Flottningen på Dellarna

Sista flottningen på Indalsälven, 30 min.

---

Så här gick flottningen till på norrlandsälvarna.

Se filmen  Flottning från Svågan till Iggesund, av Ove Lexelius

---

Se Hilding Mickelssons båtbild.

---

Se Hilding Mickelssons bild från flottningen.

---

Glimtar från skogen – Färila – Kårböle 1950, 45 min

---

Läs om Motlutsflottningen.

---

Läs om PRÅMAR

---

Läs om ÅNGBÅTARNA TAMM

---

Läs om ÅNGSLUPEN NÄS

---

Läs om ÅNGBÅTEN FORTUNA

---

Läs om ÅNGBÅTEN DELLEN

---

Läs om ÅNGBÅTEN DELSBO

---

Läs om SJÖFARTEN I  HUDIKSVALL

---

Läs om KUST- OCH INSJÖBÅTAR

---

Läs om Sjöväsendet, inte minst på Dellarna, men se upp för en del felaktigheter.

---

Läs om Dellarnas kyrkbåtar.

---

Läs om Dellen-båtar.

---

Se filmen Dellenrundan 2021.

---

Här kan du göra en historiskt intressant resa genom att klicka på Dellenriket.

Mejladressen till oss hittar du längst ned på sidan

 

Flottningen på Dellarna

Redan 1828 blev Svåga älv i Bjuråker rensad för flottning från Brännbo till Friggesund vid norra Dellen. Vad som då flottades var bjälkar och timmer till den av Strömbacka bruk uppförda sågen i Friggesund. Därifrån transporterades plank och bräder i flata båtar, s k haxar, över norra Dellen till i Hallbo för vidare transport med hästforor till Hudiksvall. Dessa haxar roddes och seglades till faktoriet i Hallbo till dess Dellarnas första ångbåt Tamm år 1842 övertog transporten tillsammans med järn-och malmtransporten Friggesund/Moviken-Hallbo och åter.

---

Innehåll. Vattenflöden som flottade virke till Dellen

1. Svågaflottningen
Delångersån med dess största källgren, Lomsjöån-Svåga älv, bidrar från de större källsjöarna Stora Grundsjön, Hångstaörn och Stornaggen inom Västernorrlands län en sammanhängande kedja av strömmar, lugna åsträckor och sjöar med utflöde i Norra Dellen med en längd av ca 14 mil.

---

2. Lennsjö – Moviken
Flottgods tillfördes Dellenvattendragen dels från Skärås- och Lennsjö sjön, vilket framflottades till Strömbacka för vidare transport med järnväg till Moviken.

---

3. Ljusnan – Stömneån
Dels från Ljusnans vattenområde genom Back- och Stömnesjön för utlopp Sördellen

---

4. Nianån
I Nianån bedrevs flottning från 1912. Det flottades fr o m Lill-Nien till Hålsjön, där virket uppfordrades och transporterades på en smalspårig järnväg över vattendelaren till sjön Kösen, vilken sjö ingick i Dellenvattendragens flottleder. År 1956 började man biltransportera allt virke från Nianfors, varför flottlederna och järnvägen nedlades samma år.

---

HUDIKSVALLSPOSTEN DEN 18/4 1868

Från Bjuråkers socken har meddelats Redactionen, att till Ordförande i socknens Kommunal-stämma en så lydande skrifwelse ingått:

Enär wi gjort oss förwissade om att Bjelkar och Timmer, afwerkade å Bjuråkers allmänna skifteskog tillhöriga under Laga skifte stående skogsareal blifwit nedförde å Norra Dellens strand, dels wid Westansjö-wiken, dels i närheten af Friggesunds lastageplats, der de blifwit försålde, utan att de bestämmelser, som Kongl. Brefwet af den 1:sta Juni 1855 om lindring i segwester å socknens skogar under pågående Laga skifte föreskrifwer angående kontroll för den tillåtna afwerkningen, blifwit iakttagne — få undertecknade det begångna ofwannämnde missbruket af den Nådige Kongl. Licencen härmed anmäla, samt jag Pira, i egenskap af i wederbörlig ordning af Bjuråkers socknemän utsedd tillsyningsman för afwerkningen, gifwa tillkänna, att jag belägger de afwerkade och nedförda wirkeseffekterna med qwarstad och detsamma med särskildt märke, efter intummning, omstämplar, hwarjemte wi, jemlikt föreskriften i utaf Kongl. Maj:ts Befallningshafwande i Gefle gilladt och stadsfästadt sockenstämmo beslut af den 24 October 1855 angående försäljning af under pågående Laga skifte förwerkade skogseffekter från Bjuråker, yrka att Kommunalstämma warder nästa Söndag utlyst att hållas i början af nästgående wecka för besluts fattande om tiden för auktions hållande inom möjligast korta tid för försäljning af det i qwarstad tagna wirket; tillåtande wi oss få fästa herr Ordförandens uppmärksamhet derpå, att en uppskjuten försäljning, hwarunder wäntad islossning å sjön Dellen kan inträffa, kommer att medföra ökade kostnader för wirkets förwaring samt minska den supponerade behållningen för detsammas försäljning. — Särskildt får jag Bergman försäkra, att det är i egenskap af Öfwerjägare inom 3:dje Rewieret i detta län som jag i detta fall uppträder som angifware, derför att innehafwarne af inom socknen belägna Norrbo Pastors annex hemman och Bjuråkers Komminister boställe genom denna afwerkning blifwa wanlottade, alldenstund dessa boställs innehafware hwarken nu begagnat sig af, ej heller gerna kunna med fördel nyttja den rätt Kongl. Maj:ts ofwanåberopade Nådiga Bref gifwer samtlige hemmans innehafware i Bjuråker samt ingen säkerhet gifwes, att nämnde boställen komma att, wid afslutande af nu pågående Laga skifte, bibehållas wid sina sparade skogsskiften.

En afskrift af denna angifwelse ingår genom min, Piras, försorg till Kongl. Maj:ts Befallningshafwande i Gefle med nu först afgående post.

Bjuråker den 16 April 1868

Öfwerjägare                                 Kronolänsman
Th. Bergman                                      J. W. Pira

                                                                                     
Swante Berg  Löjtnant

Källa och avskrift Viveca Sundberg

---

Hudiksvalls Allehanda 19 mars 1889

---

Hudiksvalls Allehanda 19 mars 1889

---

1800-talets flottgods utgjordes främst av sågtimmer och kolved. Först omkring sekelskiftet 1900, förekommer ett nytt sortiment – massaved. Det sistnämnda framflottades, dels till Forsså Bruks träsliperi i Näsviken, som uppfördes i slutet av 1860-talet och dels till det nyuppförda träsliperiet vid Iggesund. År 1918 påbörjades försök att flotta björkvirke (tändsticksvirke). På grund av lövvirkets höga sp vikt gick dock en stor del av detta virke förlorat genom sjunkning varför flottning av detta sortiment snart upphörde.

---

HUDIKSVALLS ALLEHANDA 17/5 1899

Vårfloden har senaste dagarna varit rätt våldsam. Landsvägsbron öfver älfven i Lia i Bjuråker jämte den stora nedanför belägna nybyggda dammen bortrycktes förra veckan af vatten och timmermassor.

---

HUDIKSVALLS ALLEHANDA 19/5 1899

Till Hudiksvallsposten meddelas att i nedre Svågan i Bjuråker vattenståndet var i måndags middag två fot högre än vid högsta vattenståndet i fjol, då det likväl var ovanligt högt.

Bron öfver älfven å vägen mellan Ängebo och Stråsjö följde i tisdags med strömmen och timret ned mot dammen vid Ängebo, hvilken sväfvade i stor fara.

Dammen vid Svedjebo blef äfven ramponerad. Friggesundsdammen var starkt hotad i det att 10,000-tal timmer kommit i drift ned mot densamma. Med uppbådadt folk från kringliggande byar gjordes allt för att rädda dammen.

På vägen mellan Hedvigsfors och Friggesund blefvo tre landsvägsbroar bortspolade och postföraren måste taga sig fram genom skogen. Postföraren från Strömbacka måste lega bärare för väskorna emedan landsvägen sönderskurits.

Äfven vägen mellan Delsbo och Friggesund var så skadad, att åkande ej kunde taga sig fram där.
Källa och avskrift: Viveca Sundberg

---

Hudiksvallsposten den 5 augusti 1891

---

GEFLEPOSTEN DEN 1/12 1904

Stora böter.

Hemmansägaren Per Silén i Sanna hade år 1902 tillsammans med ett par andra personer köpt hemmanet Norrhafra n:r 1 i Bjuråker. Under vintern 1902 utdrefs från detta hemman timmer och omkring 49,000 sparrämnen, hvilket virke skulle flottas genom Svågan till Norra Dellen för att där levereras till sågverksägaren Erik Eriksson i Gammelsträng.

Då virket emellertid före flottningen blef märkt med Erik Erikssons stämpel, hade allmänna åklagaren först stämt Erik Eriksson med yrkande om ansvar för flottning af obarkadt furuvirke. (Granvirke har man som bekant rätt att flotta obarkadt). Erik Eriksson hade då förklarat, att det ej var hans virke, förrän det nedkommit i Norra Dellen. Då instämdes äfven Silén, hvilken förklarade, att han sålt virket till Erik Eriksson och endast skulle betala flottningskostnaden till Norra Dellen. Ansvaret borde enligt hans förmenande drabba icke honom, utan den som inköpt virket till flottning. Sedan rätten emellertid på grund af hvad som framkommit under målets behandling, funnit att Silén ensam måste anses ha ansvaret för flottningen, har Silén nu genom vid sluttinget i Delsbo i torsdags afkunnadt utslag dömts att böta 3, 165 kronor.

Källa: Kungliga Biblioteket
Avskrift: Viveca Sundberg

---

 

 

---

Text och bilder ur HT lördagen den 20 april 1985

”Ni ska tro karer att je sjöng. Je sjöng så spikskallera damp frå take, å när je gat si i psalmboka va je trå verser före”.
Gamla flottare kunde dra sina historier med både must och färg. Det var hårdföra karlar som kunde gå en dust med stora timmerbrötar, men också spela poker med vädergudar.

– Å hej och hå… för nu ska storbröten i Storkroken gå. De var 1964 som pH fångade denna bild och de tre som är närmast är Taito Saiteman, Sörnaggen, Lars Frank, Naggen och Folke Christmansson, Valsjön.

 
Vad vore flottarlivet utan en rejäl pris snus. Kaffepannan på elden och mullbänken på rätt plats, ja då log livet i vårkvällens skymning. Blom, Hedvigsfors var visst namnet.

Vilka ljuvliga vårtecken, vilken musik, när flottningsbåtarna började att tuffa fram på isfria vatten och lägga ut länsar. Längs den slingrande Svågan, utför forsar och fall kom timmer och massavedklampar dansande och fyllde bommar, där lugnvattnet tog vid.

Varje ny vår en ny flottningssäsong. För många lika efterlängtad som den första svalan. Att få lämna livet i kojor och skogshuggarbaracker, att få lämna timmersvans och timmerkälkar, att få byta yrke för några veckor var den tidens ”semester”.

Ändock kunde flottarlivet vara slitsamt och hårt och kunde kräva mycket av styrka och våghalsighet. Men så kom dessa stunder med kaffepannan över elden, vår-fåglarnas sång, mustiga historier och den stora mullbänken på rätt plats.

• Det var hårdföra karlar som kunde gå en dust med stora timmerbrötar och de kunde spela poker med vädergudarna, var flottningschef Conrad Holm, Näsviken erfarenhet efter 15 år som bas för flottningen på Dellenvattendragen.

Över 3 milj klampar per år

Det har gått 20 år sedan flottningen på dessa vatten lades ned. Under de sista 10 åren — alltså mellan 1955–1965 hade flottgodsmängden i medeltal uppgått till 3,1 miljoner klampar eller dryga 8 miljoner flottkubikfot.

Ca 250 man arbetade då i flottningen längs den 73 km långa flottningsleden från Hångstaörn och Lomsjön på Medelpads sidan och ned till Iggesund.

Flera vårar hade jag nöjet att tillsammans med flottningschefen Holm få hänga med ett och annat dygn när som klamparna dansade fram dag och natt utför Svågan, när de inte tornade upp sig i bröt.

Då var ”Stor-Po” i farten

Det var på våren 1964, en vattenfattig vår. Jag minns en kväll med månsken i den trolska majskymningen. Jag vandrade fram på en slingrande stig. Ryktet hade nått mina öron att vid Stenslottet hade en bom smällt av. Allt virke från en 14-timmars tappning ur Skånsjön hade smitit iväg och brötat ihop sig vid Storkroken.

Det luktade flottarliv och hårda tag på långt håll. Vid Storkroken får jag träffa Bjuråkers egen ”Stor-Po” för första och enda gången.

Han hade 34 flottningssäsonger bakom sig och med stövlarna på var hans matchvikt 115 kg.

”Stor-Po” vrider in en jättestor snus och förtäljer att i hans mun har aldrig någon tandborste satt sin fot.

• Titta vilka friska tänder … det är tack vare snuset.

Jag ser honom än i dag, hur som jordbrukaren Artur Larsson, Brännås, eller ”Stor-Po” som han allmänt kallades i flottarlaget stod ute på den stora bröten och drömde om ett spel som kunde få loss bröten.

I 8 timmar hade flottarlaget kämpat med bröten och nu kom nattkylan. Inte nog med att det blev mörkt, det blev också is på klamparna.
(Läs om förgrundsgestalten Stor-Po).

Inte ur stövlarna på en hel vecka

Vid midnatt söker sig hela gänget till en barack. En flammande brasa och starkt kaffe gör gott. Lars Frank i Naggen prövade livet som flottare redan 1918. Han minns tider då det inte fanns några kojor eller baracker för en matrast eller för en eller annan timmes sömn.

”Stor-Po” mindes en gång, när han inte var ur stövlarna på en hel vecka.

Jag minns att jag slumrade en stund i baracken och långt borta hörde jag flottarropen ”Å hej och hå …”.

• Jag hade kast på den två gånger, men den stannade upp.

Det är en garvad flottares sätt att uttrycka sig när man lyckas att få någon del av bröten att röra sig.

Conrad Holm har som pensionär sammanställt en historik över Dellenvattendragens flottningsleder och där har han sagt att verkligheten bakom flottningsromantiken har varit hård.

• Med tunga bördor gav sig flottarna upp till flottlederna, ofta genom väglös mark. Långa dagar för att utnyttja vårfloden, stundom dåligt klädda, vada i kallt vår-vatten, rasta ute eller i enkla kojor. Nog har flottaren utfört sin andel och väl det, då det gällt att nyttiggöra skogen.

I början av 1940-talet vidtogs omfattande strömrensningsarbeten varvid gamla rännbyggnader i stor utsträckning revs och älvfåran urskålades och rätades. Flottningen blev lindrigare och mindre riskfylld för brötar.

Vinden var en bra vän

På sjöar och lugnvattensträckor gick virket ofta fram med vindens hjälp men vanligast var att virket samlades i ringbom och bogserades eller varpades fram. En ringbom kunde — beroende på virkesmängd och sjöns storlek — innehålla från 2 000 upp till 125 000 stockar.

Flottningsföreningen hade 15-tal motorbåtar och det var inte minst dessa båtars tuffande som för många var något av en härlig vår-musik.

Conrad Holm berättar att älv-sträckan mellan Skånsjön och mottagningsmagasinet i Norra Dellen krävde under pågående flottning ca 30 m³ vatten per sekund. Det gällde alltså att starta med väl fyllda magasin och största möjliga ansamling av virke för att erhålla största möjliga beläggningsgrad i flottleden.

• Det var ett efterlängtat arbetsbyte att få ställa undan yxa och såg efter en jobbig vinter och ge sig ut på flottningen och träffa nya arbetskompisar, säger Sigvard Andersson, Holmberg, Bjuråker.

Direkt efter skolans slut blev det skogs- och flottningsarbete och han har fått vara med om att bryta upp många stora brötar. Hans erfarenhet av nära 30 år som flottare är att skall flottningen gå bra så skall det gå själv. Att med egen rå kraftstyrka arbeta fram virket lönar sig dåligt. Det gäller att utnyttja vatten och vind och ställa för sig.

• Hur många nätter har man inte fått spela fram bommar för att inte hamna i motvind.

12 kg dynamit … då blev det fart

Helmer Nylander, Dellenro, Bjuråker berättar om hur det hörde till att nybörjare skulle ”döpas”. På ett eller annat sätt skulle de hamna i vattnet innan de blev en riktig flottare.

• Att springa på massaveden ute på deltat i Dellen hörde inte till det lättaste.

En gång var Helmer Nylander med om att plocka i 12 kg dynamit i en bröt.

• Men då kom bröten igång.

”Kus-Nisse” (Nils Jonsson) som nu är 70 år och flyttat till Hudiksvall har också hamnat i vattnet några gånger, men i stort tycker han att det var ett glatt liv. Några veckor som satte färg på arbetslivet.

Oskar Olsson i Brännås berättade en gång om det berg av timmer och massaved som en vår i början av 40-talet kastades upp i den smala älvfåran nedströms Tvärforsen.

• Vi sköt, var 20 man som kapade, slet och drog i 8 dagar innan vi fick loss bröten.

Men jag minns också från besöken hos dessa vattnets rallare hur de vittnade om tjuvskjutna älgar, kvinnor och feta laxöringar.

För de flesta var flottningen en välkommen avkoppling från skogsarbetet. Även om arbetsrytmen var ovan, sömnen minimal så hade arbetet sin tjusning.

Arbetsgivaren betalade för 18 timmar per dygn. Sedan var det turen och skickligheten som bestämde om det blev fler eller färre arbetstimmar.

pH

Det kunde ha varit jättar som roat sig med att stälpa stickor. Klamparna i alla de riktningar, kors och tvärs. Då gäller det att leka sig fram även om den råa styrkan kan åstadkomma mycket. Och alltid på sin vakt för att inte plumsa i.

---

Text och bild ur HT tisdagen den 30 april 1985

Conrad Holm, Näsviken var den siste flottningschefen på Dellenvattendragen.
Han ledde arbetet med den stora flottarstyrkan på 200–300 man åren 1950–1965.

---

Flottningsförman Per Ringqvist trampade flottningssäsongen lång dagligen
mellan Rolfstaån och Bergforsens skilje, noterade och gav order. Han visste alltid hur många
klampar som var på gång i den eller den bommen.

 

 

1. Svågaflottningen

Berättat av Bruno Frank i Hudiksvalls Tidning 16 juni 1990

Här är knutpunkten i Svågaflottningen, eller rättare sagt vad som återstår av det: tappstället i Storkroken söder om Skån. Mellan dessa båda stenkistor stoppade man timret och höll det kvar i väntan på den stora ”Svågatappningen”, då vattenståndet höjdes kraftigt och allt hopsamlat virke skulle flottas iväg nedåt älven så snabbt som möjligt.

50-talet det sista flottardecenniet

Det första dokumentet om flottning i Svåga älv härstammar från den första februari 1823, då man beslutade om upprensning och byggande av styrkistor av trä och sten.

Kostnaden beräknades till 23 000 Riksdaler Banko, och arbetet skulle sysselsätta 125 man i två säsonger på åtta månader.

I slutet av 1850-talet kunde man börja flotta timmer från Svågan ner till havet, men det fanns många ”flaskhalsar” på vägen ner.

En mera organiserad flottning påbörjades 1875 under ledning av den första flottningschefen Gottfrid Theodor Sallander. Samtidigt tog också utbyggnaden av flottlederna fart. På flera ställen byggdes flottningsrännor upp till 10–12 meter över markytan för att undvika brötbildning i de strida stenbundna forsarna. På senare tid strömrensades forsarna med bandtraktorer och dynamit.

Efter kriget smiddes stora planer för skogsbruket, och i Svågadalens inre växte åtskilliga skogsarbetarbyar upp. Under 60-talet genomgick dock skogsbruket en omfattande strukturförändring. Skogsarbetarbyarna tömdes på folk, och för Svågadalen växte Friggesund vid Dellen upp som centralort.

Samtidigt övertog lastbilarna flottningens roll som transportmetod. Den sista flottningen i Svågan skedde 1965, på andra platser höll man på ytterligare några få år.

Mängden flottningsvirke uppgick mot slutet till mellan åtta och nio miljoner flottningskubikfot årligen. Med flottningen från Svågans övre lopp och ända ner till havet hade omkring 250 flottare sysselsättning varje vår.

Per Gunnar Frank, far till Bruno, flottar på Valsjön tillsammans med Adolf Lindberg, Brännås.

25 år efter sista Svågan-tappningen

I år (1990) är det 25 år sedan flottningen på Svågan upphörde. Hur mycket av minnena från flottningen finns kvar för kommande generationer att titta på? Kommer flottningsepoken att bli ett bortglömt mellanspel i skogsbrukets historia?

En vacker sommardag tog HT med sig en av de gamla flottarna i Svågan på en tur längs upp i Svågadalen för att söka efter minnena från flottningens mytomspunna historia. Det var en delvis uppmuntrande, delvis deprimerande resa.

Minnena finns nämligen kvar, om man vet – men de är nästan omöjligt att hitta och kommer att vara försvunna om några år.

Bruno Frank, Näsviken, var flottningsförman på Dellensjöarna de sista sju åren innan verksamheten upphörde 1965. Dessförinnan flottade han i Svågans övre sjösystem, där hans far var flottningsförman och hans farfar fanns med redan då flottningen började i organiserad form 1875.

– Flottningen har varit mitt liv, förklarar Bruno, som nu efter pensioneringen hoppas kunna ägna sig åt att dokumentera Svågaflottningen.

I strandkanten vid Skånsjön hittade vi den här gamla ledaren, ett av många ruttnande minnesmärken från flottningens dagar.

Finns intresse?

• Visst har det skrivits historiker över flottningen, men det finns mycket lite material som beskriver själva tekniken, säger han. Alla de små knep som en gammal flottare känner till, skall de gå förlorade när vi som var med är borta? Har inte länsmuseet och hembygdsföreningarna något intresse av att också skogsarbetets villkor och vedermödor bevaras?

Bruno har själv på sistone börjat intervjua en del av de gamla flottare som börjar bli till åren, och till exempel fyllt i kartor med de speciella namn som varje vik eller krok i älven hade. Vad han så småningom hoppas få hjälp med är redigeringen och utgivning av materialet.

De här kraftiga spikarna kallas fälthakar och användes bland annat för att snabbt slå ihop en ledare (gångbrygga) av några stockar.

”Svågatappning”

Flottningen i Svågadalen var unik genom den så kallade Svågatappningen. Eftersom det normala vattenståndet i älven var för lågt för att flottningen skulle fungera bra, magasinerade man stora mängder vatten främst i sjön Hångstaörn, medan man samlade upp virket från sjöarna i den så kallade Storkroken söder om Skån.

Därpå tömdes magasinet så att vattenståndet i Svågan under några dygn höjdes med ett par meter. Under den tiden gällde det att hinna flotta ner virket till Dellensjöarna för vidare färd mot kusten vid Iggesund.

Välkommet avbrott

De allra flesta flottarna arbetade annars i skogen med att fälla träden och transportera dem, till sjöarna, där de travades antingen på isen eller vid älvstranden för att torka till inför flottningen.

För dem var flottningsarbetetett välkommet avbrott i det hårda skogsarbetet, för även om flottningen ofta innehöll tungt slit så fanns det också många möjligheter att ta det lugnt medan man med ett halvt öga bevakade att timret flöt iväg som det skulle. Men när ropet ”bröööt hääär” skallade, då gällde det att släppa allt vad man hade för händer och rusa till hjälp.

Flottarromantik

• Den välkända flottarromantiken var en verklighet, konstaterade Bruno Frank. Det påståendet understryks också när vi stannar till i Brännås, där tre fårade män just sitter och pratar på varsin huggkubbe.

Bruno identifierar dem som gamla flottare, och snart är de fyra inbegripna i ett livligt samtal om gamla minnen från flottnings-tiden.

De kan till exempel berätta om en bröt stor som ett tvåvåningshus, som tog tio dagar att lösa upp, och om torrsommaren 1947 då man fick avbryta flottningen i väntan på mera regn och inte kunde slutföra arbetet förrän efter midsommar.

Den stora olycksrisken vid flottningsarbetet kom naturligtvis på tal. Åtskilliga incidenter och skador inträffade, men ingen kunde erinra sig att någon skulle ha fått sätta livet till vid flottning på Svågan.

Spridda rester

Vid vår fortsatta färd uppför dalgången hittade vi bland annat vid Valsjön ett gammalt stenkar en bit ut i vattnet.

På stranden ligger horkubben, som stod på stenkubben och vreds kring sin egen axel när man skulle varpa till sig en ringbom med timmer eller den läns som stängde timrets vidare väg i strömriktningen. I sjön sticker också några moringar upp, de fästpunkter som båtarna i arbetet gjorde fast vid.

Vid Lill-Valsjöns utlopp hittar Bruno Frank en gammal horkubbe i strandkanten. En bit ut i vattnet finns stenkaret där den troligen stått, samt en gammal moring.

Flottarkojor

Vid Siksjön hittade vi nästa flottningsminne: dels en av de mycket få flottarkojor som bevarats, dels ytterligare ett stenkar, denna gång med horkubben kvar på plats.

Flottarkojorna hade öppen spis och britsar för sex eller åtta flottare. Där kunde man ta igen sig några timmar mellan arbetspassen. Idag är de flesta rivna, ombyggda till sommarstugor eller helt enkelt nedbrända. Vid Siksjön och Älgesjön står dock två av dem kvar som skydd för fiskare.

I Brännås stöter Bruno Frank ihop med några gamla flottarkamrater, och strax kommer det ena minnet efter det andra fram. Från vänster Bruno Frank, Vilhelm Persson, Vilhelm Norman och Hilding Persson.

Tappstället

På vägen tillbaka bestämde vi oss för att leta efter den plats som utgjorde knutpunkten för hela Svågaflottningen: tappstället i Storkroken nedanför Skån.

Hit flottades allt timmer från sjösystemet kring Svågans övre lopp med hjälp av mindre vattentappningar där det behövdes. Samtidigt gjordes vältor med timmer i ordning längs strandkanterna nedåt älven, eller i vattnet men stoppade av hållbommar tvärs över vattnet.

• Samordningen var oerhört viktig, berättar Bruno Frank. När vattnet släpptes på och Svågan steg, skulle först hållbommarna nedströms släppas en efter en, och sedan kom ett bud och talade om att det var dags för oss att släppa loss timret vid tappstället. Släppte vi för tidigt skulle det orsaka kaos längre ner.

Ansträngande slit

Av byggnaderna vid tappstället fanns ingenting kvar, men husgrunderna visade ändå att vi var på rätt plats.

Goda viloplatser nära tappstället var viktigt, för i det ansträngande slitet med att frigöra det hopsamlade timret kunde man bara arbeta tre timmar i taget innan det var dags för avlösning.

Den första anhalten på stigen ner mot tappstället är nedslående; av den sista stugan ute på myrmarken närmast älven återstår bara skorstenen, resten har brunnit ner för många år sedan.

Men sedan fortsätter vi de sista hundra meterna längs stranden — hejdade av en serie bäverfällda träd — och plötsligt står det där: tappstället.

Ur vattnet sticker en gammal hålläns med lite rostigt bomsmide upp

Murket trä

Bruno Frank har inte varit där sedan han flyttade över till flottningen på Dellensjöarna 1959, och av allt att döma har inte många varit där alls sedan sista flottningen 1965.

På varsin sida om älven, sex-sju meter från varandra, finns två stadiga stenkistor som ser ganska välbevarade ut trots att träväggarna är murkna. På ena sidan står horgubben kvar, som användes för att hala in hållbommen och stoppa flödet av timmer.

Det blev nödvändigt varje gång en bröt bildades nedströms och man behövde arbetsro för att lösa upp den.

En bit längre uppströms står ytterligare ett par stenkar, och så fortsatte det ett par kilometer uppströms från tappstället, berättar Bruno. De var sammanbundna med ledare, smala gångstråk av hopslagna stockar, och mellan dessa kunde virket fylla på till ett par meters höjd och kilometervis uppströms innan det var dags för den stora Svågatappningen.

Olika flottarlag

Tre olika flottarlag, med varsin flottarbas och lön efter ett kollektivt ackordssystem, skötte flottningen i det övre sjösystemet fram till flotthöljan en bit nedanför tappstället. Tre andra lag skötte hållbommarna på Svågans väg mot Norrdellen och övervakade det virke som flöt förbi. Det sista arbetsmomentet var rumpningen, då man följde det sista virket nedströms och gjorde loss alla stockar som fastnat längs stränderna.

Färden över Dellarna skötte ytterligare ett flottarlag, där alltså Bruno Frank var förman de sista åren, och sedan fortsatte flottningen från Näsviken och ner mot havet. Men det är en annan historia.

Liten flottningsordlista

Slaner — 10-12 meter långa stockar som kedjas med kätting till ringbommar eller hållbommar.

Ringbom — hopkedjade slanor som bildade ring och inneslöt en större mängd löst virke. Ringbommen kunde bogseras med båt eller vinschas (”varpas”) fram med en så kallad spelflotte eller med båt.

Hållbom — Hopkedjade slanor som spändes tvärs över älven för att tillfälligt stoppa timrets framfart. När hållbommen släpptes behöll man en lina till andra sidan som man kunde spela till sig för att åter stänga av timmerflödet.

Hora, horkubbe — en upprättstående grov stock som en eller flera män med hjälp av tvärslåar kunde vrida runt sin egen axel. Placerades antingen på en spelflotte eller på en fast stenkista och användes för att vinscha till sig ringbommar och hållbommar.

Ledare — en smal flytande brygga, i regel tre stockar bred. Här promenerade flottarna tvärs över vattnet, lika stadigt som hemma på köksgolvet fast det gungade bra ibland.

Välta — en trave timmer som staplats upp vid strandkanten för att snabbt kunna skickas ner i vattnet när det var dags.

Fälthake — en kraftig spik med krok i huvudändan. Användes för att snabbt slå ihop ledare eller små flottar.

Stenkar, stenkista — med vägar av timmer och fyllning av sten skapades en stadig plattform ute i vattnet, varifrån man kunde styra in timret från vidsträckta sjöar mot en smal utloppskanal.

Hålläns — med hopkedjade slanor stängde man av delar av sjöar eller vikar i älven där man inte ville ha in timret.

Rumpan — stockar som fastnat och blivit efter. Det sista momentet av flottningen bestod i att tömma strandkanterna på dessa stockar.

Roland Hamlin
Foto: Roland Hamlin och Bruno Frank

---

---

Valsjölaget 1933. Fr v. Okänd, Älgebo-Olle Mattsson, Dal-Pers Erik Persson, Gean, Erik Frank, Johan Ochas-Oskar Johansson, okänd, okänd och Remås-Axel Johansson.
(kolla gäddan upphängd på horkubben).
Bild ur Bruno Franks bok: Flottningen i Svågan.

---

Uttappning av virke i Naggdammen. Flottarbasen Helge Frykman på dammbron.
Bild ur Bruno Franks bok: Flottningen i Svågan.

Flottarbaracken, som stod intill badplatsen i Skån. Läs mer om Skån
Bild ur Bruno Franks bok: Flottningen i Svågan.

---

Algot Lindkvist lastar av timmer på Lillvalsjön.
Bild ur Bruno Franks bok: Flottningen i Svågan.

---

Timmerforor på Lillvalsjön. Bild ur Bruno Franks bok: Flottningen i Svågan.

---

Stickväg – avlägg för varje körare.Bild ur Bruno Franks bok: Flottningen i Svågan.

---

Flytbryggan över Valsjösundet var i bruk till mitten av 1940-talet.
Bild ur Bruno Franks bok: Flottningen i Svågan.

---

 
Gamla Ängebobron, med timmeravägget på andra sidan Svågan.
Bild ur Bruno Franks bok: Flottningen i Svågan.

---

---

Långmorsströmmen. Omslagsbilden till flottarbasen Bruno Franks bok från 2005.

---

Flottningen i Svågan. Foto Hilding Mickelsson. Bild ur DET KRÖNTA ANKARET 1965, 1.

---

… den vikingamässigt uråldriga båtdragningen förbi den svåraste av faxor, Storfaxa, Häxfaxa, Skräckfaxa …  Foto Hilding Mickelsson.  Bild ur DET KRÖNTA ANKARET 1965, 2.

---

… de dristiga gossarna ur sjualaget kom forsande som skrattande gudar ur kvällens dansande dimmor … Foto Hilding Mickelsson. Bild ur DET KRÖNTA ANKARET 1965, 2.

---

… flottarnas kafferaster var ju många och vi kom med på de flesta … Foto Hilding Mickelsson
Bild ur DET KRÖNTA ANKARET 1965, 2.

---

---

En bild ur boken ”Friggesund”,sid 171.
Från vänster, Erik bergström, Helge Sving, Ivar Karlsson, Evald Eriksson, Stig Karlsson och Helmer Karlsson.

---

Brötrivning vid Friggesundsdammen.
Från vänster Nirje-Nisse Jonsson, Jonas Bergström, Erik Bergström, Stig Karlsson, Henrik Nylander, Nirje-Johan Jonsson, Helge Persson, Ivar Frank och Huv-Knut Bergström.

---

Hudiksvalls Tidningen den 16 juni 1965

Flottargänget vid friggesundsdammen i juni 1965. Det är fr. v. Ivar Karlsson och Helmer Karlsson, Ängebo, Jonas Bergström, Överälve, Stig Karlsson, Ängebo, Evard Eriksson, Friggesund och Helge Sving, V. Stråsjö. Foto A. Jonsson.

Vår tids utveckling gör den ena kategorin arbetsfolk efter den andra överflödig, emedan nya tider kräver nya metoder. Det gäller på många områden och drabbar såväl helårsanställningar som mera säsongbetonade uppgifter i arbetslivet.

Nu är det dags för flottarna i Bjuråker att hänga upp båtshaken, då årets säsong är tillända. Enligt vad som uppgivits kommer virkestransport via vattenväg därefter att upphöra och i fortsättningen skall befordringen ombesörjas av lastbilar.

Det är ju inte att undra på i detta brådskans tidevarv att ett snabbare transportsätt tillgrips. Virke från övre delen av Bjuråker t.ex. behöver flera månader för att komma till bestämmelseorten per flottled, med lastbil går det på en dag. Därtill kommer att vid landsvägstransport kommer varje stock fram, vid flottning blir det många ”bottengubbar”, sjunkvirke, varav en del visserligen kan fiskas upp, men det kostar ju också en hel del.

Flottningen i Svågan har anor från första hälften av 1800-talet, men någon större omfattning fick den inte förrän under trävaruruschen i början av 1870-talet. Då ”importerades” ett antal värmlänningar till Hälsingland, varav många kom till Bjuråker, för att lära landbönderna skogsavverkning, vari de i Värmland var mera förfarna, då export av trävaror där kom i gång tidigare än här. Av de inflyttade fick några anställning som skogvaktare och som strömbyggmästare.

För att få Svågan lämpad för flottning erfordrades upprensning av strömmarna och en del kistbyggnader samt uppförande av styrväggar för att hindra brötbildning, och därav hade värmlänningarna erfarenhet.

Efter högkonjunkturen på 1870-talet blev det lugnare takt i skogsavverkningen tills i början av innevarande sekel eller till 1904, då inspektor O. Nyberg anställdes av Iggesunds Bruk, med placering i Friggesund. Bolaget hade då vid Skån och angränsande trakter kvadratmil med odriven skog och dessa domäner började då på att beskattas genom stora avverkningar varje år. Det har fortsatt i ganska jämn takt de gångna 60 åren, möjligen med någon upp- eller nedgående kurva omkring de båda världskrigen.

Det har varit mycket virke att flotta varje år och det har haft betydelse som inkomstkälla för dem som fått vara med.

Förr var det ju så, att skogsdrivningen vanligen avslutades vid påsktiden eller i början av april. För de lösa arbetarna följde då en ledighetsperiod, möjligen avbruten av att de fick göra något dagsverke hos bönderna för att hjälpa till med vedhuggning, men för övrigt leva av det som ev. fanns kvar av vinterförtjänsten. Fram på våren, vanligen i början av maj började flottningen och därmed en inkomstperiod på någon månad. Flottarlagen rekryterades i allmänhet bland skogshuggarna, vars tillgång till arbete var ganska ojämn. Ordet arbetslös förekom inte i språkbruket för femtio år sedan. Inte heller var det föremål för någon statistik, tydligen betraktades det som en naturlig företeelse.

Som vanligt i ”Den gamla goda tiden”, var det låg betalning för såväl skogsarbete som flottning. Priset bestämdes av arbetsgivaren och denne tillgodosåg ju sitt eget intresse, vilken god tillgång på arbetskraft gav möjlighet till. Men tiderna har förändrats även i detta fall.

Att flottningen nu upphör torde knappast få några ekonomiska konsekvenser för de därmed sysselsatta, då dessa kan erhålla annat arbete, men för skogsarbetarna har flottningsperioden varit ett välkommet ombyte. Arbetet har blivit lättare än förr, dels har flottleden undan för undan blivit bättre ansad och dels har virket fått andra dimensioner. För 50 à 60 år sedan var timmerstockar på 25 fot i längd och lika många tum i topp inte sällsynta. De ställde ibland till trassel med brötbildning och därav följande hårt arbete för flottningsmanskapet.

Efter vad som sägs skall flottning ett vattendrag inverka menligt på fisket. Om så är, kanske man om några år kan vänta bättre utbyte än nu av den investering man måste göra för att få blöta en mask i Svågan.

I detta sammanhang ett råd till Fiskevårdsföreningen. Träffa avtal med Gladbäckens Fiskodling att de därifrån släpper ut några tiotusentals laxöringsyngel i Svågan av snabbväxande art, så att en annan hinner vara med.

Anders Jonsson

 

---

 
Samma plats som ovan, fotad av Matts Gladh.

 
Samma plats som ovan, men nu flyter timret som det ska. Bild ur Matts Gladhs samling

 
Dammen i Friggesund. Bild ur Matts Gladhs samling

---

Flottningen

---

Moring, fästpunkt för linan när varpningen påbörjas.

Fyra stora stenar hopkopplade med en eller flera slanor, som stack upp över vattenytan, ca två meter. Vid större djup användes en något längre stållina med flytboj av plåt. Vinkeln från djupet till den varpande motorbåten fick inte vara för tvär på grund av stjälprisken

Slanor för ringbommar, benämning ”dragarslanor”.
Helst av senväxta granar, 8 – 10 m långa, ej under 8” (20 cm) i topp. Dragarslanorna var i regel hopkopplade med klavjärn för att man lättare skulle kunna koppla isär ringbommen. Vid tappning då bommen låg vid dammen för uttappning fick man spela efter virkesmassan mot dammen, och då frigjordes slanor.

På vintern kördes ut stora stenar på isen för att användas som ”moring” eller sänke.

Moring

Timmermagasinet vid Svågans utlopp. I övre högra hörnet drar en båt, en timmerbom

---

GEFLEPOSTEN DEN 5/6 1890

Stormen pingsthelgen.

Gamla personer säga sig icke kunna påminna sig hafva sett Dellen så upprörd, som under annandagens förmiddag, skrifves till H. P.

Vågorna, som mera liknat hafssjöar och i djupa dyningar brutit öfver hvarje hinder, hafva i det mest ursinniga raseri piskat högt upp mot skär och stränder.

Friggesunds stora timmermagasin, som uthärdat mången svår dust förr, blef under annandagsförmiddagen sönderslitet och af det deri inneslutna timret drefs, som det antages, omkring 25,000 ned mot Vestansjö-landet, der bryggan till handlaren Bölanders sjömagasin illa ramponerats.

Under pingstdagen slets äfven en redan hopkopplad timmerbom, som låg färdig att flottas till Norrboån, och dref hän mot ständerna vid Vestansjö och Sjövik. Och nu ligga timmermassorna hopade på hvarandra och uppdrifna på stränder och ängar. Det torde icke afgå med så ringa kostnader innan allt blir stäldt till rätta igen.

Källa: Kungliga Biblioteket
Avskrift: Viveca Sundberg

---

Hålsjö såg 
Trävarubolaget som förvärvat Hålsjö Såg och Tegelbruk AB, där ångbåten Dellen ingick, hade 1925 uppgått i AB Iggesunds bruk och därmed behölls ”Dellen” för Dellarna, dels för sågverksrörelsen och dels för flottningsföreningens behov. För att göra båten mera effektiv för ringbomsboxering installerades 1925 ett s.k. varpspel. Med varpspelet som drevs av en särskild ångmaskin (inte den ångmaskin som drev båtens propeller) spelades (varpades) bommen in till båten.

Tappning av virke genom Norrboån. Bilden är troligen tagen på våren därför att bryggan ut till pråmen vid Dellenbaden är ännu inte byggd. Bryggan byggdes upp inför sommaren och monterades  ner på hösten varje år.

---

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Bild ur boken, Inre vattenvägar i Hälsingland
Foto, 1963 av Arne Sundström

---

Detta är sista tappningen genom Norrboån 1965
Bilden utlånad av Ulla Olsson

Norrboåns utlopp med den långa pålade vågbrytaren 

---

---

Tändkule-råoljemotor, typ Säflle, ca 12 hkr. Motorbåt med varpspel och stållina (6-8 mm).
Bild ur Bruno Franks bok: Flottningen i Svågan.

Okänd man och okänd plats. Källa: Norrbo/sockenbilder.

---

Norrboån 1915. Flottarbasen Per From Bild ur boken Iggesund 300 år, sid 121.

---

Flottarkoja/Spelflotte i början av 1900.
Lägg märke till den höga seglarmasten som fanns på de äldsta flottarna.

---

Andre f. v. är Per Engberg, nr 6, kapten Karl Rask, okänd, 8 Albin Gunst, okänd

---

Uppgifter ur Norrbo släktbok:

—7 Å 29—

21 Michael Larsson, *8/9 1849, s. t. kyrkvärd L. Olsson i Ö. Norrbobyn s7, Norrbo. Nämndeman o. bonde i Norrbobyn 7, »Staffas». † 4/2 1923.
4Y14 Anna Brita Jonsdotter, *19/11 1852, d. t. gästgiv. J. Jonsson i Ö. Norrbobyn 4. † 25/2 1915.
Lars, *5/4 1875. Sjömaskinist. Utfl. t. Sth. 1912.
Anna, *23/3 1881                                             11Y13
Jonas, *20/9 1886                                            39

---

—7 Å 34—

26 Pehr Pehrsson From, *16/1 1882, s. t. torp. P. Jonsson i V. Hålsjö, Norrbo. G. 30/10 1910. Sold. nr 137 vid Forsa komp., Häls. reg. Bos. i Hålsjö. Sen. flottn.-förman. Bos. i Hålsjö, Traneberg 1.
(X4)29C7 Hulda Margreta Pettersson, *3/8 1884, d. t. arb. O. Pettersson i Moviken, Bjuråker.
Elsa Ingeborg, *6/4 1904                                   54
Anny Maria, *6/12 1906. G. 1932. Bos. i Iggesund.
Emma Kristina, *24/7 1910                                45
Per Albert, *12/9 1912. Skogsarb. i Hålsjö
Karl Erik, *25/7 1914. G. 1941. Eldare. Bos. i Östanbo, Iggesund.
Oskar Villiard, *18/6 1916. Furir. Bos. i Lockne, Jämtl. 1945.
Sven Olof Sigvard, *31/10 1918, † 14/12 1918
Olof Sigvard, *23/11 1920. Utfl. t. Rödön, Jämtl., 1945
Jonas Emanuel, *8/11 1922. Utfl. t. Hudiksvall 1946
Bror Ingemar, *16/12 1926. Utfl. t. Rödön 1946.

---

—11 V 3—

1 Gösta Kron, *24/12 1914, s. t. bonden N. E. Kron i Gammelsträng s5, Norrbo. G. 5/1 1941. Flottn.-arb. Bos. i Norrbobyn 1. † 5/1 1993.
9Å51 Brita Kristina Eriksson, *21/1 1912, d. t. bonden E. Jonsson i Ö. Norrbobyn 3507. † 21/4 1993.
Sonja Kristina, *3/5 1943
Nils Rune, *11/1 1945

---

---

Timmerbom i Hallboviken. Man ser även dansbanorna på festplatsen

---

 

Interiör av en modern flottarkoja

---

GEFLEPOSTEN DEN 14/4 1904

Död under lasset.
Arbetare Per Olof Frank i Hålsjö, Norrbo, hvilken den 6 d:s skulle nedköra en timmerfora vid Gammelsträng hade i den branta basvägen nere vid Dellen troligen fallit af lasset, som då kördes i stark fart, och blifvit inklämd mellan timmerlasset och en ”ledare” vid vägen. Hästen kom ensam ned på sjön med lasset, hvadan tillstädesvarande personer gingo upp för backen där de funno Frank ligga i dödsryckningar med ett stort sår i hufvudet. Han afled efter en kort stund.

Frank, som var omkring 29 år gammal, efterlemnar enka och barn.
H.P.

Källa: Kungliga Biblioteket
Avskrift: Viveca Sundberg

—27Å10— Uppgifter ur släktboken
6 Per Olof Persson Frank, *29/8 1875, s. t. skomak. P. Frank i Backmo.
G. 11/5 1902. Arb. Bos. i Ö. Hålsjö, Norrbo. † 6/4 1904
(X4)12B14 Brita Andersdotter, *19/12 (19/2) 1882, d. t. bonden A. Pehrsson i Hålsjö s7, Norrbo. Änka. Utfl. t. Hudiksvall 1905
Per Valfrid, *12/10 1902. Utfl. t. Ovanåker 1928.
Anders Emil, *10/1 1904, † 18/8 1905

2. Lennsjö – Moviken

Hudiksvallsposten den 6/4 1892

Lennsjösjön
För vidaretransport av virke från Lennsjösjön, längs Lingån till Frisbo, därifrån genom varpning till Strömbacka där ett timmerspel tillverkades 1881 av byggmästare (12D5) Mattias Bergström (1840-1887) i Strömbacka. År 1884 stod den smalspåriga järnvägen mellan Strömbacka och norra Dellen vid Moviken klar. Vagnarna drogs av oxar eller hästar till 1912 då ett motorlok anskaffades. Transportleden användes till 1953 då såväl flottled som järnväg lades ned.

Flottgods från Lennsjösjön.

Strömbacka 1888. Lastning av timmer som flottats hit från Lennsjösjön genom Lingån, Frisbosjön och brukssjön, nu för transport ner till hamnen i Moviken. Mannen till vänster som håller i spaken till timmerspelet är Magnus Eriksson ”Lång-Eriksson”, han var bas för timmerfrakterna.

Bild från 1912. Från vänster, Valdemar Fernlund, Rickard Berg, Jonas Persson, Gösta Sjöstedt och Knut Lejdström

---

Här är sex vagnar lastade och klara att köras till stortäktens slut där vagnarna sedan rullar själva ner till Moviken.

Vagnarna är hopkopplade två och två med en stång emellan. På varje vagnsett (2 vagnar) satt en bromsare.

---

Moviken. Här kommer ett vagnsätt. Nu kan bromsaren släppa upp bromsen helt så rullar vagnarna ända ut på piren.

Här har alla vagnarna anlänt till timmeravlägget i Moviken. Sedan vagnarna lastats av och stängerna mellan vagnarna tagits bort, blev vagnsättet kortare så att loket kunde köra förbi på det högra lediga spåret. Lägg märke till såghuset i bakgrunden.

Vagnarna lastas av på det långa timmeravlägget.

Nu är vagnarna tömda och loket kan köra upp dem till Strömbacka igen.
På vagnen ser vi stången som tidigare satt mellan vagnarna. Där ligger även handtaget till bromsen. Fripassageraren är Harald Berg.

---

Moviken 1965. Järnvägen är nu borta och en del av rälsen används här vid timmeravlägget. Isidor Öberg i sjöstövlar och pickhake och Åkessons åkeri med Tycko Nöjd lossar kedjan till lasset.

---

Timmerbommar i Moviken och vid Stornäsudden

---

Timmeravlägget i  Moviken vintern 1958

---

Timmeravlägget i Anderbo

GEFLEPOSTEN DEN 30/4 1868

Kungörelse
För Bjuråkers sockens allmänna kassa kommer, genom offentlig auktion, som förrättas i Bjuråkers sockenstuga Thorsdagen den 7:de nästkommande Maj kl. 12 på dagen, att försäljas följande inom Bjuråkers sockens allmänna skifteslag fällde, och derföre enligt Kongl. Maj:ts befallningshafwandes i Gefleborgs län föreskrift af den 24 Oktober 1855, jemförd med Kongl. Maj:ts nådiga bref af den 1 Juni samma år, i beslag tagne och af kommunalstämma såsom förbrukne ansedde skogseffekter, nemligen 1 025 st bjelkar, 1 163 st sågtimmer, 6 st mastspiror samt 46 st större bomslanor.

Till respektive spekulanters kännedom meddelas, att det utbjudna wirket är nedfördt å sjön Norra Dellens strand, dels wid Westansjö, dels wid Friggesund och dels wid Anderbo och Pipstegsstranden; att sågtimret består nästan uteslutande af gran; att wirket är af utmärkt beskaffenhet samt nu inbommadt och utbjudes i särskilda partier, hwarom wid auktionstillfället lemnas upplysning; att kontant betalning skall erläggas, samt att inom en half timme efter auktionens slut tillkännagifwes om gjorda anbud antagas eller icke.

Norrbo och Bjuråkers Kronolänsmanskontor den 24 April 1868
J. W. Pira

Källa: Kungliga Biblioteket
Avskrift: Viveca Sundberg

Anderbo. Här väntar virke på att bli upplagt i vältor. Den som vinkar så glatt är Barbro Netzell från Tormyra

 
Anderbo, här har Åkessons lastbil X 2961 gått igenom isen.

Timmerbommar i Anderbo

 
Ora 1954 Ett gäng glada flottare.
Fr.v. (Homo-Johan) Johan Rönnkvist, vit mössa Herbert Ädel, Gammelsjön, Norrbo, Herman Erlandsson med flaska, Kalle Sallander och Albert Eriksson

Björsboholmen

---

Timmerbom i Fönebo

 

 

3. Ljusnan – Stömneån

Flottning från Ljusnans vattenområde genom Back- och Stömnesjön för utlopp i Sördellen

Flottningsepoken
Flottrännan efter Stömneån byggdes på 1870-talet, men nu är den riven och flottningsepoken bara ett minne. Var det inte 1965 det flottades sista gången och flottarrännan revs? Och så brändes Lurhuset i Hällnäsbacken 1966 på uppdrag av flottningsföreningen. Lurhuset, ja, det såg inte mycket ut för världen men kunde ha varit kvar som ett minne av den svunna flottningsepoken. – Från Lurhuset hade man uppsikt över rännan ända upp från Stömne såg nertill Avasjön. Under flottningen fanns det någon däruppe och vaktade både natt och dag och blåste i den meterlånga kopparluren, om det blev någon bröt i rännan. Flottarna turades om att vakta. Ibland kunde det även vara en kvinna, som skötte vaktsysslan, Sigrid Moberg i Stömne var den sista av vakterna i Lurhuset.

Foto 1956. Vid inmatningen från Stömnesjön. Med flottarkojan som syns till höger varpades timmerbommarna över sjön. Bild ur häfte 1. Så minns vi Dellenbygden. Vart har spelflotten tagit vägen? Den finns inte kvar längre. Borta är även flottbryggan i Åminne och vandringen från Mobergsbron ner till dammluckan, där karlarna gick med sina pickhakar och flottade timmer.

---

Utloppet i Stömne?

---

Till vänster ser vi flottrännan genom Stömne

---

Bild ur boken, Stömneån i Delsbo.
Fotografi från början av 1900-talet över byggnaderna vid Nedre Tullkvarnsdammen. Från vänster mejeriet, smeden Dahlboms smedja. Nedre tullkvarn och gaveln på garveriet.
Flottrännan går från bildens mitt ut till Avasjön.

---

Bild ur HT den 30 dec. 1999. Ett minne från 1950-talet. Stömne såg i bakgrunden

---

Timmerbommar vid Norsbron i Delsbo

---

Lumpån I Delsbo

---

Hudiksvallsposten den 26 maj 1883

Här framgår att omkring 40 000 timmer flottas längs Lumpån

---

Uppgifter ur Delsbo släktbok:

—4 L 18—

13 Anna Olsdotter, * 27/7 1876, d. t. bonden O. Lund i Hagen 4, Delsbo. Bos. i Hagen.
Per »Persson» * 18/10 1902. Flottn.-arb. Bos. i Stömne 1⁵, Delsbo.

---

—17 L 16—

13 Pehr Walther, * 21/7 1855 i Charlotteberg, Delsbo. G. 18/11 1885. Sold. nr 64 vid Häls. reg. Bos. i Mora, Delsbo. † 7/8 1907.
12T9 Brita Hansdotter, * 20/1 1863, d. t. H. Månsson o. Karin Jonsdotter. Fosterd. t. bonden L. Hansson i Sjömyra 2, Delsbo. † 2/8 1946.
Karl * 9/5 1886. Utfl. t. Kristinehamn 1910
Karin * 2/5 1889, † 10/5 1906
Per Gustaf * 22/3 1895. Flottn.-arb. i Delsbo
Brita * 22/9 1900                                              19

---

—17 L 19—

(X39 Elof Holger Västlin, * 26/3 1912 i Rogsta, Gävleb. Infl. fr. Hälsingtuna 1946. G. 28/6 1847. Flottn.-arb. Bos. i Mora 6², Delsbo.
16 Brita Valther, * 22/9 1900, d. t. sold. P. Walther i Mora.

---

—46 M 2—

1 Pehr Jonsson-Stenmark, * 17/6 1850, s. t. J. Pehrsson i Ekshärad, Värml. G. 25/5 1874. Flottningsförman. Bos. i Överälve, Delsbo. Utfl. t. Bjuråker 1881 o. skogvakt. Bos. i Berge 1. Återfl. t. Delsbo 1918.
(S90) Anna Catarina Nilsdotter, * 25/3 1854 i Övre Ullerud, Värml.
Anna Maria * 22/8 1872                                     3
Brita Christina * 3/12 1873. Utfl. t. Ljusdal 1912
Nils Johan * 20/2 1876                                      4
Olga Elisabet * 26/1 1886                                  5

---

—19 N 9—

6 Lars Erik Jonsson, * 15/4 1896, s. t. kol. J. E. Larsson i Sörgimma, Bjuråker. G. 11/7 1925. Bonde i Mora s 10, sen. flottn.-arb. Bos. i Ede 14², Delsbo.
(X3) Maria Höglund, * 2/1 1894 i Bergsjö, Gävleb. Infl. 1927.
John * 3/11 1926. Utfl. t. Hudiksvall 1945
Brita * 3/1 1928

---

—1 P 12—

10 Adolf Olsson, * 27/2 1899, s. t. torp. O. Andersson i Charlotteberg.
G. 24/6 1920. Flottn.-arb., bos. i Hagen 1¹, Delsbo.
32L7 Karin Elvira Olsson, * 24/9 1900, d. t. bonden O. Larsson i Klubbo 3⁶, Delsbo.
Elsa Teresia * 11/9 1919                                    (X4)1G60

---

—22 P 39—

(S66) Carl Gustaf Hult, * 28/3 1858 i Sunne sn, Värml. G. 28/10 1888. Kyrkvakt. Bos. i Hagen, Delsbo. † 23/5 1940.
25 Anna Eriksdotter, * 2/9 1863, d. t. bonden E. Pehrsson i Myra 14, Delsbo. † 4/6 1940.
Gustaf Valdemar * 8/3 1889, † 21/1 1890
Brita Maria * 17/11 1890, † 9/8 1893 (difteri)
Anna * 5/2 1892, † 15/2 1944
Carl Gustaf * 22/12 1894. Flottn.-arb. Bos. i Delsbo
Oskar, tv., * 19/8 1896, † 3/6 1897
Knut, tv., * 19/8 1896. Flottn.-arb. Bos. i Delsbo
Valdemar * 15/2 1900, † 3/7 1900

---

—44 P 74—

72 Olof Ragnar Olsson, * 18/6 1922, s. t. bonden P. Olsson i Skog 6.
G. 26/6 1943. Flottn.-arb. Bos. i Hagen 1⁴, Delsbo.
26N28 Brita Margreta Paulsson, * 27/8 1922, d. t. bonden O. Pålsson i Hagen 2⁷, Delsbo.

---

—35 T 3—

1 Lars Carlsson-Ädel, * 3/8 1827, s. t. korp. C. F. Blank i Vitterarv, Delsbo. G. 26/11 1852. Sold. nr 80 vid Hals. reg. Bos. i Vitterarv. † 16/6 1907.
8M9 Margta Ersdotter, * 16/7 1828, d. t. husman E. Reuter i Skyttänga, Delsbo. † 3/3 1910.
Brita * 16/11 1857                                            7
Erik * 15/10 1866, † 28/3 1889 (olyckshändelse vid timmerflottning)

---

—32 S 9—

(X8) Lars Eriksson-Forsström, * 23/2 1842, s. t. torp. E. Olsson i Rolfsta, Forsa sn, Gävleb. G. 2/5 1867. Ångbåtstjänsteman. Bos. i Knutslunda, Delsbo. † 9/5 1889.
5 Margta Isaksdotter-Rudolphi, * 31/1 1847, d. t. kyrkvärd I. Rudolphi i Sunnansjö 5, Delsbo. † 2/7 1920.
Erik Axel * 28/7 1867, † 30/3 1876 (scharlakansfeber)
Anna * 17/7 1869. Utfl. t. Forsa
Margta * 21/8 1871. Utfl. t. Forsa
Brita Christina * 25/11 1877. Utfl. t. Bollnäs 1900
Elin * 3/7 1884                                                 18N33
Isac Rudolf, tv., * 17/6 1888. Jordbr.-arb. i Spångmyra, Bjuråker
Maria, tv., * 17/6 1888, † 24/10 1889

---

—68 T 1—

(X43) Anders August Lingman, * 25/11 1862 i Söderhamn, Infl. fr. Idenor 1895. G. 18/9 1887. Eldare, sen. maskinist. Bos. i Långede, Delsbo. Utfl. t. Norrbo 1902 o. bos. i Norrbobyn. Utfl. t. Idenor 1914.
(S20) Anna KHstina Sjöberg, * 19/9 1865 i Fryksände, Värml. Utfl. t. Idenor 1914.
Johan August Sigismund * 22/12 1887. Utfl. t. Idenor 1914
Signe Johanna Kristina * 27/10 1889                    (X33)13Å33
Thorvald Leander * 25/12 1891. Utfl. t. Idenor 1914
Anna Elvira * 10/5 1893, † 28/12 1897
Olga Maria * 8/6 1896. Utfl. t. Idenor 1914
Knut Hjalmar * 19/11 1897. Utfl. t. Idenor 1914
Anna Elvira * 6/1 1900. Utfl. t. Idenor 1914

 

Harsneviken, vid Dellens utlopp i Näsviken

---

En mycket bra bild över flottningen vid Dellens utlopp i Näsviken, men lastkajen efter gamla järnvägsstationen i bakgrunden. Bilden utlånad av Håkan Lidström

---

 
Vid Näsvikens gamla sjöstation

Fr v Emil Olsson, Edvin Frisk, övriga okända

Edvin Frisk och Emil Olsson

Nils och Emil Olsson. Osäkert var bilden är tagen

Fr v. Anders Dahlberg, Nils Berglöf, Emil Olsson och Johan Fransson

1961. Dellen bogserar en flottarkoja och en flottareka, utanför Kråkholm

---

Flottarbåt och Flottarkoja utanför Kråkholm 1961.

---

Näsviken. Troligen en av flottningsförenings plåtbåtar. Den kunde köra in och ut ur timmerbommarna utan minsta problem. Håkan Blank lär visst äga båten.

---

 

 

En jättestor timmerbom vid Abborrudden utanför Tutviken.

 

---

Dammluckan vid Tutviken

Flottrännan vid Tut

Här intill leden stod en stjälplada som lär vara flyttad till Kalvhaga, enl. Jonny Lybeck.
Stjälpladan har fått sitt namn av att man stjälpte ned höet i ladan i stället för att lada in det.

---

Utloppet vid ingan visar smedjan och två förrådsbyggnader. I en av byggnaderna förvarade man dynamiten när man sprängde för leden, och den andra byggnaden var mat och rastplats. Till höger på kartan ser man flottningsarbetare Nils Berglöfs gård, Söräng 251.

Ingalid. Bild från 2007

---

Det här är vad som återstår av flottarnas rast- och redskapsbod vid Ingan. 7 maj 2022.

---

Bild från Forsa sockenbilder visar Ingan där Tutrännan mynnade ut. Personerna är Emil Olsson och Anton Svensson

Smedjan vid Ingalunda
I samband med anläggandet av denna flottled uppfördes vid Ingalunda invid sjön Ingans utlopp en smedja samt tvenne förrådsbyggnader

---

Här vill vi ha hjälp med namn, vilka är dom?

---

Bröderna Söderlund. Bertil, Karl, Hilding, okänd, Gustaf

—28 D 2— Uppgifter ur Forsa släktbok

1 AUGUST VILHELM SÖDERLUND, * 28/6 1861, i Orsa, Kopp. län., s. t. smed Eric Söderlund. Infl. 1877. G. 15/5 1887. Mjölnare i Hillen. † 9/10 1905.
28H11 KARIN JONSDOTTER, * 28/12 1864, d. t. bonden Jon. Ersson i Hillen s1. † 16/2 1950.
GUSTAF VILHELM, * 15/2 1888                          3.
KARL AUGUST, * 19/8 1890. † 19/9 1890.
AUGUST BERTIL, * 18/8 1891                            4.
CARL ERIK, * 18/7 1894. Smed i Hamre. † 16/1 1968. Og.
JOHAN HILDING, * 26/1 1897                           5.
ANNA KRISTINA MARGARETA, * 3/7 1900. Fl. t. Hudiksvall 1925.
SIRI VILHELMINA, * 18/12 1903                        46S12.

—3—

2 GUSTAF VILHELM SÖDERLUND, * 15/2 1888, s. t. mjölnare A. V. Söderlund i Hillen. G. 20/2 1916. Kraftstat. förest:e i Hamre.
(R183) VENDLA KRISTINA WESSEN, * 28/11 1893, i Skövde, Skarab. län. † 6/9 1964.
BERTIL ARNE, * 4/8 I 917                                 6.
AINA KRISTINA, * 5/2 1930. † 8/2 1930.
MARIANNE KRISTINA, * 21/6 1935                     7.
100Ä3 – GÖTA ELISABET RASK, * 21/4 1930.
Fosterdotter                                                    100Ä5.

—4—

2 AUGUST BERTIL SÖDERLUND, * 18/8 1891, s. t. mjöln. A. V. Söderlund i Hillen. G. 24/6 1926. Reparatör i Hamre.
(D90) ALMA MARIA LARSSON, * 17/5 1900 i Ö. Vingåker, Södermanl.
ULLA MARIA, * 13/11 1928.
DORIT CHARLOTTA, * 11/9 1931.

—5—

2 JOHAN HILDING SÖDERLUND, * 26/1 1897, s. t. mjöln. A. V. Söderlund i Hillen. G. 24/6 1930. Mekaniker i Böle, Tamms kanalv. 9. † 13/11 1999
66G1 ELSA MARGRETA PERSSON, * 8/10 1902, d. t. förman Jonas Persson i Böle.
KARIN MARGRETA, * 28/3 1931.
SUNE JOHAN, * 22/4 1937.
ELSA GUNILLA, * 21/3 1942.

—6—

3 BERTIL ARNE SÖDERLUND, * 4/8 1917, s. t. Gustaf Vilhelm Söderlund i Hamre. G. 24/5 1947. Verkst.arb. i Böle.
(S54) MAJ ALICE GRÄSBERG, * 1/5 1921 i Nyed, Värml.
KJELL BERTIL, * 8/7 1950.
KLAS GUSTAF, * 2/3 1855.

---

Flottrännan i Sågbäcken med Vågen i bakgrunden

Flottrännan över sjön Vågen var i bruk mellan 1873 och 1944.

---

---

Flottarkojor och båten Långsjön i Kyrksjön vid Forsa kyrka

---

Här ser vi två timmerbommar. En i Rolfstaån som väntar på att öppnas så snart den fulla timmerbommen i Kyrksjön blivit flyttad och nya länsar blivit utlagda.

---

 
Timmerbom i Sörforsa

 

Flottningen i Forsa

Enligt boken ”Norrbo sockens historia”, skriven av Albin Gunsth, var flottleden mellan Södra Dellen och havet, via Dellåkvarn, klar i slutet av 1850-talet.

Under 1880-talet förbättrades flottningen avsevärt då vattendragen rensades från hinder, bl.a. i Lundströmmen. Det hade även funnits planer på att anlägga en flottningsränna från Kyrksjön till Långsjön, via Tövsättsmyren och Kaked, men det stötte på patrull. Förmodligen var vattenverksägarna i Lundströmmen rädda att det kunde innebära störningar i deras verksamhet.

Att flotta virke genom och från våra sjöar, Storsjön, Långsjön och Kyrksjön pågick till 1965.

Flottaren Johan Fors, Utnäs, berättar i Hudiksvalls Tidning 1976 om flottningen på Storsjön och Långsjön och arbetet på spelflotten:
”Det tog ungefär 20 timmar att varpa virket från Lund till Ölsund och lika länge att varpa det över Storsjön till Ölsund. Ankarlinan var ca 260 meter lång och vi gjorde ca 22 kast (antal gånger som de måste ro iväg och förflytta ankaret)”.

Nils Grundström, Björkmo, berättar:

• Flottarbåten byggdes här i Björkmo under 1930-talet av flottningsföreningen och den fick namnet Långsjön. På vintrarna drogs den upp vid Lars-Orschas smejja (där Bengt-Erik och Eva-Lisa Olsson 2015 har sin sommarbostad). Tidigare brukade min morfar Nils Westberg bogsera länsarna och virket med en motorbåt, en inombordare som drevs på råolja. Samtidigt fanns även en spelflotte att tillgå. Resterna av den finns kvar invid holmarna på Näs-sidan, om den numera inte har multnat ner helt. Pelle Hedlund i Björkmo brukade köra flottarbåten, till hjälp hade han bl.a. Frid-Johan och Bäckas-Olle. Flottningsarbetare var också Flank-Olle och Johan Pettersson, båda från Horne”.

Flottarbåten Långsjön. Byggd 1922 i Björkmo av bl.a. maskinisten P.E. Hedlund

Foto. Sockenbilder

Bengt-Erik Olsson, Ölsund, berättar:

• Det var med stort intresse man följde sjösättningen av flottarbåten varje vår. Sliprarna som båten skulle glida på såpades med svartsåpa från Iggesund och för att få båten att börja glida användes en domkraft. Innan båten sjösattes hade den tjärats. För att hålla tjäran flytande under tjärningen, värmdes den genom att det lades ner glödheta järnringar. När sen båten togs upp för vinterförvaring, vinschade den upp sig själv med sitt spel. När båten gjort sitt som båt, återanvändes en del av virket till att bygga ett fritidshus i trakten.

På frågan om vilka fler som var med i flottningen, förutom nämnda, svarar Bengt-Erik:

• Ja, ”Rymrarna” (benämning på folk från byn Rödmyra).

Olof Eriksson, Olle i Västgårn, Näset, också kallad Hammar-Olle, var med på flottarbåten ”Långsjön under de sista åren av flottningsepoken. Olle var också känd under benämningen Armbrytarn, vilket tyder på hans färdighet i armbrytning. Olles son, Jan-Erik Eriksson, Näset, berättar att han ibland brukade följa med på flottarbåten:

• Då var det Johan Frid som arbetade tillsammans med farsan. Allt flottningsarbete var nog uppdelat i två skift, både på båten och vid skiljet.

Jan-Erik berättar vidare att det ska finnas en journalfilm om flottningen, från bl.a. skiljet vid Långsbo och att det är Iggesunds Bruk som framställt filmen. Jan-Erik tillägger att flera av ”Flankarna”, som var bröder, jobbade vid skiljet i Långsbo.

Det var en påminnelse om vår när flottarbåten anlände och man kunde höra motorns tuffande. Många skogsarbetare erhöll arbete på våren som flottare vid skiljet i Långsbo och även vid Lundströmmen behövdes folk. Det var ett tungt och ibland farligt arbete, men en välkommen tid för dem som bott i ensamhet under vintern, kanske i någon koja och arbetat med kolning eller huggning.

Stor-Po, så kallades flottaren Johannes Olsson-Polin, född 1855, från Värmland. Han var 190 cm lång, stark och ovanligt smidig trots sin stora kroppshydda. Han sökte sig till äventyr och på vårarna lämnade han fru och barn i Värmland och vandrade upp till våra trakter. När det bildades stora s.k. timmerbrötar som var knepiga att få upp, skickades bud till Stor-Po. För att visa sin skicklighet brukade han åka stående på en stock. Dessa balansakter utövade han ända upp i 80-års åldern. Det är osäkert vilka år han var verksam i Forsavattnen, men förmodligen under 1910–20.

Stor-Po kunde också vara ganska fräck i munnen och ska vid något tillfälle yttrat: ”Jag kan slå vad, att om ni lägger upp 12 enkronor i rad på bordet, så ska jag med staken sopa ned dom med en viftning”.

På nätet kan man läsa om denne Stor-Po som blev en legend redan under sin levnad. Hälsingekuriren berättar om en av hans bedrifter (här något förkortat):

1870 kom en 15-årig storvuxen värmlänning till Alfta för att söka jobb som flottare. Snart hade Stor-Po, eller Johannes Polin som var hans rätta namn, gjort sig ryktbar som en våghalsig mästare på att lossa timmerbrötar. Vid större brötar efter Voxnaälven kallade man på Stor-Po, som hämtades med häst och vagn. Så var fallet vid en större bröt i Lenningeströmmen, där ett 70-tal flottare samlats utan att lyckas lossa timret.

Vid framkomsten till bröten klev Po ut på densamma och gjorde en inspektionsrond. Han hade en enastående blick för en timmerbröts ömma punkter. Därefter gick han i land och frågade flottningschefen:

• Har du e yx?
• Jodå, vi har flera dussin.
• Jä frågar om du ha e yx, fö ja tänkte gå ut på bröten ensam.

Po tog en yxa och traskade på nytt ut på bröten, som fastnat mot en stenkista, och högg med kraftiga hugg den stock som band bröten. Ögonblicket efter gav sig hela bröten under ett öronbedövande buller iväg och med en sådan fart på de virvlande stockarna, att ingen möjlighet fanns för Po att springa iland, så som annars är regel. Stor-Po kastade sig därför på magen i stenkistan, som till lycka för honom lämnade så stort rum mellan stenarna och överkanten, att timret kunde vräka sig över utan att mosa sönder stenkistans tillfällige gäst.

För denna bravad fick mästerflottaren, förutom sin vanliga dagspenning, 25 kr i dricks och ett halvstop brännvin. Då flottningschefen efteråt frågade Po var han hade yxan, svarade denne:

• Jo, ho ligger på botten å du få fanken i mig hämt henn’ själv.

Erik Prim, Häggnäs och Trög-Jonke, Ölsund arbetade på flottningen. När de började sitt skift, hälsade de på varandra och Jonke brukade säga: ”Det är prima virke idag!” Då brukade Prim svara: ”Ja, men det flyter trögt.”

Erik Bergström, Trogsta har nedtecknat följande:

”Flottningen av massaved och timmer från Kyrkströmmen ner till Lund var ju också något som var intressant att titta på. Iggesund hade flottled från Svågan genom Dellarna och Forsavattnen ner till Iggesund. På Dellen hade de en stor motorbåt som drog timmersläpen ner till Näsviken, sedan flottades virket manuellt genom Rolfstaån ner till Kyrkströmmen där det fick flyta in i stora länsar som lagts ut i förväg. Dessa länsar drogs sedan ner till Lundströmmen där de togs emot av ett par flottare som reglerade genomströmningen av virket genom dammluckorna. Dessa väldiga timmersläp drogs av en spelflotte, en stor flotte med en liten raststuga och motor-rum. Det var en fotogenmotor med kultändning som drog dessa väldiga släp över sjön ett par gånger i veckan.

Inne i rastkojan på flotten så fanns ett stort upplag av stora tändstickor s.k. stormstickor. Dit brukade vi gå i slutet på april och ”låna” några askar för att ha som material att stoppa i stora ihåliga nycklar. Med snöre och spik så kunde vi åstadkomma ganska kraftiga smällar sista april. Det var synd på dessa gamla hemgjorda nycklar, de kunde ju också sprängas. I värsta fall kunde en olycka för den lille sprängaren också hända.”

Virkesbom och spelflotte Foto: Sockenbilder

---

Vid inloppet i Kyrksjön samlade man upp timret i en stor timmerbom som sedan drogs vidare av båten Långsjön.

---

Polismannen Bror Fors, född 1911, växte upp intill Lundströmmen och har nedtecknat några berättelser och minnen från Sörforsa. Om flottningen, som han studerade på nära håll, skriver han:

”Jag minns hur timmerbommarna spelades från strömmen vid Forsa kyrka ned till Lundströmmen, och att far, Daniel Fors, och några av mina äldre bröder, och Daniel ”dahlinsfarbror” Danielsson från Berglock, rodde ut med en grov tross till ett fäste flera hundra meter från spelet. Spelet var en flotte gjord av ett flertal grova furor. På flotten fanns en mindre byggnad som utgjorde arbetarnas bostad. Utrymmet bestod av bord och två britsar åtskilda av en öppen spis gjord av tegel. Två-tre meter framför dörren, på utsidan, stod en ca åtta tum grov axel. Denna axel var fäst med en grov planka i själva byggnaden. Axeln utgjorde själva spelet på vilken ovannämnda tross spelades in dragandes flotten och timmerbommen efter sig.

Sålunda fick arbetarna, flottarna, vandra runt denna axel, ända från kyrkan ned till Lund. Ibland kunde de ha hjälp av medvind. I regel utfördes förflyttningen av timret nattetid då det var lugnt. Samma var förhållandet på Långsjön. Där fick de spela bommarna från Lund till Björkmo. Flottare på Långsjön var de stora kraftiga Trögpojkarna, Jonas, Herman och Erik Eriksson samt Per Hedlund i Björkmo, Sve-Per från Ölsund och Erik Prim från Häggnäs.

Jag minns framför allt flottningsförmannen Emil Pettersson från Näsviken, då han kom med avlöningen till flottarna. Då vankades det lite extra vid måltiderna. Denne Pettersson hade en roddbåt i varje större sjö. Sålunda rodde han över Dellen, över Kyrksjön och över Långsjön ned till Bergeforsen och delade ut avlöningarna. Ofta fick mor en gädda eller två när han kom på besök. Han hade alltid ett drag efter båten när han rodde över sjöarna.

I mitten på 1930-talet ersattes spelflottarna av motorbåtar med vinschar, såväl på Kyrksjön som Långsjön och Storsjön”.

Bror Fors dotter, Ann-Mari Hållén, berättar en episod som inträffade i hennes barndom:

• Vi åkte skridskor på Kyrksjön och intill stranden mot Solsidan, där flottarna hade sin övernattningsstuga, fann vi en död räv. På den tiden var det skottpengar på rävar, så vi tänkte att nu kan vi bli rika, 30 kronor för öronen. Vi tog räven mellan oss och skrinnade hemåt och mot polisstationen, där pengarna skulle betalas ut. Men tji fick vi, öronen var redan klippta. På med skridskorna igen och tillbaka, med fart, till den andra stranden. Hämnden var ljuv. Vi lade räven på dasslocket och vad flottarna sa när de på våren kom tillbaka till jobbet, förtäljer inte historien.

Lundströmmen, Foto Sockenbilder

Erik Bergström, Trogsta, berättar:

• Efter islossningen i Funstasjön och Trogstaån började flottningen ner till Matnäsviken. Det brukade för det mesta vara mycket timmer och massaved som skulle flottas. Då när timret låg i vattnet i ån brukade vi ungar vara där och ”trippa” på virket från den ena stranden till den andra. Det var inte alla gånger som vi gick hem torra i kläderna, men det var ju huvudsaken att vi kom hem, men lite stryk kunde det bli i alla fall. Mest rädda var vi att lärarinnan Stina Persson skulle få reda på det, då hade det blivit ännu mera smörj.

Timmerflottningen från Funstasjön och Trogstaån upphörde i mitten av 1950-talet. Det var ju synd egentligen för fraktkostnaderna ner till Iggesund var ju inte så stora.

När Iggesunds Bruk flottade virket från Funstasjön och efter Trogstaån så rensades ån vart tionde år, alltså den dikades och frigjordes från vass och fräken och allt annat sjögräs, och detta gjordes för hand med vanliga dikesskyfflar. Då fick dikaren gå i vattentäta gummikläder opp till midjan hela dagarna. Detta var ett arbete som brukade ta hela sommaren o anspråk och som jag minns så var det Larses-Johan, Johan Larsson i Trogsta, som två gånger utförde arbetet ensam, på uppdrag av den lokala flottningsföreningen.

När vi småpojkar sprang efter ån och metade så kunde vi få nätting (nejonöga) liknande små ålar, av Johan. Det var när han grävde i åns lerbotten som dessa fiskar följde med upp. De var utmärkta att steka på glöden, för att sedan ätas som en verklig delikatess, berättar Erik.

Ville i Ransta var den som sist, 1962, lade virke på Matnäsåns is för intumning.

Efter att isen försvunnit på Matnäsån flottades virket ut till Matnäsviken, där det infångades inom de utlagda länsarna. När allt var nedflottat kom flottarbåten och bogserade ringbommen innehållande de flytande stockarna ner till Ölsund.

Vid Björkmoån släpptes stockarna lösa och fördes med det strömmande vattnet ner till skiljet i Långsbo, där de olika sortimenten uppdelades. Massaveden flottades via Pappers (Östanå) och vidare ner till Iggesunds Bruk. Timret som skulle sågas flottades mot Delåkvarn och vidare ner till Saltvik, där det samlades inom länsar, för att sedan bogseras till sågen i Håsta (Håstaholmen), Hudiksvall.

Skiljet i Långsbo. Han med pipan i mun är Axel Flank, Näset. Foto Sockenbilder

Sista gången som Trogsta-Matnäsån rensades var 1963 när flottningen helt upphört. Då plockades även s.k. sjunkvirke upp. Det gjordes med grävmaskin och vid spakarna satt Tomta-Kalle från Delsbo.

På isen vid den s.k. Timmerplatsen i Sunnanbäck, söder om Springbäckens utlopp, fanns också ett avlägg för virke. Det var via basvägarna Gamla Klångstabovägen och Åsvägen som hästfororna kom med sina lass. Det kom virke ända från området omkring Trogstabodarna, via Åsvägen och vid större mängder lades en ytterligare ringbom för detta virke, norr om Springbäckens utlopp.

Timmerstockarna lades på underlag bestående av stockar så att de lätt kunde rullas vid inmätning och kvalitetsbedömning. De skulle också fläckbarkas för att minska risken för sjunkning. Massaveden skulle helbarkas. ”Tummarna”, så kallades virkesmätarna, bestod av två män varav en klavade, mätte diametern och längden på stockarna och den andre fungerade som skrivare, protokollförare. Det var fascinerande att lyssna på dessa män när de rabblade kvalitéer och dimensioner, det var rena musiken. Ägaren till virket blev kallad när intumningen skulle ske och ägaren skulle dessutom ha en medhjälpare, oftast en son eller dräng, som skulle vara tummarna behjälplig med att rulla virket samt hålla och flytta måttbandets ena ände och ibland märka stockändarna på de olika sortimenten.

 
Virkesavlägg på is. Foto Gösta Svensson, Tövsätter

På 1950–60 talen var det vanligt att hugga och leverera sortimentet ”slipers” till Forsaträ. Det var andra och tredje stocken på kvistiga furor, som var rik på tjära, som förädlades till järnvägssyllar. Efter att Forsa trä format till dem, såldes de till Statens Järnvägar. Vid avverkningen apterades slipers i längder på 2,60 och 5,20 meter.

I Horne fanns också plats där virket lades upp på isen, innanför flottningsföretagets utlagda ringbom.

Fotogenbanan kallades ett järnvägsspår som gick mellan Hålsjön [Höschen] i Näcksjö [Näkse] och södra änden av Kösen [Tjösen]. Det var intummat virke som flottats ner med hjälp av Nianån samt det som under vintern lagts upp på Hålsjön, som på vårsidan lastades på järnvägsvagnar med hjälp av ett uppfordringsverk. Vagnarna drogs av ett lokomotiv som drevs på fotogen. I sluttningen ned mot Kösen rullade, backade, ekipaget själv. På vagnarna satt s.k. bromsare för att reglera så att inte farten blev för hög. Väl framme vid den utbyggda piren vid Kösens södra strand, tippades virket av och ner i vattnet. Vid återfärden, i motlut, måste lokets motor startas och det berättas att då luktade det fotogen lång väg. Olle Ling, bosatt i Näcksjö, var förmodligen den siste lokföraren, enligt brodern Johan, som också berättar att banan lades ner någon gång i mitten av 1950-talet.

Efter att virkeslasten hade tippats ner innanför ringbommen på Kösen, varpades ringbommen med sitt virke, ev. buntat, över Kösen med en s.k. spelflotte fram till övergången mot Storsjön. Vissa år kunde det bli många vändor, beroende på mängden av virke som avverkats under den gångna vintern. Det var en stor fördel om det blåste medvind när virket fraktades över sjöarna och ofta fick mannarna vänta på bättre vind. När vinden var rätt blev det hårdkörning, det gällde att passa på.

Lars Börje Olofsson, Lumnäs, berättar:

• Troll-Axel, Axel Larsson i Lumnäs och Nestor Bölberg, Mekrossla, brukade sköta spelflotten på Kösen. De kopplade spelflotten till ringbommen som omslöt de flytande stockarna. Därefter lastades spelflottens tunga ankare över till en eka och roddes därefter i riktning dit virket skulle fraktas, så lång som linan var. Ankaret kastades och sedan var det bara att suga i med alla kroppskrafter och spela flotten med sin vidhängda virkeslast fram till ankaret. Väl framme så var det bara att ro ut ankaret igen och fortsätta samma procedur. Troll-Axel och Nestor brukade ta hjälp av Flank-Olle i Horne och Frid-Johan i Ölsund, vid vissa arbeten med länsar och dylikt.

Sedan virket flottats över till Storsjön och där samlats inom en ringbom, tog flottarbåten vid och drog virket fram till Ölsund där det släpptes fritt i Björkmoån.

KÄLLA: Skålla med omnejd i Forsa socken, sidor 125-131

 

4. Nianån

I Nianån bedrevs flottning från 1912. Det flottades fr o m Lill-Nien till Hålsjön, där virket uppfordrades och transporterades på en smalspårig järnväg över vattendelaren till sjön Kösen, vilken sjö ingick i Dellenvattendragens flottleder. År 1956 började man biltransportera allt virke från Nianfors, varför flottlederna och järnvägen nedlades samma år.

 

Tappning av flottgots genom Lundströmmen

---

Virket passerar bron vid Ölsund och Björkmoån

---

Text och bild ur HT fredagen den 15 juli 1960

 
Som en bred matta i bruna, grå och gula nyanser glider timmer och massaved i olika dimensioner fram genom Skiljet vid Långsbo, Forsa. C:a 30 000 klampar passerar där fram varje dygn och sorteras in i rätt fålla. När vintern och vattentillgången inte är tillräckligt gynnsamt, kopplas 4 motordrivna strömbildare på för att ge virket bättre fart.

Flygbild över skiljet vid Långsbo och Bergeforsen. Se många bilder på Forsa/sockenbilder.

Redan kl. 4 på morgonen — bara en timme efter det att solen stuckit upp sin röda båge i öster — är första skiftet på plats. De 14 flottarna plockar fram sina pickhakar och så öppnas den stora bommen.

Några matar in virket i sorteringsfållan. Andra sorterar ur. Där åker sulfitveden in i sin  fålla och faten i sin och timret visas iväg mot Delångersån. Massaveden går över Pappers.

Alla sortiment räknas och varje tiotal slås in i räkneapparater. Detta förklarar en förvånansvärd tystnad över arbetsplatsen.

Att räkna och samtidigt konversera väder och vind är inte så lätt. Det där med vinden är inte minst viktig för flottningen och skiljet. Vid Långsbo ser man helst att nordvästen ligger på, Sydosten vill man inte höra talas om. Den stoppar upp virket.

• Vi räknar med att även i år ca 3 milj. klampar skall flottas genom Dellenvattendragen, säger flottningschef Conrad Holm, Näsviken. Vi har haft en gynnsam vår och försommar och på Dellarna inga bomhaverier att tala om. Däremot har det inte minst sista veckan varit bekymmersamt på forsavattnen, där vindarna inte varit till flottningens fördel. Därtill kommer dåligt drag vid skiljet. Uppdämningen vid Pappers är ofta besvärande.
• Hade vi inte strömbildarna att tillgå, så skulle det vissa tider vara svårt att klara av passagen vid Skiljet. Flaskhalsarna är eljest Rolfstaån och Lundströmmen.

På nedre delen av flottleden har flottningsförman Per Ringqvist, Sörforsa, kuskat fram och åter med sin moped för att söka få det att klaffa med virkestillgången vid de olika tappställena. På Rolfstaån har klamparna en tid pressats upp mot bron. På torsdagsmorgonen var det något gladare ton i flottarskällan. Då hade vinden börjat att vända på sig — så länge det nu varade — och virket kom seglande åt rätt håll, och även vid Dellåkvarn hade det släppt.

                   
Till vänster. Arrendatorn Nils Erik Ovanfors har övergivet jordbrukaryrket denna sommar för flottningen. Han tycks inte vara missbelåten med valet.

Till höger. Vid skiftbyte kommer flottningsförman Per Ringqvist, under förmiddagspasset.                Sörforsa, för att notera antalet klampar, som passerat Skiljet 

Allt virke runt Dellensjöarna är i huvudsak uppsamlat och det återstår bara landrensning. Men allra först skall det stora virkesmagasinet vid Friggesund länsas. Och detta arbete vill flottningsledningen ha undanstökat innan höststormarna sätter in på allvar.

Klockan 13 på dagen är det skiftbyte vid Skiljet i Långsbo, och det andra gänget arbetar fram till kl. 22.30 och har därmed arbetat in lediga lördagar.

När kvällssolen dalar och förgyller alla näckrosorna, som kantar Björkmoån ned mot Skiljet, är det en mycket tjusig vy längs den slingrande flottleden, som dag och natt bär fram stora rikedomar ur hälsingeskogarna. En livsnerv, som porlar och sjunger med både naturliga och konstlade medel. De fyra strömbildarnas brus hörs hur äkta som helst, men det är ca 15 hästkrafter som driver varje virvel.

Och flottarna vid Skiljet skjuter hatten på nacken, torkar svetten ur pannan och räknar vidare. Särskilt intressant är det att studera det arbetslag som slussar in virket till Skiljet. Här gäller det att vara sams om tagen och kunna arbeta effektivt om resultatet skall bli gott. Det är i första hand deras lagarbete som återspeglar Skiljets kapacitet.

Karl Wilhelm Pettersson, Björkmo, är gammal i flottarskrået och har till och med avgått med pension. Nu har han ryckt in för att avlösa flottare som även har höskörd att tänka på.

 
Axel Edström, Nianfors, föredrar en pipa rök, innan han koncentrerar sig på skiljandet vid sulfat- och sulfitved.

---

Dellåkvarn står det på kortets baksida, men nu har vi blivit rättade av Roland Larsson som vet bättre att bilden är vid Bergforsen, i Forsa. Eftersom bilden är av kulturhistoriskt värde får den ligga kvar här tillsammans med Roland Larssons berättelse.

---

Hej!
Har nyligen upptäckt Dellenportalen. Riktigt intressant initiativ för en ex-hälsing att ta del av!

Det har blivit lite fel på en av Era bilder, visande två byggnader som säges vara vid Delåkvarn. Bilden visar egentligen Bergforsens flottningsstation några km uppströms från Delåkvarn. Jag besökte platsen några gånger i slutet av 1960-talet eller början på 1970-talet. Det äldre timmerhuset till höger föreföll ha varit kombination av personalutrymme, verkstad och förråd. Det nyare huset till vänster var sannolikt förläggning-kök-matsal. Lokaliseringen hängde säkert ihop med att skiljet där massaveden till Iggesund och sågtimret mot Saltvik separerades. Vad jag förstår är nu båda byggnaderna borta, rivna och/eller brända. Bifogar kartbilder, bl.a. ekonomiska kartan från 1950-talet med husen markerade.

Fortsätt det goda arbetet!
Med vänlig hälsning
Roland Larsson

Tack Roland för all informativ hjälp och för utomordentliga kartbilder.

Efter pappersfallet vid Östanå, (mitt i bild), var virket så framme vid Viksjön och Sågfallet i Iggesund

---

Slutstation för virket var fabriken i Iggesund.

Mängder av timmerbommar vid Iggesund

 

Iggesund var vid sekelskiftet 18-1900 ett samhälle som sjöd av liv och verksamhet. Uppe vid övre fallet låg sågen. Det var en vattensåg, och som sådan var den en av de stora i Norrland. Varje år kunde den såga upp till 360 000 timmer- det var en rätt ansenlig industri. Stockarna samlades i Viksjön i väntan på att bearbetas. En del av dem hade på sin svindlande färd kommit ända från Svågaälvens källor.

Sågen sattes igång i mars – april. Undervintern var bara ett fåtal man sysselsatta med reparationsarbeten och snöskottning. På sommaren drog man upp virke, s. k. vältor, som skulle räcka till vårfloden kom. Sågverksarbetet var ett säsongsarbete, och antalet arbetare varierade starkt under årets gång. En avräkningsbok från år 1903 visar sålunda att i januari månad arbetade 32 man i sågen. I april hade antalet stigit till 70. I juli arbetade 71 man där och i oktober 77 man. Av andra handlingar framgår att sågverksarbetarna under vintern brukade ta arbete som timmerhuggare i bolagets skogar. Också i brädgården varierade arbetarnas antal kraftigt under året. I januari arbetade bara 56 man med snöskottning och täckning av virket. I april hade antalet stigit till 212. I juli fanns här 124 och i oktober 114 arbetare.

---

—1B23— Njutångers släktregister

17 LARS GUNNAR ENSTRÖM, * 23/5 1934, s. t. G. Enström i Mössön, Njutånger. G. 17/9 1955. Flottn.-arb. Bos. i Iggesund.
(AC32) SARA ELISABET SANDSTRÖM, * 19/7 1930 i Åsele sn. Vb. Sjuksköt:a.
BERIT ELISABET, * 22/3 1956

---

—4B7—

4 KARL ANTON EDSTRÖM, * 13/12 1880, s. t. torp A. O. Edström i Medkrossla, Njutånger. G. 3/1 1904. Arrend., bos. i Nianfors. † 5/1 1953.
8G1 CHRISTINA BLOM, * 15/12 1878, d. t. kol. And. Blom i V. Nilsbo, Nianfors. † 9/5 1951.
ANDERS EINAR, * 26/5 1904                                 19
ANNA MARIA, * 9/3 1906                                      11
JOHAN ELOF, * 26/8 1907                                      12
ERIK AXEL, * 21/4 1911                                        13
KARL ARTUR, * 7/4 1913. Bos. i Nianfors. † 18/7 1956
ADOLF HERBERT, * 1/12 1916. Flottn.-arb, bos. i Iggesund

---

—12B11—

(X7)7B13 LARS ERIK ENGSTRÖM, * 8/7 1869, s. t. husman And. Engström i Rösånger, Enånger. G. 23/12 1894. Flottn.-förman, bos. i Iggesund, Njutånger. † 30/3 1950.
8 HELENA CATHRINA LINDMAN, * 14/10 1865, d. t. torp. Jon Lindman i Iggesund. † 21/4 1941.
VILHELMINA ELISABET, * 25/10 1887                      3R44
ANNA KRISTINA, * 22/10 1893
KARL ARVID, * 6/10 1897

---

—3E7—

3 ERIK HELGAR BERGLUND, * 30/1 1904, s. t. Erik Berglund i Borka, Enånger. G. 23/2 1930. Flottn.-arb., bos. i Kvavtjärn, Njutånger.
(X6)12L27 ANNA LOVISA LINDBERG, * 25/8 1906, d. t. A. Ch. Lindberg i Sörväna, Delsbo sn, Häls.
ERIK LENNART, * 14/3 1930. † 16/9 1933
JOHAN EVERT, * 16/3 1932. Flottn.-arb., bos. i Kvavtjärn
JOHN ISEDOR, * 4/3 1936. Flottn.-arb., bos. i Kvavtjärn

---

—48E2—

(X8) OLOF LING, * 17/12 1906 i Forsa sn, Häls. G. 25/10 1931. Infl. 1930. Flottn.-arb., bos. i Näcksjö, Nianfors.
1 GERDA ELISABET JOHANSSON, * 26/2 1888, d. t. kolare Joh. Johansson.

---

—48E2—

(X8) OLOF LING, * 17/12 1906 i Forsa sn, Häls. G. 25/10 1931. Infl. 1930. Flottn.-arb., bos. i Näcksjö, Nianfors.
1 GERDA ELISABET JOHANSSON, * 26/2 1888, d. t. kolare Joh. Johansson.

---

—7F42—

38 NILS HELGE SUNDMAN, * 18/8 1905, s. t. J. S. Sundman i Iggesund, Njutånger. G. 21/12 1929. Flottn.­förman vid Iggesunds bruk.
25F1 INGEBORG JOHANNA NILSSON, * 11/3 1904, d. t. murare Peter Nilsson i Iggesund.

---

—10F12—

4 HELGE VILHELM FANTENBERG, * 3/3 1913, s. t. K. V. Fantenberg i Iggesund, Njutånger. G. 26/12 1942. Flottn.-förman vid Iggesunds bruk. Utfl. t. Hudiksvall 1947.
14F2 KARIN OTILIA FLACH, * 14/9 1916, d. t. H. M. Flach i Iggesund, Njutånger.
ANDERS VILHELM, * 12/6 1946

---

—10G10—

9 ERIK AXEL ERIKSSON, * 28/8 1897, s. t. arrend. Erik Eriksson i Mörtsjö, Njutånger. G. 2 ggr. Arrendator o. flottn.-arb. i Nianfors.
2S27 ANNA KRISTINA SÄTTLIN, * 6/2 1903, d. t. husman And. Sättlin i Änga, Enånger. G. 15/7 1928. † 8/4 1940.
(X10) ARVIDA KRISTINA LÅNG, * 27/12 1894 i Gnarps sn, Häls. G. 11/7 1942.
ANDERS EINAR, * 1/11 1929                                 11
PER EVERT, * 15/9 1931. Utfl. t. Njurunda 1953

---

—12G12—

7 JONAS ARVID ÖSTLUND, * 19/5 1899, s. t. torp. Jon. Östlund i Karlsnäs 3, Nianfors. G. 30/12 1934. Bonde i Nordmyra 2:4, Njutånger.
(X7)10H20 BEDA ENGNELL, * 24/9 1905, d. t. husman P. E. Engnell i Änga, Enångers sn.
STEN, * 14/12 1931. Fiskare i Njutånger
TAGE, * 12/2 1934. Flottn.-arb. i Njutånger
ÅKE, * 30/8 1935. Textilarb. i Njutånger
JOHN VILHELM, * 6/4 1940
KARL ERIK, * 14/9 1947

---

—10H8—

4 JOHAN LUDVIG BERTHOLM JOHANSSON, * 2/2 1895, s. t. Joh. Aug. Johansson i Iggesund, Njutånger. G. 20/5 1928. Flottn.-förman, bos. i Iggesund.
24K1 HELGA MARIA GUSTAFSSON, * 23/3 1891, d. t. arb. Karl Vilh. Gustafsson i Iggesund.

---

—14H6—

3 OLOF ALGOT ÖSTLUND, * 29/8 1897, s. t. And. Olof Östlund i Iggesund, Njutånger. G. 16/9 1923. Flottn.­arb., bos. i Långviken.
(X7)1K18 DAGNY KARIN ÖSTBERG, * 27/7 1901, d. t. Jon. Östberg i Östby, (Rösånger), Enånger.
LARS OLOF, * 10/10 1923, Utfl. t. Trollhättan 1955
ANNA KRISTINA, * 14/2 1926                                12
ERIK ALGOT, * 29/6 1927. Utfl. t. Forsa 1957
SVEN IVAR, * 20/2 1937                                       13
NILS HOLGER, * 2/5 1940. Flottn.-arb. i Iggesund
STIG HENRIK, * 7/2 1943. Affärsbiträde i Iggesund
ANDERS ÅKE, * 15/5 1945

---

—14H7—

3 ANDERS EMIL ÖSTLUND, * 20/2 1899, s. t. A. O. Östlund i N. Iggesund. G. 22/4 1928. Flottningsarb., bos. i Långviken, Njutånger.
3E3 ANNA TERESIA BERGLUND, * 29/7 1906, d. t. byggn.- arb. Erik Berglund, Kyrkbyn.
LARS GÖSTA, * 22/7 1929                                     14
GERD BIRGITTA, * 23/6 1936                                 15

---

—14H8—

3 KARL ALFRED ÖSTLUND, * 31/12 1910, s. t. And. Olof Östlund i Iggesund. G. 13/8 1933. Flottningsarb., bos. i Kyrkbyn, Njutånger.
4M15 RAKEL ERIKSSON, * 7/4 1908, d. t. bonden L. O. Ericsson i Mörtsjö s2, Njutånger.
VERA LINNEA, * 14/8 1933                                    16
LARS BIRGER, * 22/5 1939

---

—6J20—

17 ERIK ALGOT BROMAN, * 24/10 1900, s. t. P. O. Broman i Iggesund, Njutånger. G. 27/8 1949. Flottn.-arb. Bos. i Iggesund.
3V19 MARGRETA SVENSSON, * 4/4 1893 d. t. S. Svensson i Övernjöte s1, Njutånger.

---

—1K33—

(X8) PER BERTIL FRID, * 10/8 1923 i Forsa sn, Häls. G. 13/7 1947. Småbruk. o. flottningsarb., bos. i Kvavtjärn, Njutånger. Fl. t. Forsa 1959.
19 OLGA ERIKSSON, * 12/1 1925, d. t. bonden And. Eriksson i Kvavtjärn 1, Njutånger.
HANS LENNART, * 1/11 1944, Fl. t. Forsa
ERIK ROGER, * 29/10 1947. Fl. t. Forsa
LARS ÅKE, * 4/3 1953. Fl. t. Forsa
EVA BIRGITTA, * 12/9 1959. Fl. t. Forsa

---

—5K50—

36 KARIN ERIKSDOTTER, * 19/1 1871, d. t. bonden Erik Svensson i Vik 2, Njutånger. † 20/8 1944.
SVEN ERIK, * 16/1 1889. Bonde o. flottn.arb. i Vik
JOHAN ARTUR, * 1/1 1899. Emigr. t. USA 1923

---

—25K5—

2 LARS HILDING LARSSON, * 5/3 1925, s. t. S. S. Larsson i Iggesund, Njutånger. Cellulosa- o. flottningsarb. i Iggesund.
(X18) ULLA–BRITT ERIKSSON, * 22/1 1931 i Hudiksvall.
LARS TOMMY HILDINGSSON, * 17/4 1949
HÅKAN CHRISTER HILDINGSSON, * 15/6 1953
TOR-BJÖRN HILDINGSSON, * 19/11 1955

---

—16L22—

10 ERIK VERNER ZETTERLUND, * 18/7 1912, s. t. N. O. A. Zetterlund i Iggesund, Njutånger. G. 31/12 1940. Flottn.-arb., bos. i Iggesund. † 25/10 1954.
(X8) MÄRTA KAROLINA NORELL, * 7/8 1907 i Forsa sn, Häls.
KARIN DOROTHY, * 5/4 1944

---

—48L1—

(X46)11P46 PER ERIK DAHLBERG, * 9/12 1890, s. t. Per Dahlberg i Djupa 4, Undersviks sn, Häls. G. 18/4 1925. Flottn.­arb. i Iggesund, Njutånger.
(X2)3G19 BRITA LINNEA ANDERSSON, * 4/5 1906, d. t. And. Andersson i Norränge, Arbrå sn, Häls.
ERIK ARNE, * 17/5 1926

---

—1M33—

23 MANNE EDVARD ENSTRÖM, * 22/7 1890, s. t. Jakob Enström i Iggesund, Njutånger. G. 11/3 1916. Flottn.-arb. i Iggesund. Utfl. t. Idenor 1956.
(X8) ANNA STINA JOHANSSON, * 15/1 1888 i Forsa sn, Häls

---

—1M35—

24 PER GEORG PERSSON, * 1/5 1893, s. t. bonden P. M. Flinta i Kyrkbyn ss1, Njutånger. Flottningsarb., bos. i Kyrkbyn.
6H3 MÄRTA FORSLUND, * 24/6 1904, d. t. träslipare J. A. Forslund i Iggesund, Njutånger.
PER GUNNAR, * 1/7 1924. Murare, bos. i Kyrkbyn
TAGE, * 15/5 1931. † 19/5 1931

---

—10M9—

4 GUSTAF VERNER WESTERLUND, * 15/8 1906, s. t. Oskar Westerlund i Iggesund, Njutånger. Flottn. o. cellulosaarb. vid Iggesunds bruk.
(X22) JENNY MATILDA LINDBERG, * 21/12 1909 i Idenors sn, Häls.
EVY MARGARETA, * 10/9 1934. G. 21/6 1957 m. Knut Karl Stefan Swing, * 13/1
1934 i Hudiksvall

---

—7N22—

20 LARS JOHAN LARSSON, * 5/11 1883, s. t. bonden Erik Larsson i Övernjöte ss1, Njutånger. G. 30/1 1910. Landbonde i Vik s2. † 17/5 1936.
12T2 ESTER JONSSON, * 6/6 1888 i Skarplycka, Njutånger.
ERIK EMANUEL, * 26/8 1908. Flottn.-arb. Utfl. t. Horndal 1950
LARS ARVID, * 10/1 1914. † 12/6 1914
ANNA ELISABET, * 7/5 1915                                  27
JOHAN AXEL, * 12/4 1919. Cellulosaarb., bos. i Vik
SVEN GUNNAR, * 8/6 1927                                    28

---

—23N4—

(X10) ARVID ANDREAS HOLMSTRÖM, * 11/5 1880 i Gnarps sn, Häls. Flottn.-arb. vid Iggesunds Bruk, Njutånger. † 12/1 1936.
2 SIGNE JUSTINA LUNDIN, * 31/3 1893, d. t. Per Aug. Lundin i Iggesund.
KNUT HELMER, * 13/5 1919
GUNVOR KRISTINA, * 11/7 1921. Utfl. t. Gävle 1937
BIRGIT MARGRETA, * 12/7 1923. Utfl. t. Forsa 1938

---

—3R53—

44 GUSTAF FLÄCKMAN, * 30/12 1905, s. t. skrädd. P. F. Fläckman i N. Iggesund, Njutånger. G. 11/5 1935. Flottn.arb., bos. i N. Iggesund.
9H4 RUTH MARTINA FORSS, * 22/2 1910, d. t. skeppare P. E. Forss i Fegärde, Njutånger.
RUT INGRID, * 7/4 1936. Utfl. t. Gävle 1955
PER ÅKE, * 3/1 1939. Förrådsbitr. i Iggesund
ANNA KRISTINA, * 4/5 1944

---

—22S2—

1 PER ALBERT SANDSTRÖM, * 24/5 1908 i Nianfors. Flottningsarb., bos. i Iggesund, Njutånger.
(X19) ANNA LARSSON, * 2/10 1908 i Hälsingtuna sn, Häls.
ANNA MARIA, * 4/6 1930. Utfl. t. Hudiksvall 1947
BIRGER ALBERT FERDINAND, * 29/12 1931              3
ELSA KRISTINA, * 20/8 1933. Fl. t. Söderhamn 1954
SIGURD OLOF, * 24/6 19-35. Cellulosaarb. i Iggesund.
INGRID VIOLA, * 10/8 1939. Utfl. t. Valbo 1956
EDIT MARGRETA, * 15/12 1940. Utfl. t. Forsa 1957
KJELL ÅKE, * 15/10 1942. Cellulosaarb. i Iggesund
LARS GÖRAN, * 5/4 1944
ASTRID ELISABET, * 29/1 1946
SVEN ERIK, * 25/6 1947
BERIT INGEBORG, * 12/3 1950. † 25/11 1950
BERTH YNGVE, * 11/2 1952

---

—7T6—

4 MARIA MÖRTSJÖ, * 20/9 1890, d. t. båtsman Joh. Emil Mörtsjö i Vik, Njutånger. Utfl. t. Forsa 1914.
AXEL GERHARD, * 17/11 1910. Flottn.-arb. i Njutånger
MÄRTA KRISTINA, * 29/3 1914                               14K2

---

—4V19—

(X8) EMIL OLSSON, * 25/8 1887 i Forsa sn, Häls. G. 18/4 1910. Chaktmästare, bos. i Övernjöte, Njutånger. † 9/7 1943.
12 ANNA CATHRINA ENQVIST, * 2/2 1886, d. t. handl. Eric Enqvist i Västtjärn, Njutånger.
ANNA MARGIT, * 10/4 1912. Utfl. t. Hudiksvall 1953
KARIN LINNEA, tv, * 23/2 1913. † 25/2 1914
KLARA INGEBORG, tv, * 23/2 1913. † 9/3 1914
ERIK, * 20/10 1915                                              29
KARL VALTER, * 11/2 1919. † 7/7 1937
JOHAN GUSTAF, * 27/2 1922. Flottn.-arb., bos i Övernjöte