Mjölkbryggans historia i Bjuråker

Dellenportalen.se har samlat ihop fakta från intervjuer, fastighetspapper och i olika arkiv. Mejeriets historia Wikipedia.  Allt material i den här artikeln är skyddat enligt lagen om upphovsrätt och får inte mångfaldigas utan medgivande.

Om du gillar den här artikeln – glöm då inte att klicka på Gilla-knappen. Tack!

Mjölkbryggor/mjölkpallar/mjölkbord, olika namn i olika delar av landet.

I Bjuråker blev mjölkbryggans eller mjölkpallens historia mellan tretti och femtio år. Från början av 1910 – talet till omkring 1970. Mjölkbrygga verkar vara den benämning som förekommer mest i Bjuråker, även om många också säger mjölkpall, vilket verkar vara en mer formell benämning som mjölkkörarna använde. Vid tidningsintervjuer med Bernt Olsson i Avholm år 2002, och med Åke Sallander från Anderbo år 2003 talas det bara om mjölkpallar. Möjligen har definitionen med storleken att göra. Kanske ligger det en omedveten värdering i att en mjölkbrygga (lastbrygga) var större än en mjölkpall? Mjölkpall är ju en liten trebent pall som användes i fejset.

Än kan vi se, eller kanske rättare sagt, återigen kan vi se en och annan mjölkbrygga med uppställda mjölkflaskor. De väntar på den där mjölkbilen som aldrig verkar komma. Annat var det på 50-talet då det fanns det mjölkbryggor vid var och varannan gård. Men nu börjar det åter stå pyntade mjölkbryggor utefter vägen med postlådor på framsidan, vackert dekorerade med sommarens blommor och uppställda flaskor.
Mjölkkruka eller mjölkflaska
Heter det mjölkkruka eller mjölkflaska? Även här råder delade meningar. Kanske har det med vana och storleken att göra. En tid köpte vi mjölk i lösvikt på flaska, sedan kom enliters mjölkflaskor i glas och läskedrycksflaskor, alla tre får nog betraktas som en mindre enheter. Flaskor som sändes till mejeriet betraktades som stora krukor eller mjölkkrukor, även om många av oss ändå kallar dom för mjölkflaskor. För egentligen är det flaskor fast de är stora.
Mejeriet i Västansjö
Första och enda allmänna mejeriet i Bjuråker låg i Västansjö,med undantag för Strömbacka som har haft ett eget bruksmejeri liksom Hedvigsfors som upphörde i början av 1900- talet enl. Hedvigsboken.

Bjuråkers Andelsmejeriföreningen ägdes av bönder från Västansjö, Avholm, Svedjebo, Lia, Ramsjö, Tomsjö och Berge.

Bakgrund
Mejeriföreningen fick köpa den s k Onds-tomten av Anna Jonsdotter för 500 kr. Anna var dotter till soldat nr 34 vid Delsbo kompani, Erik Tomasson – Ond. Hans hus låg ett stycke upp från landsvägen, vid den västra tomtgränsen av Västansjö 2.9. Soldat Ond var född 1811 och avled 1884. Gift 1850. Änkling och omgift 1856 med Ella född 1795, änka efter soldat Krants i Västansjö. Tillsammans fick de två barn, Anna född 1857 och Erik född 1859, dräng i Hålsjö död 1928. Anna som sålde tomten, blev gift och bosatt i Hålsjö. Hon blev änka 1895 och avled 1938.

 mjhi-001-mejeriets-baksida

Mejeriets baksida där in och utlastning skedde

 mjhi-002-mejeriet-vastansjo

Mejeriet i Västansjö

mjhi-003-personal-mejeriet

Mejeriet i Västansjö

mjhi-004-gustaf-och-ingeborg-isaksson
Gustaf och Ingeborg Isaksson

mjhi-005-gustaf-isaksson
Gustaf Isaksson

Mejeriet 1911
Mejeriet byggdes i en stenig obebyggd skogsbacke, som i norr gränsande mot gamla Ramsjövägen. Huset byggdes av föreningens medlemmar. Byggnationen startade omkring 1910 och var färdigbyggt 1911. Eftersom det inte fanns elektricitet, drevs mejeriet med ångmaskin. Troligen fanns det en elgenerator kopplad till ångmaskinen som gav belysning i mejeriet med koltrådslampor. Omkring 1920 fick de elektricitet från kraftstation vid Liakvarn säger Nisar-Johan. Han minns hur fantastiskt det var att få lyse hemma.

Huset byggdes i tegel med en stor välbyggd källare inunder.Det är inte känt varifrån man tog teglet men en gissning är att det togs från tegelbruket i Fredriksfors, och fraktades hit med pråm. Intill mejeriet byggdes en stor ostkällare med fönster och ovanför den en vedbod och toaletter. Mjölken fick bönderna transportera till mejeriet med häst och vagn eller släde beroende årstiden. Alla mjölkkrukor var på 50 liter och numrerade med ägarens/gårdens nummer.

Från början var det några fruntimmer som var mejerskor berättar Olle Wengelin i en intervju från 1984. Vi småpojkar brukade följa Isaksson ner till ostkällaren då brukade han skära stora bitar ost åt oss. Bönderna sålde mjölken till mejeriet och då gjorde mejeriet grädde, ost och smör. Jag minns att i ostkällaren i grannhuset där (Tage Johnsson har pannrum nu) hade dom stora ostar, radvis. Det skulle lagras förståss. Skummjölken tog ju bönderna tillbaka och gav djuren.

En av första mejerskorna var Lovisa Flygt från Tjärna, född år 1900. År 1918 flyttade hon till Eggby i Västergötland.

 mjhi-006-tjur-vagn-kusk

Kusken okänd. Kortet kommer från Västansjö

Johan Persson, Nirsar – Johan kallad, född 1912 i Västansjö berättar.

Det var mejeriföreningen som byggde och ägde mejeriet. Det byggdes på gångle säger Johan. Med det menas att medlemmarna fick turades om att bygga.

Kassör i föreningen var handlare J H Iwarsson i Västansjö, sedan Anders Sved i Lia. Till mejeriets ångpanna behövdes ved vilket bönderna körde dit allt efter behov. Nedanför vedboden låg ostkällaren. Innan det blev betalda mjölkkörare fick bönderna turas om att veckovis köra sina grannars mjölkflaskor till och från mejeriet. Den som hade mest mjölk fick också köra flest antal dagar. När mjölkskjutsen kom med sin häst och vagn skulle flaskorna stå uppställda på en mjölkbrygga. Den skulle vara ungefär lika hög som vagnen. Flaskorna var tunga att lyfta, därför var de viktigt att höjdskillnaden var så liten som möjligt. Flaskorna var numrerade med gårdens/ägarens nummer, vilket även mjölkbryggan skulle vara. Det var vanligt att flera bönder delade på samma mjölkbrygga.

Från mejeriet kunde mjölkkusken ha med sig, skummjölk, kärnmjölk, smör och ost till den som levererat mjölken. Även mjölklikviderna hade mjölkkörarna med sig från mejeriet en viss dag i månaden. Mejeriet iordningställde ett kuvert med pengar och motbok som innehöll uppgifter om levererad mjölk under månaden.

Sedan mejeriet i Västansjö lagts ner i början av 1930-talet, gick mjölktransporterna till Delsbo. Då var det ännu vanligt att köra mjölken med häst och vagn. Seden tog lastbilar över mjölktransporten. En som tidigt skaffade lastbil var Jonas Dahlström, född 1893. De bodde då vid syls i Västansjö. Han åkte ner till stan och köpte en lastbil. Den var inte färdigbyggd. Den saknade flak, hytt, och säten. Under färden hem fick han sitta i fria luften på en sockerlåda, berättar Nirsar- Johan.

Tilläggas kan att Jonas Dahlström redan 1926 ägde tre egna personbilar och hade en tillsammans med P J Andersson. 1933 byggde han sig ett stort garage i Västansjö. Sedan byggde han ett hus ovanpå.

Mellan 1922 – 1927 var det syskonen Gustaf och Ingeborg Isaksson från Östergötland som svarade för driften av mejeriet. Gustaf var född 1893 och utbildad mejerist.
Därefter drevs mejeriet vidare av släktingar till Gustav Isaksson till 1931 då det lades ner. Därefter följde en 6-årsperiod då Bjuråkers bönder sände sim mjölk åt olika håll, en del till Delsbo, andra till Norrbo eller Hudiksvall.

Lördagen den 9 Okt. 1937 förrättades öppen auktion på mejeriets inventarier och fastighet.

1937 började bönderna alltmer enas om att sända mjölken till Delsbo och den 10 april 1938 uppgjordes ett ettårigt kontrakt med Nils Stillmark om mjölktransport, där transportören begärt en mjölkmängd på 3000 kilo per dag som en ett minimum under kontraktets löptid. 28 Jan 1939 beslutade mejeriföreningen om en utdelning av mejeriets behållning och därefter inlöstes över 500 andelar i Delsbomejeriet. Efter förhandling om höjning till 1 öre per kilo mjölk beslutade mejeriföreningen att förlänga Nils Stillmark avtal om mjölktransport till den 10 april 1940.

1930 –talet. Västansjö slakteri startar
Mellan 1933 och 1934 bodde här Olof Persson, hans hustru Ester och barnen Sigrid och Erik. Sonen Erik berättar.

Vi flyttade från Vedmyra till Västansjö där far och mor startade Västansjö slakteri. I mejeriets tomma lokaler kokade mor korv i en stor vedeldad gryta. Mor hade arbetat i ett slakteri i Johannesberg där hon lärt sig hur man skulle göra. En kunnig person från Norrbo, Gaffle kallad, slaktade och tog hand om köttet.
1934 flyttade vi till Uppsala och slakteriet togs över av Erik Jonsson som kom hitflyttad från Delsbo. 1936 berättar en tidningsnotis att andelsägarna Västansjö mejeriförening beslutat sälja sin fastighet till slaktaren Erik Jansson för 8000 kr.

På 50-talet tog sonen Tage över företaget tillsammans med en bror och företaget fick namnet Bröderna Jonssons slakteri. Förutom att de drev slakteri och affär på nersidan vägen, körde de ut varor med en varubuss runt om i Bjuråkersbyarna. Som mest fanns ett tiotal anställda i företaget som lades ner 1980.

1937 Avstyckning
1937 avstyckades vedbod och ostkällare och därmed blev soldat Onds gamla gårdsplan en egen fastighet igen. Den köptes av skomakare Erik Myrsten från Delsbo och sågverksägare Erik Larsson, som byggde upp det hus som står där idag. Erik Myrsten flyttade till Åkerby 1944, och 1945 såldes huset till sömmerskan Anna Sundberg från Västansjö. 1954 köpte Tage och Margot Jonsson fastigheten.

Efter mejeriets nedläggning
Sedan mejeriet i Västansjö lagts ner, troligen i början av 1930-talet, gick alla mjölktransporter till Delsbo. En liknande utveckling hade mejeriet i Norrbo. Det hade startat 1909 och när det upphörde 1947 kördes mjölken till Hudiksvall och Delsbo. Delsbo mejeri startade 1890 och lades ner 1962.

Efter mejeriets nedläggning hamnade dess ångmaskin hos Forslunds Snickerier i Friggesund, berättar Lasse Forslund och de stora karen hamnade hos Törs i Västansjö, berättar Arne Glad.

1959 köpte åkeriägare Richard Walter fastigheten på exekutiv auktion och sedan 1989 är det sonen Ivar Walter med sambon Liselott Hedberg som bor och äger f d mejerihuset.

Mjölkbilar
Från Bjuråker gick tre mjölklinjer ner till mejeriet i Delsbo. Men alla byar började inte leverera mjölk samtidigt. Det som avgjorde var hur många det fanns i byn som ville lämna mjölk, hur långt bort från mejeriet byn låg, och hur vägen till byn såg ut. Därför kom inte alla byar igång samtidigt. Största problemet var vägarna. Framförallt vintertid. Så länge vägarna plogades med häst var daglig biltrafik under vintern inte möjlig. Så var det med vägen till Fönebo. Därifrån var det för långt, att köra mjölk med häst släde. Likadant var det med byarna Frisbo och Skärås. De byarna kom troligen igång med mjölkleveranser i början av 40-talet, kanske bara under sommarhalvåret från början. När vägkanterna blivit rensade från farliga stenar kunde man börja motorploga. Därefter blev vägarna framkomliga för mer kontinuerliga lastbilstransporter. Mjölkbilen körde då varannan dag.

Separatorn
Under den tid när man hade bara en eller ett par kor behövde familjen sin mjölk själva. Men när antalet kor ökade blev det överskott på mjölk och hade man då en separator kunde man leverera både mjölk, och smör till affären. Separatorn tillverkades första gången av Gustav de Laval 1877, men slog inte igenom här förrän i början 1900 – talet. Med den kunde man skilja grädden från mjölken. När den roterar pressas mjölken som är tyngst mot väggarna och grädden som är lättare samlas i mitten. Ur ett rör rann mjölken ut och ur ett annat grädden.

Ivar Brink född 1922 berättar.
Nils Stillmark född 1898 i Brännås, började köra mjölkbil med dubbelhytt år 1937. Hans rutt gick över Brännbo, Brännås, Björsarv, Ängebo, Dala, Bricka, Svedjebo, Fagerfall, Västansjö, Näppänge och vidare till mejeriet i Delsbo. Stillmark var en omtyckt person. Saknade någon kontanter för tillfället, svarade Stillmark, – det kan du betala sen. Samma sak säger fler personer om honom.

1955 sålde Stillmark sin rörelse till Adolf Olsson. Stillmark avled 1956.

Adolf Olsson, eller Lill-Adolf kallad, var bosatt vid Havrasjön. Mjölkbilen hade en hytt med ett extra säte med plats för tre personer. Adolf Olsson slutade köra 1960 – 61. Hans kusin Birger Bergström körde ett kort tid innan mejeriet tog över. Adolf Olsson avled 1984.

 mjhi-007-olov-svang

Olov Svang språkar med chauffören

Ivar Bergström
Ivar Bergström berättar att hans äldre bror Per Bergström född 1922, köpte mjölkbil 1941. Själv började han som lastkarl åt brodern innan kan själv började köra.

Ivar har haft vänligheten att gå igenom hur många mjölkbryggor det fanns längs hans mjölkrutt när mjölken kördes till Delsbo. Han berättar att ibland var det många som delade på samma mjölkpall. Han föredrar att säga mjölkpall men säger också att det fanns många platser där krukorna stod direkt på marken. Där var det extera besvärligt, så man fick inte att ha ont någonstans.

Havra – bilen
Vi startade vid Havrasjön vid sjutiden på morron. Körde till Ytterhavra 3 leverantörer, inga pallar, V. Havra 5 lev. 3 pallar, vände tillbaka till Ö. Stråsjö 15 lev. 12 pallar, V. Stråsjö 16 lev. 7 pallar, Norrberg 9 lev. 4 pallar, Dragsved 6 lev. 1 pall, Norrhavra 11 lev. 9 pallar, Holmberg 7 lev. 6 pallar, Sördala 8 lev. 5 pallar, N. Lia 11 lev. 6 pallar, S. Lia 5 lev. 2 pallar, (härifrån körde vi direkt över Västansjö till busars i Tomsjö där vi vände)

Tomsjö 7 lev. 6 pallar, Ramsjö 10 lev. 7 pallar, Dalänge 1 pall. Västansjö 4 lev. 2 pallar, Tå 1 pall, Tjärna 10 lev. 7 pallar, Berge 4 lev. 3 pallar, Änga 3 lev. 3 pallar. Därefter körde vi direkt till Delsbo. Rutten tog knappt två timmar.

Från Sundells i Tjärna brukade vi ta med en 10 -15 liters mjölkflaska till sanatoriet i Johannesberg. Flaskan fick de i retur på tillbakavägen.

Tre mjölklinjer
Fram till 1955 fanns det tre mjölklinjer i Bjuråker som vi brukade kalla:
Havra –bilen
Brännås – bilen
Skärås – bilen

Från den 1 mars 1955 blev det bara två linjer. Då tog vi över Stillmarks mjölkrutt och Havra och Brännås slogs då ihop till en mjölklinje. Samtidigt började vi att köra mjölken till Ljusdal. I samband med det måste alla krukor in till mejeriet i Ljusdal för att omnumreras.
Vår mjölkrutt blev också helt omändrad så att den slutade vid svartsjövägen. Det var den väg vi körde till Ljusdal.

Jag slutade köra 1958 säger Ivar Bergström.

Extra flak
Ibland räckte inte lastutrymmet till. Då måste vi lägga en flake över krukorna så att det gick att lasta en våning till. Det var ett tungt jobb att lyfta flaskorna ytterligare ett steg.

Vintertid
Vintertid kunde mjölkkörning vara ganska besvärligt. Det fanns inga vinterdäck, utan då var det snökedjor som gällde. Men man fick inte köra med kedjor hela dan, för då slets dom ut eller gick av. Det var mycket med att lägga på och att ta av kedjor, eller byta tvärlänkar som gick av och började slå mot skärmen. Det krävde tålamod och lite handlag. Tvärlänkarna var härdade så dom gick inte att nypa av, utan dom måste vi krossa med en slägga mot ett städ.

Returresan
På återresan från mejeriet kom mjölkbryggorna att stå på fel sida. Ibland hände det att vi svängde över till andra sidan, men annars kunde vi sänka ner krukorna med långa krokar, säger Ivar Bergström.

Några som körde mjölkbil

Johan Elving från Lia
Ernst Westerberg
On – Alfred Olsson från Ramsjö
Olle Pålsson Brännås
Kalle och Sven Hellberg Lennsjö
Pelle Mattsson Skålsvedja
Alfred Östberg körde åt Sillmark från ca1936 till 1953
Georg Åsberg började köra mjölkbil 1939 åt Johan Berglund
Johan Berglund Anderbo – Skärås
Anton Swing Fönebo – Skålsvedja
Alfred Östberg Ängebo
Torgny Johansson från Brännås. Han körde åt Stillmark
Birger Nilsare
Henning Eldh
Knut Eldh Tidigare taxiägare i Norrbo
Gustav Hansson
Johan Lust Skärås
Arne Gill från Fönebo körd mejeriets mjölkbil
Berndt Kring
Erik Bergström

Körde plogbil gjorde:
Johan Berglund Skärås
Alfred Wedin Frisbo – Strömbacka
Jonnie och Börje Dahlström
Tyko Nöjd

Skäråsbilen
Efter 1955 var det bara mjölk från Skäråsbilen X146 Scania Vabis tillverkad 1947, som kördes till Delsbo. Den mjölkrutten kördes av Bernt Olssons från Avholm. Rutten gick runt Fönebo, Frisbo, Skärås, kyrkbyn och en del av Delsbo. 1962 upphörde Delsbo mejeri.

De fanns mjölkleverantörer kvar i Bjuråker till 1970 möjligen 1974, vars krukor på slutet hämtades av mejeriets egen bil för transport till i Ljusdal eller Hudiksvall. Mejeriet i Hudiksvall lades ner omkring 1970, och mejeriet i Ljusdal upphörde med flaskhantering 1974.

När flaskhanteringen upphört kom mjölken att hämtas med tankbil varannan dag och köras till Sundsvall eller Östersund.

mjhi-008-mjolkbil-i-bjuraker

Mjölkbil i Bjuråker, men vem är grabben?

Bernt Olsson i Avholm.
I tidningsintervjuer från 2002, berättar Bernt följande.

Jag blev erbjuden att bli busschaufför i Frisbo åt åkeriet Berglund/Mattson. På den tiden saknade jag trafikkort. Åkte ner till stan, körde en vända med inspektör´n och allt var klart. Sedan 1941 arbetade jag i Ängebo hos August Högberg och Dellenbuss som under en tid bestod av åtta bussar och tre så kallade skvadrar eller halvbussar. Den ena hälften med lastutrymme för bland annat mjölkkrukor. Jag körde buss fram till 1954.

Wasatrafik tog över den verksamheten och Bernt blev sin egen och drev mjölkbilarna vidare. Då fanns det mjölkbönder i varenda liten by. Jag körde bland annat mjölken ner till mejeriet i Delsbo. Det kunde röra sig om en million liter i månaden under högsäsong, berättar Bernt Olsson

Mjölkbilen körde han till 1962 därefter upphörde successivt all krukhämtning. Det var då tankbilar började hämta mjölken vid gårdarna avslutar Bernt.

Efter Bernt Olsson
Det kan tilläggas att sedan Bernt sålde sin rörelse till Bil & Buss i Hudiksvall fortsatte mjölktraden ännu några år med Ivar Persson – Bôrsk-Ivar och Hans Olsson – Hans-Ocha kallad, från Delsbo, säger Berndt Kring som var en av lastkarlarna.

Några mins att Pelle Mattsson körde mjölk från Skärås sedan Bernt Olsson slutat köra den s.k. Skäråstraden. Troligen kördes krukorna fram till en mer central plats där de blev upphämtade av den ordinarie mjölkbilen.

När mjölkbilsepoken var över för Bernt Olsson började han vid posten i Friggesund som lantbrevbärare. En lantbrevbärare får börja morgonen med att sortera den post som han/hon sedan ska dela ut. En postrunda som Bernt körde gick runt kyrkbyn, Norrbobyn och en bit in på Rosta där han fick vända. Resten av Rosta låg på en postlinje från Näsviken.

Som pensionär blev Bernt tillfrågad om han ville köra ut tidningar på morron. Det var ett jobb som passade honom med hans stora lokalkännedom. Troligen blev han först med att köra ut morgontidningar. Tidningarna fick vi hämta vid kiosken i Delsbo, berättar hustrun Klara som brukade följa med Bernt på hans morgonrunda.

Olgas café i Moviken
Resenärer som åkte med mjölkbilen till Frisbo och Skärås, brukade hoppa av i Moviken och gå in på Olgas café medan mjölkbilen körde sin runda till Fönebo.

Åke Sallander född 1943 berättar.
Jag var 15 år när jag började jobba åt Bernt Olsson i Avholm och jobbade tills jag skulle in i lumpen i maj 1962. Året runt i ur och skur stod jag där på flaket. Från början var det en buss med flak, som de kallade för skvadern X 489 av märke Scania Vabis, och min uppgift var att lyfta på flaskor vid varje mjölkpall. Bernt Olsson kom med mjölkbilen till Anderbo vid sextiden och var framme vid mejeriet i Delsbo vid elva tiden. Då var både mjölkbil och släp fullastad. Klockan ett gick turen tillbaka med flaskor och postväskor, (Posten hämtades i Friggesund) och efterskick och då skulle vi även upp till Oxåsen och Furuberg. Efterskick kunde vara varor från mejeriet, apoteket eller beställningar från affären. Ibland var man inte hemma förrän vid tio på kvällen.

Antalet mjölkbryggor enligt Åke Sallander
Ibland var det både två och tre gårdar som delade på en mjölkpall. Som jag minns var antalet pallar eller bryggor så här många. Vi började i Fönebo där det fanns 7 bryggor, tillbaka till Moviken 1, Strömbacka 2, Frisbo 6, Lindbo 1, Lennsjö 4, Skärås 4, Ängesholm 1, Slättjärn 1, Tormyra 1, Anderbo 2, Hästnäs 1, Avholm 3. Västansjö 1, Sjövik 2, Tå 3, Näppänge 2, Tjärna 4, Berge 6, Kyrkbyn 3, plus flaskor från Furuberg som körts dit av buss. Kopplar på släpvagn. Änga 4, Johannesberg 1, Linfläck 1, Åkre 4 – 5, Loka1, Rolfsberg 1, Fjärdsätter 3, Sjulsberg 1, V. Berge 2, Rossla 2, Svala 1, Mora 5, Tomta1, Vij 1, sedan var det raka spåret till mejeriet.

Det kan tilläggas att före Åke Sallanders tid (1958) hade det troligen funnits ännu fler mjölkbryggor. I Stånka i Moviken fanns det en mjölkbrygga som varit i bruk före Åkes tid, och så var det nog på fler ställen.

Slättjärn
Helmer Storm född 1929 och uppväxt i Slättjärn, tror att mjölkbilen började gå runt Skärås omkring 1942 – 43. Krechans Brita från Delsbo var valljänta på Lindbovallen fram till 1943. Hon har berättat att bron över Lingån gick sönder ett år när mjölkbilen kom.

Rune Holmkvist
Rune Holmkvist i Hålsjö har kört mjölk från Norrbo och Forsa i 40 år. Rune berättar att Skalman från Ängebo körde mjölk från Bjuråker till Hudiksvall. 1974 upphörde all flaskhantering vid mejeriet Ljusdal. Därefter har all mjölkhämtning gjorts med tankbil.

Mjölkbil 1929
Johan Berglund född 1907, köpte lastbil 1929 av märke Chevrolet som han körde mjölk med, berättade hans fru Karin. 1931 byggde Johan Berglund ett stort garage i Anderbo vid avtagsvägen mot Skärås. Det byggdes med plats för två lastbilar. Garaget är nu rivet. På garagets övervåning hade Johan tänkt bygga sig en bostad, men av någon anledning (kanske fick han inget bygglov) sålde han en del av sin rörelse till brodern Ivar Berglund och flyttade till Skärås. Ivar sålde sedan rörelsen vidare till Åke Wiberg och hans kompanjoner Elis Jonsson och Kalle Hellberg, som under krigsåren mest transporterade kastved.

Johan Berglund behöll en lastbil. Så snart han kom till Skärås byggde han ett nytt garage nedanför skolan. Det garaget finns kvar ännu. En granne till Johan Berglund var Johan Lust. Han var lastkarl på både mjölk – och lastbilar, möjligen även chaufför. Det är högst troligt att dessa båda arbetade tillsammans.

1939 började Georg Åsberg från Skärås att köra mjölkbil och skolskjutsar åt Johan Berglund, berättar har i boken berättelser från förr.

Mjölkbil i Fönebo 1941
1940 blev Johan Berglund tillfrågad av Fönebo byalag om han ville åta sig att motorploga sträckan Moviken – Fönebo. Han begärde 150 kr för hela säsongen, men krävde först att flera stenar måste sprängas bort då de stod för nära vägen. Vid byalagets möte den 26/5 1941 är vägen ännu inte åtgärdad så mjölkbilen kunde bara komma till Fönebo under sommarsäsongen säger man.

Det är högst troligt att det var Johan Berglund och Johan Lust som körde den mjölkbil som trafikerade Fönebo 1941. Till Fönebo gick mjölkbilen ännu 1963, säger Karin Jonsson som bor där. Lars Bergström i Avholm berättar att längs Skäråslinjen pågick flaskhämtning fram till 1970.

Harry Persson skriver i boken, Kyrkbyn & Tå
Vårvintern 1942. Vid sextiden börjar morgonpasset i ladugården. Kristin monterar ihop mjölkmaskinen medan Per-Olov rensar bort nattens ”skörd” från de tio korna och städar båsen. Mjölkmaskinen är den senaste investeringen i lantbruket, men då är den ganska ny, har kossorna svårigheter att släppa till all mjölken och därför måste Kristin eftermjölka korna, för att få de sista dropparna med.

Sedan mjölkningen är avslutad, skall mjölken kylas, innan den slås över i mejerikrukorna. Som skall vara på mjölkpallen senast klockan åtta, då de hämtas av den gengasdrivna mjölkbilen för vidaretransport till mejeriet. Rekvisition på smör och ost har Kristin skrivit på kvällen före samt klippt av och lagt in erforderliga ransoneringskuponger. Lappen fäster hon sedan vid mjölkkrukans lock.

Reportage från Snipen 1948
Reportern följer med John Berglund i mjölkbilen från Delsbo till Snipen.

När mjölkbilen lämnar vägen i Strömbacka börjar den verkliga berg och dalbanan. Vägen var allt annat än bekväm att åka på – ja ibland frågade man sig efter en halv kullerbytta inne i bilen om det verkligen fanns någon väg att köra på. Men enligt vår värd John Berglund har den avsevärt förbättrats sedan den byggdes 1913. Slut citat.

När mjölkbussen började gå mellan 1948 och 1958 fick furubergsborna sin post med postväska från Strömbacka. Att det var John Berglund som körde mjölkbilen framgår av reportaget. Den lastbil som John Berglund körde, ägdes av brodern Johan Berglund, säger två samstämmiga källor. Hjälpkarl var möjligen brodern Ivar Berglund.
Furuberg var postombud 1/12 1948 – 11/11 1958, poststämpel, Strömbacka POB 1

Läs mer om posten i Bjuråker och Furuberg i skriften, Posten i Bjuråker.

ST 15/4 1956
I en tidningsintervju från Skärås är Edvin Persson, hans sammanboende Cecilia Norell, och grannarna Elina Jonsson och Anna Åsberg, mycket oroade för utvecklingen. De berättar att det bor ett 50-tal personer i byn, och att sex, sju är arrendatorer och att 5-6 barn får åka skolskjuts till Moviken. Förtjänsten i skogen är rätt bra men att hålla kor är mindre lönsamt. I vinter har Edvin Persson måst köpa 4-5000 kg hö för 30 öre kilot.

Post får man med mjölkbilen som också tar mot beställning av varor från handelsboden. Bussen har dragits in, men vill man åka till Friggesund eller Delsbo går det bra att åka med mjölkbilen. Men dras mjölkbilen in blir vi alldeles isolerade säger de, fast de har förståelse för att det inte kan vara lönsamt för mejeriet i Delsbo att åka flera mil bara för några liter mjölk.

Lindbo omkring 1960
Bengt Glad född 1946, och uppväxt i Lindbo, minns hur han brukade hjälpa sin mor att dra mjölkvagnen med två fulla mjölkflaskor från gården uppför den långa åbrinken fram till landsvägen. Att sedan att få upp flaskorna på bryggan var heller inte lätt. Pappa var ofta borta på huggningar och då måste vi barn hjälpa till. Att åka mjölkbil fram och tillbaka till Delsbo var en stor upplevelse som tog hela dan. Mjölkbilen hade postväska och flaskor med sig när den kom tillbaka på eftermiddagen. När vi flyttade till Anderbo 1962 tog vi mjölkflaskorna med oss, och jag tror att vi fick behålla samma nummer på flaskorna, säger han.

Det kan tilläggas att innan nya Frisbovägen blev byggd omkring 1953 -54, stod mjölkbryggan vid gamla landsvägen på andra sidan Lindbo.

Mjölken direkt i tankvagn, HT nov. 1962
Vid Hedvigsfors ladugård har en ny releaser-anläggning (rörmjölkningsanordning) inmonterats under sommaren. Två minuter efter det att mjölken lämnat kon, är den nerkyld till +4 grader och pumpas sedan ut i den isolerade tanken, utan att någon mänsklig hand vidrört mjölken. Den dagliga mjölkmängden uppgår till ca 1500 liter. Besättningens medelsmörfett är 193 kg. Ett bra resultat, men förvaltare Bruun har för avsikt att nå ännu längre även på denna väg.

Före tankanläggningen kunde mjölkleveransen uppgå till 20 st. 50 liters krukor, berättar Ivar Bergström.

En tragisk olycka i Maj 1963
Nittonårige Rune Karlsson avled av de skador som han ådrog sig under arbete på en mjölkbil. Rune arbetade som lastkarl på mjölkbilen mellan Bjuråker och Ljusdal. Vid ett hämtställe i Våtmor hoppade han ur bilen innan den stannat för att klättra upp på flaket. Han synes därvid ha halkat och hamnat under ett hjul. På Hudiksvalls lasarett konstaterades att Rune fått allvarliga skallskador och vid 2:30-tiden morgonen efter olyckan avled han utan att ha återfått medvetandet. Rune var född den 8 januari 1944 i Blistra, men flyttade med sin familj till Norrlia efter faderns bortgång.

Källa: Boken om Hedvigsfors Bruk

Mjölkbryggan
Många bönder körde ut sina mjölkkrukor på cykelkärra eller med häst och vagn till mjölkbryggan som ofta delades av flera gårdar. Enda kravet från mejerierna var att bryggan skulle ha rätt höjd, så att mjölkkörarna fick en så bra arbetsställning som möjligt.

Vid bryggan mötte man grannen och kunde prata bort en stund medan man väntade på mjölkbilen. Personalen på mjölkbilen fick uträtta ärenden, som att gå till banken, bolaget, med motbok, och andra ärenden. Pengar som mjölkbilens personal tagit ut på banken eller varor av olika slag lämnades på mjölkbryggan när mjölkbilen körde tillbaka på eftermiddagen. Kuvert med pengar sattes helt enkelt i mjölkkrukans lock.

mjhi-009-mjolk-hamtning

En bild från nätet

Arbetsteknik
Att lyfta och flytta tunga mjölkflaskor blev en teknik som lastkarlarna behärskade till fullo, var och en på sitt sätt. Att få upp en 50 liters kruka på lastbilsflaket, framför allt om den stod på marken, var inte lätt. En bra teknik var att med sänkta knän gunga krukan mellan bena och med ett snabbt ryck hiva upp den. Att flytta flaskorna var lättare. Då drog man flaskan till sig så att den stod lutad på bottenringen, sedan var det bara att rulla den dit man ville.

Mjölkkrukor
Från början var alla mjölkkrukor på 50 liter. De var numrerade med ägarens/gårdens nummer. Siffrorna var av mässing och satt fastlödda på krukan. Senare kom krukor på 40, 25 och 20 liter. Även materialet i mjölkkrukorna blev lättare.

mjhi-010-cykel-mjolkkrukor

En vanlig syn på 1950-talet

1950 fanns det flest mjölkleverantörer, närmare 264 000 i hela landet. Det beräknas ha funnits minst 100 000 mjölkbryggor, med tanke på att fler bönder kunde dela på samma brygga.

På 1960 och 70-talen infördes tankhämtning successivt i hela landet och därmed förlorade mjölkbryggorna sin betydelse. Många revs, eller förföll eller fick en skjuts av snöplogen.

Högertrafik 1967
När högertrafik infördes i landet 05.00 söndagen den 3 september 1967, fick brevlådor och mjölkbryggor (som var i bruk) flyttas över till höger sida.

1970 upphörde mjölkhämtning i kruka
Lars Bergström i Avholm berättar att han kontrollerat med mejeriet och där fått veta att all mjölkhämtning i kruka upphörde 1970 i Avholm och andra platser i Bjuråker som sände sin mjölk till mejeriet i Hudiksvall.

Tankvagnar
När mjölkbilar från Bjuråker slutat att köra tog mejeriets bilar och personal över. Första tiden hade mjölkleverantörerna små kylbara tankvagnar som de körde fram till landsvägen där en tankbil kom och sög över mjölken, berättar Ivar Bergström

Skärås 1980
Mellan 1980 – 1985 var Peter Jonaszon bonde i Skärås. I Skärås hade mjölkbilen slutat gå för länge sen. Han berättar att han fick köra sin mjölk ner till Moviken varannan dag. I en 400 liters mjölktank på en vagn efter traktorn måste han passa mjölkbilen 7.30 på morron. Kom han för sent var det bara att åka hem igen.

Dagens mjölkbryggor
Till mångas glädje kan vi åter se mjölkbrygger utefter vägarna. Många tycker att de är pittoreska inslag i landskapet som väcker många minnen. Kanske tänker en del på arbete och slit, medan andra har mer romantiska minnen. Som när någon fick följa en tjej hem från dansen, eller bion, men bara till mjölkbryggan, så pappa och mamma skulle inte se något. Hur många par har inte kyssts där i mörkret för första gången.

Andra minns när de satt på mjölkbryggan på helgerna och antecknade bilnummer. Hade man tur kom det en bil med A registrering, en stôckhôlmare, vilket var extra kul.

Förr var mjölkbryggan en representant för gårdens anseende, men hur är det nu, vem har nu bygdens finaste mjölkbrygga?

Sammanställt 2009 av Åke Nätterö och Viveca Sundberg


Tillbaka till toppen

 

Dellenportalen.se | Åke Nätterö | Anderbo 62 | 820 62 Bjuråker | tel 0653-600 62
Dellenportalen.se | Viveca Sundberg | S. vägen 47 | 824 43 Hudiksvall | tel 070-521 47 10

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *