Dellenportalen har samlat uppgifter om Mord i och omkring Dellenbygden.
Allt material i den här artikeln är skyddat enligt lagen om upphovsrätt och får inte mångfaldigas utan medgivande.
Mejladressen till oss hittar du längst ned på sidan
Mordet på Orr-Helga i Västansjö 1931
Den mördade Helga Persson
4H40 Helga Persson född i Ramsjö den 6/7 1906. Mördad 28/10 1931
Hennes dotter, Sigrid född 15/3 1928. Utflyttad till Ljusdal 1936
Se filmen om Orr-gården och släkten.
Svartsjukedramat i Bjuråker 1931
Visa skriven av, Anna Bergen i V. Stråsjö
Melodi: I låga ryttartorpet
En visa vill jag sjunga som är alldeles ny,
den handlar om mordet i Västansjö by.
Uti Bjuråkers socken i fagra Hälsingland
där unga Helga Persson har skakat dödens hand.
Jag honom ej vill döma som detta brott utfört
fast det finns många andra därom jag väl har hört,
han nog sin synd får sona om icke här på jord,
så när han möter Helga besudlad med sitt blod
Och denne grymme mannen vars namn Jonsson Skänk
han utav många fruktats men dock ej någon tänkt,
att han en sådan gärning som att ta en flickas liv
han ville sig förnedra med att taga eget liv.
Den unga sköna Helga omtyckt av alla var
och även Skänken sade att hon att hon var mycket rar.
Han henne ville äga att föra hem som brud
men när han ej fick detta han bröt emot guds bud
En annan hade redan av Helga löftet fått
de anande ej något av detta hemska brott
men Skänken ville hämnas på denne unge man
och gjorde förberedelse att döda även han
Helga hade ofta till Skänkens stuga gått
hon brukade utföra åt honom stort och smått
och denna gången skulle hon fönstren sätta in
och hon med det begynte hon var så glad i sinn.
En dag i förra veckan hon sig på väg begav
till stugan där han bodde men gick i en förtidig grav
hon honom ville hjälpa som kommit uti nöd
men därigenom fick hon också sin egen död
När kvällen börjat nalkas och hon sitt verk utfört
då kommit rätta stunden och Skänken henne sköt
en kula genom bröstet och Helga dignar ner
han sedan själv sig dödar de båda finns ej mer.
En ojämn kamp hon kämpat har för sitt unga liv
förgäves hon nu ropar å herre Gud mig hjälp
hon båda händer sträcker igenom fönstret ut
men Skänken ser nu detta och gör ett hastigt slut.
Vad sig fördrog i stugan, strax före skotten föll
det får nog ingen veta ty Skänk i dörren höll
han ville hindra andra att komma till sig in
och fick så ensam vara med mord i uti sitt sinn.
Dock efter första skottet man genast sände bud
till både landsfiskalen och doktorn går ilbud
men när de två anländer de finner dörren stängd
och innanför är golvet och väggar blodnedstänkt.
Med en yxa landsfiskalen på dörren sig beger
när denna givit efter en syn så hemsk han ser
på golvet ligger Helga uti sitt hjärteblod
med genomskjutet huvud ligger mördaren vid ett bord.
Han visar svaga tecken till att livet inte flytt
och nu man genast skyndar det brådska blir på nytt
i bil han genast fördes till lasarettet ner
men hinner dock ej detta han efter vägen dör.
Morddramats rykte sprides med blixtens hastighet
och även bygden var en nu om detta vet
men mången vill dock knappast till ryktet sätta tro
att han den grymme mannen nu äntligt funnit ro.
Nu är Helga borta och sorgen kännes svår
och vid den öppna graven det fälldes mången tår
en söndag i november den åttonde det var
som Helga sista gången ifrån de sina far
Och uppå kyrkogården en skara folk så stor
men tårar skymmer blicken på alla dock jag tror
när nordanvinden skakar de sista löven ner
och sorg och suckar och klagan då en hör
Hon sörjes av en dotter tillika så sin mor
och alla syskon känner att sorgen den är stor
men även många andra i deras sorg deltar
ty glad åt livet var hon och därtill mycket rar.
Dock mången ej kan ana att en ibland dem står
som sörjer mer än andra vid denna unga bår
och den som mest här kämpar var Helgas älskade
hur svårt det är att mista sin allra käraste.
Per Jonsson – Skänk han vilar i en förlitlig grav
och tänk här på ni alla som är svartsjukans slav
se till att ni ej vållar er själv i andras död
se till att ni ej faller i edert blod så röd.
Sina åldriga föräldrar ej denna sorg han spar
och liten är den glädje som de av sonen har
han sörjes nu av fader också en åldrig mor
och ävenså en syster tillika så en bror.
Nu slutar jag min visa den eljest blir för lång
den intet är att prisa den är min första sång
men tänk härpå ni alla att det är verklighet
hur sorglig den vara uti sin enkelhet.
Det ohyggliga dådet i Bjuråker. Ett tragiskt slut på ett tragiskt liv
7F14 Pehr Jonsson – Skänk 5/9 1879 – 28/10 1931 Uppväxt i Ramsjö, ogift.
Saxat ut tidningen 1932
Han var en våldsman och en vilding, det är vad man med full sanning kan säga om honom. Dock hade han nog även kunnat bli till heder istället för till skam, ty han var väl rustad av naturen, mycket begåvad och hade något visst över sig, något som fick ytterligare relief genom hans manligt ståtliga gestalt.
Han var en vacker karl och hade kunnat bli en stark och, i vad han slagit sig på, skicklig man. Men obändigheten i hela hans läggning och natur fick överhand, och så blev han en farlig karl. Man kunde se det då han blev retad. Hans ögon drogo ihop sig till smala springor och blicken stack som en orms på samma gång som hela ansiktet liksom spetsades till ett enda hemskt hotande uttryck. Han måste ha sett förfärlig ut när han kom mot Helga och hon i sin förfäran körde armarna genom de båda rutorna för att påkalla hjälp eller söka taga sig ut.
…(texten saknas) sköt han av sig flera fingrar på ena handen. Senare blev han av med ena ögat – ett skott gick bakåt och ögat var förlorat. Lemlästad blev han genom sina bravader gång efter annan.
Så blev det också på Hedvigsfors i början av 1900-talet. Det hade varit auktion där och det hade gått stojigt och bråkigt till vid densamma. Skänk var där och lurade på en intill auktionsgården boende arbetare vid namn Hellberg, som var fullt på det klara med anfallsplanerna mot honom, samlat andra uppe hos sig till försvar. Det sköts från båda håll, och då Skänk i skymningen syntes komma smygande upp mot gårdarna träffades han i ena benet av ett skott som sänkte honom till marken. Hans kamrater som sett honom falla, bado att få komma upp för att hämta liket, och så avblåstes striden. Död var han ej, men så illa sårad att benet måste amputeras på honom.
Hädanefter var Skänk så illa åtgången att det omöjliggjorde fortsatta upptåg. Han lärde sig skomakeri och arbetade som skomakare först i Ramsjö och sedan i Västansjö. Men överallt och alltjämt var det hetsigheter omkring honom. Han slog sig nämligen nu samtidigt på lönnbränning och var flera gånger tilltalad och dömd härför.
Under de senaste åren arbetade han i det stora hela lugnt och ordentligt med sitt skomakeri – och en skicklig skomakare var han. Men så ville olyckan, att han i fjol våras fick sitt enda öga – det andra var ersatt av ett emaljöga – angripet av sjukdom, möjligen på grund av träspritförgiftning. Han fick synen så nersatt, att han ej kunde bedriva sitt yrke. Det var nog början till det hemska slutet för en man med så farliga anlag som han. Efter en tids vård på Serafimerlasarettets i Stockholm ögonklinik förbättrades visserligen ögat om och långsamt men dock så att av allt att döma hade med tiden fått synen åter, men innan dess kommo åter de mörka krafterna att få honom i sitt våld.
I vintras flyttade han tillbaka till fädernegården i Ramsjö som efter föräldrarnas bortflyttning till Delsbo först innehades av en broder, men sedan denne köpt sig ett hemman i Ramsjö övertogs av honom. Men kort efter hans ditflyttning nedbrann gården – så som Skänk var känd, var det visserligen ej att förvåna. Efter branden återvände han till den av honom förut förhyrda stugan i Västansjö, som fortfarande var tillgänglig.
Brandskadan hade nu givit honom medel att betala sina skulder och han hade väl åtskilligt över samt sin pension som hel invalid. Han underkastade stugan en välbehövlig reparation, och det såg som att allt skulle ordna sig.
Sedan länge hade han en trogen och uppoffrande hjälparinna i Helga Persson från Ramsjö, vilkens framlidne fader var Skänks kusin. Hon hade varje vecka under lång tid kommit cyklande till honom med lite av varje, städat och lagat mat åt honom, tagit med sig tvätt o. s. v. trots att hon hade hemmet i Ramsjö att sköta.
Det torde ha varit svartsjuka som väckte hans onda instinkter till liv. Trots att han var 52 år och hon endast 25 hade han tydligen avsett att hon skulle komma och bo hos honom och i den tanken gjort stugan i ordning. Men hon som efter vad man nu vet var fäst sig vid en annan, har tydligen nekat, och så har han börja ruva på hämndtankar och samtidigt tycks det börjat förfalla till sitt forna liv. Det blev vanligt med nattliga samlingar och fylleri hos honom, och härunder har väl hans ruvande onda tankar fått allt starkare makt över honom. I förra veckan var han upp till Ramsjö, då han fällde yttrande om att här skulle komma att ske något som lände skulle låta tala om sig. Under alla förhållanden sytes framgå att han förberett sitt dåd.
För fjorton dagar sedan hade han bett en granne att få låna dennes revolver, men han hade fått nej till sin begäran. Hos en annan granne hade han emellertid lånat en såg att såga järn med, och det är tydligen med hjälp av denna han sågat pipan på sitt gamla Remingtongevär och förvandlat detta till ett pistolliknande vapen. Han hade ock under dessa samma dagar hållit på att provskjuta med mordvapnet. Möjligen var det hans tanke att utföra dådet när han begav sig till Ramsjö, men att han då ej kom i tillfälle därtill. Och så skedde det i onsdags då Helga kom och gjorde höststöket åt honom. Medkänslan är djup med mördades olyckliga förtvivlade moder och övriga närmaste liksom med mördarens gamla hederliga föräldrar och båda präktiga och skötsamma syskon.
HT 3/12 1932
Spritfabrik avslöjad i Bjuråker
Fjärdingsman Brink i Bricka, Bjuråker hade på grund av vissa förhållanden sedan någon tid haft liksom en aning om att det kanske torde löna sig med en liten skogspromenad i trakterna.. Han gav sig följaktligen ut och hur han än strövade och letade i skogen gjorde han till slut mycket riktigt ett synnerligen fint fynd vid Djupdal ungefär mitt emellan Västansjö och Ramsjö. Han fann här en mycket väl anordnad spritfabrik med fullständig apparat med en 50 liters mjölkflaska – för övrigt härstammande från Bjuråkers mejeri – och kylanordning med kopparspiral.
Av platsens synnerligen tilltrampade tillstånd och anordningarna i övrigt synes att fabriken varit flitigt anlitad. Och som den bottensats mäsk, som fanns i flaskan var färsk framgick också att det inte varit så länge sedan sista brygden gjordes. Antagligen har det varit tiden före en bal, som för ungefär en månad sedan hölls i Friggesund och under vilken det på nattsidan blev ovanligt mycket fylleri. Det är också åtskilligt, som gör det troligt att den funna apparaten är de som den sorgligt beryktade mördaren och självmördaren Per Jonsson – Skänk i Västansjö – som bekant en känd hembrännare – använde för sin tillverkning.
Misstankarna om vilka det är som fortsatt bränningen, äro riktade åt ett mycket bestämt håll.
Den mördade Helga Persson
Orr-Helga Persson med dottern Sigrid
-4H40- Helga Persson född i Ramsjö den 6/7 1906. Mördad 28/10 1931
Helgas dotter, Sigrid född 15/3 1928. Utflyttad till Ljusdal 1936. Hon är en glad och positiv person som är bosatt i Hennan. Hon berättar att huset de bodde i brann ner 1936.
Rättelser och kompletteringar mottar vi varmt och tacksamt
Om du gillar den här sidan och vill stödja vårt arbete är en gåva, eller en donation senare, mycket välkommen till Dellenportalens konto 6408-619 968 508 Handelsbanken Hudiksvall
Du kan även Swisha din gåva till 073-600 42 78
Tack för din gåva – tillsammans kan vi glädja andra
Tack för ditt besök och välkommen åter!
Dellenportalen| Åke Nätterö | Anderbo 62 | 824 78 Bjuråker | Tel 0653-600 62