Fattigvården i Bjuråker

Dellenportalen har samlat ihop fakta från intervjuer, fastighetspapper och i olika arkiv om fattigvården i Bjuråker. Historik Wikipedia

Allt material i den här artikeln är skyddat enligt lagen om upphovsrätt och får inte mångfaldigas utan medgivande.

---

Använd sökfunktionen
Tryck ner Ctrl, håll kvar och tryck ner tangenten f och släpp. I sökrutan upp till höger eller ner till vänster beroende på vilken dator du har, kan du nu söka vad du vill i det dokumentet du har framför dig.

---

Mejladressen till oss hittar du längst ned på sidan.

 

FATTIGGÅRDEN VID HEMRANS I HOLMBERG

Karta från laga skiftet visar fattiggårdens ägor i Holmbergs by

Karta över Hemrans från 1910-talet

---

Karta från 1950-60-talet visar fattiggårdarna vid Hemrans i Holmberg

Fattiggården från Holmberg så som den ser ut idag (juli 2013) där den står vid Änga, Hålsjö 923 i Norrbo. Den blev flyttad dit i början av 1960-talet. Fattigstugan bestod av ett rum och kök.

En andra fattiggård flyttad från Holmberg och uppsatt intill Hålsjö 930 vid Norra Dellen.
Sagesmannen var själv med när huset flyttades.

Fattighjonen låg i ladugården

Barnen såldes för 25 öre om dagen

Så var det på 1800-talet

Sedan lång tid tillbaka har det varit så, att den som på grund av ålder och sjukdom icke varit i stånd att försörja sig, har kommunen fått hjälpa. Detta bistånd har från tid till annan fått olika utformning. Ett sätt som tillämpades i Bjuråker, förmodligen även på andra ställen under 1800-talets senare hälft, har de äldre berättat om.

Socknen var uppdelad i rotar och i dessa hade de jordägande bönderna skyldighet att ta emot och under viss tid ge underhåll och vård åt sådana, som av en eller annan orsak inte kunde klara existensen. Försörjningsplikten utmättes efter jordägarens skattetal så till vida, att den som hade ett värdefullare hemman fick ha understödstagaren en längre tid än en med ett sådant av lägre valör.

Hjonen låg i ladugården
  Fattighjonen eller rotehjonen, som de ömsom kallades, fraktades om de var sjuka eller sängliggande i sin egen säng från gård till gård och sängen placerades vanligen i ladugården. Andra, som kunde gå, fick ju själva ta sig fram. Systemet hade sina olägenheter både för de ambulerande understödstagarna och deras värdar. För de förra var det känslan av det ovälkomna intrång de vållade, för de senare den sanitära risken med sättet, även om flertalet inte trodde eller tänkte på någon sådan fara. De flesta av hjonen var behäftade med någon sjukdom, många lungsiktiga och då renligheten var starkt nedsatt, kom systemet att kräva sin tribut i den miljö, där de vistades. Tuberkulosen gick hårt fram den tiden.

På detta sätt tog man vara på sin broder eller syster under senare hälften av 1800-talet. Ärendet har sedan lång tid tillbaka varit föremål för lagstiftning. Vid den aktuella tiden gälld en lag från år 1847. Genom denna fick kommunerna en viss frihet att efter eget gottfinnande ordna fattighjonens försörjning.

På 1880-talet blev det en annan ordning
  Troligen med tanke på fördelen för de därtill skyldiga att få gälda sin gärd till fattigvården in natura, började sättet med ambulerande vård att praktiseras. Vid ett annat förfaringssätt skulle kostnaden ha utdebiterats och det var ont om pengar. På 80-talet hade en lättnad inträtt härvidlag och det medförde en rationalisering, ett steg från naturahushållning till penninghushållning.

Auktion på människor
  Nyheten bestod i att vårdbehövande utbjöds på entreprenad till lägst bjudande för ett år i taget. I slutet av december anordnades auktion i sockenstugan, dit hugade spekulanter hade att infinna sig. För en pojke eller flicka i 10 – 12-års åldern var ersättningen vanligen 25 öre om dagen, men om vederbörande var storväxt och ansågs kunna utnyttjas bra, hände det att någon erbjöd sig att för ett vederlag av 30 öre per dag ombesörja vård och uppfostran åt klienten under ett år framåt.

Arbeta fick dessa ”fosterbarn” lära sig i tid, då de flesta spekulanterna var ute i det ärendet att skaffa billig arbetskraft och behandlingen blev mestadels hård. Undantag fanns dock, det hände att dessa inackorderingar blev som barn i huset där de hamnat.

Bland klientelet tycks det ha kunnat vara god jordmån för komplex, men något sådant kände man inte till på den tiden, men att systemet alstrade en och annan samhällsfiende, är inte att undra på.

Bland de äldre fanns sådana, som kunde vara arbetsföra men ändå inte kunna klara sig på egen hand. Det blev dräng eller piga och en slant om dagen för inroparen. Sjuka och sängliggande gick i högsta tariff, som var en krona om dagen.

Slut på slavhandeln
  Det var många, för vilka denna makabra kommers var ytterst motbjudande. En av dem var komministern i Norrbo, sedermera kyrkoherden i Bjuråker O.L. Ringqvist. Han tillträdde komministertjänsten i Norrbo 1894 och blev från år 1906 kyrkoherde i Bjuråker.

Det var en dugande prästman, mycket god talare och väl insatt i kommunala angelägenheter samt med en pondus, som underlättade att få fram vad han ansåg rätt och riktigt. Hans första uppgift på den nya platsen blev att få till stånd ett ålderdomshem och därmed slut på slavhandeln. Ensam var han ju inte i detta värv men den pådrivande kraften.

I Lia fanns ett hemman – Pelkens – med goda åbyggnader, som med lämplig ändring och tillbyggnad kunde omformas till ett ålderdomshem. Förvaltare Hägg på Hedvigsfors hade förut köpt hemmet av Pelkens-Karin för Iggesunds bruks räkning och efter att han frånstyckat den värdefulla skogen sålde bolaget jord och gård till Bjuråkers kommun för angivet ändamål. Det blev ett rejält ålderdomshem på toppen av dåtidens fordringar, och det stod färdigt att tas i bruk i början av 1909. Invigningen förrättades av kyrkoherde Ringqvist, som uttryckte sin glädje över att en viktig fråga var löst. Han uppmanade till att man skulle frångå den vedertagna beteckningen ålderdomshem för denna inrättning och föreslog namnet Bjuråkers församlingshem, vilket han ansåg passande, då det skulle bli ett hem i församlingen för dem, som icke hade något annat att tillgå. Han vädjade att man icke skulle ge byggnaden en beteckning som påminde om att dess inneboende fått mindre till låns än andra. Kyrkoherdens vädjan vann tydligen gehör, vanligen kallades det ”hemmet” men aldrig fattighus, vilket han i sin välsvarvade vändning i invigningstalet avsåg att varna för och han blev ingalunda missförstådd.

Motstånd mot bad
  Tillkomsten av detta församlingshem betydde ju en påtaglig förbättring för de gamla och lytta i Bjuråker, men det tog sin tid att få detta faktum erkänt. Det rådde en allmän motvilja mot att bli omhändertagen för försörjning, och många frös och svalt hellre än att gå till hemmet, varför tvång ibland måste tillgripas. Väl komna dit fann de där nymodigheter, som de hade svårt att anpassa sig efter. De styrande fick uppbära klander av äldre män för att de av unga kvinnor kommenderades att klä av sig spritt nakna och krypa ner i ett badkar, där de gnoddes med borste och såpa över hela kroppen. Badat hade de väl gjort som barn och unga, men inte sedan de blivit äldre och förståndiga. De klagande insåg inte nyttan och nödvändigheten av att de avlagringar, som decenniers svett och möda avsatt på deras kroppar, borde avskrubbas, men de blev nu upplysta om det när klagomålen framfördes.

Men det kom också klagolåt utifrån. Många av de besuttna ondgjorde sig över denna fattighjonens komfort, som de för egen del nog hoppades slippa avnjuta men väl måste bidraga till att bekosta.

Fattigdom och misär ansågs förr som något självförvållat, den som ingenting ärvt var ingenting värd och kunde behandlas därefter. Nu är det ju så att man äger inte bara penningar och ägodelar, jord och skog, även anlag på gott och ont går i arv. Omdöme och beräkning, förmåga att kunna utnyttja konjunkturerna är goda tillgångar.

Församlingshemmet i Lia var en produkt av sin tid och blev efter femtio års tjänst otidsenligt. Dess motsvarighet har uppförts i Friggesund under 1954 och de boende på ”Hemmet” i Lia fick flytta in i nya moderna rum redan under 1955. Namnet ”Dellengården” är neutralt, välfunnet och kanske också lättfunnet med hänsyn till läget.

HT den 19 juni 1961
Av Anders Jonsson
Förkortad avskrift: Åke Nätterö

 

Uppgifterna nedan är hämtade från husförhörslängder

Avskrift: Viveca Sundberg

Siffror inom parentes hänvisar till BJURÅKER – NORRBO – DELSBO släktregister. (I de fall detta är möjligt).

Husförhörslängd åren 1886-1895
(30G11) avsk. soldaten Erik Lindqvist, född 31/12 1814, gift 2:dra gången 3/5 1875
hustru Ella Larsdotter, född 9/12 1847
d. Margta, född 23/3 1877

(16B11) Arbetaren Lars Petter Forselius, född 8/3 1846 i Bjuråker

(31K3) f. Pigan Konkubin Margta Larsdotter (Andersdotter) Wigg, född 27/4 1860 i Delsbo
oä.d. Inga Krist. Augusta, född 13/9 1879 i Bjuråker
oä.s. Lars Petter, född 15/9 1881
oä.s Nils, född 7/7 1885 (fader Lars Petter Forselius, Svedjebo)
oä.d. Anna Brita, född 23/8 1886 och dennes oä. tv. Nils Olof, född 6/2 1906, död 18/2 1906
oä.d. Margreta, född 11/10 1887 (fader Lars Petter Forselius)
oä.d. Klara Lovisa, född 6/8 1891
oä.d. Edla Ester Katrina, född 13/4 1895 (fader Lars Petter Forselius)
oä.s. Johan Axel Ferdinand, född 25/4 1897 (fader Lars Petter Forselius, Söderdala

(10D14) f. Pigan Kerstin Lust, född 5/2 1867 i Delsbo
oä.s. Erik Olof, född 29/11 1890 i Bjuråker
oä.d. Julia Kristina, född 18/3 1893 i Bjuråker
oä.s. Lars Olof, född 16/5 1895 i Bjuråker (fader Anders Åslund, Söderdala)
oä.s. Anders, född 12/9 1896, död 6/11 1896

(19B20) Skomakare Anders Ersson Rosell f. 22/10 1836 Bergsjö, G. 20/1 1867 D. 9/11 1918
hustru Margta Hansdotter, född 16/5 1848 Knallbo, Bjuråker, död 12/1 1911
s. Hans-Erik, född 9/6 1869
s. Anders Olof, född 7/4 1872, död 17/7 1898
d. Margta, född 4/7 1874
s. Mathias, född 27/4 1877
d. Anna-Brita, född 19/1 1879
d. Karin, född 29/10 1880
d. Kristina 22/4 1884
s. Per, född 3/10 1889

(19B27) Anders Rosells konkubin
Brita Ersdotter, född 1/11 1871, gift med Anders Rosell 23/8 1896
oä.d. Hulda Kristina, född 20/6 1894

(13E13) Arbetaren Per Olof Persson, född 19/3 1860, död 10/9 1942
f. Pigan Anna Greta Sallander, född 9/12 1866
deras oä.d. Margreta 22/4 1891

(19E11) Margta Persdotter, född 4/1 1834. Utflyttat till Hälsingtuna 1892.

(23H13) Husman Anders Andersson Tranberg, född 23/10 1821, gift 6/11 1861.
Död 11/8 1909
hustru Kristina Erika Andersdotter, född 13/8 1826. Död 14/3 1917

(19B9) Husman i Knallbo Hans Andersson, född 10/8 1821, enkling 2/11 1887.
Död 29/9 1900 (spetälsk)

(21D6) f. Pigan Margta Olsdotter, född 20/8 1843. Död 8/6 1929
hennes oä.d. Margta Persdotter Mejer, född 1/9 1872
hennes oä.s. Per Persson Mejer 22/6 1875 – 11/10 1887
(erkänt fader soldaten Per Mejer i Änga)

(15B13) Huskvinnan Brita Forselius, född 3/12 1844. Död 18/4 1905
hennes oä. d. Brita Maria, född 12/7 1881.

(47F4) Huskvinnan Anna Greta Sallander, född 9/12 1866
oä.s. Olof, född 15/9 1889
oä.d. Margreta 22/4 1891
syster Johanna, född 24/1 1874
bror Wilhelm, född 6/2 1877

f. Trumsl. Olof. Olssons E:a Sigrid Fannqvists
(43F3) dotter Sigrid Märta Olsdotter Fannqvist, född 21/6 1849. Död 31/7 1938
hennes oä. d. Kristina Margreta, född 8/11 1875

Husman Erik Jakobssons änka
Karin Persdotter, född 20/7 1827 i Norrbo, änka 7/6 1877

 

Fattiggården i Holmberg 1896-1906

(30G11) f. Soldat Erik Lindqvist, född 31/12 1814, änkling och omgift 3/5 1875.
Död 12/12 1901. Ella Larsdotter, född 9/12 1947, död 6/4 1903
d. Margta, född 23/3 1877, död 11/12 1923 (idiot)

(16B11) Arbetaren Lars Petter Forselius, född 8/3 1846 i Bjuråker, änkling 2/11 1874

(31K3) f. Pigan Konkubin Margta Larsdotter (Andersdotter) Wigg, född 27/4 1860 i Delsbo
oä.d. Inga Krist. Augusta, född 13/9 1879 och dennes oä. d. Brita Margreta, född 27/7 1898, död 18/10 1898
oä.s. Lars Petter, född 15/9 1881
oä.s Nils, född 7/7 1885 (fader Lars Petter Forselius, Svedjebo)
oä.d. Anna Brita, född 23/8 1886 och dennes oä. tv. Nils Olof, född 6/2 1906, död 18/2 1906 samt Brita Elisabet, född 7/2 1906, död 22/2 1906
oä.d. Margreta, född 11/10 1887 (fader Lars Petter Forselius)
oä.d. Klara Lovisa, född 6/8 1891
oä.d. Edla Ester Katrina, född 13/4 1895 (fader Lars Petter Forselius)
oä.s. Johan Axel Ferdinand, född 25/4 1897 (fader Lars Petter Forselius, Söderdala)
oä.s. Anders Olof Henrik, född 27/5 1898 (fader Lars Petter Forselius, Holmberg)
oä.s. Erland Ragnar, född 20/3 1901 (fader Lars Petter Forselius, Holmberg)

(10D14) f. Pigan Kerstin Lust, född 5/2 1867 i Delsbo
oä.s. Erik Olof, född 29/11 1890 i Bjuråker
oä.d. Julia Kristina, född 18/3 1893 i Bjuråker
oä.s. Lars Olof, född 16/5 1895 i Bjuråker (fader Anders Åslund, Söderdala)
oä.s. Anders, född 12/9 1896, död 6/11 1896
oä.s. Anders, född 29/12 1897, död 11/10 1918 (fader Anders Åslund, Holmberg)
oä.d. Edla Katrina Elisabet, född 6/1 1899 (fader Anders Åslund, Holmberg)
oä.d. Margreta, född 29/10 1900, död 2/9 1904 (fader Anders Åslund, Holmberg)
oä.s. Per Gustaf, född 8/3 1902, död juni 1902 (fader Anders Åslund, Holmberg)
oä.s. Per Gustaf, född 22/11 1903 (fader Anders Åslund, Holmberg)
oä.d. Anna Margreta, född 11/1 1905 (fader Anders Åslund, Sördala)

(19B20) Skomakare Anders Ersson Rosell, född 22/10 1836 i Bergsjö, gift 20/1 1867
hustru Margta Hansdotter, född 16/5 1848 Knallbo, Bjuråker
s. Hans-Erik, född 9/6 1869
s. Mathias, född 27/4 1877
d. Anna-Brita, född 19/1 1879 och dennes oä. d. Margreta Kristina Elisabeth, född 16/4 1898, död 26/11 1898
s. Per, född 3/10 1889, död 12/5 1899

(19B26) Hans Erik Rosell, född 9/6 1869 i Bjuråker, gift 4/5 1902
hustru Brita Kristina Löf, född 3/5 1882 i Ljusdal

(23H13) Husman Anders Andersson Tranberg, född 23/10 1821, gift 6/11 1861. Död 11/8 1909. hustru Kristina Erika Andersdotter, född 13/8 1826. Död 14/3 1917

(19B9) Husman Hans Andersson, född 10/8 1821, avled på sjukhemmet i Järvsö av spetälska den 29/9 1900

(21D6) f. Pigan Margta Olsdotter, född 20/8 1843 i Ljusdal. Död 8/6 1929

(27F2) Anna Helena Blomgren, född 17/9 1852 i Fellingsbro, Örebro, änka 13/8 1885. Utfl. t. Forsa 1900
s. Karl Konrad, född 23/5 1878 i Bjuråker
d. Maria Karolina, född 29/1 1882 i Bjuråker
s. Johan Reinhold, född 26/12 1883 i Bjuråker

(43F3) Huskvinna Sigrid Märta (Margreta) Fanqvist, född 21/6 1849 i Brunflo, Jämtland. Död 31/7 1938
hennes oä.d. Kristina Margreta, född 8/11 1875 i Bjuråker

(15B6) Huskvinna Greta Forselius, född 24/2 1824, död 18/8 1900

(15B9) Brita Forselius, född 31/12 1818, död 27/1 1900

(15B13) Huskvinna Brita Forselius, född 3/12 1844, död 18/4 1905
hennes oä. d. Brita Maria, född 12/7 1881

Husman Erik Jakobssons änka Karin Persdotter, född 20/7 1827 i Norrbo, änka 3/6 1877, död 19/12 1900

(27A15) Anna Olsdotter, född 11/6 1860 i Bjuråker, gift 27/7 1891, änka 22/12 1896, död 5/6 1931
d. Kristina, född 14/2 1893 i Bjuråker
d. Ella, född 28/10 1894 i Bjuråker
oä.d. Margreta Elisabet, född 23/11 1904, död 23/5 1905

 

Bjuråkers nya fattiggård och dess invigning 

HUDIKSVALLSPOSTEN DEN 2/3 1909

Ett stycke upp mot skogen på den höga stranden af Svågan ligger Bjuråkers nya fattiggård. Det är hemmanet n:o 5 i Lia, som fått den nya bestämmelsen att vara ett församlingens hem för dem, som äro i saknad af möjlighet att själfva bereda sig ett sådant.

Det utgöres af ett komplex på 4 byggnader, som ge ett på en gång ansenligt och hemlikt intryck, te sig som en större och förmögnare bondgård. Vi bjuda läsaren att följa oss på en rond där.

Hufvudbyggnaden, som ligger med fasaden mot älfven och har två våningar, utgöres af stommen i den forna bondgården, tillbyggd på västra sidan med en ny, lika stor huslänga slutande med ett par ansatser till flyglar, så att byggnaden får formen af ett T. På framsidan äro två ingångar. Den östra, närmast uppfartsvägen, ger oss genom en veranda och en rymlig förstuga tillträde till, åt vänster om den, köksafdelningen och, till höger om den, hjonens matsal.

Köksafdelningen, om vi nu ser på den först, har naturligen sin viktigaste del — hjärtat, kan man säga, för det hela — i köket, som är stort, ljust och rymligt med en präktig spis, plåtbeklädd diskbänk, vattenledning o. s. v. Det är allt annat än leksaker, en hel del af de kokkärl, som förekomma i ett kök som detta. Där finnas de, som det går 16 kannor i d. v. s. 40 liter och till följd häraf är ock vid spiseln anordnad en hissapparat för de där jättekastrullernas lyftande och manövrerande. Köket har två särskilda skafferier, det ena af dessa med en cementbassäng med rinnande vatten för mjölkens afkylande, samt åt baksidan naturligen egen utgång i en liten flygelutbyggnad, som motsvarar baksidans västra flygelutbyggnad och sålunda ock, om man skall vara riktigt noga, egentligen utplånar den nämnda T-formen, såvida man ej tar sig friheten betrakta denna kökets flygelutbyggnad som den nedre slängen åt vänster på ett skrifvet T. Intill köket ligger slutligen äfven ett matrum för föreståndaren och hans folk.

Vi fortsätta från köket genom hjonens matsal och komma då ut i den afdelning af byggnaden som speciellt är afsedd till hjonens dagligstuga, om jag så får säga, och där deras rum ligga på hvar sin sida om en korridor i husets längdriktning. Mellan matsalen och de båda första bostadsrummen är en tvärkorridor, slutande på såväl bak- som framsidan i utgångar. Byggnaden har sålunda äfven på baksidan två utgångar liksom på framsidan.

Detta var den första våningen eller nedre våningen i byggnaden. Gå vi nu upp i andra våningen så finna vi äfven här motsvarande del inredd på samma sätt, d. v. s. med bostadsrummen på båda sidor om längdkorridoren i hvilken — det glömde jag att påpeka, då vi voro där nere i första våningen — finnes vattenledning med sålunda tillgång till friskt vatten. Det mot hjonens matsal på nedre botten svarande rummet här i andra våningen är afsedt till arbetssal för kvinnorna, och så komma vi genom denna in i den del som ligger ofvanför köksdepartementet och som innehåller, förutom förstuga på framsidan ofvanför nedervåningen och i trappförbindelse med denna, två bostadsrum för föreståndaren och ett rum för fattigvårdsstyrelsen. Föreståndarens bostadsrum och köket där nere stå i förbindelse med hvarandra medelst en trappa i den nämnda flygelutbyggnaden på baksidan af den östra ända.

Slutligen återstår att nämna att vindsvåningen äfvenledes på västra gafveländan är inredd till bostadsrum på samma sätt som i de båda nedre våningarna i denna vestra del af byggnaden. Dessa våningarnas bostadsafdelningar stå i direkt förbindelse med hvarandra genom en till ett trapptorn på vestra gafveln förlagd trappa.

Byggnaden har anordnats för centraluppvärmning medelst vatten, som genom ett rörsystem afger sin värme åt byggnadens olika delar. Ugnen är placerad i en härför under köksafdelningen byggd källare.

Ladugårdsbyggnaden har — för att börja nedifrån — en jordvåning af sten, där svinen och fåren dela den ena afdelningen, medan den andra upptages af ett rymligt lider. Svin- och fårhuset har tak af betong

på järnbalkar och gjorde det öfverväldigande intryck på en gumma som samtidigt med oss visiterade detsamma, att hon slog ihop händerna och utbrast:

• Ja men, hva hyfvens det är! Här är då rakt som i paradise.

Detta till vittnesbörd, i den mån det därtill tjäna kan, för folkets röst rörande den nya inrättningen.

Ofvanpå svin- och fårhuset är den af tegel byggda ladugården med utrymme för 10 kor, hvarjämte byggnaden innehåller stall för tre hästar, stallslider samt vagn- och redskapslider o. s. v. med en rymlig foderbotten öfver det hela. Byggnaden är sammanbyggd med den forna bondgårdens rymliga loge.

Den tredje byggnaden innehåller bakstuga med bakugn som i ett vanligt bageri, tvättstuga med rymlig pannmur och en cementbassäng med rinnande vatten, badrum, magasin, en afdelning med cellanordningar för sinnessjuka, som visa sig våldsamma och som man ju ej alltid kan beräkna att omedelbart få rum åt på hospital, samt med rum för deras vaktare, och slutligen torkvind, hvarjämte under byggnaden är anordnad en större källare.

Den fjärde byggnaden slutligen är ett den forna bondgårdens boningshus i två våningar, som änkan till den siste bonden på gården, Anders Pålsson, haft undantaget åt sig till bostad. Det står ännu så länge obegagnadt, men kommer att tagas i användning i mån af behof.

Anläggningen erbjuder en stor gårdsplan samt kommer väl i sinom tid, förmoda vi att förhöjas genom en trädgårdsanläggning. Den har sin vattenledning från ett par å hemmanets skog byggda större vattenreservoarer.

Kommunen fick denna anläggning till dels tack vare Aktiebolaget Iggesunds bruk, som förut egde hemmanet eller så godt som hela hemmanet, men som erbjöd kommunen att i och för anläggandet af en fattiggård få köpa det för 5,000 kronor. Och då den förutvarande ägaren, Anders Pålssons, änka därvid försålde till kommunen sina i hemmanet intecknade födoråds- och bostadsförmåner för 3,000 kronor fick kommunen det hela för 8,000 kronor, ett pris, som knappast kunde anses vara mer än betalning för hemmanets åbyggnader.

Till invigningen i söndags hade äfven infunnit sig ett mycket stort antal församlingsbor, som med lifligaste intresse satte sig in i anläggningens detaljer. Högtidligheten försiggick i matsalen, där de redan inflyttade hjonen, utgörande något öfver ett 30-tal, samt öfvriga närvarande, så långt utrymmet tillät, togo plats. Efter afsjungandet af psalm 33 höll kyrkoherden Ringqvist invigningstalet med ledning af Galaterbrefvets 6:2 ”Bären hvarandras bördor och fullborden så Kristi lag”.

Kyrkoherden talade om lifvets mångahanda bördor, som vi alla hade vår del af, den ena på ett sätt, den andre på ett annat. Han talade om hur vi kunna känna oss af våra bördor tryckta till jorden, utan möjlighet att kunna bära dem, och hänvisade därvid till hur hjälp och kraft att bära — ty ingen kan undkomma att bära sin del af lifvets bördor — stode att få hos honom, som sade: ”Kommen till mig, I alle, som ären betungade, och jag skall vederkvicka eder”, hvarpå han från denna utgångspunkt öfvergick till ett närmare utvecklande af textens klart angifna tanke. Härunder uttalade kyrkoherden äfven en önskan om att anläggningen måtte komma att heta Bjuråkers församlingshem i stället för att ha det hårda namnet fattiggård. Äfven uttalade han ett tack till Bjuråkers kristna ungdomsförening för gåfvan af ett antal biblar till den nya anläggningen.

Efter invigningstalet gaf fabrikör E. G. Wengelin en utförlig historik öfver utvecklingen af Bjuråkers fattigvårdsväsende, hvarpå högtidligheten afslöts med afsjungande af de sista verserna i psalmen 500.

Efter invigningen serverades kaffe hvarvid förvaltaren Bovallius å kommunalnämndens vägnar tog ordet och uttalade ett tack till församlingen, som med så godt som fullständig enighet åtagit sig de stora uppoffringarne för anläggningen, samt vidare till byggnadskommittén, bestående af kommunalnämndens ordförande, häradsdomaren Lars Larsson i Fagerfall, fabrikör Wengelin, kyrkoherden Ringqvist och hemmansägaren Anders Hedberg i Afholm, hvarpå han slöt med ett tack till entreprenören, byggmästaren A. Engberg och hans medhjälpare. Vi nämna i detta sammanhang, att stenarbetet utförts af stenhuggaren Karl Krans i Svedjebo och målningsarbetet af målaren P. G. Hedberg i Våtmor.

Kyrkoherde Ringqvist tog därefter till orda och anhöll att få öfverföra den till byggnadskommittén riktade tacksamhetsbetygelsen till dess speciellt arbetande och verksamma ledamöter, hr Lars Larsson i Fagerfall och Wengelin, hvarpå hr Wengelin tackade med att uttala sin glädje öfver att ha fått vara med i arbetet för denna sak, som redan från början intresserat honom, och som endast kunnat genomföras tack vare kommunens ovanligt eniga intresse för densamma.

Stadsingeniör Karlsson i Hudiksvall, som afsynat anläggningen, har som slutomdöme yttrat, att få inrättningar af denna art synas honom kunna uppvisa så praktiska och genomtänkta anordningar som denna. Vi sluta med att meddela, att kommunalnämnden sedan enhälligt beslutat kalla anläggningen Bjuråkers församlingshem, hvadan vi med glädje aflysa uttrycket fattiggård, önskande att anläggningen skall allt mer få karaktären af ett hem för de hemlösa, något hvarutinnan Bjuråkers nya församlingshem i så fall icke minst skall bli till ett föredöme för många liknande anläggningar.

Föreståndare är, som vi förut omtalat, hr Johan Persson och husmoder hans hustru Anna Persson, hvilka förut hade anställning vid Ljusdals fattiggård.

Källa och avskrift: Viveca Sundberg

---

 

Foto BSt 1953. Detta är Lia gamla skola som flyttades till Pelkens 1907 och då byggdes om till tvättstuga. Den vänstra delen byggdes sedan om till vaktrum med öppenspis och brädavbalkad kätte. Bakom avbalkningen låste man in våldsamma och s k tokiga. Fönstren på andra sidan huset var försedda med järngaller som husets nuvarande ägare, Anita och Jan Åslin tog bort när de renoverade huset.

Efter lite efterforskning har vi nu fått se och känna på de tunga fönstergallren som satt på husets södra sida.

Detta är galler till ett fönster.

Gamla skolhuset vid Pelkens, Lia 246, som det ser ut i idag. (midsommar 2013).

 

---

Personer på Församlingshemmet (fattighus) i Lia 1906-1950-talet

Föreståndare vid vårdhemmet Pelkens:
(24C9) Förste föreståndare var Johannes Persson född 27/11 1876 i Ljusdal. Återvände med fru o dotter till Bäckänge i Ljusdal 25/8 1922

(52C1) 1923 -1943 Föreståndare Ernst Wilgot Roth född 16/11 1877 i Ed Sth. län.

(36A20) 1943 – 1945 Föreståndare Karin Bergström född 5/1 1911 gift med Per Erik Jonsson i Väster-Stråsjö

(32C3) 1945 – 1946 Astrid Sved, gift med Sten Zimmerman 26/2 1907 – 5/5 1989

Därefter (48H3) Brita Lundgren, gift Nylander

Sist var (42G8) Anna Lindberg föreståndarinna 15/7 1913 – 25/8 2005

Bilder ur boken: Porträttgalleri från Hälsingland 1936

 

Fattighjon:

(6D11) Lars Ros, född 25/1 1870, krympling, död 26/5 1914

(29B9) Johan Olof Frisk, född 29/4 1842, idiot, död 27/8 1920

(48A9) f. soldat Karl Jakob Stén, född 15/11 1832 i Motala, gift 22/5 1870, änkl. 9/5 1898, död 26/5 1916.

(21D4) Karl Frisk, född 13/3 1831, änkl. 26/9 1895, f. arbetare, död 21/2 1916

(37C3) Nils Jonsson, född 21/2 1844, krympling, död 30/11 1919

f. arbetare Per Erik Sallander, född 1837, död 22/3 1919

Per Gustaf Bergqvist, född 25/7 1824, f. kopparslagare, död 15/1 1912

(17A11) f. kolare Anders Åslund, född 19/9 1842, gift 27/12 1868, änkl. 30/11 1893, död 16/4 1915

(37D4) Anders Johan Träff, född 26/10 1879, sinnessjuk. Död 30/3 1935

(17A12) Johan Ström, född 20/5 1866, sinnessjuk, död 6/8 1930

(19B20) Skomakare Anders Rosell, född 22/10 1836, gift 20/1 1867, änkl. 12/1 1911, död 9/11 1918

(21E9) f. Arbetare Per Magnus Karlström, född 12/8 1842, gift 22/4 1867, änkl. 16/9 1894, död 11/6 1916

(1B15) Jonas Olsson Medin, född 29/11 1873, arbetare

Per Erik Persson, född 21/1 1882, stum, idiot, död 8/6 1914

(26C26) Olof Hammarström, född 22/7 1824, gift 10/5 1863, änkl. 21/6 1895, f. soldat, död 2/7 1914

(9F5) f. soldat Anders Norin, född 16/10 1839, död 3/6 1912

(41B4) Oskar Helge Burgman, född 25/9 1895, sinnessjuk

(4A16) f. arbetare Lars Persson, född 12/9 1842. Död 6/8 1927

(43A18) f. hemmansägare Lars Persson, född 2/10 1853, gift 8/10 1874, död 4/4 1929
Per Blomberg, född 16/7 1881

(16G9) f. landbonde Lars Jonsson, född 17/7 1839, gift 3/7 1880, änkl. 10/2 1918, död 10/9 1920

(63B1) f. arbetare Olof Lust, född 26/3 1846

(35A7) Lars Kämpe, född 23/11 1825, gift 24/11 1872, f. orgeltrampare, död 11/4 1915,
h. Karin Persdotter, född 6/10 1831, död 18/11 1918

(23H13) afl. husman Anders Tranberg, född 23/10 1821, död 11/8 1909
Änka Kristina Erika Andersdotter, född 13/8 1826, gift 6/11 1861, änka 11/8 1909, död 14/3 1917

(6F23A) afl. landbonden Jonas Larsson, född 2/1 1827 infl. från Ljusdal, gift 12/10 1865, arr. Holmberg, död 4/1 1899
Änka Marta Olsdotter, född 21/12 1827, änka 4/1 1899, död 12/11 1909

(1G38) afl. arbetaren Erik Pålsson, född 8/12 1833 i Brännås, gift 1858, död 23/12 1899
Änka Brita Hansdotter, född 30/7 1834 i Bergsjö, änka 23/12 1899, död 23/6 1913

(6H23) f. soldat Pehr Dalbom, född 25/12 1825
h. Marta Olsdotter, född 5/2 1827 i Slättjärn, död 26/1 1915

(39A15) avl. kolaren Olof Imberg, född 6/6 1841 i Moräng, död 11/3 1886
Änka Augusta Amalia Lagerblom, född 17/7 1846 i Almunge Sth. Län, gift 6/6 1866, änka 11/3 1886, död 24/6 1922

(18A5) avl. arbetaren Johan Spåls, född 1/10 1835, död 15/1 1881
Änka Brita Maria Berg, född 28/3 1827, änka 15/1 1881, död 20/11 1919

(9F11) Elisabet Norin, född 1/2 1833 i Frisbo, död 12/11 1911

(22C5) Brita Jonsdotter, född 9/3 1829, död 2/10 1924

(31K3) Marta Wigg, född 27/4 1860 i Delsbo, konkubin, utflyttad till Forsa 1910
d. Edla Ester Katrina, född 13/4 1895, utfl. till Forsa 1920
s. Johan Axel Ferdinand, född 25/4 1897, utfl. till Forsa 1913
s. Anders Olof Henrik, född 27/5 1898, gift 26/10 1924, utfl. till Ljusne 1924
s. Erland Ragnar, född 20/3 1901, utfl. till Forsa 1920

(3A10) f. Kolaren Erik Jonsson, född 24/7 1839, gift 26/10 1867, död 27/5 1917
Ås Anna Larsdotter, född 11/6 1849 i Stormyra, död 17/9 1940

(10D14) Kerstin Lust, född 5/2 1867, död 15/11 1945
s. Lars Olof, född 16/5 1895, gift 7/6 1936, utfl. till Ljusdal 1944
s. Anders, född 29/12 1897, död 11/10 1918
d. Edla Katrina Elisabet, född 6/1 1899, gift 6/6 1927 med Jonas Berglund
s. Per Gustaf, född 22/11 1903, gift 7/10 1934
d. Anna Margreta, född 11/1 1905, 14/7 1935, utfl. till Forsa 1946
d. Brita Matilda, född 20/1 1907, utfl. till Forsa 1925

(28A17) Anna Brita Finnström, född 25/2 1879, utfl. till Ramsjö 1921, död 26/4 1956
s. Jakob Erik, född 20/12 1897, utfl. till Ljusne 1924
d. Amanda Charlotta, född 4/4 1899, utfl till Ljusdal 1922, gift 25/5 1938 i Ramsjö, Ljusdal
d. Signe Lydia, född 4/3 1903, död 9/4 1956 i Norrlia

(6B19) Anna Skans, född 28/4 1882, utfl. till Ljusdal 1916
s. Jonas Emil, född 19/6 1905, utfl. till Ljusdal 1916
s. Anders Hjalmar, född 16/1 1909, död 6/10 1913

(46F5) Anna Brita Persdotter, född 15/3 1880, idiot, död 19/12 1955

(21D6) Marta Olsdotter, född 20/8 1843, f. piga, död 8/6 1929

(54B9) f. Piga Matilda Kristina Westberg, född 22/2 1881, gift 24/4 1921, död 26/12 1944
hennes oä.s. Johan Olof René, född 6/5 1907
hennes oä.s. Erik Bertil, född 25/9 1909

(31K9) f. Piga Margreta Forselius, född 11/10 1887
hennes oä. dotter Klara Margreta Linnea, född 30/9 1908
hennes oä.s. Per Ragnar, född 24/4 1910
Nils Erik Forselius, född 16/8 1911
Oskar Edvin Forselius, född 7/11 1912

(6D10) avl. Kolaren Erik Engström, född 4/1 1827, död 15/7 1904
änka Ella Jonsdotter, född 29/3 1830, änka 15/7 1904, död 20/1 1915

(32M7) f. Kolare Johan Åström, född 19/2 1837 i Delsbo, gift 1863, död 27/10 1910
hustru Inga Kajsa Samuelsdotter, född 1/3 1832, änka o. omg. 1863, död 26/12 1914

(3B8) f. Pigan Karin Jonsdotter, född 18/9 1827, död 21/9 1910

(30G11) f. soldatdotter Marta Lindqvist, född 23/3 1877, död 11/12 1923

(46B4) Kolardotter Brita Maria Hill, född 8/11 1883, dövstum, sinnessjuk, död 3/2 1918

f. Hushållerskan Ingeborg Persdotter, född 17/6 1841 i Dalby, Värml. län, död 1/1 1918

(21U19) Margreta Hedman, född 14/11 1872
hennes oä.s. Karl Rudolf, född 27/3 1907
d. Anna Margreta, född 25/2 1912

Josefina Axelina Broberg, född 23/1 1885
hennes oä.s. Hjalmar Johan, född 16/2 1906
hennes oä.s. Hilding Waldemar, född 11/5 1910

(35G28) Änka efter Erik Gulich som avled 1893, Marta Andersdotter, född 27/3 1827, död 29/6 1916

(2E10) Kerstin Jonsdotter, född 22/7 1875, död 14/3 1925
hennes oä.d. Brita Kristina, född 22/1 1900
hennes oä.d. Anna Katrina, född 8/12 1904
hennes oä.d. Julia Margreta, född 29/9 1907
hennes oä.d. Karin Helena, född 14/12 1911

(6D15) f. Husman Hans Pålsson Ros, född 12/8 1826, gift 1850, död 24/3 1921
hustru Brita Olsdotter, född 18/1 1825, död 1/11 1914

(43A34) f. Pigan Hulda Sofia Dalberg, född 16/5 1889
hennes oä.s. Ragnar Isidor, född 23/2 1911

(6D36) f. Pigan Margreta Kristina Josefina Udd, född 23/8 1885, gift 1922
hennes oä.d. Alfa Viola Elvira, född 1/1 1909
hennes oä.d. Johanna Kristina Wilhelmina, född 28/6 1913, död 19/11 1913

(65B1)Änka efter C. R. Godén som avled 1875, Anna Brita Ärfström, född 12/12 1830, död 12/9 1915

(1G47) f. Pigan Sigrid Persdotter, född 24/8 1870.

(35G45) Helena A… Ås, född 18/8 1915 (moder är avl. Hildur Karolina Förnelia Ås, född 19/4 1889, död 22/1 1916

(34B10) Bagaren Karl Joh. Gust. Johanssons hustru Amanda Spåman, född 5/12 1881, gift 7/5 1905
son Charles Einar, född 3/3 1904
son Johan Gustaf, född 25/8 1905
hennes oä.s. Anders Olof, född 2/9 1914

f. Pigan Kristina Erika Östlund, född 18/2 1881 i Bergsjö
hennes oä.s. Erik Johan, född 2/4 1909 i Bergsjö
hennes oä.s. Nils Gustaf (Sving), född 20/6 1914 (fader Lars Erik Sving, Österbo)
hennes oä.d. Märta (Sving), född 6/1 1916 (fader Lars Erik Sving, Österbo)

(8H29) avl. Hemmansägare Lars Perssons
Änka Karin Jonsdotter, född 3/3 1836, gift 3/10 1874, änka 2/7 1905

(24A15) avl. arbetaren Nils Berglunds
Änka Margreta Andersdotter, född 29/11 1831 i Hassela, gift 17/3 1859, änka 5/10 1906

(14U9) f. Pigan Edla Katrina Elisabet. Lust, född 6/1 1899
hennes oä.d. Nanna Elisabet, född 2/4 1919

f. Pigan Karin Persdotter, född 29/4 1880 i Norrbo
hennes oä.d. Frida Kristina, född 3/3 1908
hennes oä.s. Ivar, född 28/10 1909
hennes oä.d. Gertrud Amanda, född 5/5 1913
hennes oä.d. Svea Linnea, född 19/2 1917

(20A26) f. Hushållerskan Anna Kristina Åsberg, född 23/9 1888
hennes oä.s. Einar Evald, född 3/10 1909
hennes oä.d. Signe Kristina, född 19/5 1913 (fader Karl Johan Gröndal, Friggesund)
hennes oä.s. Karl Georg, född 22/4 1915 (fader Karl Johan Gröndal, Norrhavra)
hennes oä.s. Anders Bertil, född 27/4 1917 (fader Karl Johan Gröndal, Norrhavra

(28A22) f. Pigan Amanda Charlotta Finnström, född 4/4 1899
hennes oä.d. Elin Kristina, född 19/5 1918

(11C13) f. Pigan Margit Eriksdotter, född 26/2 1883
hennes oä.s. Olof Ivar, född 11/11 1905 (fader Olof Mattias Olsson, N. Storåsen)
hennes oä.d. Anna Linnea, född 24/6 1907 (fader Olof Mattias Olsson, N. Storåsen)
hennes oä.s. Adolf Mattias, född 21/5 1909 (fader Olof Mattias Olsson, N. Storåsen)
hennes oä.d. Edit Margr. Gunhild, född 20/4 1912 (fader Olof Mattias Olsson, Nyåker)
hennes oä.d. Elna Cecilia, född 17/11 1913 (fader Olof Mattias Olsson, N Storåsen)
hennes oä.s. Fredrik Eugen, född 4/8 1916 (fader Olof Mattias Olsson, Storåsen)
hennes oä.d. Ida Matilda (TITTIE), född 11/9 1917 (fader Olof Mattias Olsson, Storåsen)

Lia fattiggård 1920-1932
(24C9) Fattiggårdsföreståndare Johannes Persson, född 27/11 1876 i Ljusdal, gift 10/9 1899
hustru Anna Qvist, född 17/2 1880 i Ljusdal
d. Frida, född 20/2 1900 i Ljusdal och
hennes oä. s. Johan Elof, född 8/6 1921 (erk. faderskap Hjalmar Gottfrid Karlsson, Furuberg)
d. Anna Elvira, född 11/8 1907 i Ljusdal
d. Ester Walborg, född 23/4 1914 i Bjuråker
s. Johan Arvid, född 19/1 1922 i Bjuråker, död 20/4 1922

(52C1) Fattiggårdsföreståndare Ernst Willgott Roth, född 16/11 1877 i Ed, Sthlm. län gift 15/12 1907 med Anna Teresia f. Nordin, 16/12 1882 i Ärla Sörml.
d. Anna Lisa, född 2/9 1908
s. Ernst Lennart, född 31/3 1912
d. Erna Karin Teresia, född 14/10 1917

Barnavårdarinna Anne Marie Bodin, född 25/6 1894 i Nikolai förs., Sthlm. län

(17A15) Piga Brita Ström, född 22/3 1902. Utflyttad till Forsa 1926

(14B13) Barnavårdarinna Brita Katrina Qvist, född 27/5 1886

Vårdarinna Johanna Kristina Sundberg, född 25/1 1896 i Forsa

Vårdarinna Ester Ingeborg ??, född 31/5 1898

Vårdarinna Anna Emilia Österström, född 7/6 1904 i Karlskrona

Fattighjon:

(29B9) Johan Olof Frisk, född 29/4 1842, idiot

(37D4) Anders Johan Träff, född 26/10 1879, död 30/3 1935. sinnessjuk

(41B4) Oskar Helge Burgman, född 25/9 1895, sinnessjuk

(1B15) Arbetare Jonas Olsson Medin, född 29/11 1873

Jordbruksarbetare Per Blomberg, född 16/4 1881, död 11/8 1921

(16G9) f. landbonde Lars Jonsson, född 17/7 1839, gift 3/7 1880, änkl. 10/2 1918, död 10/9 1920

f. Husman Hans Pålsson Ros, född 12/8 1826, enkling 1/11 1914, död 24/3 1921

(3Å54) (Moder Inga Kristina Löwén) Per Mattias Leonard Löwén, född 28/5 1903 i Forsa, död 26/5 1925

(15A23) Jordbruksarbetare Anders Fredrik Wård, född 2/10 1850, gift 29/10 1874, enkling 29/5 1904, död 15/2 1927

(43A18) f. Hemmansägare Lars Persson, född 2/10 1853, gift 8/10 1874, enkling 11/9 1920, död 4/4 1929

(22D4) Borstbindare Per Mejer, född 21/1 1843, död 3/11 1924

(3F17) Jordbruksarbetare Per Jonsson, född 18/7 1879. Död 30/1 1945

(4A16) Arbetare Lars Persson, född 13/9 1842, död 6/8 1927

f. Kolaren Johan Rönnqvist, född 24/9 1835, gift 25/6 1863, enkling 14/12 1919, död 1/2 1926

(37D1) Arbetare Olof Jönsson Finne, född 22/1 1847 i Lysvik, Värml. län, död 19/1 1927, dövstum

f. d. Skogvakt. Anders Persson, född 7/1 1849, död 1/2 1930

(33C8) f. d. Landbonde Lars Persson Lönn, född 24/1 1837, död 16/1 1927

(6D19) f. Skogsarbetare Karl Holger Severin Udd, född 13/8 1888, sinnessjuk

Jordbruksarbetare Nils Nilsson, född 25/9 1843 i Karlskoga, Örebro län, död 2/10 1925

Jordbruksarbetare Johan Erik Moritz, född 17/6 1838, gift 7/6 1868, enkling 10/7 1899, död 21/9 1926

Skogsarbetare Jonas Enlund, född 7/9 1847 i Bergsjö, död 4/5 1930

Skogsarbetare Magnus Bång, född 15/2 1847 i Idenor

(25D4) Jordbruksarbetare Karl Andersson Hök, född 25/3 1851, gift 19/8 1874, enkling 23/4 1921, död 25/4 1938

(39A15) avl. Kolaren Ol. Imbergs Änka Augusta Amalia Lagerblom, född 17/7 1846 i Almunge, Uppsala län, gift 6/6 1866, änka 11/3 1886, död 24/6 1922

(22C5) Brita Jonsdotter, född 9/3 1829, död 2/10 1924

(37D4) Skogsarbetare Anders Johan Träff, född 26/10 1879, död 30/3 1935, sinnessjuk

avl. Kolaren Erik Jonssons (3A10) Änka Anna Larsdotter, född 11/6 1849, gift 26/10 1867, änka 27/5 1917, död 17/9 1940

(10D14) f. Pigan Kerstin Lust, född 5/2 1867 i Delsbo
oä.d. Anna Margreta, född 11/1 1905
oä.d. Brita Matilda, född 20/1 1907

(46F5) Anna Brita Persdotter, född 15/3 1880, idiot. Död 19/12 1955

(21D6) f. Piga Marta Olsdotter, född 20/8 1843 i Ljusdal, död 8/6 1929

(21U19) Margreta Hedman, född 14/11 1872, dövstum
oä.s. Karl Rudolf, född 27/3 1907
oä.d. Anna Margreta, född 25/2 1912

(30G11) Marta Lindqvist, född 23/3 1877, död 11/12 1923, idiot

(3D36-3Å58) f. Piga Margreta Kristina Josefina Udd, född 23/8 1885, gift 2/4 1922 flyttade till Bergsjö 1930
oä.d. Alfa Viola Elvira, född 1/1 1909

(2E10) Kerstin Jonsdotter, född 22/7 1875, död 14/3 1925
oä.d. Julia Margreta, född 21/9 1907
oä.d. Karin Helena, född 14/12 1911

(34B10) Amanda Spåman, född 5/12 1881, gift 7/5 1905, flyttade till Hammerdal 19/11 1920
s. Charles Einar, född 3/3 1904
s. Johan Gustaf, född 25/8 1905
s. Anders Olof, född 2/9 1914

f. Pigan Kristina Erika Östlund, född 18/2 1881 i Bergsjö, flyttar till Ockelbo 5/9 1924 med sina barn
hennes oä.s. Erik Johan, född 2/4 1909 i Bergsjö
hennes oä.s. Nils Gustaf (Sving), född 20/6 1914 (fader Lars Erik Sving, Österbo)
hennes oä.d. Märta (Sving), född 6/1 1916 (fader Lars Erik Sving, Österbo)

(8H29) avl. Hemmansägaren Lars Perssons , änka Karin Jonsdotter, född 3/3 1836, gift 3/10 1874, änka 2/7 1905, död 23/10 1920

(14U9) f. Pigan Edla Katrina Elisabet Lust, född 6/1 1899
hennes oä. d. Nanna Elisabet, född 2/4 1919

f. Pigan Karin Persdotter, född 29/4 1880 i Norrbo
hennes oä.d. Frida Kristina, född 3/3 1908
hennes oä.s. Ivar, född 28/10 1909
hennes oä.d. Gertrud Amanda, född 5/5 1913
hennes oä.d. Svea Linnea, född 19/2 1917

(11C13) f. Pigan Margit Eriksdotter, född 26/2 1883
hennes oä.s. Olof Ivar, född 11/11 1905 (fader Olof Mattias Olsson, N. Storåsen)
hennes oä.d. Anna Linnea, född 24/6 1907 (fader Olof Mattias Olsson, N. Storåsen)
hennes oä.s. Adolf Mattias, född 21/5 1909 (fader Olof Mattias Olsson, N. Storåsen)
hennes oä.d. Edit Margr. Gunhild, född 20/4 1912 (fader Olof Mattias Olsson, Nyåker)
hennes oä.d. Elna Cecilia, född 17/11 1913 (fader Olof Mattias Olsson, N Storåsen)
hennes oä.s. Fredrik Eugen, född 4/8 1916 (fader Olof Mattias Olsson, Storåsen)
hennes oä.d. Ida Matilda (TITTIE), född 11/9 1917 (fader Olof Mattias Olsson, Storåsen)

(28A22) f. Pigan Amanda Charlotta Finnström, född 4/4 1899
hennes oä.d. Elin Kristina, född 19/5 1918

(21U19) Anna Margareta Hedman, född 25/2 1912

(35G45) Helena A… Ås, född 18/8 1915 (moder är avl. Hildur Karolina Förnelia Ås, född 19/4 1889, död 22/1 1916 (Hängning)

(31K9) Nils Erik Forselius, född 16/8 1911 (fader Skogsarbetare Johan Wedmark, Norrdala)
Oskar Edvin Forselius, född 7/11 1912 (fader Skogsarbetare Johan Wedmark, Norrdala)

(5G19) avl. Skräddaren Per Erssons, änka Kerstin Pålsdotter, född 25/2 1837, gift 22/7, änka 5/1 1889, död 10/12 1920

(37P18) Kerstin Ros f. Jonsdotter, född 13/11 1880 i Delsbo, gift 27/6 1909 (Gift med Lars Johan Ros)
d. Anna Margreta, född 1/5 1910

(4F15) Skogsarbetare Erik Hansson, född 23/12 1872, död 17/11 1921
d. Anna Elisabet, född 20/8 1911 i Delsbo (Moder avl. hushållerskan Brita Eriksson, död 1/5 1919)
d. Karin Margreta Eriksson, född 15/7 1914 (Moder avl. hushållerskan Brita Eriksson, död 1/5 1919)
s. Per Viktor, född 26/6 1917 (Moder avl. hushållerskan Brita Eriksson, död 1/5 1919)

(54B13) Lars Wilhelm Mattsson, född 27/11 1909 (Moder hushållerska Emma Elisabet Mattsdotter född 30/4 1890, död 14/3 1933)

(6E18) Lars Johan Olsson, född 8/12 1887, död 1/6 1930, krympling

(6E24) avl. Skogsarbetaren Per Erik Nilssons
Änka Gerda Kristina Gullich, född 20/1 1884, gift 14/10 1910, änka 26/9 1921, utfl. till Delsbo 1924
s. Nils Walfrid, född 19/4 1911
s. Erik Artur, född 16/4 1912
s. Per Gunnar, född 22/12 1913
d. Anna Katarina, född 3/1 1916
d. Maria Augusta, född 9/9 1917

avl. Kolaren Johan Ljungs
(6C8) Änka Johanna Persdotter, född 9/5 1872 i Hassela, änka 20/4 1918

(24A23) f. Kolare Erik Fridström, född 23/8 1844, gift 14/5 1871, död 6/3 1926
hustru Katrina Krist. Johansdotter, född 14/7 1843, död 16/1 1926

(47A12) avl. Kolaren Anders Söderlunds
Änka Anna Persdotter, född 20/6 1837 i Delsbo, gift 14/11 1864, änka 14/2 1894, död 27/1 1927

avl. Smed Anders Petter Tornbergs
(28D1) Änka Sara Kristina Sundin, född 13/5 1843 i Trehörningssjö, Västernorrlands län, gift 10/11 1878, änka 9/7 1900, död 31/3 1932

(46E2) avl. Soldat Per Erik Stolts
Änka Kerstin Larsdotter, född 20/2 1843, gift 25/10 1863, änka 2/8 1909

avl. Landbond Erik Strands
(43A33) Änka Gölin Englund, född 18/3 1887, gift 22/4 1906, änka 6/4 1911, gift 2:dra gången 21/7 1928 med Anders Olof Dalberg
(1G48) s. Johan Gunnar, född 12/4 1908, Ladugårdsförman och bos. i Skokloster, Uppsala
oä.d. Ester Gunhild, född 5/5 1913, utfl. till Delsbo 1928 (fader Skogsarbetare And. Ol. Dalberg, V. Stråsjö)
oä.d. Edit Julia, född 13/7 1916, utfl. till Ljusdal 1931 (fader Skogsarbetare And. Ol. Dalberg, V. Stråsjö)
oä.d. Malin Linnea, född 21/5 1918, utfl. till Sofia förs. Stockholm 1936 (fader Skogsarbetare And. Ol. Dalberg, V. Stråsjö)
oä.s. Nils Olof, född 6/1 1920, utfl. till Ljusdal 1935 (fader Skogsarbetare And. Ol. Dalberg, V. Stråsjö)
oä.s. Bror Oskar, född 4/3 1921, gift 23/4 1944, chaufför och bos. i Brännås (fader skogsarbetare And. Ol. Dalberg, V. Stråsjö)
oä.d. Emma Johanna, född 15/5 1923, utfl. till Ljusdal 1935 (fader Skogsarbetare And. Ol. Dalberg, V. Stråsjö)

(10C15) Margareta Bäckström, född 15/8 1902, utfl. till Dunker, Södermanland
oä.d. Nanny Rut, född 9/4 1920
oä.s. Erling, född 8/8 1921
oä.s. John Börje, född 16/9 1923
oä.d. Nanny Ruth, född 9/4 1920

(6D36) f. Pigan Margreta Kristina Josefina Udd, född 23/8 1885, gift 1924
oä.s. Karl Johan Tage, född 26/6 1926

Josefina Axelina Broberg, född 23/1 1885
oä.s. Hilding Waldemar, född 11/5 1910
oä.s. Karl Gustaf, född 6/3 1916 i Arbrå (fader bagaren Karl Johan Ekström, född 2?/11 1865 Norränge by, Arbrå)
oä.d. Anna Margreta, född 3/2 1920 i Hede, Jämtland (fader bagaren Karl Johan Ekström, född 2?/11 1865 Norränge by, Arbrå)
oä.s. Gottfrid, född 17/1 1923 i Sveg (fader bagaren Karl Johan Ekström, född 2?/11 1865 Norränge by, Arbrå)
oä.s. Oskar Gunnar, född 8/8 1917 (fader bagaren Karl Johan Ekström, född 2?/11 1865 Norränge by, Arbrå)
oä.d. Agnes Viktoria, född 12/10 1926 (fader bagaren Karl Johan Ekström, född 2?/11 1865 Norränge by, Arbrå)

(7F19) Karolina Frank, född 2/6 1887
oä.s. Jonas Erik, född 11/12 1911
oä.s. Anders Eskil, född 21/3 1925
oä.d. Elsa Margreta, född 5/5 1926, död 4/12 1937

avl. Hemmansägare Johan Perssons
(1B18) Änka Karin Persdotter, född 25/10 1852 i Hassela, gift 16/10 1881, änka 16/3 1901

f. Piga Karin Persdotter, född 21/3 1842 i Ljusdal

(10D14) Tjänarinna Brita Matilda Lust, född 20/1 1907, utfl. till Forsa 1925, död 31/5 1927

(24A32) avl. Skogsarbetare Per Alfred Fridströms, död 4/6 1926

Änka Josefina Katrina Sundberg, född 14/2 1881, död 30/4 1929

(10D23) f. Tjänarinna Inga Kristina Ella Bergström, född 18/5 1905
oä.d. Karin Linnea, född 2/8 1925

(14B12) Anna Maria Fridolf, född 7/2 1874, död 25/7 1941

(4C7) avl. Husman N. E. Wedmarks
Änka Anna Marta Qvist, född 26/12 1846, gift 29/12 1867, änka 11/4 1894, död 14/11 1927

(3Å54) Anna Persdotter Löwén, född 11/10 1885

(20A18) avl. Arbetaren Per Åsbergs
Änka Sara Jonsdotter, född 2/11 1843 i Ljusdal, gift 12/6 1864, änka 15/11 1892, utfl. till Ilsbo 1930

avl. Hemmansägare Jonas Lindqvists
(44A8) Änka Karin Larsdotter, född 23/12 1842, gift 4/4 1875, änka 24/1 1913, död 20/1 1930

(38P34) Karolina Elisabet Åhs, född 3/3 1899, gift 18/8 1929 med Wilhelm Isidor Edh
oä.d. Maria Viktoria, född 2/3 1925 (fader Erik Åslund, Holmberg)
oä.d. Karin, född 23/12 1927 (fader Erik Åslund, Holmberg)

(13N16) Astrid Maria Gill, född 26/11 1912 Utflyttat till Bergsjö 1944

(12A16) Skogsarbetare Jonas Erik Sundbergs
Hustru Kristina Bohjort, född 12/10 1881 i Bergsjö, gift 12/11 1904
d. Signe Viktoria, född 15/8 1915
d. Edit Linnea, född 27/2 1918
s. Verner Harald, född 7/6 1920
s. Albin Folke tv. 1/3 1923
s. Ernst Joel tv. 1/3 1923

(56B4) Skogsarbetare Per Olof Bylund, född 30/4 1851, gift 20/4 1876, änkling 1/12 1907

(6F45) Jonas Emanuel Backström, född 13/9 1924. Utflyttad till Eskilstuna 1945. (son till skogsarbetare Lars Fredrik Backström och avl. hustru Kerstin Nordgren, Norr Lia)

f. Kolare Per Olof Persson, född 1/5 1877

(12A25) Snickare Per Erik Udd Persson, född 27/4 1912. Utflyttad till Bergsjö 1934.

(37D2) Avl. Kolare Per Finnes
Änka Brita Kajsa Ring, född 24/9 1854 i Bergsjö, gift 18/11 1876, änka 27/5 1925

(38P34) Hustru Karolina Elisabet Åhs, född 3/3 1899, gift 18/8 1929 med Wilhelm Isidor Edh
d. Maria Viktoria (i hennes första äktenskap) född 2/3 1925 (fader Skogsarbetare Erik Åslund, Holmberg)
d. Karin (i hennes första äktenskap) född 23/12 1927 (fader Skogsarbetare Erik Åslund, Holmberg)
d. Gunborg Teresia, född 8/5 1930, utfl. till Norrbärke 1947
s. Jonas Wilhelm Isidor, född 21/8 1932, död 14/10 1999

(21U19) f. Tjänarinna Anna Margreta Hedman, född 25/2 1912, död 20/1 1931

(44B44) f. Skogsarbetare Per Nilsson, född 12/10 1846, gift 20/10 1872, enkling 5/2 1890, 2:dra giftet 28/11 1895, död 7/6 1934

(47E12) f. Skogsarbetaren Axel Herman Brandt, född 24/10 1898, gift 6/7 1919, död 11/6 1935, sinnessjuk

(47C1) Skogsarbetare Johan August Holmqvist, född 19/2 1889, idiotisk

(35G45) Skogsarbetare Anders Persson Åhs, 21/10 1860, enkling 3/5 1911

(14H11) Skogsarbetare Johan Hedman, född 24/11 1855 i Skog, gift 6/1 1889, enkling 20/1 1931. Död 2/8 1933

(43A34) Nils Gunnar Dalberg, född 5/8 1922, utfl. till Bergsjö 1934 (moder f. Tjänarinnan Hulda Sofia Dalberg)

Lia fattiggård 1932-1941

(52C1) Fattiggårdsföreståndare Ernst Willgott Roth, född 16/11 1877 i Ed, Stockh. län, gift 15/12 1907 hustru Anna Teresia f. Nordin, född 3/2 1882
d. Anna Lisa, född 2/9 1908
s. Ernst Lennart, född 31/3 1912
d. Erna Karin Teresia, född 14/10 1917

 

Helena Katrina Hellström, född 9/11 1888 i Hälsingtuna, utfl. till Delsbo 3/11 1938

(4F15) Tjänarinna Karin Margreta Eriksson, född 15/7 1914 i Bjuråker

Barnavårdarinna Anne Marie Bodin, född 25/6 1894 i Nikolai förs., Stockholm, utfl. till Norrbo 5/12 1934

(36A20) Kokerska Karin Hillevi Bergström, född 5/1 1911 i Bjuråker

Tjänarinna Kristina Cecilia Nystedt, född 26/1 1900 i Ljusdal

---

Understödstagare:
(41B4) Oskar Helge Burgman, född 25/9 1895 i Bjuråker, sinnessjuk

(1B15) Jordbruksarbetare Jonas Olsson Medin, född 29/11 1873 i Bjuråker

(3F17) Jordbruksarbetare Per Jonsson, född 18/7 1879 i Bjuråker

(25D4) Jordbruksarbetare Karl Andersson Hök, född 25/3 1851 i Bjuråker, gift 19/8 1874, enkling 23/4 1921, död 25/4 1938

Skogsarbetare Magnus Bång, född 15/2 1847 i Idenor, död 25/11 1932

(37D4) Skogsarbetare Anders Johan Träff, född 26/10 1879 i Bjuråker, död 30/3 1935, död 30/3 1935, sinnessjuk

(56B4) Skogsarbetare Per Olof Bylund, född 30/4 1851 i Bjuråker, gift 20/4 1876, änkling 1/12 1907, död 25/11 1938

(44B44) f. Skogsarbetare Per Nilsson, född 12/10 1846 i Bjuråker, gift 20/10 1872, enkling 5/2 1890, 2:dra giftet 28/11 1895, död 7/6 1934

(47E12) f. Skogsarbetaren Axel Herman Brandt, född 24/10 1898 i Bjuråker, gift 6/7 1919, död 11/6 1935, sinnessjuk

(47C1) Skogsarbetare Johan August Holmqvist, född 19/2 1889 i Bjuråker, idiotisk

(35G45) Skogsarbetare Anders Persson Åhs, född 21/10 1860 i Bjuråker, enkling 3/5 1911, död 5/9 2938

(14H11) Skogsarbetare Johan Hedman, född 24/11 1855 i Skog, gift 6/1 1889, enkling 20/1 1931, död 2/8 1933

(6H29) Skogsarbetare Anders Persson Skog, född 21/7 1853 i Bjuråker, död 9/2 1936

Skogsarbetare Jan Jansson, född 20/5 1854 i Färnebo, död 2/8 1939

(22D7) Skogsarbetare Anders Olsson, född 22/2 1857 i Bjuråker, död 19/12 1939

(17C5) Jordbruksarbetaren Per Erik Ström, född 9/2 1867 i Bjuråker, gift 13/12 1891, enkling 20/5 1922, död 30/12 1934

(12D6) Skomakare Erik Eriksson, född 3/3 1864 i Järvsö, gift 6/2 1887, död 14/11 1951

(44B28) Snickare Anders Zingdén, född 1/1 1853 i Leksand, gift 28/9 1895, enkling 17/3 1927, död 10/8 1938

(47A25) f. Mjölnaren Per August Söder, född 5/1 1876 i Bjuråker, gift 26/12 1909, enkling 19/7 1932

(24A32) Jordbruksarbetaren Anders Gottfrid Fridström, född 12/9 1919 i Bjuråker, utfl. till Stockholm 1946

(7F11) f. Hemmansägare Per Larsson, född 27/5 1860 i Bjuråker, gift 8/7 1888 (med Karin Jonsdotter, bosatt i Nors förs. Värmland) död 30/7 1937

(18F2) f. Målare Lars Larsson, född 10/11 1861 i Rättvik, gift 20/1 1889, enkling 18/1 1929, död 12/12 1937

(11A14) f. Jordbruksarbetaren Anders Gustaf Glad, född 26/5 1854 i Hassela, gift 11/5 1879, enkling 3/8 1932, död 20/4 1939

(11C10) f. Arrendator Erik Olsson, född 18/11 1876 i Bjuråker, gift 20/4 1901 (med Jenny Olsson f. Andersson i Bäcksvedjorna) död 7/7 1939

(3A10) Änka (efter Kol. Erik Jonsson) Anna Jonsson, f. Larsdotter, född 11/6 1849 i Bjuråker, gift 26/10 1867, änka 27/5 1917, död 17/9 1940

f. Jordbruksarbetare Johan Broberg, född 16/8 1892 i Ovansjö, död 30/8 1947

(46F5) Anna Brita Persdotter, född 15/3 1880 i Bjuråker, död 19/12 1955, idiot. Död 19/12 1955

(21U19) Margreta Hedman, född 14/11 1872 i Bjuråker, dövstum. Död 27/7 1953

(7F19) Skogsarbetare Jonas Erik Frank, född 11/12 1911, död 5/4 1968

f. Tjänarinna Karin Persdotter, född 29/4 1880 i Norrbo, utfl. till Ovansjö 29/11 1937
oä. d. Svea Linnea Persson, född 19/2 1917 i Bjuråker

(6C8)Johanna Ljung f. Persdotter (änka efter Johan Ljung), född 9/5 1872 i Hassela, gift15/11 1897, änka 20/4 1918, utfl. till Forsa 1920

(46E2) Kerstin Stolt f. Larsdotter (änka efter Sold. Per Erik Stolt), född 20/2 1843 i Bjuråker, gift 25/10 1863, änka 2/8 1909, död 4/8 1937

(1B18) Karin Persson f. Persdotter (änka efter Hemmansägare Johan Persson), född 25/10 1852, gift 16/10 1881, änka 16/3 1901, död 15/6 1935

(37D2) Brita Kajsa Finne f. Ring (änka efter Kolaren Per Finne), född 24/9 1854 i Bergsjö, gift 18/11 1876, änka 27/5 1925, död 2/11 1936

f. Hushållerskan Josefina Axelina Broberg, född 23/1 1885 i Bjuråker

(3Å54) Anna Persdotter Löwén, född 11/10 1885 i Bjuråker

(14B12) Anna Maria Fridolf, född 7/2 1874 i Bjuråker, död 25/7 1941

(12A16) Kristina Sundberg f. Bohjort, född 12/10 1881 i Bergsjö, gift 12/11 1904 (med Skogsarbetare Jonas Erik Sundberg, Lingåsen)

(12A25) Signe Viktoria, född 15/8 1915 i Bjuråker, frånskild 2/3 1942, utfl. till Järvsö 1943, död 5/5 1980 i Märsta
oä.d. Siri Kristina, född 10/5 1934 i Bjuråker

(38P34) Karolina Elisabet Åhs, född 3/3 1899 i Bjuråker, gift 18/8 1929 med Wilhelm Isidor Edh
s. Jonas Wilhelm Isidor, född 21/8 1932, död 12/10 1999

(35G45) Helena A… Ås, född 18/8 1915 i Bjuråker

f. Tjänarinna Sally Margreta Andersson, född 4/8 1910 i Ramsjö, Ljusdal, död i Delsbo 19/10 1972
oä.s. Gunnar Lennart Waldemar, född 16/9 1932 i Bjuråker
oä.s. Nils Stig Börje, född 12/9 1935

(47A39) f. Tjänarinna Hilma Kristina Söder, född 12/7 1910 i Bjuråker, utfl. till Selånger 1936, gift Bylander 26/11 1938, död 6/1 1989 i Avesta
oä.s. Karl Sixten, född 1/3 1932
oä.s. Arne, född 2/8 1933, utfl. till Selånger 1936
oä.d. Linnea Margareta, född 29/2 1936

(18B14) Anna Gagner f. Nilsdotter, född 28/6 1850 i Klovan, Bjuråker, gift 12/9 1875, änka 22/8 1934, död 19/7 1936

(42B10) Kristina Skarp f. Hjälte, född 19/7 1847, gift 2/11 1875, änka 26/5 1929, död 1/12 1935

(6E22) f. Tjänarinna Ada Amanda Frank, född 14/1 1910 i Bjuråker, död 2/12 2002

(f. Hushållerskan Hanna Matilda Paulsson, född 5/6 1895 i Bergsjö, utfl. till Sollerö 17/3 1939, gift Persson, frånskild, död 22/3 1981 i Uppsala

(30G13) f. Hushållerskan Karin Andersdotter, född 15/7 1873 i Bjuråker, död 18/11 1937

(42A2) Amanda Kristina Wahlström, född 5/3 1868 i Bjuråker, död 9/7 1943, idiot

(46A29) Maria Kristina Jonsson, född 15/3 1907 i Bjuråker, död 29/12 1938, idiot

(56F1) Hanna Kristina Stenström, född 28/2 1909 i Bjuråker, död 23/12 1948

(57E1) Kristina Jönsson f. Andersdotter, född 21/4 1850 i Gällstad, Älvsborgs län, gift 1875, änka 26/11 1917, död 12/10 1938

(33E1) Kristina Klarqvist f. Olsdotter, född 9/3 1856 i Gräsmark, Värmlands län, gift 17/12 1882, infl. från Bergsjö 1890, änka 13/9 1901, död 20/7 1944

(28A15) Margreta Finnström f. Hammar, född 14/12 1867 i Bjuråker, gift 16/5 1903, änka 20/7 1912, död 17/11 1939

(10D17) Anna Kristina Ottilia Björkén, född 9/12 1897 i Bjuråker, död 12/9 1963, sinnessjuk

(3A10) Anna Jonsson f. Larsdotter, född 11/6 1849 i Bjuråker, gift 26/10 1867, änka 27/5 1917, död 17/9 1940

(9B12) f. Tjänarinna Emma Kristina Persson, född 8/9 1896 i Bjuråker, död 14/4 1951

(46F4) f. Tjänarinna Brita Persdotter, född 18/7 1853 i Bjuråker, död 12/6 1946

(46A24) f. Tjänarinna Anna Wilhelmina Larsson, född 21/3 1905, död 5/8 1946

(6E13) f. Arrendator Nils Eriksson, född 16/2 1861 i Ljusdal, död 24/11 1944

(24A7) f. Skogsarbetare Per Erik Sund, född 29/1 1854, död 10/3 1945

(66D3) Brita Blad f. Eriksson, född 7/11 1862 i Bjuråker, gift 24/6 1882, änka 7/3 1925, död 30/7 1947

(11C14) Gertrud Margreta Eriksson f. Sjögren, född 12/4 1896, gift 29/12 1918, änka 6/8 1933, död 25/7 1945
s. Nils Erik Eriksson, född 9/5 1919 i Bjuråker
s. Per Edvin Eriksson, född 31/8 1920 i Bjuråker
s. Jonas Olof Eriksson, född 16/12 1921 i Bjuråker
d. Gertrud Johanna, född 11/2 1925 i Bjuråker
d. Anna Kristina, född 3/3 1926 i Bjuråker
d. Karin 28/2 1927
d. Brita 17/5 1928
d. Judith, född 22/12 1929
d. Elvira 8/12 1930

Barnavdelningen:
(4F15) Per Viktor Eriksson, född 26/6 1917 i Bjuråker (Fader avl. Skogsarbetaren Erik Hansson, Moder avl. Hushållerskan Brita Eriksson

(10C15) Nanny Rut Bäckström, född 9/4 1920 i Bjuråker, gift 21/6 1941 (Moder f. Kolardottern Margreta Bäckström)

(10C15) Erling Bäckström, född 8/8 1921 i Bjuråker, utfl. till Stockholm 1946 (Moder f. Kolardottern Margreta Bäckström)

Anna Margreta Broberg, född 3/2 1920 i Hede, Jämtlands län (Fader bagare Karl Johan Ekström, Moder Josefina Axelina Broberg)
Gottfrid Broberg, född 17/1 1923 i (fader bagaren Karl Johan Ekström, född 2?/11 1865 Norränge by, Arbrå, Moder Josefina Axelina Broberg)
Oskar Gunnar, född 8/8 1917 (fader Bagaren Karl Johan Ekström, född 2?/11 1865 Norränge by, Arbrå, Moder Josefina Axelina Broberg)
Agnes Viktoria, född 12/10 1926 (fader Bagaren Karl Johan Ekström, född 2?/11 1865 Norränge by, Arbrå, Moder Josefina Axelina Broberg)

(47E6) Anders Eskil, född 21/3 1925 i Bjuråker, utfl. till Västanfors, Västmanland 1944 (moder hushållerskan Karolina Frank)

(12A16) Edit Linnea, född 27/2 1918 i Bjuråker (Föräldrar Skogsarbetare Jon Erik Sundberg, h. Kristina Bohjort)
(12A16) Verner Harald, född 7/6 1920 i Bjuråker (Föräldrar Skogsarbetare Jon Erik Sundberg, h. Kristina Bohjort)
(12A16) Albin Folke tv. 1/3 1923 I Bjuråker (Föräldrar Skogsarbetare Jon Erik Sundberg, h. Kristina Bohjort)
(12A16) Ernst Joel tv. 1/3 1923 i Bjuråker (Föräldrar Skogsarbetare Jon Erik Sundberg, h. Kristina Bohjort)

(38P34) Maria Viktoria Åslund, född 2/3 1925 i Bjuråker (moder Karolina Edh, f. Åhs)
(38P34) Karin, född 23/12 1927 i Bjuråker (moder Karolina Edh, f. Åhs)
(38P34) Gunborg Teresia, född 8/5 1930, utfl. till Norrbärke 1947

(46F45) Jonas Emanuel Backström, född 13/9 1924 (son till Skogsarbetare Lars Fredrik Backström och avl. hustru Kerstin Nordgren, Norr Lia)

(43A34) Nils Gunnar Dalberg, född 5/8 1922, utfl. till Bergsjö 1934 (moder f. Tjänarinnan Hulda Sofia Dalberg, Västansjö)
Dessa levde sina sista dagar här hos Pelkens

(8H35) Jonas Andersson 13/7 1872 – 24/9 1952

(25D7) Marta Björk f. Flygt 7/12 1874 – 23/1 1951

(12A15) Anders Borg 24/9 1868 – 27/2 1950

(7E19) Erik Eriksson 5/10 1869 – 5/7 1949

(21D10) Margreta Frisk 15/1 1860 – 12/10 1952

(24A18) Daniel Gustaf Sund 1/10 1865 – 15/4 1952

(47A24) Margareta Kristina Söder f. Fannqvist 8/11 1875 – 21/7 1949

(37A7) Brita Katrina Söderström f. Qvick 11/4 1865 – 21/7 1949

(8H35) Johanna Andersson f. Sallander 24/1 1874 – 8/10 1954

(2F27) Anders Bergen Persson 11/8 1865 – 8/2 1955

(2A12) Erik Eriksson 26/9 1878 – 19/1 1957

(20A11) Jonas Eriksson 6/1 1877 – 26/7 1954

(12G17) Per Eriksson 28/7 1880 – 29/7 1957

(28A17) Anna Brita Finnström 25/2 1879 – 26/4 1956

(28A23) Signe Lydia Finnström 4/3 1903 – 9/4 1956

(46F3) Per Hellberg (Jubbern) 21/2 1876 – 12/9 1954

(39A27) Lars Olof Imberg 8/11 1873 – 17/5 1956

(29B6) Per Johansson 2/3 1865 – 23/5 1953

(35A8) Per Kämpe 13/9 1864 – 25/4 1953

Erik Lindqvist 19/9 1868 – 1/5 1955

(5B14) Olof Mörk 2/3 1859 – 9/1 1953

(40H1) Sven Olsson 10/1 1876 – 16/3 1955

(46F5) Anna Brita Persson 15/3 1880 – 19/12 1955

(10D12) Jonas Erik Persson 3/7 1867 – 17/9 1953

(46E5) Per Daniel Stolt 19/1 1872 – 19/11 1956

(44B47) Brita Hall 10/1 1877 – 22/2 1955

 

 

När Norrbo och Bjuråker sammanslogs till en kommun 1951 fick norrboborna komma till ålderdomshemmet här i Lia. Tidigare hade Norrbo avtal med Delsbo sedan 1920-talet om att få disponera tre platser i deras fattiggård,

Vårdhemmet Pelkens under byggnad 1908.
Fotograf: Wilhelm Olsson tog bilden från landsvägen

Arbetarna från vänster.1. Dellarn, (murare, bara känd under det namnet), 2.Erik Mörk Johannesberg, Delsbo, 3. Olof Lund, Lia, 4. Jonas Svedström Delsbo kallad Black-Jonke, 5. Viktor Zimmerman, Bjuråker, 6. Elles Ville från Västerbotten, 7. Anders Engberg, byggmästare, Västansjö, 8. Olle Mörk Delsbo, 9. Olle Strand (Hök-Olle) Lia, 10. Kull-Lassas Lasse Olsson Spångmyra, 11. Erik Lund Lia, 12. Olof Stål Lia, 13. stenhuggare Karl Karlsson (Jeppe) Blistra, 14). 16 årige Jonas Eriksson, kallad Dellbo-Jonas Sörlia, 15. Olof Blom (Blom-Olle) Gårdsmyra, 16. Per-Olof Munter Kyrkbyn Bjuråker.

Det bör nämnas att byggmästare Anders Engberg som fick i uppdrag att bygga kommunens fattighus, var en mycket skicklig byggmästare som byggt hundratals hus runt om i socknarna, bl. a. det vackra tingshuset i Delsbo och sanatoriet Dellenborg. Efter hans bror, byggmästare Olof Engberg finns drygt 1000 ritningar bevarade på museet i Ljusdal. Sedan Dellenborg blivit byggt och klart framkom att byggmästare Anders Engberg förbisett ett viktigt byggnadsvillkor, vilket troligen var anledning till att han hängde sig den 27/3 1915.

Osignerad ritning som kan vara efter byggmästare Olof Engberg

Tidigare ägare till Pelkens, Lia nr 5
Pelkens = Pelles

Ca 1820 -1844
(9E10). Pehr Pehrsson-Molin född 4/5 1791, son till bonden Pehr Hansson i Lia 5, Bjuråker. Sockenskräddare och bonde i Lia nr 5. Död 9/9 1849
Gift 22/10 1820 med (19E2) Margta Forsvik född 19/9 1792, dotter till M. Forsvik i Kyrkbyn. Död 27/1 1878 (lungsot).
Barn:
Pehr 16/10 1822 Gift 1845. Bonde och skräddare under Lia 5
Mathias 29/1 1834. Gift 1870 Torpare under Lia 5.

Ca 1844 -1884
(9E8) Lars Hansson född 15/4 1818, son till bonden Hans Larsson i Lia 5. Bonde i Lia 5 ”Pehr –Hans”. Död 18/3 1894 (slag)
Gift 21/3 1843 med (8G7) Ella Jonsdotter född 6/5 1818, dotter till bonden J. Andersson i Fagerfall. Död 8/11 1872
Barn:
Hans 12/6 1843 – 16/3 1917 (dövstum)
Carin 22/1 1848 Gift 1874 med Jonas Englund, torpare i Holmberg
Jonas 2/4 1858 Gift och bosatt i Lia 5.

Ca 1857 – 1886
(9E13) Pehr Molin född 16/10 1822. Bonde och skräddare under Lia 5. Död 26/1 1886
Gift 1845 med (3G4) Sigrid Olofsdotter född 20/8 1817, dotter till soldat O. Stock i Tomsjö. Död 11/4 1907
Barn:
Margta 16/7 1846 – 8/4 1847
Pehr 25/10 1848 Gift 1876 Bonde under S. Lia nr 6.

(9E14) Matias Pehrsson-Norin född 29/1 1834, son till sockenskräddare Pehr Mohlin ovan. Torpare under Lia 5. Död 1/2 1916
Gift 23/10 1870 med (35G29) Anna Olsdotter född 28/3 1839, dotter till bonden O. Pehrsson i Trossnarven 1. Bjuråker. Död 25/6 1916.
Inga barn

Ca 1885 –
(9E15) Jonas Larsson född 2/4 1858, son till bonden Lars Hansson i Lia 5 (Pehr Hans). Kyrkvärd och bonde i Lia 5. Död 21/5 1939
Hustru (37F4) Karin Hansdotter född 22/4 1855, dotter till husman H. Norberg i Lia. Död 17/5 1925.
Barn:
Lars 21/4 1884 Gift 1909 med Margta Eriksdotter. Bonde i S. Lia 5, sen i N Lia 8.3
Sigrid 16/11 1885 – 23/9 1886
Sigrid 6/1 1888 Hemmansägare i S Lia 4.1
Hans 15/1 1893 – 14/10 1894 (kikhosta)

Köpebrev 31 Jan 1903
Arvid Lindman AB Iggesunds Bruk

Köpebrev 18 okt 1907
Bjuråkers kommun

Slut på slavhandeln

HT 19/6 1961, av Anders Jonsson.
Så var det på 1800-talet: Fattighjonen låg i ladugården. Barnen såldes för 25 öre om dagen.

Det var många, för vilka denna makabra kommers var ytterst motbjudande. En av dem var komministern i Norrbo, sedermera kyrkoherden i Bjuråker O. L. Ringqvist. Han tillträdde komministertjänsten i Norrbo 1894 och blev från år 1906 kyrkoherde i Bjuråker.
Det var en dugande prästman, mycket god talare och väl insatt i kommunala angelägenheter samt med en pondus, som underlättade att få fram vad han ansåg rätt och riktigt. Hans första uppgift på den nya platsen blev att få till stånd ett ålderdomshem och därmed slut på slavhandeln. Ensam var han ju inte i detta verv men den pådrivande kraften.

I Lia fanns ett hemman – Pelkens – med goda åbyggnader, som med lämplig ändring och tillbyggnad kunde omformas till ett ålderdomshem. Förvaltare Hägg på Hedvigsfors hade förut köpt hemmanet av Pelkens-Karin för Iggesunds bruks räkning och efter att ha frånstyckat den värdefulla skogen sålde bolaget jord och gård till Bjuråkers kommun för angivet ändamål. Det blev ett rejält ålderdomshem, på toppen av dåtidens fordringar och det stod färdigt att tas i bruk i början av 1909.

Invigningen förrättades av kyrkoherde Ringqvist, som uttryckte sin glädje över att en viktig fråga var löst. Han uppmanade till att man skulle frångå den vedertagna beteckningen ålderdomshem för denna inrättning och föreslog namnet Bjuråkers församlingshem, vilket han ansåg passade, då det skulle bli ett hem i församlingen för dem, som icke hade något annat att tillgå. Han vädjade att man icke skulle ge byggnaden en beteckning som påminde om att de inneboende fått mindre till låns än andra. Kyrkoherdens vädjan vann tydligen gehör, vanligen kallades det ”hemmet” men aldrig fattighus, vilket han i sin välsvarvade vändning i invigningstalet avsåg att varna för och han blev ingalunda missförstådd.

Motstånd mot bad
Tillkomsten av detta församlingshem betydde ju en påtaglig förbättring för de gamla och lytta i Bjuråker, men det tog sin tid att få detta faktum erkänt. Det rådde då en allmän motvilja mot att bli omhändertagen för försörjning, och många frös och svalt hellre än de gick till hemmet, varför tvång ibland måste tillgripas. Väl kommen dit fann de att där tillämpades nymodigheter, som de hade svårt att anpassa sig efter. De styrande fick uppbära klander av äldre män för att de av unga kvinnor kommenderades att klä av sig spritt nakna och krypa ner i ett badkar, där de gnoddes med borste och såpa över hela kroppen. Badat hade de väl som barn och unga, men inte sedan be blivit äldre och förståndiga. De klagande insåg inte nyttan och nödvändigheten av att de avlagringar som decenniers svett och möda avsatt på deras kroppar, borde avskrubbas, men de blev nu upplysta om det när klagomålen framfördes.
Men det kom också klagolåt utifrån. Många av de besuttna ondgjorde sig över denna fattighjonens komfort, som de för egen del nog hoppades slippa avnjuta men väl måste bidraga till att bekosta. Fattigdom och misär ansågs förr som något självförvållat, den som ingenting ärvt var ingenting värd och kunde behandlas därefter.

 

 

Ur boken: Dellenbygdens rike, tider som varit
Kyrkan och munkarna tog hand om utslagna fattiga
Under medeltiden tog huvudsakligen kyrkan och munkarna hand om nödställda personer, i vad mån man nu brydde sig om dem.
I och med reformationen på 1500-talet, flyttades omhändertagandet av fattiga över på det borgerliga samhället och socknarna. Fattigvården var emellertid huvudsakligen grundad på frivillig välgörenhet.

Fattigvårdsförordningen
År 1763 kom en förordning, där man uttryckligen gav socknarna skyldighet att ta hand om sina fattiga. 1871 kom en påbyggnad av fattigvårdsförordningen, som gällde nära ett helt sekel. En ny lag kom 1918. Där sägs att kommunerna skulle ansvara för fattigvården.
Varje kommun skulle också ha en fattigvårdsstyrelse. Den skulle bestå av 3-5 ledamöter, inklusive en kvinna. Det skulle vidare finnas både barnavårds – och fattigvårdskonsulenter. Kommunerna hade vidare att ta hand om sina behövande gamlingar på fattighusen. Efter omkring år 1929 kallades det finare uttryckt, för ålderdomshem.
Vid denna tidpunkt fanns 228 266 personer med fattigvårdsstöd. Uttrycken fattighjon och fattigvård, hängde med ända fram mot 1930-talet.

Kungligt brev om fattighus
År1763 kom det en fattigvårdsförordning, som behandlade vilka kommuner, som hade ansvaret för vården av de fattiga. Reaktionen bland socknarna lät vänta på sig. 1776 beslutade Kungl. Majestät därefter, i tydligare ordalag, att socknarna hade skyldighet att anlägga fattighus. Åren 1853, 1871 och 1918 kom ytterligare förordningar.
Före och fram till 1918 var de flesta fattiga i praktiken hänvisade till att klara sig själva. Reformen från 1763 tog i praktiken tid att förverkliga. De personer som var utfattiga och arbetsoförmögna skulle nu, enligt 1918 års lagstiftning, ges människovärdig bostad och underhåll.
Detta ledde till att de socknar som hade råd byggde fattighus. Mindre ekonomiskt starka socknar hyrde in sina fattiga sockenbor hos närmaste grannsocken. Hur såg det då ut i ett fattighus? Ja, man får utgå efter vad som finns beskrivet i efterlämnade brev och i litteraturen.

Fattighuset kunde se ut så här: Det var en ca 9 x 7 meter stor byggnad med timrade knutar. Byggnaden hade ett undertak av bräder. Ovanpå låg det täckande sågspån. Yttertaket var reglat på vanligt sätt med ett brädtak. Ovanpå detta hade man lagt näver, för att hålla tätt. På detta låg torv. Denna torv dels kylde på sommaren dels värmde på vintern. In på 1800-talet kunde takspån också förekomma.
Huset hade 3 – 4 små fönster. Man lyste upp rummet med talgljus. Rumsindelningen omfattade normalt 2 rum och ett kök. Rummen hade väggfasta dubbelsängar. Varje större bostadsrum uppvärmdes av en öppen spis. Inventarierna bestod av ett större fällbord och några enkla stolar, som socknen ibland kan ha tagit i mät från någon som varit i skuld.
Barnen bodde tillsammans med de gamla kvinnorna. Det bodde vanligen 6 – 8 personer i varje rum. Var och en fick till en början laga sin egen mat i sin gryta och stekpanna av gjutjärn i den öppna spisen. Kök – stekutrustningen kunde ställas på en s.k. grytring med ben som placerades över elden. Maten förvarades i en väska under var och ens säng. I denna väska, och kanske en tilldelad byrålåda, förvarade den gamle de få kära ägodelar som denne hade kvar. Och dem var det ibland nödvändigt att hålla ett öga på. De som börjat bli senila kunde ofta inte skilja på sitt och andras. Den mat som behövde hållas svalt ställdes ut i ett kallskafferi i anslutning till förstuga. Mjölken hölls normalt kyld i en bunke med kallt vatten.
Dagen bestod inte av mycket mera än att sova, bära in lite vatten och ved, laga lite nödtorftig mat och att läsa lite i bibeln. Ibland kom det besök av en predikant som läste Guds ord, och ledde en sångstund. Någon helg kanske någon son eller dotter dök upp, för att förhöra sig hur deras mor eller far hade det.
Ibland lämnade de också en slant till maten. Socknen skänkte de intagna säd två gånger per år. De gamla fick själva emellertid se till att den lilla säcken med säd maldes. Varje fattighus hade en föreståndarinna eller ”mora”, som ansvarade för verksamheten. De var för det mesta hyggliga, som folk mest, men kunde också vara mindre snälla och tappa tålamodet mot de gamla. Det fanns exempel där de intagna gamla var utsatta för riktigt skräckvälde. De ville helst därifrån, men hur?

När fattighusen fram mot 1800-talet fick bättre standard, fick de intagna äta på bestämda tider i en matsal. Då vällingklockan ringde skulle alla infinna sig. Var och en skulle tyst inta sin plats vid det långa bordet. Det fick inte förekomma onödigt prat. Vid denna tid fick ingen mat tas med till rummen.
”Ingen fick tala illa om ledningen eller anstalten. Klagomål kunde emellertid framföras till fattigvårdsordföranden, som lät pröva ärendet. Inget lyse fick vara på efter 20.00 på kvällen, under den mörka årstiden. Undantag vid sjukdom.
Mellan kl. 20.00 -21.00 gjorde föreståndarinnan eller föreståndaren en kvällsrond”. Ovanstående är ett utdrag ur gällande regler i Bjuråker 1909.

Det förekom då som nu, att någon hade psykiska problem eller blivit sinnesförvirrad. Då det inte längre gick att ha dessa personer tillsammans med de mera normala gamla, tvingades socknen ibland upplåta någon gammal bryggstuga e d, så att dessa personer hölls avskilda från gamlingarna. Man kallade, enkelt uttryckt, dessa psykiskt sjuka för ”tokiga”. Vid skribentens besök sommaren 1953, på ett f d fattighus, då kallat vårdhem, i Lia, Bjuråker, fanns det fortfarande kvar mycket av den ”atmosfär och interiör” som tidigare funnits. Tidigare års renovering hade inte tagit bort det gamla ”fattighuskänslan”.
Vid samtal med två intagna framstod detta rätt klart.

Vid detta besök i Lia då min morfar Per Daniel Stolt var bosatt där, gjordes ett besök i den f d bryggstuga e d, som en gång varit fattighusets specialavdelning för s k ”tokiga”. Man stegade först in i en farstu. Innanför till vänster fanns ett stort rum. Till höger fanns en kamin. Där hade det förr funnits en öppen spis. På den östra sidan fanns ett fönster, som gav sparsamt ljus. Mot den södra väggen fanns det en avspärrning med glest sittande bräder, som en cell. Till denna ledde en dörr. Det var här man spärrade in socknens psykiskt sjuka. Och det skedde, enligt inhämtade uppgifter, fram till så sent som in på 1940-talet!
En myndighetsperson som så sent som 1900 besökte en fattigstuga har berättat: ”I ett rum bodde en sinnessjuk gumma, det var något så fruktansvärt att se, att jag faktiskt inte kunde vistas där mer än två minuter”.

Vilka kom då in på fattighuset? Ja, det var gamla, och ibland sjuka människor, som ingen längre ville sköta eller kunde ta hand om. Om det var möjligt bodde de gamla helst i sina invanda miljöer. Men den som inte har pengar är inte fri att välja!

Foto BSt 1950. Interiör av vaktrummet och den avbalkning med trägaller där man nödgades spärra in psykiskt sjuka

Turades om att ha de gamla hemma
Så länge det gick, de flesta hade sina dagliga arbeten att sköta, hade barnen sina föräldrar hemma. De som inga barn eller anhöriga hade, stod där ensamma. Förr eller senare väntade fattighuset för många gamla.
Den som hade barn hade förr en slags oskriven försäkring, att bli omhändertagen, då han eller hon blev gammal. Det förekom ända mot 1930-talet att de gamla togs om hand ”i turordning” av sina olika barn. Den gamle fick stanna t ex ett år hos sonen och ett hos dottern o s v. Ofta gick det bra. På somrarna då djuren för det mesta var ute, förekom att de gamla bodde i ladugården i ett bås. Det var väl skurat och rengjort. Trasmattor på ladugårdsgolvet och egen säng med sängutrustning. En och annan som har bott på landet har prövat detta. På vintern flyttades den gamle in i mangårdsbyggnaden. När barnen tyckte att mor eller far började bli allt för senil och vårdkrävande, blev det till slut ofta fattighuset som fick ta över.
En del gamla var räddare för att komma på fattighuset än själva döden. Fattighusstämpeln hos den äldre generationen, satt i även när det på 1940-talet började att komma moderna vårdhem. ”Jag vill int’ te fattighuset”, uttryckte sig många gamla även då.

Sockengång för fattiga
Ett alternativ till fattigstugan var, att bli tilldelad s k ”sockengång”. Det förekom ofta för de äldre som fortfarande var någorlunda arbetsföra. De blev inhysta av kommunen hos någon bonde, mot att de arbetade för mat och husrum. En del föredrog detta i stället för att komma till fattighuset. Den gamle fick ofta passa barnen, hjälpa till med arbetet i hushållet och se till djuren. Alltid behövdes det någon hjälp på en gård. För det mesta var den inhyste nöjd.

Auktion av fattighjon
Ett sätt för socknen att ta hand om sina yngre som äldre ”fall” var, att hålla auktion. Den som bjöd lägst fick vårdnaden. En del av dem som ropat in personen, hade själva inte så gott ställ, utan såg det som ”en affär”. Genom att ta emot en yngre eller äldre person, ibland med något lyte, fick de en extra arbetskraft.

Exempel på betalningar under 1880-talet:
Något arbetsför man 25-30 kr per år
Inhysningshjon (barn, kvinna eller man) 80 kr

Såld på auktion
Rudolf Cedergren, f d jordbrukare, vid Hansebodarna, berättas ha varit med om något ovanligt. När han var 6 år blev han ensam. Han visste själv inte var hans mor fanns. Det fick han aldrig något besked om heller. Vid auktionen av Rudolf såldes han för 12 öre. Han kom till den person som givit det lägsta budet.
Själv hade han ingenting att säga till om. Sockengubbarna bestämde över hur barna- och fattigvården skulle gå till. Han kom till en gård i Klockarsvedja. Den första tiden fick han nöja sig med att bo i ett bås i ladugården bland djuren. Det gav värme och sällskap. Med åren blev det lite bättre. Efter några år i familjen tog han plats som dräng.

Några darriga rader på ett efterlämnat blad vid fattighuset
På ett blad instucket i en bibel från år 1848, skrev Kjerstin Stålt år 1933:

”Jag kåm på fateheme 28 mars 1925. 1934 är jag på mitt nitte: 2 år… stod i krigstjänsten i 30 år, fick gå landsvägen å bära sin packning, så hans föter blöde. Min älskade make… Får nog bref idag, jag siter och liger för det mästa. Jag är lycklig och frälst…du ser min darrande hand. P…du får min bibel…jag Beder för dig natt och dag farväl….”

Anm. Ovanstående är ett citat ur Kjerstins eller Kerstins med darrande hand nedplitade rader. Det skrev vid Bjuråkers fattighus under 1930-talet. Den gamla soldatänkan var 94 år då hon dog. Den nötta familjebibel Kerstin lämnade efter sig på fattighuset, hade tidigare ägts av hennes föräldrar.
De hade fått bibeln i julgåva 1848 av dåvarande prästen Anders G Sefström (1790-1861) i Bjuråker.
Märta Lie, berättade 1993 lite om Kerstins liv. Som änka i många år, bodde hon i ett soldattorp i Lia. Där hade hon några getter, som gav mjölk till husbehov och att göra getost av. Maken hade varit i tjänst som soldat i 30 år.

Källa: Dellenbygdens rike, tider som varit
Av Bernt L Stolt

Avskrift: Viveca Sundberg

 

Karin Jonsson 72 år i Västerstråsjö berättar 1984 :

SKOLGÅNGEN
(36A20) Jag föddes i januari 1911 i Gårdsmyra och är äldst av nio syskon. Jag gick i skolan i Lia. Det var en lärarinna de första fyra åren, och sen kom lärare Backman. Fram till fjärde klassen var det varannan dags skola, men sen gick vi varje dag. Vi var omkring fyrtio barn som gick i klasserna 3 – 6 samt ett tjugotal som gick för lärarinna i klasserna 1 – 2. Det var upp till tjugoen barn som kom från ålderdomshemmet i Lia.
I början gick vi till fots från Gårdsmyra, till skolan i Lia men senare fick vi åka buss, men det var ingen speciell skolskjuts.
Som tack för skjutsen brukade vi få sjunga i bussen och det var roligt.
På den tiden fick man hjälpa till mycket hemma, särskilt om man var äldst bland syskonen. Det hände att man fick gå ut till ladugården och mjölka innan man fick gå till skolan. Någon gång var jag med och tröskade tidigt på morgonen. Det var så att tröskverket drevs med vatten från en damm och då tröskade vi så länge vattnet räckte och så fick vi göra uppehåll tills dammen fyllts på uppe i berget.

FÖRSTA ANSTÄLLNINGEN
Efter skolan var jag i Hudiksvall hos ett äldre par i två månader och sedan, när jag var i sjuttonårsåldern, hade jag mitt första riktiga arbete hos en bonde i Avholm. Jag hade tänkt utbilda mig till sömmerska men mor blev sjuk och mina tvillingbröder Erik och Johan föddes. Året var 1929 och jag var arton år. På den tiden var det ont om mat och pengar och jag minns hur svårt det var, potatisen frös i källaren och jag tyckte så synd om mor.
Jag var tvungen att vara hemma för att hjälpa henne, för jag visste att hon varit nära att sätta livet till när sista pojken föddes. Mamma var då fyrtiotre år.
Då började jag i alla fall att sy, utan att jag hade fått någon utbildning på detta, men vi var så många i familjen, att man lärde sig i alla fall, och så blev det att jag fick den sysslan och kunde tjäna någon krona ibland.

ARBETET PÅ ÅLDERDOMSHEMMET I LIA
När sen tvillingarna Erik och Johan var ett år fick jag börja sy på ålderdomshemmet i Lia, där det bodde mycket folk fortfarande på den tiden.
Jag frågade Hedberg i Avholm, där jag hade haft tjänst tidigare, om jag fick det arbetet under förutsättning att jag kunde vara hemma ibland för att hjälpa mor, och det lovade han. Jag var nitton år när jag började och dagslönen var 1.50. Ibland var arbetsdagen från femtiden på morgonen till halvtolv på kvällen.

FÖRESTÅNDARINNA PÅ HEMMET
Jag började med att sy på hemmet, ingenting köptes färdigt utan allt skulle sys av flanell och hemvävda tyger, sen arbetade jag i köket i fem år och de sista fyra åren var jag föreståndarinna.
Då fanns det en barnavdelning på hemmet med ett tjugotal barn, som så småningom skulle utackorderas, och dessutom mödrar med egna barn. Barnavdelningen stängdes 1933. Det var under kristiden som barnen var på hemmet. Det kom till och med gifta kvinnor med barn som höll på att svälta ihjäl hemma. Männen fick klara sig bäst dom kunde för det fanns inget underhåll då.

Ålderdomshemmet grundades år 1908. Det hade centralvärme med en stor kokspanna. Från början 1908 var det en familj Persson som förestod hemmet. År 1923 övertog familjen Roth föreståndarskapet. Roth pensionerades 1943 och då tog jag över. På den tiden skötte de jordbruket också men under min tid som föreståndare hade vi en dräng som skötte ladugården och jordbruket.
Ålderdomshemmet var som en stor bondgård och alla som bodde där och kunde, fick hjälpa till med arbetet på gården. Vi var som en familj och det fanns kor, hästar, svin och får. Det var mycket av självhushållning med potatis, grönsaker och allt som vi fick från djuren som kött, fläsk, mjölk, smör och ägg. Smör kärnade vi själva för vi skickade inte mjölken till något mejeri. Allt mjukt matbröd bakades i bakstugan. Råglimpor och mjukkakor. Vetebröd brukade vi baka i köket, det var en stor spis där också. Vi lutade fisk (lade soltorkad fisk i en lag med sodalut för att mjukna innan den efter en vecka i rent vatten tillagades) tog reda på kött och fläsk. Klippte fåren och tog reda på ullen som det gjordes stickgarn av och ibland skickade vi ull för att få filtar gjorda.

Anställda på ålderdomshemmet i Lia var: föreståndarinna, kokerska och biträde. Men tre av de yngre boende hjälpte också till med sysslorna. Från 1943 hade vi dessutom en dräng. Ingen av föreståndarna hade någon speciell utbildning utan det fick gå ändå.

Vi hade det bra för det fanns mat där. Men när nu barnavdelningen lades ner blev det sämre med arbetskraften. Många av de äldre hade ju defekter av något slag men de kunde ju hjälpa till med något i alla fall annars skulle det inte ha gått med den fåtaliga personal som vi var. De som hjälpte till fick lite ”flitpengar” ca 15 kronor i månaden samt mat och kläder.
Kostnaderna för de intagna betalades av kommunen och de tog i sin tur ut avgift av dem som hade några pengar. Det skötte inte vi på hemmet.

Vi hade många olika människor där. En gång fick vi in en som kom från en annan socken. Där hade han fått i sig mycket sprit och när han kom hit blev han som helt tokig, så då togs han till doktor Bergström som ordinerade cellen. Vi hade ju en isoleringsplats uppe i huset som nu är bostadshus. Annars var där tvättstuga med torkvind och så en stor bakstuga, så det var i alla fall varmt där. Jag minns en kvinna också som blev tokig i vissa perioder och då fick hon sitta inlåst. En gång när hon var ute råkade hon dra över sig en kanna hett kaffe så hon fick ganska stora brännskador. Då blev hon våldsam, men vi fick ner henne till doktor Bergström och jag tyckte nog att hon skulle ha lagts in på lasarettet men hon fick komma tillbaka och blev inlåst och vi fick lägga om brännskadorna. Vi fick vara 2-3 stycken när vi gick in till henne. Då var jag faktiskt rädd och dåliga lås var det i celldörren så vi fick försöka med knivar och sådant för att spärra dörren.

Den tiden funderade jag på att sluta men jag fick tjänstledigt för att vila upp mig och så kom jag tillbaka i ytterligare två år. Vi hade ju också andra patienter som var mentalt störda men inte våldsamma. En man vägrade att äta för han trodde det var gift i maten och han blev ju väldigt mager med tiden. Man försökte få in honom på mentalsjukhus men han dog innan. Sen hade vi ju personer med fysiska skador. En del ramlade och skadade sig och dem skulle vi vårda. Det fanns ju de som var så illa däran att de gjorde allt i sängen. Och vissa skulle ha tillsyn på natten. Det var andra öden också som man minns. Där var en ung kvinna med två barn i skolåldern som blev erbjuden ett arbete i Uppland. En dag när barnen kom från skolan hade mamman åkt. Kanske fick hon inte ta med barnen till arbetet i Uppland.

Jag har en berättelse om en kvinna här i en bok som var en av de första som flyttade in. Hon var då bara tjugoåtta år, och blev kvar där hela sitt liv. Hon hade tre barn men bara ett barn med när hon flyttade dit. De övriga två var bortackorderade till någon bonde och så fick hon ett barn till under tiden där. Hon var dövstum men i övrigt helt normal. När hennes barn konfirmerats fick dom flytta, så var det bestämt. Hon brukade be mig att läsa tidningen ifall det kanske skulle stå något där om hennes barn. Det var ett av många livsöden. Fattiga och lytta hade ingen talan.

När barnavdelningen var kvar var det upp till en 60-70 personer som bodde på hemmet sedan blev det ca 25-30. Det var upp till tre personer som delade rum och på barnavdelningen, som bara bestod av två salar, en för pojkar och en för flickor var det 20-22 sängar i varje sal. De mindre barnen fick bo med sina mammor. Här var även människor som skulle arbeta av skulder till kommunen. Jag minns en ung man, han var väl inte mer än tjugofem år, som var här för att arbeta av en kvarn som kommunen köpt till honom. Han högg ved och arbetade i skogen. På den tiden hade hemmet också jord i Holmberg, men det visade sig senare att det var stora skifteslaget som ägde denna.
Barnen hade inte sämre kläder än andra och fick tre mål mat om dagen. De barn jag såg växa upp på hemmet klarade sig lika bra som andra i livet. Men ifrån början var det nog fattigvård i ordets rätta betydelse. När barnavdelningen lades ner blev barnen utackorderade till familjer. Det fanns barn som fick det mycket sämre då.

Innan ålderdomshemmet fanns i Lia var det en fattigstuga i Holmberg för änkor och åldringar. De unga änkorna med barn fick sköta om de gamla. Och nere vid Subback fanns det ett ställe som kallades Knivbackan där gamlingar fick bo.

Anläggningen i Lia blev med tiden otidsenlig med bl. a dålig tvättstuga utan maskiner och värme. Det fanns ju inga speciella underlägg till sängarna på den tiden utan vi hade bara tyglakan så med så många patienter och däribland många med ålderskrämpor blev det mycket tvätt.

Efter mig blev Astrid Zimmerman föreståndarinna på hemmet, så kom Britta Lundgren (gift Nylander).Sist var Anna Lindberg föreståndarinna. Sedan flyttades verksamheten till den nyuppförda Dellengården i Friggesund.

Avskrift ur boken: Berättelser från förr, utgiven av Bjuråkers Hembygdsförening

 

 

 

Pelkens i Norr – Lia 5:2 Fotot är taget från åkern.

Pelkens barnhem. Bilden utlånad av Inger Höglund

Den vänstra fristående flygelbyggnaden var barnhem.
Skolelever från avlägsna byar i socknen som hade lång skolväg till Lia skola blev inkvarterade på barnhemmet. Huset är nu rivet. Huset i mitten är kvar liksom flaggstången medan den högra sammanbyggda flygelbyggnaden är riven. Ladugården till höger med plats för elva kor och alla utedass, finns kvar, liksom sädesmagasinet som skymtar dessemellan, även om det är flyttat några meter, då det stod alltför för nära landsvägen.

Personal och boende hos Pelkens.
Från vänster bak. 1 flicka 2, 3, 4 Karin Andersson Gårdsmyra 5, 6, 7,
från vänster fram 8, 9, 10

 

Georg Åsberg

GRORG ÅSBERG BERÄTTAR

69 – årige Georg Åsberg Delsbo berättar 1984 om:

Barndomen på ålderdomshemmet i Lia
Läs om Skolgången i Lia skola.
Läs om Flytten från Skärås.
Skogsarbetet
Läs om Åsbergsstolen.

BARNDOMEN
Jag är född den 22 april 1915 i Havra Bjuråker och kom till ålderdomshemmet i Lia vid två års ålder 1917 och vistades där till 1926.

Min far dog när min yngre bror var 14 dagar, och jag var två år gammal. Vi hade en syster som var fyra och en halvbror som var sju år, han fick flytta till mormor i Skärås, så han behövde inte vara på hemmet.

Efter fars död gick mor i gårdarna och arbetade med olika göromål för att få till maten och sådant som behövdes, men vi kunde inte klara oss på hennes lilla inkomst så vi tvingades att flytta till ålderdomshemmet. Det var ett annex där vi barn fick bo, men små barn under ett år fick bo med sina mödrar. I annexet bodde vi ca: 35 barn, och maten intogs gemensamt med åldringarna på hemmet. Jag tyckte det var mycket dålig mat där, men åt man inte upp portionen blev man agad. En dag kunde det vara gröt med skummjölk till frukost. Sedan var det en måltid på eftermiddagen, och det kunde vara sill och potatis. Vi fick aldrig smör på brödet men är man hungrig äter man ändå.

Det var en kvinna som klädde på oss på morgnarna, sedan fick vi gå ut och leka. Mammorna arbetade med olika sysslor på hemmet så det var inte så mycket de umgicks med sina barn. Vår mor arbetade ofta med bakning och brukade sticka till oss en extra brödbit när vi träffades. Vi barn hade inget att åka utan vi fick åka på skorna, när vi hittade en lämplig backe. Leksaker gjorde vi själva. Det kunde vara en kartong som vi klippte kälkar av, satte snöre i och drog efter oss. Det fanns silltunnor på en skräphög och av dem tog jag loss två bräder, satte fast snören på fötterna och använde bräderna som skidor.

I en backe mötte jag rättaren, han tog fast mig och bröt av dom hemgjorda skidorna, sen fick jag följa ner i källare och få en risbastu. Det antogs att jag stulit bräderna.

Vi hade roligt ändå många gånger. Vi barn höll ihop, vi var ju i samma båt. Det sämsta var en kvinna som gav oss sådan hård aga, att vi kissade på oss allihopa, så rädda var vi.

Hon sa till mig:
– Kissar du på dig får du stryk!
Då var jag 10 år. Och stryk fick jag. Vi fick ligga på en vaxduk, det var otäckt.

Det var en sträng uppfostran på den tiden, inte bara på hemmet, och vi hade inget stöd av föräldrarna. Mammorna fick inte lägga sig i vår uppfostran och alla hade inte någon mamma heller. Jag glömmer aldrig barnen jag bodde tillsammans med på hemmet. Mamma talade om senare att de brev hon fick var öppnade och lästa. Och om man ville skicka ett brev, skulle föreståndarinnan läsa det först. Det var väl för att ingen skulle tala om hur det verkligen var där.

SKOLGÅNGEN
Vid sex år började jag skolan. Det var rätt så lång skolväg till skolan i Sörlia. Valfrid Backman var lärare. Vi fick några brödbitar med fett på och en liten flaska med mjölk med till skolan som matsäck. Innan vi gick dit skulle vi äta, och var maten lite sen kom vi sent till skolan, fast vi sprang hela vägen. Då fick vi skäll av läraren.
I skolan var det skillnad på oss från hemmet och de andra barnen. Vi räknades som fattigare och var inte lika fint klädda, och dessutom var vi från hemmet alla klädda i grått tyg.

På vintern gick vi till brinkarna och åkte utför på fötterna, men det var naturligtvis inte tillåtet för det slet på sulorna, så det fick ske i smyg. När snön gått bort fick vi inte ha skor på oss förrän till hösten när frosten kom. Vi fick ”tranhacka” och skadade lätt fötterna.

LIA HEMMET
Hemmet bestod av mangårdsbyggnad, annex med barnavdelning, ladugård med stall, bryggstuga, likbod och vedbod. För gammelhjonen fanns en stor sal, där de kunde sitt och arbeta med vävnad, spinning, stickning o.s.v.

Det fanns en cell för sådana som hade tillfälliga psykiska problem, som gjorde dom farliga för andra boende. Dom som hade grava problem, hamnade på Långholmen i Stockholm.

Det drevs ett jordbruk av hemmet med kor och ca. fem hästar. Hästarna kördes av äldre män. Det var vanligt att det odlades rovor och ärter. En gång hade en granne sett att några av pojkarna gick och plockade ärter och åt. Då blev de straffade, det var tur att man inte var med.

Min mor var religiös och när det kom en ny föreståndarefamilj som också var religiösa, så fick mor det mycket bättre. Hon fick bl.a. följa med på olika bönemöten.

När jag var 5-6 år hade dom korna på ett ställe i Holmberg. Då var vi en par tre stycken, som fick vara där och vakta korna hela dagen, utan att få något att äta.
När man var i sjuårsåldern fick man vara ute på åkrarna och hjälpa till med räfsning och liknande. Man skulle ”göra rätt för sig”. Vedsågning och dra in ved till källarvåningen var en annan syssla.

Rättaren sa en gång till mig:
– Nu får du gå med han som inte är riktig och såga ved.
Och ”han” var vad man brukar säga tokig. Vi hade en såg med träbåge som jag hade svårt att nå omkring med mina små fingrar. Det gick några skär men så nöp bladet fast i veden, då började han att spotta överdrivet. Jag visste att det var ett tecken på att ett utbrott var på väg så jag stack därifrån och han efter och kastade ved mot mig. Jag var snabb och klarade mig undan. Jag och många andra tyckte synd om honom, för han var verkligen illa däran. När han gick ut med slaskhinken, kunde han stå där en kvart och sedan petade han ur minsta avfallsrest så att hinken blev alldeles ren.

En torsdag när det var ärter och pannkaka fick han ett anfall. Fick tag i bordsskivan och tippade allt över ända. Då fick en man fatt i karln och pressade honom mot en vägg, så han blev alldeles blå i ansiktet. Det var otäckt att se. Den som höll honom var förresten gift med en kärring som inte var riktigt normal. Hon kallades ”Dumma”. Hon fick ta emot mycket våld av sin man. Hon gick och lät ”mumumumum”. Mor bodde där gammelhjonen var och jag tyckte därför att det var obehagligt att besöka henne.

Vi barn var rädda för gamla och avvikande. Man riskerade t.ex. att möta ”skomakaren” som gick med två kryckor, i korridoren och då fick man en smäll av en krycka. Vi vågade sällan hälsa på mamma.

Det var mest åldringar, en del mentalt störda, och barn som bodde på hemmet. Folk i medelåldern var i minoritet, det var någon mamma med barn som råkat på obestånd. Det var nog en ovanlig miljö att växa upp i. När jag tänker efter så behandlades ”gammelhjonen” ganska illa. De fick i allmänhet sköta sig själva så gott de kunde. Folk på hemmet fick slita ont på mer än ett vis. Jag minns att det var en som satte sig mot väggen till likboden och sköt sig, jag vet inte vad anledningen var. Vad jag vet var det ingen som rymde från hemmet. Hur skulle man klara sig utan mat och bostad?

Vi som gick i skolan visste att när vi gått och läst fick vi inte bli kvar, utan utackorderades. Då visste vi inte var vi hamnade, det var bara att hoppas att man kom till ett bra ställe med snälla människor. Min syster fick komma till Per Andersson i Friggesund och fick det bra där.

Det kunde hända att någon som bodde avsides eller av annan anledning hade svårt att hitta en kvinna, fick ta en från hemmet som hushållerska. Den tiden var det mycket folk på hemmet.

På sommaren händ det att vi fick gå till Skärås, för att hälsa på mormor. Då gick vi gint över Bricka, Höljorna och Långmyrsjön fram till Ängesholm och sedan över Sumås fram till Skärås. Det var en upplevelse att få komma till mormor, och att vara där ett par tre dagar och få god mat. Det var som att komma till ett annat liv. Tyvärr hade hon inte ekonomiska möjligheter att ta hand om oss någon längre tid. Mormor bodde intill skolan i Skärås.

FLYTTEN TILL SKÄRÅS 1926
Det var en man i Skärås (Sjö-Jonke) som bodde med sin mamma. När hon gick bort, ville han att mamma skulle flytta di som hushållerska, men kommungubbarna ville inte gärna bli av med henne, där hon var till stor nytta. Så småningom gav de med sig, att vi kunde flytta till Skärås. Det var en från Frisbo, som var med i styrelsen, som hjälpte henne. Jag var elva år när vi flyttade. Jag gick sista klassen i skolan i Skärås när jag var tolv år.

SKOGSARBETET
När jag var tretton år var jag på skogsarbete vid Njuparne och bodde i en s.k. flyttkoja. Jag minns fortfarande första trädet jag fällde. Det var efter gamla njupavägen, ner mot byn. Det var en ”sommarfäjstall” (mycket kvistig tall), det var till att rot barka först och kallt var det. Jag höll nog på ett bra tag innan jag fick ner denna tall, jag var ju bara tretton år, och sedan skulle den kvistas. Det var grova kvistar på den typen av tall, och så skulle den barkas, det blev en timmerstock och två massavedbitar av den, jag hade 23 öre för stocken och 9 öre st. för bitarna. Det var lite för allt arbete med den fula tallen. På den tiden skulle man fila verktygen och laga mat själv efter arbetet. Vi var 12-13 man i kojan. Det var en koja av brädflakar som var flyttbar dit arbetet fanns. Den tillverkades i Strömbacka på verkstan av en som hette Kalle Berg.

ÅSBERGSSTOLEN
Apropå snickerier, så har ni kanske hört talas om Åsbergsstolar, det var min morfar Anders Åsberg i Skärås, som gjorde dessa. Han hade 1:25 per stol. Han narade (satte ihop med träplugg) stolarna för han hade väl inte råd med spik.

Han gick ut i skogen och sökte material till dessa sjupinnstolar. De blev mycket populära. Namnet Åsberg kan komma av att han bodde på Dragåsen tidigare.

År 1939 började jag att köra John Berglunds buss. Det var mjölktransporter och skolskjutsar. Sedan flyttade jag till Strömbacka och började köra lastbil och bolagets personbil. Min bror Einar Åsberg, som fick flytta till mormor när han var sju år, hade nu ett bageri i Sanna. Där var jag och arbetade som brödutkörare i fem år. När vi sedan flyttade till Delsbo, körde jag mjölkbil, buss och arbetade i skogen och med jordbruksarbete.

Källa:
Berättelser från förr, Bjuråkers Hembygdsförening
Avskrift: Åke Nätterö

 

 

Brita Nylander f. Lundgren, född och uppväxt i Lia.
Bor numera i Friggesund

Märta Jonsson f. Forslund i Svedjebo och uppvuxen i Lia.
Bor numera i Friggesund

Lillemor Zimmerman bor i Bricka.
Hon återvände till sin hemsocken Bjuråker efter 33 år i Florens.

Minnen från Pelkens i Lia

Innan kommunen växte fram ombesörjdes äldreomsorgen av fattigvården och sockenstämman. Bodde man på en gård försörjdes man som regel av sina barn. Den som blev gammal sattes på undantag, d v s sonen eller dottern hade tagit över gården på villkor att sörja för de gamla, som ofta bodde i sin undantagsstuga. Hade man det inte så förspänt fick man komma på fattighuset.

Innan Dellengården byggdes 1952 fanns det ett ålderdomshem i Norrlia som hette Pelkens som kommunen drev. Där bodde gamla men även sinnesslöa. Tidigare fanns enligt uppgift ett sådant hem i Holmberg.

Pelkens var en gård med jord och skog. Här fanns kor, får och grisar. De som bodde där fick hjälpa till med driften eller arbeta i köket efter förmåga. I Mangårdshuset var det kök, matsal och kontor och rum för de boende på övervåningen. Genom åren byttes rättarna som skötte jordbruksdriften åt kommunen av: Rooth, Seggrens-Johan och Kalle Elving. Den sistnämnde tog senare över sin fädernegård i Lia när fadern Anders dog 1950.

Sen de äldre flyttat till Dellengården var det tänkt att Pelkens mangårdsbyggnad skulle rivas. Men så blev det inte. Kalle Elving köpte byggnaderna – förutom boningshuset – och jorden. Köpare på boningshuset blev byggherren Per Dahl från Sundsvall och det var meningen att huset skulle rivas. Istället renoverade han och gjorde fyra lägenheter. Han sålde senare huset till Gustav Landgren och efter det har det varit flera ägare.

Föreståndarinna på Pelkens i mitten på 1940-talet var Karin Bergström. Lillemor Zimmermans mamma Astrid vikarierade för henne 1945-46 och Lillemor fick börja skolan i Lia. Av praktiska skäl bodde de på hemmet. Hon fick åka spark och skidor till skolan.

– Vi plockade plommon på hösten. Jag fick min första handväska i julklapp av Frank-Jonke. Den var i röd plast. Han brukade fiska lake med min pappa Sten i Dellen, berättar Lillemor.

Brita Nylander och Märta Jonsson arbetade på hemmet ett par år i sin ungdom 1944-1946 innan de gifte sig. Märta har fyllt 86 år och Brita fyller 86 i september. De han känt varandra sen de var två år och växte upp nästgårds i Lia. De fick hjälpa till i köket och sköta om de gamla på avdelningen. Det var mycket självhushållning med grönsaker, potatis och slakt av gris och får. De bodde på hemmet.

– Vi fick rycka in överallt. Det var trivsamt. På lördagskvällarna hade vi det mysigt när vi fikade tillsammans, säger Märta.

– Vi skötte om de gamla. Allihop var väldigt snälla och gulliga. Men det var en som retade Jonke och han blev så sinnig så han fick lugna ner sig i cellen ett tag, berättar Brita.

På gården fanns ett hus med tvätt- och bakstuga. I källaren badades de gamla. På övervåningen fanns det två celler där de som blev stökiga och oregerliga fick lugna ner sig ett tag. Det gjordes ibland för att skydda individen från att skada sig själv.  En gång blev det en dispyt med en man som avtjänat ett straff. Han satt i häktet och tog sig ut. Det blev hotfullt och Brita Nylander drog in Lillemor i tvättrummet.

– Han hade pistol och mamma blev rädd. Jag minns hans stöveltramp. Mamma ringde efter fjärdingsman Brink och kommunstyrelsens ordförande Östberg. När de kom hade mannen redan stuckit i snöstormen, berättar Lillemor. Brink och Östberg åkte iväg mot Ängebo och där gick mannen. De plockade upp honom och senare fick vi veta vad mannen ämnat göra. Han skulle till Ängebo och mörda. Lillemor minns en kvinna som kallades Dumma och som klippte mattrasor. Hon hjälpte till i köket ibland. Åsa-Lena lekte med dockor. Hon var albino. Kniv-Anna var rundhyllt och väldigt religiös, berättar Lillemor.

Huset som innehöll bak- och tvättstuga köpte senare Kalle Elvings dotter Anita och hennes man Jan Åslin. De hyrde lägenhet i Pelkens av Per Dahl 1969-1975. Åslin renoverade huset och tog bort cellerna på övervåningen. Stenarna i murpannan och den öppna spisen räckte till en ny skorsten. Av det gamla komplexet med jordbruksdrift och ålderdomshem i Lin finns numera bara minnen kvar.

Källa:
Text och foto ur Bjuråkers-Blad, år 2011
Av Helena Palén Olofsson
Avskrift: Åke Nätterö

Pelkens i Lia

Bakre raden från vänster
1. Anna Fridström g. Eriksson, kocka (24A30)
2. Helena Ås Källsjöbygget (35G45) 18/8 1915 – 6/5 1990
3. Anna Jonsson personal (10C26)
4. Jonas Frank Lia (7F19) 11/12 1911 – 5/4 1968 (drunkning)
5. Jon-Erik Persson (Smällars) (10D12) 3/7 1876 – 17/9 1953
6. Karin Bergström Föreståndarinna (36A20)
7. Erik Ersson Lindkvist (4A20) 19/9 1868 -1/5 1955
8. Greta (Margreta) Eriksson (11H21) 5/7 1908 – 14/1 1950
9. Anna Björkén Snåra (10D17) 9/12 1897 – 14/9 1963
10. Brita Lundgren Föreståndare 1944-45, född 30/9 1925 (48H3) g. Nylander N. Lia
Främre raden från vänster
11. Jarssen-Hedman Ängebo (21U20)?
12. Brita Söderström Strömbacka (37A7) 11/4 1865 – 21/7 1949
13. Tupp-Johanna Ljung Furuberg (6C8) 9/5 1872 – 15/1 1948
14. Kniv-Anna Lövén Moviken (3Å54) 11/10 1885 – 30/10 1949
15. Margareta Hedman, Kallad dumma. (21U19) Dövstum. 14/11 1872. – 27/7 1953
16. Mosse-Brita Persson (46F5) 15/3 1880 – 19/12 1955
17. Brita Blad (66D3) 7/11 1862 – 30/7 1947
18. Marta Björk Björsarv (25D7) 7/12 1874 – 23/1 1951
19. Kerstin Sving Dala (22B18) 7/4 1881- 4/6 1964
20. Margareta Frisk (Stål-Margit) (21D10) 15/1 1860 – 12/10 1952

Lia Vårdhem. Från vänster. Jonas Frank, Anna Jonsson personal med sonen Sven Jonsson, Margareta Hedman vit krage, kniv-Anna Lövén, längst fram Fru Borg, Mosse-Brita Persson vid stolpen, Karin Eriksson kokerska, Karin Bergström föreståndarinna och Brita Lundgren föreståndare 1944 – 45.

---

Kaffepaus i gröngräset utanför Pelkens. Från vänster. 1-2, är okända, kanske mor o dotter. 3, med kaffekopp Karin Bergström föreståndarinna, 4 o 5, Anna Bergström m hund och dottern Irene, 6 o 7, mor o son, Sven och Anna Jonsson personal, 8, Brita Lundgren föreståndare 1944 – 45.

Åren 1955-56 började boende vid Pelkens att flyttas över till det nybyggda ålderdomshemmet Dellengården i Friggesund

Auktion vid Pelkens 1957, med Severin Kranz som auktionist.
Bilden utlånad av Ingemar Svensk

Kvar vid Pelkens finns ännu (juli 2013) sädesmagasinet med järngaller och luckor för fönstren, vedboden på andra sidan landsvägen, medan likboden som stod strax intill, nu är helt borta.

 

 

Rättelser och kompletteringar mottar vi varmt och tacksamt

Om du gillar den här sidan och vill stödja vårt arbete är en gåva, eller donation senare, mycket välkommen till Dellenportalens konto 6408-619 968 508 Handelsbanken Hudiksvall
Du kan även Swisha din gåva till 073-600 42 78
Tack för din gåva – tillsammans kan vi glädja andra

Tack för ditt besök och välkommen åter!

Sammanställt av Åke Nätterö

---

Till toppen

Dellenportalen | Åke Nätterö | Anderbo 62 | 824 78 Bjuråker | Tel 0653-600 62