Älgebo anlagd av Nils Fredlund 1799 mot 35 frihetsår, nedsatt till 20 år vilka 1819 upphörde. Överläts 1818 till nybyggaren Lars Andersson mot frihet till 1823.
Här saknar vi bilder på både hus och människor – hjälp oss om du kan!
Läs om Betlehem på Hällås.
Läs om bosättningen på Krankmyran.
Läs om Björnjägaren från Naggen.
Läs om Damastvävaren på Sörnaggen.
Läs om Vakåsen.
Läs om Remman.
Läs om Geholm.
Läs om Trossnarven.
Läs om Posten i Bjuråker och den legendariske lantbrevbäraren Jöns Düsswold från Valsjön
Läs om Vägarna i Bjuråker.
Läs om Jakt och skytte.
Använd sökfunktionen
Tryck ner Ctrl, håll kvar och tryck ner tangenten f och släpp. I sökrutan upp till höger eller ner till vänster beroende på vilken dator du har, kan du söka vad du vill i det här dokument.
Mejladressen till oss hittar du längst ned på sidan
Älgebo
Karta över Älgebo från 1936
Karta över Älgebo från 1958
På älgbevakning under påsken i Norra Helsinglands skogsbygder
NY TIDNING FÖR IDROTT N:r 17 den 24/4 1913
Under påskhelgen ”fira” skogsborna. Större delen af dem har väl skaffat sig myckjom dryckjom, hvaraf de njuta med en liten tillsats af mocka, hvila och ta igen sig, tills jobbet börjar på ny kula efter helgen. Men det finnes äfven åtskilliga svarta får bland dem. De rengöra sina muskedunder och ladda skarpa skott i patronerna samt afvakta otåligt första präktiga skarföre, då de i tidig morgontimma och med sina utmärkta älghundar, vanligen af jämtras, ge sig ut på skidor att spana efter storvildt, efter vårt ädla och ståtliga villebråd älgen, som denna tiden af året är så illa utsatt för de lagbrytares knep. Ty skaren bär väl skidrännare och hundar, men för älgen bär det igenom, i synnerhet då han börjar tröttas; skaren skafver småningom af huden och köttet på benen, och han går då en säker och plågsam undergång till mötes.
Nåväl, det var för att denna tid söka afstyra dylika illdåd och till laga näpst befordra illgärningsmän, som en kamrat och jag med hvar sitt förordnande som älgpolis på fickan den 20 mars startade på skidor och med späckade ryggsäckar från Nybo anhalt i Ljusdals socken i norra Helsingland styrde hän öfver okända vidder. Ty verksamhetsfältet var stort och utgjordes af fem socknar, hvilka vi skulle genomsöka och göra osäkra för fienden.
I Nybo togo vi in hos ”Flursgubben”, där vi bjödos på kaffe och därtill mera eldande drycker, hvilka vi dock med tanke på förestående strapatser ej torde smaka. Här hade vi således tydligen den första i inledningen omnämnda gruppen representerade, i synnerhet som värden var 92-årig och ej stridbar.
Efter en half timmes rast gåfvo vi oss af, och kolvägen vi följde gick rätt uppför en bergås, porten till höglandet. Termometern visade vid afresan från Nybo på 0º, och i form af veritabla ”handskar” föll den hvitaste snö. Att från stadens buller och smutsiga gator direkt förflyttas till dessa snöhvita pelarsalar, där intet annat ljud afbryter tystnaden än någon hackspetts pickande läte eller torrakens knakande samt suset i trädens kronor, regleradt af vindilarne, det kan man kalla att känna nyhetens behag. Här och hvar gick räfvens pärlbandslika spår fram öfver den bländhvita ytan och harens trajande rundt någon trädgrupp. Ett i sanning pittoreskt landskap, väl så ödsligt, då vi foro öfver myrarna mellan deras mariga trädformer, men storslaget, då från bergknallens krön ögat öfverfor nejden. Några kolkörare, svarta som kol, mötte vi. Vi frågade dem efter genaste vägen till Nyskogen, där en nybyggarefamilj bodde och där vi tänkte kinesa den första natten. Och vi fingo en beskrifning på aftagsvägar till höger och vänster i sådan mängd, att vi föredrogo att reda ut härfvan själfva. Det blef heller inte svårt hvad väg beträffar, ty de voro samtliga utplånade genom det starka snöfallet. Föret var miserabelt, snön klabbade, och vi tvingades att skrapa skidorna, i ständig växling. Så kommo vi fram till en dammbyggnad, och ute på isen arbetade timmertummarelaget, hvarför dess koja stod tom. Här togo vi in, gjorde upp eld i öppna spisen och värmde oss med en kopp kaffe, torkade kläderna och inväntade boställshafvarna.
Härunder hade vi god tid att taga stugan i skärskådande. Den var tät och väl timrad, men dörren verkade ”gitter”. På hyllor och bord samt i de lediga sängplatserna lågo matvaror och klädespersedlar i brokig blandning. Golfvet gaf vid ytligt betraktande intryck af att var ett med jorden, men då jag skrapade med klacken, framträdde en plankas ljusare färg. Likaså tycktes bordet vara förfärdigadt af afrikansk valnöt och kaffekopparna med! Så insmorda voro de! Yngste man i laget tog dock på kvällen itu med att diska, ty ”nu stundade helg”, menade han. Kanske skämdes han också lite för sitt främmande. I den öppna härden flammade muntert vår brasa af töre, men draget var dåligt, ty endast hälften af röken försvann genom fånget, under det den andra halfparten satte sig att kittla i ögonvrån, och lite emellan måste dörren slås upp på vid gafvel.
Det började redan mörkna, då de väntade infunno sig. Voro vi månne i närheten af Nyskogen? — Nej, ej stort mer än halfvägs. Alltså klokast ligga kvar, i synnerhet som det fanns godt om utrymme här. Ty i kojan hade förut dvalts 36 personer, men nu på grund af helgen, voro här endast 4 man. Och de fyra värdarne, ”farn” och tre söner, visade den största gästfrihet.
Vedförrådet för natten tillsågades af en väldig torrfura utanför knuten och instufvades i kojan, hvarefter matlagningen vidtog. Därvid kokades potatis och amerikanskt fläsk tillsammans i en stor gryta; spadet utgjorde soppan och hela anrättningen åts med sked. Detta är våra skogsarbetares stående rätt. För omväxlingens skull grädda de ”kolbullar”, hvilka bestå af hvetemjöl och vatten, som vispas à la pannkaka. Smeten steks sedan i fläskflott, hvartill kommer en del kol, hvilka spraka omkring från elden och sitta som fläsktärningar här och hvar i bullen. Däraf torde det mystiska namnet härleda sig.
Sedan den spartanska måltiden afätits och några koppar kaffe ”druckits på fat”, kom konversationen i gång. Den rörde sig om väder och politik, hvarjämte gubben stack emellan med någon liten historia. ”Jag låg för några år se’n”, berättar han, ”i en koja, som var så otät och kall, att vattnet rann ned från taket utför väggarna och frös till is innan morron. Vi hade med oss i kojlaget en pojke med yfvigt, svart hår, och på morron, då han skulle stiga opp, börja’n skrika och svära och trodde, att det var någon spegågel, som höll honom i håret. Då satt’en fastfrusen vid väggen och gick kortklippt till skogs den dagen!”
— I sin ungdom hade gubben varit flottare. ”Och en morron” sa han, ”stod vi några stycken på en flotte, och jag högg pickhaken så löst i en stock, så ja’ flög baklänges, då ja’ skulle dra den till mej, men jag slog en hel volt och kom opp på flotten igen så kvicker, att ingen sett, att jag varit i ens. Och då han som stod närmast mej fråga’ mej, hur det kom sej, att vattnet rann å klära, svarte ja, att dä somliga som ligger i så dom svettas”.
Så förflöt tiden. Klockan nio var det tid för dem att ”gå och stilla hästarna”, hvarunder vi slängde oss opp på britsarna och gjorde sällskap med fårskinnsfällarna, slöto ögonen, som runno af röken, och fingo en välbehöflig hvila, ty morgondagen skulle säkert medföra strapatser, en kamp mot de väldiga snömassor, som alltfort vräkte ned.
Kl. 6 på morgonen purrade oss den äldste sonen med kaffe på sängen, hvarefter vi klädde oss i hast och åto ett par smörgåsar och begingo den fauten att inte stoppa minst lika många på oss. Styrde så kosan åt sydost för att korsa vägen Hennan—Skån. Men den var nu totalt bortsopad. Vi funno efter ett par timmars åkning, att vi måste ha korsat den hvarför vi nu ändrade kursen till nordvestlig för att raka vägen nå Skån. Men som vi ej visste, hvar vi ändrat riktningen, hade vi ej heller stor nytta af kartan. Och att se något från bergknallarna var otänkbart i det täta snöfallet. Alltså framåt så godt som på måfå! Vi arbetade oss fram genom snåriga och kilometervida gamla ”brännor”. Mycken förtret vållade oss de talrika s.k. ”böjorna”, öfversnöade, bågböjda ungträd, hvilka fingo en mängd kullerbyttor på sitt konto.
Och snöklumpar mellan tröjan och ryggen! Våra löpskidor skuro djupt ned. Vi insågo dock deras oumbärlighet, när vi råkade stödja för tungt på endera staven, ty då försvann denna plus armen i djupet. En afbruten skida innebure ägarens sannolika undergång.
Kommo så fram till Svåga älf, som vi efter allt snärjandet i snårskogen ansågo rådligast följa. Men skulle vi åka uppför eller nedför? Vi valde förstås det felaktiga alternativet, vi foro utför. Här och där fingo vi kroka för svarta farliga fläckar, markerande svaga ställen, och stundom knakade det under skidorna. Vid en öde flottarekoja stodo vi i valet och kvalet, om vi skulle öfvernatta eller ej. Men det skrek i magen, och matförrådet bestod af två äpplen och en bit Rochefortost, och ingen yxa hade vi för att få en eld till stånd! Vi räknade ut, att mörkret ej gärna kunde insvepa oss före kl 5, och nu var hon blott tre. Framåt alltså, strax därefter nådde vi en damm, som korsades af en annan än förenämnda väg till Skån, där vi voro en timme senare. Aldrig har jag sett en röd stugukvist lysa så lockande som Skåns gafvel nu gjorde. Vi mottogos ”med värme” af skogvaktarens familj, fingo god mat och många historier till lifs och som afslutning på dagen en god säng.
Ekis studerar kartan
När njuter man mera af dessa faktorer än efter en dag som vår?
Några älgspår hade vi knappast sett till, ty sådana dagar som denna, står älgen stilla och ruskar på sig i ett tätt snår.
Följande dagen företogs en utflykt till Walsjön och trakten däromkring, i vårsol och tö. På kvällen var luften klar och kall, lofvande oss ett härligt skarföre till morgondagen. Öfver bergsträckningarna i öster stiger månen sakta och majestätiskt och omger sig med ett skimmer af rödviolett dager. Vi stå på förstubron och beundra det fagra skådespelet; vi se färgerna skifta, och vi glömma oss kvar i vår position, tills månskifvan som en blekgul fackla står högt öfver trädtopparna i en slöja af silfver.
Skånborna sola sig förstukvisten
På älgbevakning under påsken i Norra Helsinglands skogsbygder
(forts. från ovanstående)
NY TIDNING FÖR IDROTT N:r 18 den 1/5 1913
12º kallt på morgonen den 23, då vi lämnade Skån med Geholm som första anhalt, ¾ mil från utgångspunkten. Hejsan, hvilken fart i utförsbackarna, och som den skrala vägen genom skogen gick i otaliga bukter och finter var det hardt när omöjligt att klara sig för små otrefliga intrång i täta snår af gran och fur. I Geholm kände landbond’ igen oss och yrkade envist på att få för gammal vänskaps skull skjutsa oss gratis öfver bergen till den en mil därifrån belägna Elgebovallen. Som han var ”påskhelgsdragen” och envis som synden, hade vi ej annat val än att gå in på förslaget för att inte stöta för hufvudet. Och hvad han dessförinnan pinade i oss kaffe, den ena koppen efter den andra, af pur välmening förstås. Precis som om man skulle vara för blyg att tordas ta för sig mer! ”Ä, drick mer kaffe ni, dä ja’ som bjur!” Det påminner mig om ett obehagligt äfventyr i den vägen, som skogvaktaren på Skån sade sig ha varit ute för. Han var en dag ute och afsynade kojorna åt trenne huggarlag. I den första kojan bodde fyra man, hvilka hvar i sin tur bjöd på kaffe. I den andra, där 6 man logerade, gick honom på samma vis, och med förtviflan i hjärtat gick han så till det återstående huggarelaget, en styrka på 10 man. Och hos dem pinade han i sig åtta koppar, det blef honom omöjligt att tillfredsställa alla tio. Och så kom ett rykte ut, att den nye skogvaktaren var en stram en, han ville inte ha deras kaffe eller dricka med dem. Men skogvaktaren fick magen i olag och låg sjuk i fyra dagar efter den betan. Och ändå ansågs han stram!
Men nu voro vi i ett åkdon, inbäddade i hö och på färd mot Elgebo. Hästen hade det stretigt och sjönk ned till bogen i den lösa snön (ty vårsols värme hade redan bräckt skaren), men vår värd blef rasande, så snart vi gjorde ansatser till att stiga ur. Midt på Elgebosjön togs ett kort af skojar-lasset, hvarvid bonden, som för vår skull satt på sig ”finskorna”, steg ur åkan och sjönk ned nästan till knäna i vatten. Så förrädiska äro denna tid sjöarna, trots det snöhvita öfverdraget, i våra skogstrakter. Men så blöt han än var, sjöng han för oss och berättade ”historier”, karakteristiska för lifvet här uppe i nordvästra Bjuråker. ”När vi ska med lik till kyrka”, sa’ han, ”måste vi ha ihjäl en karl till för att klöfja ska väga jämnt”.
I Elgebo träffade vi samman med några ortens ungdomar, som skulle fram samma väg som vi. De voro nämligen klara att på skidor gå öfver till Korpåsen i Hassela, en knapp mil därifrån. Ty där skulle på e.m. hållas nykterhetsföredrag med dans som afslutning. De gjorde sig emellertid ingen brådska, ”ty”, sade de, ”hinna vi ej till föredraget, så komma vi alltid till dansen”. Sålunda lämnade vi Elgebo, 5 man på skidor och Elgebo-Lars sist på trögor. Snön var kram, och marschen gick i nådig tågordning tvärs öfver en bergsträckning, öfver Bosjön och uppför en höjd, på hvars sydsluttning den stora byn Korpåsen är belägen. Härifrån hade vi en i sanning storslagen utsikt öfver en oändlig rad af berg och sjöar. Vi togo nu in hos en veritabel tjufskytt för att höra, ”hur landet var beläget”. Han klagade öfver att han nyligen blifvit uppsagd från sitt arrende, därför att han ”hade för mytje kött” en gång vid rättstjänarens visitation. Att det var älgkött, han åsyftade, behöfver knappast påpekas! Han gaf oss muntligt ett förslag till ny jaktstadga, som då blefve kuriös nog. Till kväll bjöd han på seg lutfisk och därefter någonting som skulle vara i stället för bädd. Denna bestods oss i en kvadratisk låda, hvars sida var cirka 1,5 meter, och i hvilken vi stufvade in oss bägge. Men var sängen gjord för två, var täcket säkerligen afpassat för endast en, hvilket bevisades af ” de kalla kårerna” under natten och snufvan morgonen därpå. Ty glöden i den öppna spisen falnade småningom, och rumsvärmen försvann genom det vidlyftiga rökfånget.
På morgonen den 24 startade vi i blidväder och snöyra från Korpåsen ned mot Hassela kyrkby, en färd på dryga tre mil. Föret var segt, och motlutarne sögo, ty skidorna voro nyvallade och bakhala. Den sista milen, från Gräsåsens fäbodar, gick betydligt flottare än de föregående, ty dels hade fästet klarnat i en hast och solguden lät sina blida ögon hvila på det blänhvita, nyss öfverbrädda täcket, som därunder snarligen bytte aggregationstillstånd, dels bar det af ideligen utför, sedan vi lämnat Stakholmshöjden, någon kilometer från Gräsåsen. Min kamrat liknade därför vår färd vid stockarnas dans utför flottrännan. Ty vi åkte utför ett par kilometerlånga backar med god fart utan att behöfva anlita stafvarna.
Men innan vi lämna det sistnämnda bergets krön och ila utför, kosta vi på oss en liten rast för att beundra ett sannskyldigt skaparens mästerverk. Vi mena kartan, som ligger utbredd för våra fötter. Solen står öfver bergen i sydväst. Den låter den för turister och botanister välkända Elfåsen kasta sin breda skugga öfver Hasselasjön, medan Torsåsen på sjöns nordsida framstår i full belysning, och fönsterrutorna i kyrkbyn långt under våra fötter glimma som glöd.
Väl i Hassela åkte vi direkt till ”gästis”. Och ej hade jag hunnit lösa upp skidbindningarna, förrän jag till min överraskning hörde mitt namn ropas och en svärm ungdom omge mig. Det var släkt och vänner från goda staden Hudiksvall, som tillbringade påsklofvet med skidutfärder i denna för sin naturskönhet välbekanta trakt. Lejonparten af samlingen begaf sig efter den välsmakande middagen upp på den ett par km aflägsna Torsåsen, men vi två resenärer måste under tiden sörja för torkning af kläder och framförallt pjäxorna, genomblöta af snösörjan. På kvällen dukades långbord, och glädjen stod högt i tak. Inemot midnatt spände vi åter på fortkomstledamöterna och foro till skogvaktaren i Berge, hvilken lofvat hysa oss öfver natten och där vi också fingo godt logi.
Lätt löpte skidorna morgonen den 25 på den fasta skaren. Vi styrde kursen rakt söderut. Öfver Hasselasjön, tvärs öfver västra sidan af Elfåsen, emellan den ännu högre Nipåsen och Rödkullen, hvarifrån vi kunde glädja oss åt konstant medlut, bar det af mot Strömbacka Bruk, ett par mil från Hassela. Vi hade tänkt rasta här, men som solen redan börjat alltför starkt göra sin myndighet öfver föret gällande, fortsatte vi omedelbart ned till Moviken. Jag skrifver ”ned” ty hela afståndet orterna emellan utgöres af en halfmil lång skarp backe. Moviken är ett brukssamhälle i nordligaste hörnet af Norr-Dellen. Ett naturskönt läge med perspektiv öfver de båda Dellensjöarna, omkransande af blånande berg. Det var Helsinglands onekligen fagraste nejder, mångbesjungna i saga och sägn, vi nu hade framför oss.
Väl underkunniga om därvarande chefens aldrig svikande gästfrihet, åkte vi direkt fram till inspektorsbostället. Och våra förhoppningar slogo ej fel. De öfverträffades! Strax vi kommit in och blifvit varma i kläderna, sattes fram för oss ett väldigt fat nygräddade våfflor. På detta gaf oss värden ”beting”, och vi åto nästan i kapp, men misslyckades dock att knäcka ”bottenskylan”. Det var ju ”våffeldagen” i dag; det hade vi inte tänkt på förut. Sålunda ett par hungriga vargar mindre! Efter måltiden visade oss inspektor Lagerholm omkring i Masugnen, och ronden gjordes i kringliggande bygd. Från boställets veranda beundrade vi åter den härliga taflan, flera kvadratmil stor och badande i kvällssol. Alltför hastigt förbyttes dagen i natt under muntert samspråk. Innan vi intogo supén, föreslog oss värden ett bad, hvilket han ej behöfde säga oss två gånger. Invid en bäck och i förbindelse med ångpannehuset låg badinrättningen, inrymmande badstu, badkar och dusch, ett ångskåp ej att förglömma, och vi pröfvade på alltsammans. Och efter kvällen en god bädd och stärkande sömn, välbehöflig för den väntande färden öfver Dellarne, två mil dryga. Ty sunnanfläktarna borttogo totalt allt hopp om skarbildning.
Inspektor Otto Lagerholm med masugnen i bakgrunder
Vi dagteckna den 26 mars. Det var med saknadens känsla, för att inte säga vemodets, vi började denna vår sista frihetsdag. Den ene skulle ju nu återvända till föreläsningarnas dagliga mångfald i hufvudstaden, den andra till expeditionsrummets ”inom fyra väggar”. Således åto vi kl 8 på morgonen afskedsmåltiden med vår välvilliga värd. Tiden var begränsad, och vi måste trots de 12 graderna plus gå mot den rakt i söder belägna Fredriksfors station, hvarifrån ånghästen förde oss mot Hudiksvall, där skilsmässan skedde.
Ekis
KÄLLA: Kungliga Biblioteket
AVSKRIFT: Viveca Sundberg
Vilken skidfärd!
Skidfärden började i Nybo (Hälsinge-Nybo) i Ljusdal upp till Älgebo i norra Bjuråker över Hassela, Strömbacka och Moviken, för att avslutas med en 20 km lång färd över Dellarna fram till Fredriksfors järnvägsstation, där man troligtvis tog tåget.
—15Y2—Hassela -Bergsjö släktbok
1 JACOB OLOFSSON, * 6/9 1790, s. t. nybygg. Olof Jonsson Plåt i Frisbo, Bjuråker. G. 1822. Nybygg. i Elgebo, Bjuråker. Bonde i Korpåsen s3, Hassela 1843. † 23/11 1860.
(X4)35G9 GERTRUD JONSDOTTER, * 28/3 1797, d. t. bonden Jon. Christoffersson i Trossnarv, Bjuråker.
OLOF, * 20/11 1824
GERTRUD, * 6/7 1828 3
SIGRID, * 11/10 1831 2P39
ANNA, * 22/11 1834 26Y3
INGRID, * 21/1 1837. † 31/3 1837 (mässling)
—31B3— Uppgifter ur Delsbo – Bjuråker – Norrbo släktregister
1 JACOB OLOFSSON, * 6/9 1790, s. t. nybygg. O. Plåt i Frisbo, Bjuråker. G. 1822. Torp. i Elgebo, Bjuråker. Utfl. t. Hassela 1843.
35G9 GERTRUD JONSDOTTER, * 28/3 1797, d. t. bonden J. Christoffersson i Trossnarv, Bjuråker. Utfl. t. Hassela 1843.
JONAS * 22/12 1822. † 14/1 1823 (håll o. stygn)
OLOF * 20/11 1824. Utfl. t. Hassela 1843
GERTRUD * 6/7 1828. Utfl. t. Hassela 1843
SIGRID * 11/10 1831. Utfl. t. Hassela 1843
ANNA * 22/. 1834. Utfl. t. Hassela 1843
INGRID * 21/1 1837. † 4/3 1837 (mässling)
—35G17—
(Y48) ANDERS PEHRSSON, * 23/9 1785 i Stöde sn, V.-norrl. G. 1/5 1811. Änkl. o. omg. 26/1 1823. Torp. i Älgåsen, Bjuråker. † 11/1 1835 (slag).
9 INGRID JONSDOTTER, * 29/6 1789, d. t. bonden J. Christoffersson i Trossnarv 1, Bjuråker. † 31/1 1822. Begravd i Jättendal.
59D1 BRITA PÅHLSDOTTER, * 17/9 1791, d. t. torp. P. Ersson i Älgåsen, Bjuråker. † 10/1 1872 (ålder).
HELENA * 28/8 1811. Utfl. t. Bergsjö 1827
GERTRUD * 17/2 1813. Utfl. t. Gävle 1832
INGRID * 6/2 1815. Utfl. t. Hassela 1831
ANNA * 18/4 1817 48F6
MARGRETA * 22/11 1819 26
BRITA * 17/11 1816 (styvd.) Utfl. t. Rogsta 1838
PEHR * 9/4 1823 27
CARIN * 31/3 1828 44A8
ERIK * 8/8 1830 28
MARGRETA * 18/5 1834 99
—48F6—
4 JOHAN LARSSON, * 7/4 1815 i Änga. G. 1840. Torp. i Elgåsen, sen. husman i Björsarv, Bjuråker. † 4/9 1891 (kräfta)
35G17 ANNA ANDERSDOTTER, * 18/4 1817, d. t. torp. A. Pehrsson i Elgåsen. † 20/9 1904
LARS * 27/6 1841. † 23/9 1841
LARS * 15/8 1846 7
—44A10—
(X15) JONAS OLSSON, * 17/3 1814 i Hassela sn, Gävleb. G. 13/4 1857. Torp. i Elgebo, sen. landbonde i Trossnarv 3, Bjuråker. † 28/1 1892 (slag).
4 ELISABETH OLOFSDOTTER-STAF, * 23/4 1823, d. t. nybygg. O. Staf i Vakås, Bjuråker. † 30/1 1893.
OLOF * 23/4 1860
—5D19—
10 PEHR ANDERSSON, * 24/6 1820, s. t. torp. A. Andersson i Bricka. G. 9/5 1847. Kol. o. torp. i Sördala. Sen. landbonde i Älgebo, Bjuråker. † 17/3 1908.
6D4 CARIN JONSDOTTER, * 8/9 1820, d. t. sågv.-arb. J. Larsson i Svågholm, Bjuråker. Utfl. t. Ramsjö.
ANDERS * 7/1 1849. † 1/2 1930
KJERSTIN * 5/4 1853. Utfl. t. Forsa 1877
JONAS * 28/1 1857. Utfl. t. Ramsjö
—23H16—
9 LARS JOHANSSON, * 21/8 1827, s. t. sold. J. Djerf i Norrdala. G. 29/10 1848. Änkl. o. omg. 26/ . 1853. Landbonde i Elgebo, Bjuråker. Utfl. t. Stöde, V.-norrl., 1869.
(X3) CECILIA SVENSDOTTER, * 11/4 1813 i Bergsjö sn, Gävleb. † 10/7 1851.
10C5 CATHARINA CHRISTINA LARSDOTTER, * 6/5 1827, d. t. kol. L. Olofsson i Sniptorp, Bjuråker. Utfl.
MARGRETA CHRISTINA * 19/10 1847. Utfl. t. Forsa, Gävleb., 1867
ANNA CATHARINA * 21/10 1849. Utfl. t. Forsa, Gävleb., 1867
BRITA ELISABET * 16/11 1854 54B5
MARIA CECILIA * 1/1 1862. Utfl. t. Stöde, V.-norrl., 1869
LARS JOHAN * 4/7 1864. Utfl. t. Stöde, V.-norrl., 1869
—53E3—
(S44) OLOF OLSSON, * 26/9 1854 i Lysvik, Värml. G. 22/9 1883. Landbonde i Älgebo, Bjuråker. Emigr. t. N. Amerika 1887.
2 ANNA MARGRETA OLSDOTTER, * 1/4 1854, d. t. bonden O. Jonsson i Vakås, Bjuråker. Emigr.
OLOF EMIL * 11/5 1882. † 28/6 1884 ( difteri)
OLOF EMIL * 28/7 1885. Emigr. t. N. Amerika 1887
Torpet i Elgebo
2F7— Forsa – Hög släktbok
1Å5 OLOF SAMUELSSON, * 27/9 1808, s. t. bonden Samuel Ersson i Åkre 1. G. 2 ggr. Bonde i Flatmo 2. † 16/5 1894
38S4 KERSTIN ANDERSDOTTER, * 26/12 1812, d. t. bonden Anders Jönsson i Sörhoga 1. G. 1833. † 3/8 1859.
10R8 HELENA OLSDOTTER, * 1/1 1819, d. t. bonden Olof Persson i Rumsta 1. G. 6/5 1863. † 27/3 1907.
KERSTIN, * 18/9 1837 1Å7.
BRITA, * 24/5 1847 15S1.
Bouppteckning efter Olof Samuelsson den 5 – 6 juni 1894 visar ett överskott på 41 124 kr. Då var fastigheten i Flatmo inte medtagen. Bara en Torparlägenhet i Elgebo, Bjuråker som värderats till 200 kr. Den såldes senare för 6000 kr, som det verkar till dottern Kerstin Olsdotter eftersom den finns med i hennes bouppteckning.
Läs mer om Olof Samuelsson i Flatmo.
—48F6—
4 JOHAN LARSSON, * 7/4 1815 i Änga. G. 1840. Torp. i Elgåsen, sen. husman i Björsarv, Bjuråker. † 4/9 1891 (kräfta)
35G17 ANNA ANDERSDOTTER, * 18/4 1817, d. t. torp. A. Pehrsson i Elgåsen. † 20/9 1904
LARS * 27/6 1841. † 23/9 1841
LARS * 15/8 1846 7
—35G45—
27 ANDERS PEHRSSON–ÅS, * 21/10 1860, s. t. husman P. Ås i Ö. Stråsjö, Bjuråker. G. 1/6 1883. Arb. Bos. i Ö. Stråsjö. Utfl. t. Strandäng, Delsbo, 1909, sen. bos. i Älgebo, Bjuråker.
(T26) KERSTIN FORS, * 28/12 1859 i Hällefors sn, Ör. † 3/5 1911.
ELIN LOVISA * 3/5 1883. † 20/1 1885 (scharlakansfeber)
JOHAN ADOLF * 20/12 1885
PER ALBIN FELIX * 7/6 1887 65
HILDUR KAROLINA FÖRNELIA * 19/4 1889
ANDERS KONRAD SIGFRID * 13/1 1891
JONAS ALBERT TEODOR * 22/4 1893. Jordbr.-arb. Våtmor 12, Bjuråker
KARL HENNING * 17/4 1895. † 26/10 1895
ERIK WALFRID * 5/10 1896. † 1/5 1897
FREDRIK LINUS LEANDER * 25/8 1898. † 13/12 1898
LAMBERT FERDINAND * 20/3 1900. † 16/4 1901
KARL ADRIAN HJALMAR, tv., * 11/11 1902. † 9/1 1904
EDVARD LINUS GOTTFRID, tv., * 11/11 1902. † 18/5 1904
HELGE GERHARD JULIUS * 11/7 1905. † 27/7 1905
—24A19—
(Z47) JOHAN OLOF ROS, * 30/4 1872 i Stugun, Jämtl. Infl. fr. Stöde 1894. G. 22/9 1894. Arb. Bos. i Elgåsen, Bjuråker. Utfl. t. Tuna sn, V.-norrl., 1901.
7 ANNA STINA SUND, * 17/7 1869, d. t. torp. P. Sund i N. Storås, Bjuråker. Utfl. t. Tuna sn, V.-norrl., 1901.
HANS PETTER * 28/3 1888. Utfl. t. Tuna 1901.
—28B3—
1 PEHR ERICSSON, * 27/4 1781, s. t. bonden E. Ericsson i Trossnarv, Bjuråker. G. 1810. Torp. i Elgåsen, Bjuråker. (Död i Sth.)
(Y54) ELISABETH PEHRSDOTTER, * 21/3 1779. Infl. fr. Torp. Utfl. t. Torp, V.-norrl., 1828.
ERIC * 4/5 1812. Utfl. t. Torp, V.-norrl., 1828
PEHR * 8/5 1814. Utfl. t. Torp, V.-norrl., 1828
JONAS * 3/9 1817. Utfl. t. Torp, V.-norrl., 1832
LENA CAJSA * 15/12 1820. Utfl. t. Torp, V.-norrl., 1828
—5C2—
43A30 OLOF PEHRSSON-THYR, * 1/1 1839, s. t. sågställ. P. Dahlberg i Ahlsjö, Bjuråker. G. 26/12 1860. Torp. i Elgåsen, sen. i N. Storåsen, Bjuråker. † 19/5 1915.
1 MARGTA KRÅM, * 28/10 1834, d. t. kol. J. Kråm i Furuberg, Bjuråker. † 8/6 1888 (lunginflammation).
PER OLOF * 1/11 1861. Utfl. t. Alnön, V.-norrl., 1900
BRITA ELISABET * 10/9 1869 3
MARGRETA KRISTINA * 7/10 1812 4
JOHAN * 15/12 1874 5
ANDERS ERIK * 1/2 1876 6
HANS FREDRIK * 7/8 1879. Bos. i Storåsen
—31C5—
2 ERIK OLOFSSON-STRAND, * 8/7 1828, s. t. sold. O. Strand i N. Storåsen. G. 5/10 1851. Torp. i Elgeås, sen. i Nyåker, Bjuråker. † 8/10 1881 (hjärtlidande o. vattusot).
6E8 BRITA NILSDOTTER, * 17/3 1830, d. t. torp. N. Olofsson i N. Storås. † 11/12 1919.
KJERSTIN * 8/12 1851 5B15
ANNA * 16/3 1854 43A18
BRITA * 10/1 1860 5F15
MARGET * 6/7 1870. † 25/8 1870
—54B5—
3 MATS PEHRSSON, * 1/3 1844, s. t. landbonden P. Erssson i Geholm, Bjuråker. G. 17/10 1881. Landbonde i Elgebo, Bjuråker. † 1/5 1931.
23H16 BRITA ELISABET LANDOTTER, * 16/11 1854, d. t. landbonde L. Johansson i Elgebo. † 8/2 1934.
KATRINA KRISTINA * 4/3 1875. † 11/8 1893 (drunknat i S. Vågaälven)
BRITA GRETA * 26/11 1879 10
ERIK AXEL * 31/3 1882 11
PEHR LEANDER * 28/2 1884. † 25/1 1893 (difteri)
LARS OSKAR * 12/12 1885. Utfl. t. Naggen, Ramsjö 1911
ANNA MATILDA * 3/11 1887 12
EMMA ELISABET * 13/4 1890 13
IDA MARIA * 15/5 1892 5C6
PER RICKARD * 8/4 1895 14
FLICKEBARN * 8/10 1897. † 8/10 1897
OLOF VIKTOR * 10/11 1899 15
—54B11—
5 ERIK AXEL MATSSON, * 31/3 1882, s. t. landbonde M. Pehrsson i Elgebo, Bjuråker. G. 7/12 1906. Arb. i Elgebo. Utfl. t. Ramsjö 1908.
(X15) ANNA MATILDA NILSDOTTER, * 2/7 1888 i Hassela, Gävleb. Infl. 1906.
ERIK HELMER * 26/4 1906. Utfl. t. Ramsjö 1908
KRISTINA * 22/3 1908. † 12/4 1908
—54B12—
5 ANNA MATILDA MATSDOTTER, * 3/11 1887, d. t. landbonde M. Pehrsson i Elgebo, Bjuråker. Utfl. t. Ljusdal 1914.
KARL HELMER * 5/9 1908. † 24/7 1910
ANNA ESTER KRISTINA * 28/8 1911. Utfl. t. Ljusdal 1914
OLGA MARTA ELISABET * 12/4 1913. Utfl. t. Ljusdal 1914
—54B13—
5 EMMA ELISABET MATSDOTTER, * 13/4 1890, d. t. landbonde M. Pehrsson i Elgebo, Bjuråker. † 14/3 1933.
LARS VILHELM * 27/11 1909 (Mattsson. Pelkens)
KARL HELMER * 11/4 1913. Arr. i Geholm 11, Bjuråker
GERDA ELISABET * 2/3 1919 (X6)32M12
ASTRID LINNÉA * 28/3 1921 20
ERIK FOLKE * 14/4 1931. † 25/7 1931
—54B14—
5 PER RICKARD MATTSSON, * 8/4 1895, s. t. landbonden M. Pehrsson i Elgebo, Bjuråker. G. 25/6 1927. Bageriäg., sen. chaufför. Bos. i Skåsvedja, Tjärna 55, Bjuråker. Läs mer om Pelle Mattsson.
(X6)21L9 GUNILLA KRISTINA FALK, * 13/11 1897, d. t. skogsarb. P. Falk i Skärås, Bjuråker.
Byggnaden vid Älgebo 1960-talet
Karta över Älgesjön från 1958
Rättelser och kompletteringar mottar vi varmt och tacksamt
Om du gillar den här sidan och vill stödja vårt arbete är en gåva, eller en donation senare mycket välkommen till Dellenportalens konto 6408-619 968 508 Handelsbanken Hudiksvall
Du kan även Swisha din gåva till 073-600 42 78
Tack för din gåva – tillsammans kan vi glädja andra.
Tack för ditt besök och välkommen åter!
Sammanställt av Åke Nätterö
Dellenportalen | Åke Nätterö | Anderbo 62 | 824 78 Bjuråker | Tel 0653-600 62