Dråpet på Sniptorp i Bjuråker
Använd sökfunktionen
Tryck ner Ctrl, håll kvar och tryck ner tangenten f och släpp. I sökrutan upp till höger eller ner till vänster beroende på vilken dator du har, kan du söka vad du vill i det här dokument.
Mejladressen till oss hittar du längst ned på sidan
Dråpet på Sniptorp.
Tinget i Norrbo 24-31/10 1701.
Kronolänsman Välförståndig *) Olof Olofsson i Änga, Bjuråkers socken anklagade för rätten unga ogifta skattefinnen Matts Påhlsson Sniptorpet för begånget dråp den 21 juni sistlidna sommar, på gifte 3:dje mansoldaten Matts Thomasson från Bergsjö socken, 51 år gammal vid pass, vilken kommit ifrån soldatmötet uti Delsbo, och ärnat sig hem förbi Sniptorpet över skogen till Hassela. Men av Matts Påhlsson blivit övertalad där sammastädes några dagar fördröja och arbeta, då ej bättre avlupit, än när Matts Påhlsson tillika med Matts Thomasson och hans bror Olof Thomasson ovan benämnte dag om morgonen hade satt sig till bords och skulle äta frukost, har Matts Påhlsson sprungit upp, fattat en klädeskavel. och med densamma först slagit Matts Thomasson i huvudet, så att han fallit neder på jorden ut på åkern, och sedan med en sten, huvudet alldeles sönderkrossat, anhållandes länsmannen över Matts Påhlsson härför behörigt straff. Matts Påhlsson föreställes, kan fullan till dråpet inte neka, men säjer då ej haft sitt fulla förstånd, emedan han understundom skall falla i brott, och för den skull ej rått sig själv, beklagar och behjärtar likvisst nu denne hans faseliga och mordiska förövande gärning.
Till att förnimma om Matts Påhlsson varit något galen eller eljest till förståndet felaktig, enär detta dråp av honom verkställdes fann tingsrätten rådeligt honom följande frågor ställa. Var på han sålunda svarade:
- Nämner själv när slagsmålet började, nämligen vid morgonmåltiden.
- Att den dagen varit klart väder, och solen högt uppstigen när dråpet passerade.
- Den ihjälslagne samma morgon kört i åkern, förrän han gick in för att äta mat.
- Nekar anständigt till det som då skedde.
- Säjer sig intet kunna minnas, om han ätit något förrän han slog Thomasson.
- Vill inte säja av vad orsak slagsmålet begynte, utan förevänder det av svaghet vara timat, vilket han inte kan minnas, ej heller huru han bar sig åt när han slog.
- Bekänner att sedan gärningen var gjord, gick han uti en bod på gården och lade sig i sin säng.
Tingsrätten tillsade Kronolänsmannen så laga, att den ihjälslagnes bror Tremänningen Olof Thomasson, som varit tillstädes då dråpet passerade, måtte framkomma, och således bäst lärer veta vad oenighet dem emellan förut passerat, item framskaffa alla de som kunna härom ha någon kunskap.
Följande personer såsom bonden Peder Nilsson i Lia, drängen Olof Jonsson ibidem. Lars Gudmundsson i Avholm, vilka tagit fast Matts Påhlsson samma timma dråpet verkställdes, avlade utan någons inspråk sina livliga eder, och berättade särskilt följande: Peder Nilsson säjer att när han samma dag var stadd uti fäboden Sebbervallen, en halv fjärdingsväg vid pass till Sniptorpet, kom finskan Matts Påhlssons moster Malin Mattsdotter löpande, bedjande för Guds skull, att tillika med flera där vistande, ville komma och taga fast Matts Påhlsson som sökte tremänningssoldaten Matts Thomasson ihjälslå, strax begav han sig med flera andra dit, finnandes Matts Thomasson där liggande på åkern ett stenkast ifrån gården och huvudet så sönderkrossat, att inget ansiktes skapnad kunde ses.
Matts Påhlsson hade emellertid instängt sig uti boden, och när vittnet jämte de andra ville gripa honom, sökte han komma undan. Men de slogo honom över armarna så att han måste ge sig sedan lade de honom bunden på gården medan de buro in den döde uti rian. Matts Påhlsson som strax bredvid låg fick se liket, ropade han med begäran att vittnets broder Lars Nilsson, honom skulle låta slicka blodet av hans skor, som runnit av den dödes huvud. När kroppen var inlagd i rian bekom vittnet tillika med övriga sex personer, vilka dråparen fängslat, 3 kannor färskt öl, samt ett stycke bröd till mans av dråparens moster, ölet säjer han var så starkt att de kunde känna det i huvudet. Quest? (Fråga?) Vad Matts Påhlsson sa när de bundo honom. Hade fullan intet i förstone att säja, utan lät illa om sig, men en liten stund efter begynte han ångra sig, säjandes ”Gud nåde mig. Jag ser att jag gjort illa, men det är gjort som gjort är, gråtandes där bredvid, och som sagt är, begynte uppslicka den dödas blod av Lars Nilssons skor.
Fråga? om Matts Påhlsson var drucken när de togo honom. Kunde inte säja det, och trädde ned.
Drängen Olof Jonsson i Lia berättade sammaledes, att Matts Påhlssons moster Malin Mattsdtr., kom dit till Sebbervallen, varest han jämte övriga vittnet var stadd, och bad dem komma och följa sig hem till Sniptorpet, och taga fast Matts Påhlsson som håller efter och slår Matts Thomasson så frågade de henne huru det stod till, om Matts Thomasson redan vore död? Svarade hon: Ja, om han hade tio liv, lära de gå åt, ty när hon hade ropat upp Matts Påhlsson ur kammaren, där han låg och sov, att äta morgonmål med de andra, blevo de oense. Därpå följde vittnet strax med Malin, finnandes den döde på åkern liggande, ett stenkast från gården vidöppen, och kaveln bredvid, i vilket hål efter tänderna syntes, sedan han slagit honom för munnen. En sten låg där jämte, med vilken Matts Påhlsson krossat sönder huvudet på Matts Thomasson. När de tagit fast Matts Påhlsson fingo de färskt öl av mostern som . . . sig hava kunnat dricka om morgonen, men ölet var gott och starkt. Trädde ned.
Lars Gudmundsson i Avholm berättar även som de förra, att mostern kom till honom vid Sebbervallen och bad dem komma och taga fast Matts Påhlsson som gör dråp, varpå han sig skyndade jämte de övriga till Sniptorpet och passerade allt som de förra vittnena refererat.
Pigan Sigrid Eriksdtr. i Berge berättade efter avlagd ed, att som hon lördagen förrän gärningen skedde skulle gå ifrån Sebbervallen, lopp hon iväg utmed Sniptorpet, blev hon av Mats Påhlssons moster bjuden gå hem och dricka en gång, när hon inkom, fick vittnet först gammalt öl, som hon tyckte var gott, sedan slog Malin brännvin utur ett krus uti ett stenfat, vilket de med skedar utsöpo, torkandes Malin sedan fatet av med ett kläde och välte det på bordet, på det Matts Påhlsson som låg och sov, inte skulle känna lukten av brännvin, emedan Länsman Olof Olofsson förbjudit uti sockenstugan att de inte på torpet skulle ha något brännvin åt Matts Påhlsson.
Om söndagmorgonen efter, kom vittnet med mostern igen till torpet, bärande var sitt får som de uppsökt på skogen, då var Matts Påhlsson frisk, bekommandes även en öl av mostern. Soldathustrun Margretha Eriksdtr från Tjärna vittnade edeligen att hon tillika med pigan Brita Jonsdtr. från Lia, drängen Olof Jonsson ibidem och Brita Eriksdtr från Västansjö den 24 juni eller midsommardagen mot aftonen komm för ro skull till Sniptorpet funno de före sig Matts Påhlssons mor Karin Mattsdtr, Olof Ersson i Eskietorpet, vittnet och hennes följe fingo först öl och sedan brännvin så mycket som för dem kunde vara tjänligt.
Pigan Brita Jonsdtr. från Lia inropad utan ed berättade ord för ord som näst föregående vittnesmål.
Drängen Olof Jonsson från Lia så väl som Brita Eriksdtr. från Västansjö bekänna även att de Misommardagen varit på Sniptorpet och blivit givna både öl och brännvin.
Länsmannen Olof Olofsson från Bjuråkers socken, berättar tingsrätten, det han skickat åstad så väl till Hassela som till Forsa och velat framskynda den dödes bror, tremänningen Olof Thomasson hit, men uti Hassela hade han ursäktat sig, skulle resa till Forsa på Kompanimöte, och när Länsmannen tänkte träffa honom där, fanns han ej heller där, utan stukit sig ut ur vägen, förmenandes Länsmannen att än skönt han kommer fram, skulle han inte stor sanning villa bekänna, emedan finnarna där uppe hålla ihop, än vidare tillstår Länsmannen så väl som samtliga Bjuråkers tolvmän det mostern Malin Mattsdtr. varit ofta tillsagd att hon intet brännvin på torpet för honom skulle ha, emedan sedan han därav sig några dagar plägat, blev han lika som galen, och som ingen mans hjälp stort mera var på torpet, måtte bönderna föra honom ned på socknen i handklovar, varefter han en tid då satt under vakt och blev ifrån fylleri avhållen, har han begått få resor hem till torpet och ställt sig väl, samt gjort sitt arbete, och när något raseri honom efter fylleriet påkommit har han kastat sig baklänges och vrålat, dock aldrig till ringaste prick skadat sig själv, som bevisat är.
Tingsrätten haver och så under executionen förnummit att enär han bliver ifrån drycker hindrad, felas honom på hans förstånd eller hälsa ingenting, utan funnits fast illistigare därutinnan, att sedan noga blev efterfrågat om icke han alltid vetet sky eld och vatten, lossades han i vaktens närvaro strax bredvid tingsplatsen, lika som vilja uti en brunn sig frigöra.
Ehuruväl av mostern Malin Mattsdtr., en gammal piga. Men ingen säker underrättelse bekomma kunde, emedan hon i förstone nekade sig den tiden dråpet skedde, varken haft öl eller brännvin, utan allenast litet färskt dricka. Likvisst upptogs hennes berättelse så lydande:
Att några dagar förut var Matts Påhlsson mycket underlig, satte käppar utom knutarna och ville slå dem med, den 21 om morgonen sedan bägge bröderna satt sig till bords, kom Matts Påhlsson utur sängen i sin sjukdom och raseri. Upplöpande, fattande en kavel och sprang efter bägge bröderna med, då ej bättre förlopp än sagt är. Emellertid sprang hon till nästa fäbodvall och ropade på hjälp.
Fråga? Vad sjukdom Matts Påhlsson hade? Varit så underlig och inget förstånd ägt.
Fråga? Om Matts Påhlsson natten till förenämnde samt på morgonen något supit brännvin eller öl? Svar: Nej.
Fråga? Varför hon emot förbud bränt åt systersonen brännvin? Ej mycket.
En finsk soldatänka Margretha Mattsdtr., som ingenstans någon säker hemvist äger, utan går omkring hit och dit och förtjänar sin föda, har även varit på Sniptorpet samma tid, hennes berättelse med mostern ursäktade att Matts Påhlsson den morgonen var mycket underlig, så väl som dagen före.
Fråga? Vad hade han gjort för galet? Svarar att han satt käppar utom kring väggarna och ville slå dem med, men ingen rörde förrän dråpet skedde, ej heller voro flera personer tillstädes på torpet, än Matts Påhlsson och bägge bröderna Matts och Olof Thomasson, mostern och vittnet.
Fråga? om hon intet kan säja vad sjukdom det vart? Svar Nej, inte mer än att han inte visste vad han gjorde.
Fråga till länsman och tolvmän samt allmogen, om de veta att han sig själv eller någon annan tidigare någon skada tillfogat? Svarar sig inte detsamma sig kunna påminna, men att han varit mycket begiven på dricka, och därefter mycket ostyrig och oregerlig dock vet alltid att fly eld och vatten, med mera som kunnat vara honom skadeligt, det var dem bekant.
Saken sköts till nämnden vilka intet avseende hade om Matts Påhlssons förgivna sjuklighet eller raseri, emedan ingen som faller i brott, kan löpa efter andra med en kavel och slå honom ihjäl, och vad raseriet vidkommer, lärer det ha bestått av arghet, bitterhet och ondska, vilket intet kan ursäkta Matts Påhlssons grova gärning, utan stannade alla samtliga i den mening det borde Matts Påhlsson giva liv för liv. (Ärendet gick vidare till Svea Hovrätts prövning).
Tinget i Norrbo 24 – 31/10 1701. Enär tolvman Pehr Staffansson i Fiskevik, Bergsjö på egna och dess hemmavarande rotelagares vägnar, inför tingsrätten hade fått förnimma de finnen Matts Påhlsson på Sniptorpet inte varit galen eller ursinnig då han fredagen före S:t Johanni dag innevarande år ihjälslog deras tredjemanssoldat, Utan genom dryckenskap och sitt ivriga sinne skett, förmå de ej vidare som i begynnelsen ärnat var, påstå att Bjuråkers socken vilka Matts Påhlsson ej under vakt hållit, skola vedergälla dem för deras soldat.
Tinget 22 – 30/10 1702. Såsom avlidne drängen Matts Påhlsson på Sniptorpet i trovärdiga vittnens närvaro den 29 juli 1701, igenom dess utgivna obligation, tillstår sig mostern gamla finska pigan Malin Mattsdtr. för förtjänt lön, och lånta penningar 20 daler kmt, samt koavrad 28 daler kmt, rätt … skyldig vara, ty bliver sådant henne till säkerhet uti protokollet antecknat på det hon av hans kvarlämnade egendom må kunna sin betalning erhålla, vilket om hon ej godvilligt kan utbekomma, bör sådant igenom execution upptagas.
Av Mona Sparthan
Avskrift Viveca Sundberg
—18H2—*)
III OLOF OLOFSSON–GIERDBERG, * 1685. Trol. s. t. bonden O. Eriksson i Änga 8, Bjuråker. Länsman 25 år, Gästgifware och Socken skrivare någon tid. Bos. i Änga 8. † 23/11 1749 (hetsig feber)
MARGETA ERSDOTTER, * 1685 från Spångmyra. †10/2 1769
OLOF * 1713 3
ERICH * 9/7 1716 4
PEHR * 6/3 1719. Okänd vistelseort † 5/5 1776 Rimskog
MARGTA * 19/10 1720. † 21/10 1720
GERTRUD * 26/2 1723. Okänd vistelseort † 12/5 1783 Edsäng Delsbo
Rättelser och kompletteringar mottar vi varmt och tacksamt
Om du gillar den här sidan och vill stödja vårt arbete är en gåva, eller en donation senare mycket välkommen till Dellenportalens konto 6408-619 968 508 Handelsbanken Hudiksvall
Du kan även Swisha din gåva till 073-600 42 78
Tack för din gåva – tillsammans kan vi glädja andra.
Tack för ditt besök och välkommen åter!
Sammanställt av Åke Nätterö
Dellenportalen | Åke Nätterö | Anderbo 62 | 824 78 Bjuråker | Tel 0653-600 62