl. Helsinge Regementet; men sedan det uptäckts, att Udd samma dag han till Soldat an-togs, begått stöld och han derför blifvit straffad, utströks han utur soldat-tjänsten och hade derefter varit skattskrifven såsom dräng hos sin Broder Bonden Jon Persson i Fjärdsätter; Warande om Udd utfärdat följande prästbevis:
    Kasserade Soldaten Pehr Pehrsson Udd uti Fjärdsätter nedanskrifne församling, är född år 1814 den 23 maj, läser i bok någorlunda, utantill de vanliga Caterkeserna äfvenledes och förstår enfaldigt, har försummat förhören och icke på längre tid Communiserat, har brutit mot det 7:de Budet af Guds Heliga lag och blifvit derför dömd och straffad, är anklagad eller misstänkt för delaktighet i mordet å Bonden Jon Larsson i Sjulgård. Attesteras af Delsbo den 11 april 1838. Daniel Gust. Stillmark Kyrkoherde i Delsbo. (OBS: Hans far kallas Per Persson i Ovanåker ? FEL).

    Sockenstämmoprotokoll 12/2 1843: § 2. Upplästes ett till Kyrkoherden Landgren ankommet bref från de å Marstrands fästning för mordet å Bonden Jon Larsson i Sjul-gård hållne sockneborne Pehr Pehrsson och Erik Jonsson i Kila samt Pehr Udd, i hvilket de anhålla att Kyrkoherden täktes å deras vägnar bedja Delsbo Socknemän, att ingå till Kungl. Maj:t med en underdånig böneskrift om befielse från vidare fängelse-straff och försättande i frihet. Socknemännen voro i allmänhet villige att uppfylla denna begäran. Undertecknad Ordförande hemstälde om icke Socknemännen skulle anse nödigt att begära förut på Commendants Embetets å marstrand Utlåtande an-gående i fråga varande personer, helst Socknemännen ville begära deras befrielse från vidare straff, sedan de varit hållne blott 4 år å fästning för mord, under det att 3:dje resan stöld, eller andra resan stöld med inbrott, måste aftjenas med 5 års fästning. Socknemännen gillade denna hemställan, och beslöto således att icke afgifva ifråga varande böneskrift förr än de erhållit del af Commendants Embetet å Marstrand utlåtande angående berörde arrestanters förhållande på fästningen och deras tillernade underdåniga ansökning att försättas i frihet.

    Post och inrikes tidningar 22/6 1843: Förmyndare- Förordnanden. Att Delsbo Härads-Rätt ställt till myndige år komne allmänne Fästningsfången * Per Persson Udd samt Bonden Jon Persson i Långsbo under laga förmyndare; varder härmed, jemlikt Kongl. Förordningen den 11 Maj 1774, kungjort.

    Sockenstämmoprotokoll 17/12 1843: § 5. De, för mordet å Bonden Jon Larsson i Sjulgård, till lifstidsarbete å Carlstens fästning hållne Bönderne Pher Pehrsson och Erik Jonsson i Kihla samt förre Soldaten * Pehr Pehrsson Udds ansökning, det Sockne männen ville ingå till Kungl. Maj:t med underdånig förbön om deras benådning från vidare straff och försättande i frihet, föredrags och Sökandernes bevis så från Plan? Majoren som Pastorn å Carlsten om deras förhållande derstädes upplästes, hvarefter Sockne männen förklarade att, huru beklagansvärd än desse personers belägenhet måtte vara, de likväl icke kunde bifalla deras ansökning, helst de förutsågo att ansökningens beviljande skulle hafva till följd, att andre personer från Socknen, hvilka äfven blifvit ådömde fästningsarbete antingen för hela lifstiden eller förvissa år, skulle med anledning deraf begära att af Sockne männen få åtnjuta en lika välvilja, och såsom det syntes icke utan skäl, enär deras brott varit mindre än de desse i fråga varande personerne, men deras försättande i frihet dock skulle vara för allmänna säkerheten vådligt. På framställd fråga af Bonden Lars Jonsson i Långede förklarade dock Sockne männen enhälligt att om Sökandernes slägtingar skulle vilja för dem fälla en underdånig förbön och Kungl. Maj:t skulle finna skäligt den samma i nåder bifalla, Sockne männen då icke hade något emot att Bönderne Pehr Pehrsson och Erik Jonsson i Kihla finge till Socknen hemkomma, men att de önskade vara för alltid befriade ifrån Pehr Pehrsson Udd, hvilken äfven blifvit straffad för stöld.

    Sockenstämmoprotokoll 13/7 1845: § 4. Ordföranden hemställde till Socknemännens behjertande de från fångarne å Carlstens fästning hemkomna skrifvelserna med anhållan, om Socknemännens förord till befrielse. Socknemännen, som redan sågo församlingen öfversvämmas af illgerningsmän och vanartade personer till ett oerhört antal, hade ej skäl att önska någondera af fångarnes återkomst. Dock emedan Bönderna Per Persson och Erik Persson från Kila ej gjort sig kända för någon annan gröfre vanart före häktandet och dessutom i församlingen egde fastigheter, så ville Socknemännen ej motsätta sig deras återvändande, så framt hans Kgl. Majestät funne det med rättvisans helgd öfverensstämmande.
    Beträffande den Tredje fången * Per Persson Udd från Isbo förklarade Sockne-männen med enhällg röst att de aldrig godvilligt skulle mottaga honom inom Sockens landamären, enär han gjort sig känd för tjufnad och vanart före det begångna mordet, och efter allt utseende skla komma att sälla sig till det stora tjufband kring Isbo, hvari hans bror vore en af de mest fruktade deltagarena, och med hvilken sin broder Per Persson Udd idkade tjufveri i samråd under sitt förra vistande i församlingen. Beträffande hans förespeglade ånger, hade Socknemännen all anledning att misstänka dess allvarlighet och om än fängelset uppväckte några ångerlika betraktelser och känslor, skulle desse snart försvinna då han kommit bland sina gamla i all måtto för-härdade och fruktansvärda stallbröder. Skulle friheten aller nådigast beviljas Per Persson Udd så vore det helsosammast både för honom och samhället att han finge försvar å någon ort, der frestelserna till återfall voro mindre farliga, och i ögonen fallande. (In fidem Lars Landgren).

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *