Bränvinsnästet i Ängebo sprängt 1905
HUDIKSVALLSPOSTEN DEN 23/12 1905
Nytt våldsdåd i Bjuråker.
I onsdags kväll inträffade ett nytt, synnerligen lömskt våldsdåd i Bjuråker. Arbetaren Lars Brant i Norrhafra hade då på kvällen varit inne i en granngård i byn och skulle bege sig hem, då han, knappt utkommen på bron, träffades af ett kraftigt slag öfver högra ögat, så att han tumlade tillbaka in i farstun. Slaget hade tillfogats honom med ett vedträ och förorsakat ett större krossår. Våldsdådet hade sålunda skett på samma sätt som Spångmyra dramat och hade nog ock lätt kunnat få samma utgång för den slagne som detta.
När gårdsfolket skyndade ut, var angriparen, som tydligen stått på lur vid porten, försvunnen. Brant, som stundtals var medvetslös, för dess emellertid till doktor Bodinsson å Johannesberg, hvilken dess bättre ger hopp om hans vederfående.
Polisundersökning pågår. Brant lär emellertid ej själf ha några misstankar om hvem den lömske våldsmannen kan vara.
HUDIKSVALLSPOSTEN DEN 28/12 1905
Våldsdådet i Norrhafra och ett lönnbränningsnäste.
Sedan kronolänsman E. G. Nordendahl i Bjuråker, som bekant, begärt och äfven blifvit beviljad tjänstledighet till den 1 mars, blef stadsfiskal Arwidsson i Hudiksvall förordnad att jämte egen tjänst tills vidare uppehålla kronolänsmansbefattningen i Bjuråker. Han erhöll förordnandet på julafton. Med morgontåget på juldagen reste han upp till sitt nya distrikt, åtföljd af poliskonstapel C. Fr. Lind, som deltagit i undersökningarne angående Spångmyramordet och följaktligen blifvit lokalisera däruppe.
Som bekant var den andre i de till Spångmyra dramats uppklarande uppsända biträdena polismannen N. Lindell från Gäfle. Han som i början på förra veckan rest hem till Gefle, men kallats tillbaka till Bjuråker och åter befann sig där sedan fredagen, anslöt sig i Kyrkbyn i Bjuråker till stadsfiskalens expedition. Målet för denna var närmast Norrhafra, liggande vid Svågan omkring 2 mil från Bjuråkers kyrka, ty stadsfiskalens planer rörde sig, som man väl redan tänkt sig, i första rummet om det i vårt förra nummer omtalade nya våldsdådet, mordförsöket mot arbetaren Lars Brant i nämda by.
De undersökningar som nu vidtogo i Norrhafra ledde spåren än längre upp åt socknen genom att väcka misstankarna mot 3 personer, som brukade hålla till i ett illa kändt näste i Ängebo. Det skulle vara ett sådant där hål dit allsköns slödder samlades till tygellöst lefverne och därifrån under de sista åren mycket elände gått ut öfver den öfriga bygden. Där var ligapojkarnes tillhåll, där de söpo sig fulla och sedan gjorde vägarne osäkra genom allehanda vildsintheter med öfverfall på fredligt folk, revolverskjutning och bravader. Där skulle vara att söka roten och upphofvet till mycket af det som de senaste åren skapat nära nog ett allmänt osäkerhetstillstånd i Bjuråker. Ja, det hviskades om att där skulle t.o.m. lönnbrännas.
Emellertid led det mot aftonen. Det blef mörkt och stadsfiskalen beslöt då att, innan ryktet om polisexpeditionens närvaro hann sprida sig, öfverraska nästet i fråga med ett besök.
På kvällen nåddes Ängebo och polisåkdonet svängde in på gården till nästet, som såg ruffigt och förfallet ut. Allt var emellertid tyst och mörkt; endast i ett par fönster syntes ljus. Stadsfiskalen stötte upp dörren och steg in. I spiseln satt en halffull gumma och vid bordet, där kvällsmat stod framme, en stor och grof gubbe.
- Jag är tjänstgörande länsman i distriktet och här försiggår lönnbränning, presenterade stadsfiskalen sig.
De innevarande voro landbonden Jon Jonsson (allmänt kallad Kus-Jon liksom gården Kusen eller Kusgården) som arrenderar gården af Hudiksvalls trävarubolag och hans hustru Karin. De mötte de inträdande med allt annat än vänliga blickar och protesterade högljudt mot beskyllningen för lösbränneri. Gubben, som är så ofärdig, då han går, släpade sig till sängen samt lade sig där på ryggen, medan gumman i ett obevakadt ögonblick smusslade till sig en flaska ur ett hörnskåp och skyndade ut i farstun. Längre kom hon ej innan man fick fatt i henne. Flaskan, som man måste taga från henne med våld, befanns innehålla råbränvin, d.v.s. hemmabrygdt sådant, något som en på detta område hemmastadd person med lätthet konstaterar på detta bränvins egendomliga råa och fräna lukt. Denna är så stark, att den blir kvar i en flaska äfven långa tider efter att det varit sådant bränvin på den.
Det värda paret sattes nu under bevakning i ett hörn af stugan, medan husvisitation företogs. Därvid hittades ännu två flaskor, i hvilka det fanns något af samma sort, i den ena flaskan tillsammans med blåbär, hvarmed väl afsetts att åstadkomma någon slag bäsk.
Sedan visitationen i stugan var afslutad fick gumman tända en lykta och följa sitt främmande ut i fäjset, såsom ladugården kallas. Och här lönade det sig väl att göra ett besök, ty här i fäjset var tydligen själfva brännvinsfabriken. Man fann sålunda här ett stort kar med öfver 200 liter potatismäsk i stark jäsning, något malt samt några af brännvinsbränningens redskap såsom en huf af bleck och ett rör af plåt. Vid dess högst intressanta upptäckter började gumman oja sig och tjuta samt gnodde tillbaka in i stugan.
Många af våra läsare torde ej ha den kännedom om brännvinstillverkningens mysterier att betydelsen af dessa upptäckter är klar för honom. Vi skola därför nämna några ord härom. Med det primitiva beredningssätt som här kan bli fråga om skär man förmodligen potatisen i bitar och kokar dessa, hvarpå malt tillsättes. Därtill hade tydligen den funna malten användts. I maltet finnes nämligen ett ämne, på konstspråket kalladt diastas, som har egenskapen att förvandla stärkelsen i potatisen till drufsocker. Sedan denna procedur, kallad mäskning, försiggått tillsättes jäst och blandningen som då kallas mäsk, får stå och jäsa 3 à 4 dygn, därvid drufsockret sönderdelas i kolsyra och alkohol. Den kokande rörelse som då synes i mäsken beror på den bildade kolsyran som stiger upp i form af bubblor och går bort. Efter jäsningen slås mäsken i murpannan; på denna sättes ett lock med huf, från hvilken ett rör går ut och ledes genom kallt vatten. När man nu eldar på under pannan, destillerar som det kallas, stiga alkoholångorna upp i hufven och ledas in i röret, där de förtätas genom afkylning, så att alkoholen rinner ut i det kärl hvari röret utmynnar. Vid denna destillering medfölja en del föroreningar, som med ett gemensamt namn kallas finkelolja och meddela råbrännvinet dess egendomliga skarpa, fräna lukt och smak.
Efter de ofvannämda upptäckterna torde ej kunna betviflas att här förefanns ett lönnbränneri. När husbehofsbränningen förbjöds i midten af förra århundradet var denna sed eller osed så inrotad att det nog dröjde en god tid innan lagens makt och myndighet förmådde släcka elden under brännvinspannorna. Och ännu länge sedan de för bränningen afsedda redskapen, mestadels af koppar, allmänt blifvit undangömda på vindarne eller omgjorda till husgerådskärl eller hamnat i museerna, syntes nog i en eller annan af våra mörkaste och mest aflägsna skogsbygder röken från något lönnbränneri stiga mot skyn. Men nu är det mycket länge sedan man hörde något lönnbränneri omtalas eller afslöjas. Vi tro knappast att det händt här i våra bygder på de senaste 20 åren. Om vi ej misstaga oss var det år 1884 sista gången, som ett lönnbrännerimål här förekom, eget nog äfven då från samma distrikt. Och så visar det sig att lönnbränning kunnat försiggå i en visserligen mycket aflägsen och afsides liggande men stor by, och det kanske under flera år. Och det oaktadt den hederliga och ordentliga befolkningen i Ängebo lidit mycket af det osäkerhetstillstånd till lif, lem och ägendom som lönnbrännarnästet skapade. Man vågade knappast sofva om nätterna för de faror som ständigt hotade därifrån och man hade nu blifvit så utledsen på eländet, att man i byn var bestämd för att samlas under någon af dagarna och en corps draga ned till Friggesund för att hos trävarubolagets inspektor därstädes fordra Kusfolkets afhysande från gården.
Sedan nu emellertid visitationen i Kusgården afslutas vidtogo spaningarna efter de för vålsdådet mot Brant misstänkta, hvilka äfven bo i Ängebo. En af dem, arbetaren Lars Hedman, var fyllsjuk och låg hemma, de andra voro ute och härjade. Emellertid fick man tag i en af de andra två, bondesonen August Jonsson, då han var inne i en gård och höll på att truga bonden där att supa med honom. Den tredje som ännu saknades, var soldatsonen Olof Brink, senast omtalad för sitt galna tilltag att en natt i en främmande gård dra en häst med sig uppför en farstutrapp och in genom salen till ett rum innanför där dottern i huset låg och sof. Brink visade sig ej hemma på hela natten. Spaningarna, i hvilka nu äfven deltogo fjärdingsmannen och två med polisförordnande beklädda hemmansägare, kröntes ej heller med framgång förrän på annandagens morgon, då Brink anträffades gömd på en vind i en stuga ca en fjärdingsväg norr om Ängebo inne i skogen.
Under visitationen i Kusgården, hvilka äfven fortsattes på annandagen, hade båda sönerna Jonas och Per intet anande hemkommit och blifvit infångade. De förklarades nu alla, Jon Jonsson, hans hustru och båda söner samt de tre för våldsdådet i Norrhafra misstänkta, anhållas. Då stadsfiskalen ej såg någon möjlighet att ha de anhållna i förvar i Bjuråker under denna tid, som polisförhören med dem komme att taga, såg han sig nödsakad att föra dem med sig till staden. Razzian var för denna gång afslutad och dess resultat framgick af det sorgliga tåg som, konvojeradt af polismännen, annandagen körde ned till Delsbo järnvägsstation till kvällståget. Vid framkomsten till Hudiksvall insattes de anhållna i polisarresten.
Då emellertid stadsfiskal Arvidsson väl torde vara förhindrad att annat än för mycket kort tid uppehålla länsmanstjänsten i Bjuråker kan man endast hoppas att distriktet äfven sedan ej skall behöfva sakna en åklagare med hans kraft och förmåga att återföra ordning och trygghet samt sätta lagen och dess handhafvare i respekt hos ligaelementen.
Avskrift från kriminalvårdsanstalten i Hudiksvall:
JON JONSSON, * 7/2 1832 i Bjuråker. 73 år gammal. Landbonde. Gift.
SIGNALAMENT: 1,80 m lång, grof växt, grått hår, blå ögon, rak näsa, ovalt ansikte. Går med hjälp af två kryckor.
ANKOMST TILL HÄKTET: 29/12 1905
ANLEDNING TILL HÄKTANDET: Lönnbränning
HÄKTAD AV: Stadsfiskal och tillfällig länsman A. Arvidsson
BROTT OCH STRAFF: Den 23/1 1906 ankom och kungjordes Delsbo tingslags Häradsrätt utslag af den 20 i samma månad för Jonsson, hvarigenom han blifvit dömd för lönnbränning att hållas i fängelse två månader; hvarmed han förklarade sig nöjd.
STRAFFETS BÖRJAN OCH SLUT: 2 månaders fängelse från 23/1 1906 till 23/3 1906
KARIN JONSSON ELLER PERSSON, * 23/2 1848 i Bjuråker. 57 år gammal. Hustru
SIGNALAMENT: 1,60 m lång, ordinarie växt, mörkt hår, bruna ögon, rak näsa, ovalt ansikte. Högra handens lillfinger krokigt.
ANKOMST TILL HÄKTET: 29/12 1905
HÄKTAD AV: Stadsfiskal och tillfällig länsman A. Arvidsson
BROTT OCH STRAFF: Står inget
STRAFFETS BÖRJAN OCH SLUT: står endast att Karin släpps på fri fot den 20/1 1906
LARS HEDMAN, * 21/1 1881 i Bjuråker. 25 år gammal. Arbetare. Ogift.
SIGNALAMENT: 1,77 m lång, ordinarie växt, mörkt hår, blå ögon, rak näsa, ovalt ansikte. Ärr efter brott å vänstra benet.
ANKOMST TILL HÄKTET: 31/12 1905
ANLEDNING TILL HÄKTANDET: Mordförsök
HÄKTAD AV: Stadsfiskal och tillfällig länsman A. Arvidsson
BROTT OCH STRAFF: Den 23/1 1906 ankom och kungjordes Delsbo tingslags Häradsrätt utslag af den 20 i samma månad för Hedman, hvarigenom han blifvit dömd att för med berått mod och med lifsfarligt vapen föröfvade misshandel hålles till straffarbete i ett år; hvarande han förklarade sig nöjd.
STRAFFETS BÖRJAN OCH SLUT: 1 års straffarbete från 23/1 1906 till 23/10 1906
LÄNSFÄNGELSE: Den 20/4 1906 förflyttad till länsfängelset i Örebro
OLOF BRINK, * 29/9 1881 i Bjuråker. 24 år gammal. Arbetare. Ogift
SIGNALAMENT: 1,81 m lång, ordinarie växt, brunt hår, blågrå ögon, rak näsa, ovalt ansikte. Ett ärr å högra kinden.
ANKOMST TILL HÄKTET: 31/12 1905
ANLEDNING TILL HÄKTANDET: Mordförsök
HÄKTAD AV: Stadsfiskal och tillfällig länsman A. Arvidsson
BROTT OCH STRAFF: Den 13/2 1906 ankom och kungjordes Delsbo tingslags Häradsrätt utslag af den 9 i samma månad för Brink, hvarigenom han blifvit dömd för med lifsfarligt vapen föröfvad misshandel, att hållas till straffarbete i ett år och fyra månader. Häradsrätten som förut genom utslag den 3 Augusti och den 24 november 1905 dömt Brink att böta, genom det förra för fylleri 20 kronor, för oljud 25 kronor och för hemfridsbrott 100 kronor samt genom det senare för hemfridsbrott 75 kronor eller tillhopa 220 kronor, förordnade nu, att dessa böter skulle öfvergå till straffarbete i tolf dagar och med öfvriga straffet sammanläggas. Brink förklarade sig nöjd med domen.
STRAFFETS BÖRJAN OCH SLUT: 1 år 4 månader 12 dagar straffarbete från 13/2 1906 till 22/2 1907
LÄNSFÄNGELSE: Den 20/4 1906 förflyttad till länsfängelset i Jönköping
AUGUSTINUS JONSSON, * 28/8 1878 i Bjuråker. 27 år gammal. Bondeson. Ogift
SIGNALAMENT: 1,83 m lång, ordinarie växt, brunt hår, blå ögon, bred näsa, ovalt ansikte. 7 stycken ärr i ansiktet efter knifhugg.
ANKOMST TILL HÄKTET: 31/12 1905
ANLEDNING TILL HÄKTANDET: Mordförsök
HÄKTAD AV: Stadsfiskal och tillfällig länsman A. Arvidsson
BROTT OCH STRAFF: Den 23/1 1906 ankom och kungjordes Delsbo tingslags Häradsrätt utslag af den 20 i samma månad för Jonsson, hvarigenom han blifvit dömd att för i berådt mod och med lifsfarligt vapen föröfvad misshandel, hållas till straffarbete i ett år; hvarmed han förklarade sig nöjd.
STRAFFETS BÖRJAN OCH SLUT: 1 år straffarbete från 23/1 1906 till 23/10 1906
LÄNSFÄNGELSE: Den 20/4 1906 förflyttad till länsfängelset i Gäfle
Källa: Kungliga Biblioteket
Källa: Kriminalvårdsanstalten i Hudiksvall 1906
Avskrift: Viveca Sundberg
Rättelser och kompletteringar mottar vi varmt och tacksamt
Om du gillar den här sidan och vill stödja vårt arbete är en gåva, eller en donation senare mycket välkommen till Dellenportalens konto 6408-619 968 508 Handelsbanken Hudiksvall
Du kan även Swisha din gåva till 073-600 42 78
Tack för din hjälp – tillsammans kan vi glädja andra
Tack för ditt besök och välkommen åter!
Sammanställt av Åke Nätterö
Dellenportalen | Åke Nätterö | Anderbo 62 | 824 78 Bjuråker | Tel 0653-600 62