Bjuråker – Norrbo sockengräns

Dellenportalen har samlat ihop fakta från intervjuer, fastighetspapper och i olika arkiv. Läs om Hälsingelagen Wikipedia.

Enligt gammal tradition skulle hela bygden kring Dellensjöarna ursprungligen utgjort ett pastorat, efterhand uppdelat i Norrbo, bygden norr om sjön, och Söderbo, det nuvarande Delsbo. Enligt den konsthistoriska forskningen voro Norrbo och Bjuråkers gamla kyrkor byggda under 1200-talets förra hälft. Några i egentlig mening historiska uppgifter rörande Norrbo och Bjuråker ha vi först från 1300-talet. Att Norrbo betyder bygden Norr om Dellen är alldeles klart, skriver fil.mag. Bengt Gawell i inledningen till Bjuråker – Delsbo – Norrbo släktregister.

Andra menar att Norrbo som År 1314 skrevs Norbo, kan syfta på substantivet nor som är liktydigt med ett ”smalt sund”

1500-talets längder talar om Modica där det finns fem bönder.

I Moviken finns namn som Kunghagen, Kunghagsbäcken och Kungskällan. Hur dessa namn har uppstått är oklart, men kanske är det namn som minner om att Gustav Vasa var här med sina soldater i samband med hans besök i Delsbo den 10–14 mars 1528.

I Moviken fanns troligen redan då ett antal duktiga vapensmeder. Gustav Vasa med sin stora hop soldater, var i stort behov av vapen därför är det tänkbart att de även gjorde ett besök i Moviken

I Hälsinglands museums skrift, ”1500-talets köpmän och hantverkare i Hälsingland”, visar Jan Lundell att de flesta hillebardsmederna år 1592 fanns i Norrbo. Tre fanns på Järnblästen och åtta i Moviken som då hörde till Norrbo.

Vapensmeder som togs i anspråk för kronans räkning, erhöll 1593 en viss årlig lön.

De fick därefter av konung Gustaf II Adolf den 28 Juni 1613 skattefrihet på sina hemman, i avräkning på den 1593 av Carl IX tillagda lön.

Den stora spridning av vapensmeder, 28 rörsmeder (gevärspipor) och 13 hillebardsmeder och andra vapensmeder i Hälsingland, blev för svåra att kontrollera för kronan. För att få en bättra uppsikt över deras arbeten fann konungen det nödigt att ålägga de som hade skattefrihet på sina hemman, att antingen överge dessa och flytta till Stockholm eller återgå till sina hantverk som bönder.

Som motdrag begärde smederna att få anlägga en stad vid Suderhambnen, vilket beviljades av Gustaf II Adolf som utfärdade privilegier den 7 september 1620. Så uppkom Söderhamn och dess gevärsfaktori, skriver E. G. Wengelin i boken ”Gamla Minnen från Delsbo och Bjuråker”, och P. H. Widmark i boken, ”Beskrivning över Provinsen Hälsingland”.

År 1613 upptar endast två skattebetalare under Modica.

GRÄNSSTEN FRÅN BJURÅKER – NORRBO ÄLDSTA SOCKENGRÄNS 
Gränssten i Skålsvedja. Vid breddning av den passerande vägen har fyllningsmassor kommit att skymma den meterhöga stenen. Våren 2009 lyckades jag hitta den gamla gränsstenen som står rest väster om Skålsvedja. Den restes troligen när socknarna fick egna kyrkor och gränser på 1300-talet. Stenen står rest precis på gränslinjen enligt 1650 års karta. Den stod väl dold trots att den står strax intill en väg. Den är 1½ meter hög och mäter 1 meter i basen.

Enligt 1650 års karta gick sockengränsen väster om Nätterön och Skålsvedja till Lenås källa/hälla, norra ändan av Gråsjön, över Nipgalten i Frisbo etc.

Redan 1651 började första masugnen att byggas i i Bjuråker nämligen i vad som kallas Aldersfors (Hedvigsfors). Året därpå förelåg privilegium för byggandet av stångjärnshammare vid Råggärdsån (Strömbacka) som började att byggas 1747. Sålunda torde ägande eller besittningsrätt för därtill erforderliga  markområden vara tryggade för bruksägaren. För att trygga tillgången för bruken av erforderlig skogsfångst hade Kungl. Maj:ts utfärdat nådigt brev den 23 september 1745, varvid flera av kronans hemman (skattevrak) fått inlösas av bruksägaren till skattehemman.

Hedvigsfors med Österbo masugn tillhörde Bjuråker, medan Strömbacka och Moviken tillhörde Norrbo

Avritad sockenkarta över Norrbo socken från 1640-50-talet, originalet finns hos Lantmäteriet, Gävle, Gustav Eriksson.
Bild och text är hämtad från boken Några Blad ur Norrbos Historia, sid. 112-117, av Albin Gunsth.

Karta kopierad ur Gunst bok
1750 års nya sockengräns mellan Norrbo och Bjuråker kom att gå via Ängesbäcken i Movika till Långviken över Rågärdsbo Stufuknut, och vidare till Gimsten i södra Gimsjön.

Det innebar att halva Moviken och hela Strömbacka fortfarande tillhörde Norrbo socken.

Gränserna uppfattades tydligen som ett hinder för Bjuråkersbrukens utveckling. Brukspatron Erik Strömbäck vid Aldersfors (Hedvigsfors), liksom bruksförvaltare Erik Runer, (troligen ska förnamnet vara Erik) hävdade bestämt att Movikens bodland och Rågärdsån (Strömbacka) blev införlivade med Bjuråkers socken. Efter flera förhandlingar kom man slutligen överens den 22 april 1778 att sockengränsen skulle flyttas från Moviken till Föneborödningen

Under 28 år gick alltså sockengränsen Norrbo Bjuråker genom Moviken. Därefter flyttades gränsen 2,5 km österut. Troligen är det samma gränsdragningen än idag.

Den nästan meterhöga gränsstenen lutar nu kraftigt framåt och kransen av stenar som omgärdat den har delvis sjunkit ner i jorden.

Man lät gränsstenen i Moviken vara kvar vilket gör den kulturhistoriskt intressant.

50-60 meter ovanför gränsstenen finns lämningar efter 1500-talets bosättningar

För att utreda när Norrbo sockens rågränser utmärktes första gången, fordras säkerligen mycket grundforskning. Här är avsikten endast att av de lantmäteri- och tingshandlingar jämte uppgifter av vissa författare, som kunnat anträffas, kortfattat beskriva vissa delar därav, som ansetts kunna ge upplysningar. Man måste ha klart för sig att den bild som därvid erhålles inte kan göra anspråk på att vara sammanhängande och fullständig. Risk finns att viktiga handlingar eller upplysningar kan finnas utöver de här återgivna som inte är kända vid nedskrivningen.

Hur som helst synes av de anträffade handlingarna framgå att någon form av sockenrågränsmärken fanns redan på 1300-talet. Gränsen mellan Norrbo och Bjuråker på västra sidan om Norrboån synes dock alltsedan urminnes tider haft den sträckning den i dag har. Från en vik i södra Dellen strax väster om strömmens utlopp i södra Dellen, som numera kallas Uggelviken till Räfnäs udde i norra Dellen. Då det gäller gräns mot Bjuråkers socken saknas för nedskrivaren grundforskning och tillräcklig kunskap om vad som hänt med denna gräns. Detta under förutsättning att den odaterade och osignerade sockenkartan över Norrbo socken som finns på lantmäteristyrelsen (numera utlokaliserad till Gävle) är riktig. Förste arkivarien i Kungl. Kammarkollegiet John Bjarne, som för Norrbo kommuns räkning företog utredning om hur och när och varför den så kallade Gimskogen övergått från Norrbo till Bjuråker, skriver om denna karta den 21 januari 1946 sålunda:

”Enligt denna karta går gränsen mellan Norrbo och Bjuråker från gränsmärket på ’Nipen’ (Nipgalten) till Rågelsjön och vidare över norra ändan av Gåssjön till Tovås hälla, därifrån till en punkt vid sjön norra Dellen med namnet Santen (eller Sanbo) och slutligen över denna sjö till ungefär mitt av Bjuråkers udde mot Norrbo strömmen”.

Han beskriver vidare vad som är Gimmskogen. Denna skog har förorsakat mycken undran och tvivelsmål, dels därför att den av Norrbo bortlämnats för att bli befriad från vägbyggnadsskyldighet däröver till Bergsjö socken dels därför att den även vid de flerfaldiga striderna eller tvisterna om Norrbo åbros underhåll, mellan Norrbo och Bjuråker har använts som tillhygge, detta nämnt i förbigående därför det var anledning till utredning. Av rättviseskäl skall nämnas att en liknande utredning företogs redan 1904 av E. G. Wengelning, Bjuråker. Men nu till vad arkivarien skriver:
”I den triangel som enligt 1650 års kartor bildas av Norrbo sockens gränser mot Bjuråkers och Bergsjö socknar samt vattendraget från Bjuråkers gränsen till Bergsjö gränsen genom Gimsjöarna ligger Gimskogen (Gimmeskogen) som alltså enligt 1650 års kartor hörde till Norrbo socken numera Bjuråkers socken”.

Man bör observera att på kartan går gränsen över norra Dellen väster om Nätterön och Anderbo vilket innebär att i den angivna förlängningen av gränsen både Strömbacka som Moviken låg inom Norrbo sockens gränser.
Enligt Gustaf Wasa skattelängd av år 1542 finns för Norrbo Tingslag fyra sköllar som är lika med uppbördsdistrikt, varav den fjärde är Modika sköllen som upptar elva skattedragare. Av detta kan man dock knappast våga ha någon bestämd uppfattning om hur vidsträckt detta skatteområde var som tillhörde Norrbo, eftersom skatteläggningen utgick på den odlade jorden, den så kallade kulturmarken. Olof Broman skriver i Glysisvallur sid. 210 del 1, endast att Norrbos råmärken äro: Hvipsen, Blängiöhren, Tjärsten, Sörbosand, Lenås hälla, Toslåshäla, Nipen, Älgiöniupen.

Den sannolikt första sockengränsändringen efter 1650 års karta finner man i ett utdrag av Gävleborgs läns häradsrätters renoverade domböcker för år 1753 fol.851. v. vartill promemorie författaren Bjarne hänvisar vid en eventuell framtida utredning, där det heter:
”År 1753 den 5 Martine förrättades lag Våhr Ting Uti Norrbo socken af undertecknad häradshöfding och nämndemännen i Delsbo-Norrbo socken. S.D. Uppvistes en af brukspatron Eric Strömbäck, Per Larsson i Byn, Jon Persson i Västansjö, Lars Larsson i Näppänge, Jöns Jonsson i Spångmyra, Pål Pärsson och Mårten Påhlsson i Änga och såsom indelningshafare av Per Larssons hemman i Mellanbyn, länsmannen välaktade Eric Gerdborg, underskriven skrift, dat. den 22 juni 1950 som så lyder ord ifrån ord: Sockengränsskillnaden i dag blivit på följande sätt träffad på Movika och Anderbo skogstrakt, att den tager sin början vid sjön Dellen och Sörbo sand, therifrån till Lenås källan, thädan till Löfåhs källan, sedan till Wävarbo, så till Råggärdsbo Stufuknut. Näferbo vidare till Gimsten, tädan till södra ändan på Gimsjön, vid vintervägen, och tährifrån till föreningsrösen vid Dellsjö strand, så hafa vi samtliga undertecknade Movikens och Andersboboer, i vänlighet och med fri vilja och moget övervägande öferenskommit att tillägna och uppdraga Adelsfors Bruksägare för deras andel uti Movika boland följande trakt af förenämnda och nu utnämnde Skogstrakt, nämligen then skogsdel som inbegripes från Föreningsrösen vid stranden Dillen till södra ändan av södra Gimsjön, therifrån till Gimsten, tähdan till Rådgördsbo Stufuknut, vidare thärifrån till Långviken, sedan slagthällan, derest på linjen vänder sig i sydväst och går till Wihlhällan, därifrån österut till landsvägen på sidan emellan Pårsmyr backen och fjärdingsstolpen, hvarten ett nytt röse är uppsatt, therifrån i rätt linje till Ängesbäcken vid stranden av förutnämnde Dillsjö. Varandes sig Eric Strömbeck å Adelsfors bruksintressenters vägnar nöjd med nyssutnämnde skogstrackt och försäkrar sina grannar i Movika boland att mulbetet skall ske efter förra vanligheten. Uppå begäran blev detta i protokollet intagit hvilket till bevis therdöver meddelas, på Häradsrättens vägnar, Sven Stillmark”.

I denna överlåtelsehandling ger man akt på ordalydelsen: ”Överenskommit att tillägna och uppdraga Adelsfors bruksägare för deras andel uti Movika boland”. Rimligtvis betyder detta at vederbörande bruksägare redan ägde vissa markområden, däribland nyssnämnda boland. Vad som däremot är svårare att förstå, är varför sockengränsen flyttades.

Redan 1651 började första masugnen att byggas i Bjuråker nämligen i vad som kallas Adelsfors (Hedvigsfors). Året därpå förelåg privilegium för byggande av stångjärnshammare vid Råggärdesån (Strömbacka) som började att byggas år 1747. Sålunda torde ägande eller besittningsrätt för därtill erfoderliga markområden vara tryggade för bruksägaren. För att trygga tillgången för bruken av erfoderlig skogsfångst hade Kungl. Maj:ts utfärdat nådigt brev den 23 september 1745, varvid flera av kronans hemman (skattevrak) fått inlösas av bruksägaren till skattehemman.

Den sockengränsråskillnad som uppkom med anledning av Anderbo – Movikens bodlandsägare föreningsskrift av den 22 juni 1750 fick sin fortsättning. Detta framgår av utdrag ur domboken för Delsbo Tingslag den 22 april 1778 fol. 640, då Bjuråkers sockenmän hade instämt Norrbo sockenmän att vidkännas skogsskillnaden mellan Bjuråker och Norrbo, ifrån en i norra Dellen löpande bäck vid Föneborödningen, sedan Gimsten belägen öster om Strömbacka täckterna, ej långt från norra landet uti Gimsjön, och ytterligare till Flärke stenrå, eller som det nu kallas Flarkbergs råstenen, där Norrbo, Bjuråker och Delsbo Brännåsens bodlandsmark sammanstöta, eller förete laggilda skäl till andra skiljemärken:
”Tvisten hade yppat sig därav att lantmätaren Carl Hoferberg vilken har skogsavfattning i Bjuråkers socken om hand, hade förlidet år 1777, fordrat av bägge socknar besked om ändmärket vid norra Dellen som bör utvisa skillnaden mellan Movikens å Bjuråkers, samt Fönebo bodlands och Lillvallens skogar å Norrbo sidan”.

Ombud från Norrbo var Jon Eriksson, Norrbobyn och Per Larsson, Hålsjö och för prästbolet kyrkoherde Eric Viklund, från Bjuråker, f. nämndemannen Per Persson, Byn, biträdd av vice häradshövding Adam Schilling. Vid detta tillfälle hade Jon Eriksson som även ägde andel i Lillvallen framlagt föreningsskriften som anträffats mellan Anderbo och Movika bodlandsägare den 22 juni 1775, som när de sedan begivit sig till Strömbacka för att erhålla underrättelse om Gimsten, hade vid samtal med bruksförvaltaren Erik Runer, (troligen ska förnamnet vara Erik) hade han med protokollsutdrag av häradsrättens protokoll för den 5 mars 1753 visat det brukets dåvarande ägare Eric Strömbäck beställt stadsfästelse av denna föreing om den till bruken upplåtna skogsdelen, den han förnummit tillhöra Olof Hanssons hemman i Tjärna och således icke varit Anderbo och Movike skogslagare tillständigt bortgiva Gimstenen hade blivit utvist när norra landet österut vid Strömbacka täkterna, den största som fanns i södra Gimsjön. Därvid hade ombuden blitt eniga om att råsträckningen skulle ifrån Gimstenen ledas i rätt led till norra Dellen, varvid Norrbo fullmäktige påstår föreningsrådet som slutpunkt, men Bjuråkers fullmäktige de tvenne av Jon Eriksson tidigare uppvista stenar öster om Rödmyravägen.

Vid nytt sammanträde den 15 november hade Norrbo ombud anmält att deras sockenmän inte godkänt deras medgivande av en rät led ifrån Gimsten till Dellen, utan från föreningsrået väster om Rödmyravägen till Gimsjöns västra ända, sedan till Gimstenen, ytterligare efter Gimsjöarna och vattnen till det av Häradssynerätten den 13 juli 1776 fastställda Vitfors rå.

Bjuråkers ombud fann detta helt oskäligt eftersom en stor del av Gimma uråldriga besittningar skulle tillfalla Norrbo utan att skillnaden förbliver som den af ålder varit från Gimsten till Flärkebergsrå, vilket senare även är skillnad mellan Södergimma, Brännåsen och Norrbo. Då ombuden följande dag ej heller kunde enas om råmärket på Flarkberget, som de varit eniga om vad angått Norrbo och Brännåsen, men ej mot Bjuråker kunde de enas och ingendera parten  ville vika från sina ståndpunkter, utan båda ville ha samråd med sina hemmavarande sockenmän, hade lantmätaren utsatt nytt sammanträde den 15 december.

Icke desto mindre hava parterna förblivit vid sina påståenden utan att kunna förenas. Kyrkoherde Viklund önskade att Häradsrätten ville lägga en viss skillnad socknarna emellan, att de ej må besvära sig själva och andra med en kostsam och föga nyttig rättegång, när de från urminnes tider varit eniga utan att klandra varandras hävder. Inspektoren Fernborg som ägde hemman i Norrbo hade icke sett dokument därom men väl hört att Norrbo ägde yxbörden på södra sidan vattnen, Södergimma bodland dock rödningsjorden och mulbetet som förut varit vanligt. Bjuråkersombudet vice häradshövding Schilling ansåg Bjuråkers ombudens påståenden tillräckligt styrkta.

”På dom havandens föreställning togo fullmäktige ombuden avträde att samråda om förlikning och kommo efter en stund åter och bekände sig vara vänligen förlikte på sätt som vice häradshövdingen med allas samtycke författat, så lydande:
Tvisteplatsen som innefattas av figuren ifrån Gimsjösten, väster ända av Gimsjön, Föreningsrået, väster om Rödmyravägen och bäcken vid Föneborödningarna delas mitt itu, och ändmärket vid sjön Dellen tages öster om Storrödmyrvägen, varifrån rågången går till Gimsjön, varest linjen i stranden träffar, och sedan därifrån över sjön till Gimsjösten, vidare därifrån till det ställe på linjen mellan Hvilforsrået och Flarkstenen, som utgör hälften av den figuren, vilken innefattas av Hvilforsrået, Flarkstenen, Gimsjöstenen och vattendraget uppförs till Hvitforsrået, vilket ställe på linien emellan Hivtforsen och Flarkstenen, bliver ändrå på norra kanten där Brännåsen möter, och bibehålles Södergimma bodlandsdelägare vid sina rödningar på vilken sida av skiljelinjen de kunna komma. Anhöll parterna som icke haft några säkra skäl att mot varandra andraga, om denna förenings fastställande Häradsrätten fanns skäligt detta med dombrev bekräfta. Svante Myrin på domarämbetets vägnar”.

Därmed torde sockengränsen mot Bjuråker vara redovisad som den av nedskrivaren uppfattats och Gimmskogens övergång till Bjuråker dokumenterad.
Avskrift: Viveca Sundberg

Till toppen

Dellenportalen | Åke Nätterö | Anderbo 62 | 824 78 Bjuråker | Tel 0653-600 62