Avrättningsplatser och mord

 

Dellenportalen har samlat ihop fakta från intervjuer, fastighetspapper och i olika arkiv om Mord i och omkring Dellenbygden.

Materialet i den här artikeln är skyddat enligt lagen om upphovsrätt och får inte mångfaldigas utan medgivande.

Det är okej att använda något av Dellenportalens uppgifter om ni anger Dellenportalen.se som källa. Men det är inte okej att ta bilder och text och lägga ut det på andra sidor.

Gilla oss på Facebook, och ännu bättre, dela oss med dina vänner – Tack!

BROTT, SYND OCH STRAFF Tidelagsbrottet i Sverige under 1600- och 1700-talet

Läs om definition Mord och dråp och olika straffskalor på Wikipedia

Avrättningsmetoder på Wikipedia

Lista på livstidsdömda i Sverige

Veckans brott-olösta mord – Wikipedia

Var den här sidan intressant? Glöm då inte lägga den bland dina favoriter.

Har du en egen hemsida får du mycket gärna länka till oss.

Den här sammanställningen är sponsrad av:

Här saknar vi sponsorer, men vi gör gärna reklam för dig om du vill synas lite bättre? Vill du veta mer? Klicka här. 

Läs boken, Döden i skogen – Svenska avrättningar och avrättningsplatser, av Göran Lager.

Här ett provkapitel ur boken!

Runt om i Sverige ligger de gamla avrättningsplatserna tysta och igenvuxna, överbyggda och glömda. Ändå finns spåren kvar. Här vilar människor som halshöggs i Guds namn, hastigt nedvälta i grävda gropar och kärr. Exakt hur många som avrättats i Sverige är det ingen som vet, men bara mellan 1800 och 1865 bragtes 644 människor om livet nästan en i månaden. Avrättningarna var offentliga fram till 1876 och det kunde komma tusentals människor för att beskåda spektaklen.

Det var förstås stor uppståndelse varje gång en dödsdömd skulle sättas på kärran och åkandes baklänges i kyla eller regn för att långsamt föras till döden. Ofta var prästen med. Gud var med på vagnen sade man för att delinkventen skulle hålla sig lugn och inte spela upp hela registret av panik och dödsångest inför insikten om det oundvikliga slutet.

Ibland bojades de dödsdömda fast i den vagn som skulle föra dem in i döden och folk spottade eller applåderade, sjöng eller gjorde grimaser åt den dömde.


 

Hälsinglands offentliga avrättningsplatser

 

I en liten arrest i Slottshäktet i Gävle sitter Sigrid Olsdotter Granlund i väntan på att hon ska föras upp till Alfta för att avrättas. Året är 1777 och Granlund, född i Arbrå, är dömd att halshuggas och att i båle brinna för att ha mördat sitt nyfödda barn. Detta var det vanliga straffet för kvinnor som begått barnamord. Då brottet skedde i Alfta där hon tjänstgjorde som piga hos Fänrik Gustaf Gyllengahm, så ska även straffet verkställas offentligt ”androm till skräck” och varnagel”. Slottshäktet var ett litet häkte och ofta satt många tillsammans i väntan på dom och straff. Granlund sitter dock ensam. Precis som andra dödsdömda isoleras hon för att med stöd av präst förberedas inför döden. Hur förberedd Granlund var inför sin avrättning kommer vi aldrig att få veta, men det finns nedskrivet att bödeln ”med beskedlighet förrättade sysslan på mörderskan Sigrid Granlund”. I vår utställning sitter dock fortfarande Granlund i dödsarresten. Dörröppningen in till henne är trång och dörren tung och järnbeklädd. I det lilla fönstret är det dubbla galler. Besökare på museet går ofta bara in i arresten och vänder, det är lätt att få klaustrofobi där inne.

mord-144-tavla

Sigrid Olsdotter Granlund från Alfta i dödscellen på Gävle Slottshäkte.

Granlund är bara en av flera dödsdömda från Hälsingland som suttit inlåsta på Slottshäktet. I Sveriges Fängelsemuseums projekt ”Gränsland, mellanrum, avgrunder”, som handlar om avrättningsplatserna i Gävleborgs län, har vi hittat ytterligare 75 personer som ska ha avrättats i Hälsingland från 1600-talet fram till att det offentliga dödsstraffet avskaffades 1876. I projektet, som är ett samarbete mellan Sveriges Fängelsemuseum och Kulturutveckling Region Gävleborg, har vi tillsammans med lokalbefolkning och föreningar i Hälsingland sökt fakta och lokaliserat avrättningsplatser i hembygden. När projektet startade 2015 hade vi vetskap om ett tiotal tidigare avrättningsplatser i Hälsingland. Vi kände även till ett tjugotal personer som blivit avrättade, om vi räknar bort häxprocesserna på 1670-talet. Vi hade stort behov av att få veta mer. Till exempel visste vi att Granlund blivit förd upp till Alfta för avrättning, men inget därefter. Var själva avrättningen skedde var för oss ett stort frågetecken. Vi hoppades att under projektets gång finna svar.

Den sista som fördes med fångtransport från Slottshäktet upp till en avrättningsplats i Hälsingland var bonddottern Brita Andersdotter år 1847. Hon var dömd av Delsbo Häradsrätt att mista livet genom halshuggning för att ha giftmördat tre personer. I slottshäktets fångrulla står det att hon sändes till Näsbyn i Delsbo socken den 26 januari 1847. Dödsdomen verkställdes 3 dagar senare på avrättningsplatsen vid Norrbo bro, som var den gemensamma avrättningsplatsen för Delsbo, Norrbo-och Bjuråker socken. Den låg på gränsen mellan Norrbo socken och Bjuråker socken, nära gränsen till Delsbo socken. Platsen hade, som vi känner till, använts fyra gånger tidigare vid avrättningar: 1706, 1748, 1772 och 1833. Den låg mitt emellan Dellensjöarna, strategiskt bra att ta sig till både till fots och med båt. Inför avrättningen 1847 protesterade norrboborna och ville flytta platsen. De vände sig till prosten om hjälp att bli befriade från ”det fruktade obehaget” som skulle äga rum. Många bodde så nära avrättningsplatsen, att de kunde se platsen från sina fönster. Att det dessutom var en person från Delsbo som skulle avrättas var än värre, då platsen inte ens låg vid gränsen till Delsbo socken.

De flesta av de avrättningsplatser som vi har lokaliserat i Hälsingland ligger precis som den vid Norrbo bro, på sockengränser. Många av dem ligger även vid dåtidens allfarvägar. Att har en avrättningsplats på just sin mark var inget man trakterade efter. Den skulle helst inte ligga för nära byn, men ändå vara tillgänglig för många. En annan anledning till varför avrättningsplatserna ofta låg vid sockengränser kan vara att avrättade enligt lagen fram till 1864 ”i galgbacken eller avsides i skogen skall begravas”. Detta gällde även självspillningar (självmord). Enligt folklivsforskaren Ebbe Schön placerades avrättningsplatser på gränser, då den döde gick igen om hen inte begravdes i vigd jord. Gränsen sades fånga den osalige anden på platsen och hindra den döde från att gå igen.

När en avrättning skulle ske i en bygd var det en extraordinär händelse som drog till sig folk. Det antas ofta att det ska ha varit folkfest men många källor säger något annat, i alla fall när det gäller de avrättningar som inte skedde i städerna. När riksdagen på 1860-talet diskuterade dödsstraffet så krävde bondeståndet att det skulle avskaffas, vilket kan vara en indikation om att det egentligen inte handlade om folkfest. Adeln, borgarna och prästerna var däremot inte alls lika eniga i frågan.

Vid en avrättning skulle det alltid stå en spetsgård av ca 150 man kring schavotten för att hindra oreda och trängsel. En spetsgård innebar att män stod sida vid sida i en fyrkantsformation med var sin spetsig stör i sina händer. I städerna bestod spetsgården av militärer, men där dessa inte fanns att tillgå, var allmogen från närliggande byar och socknar enligt kunglig förordning skyldiga att ställa upp. En ögonvittnesskildring från det som anses vara den sista avrättningen i Hälsingland vittnar om att stå spetsgård kunde upplevas som mycket obehagligt. Avrättningen skedde i Årskogen, på gränsen mellan Gävleborgs län och Västernorrlands län 1851. Det berättas att blodet från den som precis mist sitt huvud sprutade ända fram till spetsgården. En av spetsgårdsmännen fick blod på sin sko och var då ”på väg att dåna”.

mord-146-karta

På karta från 1654 hittar vi i det vänstra övre hörnet en galgbacke utritad som ”Galg B”, på gränsen mellan Söderala socken och Norrala socken. Platsen kallas idag för Mostigshällorna.

I projektet har vi tillsammans med lokalbefolkning och föreningar forskat fram 28 stycken offentliga avrättningsplatser i Hälsingland. Hur mycket vi har om de enskilda platserna varierar. Ju längre tillbaka i tiden vi kommer, desto svårare är det att bekräfta att där har varit en avrättningsplats. Den första avrättningsplatsen som vi kan peka ut i Hälsingland är galgbacken i Sorga. Den är mest känd för att två kvinnor anklagade för trolldom avrättades där under häxprocesserna på 1670-talet. Men redan 1610 vet vi att den användes som avrättningsplats. Då avrättades och brändes en kvinna på bål, dömd för blodskam (incest). Hon anklagades för att ha haft sex med sin systers make Halfward Gunnarsson. Även han dömdes till döden, men lyckades undkomma genom att skära sönder fängelsedörren och rymma.

År 1616 blev ett par i Skogs socken dömda till döden för exakt samma brott, men i det fallet vet vi inte var de avrättades och brändes på bål. Vi vet dock att det fanns en galgbacke i Stråtjära i Skogs socken år 1700, så kanske skedde avrättningen där?

Om 28 avrättningsplatser i ett landskap är mycket eller litet i jämförelse med andra landskap i Sverige vet vi inte. I Gästrikland har vi nu kännedom om 12 offentliga avrättningsplatser. Varför Hälsingland har fler avrättningsplatser än Gästrikland är svårt att säga. För att svara på det behövs en fördjupad forskning. Kan det bero på att Hälsingland är större, att det finns en mer omfattande brottslighet eller kan det helt enkelt bero på att det här bedrivits mer forskning?

mord-145-karta

På en karta från 1700 finns en galgbacke markerad strax söder om Stråtjära. Kanske var det den som användes vid dubbelavrättningen 1616?

Besöker man dessa platser idag finns i de flesta fall inget som vittnar om ohyggligheterna som skett där. Bara på ett fåtal ställen finn minnesmärken eller skyltar.

I projektet ”Gränsland, mellanrum, avgrunder”, arbetar vi tillsammans med kulturutveckling Region Gävleborg vidare med ett urval av platserna och kommer att låta samtidskonstnärer skapa tillfällig konst på tre av dessa, med bidrag från Postkodlotteriets Kulturstiftelse. Under 2017 planerar vi att hålla samtal och möten på platserna medutgångspunkt från platsernas historia och konsten som skapas. Vad berättar de här platserna? Hur var det att leva i ett samhälle som använde offentliga dödsstraff för att tukta sin befolkning? Kan de här platserna kopplas samman med andra platser idag runt om i världen där offentliga dödsstraff fortfarande verkställs?

Med hjälp av Forskarföreningen Släkt och Bygd i Bollnäs, som under året haft en studiecirkel om avrättningsplatser, fick vi i maj 2016 äntligen svar på frågan var Sigrid Olsdotter Granlund blev avrättad och bränd på bål. I en anteckning i kyrkbokens husförhörslängd står det att hon blev miste livet den 17 september 1777 på avrättningsplatsen mellan Bollnäs och Alfta, den som vi nu kallar Runemo avrättningsplats. Anteckningen är näst intill oläslig och bara en riktig van läsare av 1700-tals text kan tyda det som står. På samma plats avrättades även Johan Ljung Krantz, en av de ökända ”Ljungspojkarna”, år 1823. När han fördes fram till schavotten lades han ner på stupstocken och för att hålla honom på plats höll två män en stång över hans rygg när bilan föll över hans nacke.

Källa: Text och bilder ur Hälsingerunor 2016
Av Desirée Kjellbarg

 

 

mord-065-steglar

mord-139-taxa

Ur tidningen ”Ursprunget” Årgång 1, oktober 1998

mord-140-straff

Ur tidningen ”Ursprunget”, Årgång 1, oktober 1998
Källa: Ordbok för släktforskare av K. Andersson/H. Anderö

 

Avrättningsplatser i Hälsingland

Författaren Göran Lager skriver att man lade helst en avrättningsplats utanför en geografisk gräns, för att på så vis undvika att de avrättade skulle återvända som vålnader (enligt folktron kan vålnader inte passera gränser).

Arbrå stegelbacke

Belägen strax norr om Växbo, nordost om Bollnäs

Bollnäs avrättningsplats

Belägen vid Skjutarens mellan Alfta och Bollnäs.

Delsbo härads avrättningsplats

Förmodligen samma plats som Delsbo tingslag.
Känd avrättning den 26 juni 1799.

Enångers avrättningsplats

Belägen vid Sivik, Sonkmo eller Janses mellan Enånger och Njutånger

Avrättad 28 november 1845

Uppgifter om avrättningen
Hudiksvall den 29 nov. I går Klockan en qvart till 11 afrättades bonden Jon Larsson ifrån Enånger, i närvara af en talrik samling af menniskor, ditlockade härifrån, de kringliggande socknarne och jemväl Söderhamn. Han gick lugn döden till mötes. Särledes uppskakande skall skiljsmässan hafva varit emellan honom och hans hustru aftonen förut.

Källa: Aftonbladet, Fredag 5/12 1845

Forsa, Vålsta

Färila avrättningsplats

Belägen strax sydost om Sorga i Ljusdals kommun

Harmångers äldre avrättningsplats

Belägen söder om Harmånger vid E4:an och avfarten mot Masksjöberget

Harmångers avrättningsplats

Belägen vid Halan, Stigsängarna i Harmånger. Anders Jonsson född 8 feb. 1730 Vattrång, Harmånger. För postrån avrättad och steglad den 3 mars 1767.

Hudiksvall Galgberget

Belägen vid Högliden i Hudiksvall. Läs här om en avrättning 1635

Hälsingtuna Bödelstäkten

Bödelstäkten, Riksantikvarieämbetet nr 193:2 och 193:3 = Tunby gård i Hälsingtuna.

Enligt traditionen skall bödelstäkten fått sitt namn därav att här fordom varit avrättningsplats. Missdådarnas kroppar brändes sedan på bål, – ännu idag är jorden svart av kol.

Ilsbo galgbacke

Belägen på höger sida av Bergsjövägen strax norr om Ilsbo.

Järvsö avrättningsplats, kallad ”Ringfura”. (efter den ring som lär ha suttit där runt en fura)

Platsen är belägen efter kalvstigen vid det s k sommarcaféet. Troligen blev ingen avrättad här.

Vid gränsskillnaden mellan Delsbo och Jerfsö stod fordom invid landsvägen, den s. k. Kalfstigen, en väldig fura full med utväxta knölar. Den hade varit omgifven af en grof jernring, till tecken att hon var ett »laggildt råmärke» och kallades » Ringfuru ». Men redan långt före prosten Lenaeii tid hade *tjufvehanden henne sin jernring beröfvat, at hon då af honom ej hade mera qvar än blotta namnet.» Sjelfva furan var dock redan på den tiden torkad.

Norrbo gamla avrättningsplats

Belägen nordost om Ormberg

Norrbo bro

Känd plats för sex avrättningar mellan 1706 och 1847 

Norrala

Avrättad och steglad 1706

Fördubblingsbåtsmannen Erik Olsson Borg mördade sin hustru Elin Olofsdotter i byn Källene, Norrala. Han steglades vid Källan norr på skogen på gränsen mot Enånger

Källa: Kyrkobok öfver födda 1673-1707

Norrala

Avrättad för tidelag 1 september 1773

Drängen Paul Jonsson i Kolsta blev angiven av Jacob Hanssons hustru Karin Svensdotter i Kolsta, som såg honom ha syndigt umgänge med sin faders sto. Han hade också tidigare haft umgänge med 2 kor och blev dömd att halshuggas och i bole brännas. Han avrättades på gränsen mellan Söderala och Norrala. Märren hade också avlivats i närheten vid en halvcirkelformad väg kalad Hästvålsvägen, där den sedan synts spöka.Källa: Minestrialboken C:3 för Norrala

Informationen registrerad: 2007-04-01 22:41:13 av Sigvard Bodin | Senast uppdaterad: 2012-11-15 08:58:25

Ovanåkers galgbacke

Belägen nordväst om Viksjöfors i Ovanåkers kommun.

Rengsjö

Belägen mellan Rengsjö och Bollnäs. Sista avrättningen skedde den 10 maj 1832


Runemo, skalleplats

Sonkmo avrättningsplats

Belägen mellan Enånger och Njutånger. Det finns ett kors uppsatt på platsen. Känd avrättningen den 28 november 1845.


Stråtjära galgbacke


Sättjära, Delsbo?

Wattrång by

Platsen är belägen söder om Wattrångs by, ett litet stycke från landsvägen. Känd avrättning av en tidelagare den 24 oktober 1721.


Vålsta, Stegelbacke Forsa

Årsskogen/Njurunda avrättningsplats

Belägen intill den gamla landsvägen i Häggsjö by på gränsen mellan Hälsingland och Medelpad ca 3 mil från Sundsvall. Här skedde sista avrättningen i Hälsingland den 16 juli 1851, då Johan Höglund och Johan Andersson avrättades för rånmord.

 

 

Dömd till spöstraff i Enånger

En gången tids straffmetoder har varit helt olika våra dagars och vad vi i dag betraktar som rena bagateller har under en svunnen tid varit belagda med ganska kännbara straff. Särskilt när det gällde tjuvnadsbrott var straffen stränga. Vid spöstraffens verkställande drogs delinkventens armar upp efter pålen, så han knappt nådde marken med fötterna. Ryggen var bar och till bestraffningen användes käppar av hassel eller rönn, som var sega och starka. Skampålen i Enånger var uppställd i närheten av fattigstugan och arresten vid Mosebacke. Där utdelades spöstraffen och vid sådana tillfällen samlades många åskådare, vederbörande till straff och andra till varnagel.

Det sista spöstraffet i Enånger försiggick någon gång på 1830-talet, då en man kallad Blindtjärnas Olle från Larsbo erhöll trettio par spö, till vilket straff han dömts för tjuvnad av en mössa i kyrkan en julmorgon. Detta tjuvnadsbrott betecknades som mycket svårt emedan det begåtts i kyrkan under gudstjänst. Den som förrättade spöstraffet kallades spögubbe. De flesta som handhade denna delikata syssla i Enånger var kronobåtsmän, som i de flesta fall även var kyrkvaktare. Under en tid på 1700-talet var båtsmannen Pehr Andersson Hiller i Myra spögubbe.

Källa: Enångers socken, av Elliot Burgman 1971.


Läs om, Brott och ohyggliga straff i gångna tider. Klicka på  historiesajten  

Siffror inom parentes hänvisar till Bjuråker-Delsbo-Norrbo släktregister 

 

(2Å11) Jonas Jacobsson Sköld, *14/12 1791, s. t. korp. J. Fält i V. Norrbobyn, Norrbo. G. 25/3 1822. Sold. nr 137 vid Maj. komp., Häls. reg. Bos. i Norrbobyn. (På sin bröllopsdag slog han en officer och blev av med krigsrätten, dömd att arkebuseras, men fick genom kunglig nåd straffet ändrat t. 2 års fästning.) † 28/10 1825 (slag).
(20U3) Kjerstin Friberg, *14/3 (17/3) 1799, d. t. skrädd. P. Friberg i Hålsjö, Norrbo. Änka o. omgift.

Ihjälslagen vid Thimanskvarn i Brättingberg 1836

(3B10) Olof Jonsson– Sträng född 9/10 1792, son till torpare J. Olsson i Brättingberg Bjuråker. Husman i Brättingberg, Bjuråker. Frånskild 26/10 1831. Straffad för stöld med spö, tvenne resor. Gjort sig känd för liderligt och retsamt uppförande. Vid fylleri blev han ihjälslagen vid Thimanskvarn i Brättingberg av avskedade Artilleristen (24D1) Anders Björn f. 25/11 1807, som är barnfödd i Frisbo.  Mördad 8/9 1836.
Gift 5/7 1818 med 20C12 Margta Johansdotter- Stor född 1789, dotter till soldat J. Stor i Hedvigsfors, Bjuråker. Frånskild 1831.  Utflyttat till Torps sn. V-norrland 1833.
Fyra barn.
Johan Carlsson (styvson) 17/6 1816-25/6 1831
Brita 16/3 1819 Gift 1844 med torpare Erik Nordin i Ö. Storås Bjuråker. Till Hassela 1854
Anna 6/2 1821 Utflyttat Torps sn 1833
Olof 13/12 1823 Utflyttat t Torps sn 1833

Vad döljer sig bakom dessa två dödsfall? Vet du något – hör av dig

Mördad i Delsbo 1838
(1O17) Jonas Larsson född 1/11 1807, son till nämndeman L. Jonsson i Sjulsgård s1, Delsbo. Bonde i Sjulsgård. Mördad den 7 april 1838. Två år senare blev hans farbror ihjälslagen
Gift 2/5 1830 med 12K8 Ella Hansdotter f. 5/8 1806 d. t. bonden H. Pehrsson i Edsäng 4, Delsbo
Två barn
Brita 23/2 1833
Lars ”Riddare” 16/12 1837 Utfl. till Bjuråker 1855. Död 9/10 1904

Ihjälslagen i Delsbo 1840
(1O16) Jonas Jonsson född 3/8 1780, son till bonden J. Larsson i Sjulsgård s2, Delsbo.
Husman i Norrväna, ”Lumpbacken”, Delsbo. Ihjälslagen den 24 nov. 1840.
Gift 1813 med 37N18 Margta Pehrsdotter f. 3/2 1775, d. t. bonden P. Jonsson i Bredåker.
Två barn
Ingrid 24/12 1814
Margta 26/11 1818

 

Misshandlad till döds vid Sniptjärn 1846

(30G6) Per Daniel Jonasson född 18/7 1837, son till Carin Larsdotter och Jonas Jonsson, husman i Sniptjärn, Bjuråker
Efter moderns död 21/3 1841 gifte fadern om sig 10/2 1843 med (9Å17) Carin Danielsdotter som misshandlade Per Daniel (9 år) till döds den 16/8 1846.

(24Å4) Johan Israelsson, *4/12 1811, s. t. korp. I. Björn i Gammelsträng.
G. 25/11 1840. Husman i Ö. Hålsjö, Norrbo. † 16/9 1850 (mördad i Hudiksvall under en marknadsresa)
2Y10 Carin Mickelsdotter, *20/1 1808, d. t. smeden M. Jonsson i Ö. Hålsjö, Norrbo. † 23/10 1883
Kjerstin, *1/6 1842, † 4/9 1842
Michael, *2/10 1843                                            5
Israel, *8/2 1845                                                 6

Mord i Hudiksvall 1867

Såsom ett hemskt minne av det under senare hälften av förra månaden hållna s.k. likvidationsmötet – en tillkonstlad ersättning för de indragna marknaderna – omförmäles ett den 21 sept. 1867 i Hudiksvall begånget mord. Härvid hade så tillgått att tvenne personer, arbetskarlen Holmström och fiskarsonen Flodman, som inkommit på en gård för att träffa den enes broder, helt plötsligt och utan föregående ordväxling överfölls av några på samma gård stående okända personer, både män och kvinnor, vilka med dragna knivar gåvå dem flera hugg, varav Holmström genas nedföll sanslös. Flodman däremot lyckades undfly och skaffade hjälp, men då denna kom voro nidingarna försvunna. Holmström kvarlåg sanslös och fördes sedermera till lasarettet, där han nu i går åtta dagar sedan avled.

Oaktat gjorda efterspaningar ha våldsverkarna icke kunnat ertappas. Dessa tros emellertid vara ett skojare band, som under ”mötet” uppehålla sig i staden, i vars närhet de på riktigt zigenaresätt haft sitt högkvarter under bar himmel. Denna deras vistelse upptäcktes av barn som blockat bär i skogen, där de sett flera personer av mörkt och ruskigt utseende sitta i kring en stockeld samt en karl komma med ett levande får på axlarna, vilket genast slaktades och expedierades. (Hudiksvallsposten 5/10 1867)

Källa: Gävleborgs Län i ord och bild, sid 383.

Mördad med Yxa 1874

(14H8) Anders Mårtensson 28/5 1850, son till Mårten Andersson i Sörlia. Död 20/6 1874 (Mördad i Långmor med en yxa så att huvudskålen krossades).

Mördad 1883

(46F2) Lars Rask född 17/8 1859, son till Per Johansson bonde i Trossnarven 2. Död 8/1 1883 (mördad genom knivhugg).

 

Dellenportalen vill rikta ett stort Tack till alla som välvilliga hjälpt oss med uppgifter som gjort det möjligt för oss att göra den här sammanställningen.

Än en gång ett stort tack.

Rätta oss när du ser att något blivit fel och hjälp oss att med bilder och information dokumentera ännu fler mord som utspelats i våra bygder.

Om du uppskattar den här sammanställningen och vill stödja vårt arbete är en gåva mycket välkommen till Dellenportalens konto 6408-619 968 508 Handelsbanken Delsbo.

Tack för att du vill hjälpa oss – tillsammans kan vi glädja andra

Tack för ditt besök!

Sammanställt av Åke Nätterö och Viveca Sundberg


Åter till toppen

Dellenportalen | Åke Nätterö | Anderbo 62 | 820 62 Bjuråker | tel 0653-600 62
Dellenportalen | Viveca Sundberg | S. vägen 47 | 824 43 Hudiksvall | tel 070-521 47 10

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *