Vettberget rymmer den mest välutbildade fornborgen i Nordanstigs kommun
Läs om Fornborgar på Wikipedia
Läs Sven Normans fina beskrivning av Vettberget, och mycket annat från Nordanstig
Använd sökfunktionen
Tryck ner Ctrl, håll kvar och tryck ner tangenten f och släpp. I sökrutan upp till höger eller ner till vänster beroende på vilken dator du har, kan du nu söka vad du vill i det dokumentet du har framför dig.
Mejladressen till oss hittar du längst ned på sidan.
Fornborgen på Vettberget
Tankar kring en fornborg
Torsdagen den 8 juni besökte jag tillsammans med min hustru Gnarps Vettberg beläget mellan Jättendal och Gnarp.
Berget rymmer den mest välutbildade fornborgen i Nordanstigs kommun. Den är numera lättillgänglig genom den skogsbilväg, som drar förbi ca 500 – 600 meter öster om berget.
Bergets storlek är ca 120×80 – 90 meter och den har mot öster en väl utbildad kallmur, något raserad mot ändarna. Längden är nu ca 75 meter.
Bergets är här som flackast, varför muren uppförts för att förbättra skyddet. I övrigt har berget så pass branta sidor att några murar här ej ansetts nödvändiga.
Mot norr kan man urskilja uppfarter till borgen. Dessa består av naturliga klyftor, som förbättrats med spärrmurar, som lämnat en infart öppen. Dessa infarter har troligen kunnat tillslutas med kraftiga portar av trä.
När man ser en sådan här anläggning sätts naturligtvis fantasin i rörelse. Hur har borgen använts och hur har försvaret organiserats?
Borgen ligger i en skogrik trakt ca 1,5 km. Från närmaste bebyggelse. Borgar av denna typ brukar benämnas tillflyktsborgar, vilket ger en association om folk, som hals över huvud flydde till dessa borgar, när fara hotade. Denna tanke kan nog diskuteras.
Den fiende som hotade var nog ingen större arme, som kom för att erövra land utan ett av de vanligt förekommande plundringstågen, som kom sjövägen och omfattade kanske högst en handfull båtar.
Deras uppgift var inte i första hand att inleda strider utan att plundra, ta byte och möjligen slavar. Om folket flydde och lämnade fältet fritt att plundra var det ju bara bra.
Fiendens besök varade kanske några dagar eller uppemot en vecka och utgjorde snabba räder upp efter de bebodda dalgångarna i likhet med ryssens härjningar efter norrlandskusten på 1700-talet.
Vad var det då för mening för befolkningen att fly till ett berg i skogen och vänta där tills fienden plundrat färdigt. Man kunde ju lika gärna gömma sig varsomhelst i de stora skogarna, som fienden ändå aldrig skulle kunna genomsöka inom rimlig tid.
Nej, jag tror att dessa borgar snarare var ett slags garnisoner. Befolkningen blev väl oftast förvarnad genom vårdkasar, ilbud eller rykten, om hotande fara. Då budades den vapenföra delen av folket till borgen, en form av inkallelse.
Borgen var helt enkelt en befäst garnison för bygdens lilla här, lätt att försvara. Från borgen kunde man sedan göra samlade attacker på fienden allt efter läget. Spejare låg naturligtvis ute och rapporterade om fiendens storlek och förehavanden.
Var fienden jämbördig eller underlägsen i antal gjorde man säkert överraskande blixtanfall. Om fienden däremot var överlägsen kunde man kanske ändå göra snabba nålstick mot delar av den om den var spridd och sedan snabbt dra sig tillbaka till borgen.
Det stora flertalet av den icke vapenföra befolkningen valde nog att sticka undan i skogarna framför att fly till borgen, som eljest kunde bli nog så överbefolkad. Dessutom kunde man vara i vägen och hindra försvaret utan att man i onödan tärde på förrådenen.
Man kan tänka sig, att endast yngre kvinnor och äldre barn, som löpte risk att bli tagna som slavar sökte skydd i borgen. En del djur och proviant måste naturligtvis föras till borgen för besättningens underhåll.
En borg av detta slag måste vara väl försvarad utefter hela sin sträckning för att inte bli en fälla i stället för skydd. En kedja är inte starkare än sin svagaste länk gäller alldeles särskilt i detta fall.
Vi försöker göra en uppskattning av hur stor besättning just denna borg skulle behövt för att vara ett säkert fäste.
Om man gör antagandet att de mest svårförsvarade partierna, t. ex. murar med ingångar kräver en man per 2,5 meter, ej mindre. Armbågsrum behövs. De något brantare partierna en man per 5 meter, de ännu brantare en man per 10 meter. De nästan lodräta partierna bevakas av en man per 20 meter. Detta blir totalt 82 man utspridda längs borgens yttersidor, se bilden.
Till detta skulle det vara värdefullt med en rörlig reservstyrka på något eller några 10-tal man redo att rycka in där det bäst behövdes. Fienden kunde ju anfalla med stormstegar i de brantare partierna.
Borgens garnison bör alltså bestå av minst 100 man för att vara säker, men ju fler desto bättre, särskilt med tanke på att man skall göra räder ut mot fienden.
Man kan förmoda, att försvaret var väl organiserat och att varje man redan i förväg visste vilken plats han skulle inta.
Utöver detta behövdes givetvis spejare och rapportörer, snabbfotade ynglingar som hela tiden kunde hålla garnisonen underrättad om fiendens alla förehavanden.
Det kan vara intressant att gå vidare i tankegången och sätta befolkningsunderlaget i relation till borgen.
Vi kan göra några antaganden:
Varje gårdsanläggning (hemman) inom det befolkningsområde som är engagerat i borgen består av 15 personer, varav man kan ställa upp med fyra stridbara män vardera.
Om minst 100 män behövs för ett effektivt försvar av borgen (och bygden) blir resultatet av minst 25 gårdar (hemman) måste vara engagerade i det försvar i vilket borgen är centrum, helst flera med tanke på de räder man då kan göra mot fienden.
Jättendal, Bäling och Gnarp är rika järnåldersbygder med många lämningar efter järnåldershusgrunder varför någon svårighet att rekrytera försvar för borg och bygd knappast förelegat.
Till sist frågan om de befintliga kallmurarna varit försedda med palissad, vilket antagas i fornlämningsbeskrivningen.
Et tät rad pålar (palissad) nedsatta i en kallmur direkt grundlagd på berg skulle i princip dela kallmuren i två delar och göra den stabil.
Vid okulärbesiktning på platsen tycker man sig på intakta ställen i muren se hål efter pålar md ca 1-2 meters mellanrum. Hålens storlek tyder på att pålarna kunnat vara 10-15 cm grova.
Pålarna kan utvändigt ha varit klädda med liggande virke upp till en höjd av högst 1,3 meter, ej högre för att inte hindra slagväxling med fienden eller bågskytte, se skiss på antagen barrikad. Ett sådant arrangemang skulle ej heller försvaga kallmurarna.
Detta är löst hållna tankar om borgens storlek som utgångspunkt och får ses som ett inlägg i frågan om de så kallade tillflyktsborgarnas funktion.
Källa:
Hälsingerunor 1995
Av Ove Åkerström
Avskrift, Åke Nätterö
Rättelser och kompletteringar mottar vi varmt och tacksamt
Om du gillar den här sidan och vill stödja vårt arbete är en gåva eller en donation senare, mycket välkommen till Dellenportalens konto 6408-619 968 508 Handelsbanken Hudiksvall
Du kan även Swisha din gåva till 073-600 42 78
Tack för din gåva – tillsammans kan vi glädja andra
Tack för ditt besök och välkommen åter!
Sammanställt av Åke Nätterö
Dellenportalen | Åke Nätterö | Anderbo 62 | 824 78 Bjuråker | Tel 0653-60062