Dellenportalen har samlat uppgifter om Mord och våldsdåd i och omkring Dellenbygden.
Allt material i den här artikeln är skyddat enligt lagen om upphovsrätt och får inte mångfaldigas utan medgivande.
Följ oss på Facebook, och dela gärna den här sidan med dina vänner
Gillar du den här sidan, glöm då inte att klicka på Gilla-knappen. Tack!
Läs om definition Mord och dråp och olika straffskalor på Wikipedia.
Lista på livstidsdömda i Sverige.
Siffror hänvisar till Bjuråker-Delsbo-Norrbo släktregister
Läs om livstidsdömda på Carlstens Fästning.
Mejladressen till oss finns längst ner på sidan
Namn på dömda personer:
Övre raden: Hustrun Margta Svensdotter (Näsmans) Barnamöderska Straff: Spinnhus
Rad två: Bonden Pehr Pehrsson i Kila 1. mördade riddare Jonas. Straff: Carlstens fästning.
Rad tre: Bonden Erik Jonsson Kila sub 1. som ovan
Rad fyra: Per Udd i Bodlandet som ovan
År 1839 avfört på Carlstens fästning för mordet på brodern Jon Pehrsson i Sjulgård
Straffad för dråp med 10 års fästningen Calström 1839-1849.
Delsbo husförhörslängd (1) 1843 – 1848 och (2) 1849 – 1857
- Bonden (1M5) Pehr Pehrsson, född 2/12 1817, år 1839 avfärd på livstids fästning (10 år) för mordet å Bonden Jon Larsson i Sjulsgård.
2. Förre livstidsfången Bonden Pehr Pehrsson, för dråp avfärd till Carlstens år 1839. Återkom 1854 genom Kunglig nåd. Straffad 1855 första resan stöld. † 3/5 1864.
Delsbo husförhörslängd (1) 1843 – 1848 och (2) 1849 – 1857
- Bonden (1M6) Erik Jonsson, född 1/1 1812 (1813). Måg o. bonde i Kila s 1, Delsbo. År 1839 avfärd på livstids fästning för mord å Bonden Jon Larsson i Sjulgård.† 26/1 1856.
2. Försvarslöse f.d. Bonden Erik Jonsson, Straffad för dråp med 10 år, fästning Carlsten (1839 – 1849) Dog på Ren…
G. 1832. med Karin Pehrsdotter, 17/2 1807, d. t. bonden P. Hansson i Kila 1.† 13/10 1879.
(11J34) Drängen Pehr Pehrsson Udd f. 22/5 1814 ( tillsammans med modern infl. från Ljusdal)
Mördad i Delsbo 1838
(1O17) Jonas Larsson född 1/11 1807, son till nämndeman L. Jonsson i Sjulsgård s1, Delsbo. Bonde i Sjulsgård. Mördad den 7 april 1838. Två år senare blev hans farbror Jonas Jonsson ihjälslagen
Gift 2/5 1830 med 12K8 Ella Hansdotter f. 5/8 1806 d. t. bonden H. Pehrsson i Edsäng 4, Delsbo
Två barn
Brita 23/2 1833
Lars ”Riddare” 16/12 1837 Utfl. till Bjuråker 1855. Död 9/10 1904
Ihjälslagen i Delsbo 1840 Här saknar vi uppgifter om förövaren.
(1O16) Jonas Jonsson född 3/8 1780, son till bonden J. Larsson i Sjulsgård s2, Delsbo.
Husman i Norrväna, ”Lumpbacken”, Delsbo. Ihjälslagen den 24 nov. 1840.
Gift 1813 med 37N18 Margta Pehrsdotter f. 3/2 1775, d. t. bonden P. Jonsson i Bredåker.
Två barn
Ingrid 24/12 1814
Margta 26/11 1818
Justitie-Stats-Ministerens berättelse om brottmålen och Civile Rättegångsärenden i Riket under loppet av år 1838.
Den missgerning, hvarigenom Bonden Jon Larsson i Sjulgård, Delsbo beröfvades lifvet.
Lars Larsson hade af enfald lofvat sitt biträde till missgerningen. Jon Larsson i Sjulgård åter hade ådragit sig hat af bönderne Per Persson och Erik Jonsson i Kila, för det han ej mindre beskyllt Per Perssons fader och Erik Jonssons svärfader, Bonden Per Hansson i Kila att hafva begått en stöld, att äfven, då Per Persson och Erik Jonsson förebrådde Jon Larsson berörde uppförande, hotat dem till livet och egendom, och ämnande att slå Jon Larsson ofärdig, hvarigenom de trodde honom varda ur stånd att sätta sin hotelse i verket, utförde de, jemte drängen Per Persson Udd, som hade enskilt agg mot Jon Larsson, sin våldsgerning, hvilken dock blef så häftig, att döden deraf omedelbart följde. En person, som öfvervarit misshandlingen och icke sökt afstyra densamma, fälldes derföre till ansvar.
Jon Larssons banemän ägde dålig Christendomskunskap. Den ene bland deltagarne i sistnämde illgerning var derunder berusad, men samtliga de öfriga hafva icke af starka drycker varit öfverlastade vid brottens föröfvande.
HALMSTADSBLADET DEN 14/3 1855
Hudikswall. Såsom ett exempel på wådan af gröfre missdådares benådning och det rätta uti att benådningen inskränktes till endast så länge den benådade sig wäl skickar, anföres följande:
Bonden Per Persson från Kila, Delsbo socken hemkom förliden Juli från Karlsten, dit han för dråp war dömd till lifstidsfästning. Knappt hade han inträdt i hemmet förrän han utwecklade en gränslös ursinnighet, till och med mot sina egna föräldrar; hans dagliga språk war, att det ej betydde mer att slå ihjäl en karl än en hund. Egare till ett förträffligt hemman om 6 öresland, hemforslade han lasstals brännvin, som i hans hus förtärdes af nejdens skälmar, hwarwid städse nya illgerningar planerades. Inom 3:ne weckor efter hans hemkomst blef en man mördad och en nära ihjälslagen i grannskapet, en mordbrand werkställd och en påbörjad, utan twifwel af samma band.
Dessa roffoglar hafwa nästan hwarje natt warit på jagt med en eller twenne hästar. En mängd spannmålsbodar hafwa inom kort blifwit plundrade på säd, lin, kött, fläsk m.m. i alla socknens trakter. Man har nu ändtligen börjat komma gerningsmännen på spåren; möjligen blifwer Per Persson för detta fälld till några dygns watten och bröd, hwarefter han återkommer och troligen utkräfwer en blodig hämnd.
Källa och avskrift: Viveca Sundberg
HJO TIDNING DEN 17/3 1855
Hudikswall. På bedröfliga missbruk af den kungliga nåden företer för närwarande bonden Per Persson från Kila i Delsbo socken ett exempel. Sedan tjufbandet för twenne år sedan oroades wid någon af landets domstolar ansåg man, onktadt enstaka fall, brottsligheten wara i aftagande, särdeles som i södra socknen de gamla stortjufwarne äro döda och utrotade. Denna förmodan stärktes och af de oäkta barnens årliga förminskning. Kom så ofwannämnda bonde hem i förliden Juli månad från Karlsten, dit han för dråp war dömd till lifstids fästning. Knappt hade han inträdt i hemmet förr än han utwecklade en gränslös ursinnighet till och med mot sina egna föräldrar. Hwar och en som motsade honom bjöd han känna sina halstag, hwarwid han trädde handen om halsduken på motståndaren och wred till så att hwitögonen utspärrades. Hans dagliga språk war att det ej betydde mer att slå ihjäl en karl än en hund. Egare till ett förträffligt hemman om 6 öresland, hemforslade han lasstals bränwin, som i hans hus förtärdes af nejdens skälmar, hwarwid städse nya illgerningar planerades. Inom trenne weckor efter hans hemkomst blef en man mördad och en nära ihjälslagen i grannskapet. En mordbrand är under samma tid werkställd och en påbörjad, utan twifwel af samma hand.
Största delen af dessa uslingar höra till den smutsiga Kilaslägten, som synes nära otillgänglig för både lag och evangelium. Dessa roffoglar hafwa nästan hwarje natt warit på jagt med en eller twå hästar. En mängd spannmålsbodar hafwa inom kort tid blifwit plundrade på säd, lin, kött och fläsk m.m., i alla socknens trakter. Spåren hafwa städse wisat till samma hide, ehuru ingen upptäckt skett.
Thorsdagsmorgon den 8 innewarande månad ganska tidigt märkte en bonde i Skog by att ett dylikt inbrott hos honom nyss skett. Han efterjagar tjufwarne; men wid ankomsten till Kila befanns fångsten redan inbergad. Wakt sattes till dess länsman war hemtad, då man fann nära 20 tunnor spannmål, 5 lispund lin, 2 kistor fullpackade med kött och fläsk; mycket lärer dock ännu wara undandöljdt. Som Per Persson aldrig ännu skördat sitt hemman kunde ingen reda göras för åtkomsten. Trenne lass spannmål har han dessutom erkänt sig hafwa sålt i Ljusdal. Möjligen blifwer denne bof för allt detta fälld till några dygns watten och bröd, hwarefter han återkommer för att kräfwa en blodig hämnd. Då han hörde fråga wara om sin arrestering instängde han sig i sin kammare, läggande sig i sängen med yxa och skarpladdad bössa; men wederbörandes försigtighet hindrade honom att begagna någondera.
Per Perssons swåger, ehuru lika komprometterad i mordhet, hemkom benådad för 5 år sedan från Karlsten, lika afskywärd och är nu å korrektionshus. Per Persson, som qwarhölls 5 år längre, måste således under fästningstiden gjort något skälmstycke, ehuru prestbewiset lofordar hans uppförande under hela tiden. Socknenämnden, som kände sin man, har protesterat mot hans frigifwande, men utan framgång. Det wore dock wäl om höga wederbörande wid benådningen inskränkte densamma till den tid så länge den benådade sif wäl skickar. Derigenom finge den botfärdige tillfälle att försonas med samhället utan att medborgares lif och egendom sattes i fara och den uppwärande ungdomen förderfwades af dylika odjur.
Källa och avskrift: Viveca Sundberg
Läs om knivmordet i Kila 1858.
Kjell Ekelöf, Delsbos expert på handskrifter och Delsbo kompanis 15 000 soldater skriver följande:
Kommentar:
Per Persson. Ordinarie soldat vid Delsbo komp. no. 20 den 8/12 1836, under namnet UDD, 5 fot 9 1/4 tum lång. – Kasserad för stöld den 10/5 1837.
Misstänkt för delaktighet i mordet på Jonas Larsson i Sjulgård den 7/4 1838.
Af vanlig längd och stark kroppsbyggnad, med rödaktigt hår och blå ögon, är född af Skomakaren Per Persson (?) i Ofvanåker Delsbo Sn. som aflidit för tio år sedan, och hans ännu lefvande hustru Maria Margaretha Pihlgren. Han sade sig intill sitt adertonde år hafva vistats hemma hos modern samt derefter i tre år arbetat vid Movikens masugn såsom dagsverkskarl och sedermera ett år tjänat såsom dräng hos bonden Per Hansson i Tomta, medan hvilken sistnämnde tid Udd låtit lega sig till Soldat vid Kongl. Helsinge Regementet; men sedan det uptäckts, att Udd samma dag han till Soldat an-togs, begått stöld och han derför blifvit straffad, utströks han utur soldat-tjänsten och hade derefter varit skattskrifven såsom dräng hos sin Broder Bonden Jon Persson i Fjärdsätter; Warande om Udd utfärdat följande prästbevis:
Kasserade Soldaten Pehr Pehrsson Udd uti Fjärdsätter nedanskrifne församling, är född år 1814 den 23 maj, läser i bok någorlunda, utantill de vanliga Caterkeserna äfvenledes och förstår enfaldigt, har försummat förhören och icke på längre tid Communiserat, har brutit mot det 7:de Budet af Guds Heliga lag och blifvit derför dömd och straffad, är anklagad eller misstänkt för delaktighet i mordet å Bonden Jon Larsson i Sjulgård. Attesteras af Delsbo den 11 april 1838. Daniel Gust. Stillmark Kyrkoherde i Delsbo. (OBS: Hans far kallas Per Persson i Ovanåker ? FEL).
Sockenstämmoprotokoll 12/2 1843: § 2. Upplästes ett till Kyrkoherden Landgren ankommet bref från de å Marstrands fästning för mordet å Bonden Jon Larsson i Sjul-gård hållne sockneborne Pehr Pehrsson och Erik Jonsson i Kila samt Pehr Udd, i hvilket de anhålla att Kyrkoherden täktes å deras vägnar bedja Delsbo Socknemän, att ingå till Kungl. Maj:t med en underdånig böneskrift om befielse från vidare fängelse-straff och försättande i frihet. Socknemännen voro i allmänhet villige att uppfylla denna begäran. Undertecknad Ordförande hemstälde om icke Socknemännen skulle anse nödigt att begära förut på Commendants Embetets å marstrand Utlåtande an-gående i fråga varande personer, helst Socknemännen ville begära deras befrielse från vidare straff, sedan de varit hållne blott 4 år å fästning för mord, under det att 3:dje resan stöld, eller andra resan stöld med inbrott, måste aftjenas med 5 års fästning. Socknemännen gillade denna hemställan, och beslöto således att icke afgifva ifråga varande böneskrift förr än de erhållit del af Commendants Embetet å Marstrand utlåtande angående berörde arrestanters förhållande på fästningen och deras tillernade underdåniga ansökning att försättas i frihet.
Post och inrikes tidningar 22/6 1843: Förmyndare- Förordnanden. Att Delsbo Härads-Rätt ställt till myndige år komne allmänne Fästningsfången * Per Persson Udd samt Bonden Jon Persson i Långsbo under laga förmyndare; varder härmed, jemlikt Kongl. Förordningen den 11 Maj 1774, kungjort.
Sockenstämmoprotokoll 17/12 1843: § 5. De, för mordet å Bonden Jon Larsson i Sjulgård, till lifstidsarbete å Carlstens fästning hållne Bönderne Pher Pehrsson och Erik Jonsson i Kihla samt förre Soldaten * Pehr Pehrsson Udds ansökning, det Sockne männen ville ingå till Kungl. Maj:t med underdånig förbön om deras benådning från vidare straff och försättande i frihet, föredrags och Sökandernes bevis så från Plan? Majoren som Pastorn å Carlsten om deras förhållande derstädes upplästes, hvarefter Sockne männen förklarade att, huru beklagansvärd än desse personers belägenhet måtte vara, de likväl icke kunde bifalla deras ansökning, helst de förutsågo att ansökningens beviljande skulle hafva till följd, att andre personer från Socknen, hvilka äfven blifvit ådömde fästningsarbete antingen för hela lifstiden eller förvissa år, skulle med anledning deraf begära att af Sockne männen få åtnjuta en lika välvilja, och såsom det syntes icke utan skäl, enär deras brott varit mindre än de desse i fråga varande personerne, men deras försättande i frihet dock skulle vara för allmänna säkerheten vådligt. På framställd fråga af Bonden Lars Jonsson i Långede förklarade dock Sockne männen enhälligt att om Sökandernes slägtingar skulle vilja för dem fälla en underdånig förbön och Kungl. Maj:t skulle finna skäligt den samma i nåder bifalla, Sockne männen då icke hade något emot att Bönderne Pehr Pehrsson och Erik Jonsson i Kihla finge till Socknen hemkomma, men att de önskade vara för alltid befriade ifrån Pehr Pehrsson Udd, hvilken äfven blifvit straffad för stöld.
Sockenstämmoprotokoll 13/7 1845: § 4. Ordföranden hemställde till Socknemännens behjertande de från fångarne å Carlstens fästning hemkomna skrifvelserna med anhållan, om Socknemännens förord till befrielse. Socknemännen, som redan sågo församlingen öfversvämmas af illgerningsmän och vanartade personer till ett oerhört antal, hade ej skäl att önska någondera af fångarnes återkomst. Dock emedan Bönderna Per Persson och Erik Persson från Kila ej gjort sig kända för någon annan gröfre vanart före häktandet och dessutom i församlingen egde fastigheter, så ville Socknemännen ej motsätta sig deras återvändande, så framt hans Kgl. Majestät funne det med rättvisans helgd öfverensstämmande.
Beträffande den Tredje fången * Per Persson Udd från Isbo förklarade Sockne-männen med enhällg röst att de aldrig godvilligt skulle mottaga honom inom Sockens landamären, enär han gjort sig känd för tjufnad och vanart före det begångna mordet, och efter allt utseende skla komma att sälla sig till det stora tjufband kring Isbo, hvari hans bror vore en af de mest fruktade deltagarena, och med hvilken sin broder Per Persson Udd idkade tjufveri i samråd under sitt förra vistande i församlingen. Beträffande hans förespeglade ånger, hade Socknemännen all anledning att misstänka dess allvarlighet och om än fängelset uppväckte några ångerlika betraktelser och känslor, skulle desse snart försvinna då han kommit bland sina gamla i all måtto för-härdade och fruktansvärda stallbröder. Skulle friheten aller nådigast beviljas Per Persson Udd så vore det helsosammast både för honom och samhället att han finge försvar å någon ort, der frestelserna till återfall voro mindre farliga, och i ögonen fallande. (In fidem Lars Landgren).
—1M5— Uppgifter ur Delsbo släktbok
4 Pehr Hansson, * 8/9 1772, s. t. bonden H. Pehrsson i Kila 1, Delsbo. G. 1802. Änkl. o. omg. 1828. Bonde i Kila 1.
14M6 Margta Påhlsdotter, * 23/4 1775, d. t. bonden P. Olofsson i Långede s 1, Delsbo. † 1821.
4R5 Brita Jonsdotter, * 6/7 1787, d. t. bonden S. Fleut i Tjärnmyra 2, Delsbo. † 8/11 1857.
Hans * 6/8 1803
Paul * 20/3 1805, † 17/10 1818 (giktvärk.)
Karin * 17/2 1807 6
Jonas * 10/3 1809, † 16/11 1829
Brita * 26/6 1811 (X4)39A11
Margta * 26/10 1813 19T15
Pehr * 2/12 1817. Bonde i Kila 1.† 3/5 1864. Dömd 1839 till livstid (10 år) på Carstens fästning, för mord på Jonas Larsson i sjulgård.
—6—
19S6 Erik Jonsson, * 1/1 1812, s. t. bonden J. Andersson i Långede. G. 1832. Måg o. bonde i Kila s 1, Delsbo. † 26/1 1856. Dömd 1839 till livstid för mord på Jonas Larsson i Kila 1.
5 Karin Pehrsdotter, * 17/2 1807, d. t. bonden P. Hansson i Kila 1.† 13/10 1879.
Hans * 25/3 1834 7
Margta * 29/10 1847, † 19/12 1847
Rättelser och kompletteringar mottar vi varmt och tacksamt
Om du gillar den här sidan och vill stödja vårt arbete är en gåva, eller en donation senare, mycket välkommen till Dellenportalens konto 6408-619 968 508 Handelsbanken Delsbo
Du kan även Swisha din gåva till 073-600 42 78
Tack för din gåva – tillsammans kan vi glädja andra
Tack för ditt besök och välkommen åter!
Dellenportalen | Åke Nätterö | Anderbo 62 | 824 78 Bjuråker | Tel 0653-600 62
Per Persson. Ordinarie soldat vid Delsbo komp. no. 20 den 8/12 1836, under namnet UDD, 5 fot 9 1/4 tum lång. – Kasserad för stöld den 10/5 1837.
Misstänkt för delaktighet i mordet på Jonas Larsson i Sjulgård den 7/4 1838.
Af vanlig längd och stark kroppsbyggnad, med rödaktigt hår och blå ögon, är född af Skomakaren Per Persson (?) i Ofvanåker Delsbo Sn. som aflidit för tio år sedan, och hans ännu lefvande hustru Maria Margaretha Pihlgren. Han sade sig intill sitt adertonde år hafva vistats hemma hos modern samt derefter i tre år arbetat vid Movikens masugn såsom dagsverkskarl och sedermera ett år tjänat såsom dräng hos bonden Per Hansson i Tomta, medan hvilken sistnämnde tid Udd låtit lega sig till Soldat vid Kongl. Helsinge Regementet; men sedan det uptäckts, att Udd samma dag han till Soldat an-togs, begått stöld och han derför blifvit straffad, utströks han utur soldat-tjänsten och hade derefter varit skattskrifven såsom dräng hos sin Broder Bonden Jon Persson i Fjärdsätter; Warande om Udd utfärdat följande prästbevis:
Kasserade Soldaten Pehr Pehrsson Udd uti Fjärdsätter nedanskrifne församling, är född år 1814 den 23 maj, läser i bok någorlunda, utantill de vanliga Caterkeserna äfvenledes och förstår enfaldigt, har försummat förhören och icke på längre tid Communiserat, har brutit mot det 7:de Budet af Guds Heliga lag och blifvit derför dömd och straffad, är anklagad eller misstänkt för delaktighet i mordet å Bonden Jon Larsson i Sjulgård. Attesteras af Delsbo den 11 april 1838. Daniel Gust. Stillmark Kyrkoherde i Delsbo. (OBS: Hans far kallas Per Persson i Ovanåker ? FEL).
Sockenstämmoprotokoll 12/2 1843: § 2. Upplästes ett till Kyrkoherden Landgren ankommet bref från de å Marstrands fästning för mordet å Bonden Jon Larsson i Sjul-gård hållne sockneborne Pehr Pehrsson och Erik Jonsson i Kila samt Pehr Udd, i hvilket de anhålla att Kyrkoherden täktes å deras vägnar bedja Delsbo Socknemän, att ingå till Kungl. Maj:t med en underdånig böneskrift om befielse från vidare fängelse-straff och försättande i frihet. Socknemännen voro i allmänhet villige att uppfylla denna begäran. Undertecknad Ordförande hemstälde om icke Socknemännen skulle anse nödigt att begära förut på Commendants Embetets å marstrand Utlåtande an-gående i fråga varande personer, helst Socknemännen ville begära deras befrielse från vidare straff, sedan de varit hållne blott 4 år å fästning för mord, under det att 3:dje resan stöld, eller andra resan stöld med inbrott, måste aftjenas med 5 års fästning. Socknemännen gillade denna hemställan, och beslöto således att icke afgifva ifråga varande böneskrift förr än de erhållit del af Commendants Embetet å Marstrand utlåtande angående berörde arrestanters förhållande på fästningen och deras tillernade underdåniga ansökning att försättas i frihet.
Post och inrikes tidningar 22/6 1843: Förmyndare- Förordnanden. Att Delsbo Härads-Rätt ställt till myndige år komne allmänne Fästningsfången * Per Persson Udd samt Bonden Jon Persson i Långsbo under laga förmyndare; varder härmed, jemlikt Kongl. Förordningen den 11 Maj 1774, kungjort.
Sockenstämmoprotokoll 17/12 1843: § 5. De, för mordet å Bonden Jon Larsson i Sjulgård, till lifstidsarbete å Carlstens fästning hållne Bönderne Pher Pehrsson och Erik Jonsson i Kihla samt förre Soldaten * Pehr Pehrsson Udds ansökning, det Sockne männen ville ingå till Kungl. Maj:t med underdånig förbön om deras benådning från vidare straff och försättande i frihet, föredrags och Sökandernes bevis så från Plan? Majoren som Pastorn å Carlsten om deras förhållande derstädes upplästes, hvarefter Sockne männen förklarade att, huru beklagansvärd än desse personers belägenhet måtte vara, de likväl icke kunde bifalla deras ansökning, helst de förutsågo att ansökningens beviljande skulle hafva till följd, att andre personer från Socknen, hvilka äfven blifvit ådömde fästningsarbete antingen för hela lifstiden eller förvissa år, skulle med anledning deraf begära att af Sockne männen få åtnjuta en lika välvilja, och såsom det syntes icke utan skäl, enär deras brott varit mindre än de desse i fråga varande personerne, men deras försättande i frihet dock skulle vara för allmänna säkerheten vådligt. På framställd fråga af Bonden Lars Jonsson i Långede förklarade dock Sockne männen enhälligt att om Sökandernes slägtingar skulle vilja för dem fälla en underdånig förbön och Kungl. Maj:t skulle finna skäligt den samma i nåder bifalla, Sockne männen då icke hade något emot att Bönderne Pehr Pehrsson och Erik Jonsson i Kihla finge till Socknen hemkomma, men att de önskade vara för alltid befriade ifrån Pehr Pehrsson Udd, hvilken äfven blifvit straffad för stöld.
Sockenstämmoprotokoll 13/7 1845: § 4. Ordföranden hemställde till Socknemännens behjertande de från fångarne å Carlstens fästning hemkomna skrifvelserna med anhållan, om Socknemännens förord till befrielse. Socknemännen, som redan sågo församlingen öfversvämmas af illgerningsmän och vanartade personer till ett oerhört antal, hade ej skäl att önska någondera af fångarnes återkomst. Dock emedan Bönderna Per Persson och Erik Persson från Kila ej gjort sig kända för någon annan gröfre vanart före häktandet och dessutom i församlingen egde fastigheter, så ville Socknemännen ej motsätta sig deras återvändande, så framt hans Kgl. Majestät funne det med rättvisans helgd öfverensstämmande.
Beträffande den Tredje fången * Per Persson Udd från Isbo förklarade Sockne-männen med enhällg röst att de aldrig godvilligt skulle mottaga honom inom Sockens landamären, enär han gjort sig känd för tjufnad och vanart före det begångna mordet, och efter allt utseende skla komma att sälla sig till det stora tjufband kring Isbo, hvari hans bror vore en af de mest fruktade deltagarena, och med hvilken sin broder Per Persson Udd idkade tjufveri i samråd under sitt förra vistande i församlingen. Beträffande hans förespeglade ånger, hade Socknemännen all anledning att misstänka dess allvarlighet och om än fängelset uppväckte några ångerlika betraktelser och känslor, skulle desse snart försvinna då han kommit bland sina gamla i all måtto för-härdade och fruktansvärda stallbröder. Skulle friheten aller nådigast beviljas Per Persson Udd så vore det helsosammast både för honom och samhället att han finge försvar å någon ort, der frestelserna till återfall voro mindre farliga, och i ögonen fallande. (In fidem Lars Landgren).
Men oj, det var en mäktig redogörelse. Den här levnadsbeskrivningen var verkligen bra att få lägga till.
Tack Kjell, det här har du gjort bra.