Dellenportalen har samlat ihop lite uppgifter från om Anders Persson Leek. Allt material i den här artikeln är skyddat enligt lagen om upphovsrätt och får inte mångfaldigas utan medgivande.
Läs om släkten Leek och From.
Använd sökfunktionen
Tryck ner Ctrl, håll kvar och tryck ner tangenten f och släpp. I sökrutan upp till höger eller ner till vänster beroende på vilken dator du har, kan du nu söka vad du vill i det dokumentet du har framför dig.
Mejladressen till oss hittar du längst ned på sidan.
Anders Persson Leek i Delsbo
Diktare och textförfattare
På ett visomslag står följande:
En visa om dråpet i Delsbo. Nyårsnatten 1925
Författad av A. P. Leek
Pris 15 öre
Sifferhänvisning till Bjuråker – Delsbo – Norrbo släktregister
-11R12-
54J4 Anders Persson – Leek född 20/3 1880. Son till bonden Pehr Pehrsson och hans hustru i andra giftet Margta Pehrsdotter i Fjärdsätter ss5, i Delsbo. Anders avled den 29/1 1962
Måg och bonde i Tomta 149, 4:2 i Delsbo.
Gift 2/5 1910 med 11R10 Karin Jonsdotter född 2/2 1888 dotter till nämndeman Jonas Frank (1842 – 1942) i Tomta 2. Hon avled 1/7 1943.
Äktenskapet blev barnlöst, förutom en fosterdotter Elsa Borg född den 19/8 1913 i Bollnäs. Elsa gift Norell, avled i Vattlång, Ilsbo den 28/3 1962.
Leeks i Tomta 149, Delsbo
HT 19/3 1940
Hemmansägare A. P. Leek i Delsbo 60 år
En av våra mest kända dellbor, nämligen hemmansägare A. P. Leek i Tomta fyller i morgon 60 år.
En klok och redig jordbrukare blir oftast kallad till kretsen av kommunens styresmän och det är därför naturligt att Leek fått ägna en stor del av sin fritid till åtskilliga kommunala förtroendeuppdrag.
Leek är född i Fjärdsätter och gifte sig vid 30-årsålden och övertog därvid skötseln av sin hustrus fädernegård, vilken han 20 år senare inköpte.
Till hans många kommunala uppdrag hör i främsta rummet vice ordförande posten i kommunalfullmäktige. Leek är för övrigt den ende i socknen som varit medlem i fullmäktige sedan denne institution infördes.
Vidare har han varit ledamot av skolrådet ett 10-tal år, ordförande i nykterhetsnämnden i 12 år samt ledamot av pensionärsnämnden i cirka ett decennium.
På senare åren har Leek med stort intresse ägnat sig åt jordbrukarnas föreningsrörelse och är sedan år 1931 ordförande i Delsbo R. L. F:s ortsförbund samt i dettas arbetsutskott.
Ordförande är han dessutom i det relativt nybildade Delsbo-distriktet av Ljusdals – Hudiksvallsortens slaktdjursförening.
Leek är en ivrig nykterhetsvän och har nedlagt ett omfattande och intressant arbete för nykterhetsrörelsen inom Delsbo. Men det är ännu en verksamhet som måste nämnas. När Leek nu presenteras, och det är auktionistens.
Alla dellbor känna till den glade och humoristiske auktionsförrättaren A. P. Leek.
Det är en hederlig, idog, trogen jordbrukets arbetare, en klok kommunalman och en glad och god människa som i morgon fyller 60 år, och att födelsedagen icke kommer att gå obemärkt förbi, därför borgar den stora popularitet, som Leek åtnjuter i de vidaste kretsar.
HT 8/11 1958
Diktande dellbo
I 20 år har förre hemmansägaren Anders Leek, Delsbo varit auktionsutropare – inget lätt yrke, säger han.
Kula i bröstet minner om olycklig friarstråt.
Han har sett döden i vitögat flera gånger, och han har känt en revolverkula slicka sina revben. Han har släpats medvetslös med foten fastklämd i en lastbil och drunkningsdöden har flera gånger tagit struptag på den välväxte och tjurstarke Anders Leek i Tomta i Delsbo.
Men sådana dystra upplevelser flyter för dagen inte överst i den flod av minnen, som Leek en kulen höstafton låter oss höra. Tomta ligger inslöjad i mjölkvit dimma och vi kan inte helt fånga dess storvulenhet med vackra bondgårdar och levande jordbruksbygd, men vi fängslas för stunden desto mer av Leeks ordflöde, hans humör och aktivitet som blommar friskt, trots att han är på väg in i sitt 79:e år.
Och vi fängslas vidare av hans stora hobby, att få skriva vers, att få dikta som han säger, och menar då inte alls att arbeta med diktjärn och klubba, som han också är duktig i.
Hans versbyggnad har visserligen ingen tvättäkta släktskap med det klassiska versmåttet, men Leeks dikter är sprängfyllda av känsla och upplevelser. De berätta på ett omedelbart sätt om saker och ting – ofta vardagliga och enkla, men som ändå finner lyssnare.
När han t. ex. läser sin dikt om den ”Gamla björken” (finns under rubriken dikter) – ett livsepos på sitt sätt – för en skara pensionärer, så märker man omedelbart hur de gamla lever med i denna målande men också prosaiska historiebeskrivning.
Rustas det till fest i Delsbo och man vill ha en pigg och trevlig bordsvisa, så är det ofta Leek som får uppdraget. Minst 80-talet bordsvisor i olika sammanhang har han på äldre dagar diktat. Han gjorde sin första 1926 när hans svärfar fyllde 80 år.
Jag minns när min kusin Jonas fyllde 50 år, då gjorde jag ett stortag och diktade inte mindre än 50 verser, en hyllningsvers för varje år, berättar han. Med sitt mycket goda minne så formar Leek ofta sina verser på natten, han lägger strof till strof, och när morgonen randas sätter han sig vid skrivmaskinen och knackar ned de diktade verserna. Så enkelt var det!
Är korgmakare med Lars Madsén som kund.
Men det är inte bara med versbildning han sysslar, utan han binder också korgar, är en av vår tids korgmakare. Något som han började med sedan han sålde hemmanet 1944. Det var korgmakaren Per Larsson i Mora, som lärde honom göra korgar och var han skulle finna det bästa virket. Det senare inte minst viktigt.
Leek använder vide och sälg, och det skall växa sur länt mark. Och större delen av vintern tillbringar Leek i sin verkstad. Beställningar kommer även från andra socknar utanför Delsbo, och ofta har han mer arbete än vad han hinner med.
På hösten 1952 kom en flott bil och svängde in på gården och i den åkte den kände radiomannen Lars Madsén. När Leek blev presenterad för honom som korgmakare, så beställde Madsén omgående en korg, men i hastigheten blev måtten på korgen bortglömda.
Den brevväxling på vers som följde mellan Madsén och Leek är värd sitt särskilda kapitel, men slutet på visan blev att radiomannen fick en både stor och rejäl korg av dellbon.
Ni har skjortan på, sa doktorn då Leek stod naken
– Jag har aldrig fått en örfil i mina dagar eller givit någon en smäll, säger Leek och ändå växte han upp på den tiden det hörde till en auktion i Delsbo att någon skulle vara mer eller mindre ihjälslagen.
Men det hindrar inte att han bär en revolverkula i sin kropp allt sedan sitt 19:e år. En vådaskjuten kula sitter i hans bröst, och när Leek häromåret var inne på lasarettet för att röntgenfotograferas, så hörde han doktorns mullrande stämma när som denne kikade på Leek genom apparaten.
Ni har inte tagit av er skjortan?!!!
– Det har jag gjort, sade Leek på sin trygga Delsbodialekt.
– Näe, jag ser att Ni har en knapp på skjortan, mullrade doktorn tillbaka.
Då gick det upp ett ljus för Leek; det var revolverkulan som doktorn såg genom röntgen.
Men en sak är Leek tacksam för, nämligen att denna kula som hans kusin under i friarkväll olyckligtvis avlossade och träffade Leek i bröstet. Inte gick in i lungan, som Delsbodoktorn till en början trodde att den hade gjort, utan kulan hade svängt runt lungan och följt revbenen.
Gick ner sig tre gånger på Morasjön
Som 18-åring var Leek med på en skridskofärd över Morasjön som var nära att kosta honom livet. Inte mindre än tre gånger plumsade han i. De båda första gångerna lyckades han taga sig upp själv, men sista gången kom en bonde honom till hjälp med en hässjestång och det blev hans räddning.
Det var i Ava 1941 som hans liv också hängde på en skör tråd. Bländad av solskenet hade Leek under en sparkfärd råkat köra mellan fram och bakhjulen på en lastbil. Sparken blev kaffeved och Leek släpades medvetslös med lastbilen tills hans ena galosch släppte. Folk som skyndade till trodde säkert att en del av foten också följt med galoschen. Men det räckte med att fotbladet och fotleden var av.
De följande åren var det heller inte så mycket med gubben, som han själv säger. Kuskande mellan lasaretten i Hudik, Gävle och Stockholm, men är nu rätt frisk och kry, bortsett från lite reumatism.
Och hans råstyrka från ungdomsåren har givetvis tonats ned. När han var lilldräng i Delsbo gästgivargård 1903 då var Leek inte bangen att gå omkring med 185 kilo tunga oljefat i famnen. Hans motorcyklar som han puttrat fram med sedan 1922 har inte haft någon lätt börda: 106 kilo muskler och ben. Men nu för tiden föredrar han trampcykel, även om han i år åkt omkring på motorhoj.
Och när vi till sist kommer in på Pensionärsföreningen, då blir Leek eld och lågor; – Du förstår vi var 21 medlemmar, när vi bildade föreningen 1954 och idag (1958) är vi 178 medlemmar här i Delsbo, det är väl bra, och vi har roligt … och i fjol hade vi inte mindre än sex utflykter.
Och roligt har alla de som får höra Leek läsa sina dikter; ”Min första mullbänk” eller hur det gick till när han sökte hushållerska, för han är änkeman sedan 15 år tillbaka.
pH.
Anders Persson – Leek avled den 29/1 1962
A. P. Leek från Tomta. Bild ur Delsbo-Kjolen 2005
DEN GAMLA BJÖRKEN
På krönet vid vägen, en hängbjörk där står
och gammal hon redan är vorden.
Hon kanske har stått där i tvåhundrade år
en jätte bland björkar i Norden.
Men skulle man veta allt vad hon har sett
där hon stått som en vakt invid vägen.
Av allt hon upplevat av ljuvligt och lett
då bleve man nog helt förlägen
Hon minns nog så väl från barndomens tid
hur mycket var då annorlunda
mången väg som nu finns var då blott en stig
i början av sjuttonhundra.
Hon sett tusentals människor vandra förbi
i dräkter som varit olika
hon känt varje människa, från by och till by,
hon känt både fattiga och rika
Hon sett brudföljen många som ridit förbi
när de redo fram till kyrkporten
hon sett liktåg så långa med kistor uti
när farsoter härjat på orten.
Hon sett tegar som odlats, sett gårdar som byggts
sett folk som arbetat och strävat.
Hos många hon sett att budordet åtlytts,
men att många försökt det att jäva
Hon minns nog också från barndomens år
att vargar och björn fanns i skogen
i minnet hon hört hur slagorna slår
då bönderna tröskat på logen
Men hon minns nog också från forntida dar
hur folket då drabbas av ödet.
När säden stod frusen, för nästan envar
och det blandades bark uti brödet.
Hon glatt sig med folket, när skörden blev god
men sörjt när den härjats av kölden.
Hon såg och en gång, med förfäran i mod
när kyrkan förstördes av elden.
Och även Lång-Lasse hon någon gång såg
då förbi han körde med hästen.
När som han for ut och på eget bevåg,
han tömde bort lönnbrännarmäsken
Vid sidan om vägen en stenmur där finns
som lagts, av nu multnande händer.
Hon har nog ej glömt dem, för henne de syns
då hon blicken mot stenmuren vänder
Hon mycket har sett som gjort henne glad
men ock mycket som gjort henne dyster,
Hon såg häromåret, en varm sommardag
när åskan slog ihjäl hennes syster.
På sistone har hon så mycket dock sett
att hon knappast det hela kan fatta.
För så har ej folket, sig fordom betett
de far som de vore besatta.
De åker i vagnar stora som hus
som far som ett hiskligt vidunder.
De far så det stänker, båd stenar och grus,
från hjulen som snor där inunder.
Och i luften de rider på fåglar så stor
tusen gånger större än örnen.
Och framtill där sitter en vinge som snor,
och de brummar långt värre än björnen!
Hon minns från sin ungdom hur folket då gick
att så råg uppå svedjor i skogen.
Och nu ser hon på åkern, en konstig manick
som drar båd harven och plogen.
Men nu är hon gammal, hon kanske är svag,
kanhända hon murknat i märgen.
Ty på hennes grenar, nu växer det lav
och stenmuren är svart uti färgen.
Men än kan hon leva i femtio år
ja kanske till hundra hon orkar.
Och än skall hon grönska, varendaste vår
om ock någon av grenarna torkar.
För än har hon styrka, dess krona är vid,
och stammen 3 meter vid roten.
Så än kan hon länge vid Midsommartid
ännu bli en prydnad för orten.
Av, Anders Persson Leek 1880 – 1962
Kjell Ekelöf vill lägga till några saker som han känner till.
Motorcyklar 1924: X1154, Excelsior, Lantbrukare Leek A. P. Tomta.
Excelsiorn hade sidovagn.
Jag har hört att han hade en BSA som såldes under krigsåren då det var
svårt att få tag på däck. Däremot minns jag en svart Husqvarna 89 cc som
stod på Lekens loge i Tomta.
Excelsiorn. Det har berättats att Leek och två andra personer var till
Ljusdal för att köpa sprit. Innan hemresan smakade de alla på de inköpta
varorna. På hemresan körde Leek i diket så att han som satt bakpå ramlade
av, men den som satt i sidovagen klarade sig förstås.
Båda måste nu skjuta på för att hjälpa motorcykeln upp på vägen, väl uppe for Leek i väg som inget hänt, och kvar i diket blev två överförfriskade herrar.
Man har även berättat att han en gång monterade av sidovagnen, vilket resulterade i en
rejäl omkullkörning, han hade ju inte behövt hålla balansen tidigare.
Jag också hört berättas att Leek hade varit på dans och under hemvägen
gick och spelade dragspel. Det var mörkt, och en överförfriskad person
längre fram på vägen sköt mot ljudet. Kulan gick genom dragspelsbälgen och
in i bröstbenet på Leek. Enligt hans egen uppgift kunde skottet liknas vid:
”ett hammarslag så jö tratta på aschle”. Han fick en missfärgad förhårdnad
där kulan satt och när han var till läkare ville denne ta bort kulan, men
det tillät inte Leek.
Berättat av Sval -Kjell
Vart tog Leeks alla dikter vägen?
Jag skulle med stort intresse vilja ta del hans dikter. Vet du var de finns, var snäll och ta kontakt med mig.
Rättelser och kompletteringar mottar vi varmt och tacksamt
Om du gillar den här sidan och vill stödja vårt arbete är en gåva eller en donation senare, mycket välkommen till Dellenportalens konto 6408-619 968 508 Handelsbanken Hudiksvall
Du kan även Swisha din gåva till 073-600 42 78
Tack för din gåva – tillsammans kan vi glädja andra
Tack för ditt besök och välkommen åter!
Sammanställt januari 2011 av Åke Nätterö
Dellenportalen | Åke Nätterö | Anderbo 62 | 824 78 Bjuråker | Tel 0653-600 62