Slättjärn

Dellenportalen har samlat uppgifter om Slättjärn från intervjuer, fastighetspapper och i olika arkiv.

---

Materialet i den här artikeln är skyddat enligt lagen om upphovsrätt och får inte mångfaldigas utan medgivande.

---

Det är okej att använda något av Dellenportalens uppgifter om ni anger Dellenportalen.se som källa. Men det är inte okej att ta bilder och text och lägga ut det på andra sidor.

---

Följ oss på Facebook, och dela gärna den här sidan med dina vänner

---

Om du gillar den här sidan,  glöm då inte att klicka på Gilla-knappen. Tack!

---

Värdefull natur i Bjuråker.

---

Se Bernt Perssons film från Slättjärn.

---

Var den här sidan intressant? Glöm då inte lägga den bland dina favoriter.

---

Har du en egen hemsida får du mycket gärna länka till oss

 

Slättjärn ligger utefter vägen mot Skärås ca 3 km ovanför Norra Dellen, se Eniro karta, välj flygfoto.

---

Karta 1796. Slugs Nybygge

1880. Linsänkeplatsen låg vid Josstjärn, det syns lite dåligt på kartan.

Karta 1911.

Riksantikvarieämbetes karta med markerade fornlämningar.

 

Här har det funnits tre bosättningar. Iggströms, Slugtorpet eller Stormens och Jossens som har legat strax väster om Stormens.
Det finns två tjärnar, Slättjärn och Jostjärn.
Den som gav upphov till namnen, Jostjärn, Joskällan, Josmyren och Jossens var kanske skomakaren Johan Nordström. Det var han som bodde här först och som troligen fick det tillnamnet Jossen.
Idag är det bara Stormens som finns kvar i Slättjärn. Det mesta av Slugtorpet finns kvar, med gammelgård och hörande uthusbyggnader. Det nya husets (som kanske är det äldsta) gamla fäjsbyggnad är riven då förfallet var sådant att enbart rivning återstod.

Mellan tjärnen och vägen låg ett gammalt torp som varit i familjen Iggströms ägo sedan mitten av 1800-talet. Det är Per Johan som kör sin såningsmaskin.

Med tiden gjordes huset om till smedja på den ena sidan, och en snickarbod på den andra. Per Hägg lär ha bott i det här huset då han var på besökt här hos sin farmor. Huset revs i slutet av 60-talet.

Sifferhänvisningar och persondata är hämtade från ”Bjuråker, Norrbo, Delsbo släktregister”.

Se flygfoto från www.flygfotohistoria.se Bjuråker serie 1841 bild 03. Skärås – Frisbo

Ekonomisk karta från 1950-talet. S:et i bäcken markerar (utmål) att har det funnits vattenverk. Se bilder nedan
Här ser vi även den gamla skäråsvägen och utmålet i bäcken där det fanns ett vattenverk.

Nytt kartblad, möter det övre kartbladet.

SLUGTORPET – STORMENS

Flygfoto 3
Ca 1790 – 1835
7Y10 Adam Olsson – Slug Soldat nr 24 vid Hälsinge regemente. Född 24/12 1767. s. t. Nybyggare O.A. Groth i Baggtjärn, (kan möjligen vara Aggtjärn) i Bjuråker. Gift 9/1 1791 med Anna Jonsdotter född 22/1 1759 i Näppänge.
Tre barn:
Sara 27/11 1791 – 25/3 1792
Carin 5/5 1793 Gift 1818 med Olof Eriksson Torpare i Vedmyra. Änka 1827, omgift med Jonas Jonsson – Lindström i Slättjärn
Olof 23/5 1797 Gift och bosatt i Slättjärn
Fadern, soldat Slug avled 13/1 1824 och hustrun Anna avled 20/2 1841

Ca 1835 – 1860
30G10 Dottern Carin änka efter Olof Erikson i Vedmyra. Omgift 20/4 1835 med Jonas Jonsson – Lindström torpare i Slättjärn. Han var född 12/9 1812 i Lia. Carin blev blind och avled efter långvarig sjukdom den 19/10 1860. Äktenskapet blev barnlöst. Jonas flyttade till Bricka där han gifte om sig och blev far till tre barn.

Ca 1825 – 1850
7Y13 Sonen Olof Adamsson född 23/5 1797, soldat nr 27 vid Hälsinge regimente. Död 16/5 1848 Gift med Sigrid Andersdotter född 31/3 1802 i Njuparne. Död 13/4 1877.
Två barn:
Anna 29/6 1825 Gift med Lars Larsson från Stråsjö. Bosatt en kort tid i Slättjärn
Margta 5/2 1827 Gift med Pehr Olsson – Dahlbom i Skärås Tre barn

Ca 1848 – 1850
30G9 Dottern Anna född 1825
Gift 1848 med Lars Larsson – Slug född 11/12 1824 i V. Stråsjö. Troligen bor de här under en ganska kort tid innan de flyttar till Tomsjö 1. Enligt släktboken kommer barnen från Tomsjö 1, vilket även deras val av partner och val av boplats visar.
Sju barn:
Lars 27/6 1849 – 22/1 1850
Lars 1/8 1851 i Tomsjö 1. Måg och bonde i Näppänge 4 Jonas´s
Anna 3/6 1853 Utfl.t. Bergsjö 1877
Olof 2/12 1856 Gift och bonde i Norrhavra
Per 6/11 1858 Gift och bosatt i Ramsjö
Sigrid 18/8 1859– 19/9 1869
Jonas 20/1 1863 Gift och bosatt i Ede, Delsbo
Modern Anna avlider den 27/1 1866. Fadern gifter om sig och får ytterligare två barn.

Ca 1865 – 1883
32F1 Michael Iggström född 6/10 1820 i Njutånger Inflyttad från Gnarp 1865.
Gift med 12A5 Catharina Christina Sundberg kallad Kajsa, född 27/9 1829 i Vintermyra, som dotter till Daniel Abrahamsson. I början av 1900 blev hon troligen omgift Danielsson. 1912 säljer Kajsa Stina Iggström – Danielsson 1/6 av torpet till sonen Johan Iggström. Hon avled 20/9 1913
Tre barn:
Anders Petter 10/3 1858 Utfl. t. Delsbo 1880. Hans son Per Hägg kom att bo här en tid.
Johan 29/9 1864 blev gift och bor kvar här hela livet.
Gustaf 4/8 1867 Gift 1903 med Maria Christina Örnell fr. Norrhavra. Bosatt i Tormyra

Ca 1883 – 1938
Fadern Michael Iggström avled redan 6/9 1883 och unge Johan Iggström fick ta över ansvaret för jorden och gården tillsammans med modern. Johan arbetade även som stensättare, bl.a. vid brobyggen. Han avled 11/4 1938.

1906 inflyttar Brita Johansson från Remman i Ljusdal. Hon var född 7/4 1869 och kom till gården som hushållerska. Med henne får Johan flickebarnet Maria den 22/5 1906.
Johan Iggström avled den 11/4 1938 och Brita Johansson den 16/4 1959
Dottern Maria blev kvar här på gården och gifte sig med Per Storm från Delsbo.

32F1  sonen Anders Petter Iggström Hägg * 10/3 1858, s.t. Michael Iggström, torp. i Slättjärn, Bjuråker. Gift 20/10 1881. Blev 1880 sold. nr 23 vid Häls. reg. Bos. i Bredåker, Delsbo. Anders Petter fick arbete på tegelbruket vid Klubbo, där han blev känd för sin styrka och uthållighet. † 6/6 1934
Brita Pehrsdotter, *6/1 1855, d. t. torp. P. Holm i Norrbobyn, Norrbo. † 29/1 1931
Pehr »Hägg», *3/4 1881. Sold. nr 39 vid Häls. reg. tog avsked från regementet 1907 då han tog         värvning som volontär i armén i Belgiska Kongo.† 8/4 1913
Karin, *11/4 1883. Utfl. t. Ilsbo 1915
Johan, *15/6 1886. Utfl. t. Hudiksvall 1906
Anna, *6/10 1889. Utfl. t. Nacka, Sth. 1911
Sigrid, *25/11 1892                                    36
Maria, *26/3 1897, † 3/12 1934.

Omkring 1906 bor Per Hägg här hos sin farmor och fick då en dotter med Emma Jonsson från Ängesholm. Det har berättats att han bodde i ett rum bredvid smedjan. Flickan föddes 18/10 1906 och hon växte upp vid Snars i Ängesholm.
Hon döptes till Olga och blev sedan gift med Herman Erlandsson i Moviken. Hon blev en känd husmor och föreståndarinna för Herrgården i Moviken. Fadern Per Hägg och 15 andra reste till Belgiska Kongo där de tagit värvning som volontärer, men efter tre år var det bara Per och en kamrat kvar, övriga hade efter hand dukat under för det hårda klimatet.
Per Hägg och hans kamrat fick nu ungefär ett års tjänstledighet för att besöka sitt hemland, men kamraten avled kort tid efter hemkomsten, förmodligen i sviter efter någon tidigare malaria.

Hägg hade med sig hem en del souvenirer som ormskinn, lerkärl m.m. som han skänkte till Ede skola i Delsbo. Trots ett härjat utseende och varningar från anhöriga och vänner återvände Hägg till Kongo, förlitande sig på sin efter fadern ärvda starka fysik, men dukade under efter något år under i det hårda klimatet och begravdes där i april 1913. Hans uniformsrock och sabel sändes hem till föräldrarna i Bredåker i Delsbo.
Uppgifter ur Hälsinge regementets årsskrift ”Bocken” år 1965/66 del 2? Årtalet osäkert.

Ca 1893 – 1897
12A11 Lars Erik Danielsson – Lönn, kallad ”Vinter-Lasse” från Vintermya.
Gift 1/12 1872 med Anna Brita Norberg född 23/5 1850 i Storåsmyra. 1893 köper Vinter – Lasse en tredjedel av Slugtorpet och de bor här till 1897 då han säljer sin andel till Gustaf Iggström. De flyttade härifrån ner till Anderbo.

Ca 1926 – 1972
25T11 Inflyttad från Delsbo 26/6 1926 Per Ol. Storm född 29/7 1893 i Änga (Strandäng) i Delsbo. Gift 17/7 1926 med Maria Johansson född 22/5 1906 här på gården.
Fyra barn:
Per Johan 2/5 1926 Gift 30/12 1972 med Elsy Sundell. Han avled i April 2004
Frida 12/3 1928 – 9/11 2018 Sammanboende med Gunnar Jonsson 16/12 1926 – 12/3 2008.
Helmer 18/11 1929 Gift med Anna-Lisa. Bosatt i Delsbo. Helmer avled 1/4 2017
Lennart 13/4 1941 Gift med Gudrun och bosatt i Näsviken. Lennart avled den 19/6 2019
Fadern Per Storm avled 14/2 1972 och året efter köpte Per-Johan ut sina syskon och återvände från Sundsvall för att ta hand om djuren och fädernegården.  Modern Maria Storm avled den 31/10 1993.

Ca 1973 – 2003
Per-Johan Storm 2/5 1926 – 23/4 2004, gift 30/12 1972 med Elsy Sundell född 7/3 1928 i Ljustorp i Medelpad. Gården är på tjugo tunnland jord och 100 skog. Fyra av dessa tunnland kom att upplåtas åt älgar, kalkoner kaniner, en australiensisk bagge, som kallades Hubert. Hästar, hundar, lamm och 20-tal får, 50 höns har fått ett annat tunnland att dela på.

Tidningsbild på Elsy Storm ur ST från 1973

Tidningsbild på Per-Johan Storm ur ST från 1973.

Under 1970 – och 1980-talet skrevs det mycket om Slättjärn och paret Elsy och Per Johan Storm och deras moderlösa älgar.

Längre ner på sidan kan du läsa om de riksbekanta älgarna i Slättjärn

Helmer Storm som varit mig behjälplig med uppgifter är uppväxt här på gården. Det är han och hustrun Anna-Lisa som ägde både Slugtorpet och f.d. Jossens, mellan 1999 och 2013.

Sedan sept. 2013 ägs huset av Krister Storm född 10/5 1957. Son till Frida Storm och Gunnar Jonsson.

En bosättning som låg lite avskilt som den här måste kunna klara det mesta själv. Vägen gick ju inte förbi gården förr i tiden utan husen låg ett stycke ifrån. Man hade egna smedjor, bakstuga och en egen tjärdal. Tjära användes till många saker. Till körredskap, spåntak, och längre tillbaka för att få skor och läderstövlar vattentäta.

Tjärdal
På översidan vägen till höger om bagarstugan har det funnits en tjärdal. Den användes troligen sista gången i början av 30-talet i samband med att Johan Iggström tillverkat nya släpkälkar som behövde tjäras. Tjärbränning brukade man göra i mitten av juni och tog ca 3-6 dygn att bränna och gav 70 kilo tjära.
Det finns fortfarande rester kvar efter platsen.

Fyra generationer.
Till vänster Frida f. 1928, dottern Gudrun f. 1954, Brita f. 1869 och Maria f. 1906

Per Storm framför den som nu kallas för gammelgården. Här visar han upp sin snälla häst.

Här slipar Per Storm liar inför slåttern. På axeln till den här slipställningen kunde man även fästa en borr för borra ut hål i hässjö gubbar. I bakgrunden skymtar den vinkelbyggda gården Jossens.

Här är slåtterarbetet i full gång. Lien behöver få en extra skärpning tycker Per. I bakgrunden ser vi Jossens.

Per tar emot en hötapp från Per-Johan. Nu är höet torrt och det dags att lada in.

Ännu en hässja är klar att höras hem till logen som vi ser i bakgrunden.
Pappa Per tar emot på lasset och sönerna Lennart och Per-Johan skickar upp höet

Här har Per fått besök från Skärås. Till vänster sitter Jonas Jonsson, hans dotter Fridas svärfar. I mitten Ingvar Andersson Skärås och Per Storm

Fr.v. Bröderna Lennart, Helmer och Per-Johan Storm och Birger Glad

Lennart och Helmer Storm. Bakstugan i bakgrunden.

Här visar Helmer stolt upp en hare som han skjutet. Han har berättat att det var bra betalt för ekorrskinn under kriget. Och det tjänade han bra på. En gång när han skjutet en stor Mård (någon hade sagt att det var den största Mård han hade sett) och när han kom till uppköparen sa denne: men de var en liten Mård.

Slättjärn med Jossens hus längst bort där vägen svänger 

---

Bakgrund till de riksbekanta älgarna i Slättjärn

Älgkon Saga

HT 28/9 1975
Text och foto G. Grundal

Annandag pingst var makarna Storm ute i markerna då de vid en myr en bit från gården fick höra ett kvidande ljud, som var misstänkt likt en hundvalps. De gick åt det hållet varifrån ljudet kom och fick då se en älgko med en nyfödd kalv på myrkanten. I gyttjan i ett dike strax intill låg ytterligare en nyfödd kalv. – den hade till synes försökt att kravla sig upp för att nå kon och den livsgivande modersmjölken men inte lyckats berättar Elsy. Troligen hade älgkon fött tvillingar vid randen av diket varvid den ena fallit ner i vattnet. Vi måste hjälpa upp den, bestämde sig makarna i hopp om att kalven skulle förena sig med modern och sitt syskon. Kalven var emellertid nästan i ett döende tillstånd. Den orkade inte stå på sina ben utan sjönk hjälplöst ihop, kanske av brist på mat i det kritiska skedet strax efter födseln, tror Elsy.

Per Johan tog det stackars älgbarnet i sin famn och bar hem det till gården. Mat var det som kalven närmast behövde misstänkte makarna. Men hur stillar man hungern på en nyfödd älgkalv? Kanske med samma ersättningsmjölk, som man ger nyfödda lamm som blivit övergivna.
Kalven förstod sig dock inte på att dia ur nappflaskan utan makarna fick droppa ner mjölken i den nyföddes mun. Den klarar sig aldrig till morgonen, tänkte makarna Storm sedan de bett en bädd av halm åt kalven i ett hörn av ladugården. Men påföljande morgon hade han piggnat till och efter några dagar kunde han själv suga mjölk ur nappen på en diflaska. Under den första tiden fick han mjölk fem gånger om dygnet, men snart växlade kosten att omfatta samma mjölkblandning, som kokalvar brukar få så att de växer sig riktigt stora

Sen dess har SAGA – för det var en hon – bara vuxit sig starkare för varje dag.

 Per Johan Storm med sin tama älg

---

HT den 3 oktober 1975

Snart lever älgarna farligt
MEN SAGA KLARAR SIG!

Det var för tre år sedan som Per-Johan och Elsy  flyttade hem till till Per-Johans föräldragård i Slättjärn, Bjuråker. Båda arbetade då som busschaufförer i Sundsvall.
–  Det är ett jobb som jag har kvar fortfarande, säger Elsy. Jag pendlar och arbetar där 3-4-5- dagar i veckan. Kör stadstrafiken i Sundsvall. Per Johan kör skolbarn i Delsbo – Bjuråker 6 timmar om dagen. Resten av tiden ägnar han sig åt gården. Den har 20 tunnland jord och 58 tunnland skog.

Man blir lätt kompis med en liten älg man tar hand om när den är nyfödd. Per-Johan har slagit sig ner på en sten och Saga är inte sen att komma fram, kanske är det något gott.

Hon vill vara med överallt Saga. Skall potatis och äpplen kokas åt grisarna kommer hon. Kokta äpplen är tydligen gott även för en älg.

Mjölk i nappflaska är gott. Elsy har gjort iordning en flaska och den bälgar Saga i sig med glupsk aptit.

–  Jag vill vara inne, tycks Saga gnälla. Hon sätter sig på bakhasorna när Per-Johan skall försöka få ut henne ur köket.

---

Älgen Saga och Kerstin Jonsson/Lärka, som även äger bilden

 

---

 

HT 10/5 1976

Älgkon Saga – stor turistattraktion

 

---

HT 21/9 1977

---

 HT 5/6 1978
Av Jan Olsson

Saga har fått en skyddsling
Saga II

En nyfödd älgkalv påträffades på söndagseftermiddagen irrande på åkrarna i Sörväna i Delsbo. Kunniga jägare följde kalvens förehavanden på avstånd i drygt 2 kilometer och det konstaterades att den var övergiven. Polis kontaktades. De i sin tur tog kontakt med bl. a. jaktvårdare. De kunde dock inte hjälpa och råda i fallet. Dödsdomen stod klar.
– Vi kan inte låta älgen avlivas menade Sjular-Anders Larsson, som är jaktvårdspolis inom Delsbo Jaktvårdsområde.
Problemet löste de genom att kontakta Per Johan Storm i Slättjärn, vilken sedan tre år tillbaka fött upp älgen Saga. Nu stod han beredd att göra en insats och rädda denna älgs livhanke

Saga nr II – var ett faktum

---

HT 14/7 1978

Sagas älgkompis död

Drygt 14 dagar efter flyttningen avled den av kramp i magen.
Tjurkalven var i mycket fin kondition när den anlände hit, berätta Per Johan och ser ut över gräsmattan där den brukade skutta fram.
Redan efter en dag drack den själv mjölk ur en hink. Den växte och blev alltmer tam. Men så en dag var det slut. Den lilla ”gunstlingen” som nu gjort sig hemmastadd i Slättjärn drabbades av någon slags kramp.
– Jag var snabb och kontaktade genast veterinär

. Och han kunde konstatera att den drabbats av kramp i magen. Dagen efter var den död.

---

HT 22/12 1978
Av Jan Olsson

Det tama älgen Saga, tre år och några månader gammal, har avlidit.

Fjärrskådare i Älvsbyn:
-Det kan röra sig om förgiftning. Älgen fick i sig något olämpligt.

Per Johan berättar:
Jag märkte att hon inte var alldeles kry. Hon lade sig under vindskyddet. Jag beredde över henne en filt. På morgonen, vid halvsex-tiden hittades hon död i den ställning hon lämnades. Katten på gården hade avlidit några timmar innan.
– Nåt mystiskt måste det vara, förklarade Per Johan, med sorg i hjärtat.
– Det måste röra sig om förgiftning. Både katt och älg går bort samma dag.

---

 

Arkivbild ur HT 23 jan. 2017. Bilden togs 1980 av Jan Olsson
Tre trallande jäntor från Bjuråker. Trion som gått fram som en tornado med sitt uppskattade program. Fr.v. Elsy Storm, Stina Persson och Gun-Marie Sjöqvist.

---

Kuriren 8 jan. 1988
Foto Torbjörn Snögren

Älgpappa igen.
Den här gången är det en älggosse som heter Kompis

Nog har han ett ovanligt husdjur Per Johan Storm. Men han hade inte mycket val när ett par skogsarbetare ringde på dörren för en tid sedan och berättade att det ligger en nyfödd älgkalv på en skogsväg i trakten.
Per Johan och makan Elsy tvekade inte. De blev älgföräldrar ännu en gång.

Förlossningsskada
Till att börja med kunde inte älgkalven inte gå. En förlossningsskada på bakbenet var orsaken. Men efter att Per Johan matat honom fem gånger om dagen försvann skadan. Namnet ”Kompis” kom helt naturligt. Kompis  blev en ordentlig kompis för Elsy och Per Johan. Han är på väg att bli en stor älg som dricker vatten ur hink och äter en säck hö om dagen

Per Johan Storm med älgen kompis.
Foto: Kurt Pettersson

---

HT Dellenbygden 23/9 1988
Text och foto Jan Olsson

Dödsdömda älgkalvarna har funnit sitt paradis

Per Johan och Elsy i Bjuråker kan sägas ha blivit vårt landskaps djursamariter. Speciellt vad det gäller älgar som påträffats övergivna och skadade.

Jens är blott 4 månader. Han hittades vid Laforsen vid Ljusdals kommun i sommar. Han var i mycket dålig kondition och hade förmodligen klämts vid födseln varför baken skevade. Likadant var det med kompis, som nu är 1 år och 4 månader. Båda härbergeras nu på Storms gård i Slättjärn. Och de båda tjurkalvarna är friska och välmående. Jens är kelsjuk och vill gärna suga på fingrarna. Så fort Per Johan lämnar hagen och kommer utom synhåll, början han kvida. Han saknar sin husse. Man blir otroligt fäst vid älgarna säger Per Johan och Elsy.

Kompis och Jens har rehabiliterat sig väl efter månader i sina respektive inhägnader.
I sommar har givetvis de båda älgkalvarna varit en stor turistattraktion. Betydligt mer än tusen personer har färdats vägen mot Skärås för att se skogens konungar.

Tidningsbild. Foto: Torbjörn Snögren. Per Johan och älgen Kompis

 

---

 

HT 6/9 1989
Av Jan Olsson

Bjuråkers-älgen Jens får fristad i Lycksele djurparks älghägn

Jens 1 år och 4 månader lämnar nu Bjuråker och flyttar till Lycksele!

• Nu börjar vår pojke att bli alt för stor – och han blir aldrig vild igen. Därför får Lycksele ta hand om honom. Där får han kompisar och en större hage att vanda i.

– Men visst kommer vi att resa upp till Lycksele och hälsa på vår Jens , förklarar Elsy Storm matmor för den unga älgtjuren. Vi minns Saga, som dog olyckligt efter matförgiftning och Kompis, som avlivades före jul.
I Lycksele är man givetvis glad över nytillskottet av en älgtjur. Nu ges han större domäner- och framförallt sällskap!
För Per Johan och Elsy blir det givetvis tomt. Men samtidigt en lättnad. Det kostar och är en arbetsbelastning utöver det vanliga.

Jens företrädare kallades Kompis. Han fick horn, men fällde dem aldrig. Det gjorde honom orolig och irriterad. Han gav sig bland annat på uppställda bussar, husvagnar och julgranar i kampen att lossgöra sig från hornen. Detta gjorde att han måste avlivas.

Sammanfattning

* Älgkon Saga 1975 – 1978 – 3 år och några månader, död av förgiftning

* Saga II 1978 – 14 dagar, död av förgiftning.

* Efter Sagas död kom familjen Storm att ta hand om ett par andra älgkalvar, som polisen kommit med. Men Älgarna var i för dålig kondition.

* – En annan var vi nära att klara, berättar Per Johan. Han repade sig bra och folk kom och tittade på honom. Bland andra ett par ungdomar, som satte sig på backen för att röka. De släckte cigaretterna på marken och då kom kalven fram, han trodde att det var någonting han kunde äta. Han dog nästa dag.

* Älgtjuren  Kompis 1988 – 1988, blev ca ett år, avlivad

* Älgtjuren Jens 1988 – 1989, flyttad till Lycksele djurpark.

* Nu råder andra lagar beträffande omhändertagande av vilda djur. se Länstyrelsen

---

 

Auktionsannons från 1999

---

Slättjärn 2012. Två bilder på Helmer Storm och Åke Nätterö, fotad av Viveca Sundberg

Se film med Helmer Storm från 2012

---

 

Sommarbild från Slättjärn

Samma plats som ovan sett från baksidan

 

 

Jossens  

Namn som lever kvar är Joskällan, Jostjärn, Josmyren och platsen efter gården Jossens.
Jossens smedja låg nära vägen öster om gården mot Stormens tomtgräns.
Gården stod vänd mot söder med ena gaveln mot vägen. Ingång var från södra långsidan med kök mot vägen och ett rum och en kammare åt andra hållet. Från köket gick en trappa ner där del låg ytterligare ett rum och en kammare berättar Arne Glad

Ca 1782 – 1783, 1795
17A1 Skomakaren Johan Nordström född 1760 i Dalarna. Inflyttad omkring 1780. Gift 1782 med Elisabet Johansdotter född i maj 1759 i Norrbärke i Kopparbergs län.

Var det Johan Nordström som blev kallad Jossen? Som skomakare var han säkert både omtyckt och känd och ett eget namn (som ett bomärke) skulle han ha, de hade alla. Hade han varit från orten hade han blivit känd genom gårdens namn, men det var han ju inte. Så kanske om man drar ihop johannordström så blir det Jossen?

De bor först i Österbo, sedan här omkr. 1783 därefter i Hedvigsfors och Slättjärn och sedan i Hedvigsfors igen. Det var vanligt att hantverkare fick flytta till olika platser allt efter behov av deras tjänster.
Sju barn:
Pehr f. 1782 i Österbo. Soldat. Gift och bosatt i Gärde Bjuråker
Christina Elisabet f. 18/9 1883 i Slättjärn Gift m. Erik Olsson. Utfl. t. Torps sn 1826
Anna 28/5 1786 Utfl. t. Fors 1801
Johan f. 1/8 1789 i Hedviksfors Gift. Sockenskomakare bosatt i Gärde i Bjuråker
Sara Brita f. 14/9 1795 i Slättjärn. Gift m. Erik Andersson – Åslund i Moviken
Catarina Margareta 1798 Utfl. t. Rogsta 1809
Olof f. 11/5 1803 i Hedviksfors Gift 1824 bosatt i Tormyra sedan i Moviken

Ca 179. – 1823
52D2 Johan Brun född 1773 i Älvkarleby i Uppland.
Gift med Brita Pehrsdotter född 8/4 1754 i Sörgimma. Brun står som Husägare i Slättjärn. Johan Brun avled i nervfeber 23/4 1823 och hustrun Brita avled 30/1 1830.

Ca 1856 – 1907
13A11 Johan Abrahamsson född 10/3 1829 i Skärås
Gift 185. med Brita Nilsdotter född 27/8 1822 i Berge, Bjuråker
Två barn:
Kjerstin 4/4 1856 Gift med Lars Olsson – Kull Bosatt i Spångmyra. Två barn
Margareta 22/12 1862 Bosatt i Kyrkbyn
Modern avled den 15/12 1907 och fadern levde till den 18/1 1915

Ca 1907 – 1936
11A15 Axel Glad född 9/8 1882 i Franshammar, Hassela.
Gift 7/5 1907 med Kristina Johansson född 16/6 1888 i Kyrkbyn i Bjuråker.
Nio barn:
Hiding Gustaf 18/2 1907 Utflyttad till Hälsingtuna 1927
Hedvig 31/3 1908 Bosatt i Tormyra, fem barn
Hilma Kristina 13/1 1910 Utfl. t. Forsa 1930
Sally Birgitta 5/9 1912 – 29/8 1913
Helge Bertil 25/7 1917 Skogsarbetare bosatt i Sniptorp
Helga 30/ 1920 Gift med Ture Gill bosatt i Moviken Fem barn
Folke 27/9 1922 Utfl. t. Hälsingtuna 1936
Arne 31/7 1926 fosterson hos Törs i Västansjö. Bosatt i Friggesund. Död 22/7 2015
Gerda 4/8 1932 Gift med Sven Erlandsson. Bosatta i Sörforsa
Fadern avled den 14/3 1921 och modern Kristina den 2/10 1936

Brita Kristina gift Glad 1888 – 1936. Arne Glads mor

Jossens sett från Stormens

Arne Glad berättar att när han började skolan i Moviken 1933 fanns det bara den gamla vägen att gå efter och den gick omkring 100 meter från gården. Efter modern död 1936 kom Arne till Törs i Västansjö och då fanns den nya vägen säger han. Vägen byggdes i mitten av 30-talet som ett AK- arbete. Det var statens arbetslöshetskommission som under 30-talet stod bakom landsomfattande vägförbättringar.
1926 hade modern bekostat byggandet av trösklogen, som blev utrustad med en tröskanordning genom hästvandring. Vandringen var gjord av gjutjärn och såldes på auktionen efter moderns död 1937. Huset ropades in av Gottfrid Högberg från Skålsvedja, som sedan sålde det vidare till Per Storm 1945.

Auktionist Arne Glad 1926 – 2015
Bild ur Märit Nybergs samling

Sedan har platsen ägts av Per Johan Storm och  Helmer och Anna-Lisa Storm och nu är det Frida Storms son Krister Storm som äger området.

Idag är det inte mycket kvar efter den här bosättningen. Jordkällaren som låg mot vägen är borta men stensockeln efter uppkörsbryggan till logen är kvar. Det fanns en grävd stensatt brunn med vevställning, men den är stenad. Den låg framför nederändan av det förråd som finns där idag.
Huset som var byggt i timmer revs under 40-talet och det sågades nog upp till ved som det rådde stor brist på under kriget, säger Helmer Storm.

Bläckmyrbäcken omkring 60 -70 meter från vägen upp mot Lenåsen. Enligt karta fanns här ett utmål, ett vattenverk som har hört till Slättjärn och troligen även Ängesholm.

Här vid utmålet mellan Slättjärn och Ängesholm är Bläckmyrbäcken delvis stensatt med huggen sten. Man kan se borrhålen, men det var inte här som Per Storm i Slättjärn hade sin slipstens ställning. Det var längre ner säger Helmer Storm som minns det stora vattenhjulet som drev slipsten och trätuben som ledde vattnet från det lilla fallet fram till hjulet. Vi måste ha väldigt vassa liar för att kunna slå ”härat” (ett slags svårslaget starrgräs) och det kunde vi bara slå tidigt på morron 4 – 5 tiden, sen gick det inte. Vi gjorde sörpa ( soppa av mjöl agner ev melass) på det till korna.

Nedanför Slättjärn, ett kort stycke efter det att bäcken korsat landsvägen har det funnits en Hålldamm, där det också har funnits ett vattenverk av något slag.

Dammen nedanför Slättjärn. Det som är kvar av dammfästet i Anderbobäcken ett kort stycke efter det att bäcken korsat landsvägen, vittnar om att här har inträffat en katastrof. Kvar finns bara en stenkista där dammluckan har suttit. Det vänstra dammfästet brast när trycket på dammen blev för mycket. Stenarna ligger bara några meter nedströms.
Vad hände då i den lilla bäcken som gjorde att öppningen (troligen ganska liten) inte förmådde släppa förbi allt vatten.
1916 inträffade en stor vårflod som spolade bort en stor mängd dammar och broar runt om i Hälsingland.  Att så många dammar brast berodde på en dominoeffekt. Här hade troligen en damm ovanför Slättjärn brustit och när det framrusande vattnet med medföljande bråte träffade den här redan överfyllda dammen – så brast den. Sedan brast kvarndammen i Tormyra med påföljd att de framrusande vattenmassorna spolade bort bron över landsvägen i Anderbo.

 

 

Rättelser och kompletteringar mottar vi varmt och tacksamt

Om du gillar den här sidan och vill stödja vårt arbete är en gåva, eller en donation senare, mycket välkommen till Dellenportalens konto 6408-619 968 508 Handelsbanken Hudiksvall
Du kan även Swisha din gåva till 073-600 42 78

Tack för din gåva – tillsammans kan vi glädja andra

Tack för ditt besök och välkommen åter!

Sammanställt av Åke Nätterö

---

Till toppen

Dellenportalen | Åke Nätterö | Anderbo 62 | 824 78 Bjuråker | Tel 0653-600 62