Dellenportalen vill lyfta fram ett månghundraårigt kulturarv. Våra Fäbodar. Vi gör det genom att sammanställa uppgifter från tidningar, Hembygdsföreningarnas fäbodskildringar, privatpersoners berättelser och från olika arkiv. Under rubriken Fäbodväsendet kan du se filmer från fäbodar och läsa mer om hur andra beskriver vårt kulturarv.
Under rubriken Fäbodväsendet kan du se filmer från fäbodar och läsa mer om hur andra beskriver vårt kulturarv.
Se bilder på Bergsjö fäbodvallar genom att klicka på: Bergsjö sockenbilder
Som ett led i vår dokumentation av fäbodkulturen har nu turen kommit till Bergsjö och Bergsjö Hembygdsförening i Nordanstigs kommun och deras analys av sitt fäbodväsende.
Genom att digitalisera vår fäbodar får många fler möjlighet att lära känna vårt kulturarv.
Den här sammanställningen är långt ifrån färdig. Den ska närmast ses som ett underlag att bygga vidare på. Det saknas bl. a. uppgifter om vilka ägarna var/är på de olika vallarna och kanske har även uppgifter blivit felaktiga. Detta hoppas vi få hjälp med av någon som vet hur det hela ligger till. Vi hoppas även få fler berättelser och fler bilder från kanske fler vallar.
Materialet i den här artikeln är skyddat enligt lagen om upphovsrätt och får inte mångfaldigas utan medgivande.
Det är okej att använda något av Dellenportalens uppgifter om du anger dellenportalen.se som källa. Tycker du dessutom att det är värt något är en liten gåva till Dellenportalens BG 6408-619 968 508 mycket välkommen. Men det är inte okej att ta bilder och text och lägga ut det på andra sidor.
Läs om fäbodar på Wikipedia
Mejladressen till oss hittar du längst ned på sidan.
Använd sökfunktionen
Tryck ner Ctrl, håll kvar och tryck ner tangenten f och släpp. I sökrutan upp till höger eller ner till vänster beroende på vilken dator du har, kan du nu söka vad du vill i det dokumentet du har framför dig.
Fäbodar i Bergsjö
Källa: Olof Broman Glysisvallur (1676-1749)
Nordanstig Bygd och Släktband, Medlemsblad 2012 Nr 2.
Av Hedvig Ohlsson
Socknen bebos av 94 rökar eller bönder i 24 byar
Älgered – 14 hemman – Fäbodvallar och små utjordar är dessa åt denna by. Söder om Nipen 1 mil i sydväst, även Gima på denna trakt. Hagen norr om ån i Långbodarna 2 mil från byn mot Malungen, norromån i Löngfell? 3/4 mil från byn.
Fiskvik – 8 hemman – Fäbodar för 6 hemman i Västanbäck 1 mil norrut, Kråkbäcken kallad, för 2 hemman i Östanbäcken och 1 på Näsvallen 1 3/4 mil norrut.
Hamre – 4 hemman – Fäbodarna 1 3/4 mil norrut, Långbodarna kallad och på ett ställe 1 mil norrut, Kråkbodarna kallad.
Ås – 2 hemman – Fäboden är 2 mil norrut, Norrbovallen kallad.
Vade – 5 hemman -Fäbodarna är Vadevallen 1 3/4 mil norrut samt Gammelbodarna 3/4 mil från byn.
Gamsäter – 5 hemman – Fäbodarna är Norrbodarna 2 1/4 mil norrut, Svedsvallen 2 mil norrut, Näsvallen jämte dem i Fiskvik.
Tanne – 11 hemman – Delas i Östertanne 4 hemman, Västertanne 3 hemman, och Åkern 4 hemman. Fäbodarna är Vitberget för Öster och Västertanne och Långbovallen 2 mil norrut för Åkern som i Knoppe fastän bara betesmarken där brukas.
Berge – 2 hemman – Fäbodarna 1½ mil i nordväst åt Malungen, Bergbovallen kallad.
Bredåker – 3 hemman – Fäbodvallen 1/4 norr om byn, Bredåkersbodarna kallad.
Ungrik – 1 Hemman – Fäboden är tillsammans med Bredåker
Trösten – 2 hemman – Fäboden har de på samma ställe som byn Båle äger.
Söderåsen – 4 hemman – Fäboden 1/4 mil västerut, Åsbodarna kallad.
Kitte – 1 hemman – Fäboden 1/4 mil västerut, Kittebodarna kallad
Ingesarven – 1 hemman – Fäbod är inte av nöden.
Yttre – 4 hemman – Fäboden 1/4 mil norrut, Brickmarken kallad.
Båle – 1 hemman – Fäboden 1 1/4 mil sydväst Långsbo kallad inemot Norrbo. Höstbodar i sydöst ½ mil vid Kitte.
Högen – 3 hemman – Fäbodar på 2 ställen, nämligen vid Långsjön 1 mil västsydväst, samt Djupe ½ mil i söder.
Kyrkbyn – 7 hemman – Fäbodar i norr åt Malingen på samma ställe som byn Berge för 3 hemman, de andra uppdelade på andra fäbodar.
Hulte – 2 hemman – Fäbodar på 2 ställen, Långsjön ½ mil i sydväst och Närmareboda 1/4 mil i sydväst.
Bjåsta – 6 hemman – Fäbodarna på 2 ställen, tillsammans med Hulte samt om de så behöver i Ingesarven.
Skrämsta – 5 hemman – Fäbodvallar på 3 ställen nämligen Gimma 1 1/4 mil västerut, Gamulbo ½ mil i sydväst och Västerbodarna 1/4 mil i väster
Ede, Edsgården – 1 hemman – Fäboden med 1 hemman i Älgered, 1/4 mil norr om denna by.
Malungen – 1 hemman – ingen fäbod av nöden.
Hadungen eller Hadungsnäset – 1 hemman i Älgered – ingen fäbod av nöden.
Prästbordet – 1 hemman – Fäboden är 2½ mil i nordväst ifrån kyrkan.
Fritidsbebyggelse och fäbodar
Sommaren 1964 gjordes i Bergsjö en inventering av fritidsområden. Ökat välstånd, tid och förbättrade kommunikationer samverkar till att tätortsbefolkningen alltmer söker sig ut till ”landet och fåglarna”. Ett växande antal människor kan förverkliga sina drömmar om en egen stuga vid någon sjöstrand – och ingen missunnar dem detta.
Det har dock visat sig nödvändigt för den allmänna trevnadens skull i någon mån reglera denna i och för sig vällovliga byggnadsverksamhet. Inte alla områden passar att bebygga. Sålunda måste det vara olämpligt att uppföra en stuga alldeles vid en sjöstrand. Stränderna bör vara fria för dem som söker rekreation. Det bör vara möjligt för vem som helst gå i land från en båt eller på annat sätt uppsöka en sjöstrand utan att inkräkta på en främmande stugtomt. Det händer att man till och med bygger sin stuga mitt på en badstrand. Ur den säljande markägarens synpunkt måste sådana stugplaceringar vara mindre lönande, eftersom han ej kan påräkna att få sälja ytterligare tomter ovanför en strandstuga. Vem vill väl bygga på en plats, där man ej slipper ner till stranden! Nej, låt stränderna vara fria och bygg en bit ifrån – gärna 100 meter eller mer. Då kan många bygga på samma plats och samsas om stranden nedanför. Genom sådan samordning kan f.ö. vattentäkt och ev. avlopp göras gemensamt utan alltför stora kostnader.
Det är sådana tankegångar som ligger bakom den inventering och kartläggning av fritidsområden som pågått undersommaren 1964. Även andra områden än sjöstränder har medtagits.
Vid ett med naturvårdsnämnden och med lantmätare Bergius närvarande beslöt man föreslå att även en del fäbodvallar skulle skyddas från fritidsbebyggelse.
De föreslagna vallarna är:
Norrbovallen, Kråkbäcksvallen, Åsvallen, Ytersvallen och Högsvallen.
Övriga vallar ansågs redan nu vara alltför förstörda för att kunna bevaras.
Där har nämligen uppförts stugor och baracker med varierande utseende och försedda med plåttak eller andra stilbrytande tillbehör. Ett typiskt exempel år är Börsåsen, som för länge sedan förlorat all karaktär av fäbodvall. På de uppräknade vallarna bör enligt naturskyddsnämndens mening ingen ny stug-bebyggelse tillåtas. En rundvandring bland byggnaderna ger emellertid vid handen att många kräver omedelbar reparation. Vanligen är taken dåliga, och till dem duger ENDAST TAKSPÅN. Plåt, tegel, eternit eller vad det vara må bör ALDRIG läggas på en fäbodstuga. Är timret i väggarna dåligt kan stugan beläggas med bräder som ribbas. Rödfärgning bör undvikas. Håll undan buskar och småskog!
En del ägare håller sina stugor i gott skick, andra låter dem förfalla. Även om viljan att vårda och underhålla är för handen kan bristande tid krafter och ekonomiska skäl bli till oöverstigliga hinder. En i gott skick hållen stuga skulle dock kunna uthyras för en god slant under sommaren. Resors ombud förmedlar sådan uthyrning, och det är en stor efterfrågan på fäbodstugor för sommarvistelse. Ekomiska skäl borde sålunda ej hindra stugägare att ”se om sitt hus”.
Att få tag på takspån är inte alltid det lättaste. Det är inte många som hyvlar sådan numera. Hembygdsföreningen undersöker f n möjligheten att i egen regi tillverka takspån för försäljning.
Det vore inte ur vägen om fritidsnämnden ännu ej framlagda förslag om kommunalt bidrag till upprustning av stugor för uthyrning till sommargäster även kommer att omfatta reparationer och iståndsättande av fäbodstugor för liknande ändamål. Av enbart kulturhistoriska skäl vore kommunalt stöd befogat, under förutsättning att reparationerna gjorts stilenliga, och därvidlag är principen enkel nog: Återställ stugan som den varit från början!
Vi måste rätta fäbodarna undan förgängelsen! De är alldeles för värdefulla kulturminnen att förfalla.
I första hand vilar visserligen ansvaret på ägarna, men bevarandet är av sådant kulturhistoriskt och turistiskt intresse att det allmänna bör träda emellan. Kan det ske som stadskommunalt beredskapsarbete utgår ju även stadsbidrag till kostnaderna
Källa:
Bergsjö-Bygden 1965
Av Helge Nilsson
Bild ur Älgeredsboken
Fäbodar, inom gamla Bergsjö distrikt, på Holmen Skogs mark inom distriktet finns bland annat nedanstående fäbodar. De flesta består idag endast av ruiner i skogen.
Källa: Hänsynsplan. Sammanställd av: Anna Wiklund
BJÅSTAVALLEN NV
BLAD: 16H46, RAÄ:nr 353:1
Riksantikvarieämbetes karta med platsen för Bjåstavallen NV vid det gula Runmärket
Bebyggelseplats, f.d fäbod. Enligt sockenkarta över Bergsjö (slutet av 1600-talet?) finns på platsen 2 fäbod stugor markerade.
Platsen ej besökt vid inventeringen 1982.
Tidigare anteckningar: Sockenkarta över Bergsjö (akt 1:1), LMV:s arkiv, Gävle.
Källa: Riksantikvarieämbetet.
BJÅSTAVALLEN NV
BLAD: 16H46 RAÄ:nr 354:1
Riksantikvarieämbetes karta med platsen för Bjåstavallen vid det gula Runmärket
Bebyggelseplats, f.d fäbod. Enligt sockenkarta över Bergsjö (slutet av 1600-talet?) finns på platsen 2 fäbod stugor markerade.
Platsen ej besökt vid inventeringen 1982.
Tidigare anteckningar: Sockenkarta över Bergsjö (akt 1:1), LMV:s arkiv, Gävle.
Källa: Riksantikvarieämbetet.
Riksantikvarieämbetes karta visar Bjåstavallen
Bjåstavallen sommaren 2018. Foto: Mia Olsson
Bjåstavallen sommaren 2018. Foto: Mia Olsson
Bjåstavallen sommaren 2018. Foto: Mia Olsson
Bjåstavallen sommaren 2018. Foto: Mia Olsson
Bjåstavallen sommaren 2018. Foto: Mia Olsson
BÖLSÅSVALLEN
Bölåsvallen karta laga skiftet
Bölsåsvallen. Anders-Jons/Franses stuga låg först av vallstugorna uppe i backen.
Foto från 1950-talet. Bild och text ur Älgeredsboken
Vykort avsänt 1902
Sex hemman i Norra Älgered hade sin vallrätt på vallen Bölsåsen. Det var nr 14 OL-Lars, nr 16 Lars-Pers, nr 17 Uråkern, nr 18 Ystigårn nr 19 Anders-Jons/Franses och nr 20 Ol-Jons.
En av stugorna, Lars-Pers, var större än de andra och innehöll flera rum. Den var även delvis vinterbonad. Stugan användes flitigt under 1940-talet av timmerkörare som bostad och övernattningsställe. Fäjset blev då ombyggt till stall med plats för flera hästar.
Till varje stuga hörde en täkt som brukades av respektive ägare. Där fick inte korna beta utan de slåttades och höet ”laddes” i lador för kommande vinterbehov. Hela Bölsåsen var inhägnad med fastbandhage och korna släpptes på skogen där de kunde gå ända upp mot Kråkbäcksmyran vid sökande efter bete.
Många är de bojäntor som hållit till på vallen under årens lopp. Några av de senare kan nämnas.
I Ol-Lars stuga bodde Frida och Pelle Mård under 30-talet. Före dem hade döttrarna i huset, Brita och Anna samt även Märta Norling varit på vallen under flera år. I Lars-Pers stuga brukade ”Zakris Frida” hålla till.
På 1920-talet var Beda Nordlander bopiga i Uråkerns stuga under flera år. Men den siste som hade kor på vallen var Pôttmyr Edvard Sundell från Fiskvik. Han lånade Uråkerns stuga och hade en bojänta från Njurunda. Detta var på 1950-talet och mjölken roddes över Flentjärn till mjölkbilen för vidare transport till mejeriet i Bergsjö.
Men förändringens tid började.
Det började bli på modet med sommarställen.
Redan på 30-talet såldes den första av stugorna på vallen, den som ursprungligen hört till Anders-Jons/Franses.
Köpare var skräddar-mästaren J. O. Bergqvist från Bergsjö, som under 30-talet tillsammans med familjen bodde hela somrarna i Bölsåsen.
Skräddaren själv rodde då morgon och kväll över Flentjärn och tog bussen till Kyrkbyn och skrädderiet.
Några av vallstugorna är naturligtvis fortfarande i sina gamla ägares släkter, men en del har sålts och såväl vallstugor som fejs har förvandlats till sommarstugor.
Även nya stugor byggdes och vallen ändrade så småningom karaktär varför man gott kan påstå att vallen numera liknar vilket fritidsområde som helst
Bölsåsvallen Bild ur Älgeredsboken
GAMMELBODARNA
Inventering 2/8 1982 RAÄ:nr 282:1
Riksantikvarieämbetes karta med platsen för Gammelbovallen vid det gula Runmärket
F.d. fäbod. I omedelbar närhet till den på fotokartan markerade platsen har tidigare legat en fäbod. Lämningar efter denna kunde ej med säkerhet påträffas vid inventering 1982. Källa: Riksantikvarieämbetet samt informant Johan Bergqvist, Ungrik, 70 år
GAMMELBOBODARNA
RAÄ:nr 307:1
Riksantikvarieämbetes karta med platsen för Gammelbodarna vid det gula Runmärket
F.d. fäbod. I omedelbar närhet till den på fotokartan markerade platsen har tidigare legat en fäbod. Lämningar efter denna kunde ej med säkerhet påträffas vid rev. inv. 1982. Lär vara övergiven före 1900. Informant Olle Olsson Berglund, Bjåsta, 75 år.
GAMMELBODVALLEN
Inventering 23/9 1982. RAÄ:nr 321:1
Riksantikvarieämbetes karta med platsen för Gammelbodvallen vid det gula Runmärket
Bebyggelselämningar, sentida, f.d fäbod — inom ett område av 100×80 meter (NV-SÖ) bestående av 4 grunder efter boningshus, samt 6-7 grunder efter uthus.
Grunderna efter boningshus — markerade på fotokonceptkartan — utmärks idag endast av spisrösen samt de i direkt anslutning liggande källarresterna. Troligtvis har källaren åtminstone i tre fall legat under boningshuset. För övrigt odistinkta grundrester.
Grunderna efter uthus — endast i form av rektangulära försänkningar i marken. Belägna i områdets NV samt SV del.
Troligen fäbod till Fiskvik.
Källa: Riksantikvarieämbetet samt enligt Maja Berglund, Fiskvik, 60 år.
GAMMELBODVALLEN 2
Inventering 4/8 1983 RAÄ:nr 372:1
Riksantikvarieämbetes karta med platsen för Gammelbovallen vid det gula Runmärket
Bebyggelselämning, uppgift om: Enligt tradition skall det ungefär vid den med X markerade platsen ha varit en fäbodvall. För ungefär 100 år sedan flyttades den dock till nuvarande Bergbodvallen. Vid besiktning kunde inga spår efter den gamla vallen upptäckas. Området är numera föryngringsyta.
Informant Jonke Sving, Knoppe, 70 år
Brännbacksvallen (Hassela)
EDSVALLEN
Inventering 4/8 1983 RAÄ:nr 369:1
Riksantikvarieämbetes karta med platsen för Edsvallen vid det gula Runmärket
Bebyggelselämning, fäbodvall, bestående av tre husgrunder. En husgrund har spismursröse. Odling och röjningsspår i bebyggelsens närhet. Beväxt med mestadels sly och björk.
Källa: Riksantikvarieämbetet.
FISKVIKSVALLEN
Inventering 6/7 1982
f.d fäbod inom ett område av 70×40 meter (N-S) bestående av 3 stycken källare varav en med intilliggande spisröse.
Källarna — stenskodda, har troligtvis alla legat under fäbodstugorna
På grund av att man i samband med markbearbetning kört igenom området har inga husgrundsbegränsningar kunnat upptäckas.
Tidigare fäbodvall. Ej i funktion de senaste 35 åren.
Källa: Riksantikvarieämbetet samt informant Bengt Erik Wallin, Älvsund, 35 år
Gockstjärn NV
Blad 16H5C RAÄ:nr 356:1
Riksantikvarieämbetes karta med platsen för Gocktjärnsvallen vid det gula Runmärket
Bebyggelselämningar, f.d. fäbod, inom en yta av ca 100×30-40 meter (NÖ-SV), bestående av 3 husgrunder.
Troligen fäbod under Älgered.
Källa: Riksantikvarieämbetet.
En slåtterdag på Gokstjärn omkring 1913.
På bilden ser vi Brita Eriksson, Margareta Östling, Amanda Rödjare, Brita och Erik Östling, Olle Östling, Per Erik Flint, Åslin, Lars Lundberg, Helmer Eriksson och Erik Persson.
Bild och text ur Älgeredsboken
På Gokstjärn fanns två vallstugor. Bilden är från Östlings stuga, som senare kom att höra till Engmans.
Den användes som fäbod till början av 1920-talet. Familjen Engman som ägde stugan använde den inte själva utan ”hyrde ut” den till andra som ville ha sina djur på vallen.
De sista som hade sina kor där var Kullgrens.
Den andra stugan på vallen tillhörde nr 18 Ystigården.
År 1930, när gården Norränge brann kom den stugan väl till pass. Där fanns ju både vallstuga och ”fäjs” för kreaturen så familjen Åsberg hade någonstans att ta vägen den första tiden efter branden.
LIVET PÅ VALLEN
Första veckan i juni var boföringstid. Korna skulle då ut och luftas och fick gå hemma på tunet några dagar och träna sig, efter en lång vinters stillastående, innan de kunde gå den långa vägen cirka 1½-2 mil upp till bovallen.
Boföringsdagen var en spännande dag. Tidigt på morgonen var man uppe. Allt skulle packas i ”Skarps-vagna” som kördes med häst. Korna skulle mjölkas och utfordras. Sen började den långa vandringen. Första vilopausen var vid Djupdalsbron på Hea där det fanns ett vattendike vid sidan av vägen där både kor och hästar kunde få vatten.
På den tiden fanns inte många bilar efter vägen så korna kunde gå långsamt framåt eftersom de så småningom blev tröttare. men snart var man förbi Ede och in i lillskogen mot Älvsund med alla de stora stenarna vid sidan av vägen.
Barstuga passerades och snart var vi framme vid Åsvallsbäcken och Storstensbacken. Sen skymtades skorstenen på Sjöbergs stuga och nu var vi strax framme på Åsvallens fäbod.
De båda närmaste stugorna är Per-Ors och Ol-Nirs. Det gjordes upp eld och kokades kaffe som smakade bra. Stugan skulle skuras och även ”pysen” där man separerade mjölken och diskade.
Nästa dag började de vardagliga sysslorna; mjölka, separera, kärna smör, koka messmör, laga till ost m.m.
Det fans hagar ”gärdsgårdar” runt hela vallen så det var bara att släppa ut korna på morgonen, så gick de själva till skogs för att söka sig föda.
Men när hösten kom kunde de gå hur långt som helst för att leta svamp som korna tyckte om. Om de kom tillräckligt långt bort så kunde de t.o.m. ligga borta och då fick bojäntorna ut och söka, ropa och ”lura” i luren så det ekade mellan bergen.
Bogäspe var en höjdpunkt på sommaren då bekanta bjöds in. Det kom mycket folk till vallen. T.o.m. ”fruntimmer” som körde häst och vagn. Det bjöds på flera sorters mat och efterrätt med grädde. Det brukade vara en rolig dag då bojäntorna också fick höra nyheter om vad som hänt nere i byarna runt omkring.
Under hela sommaren kom det folk som kunde vandra mellan bovallarna och hälsa på, eller som gick upp till brandtornet på Granås som byggdes i slutet av 1930-talet. Senare på hösten kom även bärplockarna. År 1917 kom det ungdomar från Stockholm som kallades ”blåbärsjäntorna” och som plockade blåbär i skogen upp mot Älvåsen.
Den 14 september år 1917 återvände folk och fä åter till sina respektive ladugårdar i Älgered. Bojäntor det året på Åsvallen var Kristina Sjöberg, Olga Engman, Ester Höglund och Anna Berglöf.
Första veckan i september var det vanligt att man boförde hem. Då började det bli kallt och mörkt om nätterna och korna ville hem.
År 1968 byggdes den bilväg som nu passerar Åsvallen. Första gången Edvin Sjöberg körde bil upp till vallen var den 7-8 november år 1968.
Kartbild framtagen av Tore Dahlin
Hagvallen. Bild utlånad av Tore Dahlin
Hagvallen. Bild utlånad av Tore Dahlin
Hagvallen. Bild utlånad av Tore Dahlin
Hagvallen. Bild utlånad av Tore Dahlin
Hagvallen. Bild utlånad av Tore Dahlin
Hagvallen. Bild utlånad av Tore Dahlin
Hagvallen. Bild utlånad av Tore Dahlin
Hagvallen. Bild utlånad av Tore Dahlin
Harsnåret (Hassela)
HULTEVALLEN
Inventering 13/10 1982 RAÄ:nr 323:1
Riksantikvarieämbetes karta med platsen för Hultevallen vid det gula Runmärket
Bebyggelseplats f.d. fäbod — I omedelbar närhet till den på fotokartan markerade platsen har legat en fäbod. Lämningar efter denna kunde ej med säkerhet påträffas förutom markröjda ytor.
Källa: Riksantikvarieämbetet
Högsvallen.
Riksantikvarieämbetets karta över Högsvallen
Högsvallen sedd från Lövåsen över den vassrika Långsjön. I bakgrunden Stekpanneåsen
Att boföra på 30-talet
Tänkte berätta lite om hur det var på 30-talet när vi skulle i ”boan”.
Jag hade den stora lyckan att få uppleva bäbodliv, först tillsammans med min mormor, Margareta Hugg och sedan några somrar med mamma Gunhild. Många gånger hände det på min födelsedag den 17 juni, för att man skulle komma igång till midsommar. En stor träkista packades med mat, bl a så bakade man en massa skorpor, som fick duga som kaffebröd, när ingen ugn fanns i stugan.
Så plockades sänglinne fram. Det var broderier i rött, som ”förlåtans sänga” skulle bäddas med. Kvällen innan var det svårt att somna. Man var ju rädd att inte vakna i tid. Redan vid 5-tiden skulle vi starta den långa färden upp till Högsvallen. Det brukade vara tre eller fyra hästekipage som lastades med byttor, kistor och inte minst med sängkläder.
Stämningen var på topp. Många glada rop och skratt när färden startade upp genom ”Huggbackarna”, vidare över Stormyra. Så tog vi utav till höger genom fagra Kitte. Tänk vad vackert vägen går, förbi Burmans. Sen kommer man högre och högre och en underbar utsikt breder ut sig över sjön. Vid ”Kittesjöändan” tar man till höger, där vägen går uppåt vallarna. Nu är det fin bilväg, men på den tiden var det sten och ibland pinnmo, så det var nära många gånger att cykeln strejkade.
Kusin Mary och jag hade fullt snärj. Vi gick ju efter korna med långa spön och ”körde på”. Ibland fick nån kossa för sig att de skulle vända om. Då blev det fart på benen för kor är envisa. Vägen går uppåt hela tiden tills man kommer fram mot Yttersvallen. Där kunde vi se Långsjön glimta fram. Då blev vi så glada att vi började joddla (hade väl hört Alice Babs vetja-på Hundskinnet t.o.m.
På den tiden var bron över Långsjön mycket längre. Det kunde ibland händ att vattnet gick över bron. Då var det dramatiskt, om man kunde ta sig över. Man fick ta utav sig skorna och hoppas att ingen blodigel sög sig fast mellan tårna. Ve och fasa!
Så var vi äntligen framme. Jag kan inte minnas hur lång tid det tog, men nog var klockan kanske vid 10-snåret. Karlarna fick börja i fäjset med tjuder så korna skulle få komma in och vila sig. Vi fruntimmer började att skura stugan, för där hade timmerkarlar huserat på vintern.
Snart kom kaffepetter fram i öppna spisen. Gissa om det smakade. En annan viktig sak som var karlgöra var rensning av ”vattenledningen”, d.v.s. utskårade trästockar som låg från en källa uppåt berget. Det kom härligt vatten som fick rinna i en stor träså. Det bara rann och rann hela tiden. Tur att ingen vattenmätare var uppfunnen då.
Ibland blev det stopp, då fick man gå och titta var som var orsaken. Ofta en groda som tog sig ett bad i bubbelpoolen.
När kvällen kom var det skönt att slumra in på den nystoppade korviga madrassen. Jag minns att koskällornas klang satt kvar i öronen, men snart sov man som en stock.
Sommaren på vallen hade börjat. Korna skulle mjölkas i god tid för att få komma ut på skogen, innan bromsen blev för svår i solvärmen.
Sen var det att separera, grädden skulle sparas för att bli smör med tiden, men skummjölken blev till ost. Stora kopparkitteln fylldes, värmdes till lagom varmt, så i med löpe, fram med ostkaret. Det blev en ost varje dag som fick ligga på tork. Vasslan var det att koka ihop till lagom mängd och sen spara till messmörskoket. När man sparat ihop en tid var det dags att koka messmör. Det var en stor dag. Man plockade fram den blankskurade kopparkitteln, sen fram med ”knekten”, en lång spade, nästan som en mindre åra. Det skulle röras hela tiden, passas noga med elden så att det inte bränndes vid. Vill minnas att vi använde lagerbärsblad som krydda.
Gällde att passa på med messmörskoket när det var vackert väder, för man höll ju till ute i ”pysen”, en eldstad av stenar, som kitteln var placerad på. Där värmdes även diskvattnet och där diskade vi, på en stor träbänk och bredde ut delarna som hörde till separatorn. Det var massor med trattar och annat tillbehör.
Men som det kunde regna ibland på Högsvallen, för att inte tala om när det åskade på natten. ”Fy va hä dôna milla Lövåsen o Hökåsen, å vi va mitt i milla”.
Text och bilder ur Bergsjö-Bygden 1990, av Margot
Kallingsvallen (Hassela)
KITTEVALLEN
Inventering 7/7 1982
Riksantikvarieämbetes karta med platsen för Kittevallen vid det gula Runmärket
F.d. fäbod, inom ett område av 80×50 meter (Ö-V) bestående av: 2 grunder efter bostadshus, 2 stycken däremellan liggande jordkällare, trolig brunn samt i SÖ delen odistinkt uthusgrund.
I SV delen av området: grund efter bostadshus — 8×4 meter stort (N-S) med spisröse i centrala delarna. Beväxt med 2 småtallar samt lövsly.
25 meter NNO om föregående grund efter boningshus — 5×4 meter (SV-NO) med spisröse i S delen. Beväxt med 1 en samt lövsly.
Källa: Riksantikvarieämbetet
Kontvallen (Hassela)
Kråkbäcksvallen
Kråkbäcksvallen. Bild ur tidningen Bergsjö-Bygden 1979.
Bilden är tagen omkring 1916 på gårdsplan utanför ”Otôrjs-stugan, som ligger strax till vänster. Stugan som skymtar bakom staketet tillhör ”Hans-Stens” och stugan med fejs till höger ”Petter-Åsbergs”. Namnet ”Otôrgs” stammar ända från 1500-talet, Olof Törjesson, son till Torild ”Törje” Olofsson.
Kråkbäcksvallen var uppdelad i två vallar – Överkråkbäcken, som tillhörde Fiskviksbönderna och Ytterkråkbäcken, som i sin tur var uppdelad på två stugområden, det ena tillhörde Hamrebönderna och det andra Vadebönderna. Den senare kallas även för ”Vasvallen”, och det är där detta kort är taget.
På kortet längst till vänster, hon som håller i geten är ”Röjar-Ingrid”, född 1859. Hon tjänade som bojänta sedan maken emigrerat till Amerika 1908. Vem som står snett bakom henne är inte känt.
Till höger ser vi Emfrid Olsson ”Otôrgs-Emfrid”, född 1852. Det är hon som håller i näverluren.
Gruppen i mitten består av barn till prosten Pontén. Vilka av hans fem döttrar som finns med på bilden är svårt att säga. Däremot vet man att den som står är sonen Gottfrid, född 1891, och han som sitter på marken, sonen Ernst född 1894. Båda blev sedermera präster.
Ernst var så kallad ”bogris” på vallen d.v.s. han var placerad där för att gödas upp med fet och stärkande mat. Han fick med andra ord dricka ur ”flöttråget”. Huruvida detta kort är taget vid något av syskonens besök den sommaren han var ”bogris” eller om de något år senare kommit för att hälsa på ”sommar matmammorna” är svårt att veta.
Läs om sällsynta blommor på Kråkbäcksvallen
KÅLBOVALLEN
Gammal sägen om Kôbbovallen
Väster om vägen som går mellan byarna i Lillbodarna och Knoppe finns en bergås som heter Hannåsen. Nämnda väg fram till knoppe har fått namnet Koxe. Hur detta namn uppstått är inte känt. Numera går en fin väg från Fiskvik upp till Knoppe, men den gamla vägen var både krokig,smal och stenig och slingrade sig fram genom skogen.
Efter denna väg fanns på ett ställe två mycket stora stenar som kallas Galten och Suggan, dom låg efter vägkanten intill varandra. Huru dessa stenar fått detta namn är ej heller bekant. Marken och skogen i Hannåsen ägs av bönderna i byarna Åkern och Västertanne.
På ett skogsskifte tillhörande hemmanet Nr 6 i Åkern har funnits en fäbodvall med namn Kålbovallen (Kôbbovallen), endast några tomtstenar finns numera kvar av denna fäbodvall.
En tragisk händelse inträffade på denna vall under den tid den var i bruk, ingen minns något årtal, men det skulle möjligen ha hänt för ca 150 år sedan. Det var nämligen så att en bojänta som bodde i en av stugorna hade en fästman som brukade besöka henne ibland. Men en höstkväll i skydd av mörkret beslöt han sig att skoja med henne. Han gick nämligen fram till en glugg en liten fyrkantig öppning som brukade finnas på stugorna. Han tog sig för att härma en björn han stack huvudet intill gluggen och vrålade. I den starka tron att det var en riktig björn tog hon sitt gevär och sköt mot öppningen.
Vad som verkligen inträffade upptäcktes ej förrän morgonen därpå. Hon hade skjutet sin kära fästman. Det sägs att hon efter denna händelse blev sjuk, miste förståndet eller blev svag såsom det hette förr. En av dessa båda skulle vara från Västertanne, och hon kallades för Kôbbo-Brita.
Källa: Bergsjö-Bygden 1975, Text och foto av Per Engström
Riksantikvarieämbetes karta med platsen för Kålbovallen vid det gula Runmärket
F.d. fäbod. I omedelbar närhet till den på fotokartan markerade platsen har tidigare legat en fäbod. Lämningar efter denna kunde ej med säkerhet påträffas vid inventeringen. Vad som framkom var ett antal osäkra spisrösen i den stenbundna terrängen Som markeringen igenväxande hagmark.
Inventering 23/9 1982 RAÄ:nr 322:1
Källa: Riksantikvarieämbetet samt informant Maja Berglund, Fiskvik, 60 år
LÄNGSTERBODARNA
Inventering 27/7 1982
Riksantikvarieämbetes karta med platsen för Längsterbodarna vid det gula Runmärket
Bebyggelseplats — I område kring den markerade platsen ska enligt uppgift den egentliga och ursprungliga fäbod bebyggelsen ha legat.
På grund av vegetationsläget kunde inga lämningar vid inventeringsläget påträffas.
Källa: Riksantikvarieämbetet samt uppgiftslämnare Per Elving, Älgered, Älvsund.
MICKELSVALLEN
Inventering 6/7 1982
Riksantikvarieämbetes karta med platsen för Nipvallen
F.d. fäbod. Bestående av 1 grund efter boningshus.
Grunden efter boningshuset — 9×5 m stort (OSO-VNV) med spisröse i centrala delarna. I ÖSÖ delen källare. Beväxt med 3 granar, ett antal större lövträd och lövsly. Grunden delvis täckt med ris.
Möråsvallen (Hassela)
NIPVALLEN
Karta över Nipvallen från 1853
Riksantikvarieämbetes karta över Nipvallen vid det gula Runmärket
F.d. fäbod. inom ett svagt vinklat område 550×80 m stort. (ÖNÖ-VSV) (VNV-ÖSÖ) bestående av 1 intakt bostadshus, 4 grunder efter boningshus, 1 intakt lada, 2 ladugårdsgrunder, 1 intakt uthus, 4 uthusgrunder, 1 intakt jordkällare.
I områdets västra del:
* grund efter boningshus — 8×5 meter stort (Ö-V) med spisröse i centrala delarna. Källare under Ö delen av huset. Bevuxet med 3 björkar, aspbuskage och lövsly.
C:a 50 m Ö och 50 m SV om 1 två stycken uthusgrunder.
* Grund efter boningshus — 8×5 m stort (VSV-ÖNÖ) med spisröse i centrala delarna. Bevuxet med buskvegetation.
Omedelbart V om 2 en intakt jordkällare 7 m diameter, 1,6 m hög, öppning mot S.
20 m SÖ om 2 en grund efter ladugård.
* Grund efter boningshus — 9×5 m stort (V-Ö) med spisröse i centrala delarna. Källare i V delen av grunden. Beväxt med lövsly.
* Intakt boningshus, lada och uthus men ej använt.
I områdets Ö del:
* Grund efter boningshus — 11×7 m stort (Ö-V) med spisröse i centrala delarna. Källare i V delen. Beväxt med lövsly.
25 m NNV om 5 timmerrester och grund efter lada
S om området i anslutning till igenväxande åkermark finns ett 10-tal grunder efter lador och uthus.
Källa: Riksantikvarieämbetet, inventering 6/7 1982
Nipvallen
Nipvallen var den vall som ägdes och brukades av bönderna i Södra Älgered (Sönnanån).
Den omfattade 40 tunnland odlad jord på nio täkter. Ägare var vid sekelskiftet gårdarna Sörells, Degersve, Staffas, Strömsbruk AB, Kvaråkern, Norrgårn, Anens och Håvens.
Jorden brukades regelbundet, användes mest till höskörd men plöjdes upp med jämna mellanrum och såddes med säd, men även grönfoder. Fodret fick bärgas i lador och kördes hem till gårdarna på vintern över Längsterbosjöns is.
En bit in på 1900-talet började mejerihanteringen komma in i bilden, och många fäbodvallar fick känning av det.
Hur och när fäbodlivet på Nipen avslutades är inte känt. Den sista sommaren för Sörells var dock år 1924. Den sommaren var Svedbergs Kerste den sista bojäntan i stugan.
Sedan djurhållningen slutat, brukades jorden fortfarande och så sent som på 1950-talet byggdes t.o.m. två lador på vallen.
I två somrar på 40-talet hölls kor med bojäntor i Kvaråkerns stuga och fäjs. En utomstående familj hyrde då stugan och bedrev fäbodliv.
Fram till 40-talet fanns sex stugor med fäjs och häststallar på vallen. Så sent som på 40-talet byggde Aron Nilsson, ägare till Degersve, stuga och stall på sin täkt. Stugan har flyttats och står nu i Nybodarna och ägs av Börje Andersson i Vade.
Under världskrigets år och tiden därefter med bränslekris höggs mycket kastved (meterved) i skogarna runt vallen och stugorna beboddes då av huggare och körare nästan året runt.
Nästan blygt och stillsamt kom skogsplantorna vandrande över dikena och bosatte sig på ängarna där förr säd och hö vajade för vinden. År 1964 verkställde Skogsvårdsstyrelsen plantering på alla öppna ängar.
En efter en har stugorna så monterats ned och flyttats bort från vallen. Idag finns ingen bebyggelse kvar som minner om vallen. Kanske en liten hög med tegel efter murarna, eller någon grop efter vallkällaren. Kanske någon igenvuxen källa knappt synbar. Och när nu 1900-talet vandrar bort har den stora tystnaden och stillheten lägrat sig över det som en gång var Nipvallen
Karta framtagen av Tore Dahlin
Norrbovallen. Foto: Tore Dahlin
Norrbovallen. Foto: Tore Dahlin
Norrbovallen. Foto: Tore Dahlin
Norrbovallen. Foto: Tore Dahlin
Norrbovallen. Foto: Tore Dahlin
Norrbovallen. Foto: Tore Dahlin
Norrbovallen. Foto: Tore Dahlin
Norrbovallen. Foto: Tore Dahlin
Norrbovallen. Foto: Tore Dahlin
Norrbovallen. Foto: Tore Dahlin
Norrbovallen. Foto: Tore Dahlin
Norrbovallen. Foto: Tore Dahlin
Norrbovallen. Foto: Tore Dahlin
Norrbovallen. Foto: Tore Dahlin
Norrbovallen. Foto: Tore Dahlin
Norrbovallen. Foto: Tore Dahlin
Norrbovallen. Foto: Tore Dahlin
Norrbovallen. Foto: Tore Dahlin
Norrbovallen. Foto: Tore Dahlin
Norrbovallen. Foto: Tore Dahlin
Norrbovallen. Foto: Tore Dahlin
Norrbovallen. Foto: Tore Dahlin
NYBODVALLEN
(inventering 30/6 1982) RAÄ:nr 306:1
Riksantikvarieämbetes karta över Nybodvallen vid det gula Runmärket
Bebyggelseplats, f.d. fäbod — I omedelbar närhet till den på fotokartan markerade platsen har tidigare legat en fäbod. Lämningar efter denna kunde ej med säkerhet påträffas vid inventeringen 1982.
Har ej varit bebodd under de senaste 40 åren.
Källa: Riksantikvarieämbetet
Sorrvallen (Hassela)
Svartvallen (Torpshammar?)
Svedjebovallen (Hassela)
Sörbodarna (Hassela)
Uppgårdsbodarna (Hassela)
Vibodarna
Yttrevallen
Riksantikvarieämbetets karta om Yttrevallen
Yttersvallen. Text och bild utlånad av Camilla Eriksson Uddén
Yttersvallen, Bergsjö – början av 1900-talet. Sittande på brokvisten Johanna ”Hanna” Olsson från Yttre. (min pappas farmor född 1888). Längst till höger systrarna Wadin från Yttre, Karin och Britta. Britta född 1871, gift Johansson, Vattlång. Karin ”Kare” emigrerade till USA och kom aldrig tillbaka… Övriga okända.
Yttrevallen. Text och bild utlånad av Camilla Eriksson Uddén
Tror Hanna sitter med på denna bild, näst längst till höger.
Yttrevallen. Text och bild utlånad av Camilla Eriksson Uddén
Samma personer men annan sittordning. Och vid annan stuga… kan vara Högsvallen också…
Yttrevallen. Text och bild utlånad av Camilla Eriksson Uddén
Yttersvallen; Bergsjö – början 1900-tal. Detta är Västigårdens fäbostuga; Yttre (”kalles stuga” numera Olle Segervalds stuga). Här sitter Johanna ”Hanna” Olsson född 1888, Yttre, i vit blus i gräset och till höger systrarna Britta, respektive Karin Wadin från Yttre. Britta född 1871, gift Johansson, Vattlång. Karin ”Kare” emigrerade till USA och kom aldrig tillbaka… Övriga okända.
Yttrevallen. Bilden utlånad av Camilla Eriksson Uddén
ÅSVALLEN (SÖDERÅSVALLEN)
Inventering 30/9 1982. RAÄ:nr 329:1
Riksantikvarieämbetes karta med platsen för Söderåsvallen vid det gula Runmärket
Bebyggelselämningar, f.d. fäbod — Inom ett område av 100×65 meter (N-S) bestående av: 1 husgrund (lada), 1 sentida ihopfallen ”koja” samt 4 rester efter källare samt markröjda ytor.
Rester efter källare — I Ö delen av området, två stycken stenkällare. I SV delen 1 form av två ordentliga gropar, troligtvis källarrester.
Ihopfallna kojan — troligtvis ej från den ursprungliga fäboden. Ej timrad.
Vall tillhörande Söderåsen, varför den även kallas Söderåsvallen.
Källa: Riksantikvarieämbetet.
Modell av Åsvallens fäbod, gjord av Hugo Engman
Bild och text ur Älgeredsboken
Åsvallen vid Älvåsen som tillhör några av Älgeredsbönderna. I förgrunden Engmans stuga, bakom deras fäjs syns taket på ”Smens” stuga (Baggens) nuvarande ägare Erik Engman.
Stugorna i bakgrunden är fr.v. Per-Ors, Sjöbergs (ursprungligen tillhört Gröntuva), Ol-Nirs och Lars-Anners (Kullgrens). Bild och text ur Älgeredsboken
Älvåsens fäbod ”Åsvallen” ligger idylliskt mellan Fagernäsåsen och Luråsen. En bäck som rinner genom vallen och milsvida skogar som omger platsen gjorde att det fanns gott om bete till djuren och att den därför lämpade sig som fäbod. Älgeredsbönderna som ägde skogen här uppe började anlägga vallen redan i början av 1600-talet. Den står omnämnd i boken ”Hasselafinnarna” av Rickard Gothe. Som mest har det funnits 13-14 stugor på vallen. I dag, i början av 2000-talet, återstår bara fem av dessa, Sjöbergs, Ol-Nirs, Per-Ols, Erik Engmans och Engmans.
Några har flyttats bort, några stugor och nästan alla uthus skattat åt förgängelsen.
Schönströms stuga flyttades 1915 ner till Älgered och tjänstgör nu som mottagning hos veterinär Scharin. Kullgrens stuga finns sedan 1930-talet på Gnarpsbaden. Engs stuga flyttades i början av 40-talet till Fläsian utanför Sundsvall. Engmans stuga tillhörde tidigare Edströms (Martstins) i Elgered, men köptes av Anna Engmans styvfar (Mattias Östlund) och kom på så sätt i Engmans ägo. Erik Engmans stuga som han rustat tillhörde tidigare hemmanet Smens (nuvarande Baggens). Borta är stugorna som tillhört Hagan, Bygget och Åvik/Lars Daniels.
Åsvallen hade inga åkrar att bruka eller skörda, i motsats till Nipen och Bölsåsen. Varje stuga hade en inhägnad ”kjöja” varvid korna kunde beta fritt på övriga gemensamma områden inom vallen.
Engmans slutade boföra till Åsvallen redan år 1938 medan Sjöberg fortsatte ända fram till år 1956.
Nu är vallen öde och tyst. Inga koskällor och inga bojäntors lockrop ljuder mellan bergen.
Storskogen börjar ta tillbaka marken på den öppna trivsamma vallens bekostnad
— Men än sjunger taltrasten i sommarnätterna och öringen leker i bäcken, som den säkert gjorde för trehundra år sedan.
Anna Engman (t.v.) och Hanna Sjöberg på ”Slätta” ovanför Åsvallen vid Älvåsen. Foto kh. Sven Åkerblom. Bild och text ur Älgeredsboken
Källa: Nordanstig Bygd och Släktband, Medlemsblad 2017 Nr 2, omslagsbild.
Österåsvallen
Karta av Tore Dahlin
Västra Nyvallen. Foto: Tore Dahlin
Västra Nyvallen. Foto: Tore Dahlin
Västra Nyvallen. Foto: Tore Dahlin
Västra Nyvallen. Foto: Tore Dahlin
Västra Nyvallen. Foto: Tore Dahlin
ÖSTRA NYVALLEN.
Inventering 4/8 1983 RAÄ:nr 362:1
Riksantikvarieämbetes karta med platsen för Östra Nyvallen vid det gula Runmärket
Bebyggelselämning, fäbodvall, bestående av ett övergivet fallfärdigt boningshus och en husgrund.
Källa: Riksantikvarieämbetet.
Östra Nyvallen Foto: Tore Dahlin
Östra Nyvallen Foto: Tore Dahlin
Östra Nyvallen Foto: Tore Dahlin
Vitbergsvallen
Foto: Tore Dahlin
Vitbergsvallen. Foto: Tore Dahlin
Vitbergsvallen. Foto: Tore Dahlin
Vitbergsvallen. Foto: Tore Dahlin
Vitbergsvallen. Foto: Tore Dahlin
Vitbergsvallen. Foto: Tore Dahlin
Vitbergsvallen. Foto: Tore Dahlin
ÖVRE KRÅKBÄCKSVALLEN 1
Inventering 4/8 1983 RAÄ:nr 366:1
Riksantikvarieämbetes karta med platsen för Övre Kråkbäcksvallen vid det gula Runmärket
Bebyggelselämning, f.d. fäbodvall, bestående av ett timmerhus med infallet tak och raserad spismur. Två husgrunder med spismursröse och källargrop samt fem källargrunder. I anslutning till bebyggelsen finns en rund inhägnad 20 meter i diameter av björkslanor. Odling och röjningsspår i bebyggelsens närhet.
Källa: Riksantikvarieämbetet.
Överkråkbäcken. Foto ur ”Bergsjö-Bygden” 1981, troligtvis taget 1919.
Stugorna på bilden tillhörde fr.v. Ers-Daniels, Hans-Lars, Skall-Erske, Tôgas och Hallgrens-Olle. Vidare hade Wahlmans och Knåps sina stugor på denna vall. Uppradade utanför den fastbandshage, som omger ”tjöja”, står fr.v. Erik Rödjare, Gunnar Rapp, (son till Frida), Hilma Rödjare, ”Röjar-Ingrid (se bild från Kråkbäcksvallen) och Frida Rapp.
I bakgrunden syns Vithällen uppe på Bergboåsen.
Som så många andra gamla fäbodvallar är Överkråkbäcksvallen ett minne blott. För de stugor som en gång stått där, är sedan länge borta. En del av dem rönte samma öde som så många andra bostugor under andra världskriget, de revs och sågades till ved. Andra har fått stå och förfalla sedan man upphörde med ”boföringen” i slutet av 30-talet.
Överkråkbäcken tillhörde Fiskviks bönderna, som även ägde Kôntvallen ett par hundra meter nedanför, där Ryslika och Pôttmyra hade sina stugor.
Text av Boerje
ÖVRE KRÅKBÄCKSVALLEN 2
Inventering 4/8 1983 RAÄ:nr 367:1
Riksantikvarieämbetes karta med platsen för Överkråksbäcksvallen vid det gula Runmärket
Bebyggelselämning, fäbodvall, bestående av två husgrunder med spismursröse och källargrop. I bebyggelsens närhet finns odlings och röjningsspår.
Källa: Riksantikvarieämbetet.
Rättelser och kompletteringar mottar vi varmt och tacksamt
Om du gillar den här sidan och vill stödja vårt arbete är en gåva eller en donation senare, mycket välkommen till Dellenportalens konto 6408-619 968 508 Handelsbanken Hudiksvall
Du kan även Swisha din gåva till 073-600 42 78
Tack för din gåva – tillsammans kan vi glädja andra
Tack för ditt besök och välkommen åter!
Sammanställt av Åke Nätterö
Dellenportalen | Åke Nätterö | Anderbo 62 | 824 78 Bjuråker | Tel 0653-600 62