Fäbodar i Norrbo

Fäboden  –  en del av vårt kulturarv

---

Genom att vi digitaliserar våra fäbodar, får många fler möjlighet att lära känna vårt viktiga kulturarv.

---

Vid många gamla fäbodar har naturen återtagit herraväldet. Andra däremot har accepterats för fritidsbebyggelse. Kunskaperna om vallivet, sådant det var utformat, när det kulminerade, vilket beräknas ha skett omkring 1880, har varit i starkt avtagande, men har på sina håll åter fått en renässans om än bara som fritidssyssla.

När byggnaderna på vallarna en gång uppfördes var det väl inte tänkt att de skulle stå kvar för mycket lång tid framöver. De enkla byggnaderna var i huvudsak avsedda att tjäna den då levande generationens behov.

Positivt är att kunskap att restaurera och bevara vår gamla fäbodkultur har lyckats bevara denna länk som binder samman vår landsbygds äldre bebyggelse med vår egen tid, eftersom fäbodarna avspeglar en mycket gammal bebyggelseform i vårt land.

Som brukligt var fördes de äldres kunskap vidare från generation till generation. En muntlig traditionen som inte existerar längre. Därför är det viktigt att vi för vår kunskap vidare till de som kommer efter oss, även om det inte längre sker muntligt.

De böcker vi hämtat den mesta texten ur har sålts och lästs av hundratals personer, men nu när texten blir digitaliserad kommer tusentals personer att få ta del av den.

Böckerna vi hämtat text och bilder ur är: Boken ”Gård och bygd genom 100 år”, 1981, och boken ”Några blad ur Norrbos historia”, av Albin Gunst, 1982. Båda böckerna utgivna av Norrbos Hembygdsförening som även säljer dem om de nu finns några exemplar kvar.

---

Lyssna på: Lilla bäcken mot älven rinner, och älven rinner mot stora hav, och aldrig nånsin man mera finner var lilla bäcken blev av / Allan Edwall

---

Materialet i den här artikeln är skyddat enligt lagen om upphovsrätt och får inte mångfaldigas utan medgivande.

Det är okej att använda något av Dellenportalens uppgifter om du anger dellenportalen.se som källa. Tycker du dessutom att det är värt något är en liten gåva till Dellenportalens BG 6408-619 968 508 mycket välkommen. Men det är inte okej att ta bilder och text och lägga ut det på andra sidor.

---

Läs om fäbodar på Wikipedia.

---

Använd sökfunktionen
Tryck ner Ctrl, håll kvar och tryck ner tangenten f och släpp. I sökrutan upp till höger eller ner till vänster beroende på vilken dator du har, kan du nu söka vad du vill i det dokumentet du har framför dig.

---

Den här sammanställningen är långt ifrån färdig utan ska närmast ses som ett underlag att bygga vidare på. Det saknas bl. a. uppgifter om vilka ägarna var/är på de olika vallarna. Detta hoppas vi få hjälp med av någon som vet hur det hela ligger till. Vi hoppas även få fler berättelser och fler bilder från kanske fler vallar. Mejladressen till oss hittar du i slutet av den här sammanställningen.

 

Fäbodar i Norrbo

 

Fäbodvallsbruket i Norrbo som vi känner det, är detsamma från tiden omkring sekelskiftet 1800-1900 och några decennier tidigare, berättat av dem som då var med och som i sin tur fått sig det berättat.

Enligt historiska källor är fäbodsystemet i Norrbo och Hälsingland i övrigt av uråldrigt bruk och obestridligen en helt nödvändig förutsättning för bonden för att han skulle kunna hålla så många djur som kunde vara en garanti för överlevnad.

Bodlandet
I den mån den odlade jorden i byn där han bodde, kallad bolbyn, blev otillräcklig när många slog sig ner i byalaget, så löstes detta genom att på lämpligt annat ställe bilda så kallat bodland. Ex. Backmo, Fönebo och Ora o.s.v. Där uppfördes erforderliga byggnader för både djur och människor, dit hela familjen flyttade under sommarmånaderna för att spara på fodret hemma i bolbyn till djurens vinterutfodring.

Fäboden
Det uppges att det förekom ytterligare en tredje boplats för djuren under betestiden, nämligen fäboden. Dit flyttade i regel dock endast fäbodpigan med djuren, där betesgång förekom så länge betet räckte. Sedan fick djuren, en period komma till bodlandens område där då människor vistades, för att slutligen flytta hem till bolbyn för övervintring.

Här några korta plock ur utskogsdelningen 1807-1813 som visar den utomordentligt stora betydelse fäbodarna hade och tillgången till mulbete för djuren som utgjorde en av de större möjligheterna till livets försörjning.

Värdering av mark och skog
År 1807 inställde sig lantmätare A. Aspholm (1:e lantmätare i Gävleborgs län, Anders Aspholm född i Nådendal 1772, död 1823) på gästgivargården i Norrbobyn den 22 juni att enligt förordnande avmäta och i storskifte fördela Norrbo sockens härintill nyttjande samfällda vallskogar. Vid detta tillfälle var samtliga skattemän så när som på fyra närvarande. Som företrädare för prästbordet var kronolänsman Sven Magnus Falck från kyrkbyn i Bjuråker (20E1) närvarande. Det gjordes klart att skogsmarken och skogen icke var lika inom hela området. Därav skulle följa att själva delningen ganska mycket skulle komma att grundas på skogens naturliga växtlighet och markens beskaffenhet. Därför bör de på det noggrannaste värderas och uppskattas emot varandra, varför nämndemännen Lars Jonsson i Dala(1F9 1756-1824) och Pehr Jonsson i Tjärna (29G5 1761-1835), båda från Bjuråkers socken, skulle på följande grunder förrätta graderingen:

Att för den bästa skogen och mest växtliga marken gäller 6. Skall däremot den sämre bliva 4 eller halv skog och ännu sämre varest till annat behov icke kan nyttjas än blott till gärdsel och vedbrand graden 2 eller 1/3 del skog och det sämsta på avbrända trakter som finnes vara mycket steril, som för återväxt erfordras mångfaldiga år grad 1 eller 1/6 del mot första graden 6.

Att skattemännen värderade mulbetet på skogen mycket högt framgår av följande:

”Här och var finnes skoglösa myrar, så att en nödvändig jämkning måtte vinnas så skola de såsom impediment från skogsmassan avräknas, och därefter i anseende till deras olika nytta för kreaturen värderas, på det efter betesmyrors antal och vidd, en och samma skällko från ena vallstället hvarest betet är knappt till det ställe därest ymnigare mulbete gives böra flytas till vinnande av en skälig reglering för skattemäns gemensamma jämnan. Innan skogsdelningen kommer till verkställighet, så skall alla intagna nybruksjordar och odlingslägenheter som icke göra avsaknad eller betydligt intrång i mulbetet, ordentligen avfattas på carta och graderas på så sätt att enär de bästa ställena kring Björsbo och Dragmyra befunnits jordmånen stiga till sjätte kornets avkastning, så skall däremot de sämre taxeras till 5 och halft o. s. v. ned till 2 dra kornet. Likaledes sådana ängslåtter som hava det bästa framtida beståndet, skall i proposition av det bästa som giva en avkastning ansedd till 6 lass på ett geometriskt tunnland, det mindre bärande till 5 och ett halft o.s.v. ned till ett halvt lass på tunnlandet, beträffande ställen som blott en kort tid av några år som avfällning och under det stubbrötan varar lämnar avkastning men sedan upphör, intages ej i odlings, utan i skogsberäkningen”.

Varje lass skulle innehålla ett visst mått åtminstone beräknat. Efter åtskilliga turer om odlingslägenheterna på fäbodskogen och vallörtet m.m. kom man fram till att nybruksodlingen blev färdig 1813 och fastställd 1822.
Sedan beaktande tagits tillgången till mulbete för de olika vallarna, tilldelades hemmansåboerne tillhörighet till viss vall, som i en del fall ej överensstämde med den vall de tidigare tillhört och hävdat. För att tillförsäkra varje valls delägare nödig tillgång till såväl byggnadstimmer som behov av ved till vallott, avsattes ett visst område skog till varje vallag.

Sedan fördelades den övriga skogsmarken i s.k. skifteslag eller rotar som i sin tur delades bland respektive rote åbor, som enligt vad som kunnat utrönas slutfördes för Norrbobyns skifteslag 1855. För detta skifteslag gällde och beaktades att Hedvigsfors och Strömbacka bruk av Kongl. Maj:ts och kronan inlöst vissa hemman ca.7 stycken från att ha varit krono-till att bli verkliga skattehemman. Dessa vill bruksägaren nu ha placerade i närheten av bruket d.v.s. längst västerut inom skogsområdet, som även blev fallet där dessa skogar kom att ingå i det så kallade sjunde skiftet inom Norrbobyns skifteslag. Bästdals och Ängebo samt östra Hålsjö skifteslag delades mellan delägarna 1853 och stadfästes 1886. Hålsjö Västra rote och mellanroten nr. 8-13 delades 1854 och fastställdes 1893. Gammelsträngs skifteslag delades 1865.

Vid slutet av 1800-talet synes de flesta vallag delat sin vallskog på varje delägare som Björsbo 1898 och Tjärnvallen 1895. Sedan vallägarna blivit lagligt hemmanhörande på sina fäbodar efter fördelning av vallplats, började de att uppföra erforderliga byggnader för sitt nya vallbruk. Vallen har nu blivit en sammansvetsad enhet, även lagligt sett. Liksom roten på hemmasocknen var den en viktig del i byalaget med uppgiften att lösa gemensamma problem.

Vallstugan
På vallen hade varje vallägare bostad för fäbodpigan, uppförd av timmer ca 6-7 meter långa och 4-5 meter breda indelad i tre avdelningar på längden. Först en storstuga som var kök på stugans hela bredd, sedan vad som kallades svale som utgjorde sovrum, likaledes på hela stugbredden. Slutligen en källare, även den på hela bredden. Den var nergrävd i marken på ett djup av ca 1 meter och dit ner ledde en liten trappa. Den var avsedd att förvara mjölk, smör och ost samt messmör, i. Över källaren fanns innertak, men inte över svalen. Detta var den mest vanliga typen av stugor. Det förekom en annan typ med ingång från sidan men med samma funktioner. Köket hade innertak och på väggarna fanns som regel 2 små fönster oftast med ett enkelt järngaller så det skulle vara svårt att fönstervägen ta sig in i stugan. I detta kök fanns en murad öppen spis utrustad med vinda att hänga kokkäl i t.ex. kitteln som användes för att värma mjölken vid osttillverkningen och messmörskoket.

Stugans klenod var en högt uppbäddad säng som kallades förlåtssäng, därför att den var omgärdad med en ram högt ovanför själva bädden. Denna ram var behängd med vackra hänglakan, sirligt broderade. Det var mycket ovanligt att denna säng användes. Den var mest en prydnadssak.

Byggnader
Byggnaderna på vallen bestod av en stuga, fäjs och ibland av lada samt get-och fårhus. Fäjset hade ingång på gaveln och ibland båsplatser på båda sidor o mittgången. Det var mycket lågt och oftast utan innertak och fönster. Detta för att ge korna mesta möjliga skydd mot flugor.

Kalvlyckan
På vallöten hade varje stuga en liten kalvlycka inhägnad, ca 2 till 3 kappland stor, liksom man även hade varsitt röjningsland, där man ”skulle kunna” skörda litet foder åt korna. De skulle ha lite grand ”stilla inne” som man sade.

Mejeriet
Det rådde ett uppsving av fäbodverksamheten på 1870-talet som stod sig intill det första decenniet på 1900-talet. En och annan började då att intressera sig för att komma bort från det slitsamma fäbodsystemet, och tog sina kor hemma och försökte åstadkomma ett rationellare system för utvinnande av produkter från korna. Därför byggdes Norrbo Andelsmejeri år 1909. En och annan fortsatte dock, fast vad tiden led blev det allt färre och vid slutet av 1930-talet upphörde det helt, dock icke beträffande de vid sjön liggande vallarna Halla och Björsbo. Om man bortser från dessa två dit det var lätt att komma till och från, genom att anlita sjön, så var det för de övriga vallarna som låg längre upp i skogen förenat med stort besvär och många mödor att nå dem på den i stort sett väglösa fäbodskogen. Allt som tillverkades på vallen såsom ost, smör och messmör måste bäras ner till norra Dellen för att sedan med roddbåt föras över den. Samma förhållande rådde i motsatta riktningen med de förnödenheter bopigan måste ha för att kunna leva på vallen.

När ett djur kom bort
Byalagsandan rådde även på fäbodvallen. Kom ett djur bort så letade först bopigorna och eventuellt ägaren till djuret. Om inte det gav resultat ordnades vallskall, varvid samtliga vallägare deltog. Om inte heller detta gav resultat kallades till storskall då hela socknen kallades. Detta tillgick så att man ställde opp på linje och hade ett avstånd mellan varje person som medgav god insyn på marken till nästa person varvid riktningen skulle hållas på en med terrängen välbekant skallchef som tog ut kursen.

Fäbroar
Byalagsandan var gällande så att man hjälptes åt att hålla stängsel kring hus och täkter och en bygata som löpte genom vallområdet. Man tillsåg att och lagade fäbroar över sumpiga platser och även över bäckar. På både Tjärnvallen och Funnervallen var det anlagda kobroar vid infarterna till valen så att inte korna skulle behöva traska i gyttjan. Dessa broar var så utförda att på sträckor av 100-tals meter och mera var lagda långa stockar ända mot ända och omkring fem stockar i bredd. Det blev som ett golv eftersom dessa stockar var täljda flata på översidan.

Fäbodstigar o djungeltelegraf
På norrskogen, som Norrboborna säger, fanns sedan urminnes tider fäbodstigar upptrampade mellan samtliga vallar och längs norra Dellens norra strand. Men trots att bonden i regel varje vecka eller åtminstone varannan vecka besökte vallen, kunde det inträffa omständigheter som gjorde att hjälp hemifrån borde kallas eller bud framföras. Lösningen på detta var en så kallad djungeltelegraf inrättades som fungerade på så sätt att om kontakt med hembygden behövdes så sökte man sig ned till Hallavallen där ett vitt skynke sattes upp på en vägg. Då denna vall ligger högt och väl synlig för den närmaste liggande byn, Gammelsträng, så dröjde det sällan länge förrän man fick se en roddbåt på sjön på väg mot Hallavallen. Då kom det någon som kom för att höra vad som stod på.

De vallar som låg längst västerut på skogen hade ju en annan möjlighet att söka sig ner till de året runt bebodda Brunkänge eller byn Fönebo. De hade också den möjligheten när det gällde att finna en tjur för att få en ko betäckt. De andra hade den möjligheten att ta sig till Järnblästen. Det hände någon gång att någon vallägare höll sig med tjur på vallen.

Buföring
”Svantedagen”, den 10 juni, strax före midsommar, var den rätta boföringsdagen.
Korna hade fått vara ute på motion några gånger, innan det var dags för den vanligtvis långa vandringen till vallen.

Även hästar brukade boföras eller släppas på skogen. Det skedde när vårbruket var avklarat med de hästar som kunde avvaras över sommaren. På 1920 och 1930-talen och tidigare var det inte ovanligt att se hästhopar på upp till 15 djur när man gick i skogen på norrsidan Dellen.

I Norrbobyn gick gårdsfolk och kreatur till fots på upptrampade kostigar över Hallbo och skogledes till Dyrvallen eller Björsbo. En annan ”boföringsväg” ledde till Bastvallen eller Lyckevallen. Det var den västra över Fönebo.

Aftonen före boföringsdagen rodde eller seglade en del av gårdsfolket över sjön från Nyckelvik eller Sylta där båthusen fanns.

Det kunde vara ett riktigt äventyr att ta sig över sjön, trots att båtarna som användes var sjösäkra ”norrbosnibbar” gjorda av Nordlund i Norrbobyn eller Per Frank i Hålsjö. Alla snibbar kunde förses med mastbräda och således riggas. I akten fans en järnring att sätta styråran i.

Om det inte var vind var det ett drygt arbete för två män eller kvinnor att ro. Båtarna var hårt lastade med redskap, mat och husgeråd som skulle upp till vallen. Några smådjur som inte orkade gå togs också med i båtarna.

För dem som skulle till Dyrvallen gick färden från Sylta till Brunkänge. Folket där blev glada över att få grannar över sommaren, så de bjöd alltid in på kaffe. Sedan gick färden vidare till Dyrvallen.

De som skulle gå den långa färden till fots startade klockan 11-12 på natten då vallskällan sattes på och då visste korna, åtminstone de äldre, vart det skulle bära iväg.

Tidigt nästa morgon var man vanligtvis framme och de trötta korna var då nöjda att gå in i vallfäjset.

Sysslor på fäboden
Vallstintan hade ett drygt arbete på fäboden. Första dagen hade hon hjälp av de övriga gårdsfolket att ställa i ordning. Foder till djuren hade man kört upp till vallen under vintern samtidigt som man hämtade hem dynga. Under vintern var det lätt att ta sig fram med häst till vallen.

En arbetsdag för stintan började med att hon steg upp vid 1-tiden på natten och gick till fähuset eller fäjset som det kallades. Korna skulle mjölkas för hand, gödselrännorna mockas och det var lågt i tak, mörkt och trångt.

Sedan skulle hon följa kor, får och getter till betet i skogen. Den pålitligaste av korna bar skälla och var s.k. skällko. Hon gick i täten för de andra korna hem till vallen när det var mjölkdags. Får och getter följde efter korna.

Ibland hände det att boskapen inte kom hem självmant. Då fick stintan gå och leta. Hennes sjungande lockrop kunde höras vida omkring.

Mjölktråg
När stintan mjölkat hällde hon mjölken i mindre trätråg som bars till svalen, ett rum några trappsteg ner under stugan, där det var svalt. Där fick den stå tills grädden flöt upp. När det var tillräckligt med grädde skulle den kärnas i en träkärna med stöt. Det var ett tungt arbete för den oftast mycket unga pigan att föra stöten upp och ner tills grädden tjocknade och det blev smör. All vätska knådades sedan ur och efter det var smöret färdigt att läggas ner i svalen.

Av mjölken gjorde vallpigan också messmör och ost.

En gång i veckan eller med längre mellanrum hämtades vallmaten, d.v.s. mjölkprodukterna som pigan ställt i ordning på vallen. En del av smöret lämnades i handelsboden som byte mot andra livsmedel.

Separatorn
I slutet av 1800-talet kom separatorn som drogs för hand. I den fanns en roterande kula som nådde en hög hastighet. Med centrifugalkraftens hjälp delades grädde och skummjölk. Ungefär samtidigt ersattes träkärnan av en mekanisk kärna, som drogs för hand, men det tog lång tid innan den blev allmänt använd, då många föredrog den gamla träkärnan.

Kokstaden
Vid kokstaden, även kallad pys och fanns vid varje stuga, bestod av några stenar att elda emellan, skulle bojäntan sköta hushållsgöromålen. Över eldstaden hängde en kopparkittel och vidare hade hon några bänkar att diska och ställa mjölkkälen på.

Ystning
En del dagar skulle man ysta. Det gick till så att man hällde mjölken i kitteln och värmde den. Sedan tillsattes ostlöpe och det hela fick stå tills mjölken ystade eller tjocknade. Man skar med kniv för att se om massan var tillräckligt tjock. Om den var färdig togs den upp och lades i ett ostkar. Ostkaren var gjorda av trä och avlånga. De var ofta sirligt mönstrade. I ostkaret låg en linneduk och den fylldes med ostmassa och sedan var det bara att pressa ur all vätska eller vassle. När det hela var klart bars ostarna till svalen där de skulle saltas och emellanåt vändas. En procedur som sedan fortsatte i hemmen.

Vasslan efter osten kokades till messmör eller mesost och det tog flera timmar att koka vasslan till messmör och ännu längre om den skulle kokas till mesost. Men då kunde också mesosten bevaras längre än messmöret.

Vatten bar man från en källa eller bäck i närheten. Det kunde bli långt att bära för dem som bodde i stugorna längst från källan. Man bar med ok och i regel i träämbar.

När stöket var över
När hushållsgöromålen var undanstökade, mjölkkälen diskade och stugan pyntad och fin, kunde det bli en stund över tillsammans med andra stintor på vallen. Då samlades man i någon av stugorna, drack kaffe och pratade om vardagens bekymmer och glädjeämnen. Man hade också handarbete med sig upp till vallen. För hundra år sedan syddes allt för hand. Särkar och skjortor broderades i vackra mönster som vi nu kan beundra men som är tidsödande att syssla med för nutidsmänniskan. Det kunde till och med hända att vallpigan i smyg gick och sydde på brudgumsskjortan, som den blivande bruden själv skulle förfärdiga.

Fester på vallen
Den första helgen i juli och augusti var s.k. ungdomshelger. Andra namn var storhelg, bogäspe eller göss-söndag. Då bjöd valljäntorna sina jämnåriga, kvinnliga vänner till vallen, och från olika håll, t.o.m. från byar lång över sockengränsen, kom pojkar vandrande till vallen. De hade instrument som dragspel, fiol eller munspel med sig och sedan lekte man lekar eller spelades och dansades det från lördag till söndagkväll och ibland till och med måndagkväll.

Många ungdomar blev vänner för livet och det kunde också hända att tycke uppstod och man gifte sig.

Hem från fäboden
Vid månadsskiftet augusti-september var det dags för avfärd från vallarna. Vallpigorna behövdes hemma för att hjälpa till med skörd och även ibland med sysslor som hade med den årliga höstmarknaden att göra.
I början av 1900-talet började motorbåtar användas och det blev då betydligt lättare att ta sig över sjön. Det hände att kor fraktades hem i båtarna. Om någon ko var ofärdig eller snart skulle kalva fick hon åka med i båten, men då ville det till att det var lugnt på sjön.

De kor som skötte sig bra och gått hem till mjölkning om kvällarna fick ha en grann halslänk på sig hem.

Efter varje stig till vallarna fanns stenar som man vilade på. Dessa stenar fick benämningen messmörssten och tobaksstenen.

En gång vid en gossöndag hände en tragisk olycka. Vid rodden över Norra Dellen drunknade en pojke som kallades för Stonsen. Hans rätta namn var Jonas 25/10 1867 – 1/7 1884. Han återfinns under släktboksnummer 7Å26.

En lycklig händelse kunde man säga det var den 29 augusti 1891. Då föddes Hag Pelle, Per Nilsson på Tjärnvallen. Han återfinns under släktboksnummer 11Y12.

Bortflyttade vallstugor
Beträffande vallstugornas bortflyttande eller rivande, så finns det ingen idag levande som kan minnas någon stuga på Lillvallen, Bastvallen eller Lyckevallen. I övrigt känner man till att en stuga från Dyrvallen flyttades och finns i Krokstubba invid sjön, samt på samma plats en stuga flyttad från Funnervallen. Från Unnervallen flyttades på sin tid en stuga till det centrala Hålsjö och utgör nu permanent bostad.

På Unnervallen finns en stuga kvar som används för skogsbrukets behov. På Funnervallen är en vallstuga kvar som dock är omgjord till häststall. En ny skogsarbetarbarack är uppförd på vallen. På Tjärnvallen finns ingen av de ursprungliga stugorna kvar, en stuga är uppförd för skogsbruk.

---

HUDIKSVALLS POSTEN DEN 17/6 1926

Kossan gick till botten
Under färden till fäbodarna i tisdags tröttnade en hr Magnus Blom i Norrbobyn tillhörig ko att på egna ben vandra den långa vägen, varför hon jämte ägaren fick åka motorbåt från Hallbo. Detta gick till en början utmärkt, men när de voro i närheten av Finnberg glömde kossan tyvärr maningen att ”sitta rätt i båten”, varför den senare kapsejsade och samtliga ombordvarande kommo i ”plurret”.

Både kons och båtens ägare räddade sig, den förre simmande och den andre på något annat sätt, medan kon, som olyckligtvis var fastbunden vid båten, jämmerligen omkom.

Avskrift: Viveca Sundberg

 

 

Innehållsförteckning

Nio Vallar 

* Lillvallen

* Lyckevallen

* Bastvallen

* Dyrvallen

* Tjärnvallen

* Per Jacks vallen

* Funnervallen

* Unnervallen

* Björsbovallen

* Hallavallen

 

 

Karta ur broschyren Norrbo leder. Här med den 7 km långa kolarstigen som går igenom flera intressanta vallar.
Klicka på Norrbo.nu så får du veta allt om Norrbos många vandringsleder

 

 

Lillvallen

Se karta

Lillvallen bestod av 8 vallstugor

Lillvallen låg några hundra meter från Svingtorpet som låg omkring en km från Masbo i Strömbacka.
Riksantikvarieämbetet vars karta vi ser här skriver:
Bebyggelselämning Norrbobyn 25:1. Bestående av en husgrund med spismursröse och källare. En husgrund med enbart spismursröse, en källargrund och en brunn. Husgrunderna och källargrunden är belägna på linje (NNV – SSÖ) Karta 16G4J Strömbacka 4.

Koordinater (N/E)	6867229 / 593727 (SWEREF 99 TM)
Koordinater (x/y)	6868446 / 1551486 (RT-90 2,5 gon V)
Koordinater (lat/long)	N 61° 55′ 33,73″, E 16° 47′ 7,02″ (WGS84)

 

Lillvallen. Bilden visar den ena sidan av en stor källargrund

Lillvallens uttorkade vattenkälla

En spismursgrund vid Lillvallen

Den mjuka marken vid Lillvallen är delvis täckt av jättelika vindfällen. Juni 2017

Vi vill veta mer om den här vallen. Vem ägde stugorna, finns det några bilder, händelser som inträffat, spökhistorier och mycket mer. Hjälp oss!

 

 

Lyckevallen

---

Lyckevallen. Den här stugan finns nu vid båtlänningen i Norrbobyn

Lyckevallen hade 4 vallstugor

Norrbo 57:1 Riksantikvarieämbetets karta. De skriver:
Inom ett område på ca 100 x 70 m (nv-sv) syns husgrunder efter 4 vallstugor och en källarruin. Runt om syns f d åkrar. Mellan skiftena finns små rågräns-rösen. 3 st med bomärken. Röjningssten från åkrarna syns också.

Koordinater (N/E)	6867229 / 593727 (SWEREF 99 TM)
Koordinater (x/y)	6868446 / 1551486 (RT-90 2,5 gon V)
Koordinater (lat/long)	N 61° 55′ 33,73″, E 16° 47′ 7,02″ (WGS84)

 

Lyckevallen. Fr. v. Ersk-Ers Margit (Margareta),okänd, Staffas-Anna Mickelsson, troligen Villa-Margit o Jonke. Bilden utlånad av Rune Kron

Troligen Villa – Jonke och hans fru Margareta (Margit).
Bilden ägs av Rune Kron

Det här är (7Å29) Staffas-Anna Mickelsson med Nordendahls getter. Anna gifte sig 1908 med Lars Eriksson vid gården Per-Lars i Hålsjö.
Bilden utlånad av Rune Kron

Lyckevallen. Troligen är det Nordendahl som tagit bilderna i början av 1900-talet. Därefter upphörde valldriften och stugorna revs och flyttades därifrån.
Bilderna utlånade av Rune Kron

Länsman Nordendahl, Norrboån, som var en stor djurvän, hade två hästar. När de vid olika tillfällen avlivades lät han begrava dem i en skogsdunge i närheten. Han hade också getter en tid som var inhysta hos Staffas Anna på Lyckevallen.

---

Rester efter en jordkällare på Lyckevallen

Kallkällan på Lyckevallen

---

Husgrund med spismursröse på Lyckevallen

---

Ägarna till vallen och stugorna

Staffas

7Å29 Michael Larsson, *8/9 1849, s. t. kyrkvärd L. Olsson i Ö. Norrbobyn s7, Norrbo. Nämndeman o. bonde i Norrbobyn 7, »Staffas». † 4/2 1923.
4Y14 Anna Brita Jonsdotter, *19/11 1852, d. t. gästgiv. J. Jonsson i Ö. Norrbobyn 4. † 25/2 1915.
Lars, *5/4 1875. Sjömaskinist. Utfl. t. Sth. 1912.
Anna, *23/3 1881                                                11Y13
Jonas, *20/9 1886                                               39

7Å39 Jonas Mickelsson, *20/9 1886, s. t. nämndeman M. Larsson i Norrbobyn 7, Norrbo. G. 6/11 1910. Nämndeman o. bonde i Norrbobyn 7, »Staffas»
(X4)24A22 Margreta Charlotta Stadin, *2/10 1885, d. t. timmerman P. E. Stadin i V. Norrbobyn.

---

Erskers

7Å38 Lars Larsson, *7/8 1860, s. t. nämndeman L. Johansson i Ö. Norrbobyn s1, Norrbo. G. 2/11 1880. Änkl. o. omg. 6/2 1915. Måg o. bonde i Norrbobyn s7, »Erskers», sen. torp. i Såggårdstäkten, ”Sojers”, Norrbo.† 10/7 1930
28 Anna Olsdotter, *16/10 1863, d. t. bonden O. Ström i Norrbobyn s7, Norrbo. † 22/9 1913
(X40) Sara Persson, *12/12 1879 i Segersta, Gävleb. Infl. 1913.
Margreta, *24/10 1883                                        9Å52
Olof, *5/9 1885                                                   50
Lars, *9/12 1889, † 29/12 1899

---

Villas

9Å52 Jonas Olsson, *24/8 1880, s. t. bonden O. Olsson i Ö. Norrbobyn 9.
G. 8/11 1914. Bonde i Norrbobyn, sen. torp. i Länsmanstomten 1, Villas. Död 25/5 1960.
7Å38 Margreta Larsdotter, *24/10 1883, d. t. bonden L. Larsson i Norrbobyn s7. Död 19/12 1953.
Gertrud, *14/10 1915                                          22U26
Anna Kristina, *24/7 1918. Utfl. t. Hudiksvall 1942
Lars Olof, *12/6 1921. Jordbr.-arb. i Norrbobyn

---

Lötas

44B31 Jonas Karlsson 21/7 1886, s. t. bonden Karl Jonsson i Ö. Norrbobyn s1, ”Lötas”. Bonde i Norrbobyn s1. Sedan Lillvallen upphört flyttade man sina djur till Dyrvallen. Död 16/10 1974.
G. 28/3 1910, med 21U15 Kristina Hellström 27/12 1885, d. t. husman J G Hellström i Norrbobyn. Död 2/5 1958
Barn:
Anna Kristina 11/11 1909 – 20/4 1910
Anna Margareta 14/7 1912
Karl 23/6 1915
Marta tv, 9/5 1917 g. Hansson
Sigrid Kristina tv. 9/5 1917 – 7/2 1918
Signa Katrina 31/7 1922

 

Husen från Lyckevallen 

Båtlänningen i Norrbobyn, juni 2017
Vallstuga från Lyckevallen, möjligen är även de andra byggnaderna från Lyckevallen.

Båtlänningen i Norrbobyn.
Vallstuga från Lyckevallen, möjligen är även de andra byggnaderna från Lyckevallen. I bakgrunden vid skogsbrynet syns Snyggs gård, som nu är borta.
Bilden är från Norrbo sockenbilder.

Samma stuga och samma familj som ovan. De vill nu visa upp hur fin stugan blivit sedan de flyttat hem den från Lyckevallen. Ingången som tidigare varit från gaveln är nu flyttad till långsidan. Paret är Villa-Jonke o Margit Olsson, med barnen Olle f. 1921, Gertrud f.1915 och Anna f. 1918. Bilden är från Norrbo, sockenbilder

Samma stuga som ovan, juni 2017. Stugorna ägs av Rune Kron

---

Vallstuga från Lyckevallen ombyggd till bakstuga finns nu hos Rune Kron i Norrbobyn. Ingången är ändrad från att tidigare har varit från den närmaste gaveln.

---

Hos Staffas i Norrbobyn finns deras gamla vallstuga från Lyckevallen bevarad

Vi vill veta om det finns fler bilder, händelser som inträffat, spökhistorier och mycket mer. Berätta för oss!

 

 

Bastvallen

Bastvallen hade 4 vallstugor

Vi vill veta mer om den här vallen. Vem ägde stugorna, finns det några bilder, händelser som inträffat, spökhistorier och mycket mer. Hjälp oss!

 

 

Dyrvallen

Dyrvallen  Här hade Hålsjö by 8 vallstugor

Norrgården nr 2
Prinses nr 13
Mogans, Lars-Jens

Detta är Norrbo Hembygdsförenings stuga

---

—166 O 1—Uppgifter i Forsa släktbok:

(X33)23U1 LARS SCHAVON, * 4/5 1758, s. t. fältväbel Johan Hindric von Schavon i Kyrkbyn, Bjuråker. G. 1791. Trumslagare i Forsa. Fl. t. Dyrvall, V. Hålsjö, Norrbo 1783. † 21/3 1807
(X33)7Y9 MARGTA JONSDOTTER, * 5/2 1766, d. t. soldat Jon. Hastig i Norrbobyn, Norrbo. † 20/2 1836
JONAS, * 1/6 1792. † 16/1 1814
GUSTAF, * 15/1 1794. † 17/7 1795
GUSTAF, * 4/4 1796. † 8/7 1799
LARS, * 20/2 1799. † 2/11 1844
FREDRIC, * 4/1 1803                                       (X33)23U4
GUSTAF, * 19/6 1805                                       (X33)23U5

---

Vykort från Dyrvallen: Foto Bo Silver

Okänd flicka blåser i näverlur.
Bild efter Löt-Marta Jonsson g. Hansson, utlånad av hennes dotter Ingegerd Nilsson

När det fattades en ko på Dyrvallen
Berättat av Elsa Bergman
Det var sista dagen på vallen. Korna gick i skogen för sista gången innan de skulle boföras hem på hösten. När korna kom hem på kvällen, fattades en och efter mjölkningen var det bara för Elsa att ge sig ut och leta. Hon fick sällskap av Brita Norrgårn och de gick åt Jörmåsvägen.

De gick med en koskälla och pinglade men trots det blev det allt mörkare och ingen ko syntes till. Då beslöt de att gå hem och fortsätta sökandet följande morgon. Plötsligt hörde Elsa hur det småskrattade i skogen, men hon sade ingenting till Brita.

På morgonen när Elsa vaknade var kon hemma.

Senare på dagen drack Elsa och Brita kaffe tillsammans och då sade Brita ” Ja, i natt var vi med trollen”. Hon hade också hört samma skratt fast hon ingenting sagt kvällen innan.

Bortflyttade stugor
En stuga från Dyrvallen flyttades och finns i Krokstubba invid sjön.

 

Okända besökare på Dyrvallen.
Bild efter Löt-Marta Jonsson, utlånad av hennes dotter Ingegerd Nilsson

---

Dyrvallen: Med näverlur Löt-Marta, Kristina Friberg, Ester Rask och Karin Friberg
Sittande, Svea Hedblom och Eva Bergman.
Bild efter Löt-Marta Jonsson, utlånad av hennes dotter Ingegerd Nilsson

---

Dyrvallen: Står gör Karin Friberg, Marta Jonsson Norrbobyn och Kristina Friberg
Sitter gör Svea Hedblom, Eva Bergman och Ester Rask.
Bild efter Marta Jonsson g. Hansson utlånad av Ingegerd Nilsson

---

Bak sitter Karin Friberg, Löt-Marta och Kristina Friberg, Brunkänge
Fram, Eva Bergman, Svea Hedblom, Ester Rask och Lasse Eriksson, Sanna.

---

Bergmans stuga, som nu är Hembygdsförenings
Bilden ägs av Norrbo sockenbilder

---

I bakgrunden Bergmans stuga.
Blåser i näverlur gör Eva Bergman, Svea Hedblom, Karin Friberg, Ester Rask, Kristina Friberg, vid kokstan Löt-Marta
Bild efter Löt-Marta Jonsson g. Hansson, utlånad av hennes dotter Ingegerd Nilsson

---

Med näverlur Löt-Marta, Eva Bergman, Kristina o Karin Friberg, Brunkänge, Ester Rask och Svea Hedblom.
Bild efter Löt-Marta Jonsson, utlånad av hennes dotter Ingegerd Nilsson

---

Löt-Marta arbetar med ostmassan vid ostkaret.
Bild efter Löt-Marta Jonsson, utlånad av hennes dotter Ingegerd Nilsson

---

Vid pysen på Dyrvallen: Lars Eriksson, Löt-Marta och Ester Rask
Bild efter Löt-Marta Jonsson, utlånad av hennes dotter Ingegerd Nilsson

---

Löt-Marta, Einar Eriksson och Ester Rask.
Bild efter Löt-Marta Jonsson, utlånad av hennes dotter Ingegerd Nilsson

---

Bak, Erik Holmgren, Eva Bergman, Elsa Bergman, Erskers- Lars
Fram, Löt-Marta. Jonas och Kristin Friberg Brunkänge.
Bild efter Löt-Marta Jonsson, utlånad av hennes dotter Ingegerd Nilsson

---

Erskers-Lars, Elsa Bergman, Löt-Marta och Erik Holmgren
Bild efter Löt-Marta Jonsson utlånad av hennes dotter Ingegerd Nilsson

---

Dyrvallen rustades upp 1969-1970.
Kommunen ordnade beredskapsarbete, vartill bidrag erhölls från AMS. Gustav Bodin, som då var Hembygdsföreningens ordförande, ledde arbetet eftersom föreningen hade fått friköpa en av vallstugorna och även fått viss dispositionsrätt till det två övriga. Där finns nu tre stugor jämte fejs och uthus. Vallen har även inhägnads med fastbandshagar. Denna vall kan inte nås med bil vilket gör att den fortfarande har likhet med gångna tider.

1982 ritade Maria Melin det här vykortet från Dyrvallen.

Spårstenen på Dyrvallen
Av 30 spårstenar från Hälsingland är troligen denna den mest kända, enligt hälsingeforskaren J. J:son Hanzén från Järvsö.
Den äldsta anteckningen om denna sten är gjord av professor Daniel Djurberg 1698. Enligt kyrkoherde Mårten Rogstadius i Norrbo – Bjuråker hörsägen förevigades norrbostenen sålunda: ”Item vid fäbodarna i Norrbo som kallas Dyrvallen, finns en sten och tyckes lika som en nåkot man suttit därpå”.

---

HT Torsdagen den 17 juli 2008

Mirja och Hans Hjalmarsson med kossan Ada

---

Vi vill veta mer om den här vallen. Vem ägde stugorna, finns det fler bilder, händelser som inträffat, spökhistorier, visor och mycket mer. Hjälp oss!

 

 

Tjärnvallen

”Gôss-söndag” på Tjärnvallens fäbod

Tjärnvallen Här hade Hålsjö by 8 vallstugor

Knåpans Gammelsträng 4
Hålsjö nr 3, Innegården
Per-Lars och Hagans nr 16
Finningrids nr 8
Pelpers nr 15
Per-Jacks nr 12 Vallstugan, troligen även övriga byggnader, blev flyttad till v. Hålsjö
Skivars nr 14
Bästdal nr 1, Oppigården

---

En lycklig händelse kunde man säga det var den 29 augusti 1891. Då föddes Hag Pelle, Per Nilsson på Tjärnvallen. Han återfinns under släktboksnummer 11Y12.

---

Två vinterbilder från Tjärnmyravallen utlånade av Daniel Johnsson

Det här är den enda stugan som finns på Tjärnvallen. Det är Glads stuga från Sandmyren som flyttades hit för skogsbrukets räkning.

Så här ser stugan ut invändigt

Vi vill veta mer om den här vallen. Vem ägde stugorna, finns det några bilder, händelser som inträffat, spökhistorier och mycket mer. Hjälp oss!

---

Per-Jacks vallstuga blev flyttad till Hålsjö 18:26, med adress Hålsjö 540.
Vallens ägare är Per Ove Lind i Hålsjö.
Ingen har kunnat svara på varför platsen kallas för Per Jacks eller Jaksas?

Uppgifter ur släktboken om släkten Jacob och Jacobsson V Hålsjö 11 (12) som idag lär vara Hålsjö 18:

Registerbeteckning »8Y» omfattar en bondesläkt i Norrbo som tidigast omnämnes i 1593 års jordebok i Hålsjö by.

—VII—

VI Pehr Jacobsson, *166.., trol. s. t. bonden J. Olofsson i Hålsjö 11, Norrbo. Nämnes som bonde i Hålsjö 11, 1690-1711 enl. jdbk.
H. namn okänt.
Jacob, *./11 1690                                               1

—1—

VII Jacob Pehrsson, *./11 1690, trol. s. t. bonden P. Jacobsson i Hålsjö 11, Norrbo. G. 1718. Bonde i Hålsjö 11 (12). † 25/1 1741.
(X8) Anna Pehrsdotter, *1693, d. t. sold. P. Matsson Spännare o. h. h. Brita Larsdotter i Överbyn, Forsa sn. † 9/2 1770.
Pehr, *29/8 1723                                               2
Jonas, *26/2 1725                                              3

—2—

1 Pehr Jacobsson, *29/8 1723, s. t. bonden J. Pehrsson i Hålsjö 11 (12), Norrbo. G. 14/11 1742. Bonde i Hålsjö 12. † 20/4 1773 (rötfeber) = Kallbrand. Är det möjligen han som blivit ihågkommen som är Per Jaks ?
3VVI Sigrid Ersdotter, *12/9 1723, d. t. bonden E. Jonsson i Gammelsträng 2, Norrbo. † 2/7 1792 (håll o. stygn)
Anna, *20/1 1743, † 7/12 1782 (vattusot)
Margtha, *3/4 1746                                            4Y5
Jacob, *15/8 1749                                              4
Eric, *4/9 1751                                                  5
Karin, *2/1 1754                                                36Y3
Sigrid, *16/1 1756, † 18/9 1771 (magsjukdom)
Brita, *30/11 1760. Tjänarinna vid Norrbo prästgård. † 7/2 1813
(lungsot)
Pehr, *15/3 1763                                               2V1
Gertrud, *29/11 1765, † 7/1 1766
Gertrud, *6/4 1767                                            14Å9

---

100 år senare

— 7 Å 37—

27 Pehr Lind, *20/12 1877, s. t. bonden O. Lind i V. Hålsjö s13, Norrbo. G. 24/1 1904. Bonde i V. Hålsjö 12, »Per Jåks». † 22/4 1938
4Y21 Marget Arf, *3/12 1882, d. t. sold. J. Arf i Bästdal, Norrbo.
Margreta Katrina, *20/5 1904, † 10/1 1931
Jonas Olof, *18/7 1908                                           48
Magnus Helmer, *25/ 1917                                      49

—7Å48—

37 Jonas Olof Lind, *18/7 1908, s. t. bonden P. Lind i V. Hålsjö 12, Norrbo. G. 20/10 1945. Chaufför. Bos. i Hålsjö.
(M115) Elin Kristina Nilsson, *15/4 1914 i Lunds stadsförs., Malmö.

—7Å49—

37 Magnus Helmer Lindh, *25/6 1917, s. t. bonden P. Lind i V. Hålsjö 12, Norrbo. G. 19/8 1944. Motormontör. Utfl. t. Enskede, Sth., 1946.
(M115) Ester Nilsson, *3/3 1918 i Lunds stadsförs., Malmö.

Fäbodstugan, och troligen även övriga byggnader är hitflyttade från Tjärnvallen

Per Jacks vallen är en liten avskild idyll trots sin närhet till övrig bebyggelse. Den vackra fäbodstugan med sina övriga tre byggnader har allt som behövs för ett fäbodbruk. Brunnen är stensatt på gammalt vis. Den är fylld med klart vatten och husen vilar på stolpar av tuktad sten. Allt är mycket välgjort och har ett stort kulturhistoriskt bevarandevärde.

Under några sommardagar i mitten eller slutet av 1930-talet lär vår kände skald Nils Ferlin ha bott i stugan.

Lyssna här på Nils Ferlin

 

 

Funnervallen

Funnervallen

Funnervallen Här hade Hålsjö by 10 vallstugor

Hålsjö nr 5 Ol Jons
Larssons nr 4
Stensgärde nr 1, Skogbergs
Bästdal nr 2 Harspelles
Utigårn nr 1
Hålsjö nr 10, Harspens
Lars-Jens nr 9
Ersk Anders samt Hålsjö nr 7, Strid Jonkes eller Mattsarstugan som den också kallades.

---

Betesplatserna skulle varieras för varje dag efter ett upplagt schema.
Funnervallen hade dessa platser:
Söndag – Häståsvägen, måndag – Blästvägen, tisdag – Gäddsjön, onsdag – Löpomkring, torsdag – Funnermora, fredag – Blästvägen igen och på lördag – Vilhelms huxtret.

Liknande schema fanns för varje vall

---

En trollhistoria från Funnervallen
En vallkvinna från 1800-talet berättade detta. (I dag talar vi om spöken och skrômt)
Hennes mor och en annan föbodjänta stannade kvar en natt sedan de andra flyttat hem från vallen. De låg i svalen. Då de somnat på natten vaknade de av att de hörde trollkvinnor dansa där inne i stugan. De dansade så att kjolarna slog mot spiskåpans stolpe (stötta) samtidigt som de sjöng till dansen. En av de strofer de sjöng var: Sangt Ole save meg själv skatte bränne dej. Bopigorna hörde hur en boföring tågade genom vallen. De hörde lockrop med namn på korna, som Bela, Sela, Vela och getter bräkte, hund som skällde dubbelskall. När bojäntorna lyckades få ljud i strupen så att Fader vår, som de läste, hördes in till stugan, blev det tyst. Flickorna fick brått att komma iväg från vallen dagen därpå sedan de utfört arbetet de stannat för att fullgöra. Några spår vare sig i stugan eller på fäbogatan såg de inte till.

Vinterfodret
Ett exempel på hur viktigt det var för bönderna att dryga ut sitt vinterfoder

Det fanns myror t ex Tjärnvallsdubblan och Gäddsjön belägen ca. 1 km nordost om Funnervallen. Där växte gräs på små holmar eller gungflyn dit det inte kunde bära att gå för korna för att beta av detta. Det stod där till ingen nytta. Detta togs till vara, slogs och hässjades på vinterföret. Till och med ett torrläggningsförsök gjordes med Gäddsjön varav spår finns än i dag. För att få ett större område än det av naturen var danat bärbart att gå på, åtminstone med trögor på fötterna, startade man ett utdikningsföretag genom att fördjupa utflödet ur sjön där avrinning sker genom Funnervallsbäcken.

Bortflyttade stugor
En stuga från Frnnervallen finns i Krokstubba invid sjön, en annan är flyttad till Bästdal.

Tavla från Funnervallen. Tavlan ägs av Jon-Erik o Karin Ingvarsson

Funnervallen målat på ett tråg av Lars Skoglund, Bläst-Lars.
Tråget ägs av Jon-Erik o Karin Ingvarsson

Bästdal. Huset till vänster är en smedja, till höger en vallstuga från Funnervallen
Ägare Jon Erik och Karin Ingvarsson

Vi vill veta mer om den här vallen. Vem ägde stugorna, finns det fler bilder, händelser som inträffat, spökhistorier och mycket mer. Hjälp oss!

 

Unnervallen

Unnervallen

Unnervallen Här hade Hålsjö by 6 vallstugor

Hålsjö nr 11, Olhans
Änga nr 13, Nygården
Ol Pers nr 7
Gammelsträng nr 6, Sjuars
Backans nr 5, Öst-och Västigården

Bortflyttade stugor
Från Unnervallen flyttades på sin tid en stuga till det centrala Hålsjö och utgör nu permanent bostad.

Reinor Andersson berättar följande:
När det gäller Unnervallen, så hade Öst- och Väst på Backen tydligen stuga eller stugor där.

Däremot vet jag att en stuga flyttades hem till byn och står numera vid Kilberget och kallas Backvallen. Den flyttades hit sannolikt 1906, eftersom det står detta årtal i en av grundstockarna. Flytten föranleddes av att man planerade att bygga ett mejeri i Hålsjö, vilket även stod klart 1909 och att man då naturligtvis skulle ta denna modernitet i anspråk.
Jag äger idag Backvallen.

Vi vill veta mer om den här vallen. Vem ägde stugorna, finns det fler bilder, händelser som inträffat, spökhistorier och mycket mer. Hjälp oss!

 

 

Björsbovallen

Björsbovallen Här finns fortfarande 6 stugor med uthus bevarade

Fäbodvallen i Björsbo hade valldrift till 1964 då Agnes och Viktor Persson hade djur där. Den är en av Norrbos största och bäst bevarade fäbodvallar som på initiativ av Tandläkare Ivar Ringqvist i Bjuråker blev renoverad med AMS-medel 1971 för 230.000 kronor. Rinqvist hade redan som liten vistats på vallen och hyste varma känslor för dess bevarande.
Han var en av dem som förstod vallens kulturhistoriska värde och att det gamla kulturarvet till varje pris måstet bevaras för i framtiden.

Se Nitas vackra bilder från Björsbovallen

Björsbovallen 1934 Hulda From vid pysen. Hulda född Pettersson i Moviken 1884 och avled 1964. Hon var gift med (7Å34) Per Persson From. Bilden ägs av Norrbo, sockenbilder.

Sojers stuga

Sju flickor framför Sojers stuga 1924.
Från vänster, Kristina Ädel, Anna Åslin, Anna Eriksson-Äng, Kajsa Nordström,
sittande Emma Persson, Karin Olsson-Blom och Tilda Östberg

Björsbovallen 1909. T v prost-stugan, mannen i bakgrunden är Bläst-Lars, Lars Skoglund. Vid Gästgivar-stugan sitter kanske flickorna från Björsbo-visan – där åtta av dem hette Anna?
Bild ur Ulla Olssons samling

Björsbovallen 1926.
Stående bak fr. v. Okänd, Lars (Lötas), Helmer Persson, Valle Persson, Bror Bergman, Natan Bergman, Karin Olsson (Prost), Ernst Källman, okänd, Oskar Friberg, okänd, Anna (Backlins), Oskar Olsson (Gästgivars), Helmer Olsson (Prost), okänd, Anna Jonsson (Lötas), okänd och Anna Olsson (Gästgivars).
Sittande fr.v. .Okänd,okänd,okänd, okänd, okänd, Anna Jonsson (Pipars), okänd, bak Märta (Orrens), bak Eva Bergman, fram Ambritt Olsson, fram Marta Jonsson (Lötas), Ella Bergman, bak okänd, bak okänd, okänd, fram Anna Lisa Olsson (Gästgivars), bak okänd, bak okänd, bak okänd och bak okänd.

Här sitter några från Avholm och småpratar och dricker lemonad.
Till vänster Jon-Erik Jonsson (Pål Ers) och paret Anna och Kalle Gill.

Bild ur Hudiksvalls Tidning. Norrbopensionärer på bogäspe i Björsbo 1961
På torsdagen hade pensionärerna en utflykt till Björsbo fäbodar där fru Anna Eriksson från Hålsjö svarade för värdskapet. Sedan man sköljt  ned surströmmingen och lukten med en tår starkt kaffe gjorde pensionärerna en promenad runt vallen. Baltsar-Ingre och Ström-Kare, vilka brukar stå för historierna och konsten att få upp ångan, svek inte heller denna gång gänget.

Det finns en riktigt gammal lada på Björsbovallen. Den är bara tre meter i kvadrat. Höjden på sidoväggarna är som vanligt i äldre lador inte mer är 1,8 meter. Att dörren sitter vid sidan gjorde det lättare att dra ut höet och att den bara har tre knutar gör att den gick också fortare att bygga. Omräknat till alnar bör ladan ha rymt tre parmar eller lass á 27 kubikalnar. Parmen var ett rikssvenskt hömått. I Hälsingland mättes höet i gillingar och storleken på dess har ständigt förändrats och anpassats till parmvolymen. Den äldsta gillingen, ett lass på 1500-talet som var 16 kubikalnar, mätte 2,4 meter i längd och 1,2 meter i bredd och höjd.

Den välvårdade Björsbovallen sommaren 2015 och 2017

Ladan till höger i bild är en ovanlig så kallad dubbellada. Den är delad på mitten och har två ägare

Visa om Björsbo

av Anna Hansson (Östberg)

År 1917 till Björsbo jag mig gav
jag skulle valla korna. I alla veta av
uppå det härliga Björsbo, vi många jäntor var
och alla heta Anna vi åtta stycken var

Men nu det sig så hände, det gick ju inte an
att alla heta Anna vi hoppa alla fram
vi tog oss för att omkristna och namnen lyda så
Karolina, Kerste, Maj, Lotta, Lisen, Josefina likaså.

Vi äro alla glada hur det sig än vänder
och getter har vi alla kring alla stränder
Men korna vill vi inte skryta av, de komma nog till två
fast det är på långt på tiden tar vi saken lugnt ändå.

Här på vallen har vi getter, ett sextiotal det är
nog är det mycket mödosamt åt vilket håll det bär
Ibland får vi gå till skogen och leta i vart snår
men finns då ingen annan råd, skomakarn han då går.

Som vi nämnt har vi många getter här
en gumma invid bäcken har 14 getter kär
hon heter inte Anna men Brita är hennes namn
en stor och ståtlig bock hon har som alltid kilar fram.

Sen vill vi mera nämna av vad vi haver hår
och res det ligger vid alla vägar här
här hugges det och sprakar som åskan skulle gå
det vill ju alla förtjäna det kan vi nog förstå

Nu har ni lite hört av vad vi haver här
men vi har nästan glömt vi har en länsman där
han bor uppå vallen i en stuga röd
ibland så gör har kafferep så här är ingen nöd.

Men intill länsman bor det en rolig makapär
hans namn vi ej vill nämna ni känner nog den där
han går så lugnt och stilla och strax han slänger fram
det ena först, det andra sen. Han är en rolig man.

Nu har den ljusa tiden gått men mörkret det står kvar
och näktergal´n i morgonstund vi hörde alla dar
men blir det någon långsam stund, vi Åslin ju här har
och han är så glad och livad uppå fiolen drar.

Vi ofta blickar hemåt på andra sidan sjön
vi tycker vi är hemma, det är liksom en dröm
men snart så hör vi ljudet ifrån nån motorbåt
och alla vill ju köpa mjölk, så nog går mjölken åt.

Men bäst av allt så är det att vi är glad och sams
och ingen av oss grekar, nej, ingen av oss alla.
Om vintern vore gången och vi fick komma hit
så kanske vi kunde sabla en någon bättre bit.

Men snart har hela sommaren gått och det roliga minsann
hav tack för alla stunder vi haft hos varann.
Nu kanske mången tycker, det här var stråt är dum
men kan ni något bättre, gör om den då en tum.

Om någon nu vill veta vem som visan diktat har
så är det en av flickorna som här på vallen var.
Hon bor där nerpå vallen och närmast sjön också och
grannar är med Karolina och så vi knogar då.

Jag slutar nu min visa och diktar inte mer
och så jag går till stranden och lägger mig därner
för Björsbo vall som ligger vid norra Dellens strand
där är det mycket roligt att ta ett bad ibland!

 

Vi vill veta mer om den här vallen. Vem ägde stugorna, finns det fler bilder, händelser som inträffat, spökhistorier och mycket mer. Hjälp oss!

 

 

Hallavallen

Hallavallen hade 6 vallstugor, nu finns det fyra stugor kvar.

Hallavallen 2017

Hallavallen 2017

Hallavallen augusti 2017

Hallavallen augusti 2017

4 bilder från Hallavallen. Samtliga från 40-talet

 

Hallavallen

Förleden av namnet syftar på hallar eller hällar vilket är lätt att förstå när man betraktar vallens läge.Vallen har sedan början av 1800 – talet tillhört Gammelsträngs – bönderna. (gamblestreng 1543, kan betyda den äldsta ängen).

1958 buförde Nygårds –Verner, två bojäntor och fyra kor till vallen enligt gammal tradition.

Buföring från Hallavallen Fotokopior från HT 5 sept. 1958. Bojäntan Gunhild Ståhl har nu startat vandringen mot Gammelsträng. Till vänster på bilden syns Nygårds-Verner, hennes husbonde

---

Sedan Norrdellsvägen byggts 1943 kunde mjölken hämtas där med bil och levereras till Hudiksvalls mejeri.

Vi vill veta mer om den här vallen. Vem ägde stugorna, finns det fler bilder, händelser som inträffat, spökhistorier och mycket mer. Hjälp oss!

 

 

Rättelser och kompletteringar mottar vi varmt och tacksamt

Om du gillar den här sidan och vill stödja vårt arbete är en gåva eller en donation senare, mycket välkommen till Dellenportalens konto 6408-619 968 508 Handelsbanken Hudiksvall
Du kan även Swisha din gåva till 073-600 42 78 Tack för din gåva – tillsammans kan vi glädja andra

Tack för ditt besök och välkommen åter!

Sammanställt av Åke Nätterö

---

Tillbaka till toppen

Dellenportalen | Åke Nätterö | Anderbo 62 | 824 78 Bjuråker | Tel 0653-600 62