Minnen från Strömbacka

Minnen från byggandet av tuben och kraftstationen i slutet av 1950-talet


Se filmen om Strömbacka.


Läs om Strömbacka Bruk.


Läs om skolan i Strömbacka, där jag gått


Läs om Bollnäs Sanatorium, där jag låg 1956


Läs om Stockholm mitt 60-70-tal.


Använd sökfunktionen
Tryck ner Ctrl, håll kvar och tryck ner tangenten f och släpp. I sökrutan upp till höger eller ner till vänster beroende på vilken dator du har, kan du nu söka vad du vill i det dokumentet du har framför dig.


Mejladressen till oss hittar du längst ned på sidan.

 


Kapellet och det som tidigare var kontoret i Strömbacka



Kapellet skymt, kontoret och Herrgården i Strömbacka. I förgrunden ligger ett vallon göt.



Bruksgatan i Strömbacka med kapellets torn synligt i bakgrunden



Strömbacka ekokarta 1956


Min första arbetsplats
Jag började mitt arbete på sågen där jag bara var en kortare tid. Jag trampade nämligen på en uppstående spik som gick igenom min stövel och in foten. Minns att brädan följde med när jag lyfte på benet, men genom att trampa fast den med mitt friska ben kunde jag dra loss foten. Blev sedan hemma en vecka eller så för att sedan börja arbeta med bygget av en den nya kraftstationen och vattentuben till denna.


 

voja-018-sogen
Sågen i Strömbacka. Bakom sågen syns syns taket över sågspånshögen
1964 rev man sågen i Strömbacka. Den var byggd 1875 och upphörde under året 1957. Utbyggnaden med snedtak och många fönster finns bevarad som gäststuga i Tå.


Bygget av en ny tub
1958, byggde man nya dammluckor vid Brukssjön, liksom en ny tub och en ny elgenerator blev installerad. Undertecknad var med vid byggandet. När tuben var färdig fick jag utrustad med ficklampa och en liten papplåda, krypa inuti den 340 meter långa tuben från turbin upp till dammen och sedan tillbaka igen. Absolut ingenting som spikar, skruvar, verktyg fick finnas kvarglömt i tuben. Här fanns inget utrymme för klaustrofobi, eller andra tänkbara händelser som skulle kunnat inträffa. En äldre person sa att det där skulle jag haft extra betalt för. Minnet av händelsen var att jag hade väldigt ont i knäna efter att ka krupit 680 meter utan något som helst skydd för knäna.
Kraftstationsbyggnaden hade tidigare fungerat som bårhus.



Det här är kraftstationen fotad i mitten av 1960-talet. Efter sågen som låg strax bakom kraftstationen -finns bara sågspånen kvar.

Ett par minnen från det här bygget. Strax intill där tuben går under vägen vid dammen stod vårat  dass. När man skulle göra sina behov där fick man först med tidningspapper knuffa omkull den höga pyramiden med skit som annars nådda ända upp sittbänken.

Jag minns en lapp som satt på väggen med följande text:
Jag runt hala jorden farit, och på många skithus varit
men aldrig förrän jag kom hit, skådat så mycket skit.

Ture Gill från Moviken var en av de som var med vid det här bygget.
Ture hade en muskulös kropp och en dag var det en sten som skulle upp från ett dike som vi höll på med. Han arbetskamrater erbjöd Ture 10 kr om han lyfte upp den där stenen själv. vilket han gjorde.

1958 när vi var klara med bygget böjde någon några spikar, likt årtalet 1958, som jag lade på den vänstra cementflygelns skibord på turbinutbyggnadens baksida. De ligger troligen kvar.



Bild från mitten av 1960-talet. Har ser vi tuben och turbinutbyggnaden, liksom fundamenten efter sågen.



En senare bild



Bilden tagen från vägen över kvarndammen. Nu ser vi bara den torrlagda sågverksdammen. Här är tuben 5-6 år gammal. Till höger skymtar den gamla danslogen.


voja-019-tuben
Den nybyggda tuben med klensmedjan vid mellandammen i bakgrunden



Det här är brofästet vid Brukssjön och stångjärnssmedjan. När jag krypandes inuti tuben kom fram hit såg jag äntligen en lucka med dagsljus. (se luckan på fundamentet) När jag kommit upp med huvet i luckan stod där förvaltare Hessner, August Hahne och ett par till. Jag berättade för Hahne vad jag hittat, som var en skruvnyckel, skruvar, det var några småsaker, svarade han, det var bra, det var bra, gå nu samma väg tillbaka så att det blir alldeles klart att det inget finns något kvarglömt. Det var inte läge och klaga att jag hade ont i knäna, det var bara att lyda order.



Stångjärnssmedjan och fortsättningen av tuben

Minns ett par historier från gubbarna när vi häll på med förberedelser för skibordet/överfallsvärnet vi ser här.

Det var varmt och någon i arbetslaget tyckte att vi hade gjort rätt för en paus, så vi satte oss på marken och gubbarna tog fram sina termosar när en bas/förman kom förbi och undrade vad vi höll på med, det var inte tid att dricka kaffe nu. Får vi dricka vatten då, undrade någon. Till svar mumlade basen att det gick väl för sig, – ska det göra så rasande mycke om de är några böner i det då, fick han till svar.

Ofta pikade gubbarna varann. Det hade varit middagsrast och när en av de äldre kom tillbaka efter att han varit hem och ätit, frågande någon vad han ätit. Jag har ätit tjäder. Jag ser dä sa han som fråga, han har skite i skägge på dä. Han hade troligen ätit gröt som han slaskat i skägget.



De blå pilarna visar den 340 meter långa tuben.



Här ser vi den stängda sågen och att sågverksdammen saknar virke.

När tuben skulle impregneras blev jag och en yngling till anvisade att göra detta. Tuben vilar bitvis på betongfundament någon upp meter från marken och när vi med borstar på skaft skull applicera impregneringen högt över våra huvuden blev vi nedstänkta på händer och ansikten och det sved som sjutton och våra ansikten och händer blev uppsvällda och röda. Något måste vi göra, så vi gick till kontoret och visade hur vi såg ut. Minns inte riktigt vad som hände, men något mer arbete den dagen blev det inte. Sedan tror jag vi fick handskar och något mer att skydda oss med.



Mitt första arbetsintyg från 1/2 1957 till november 1959

Olof Hessner född 18/3 1911 i Svennevad i Närke. Död 10/3 1997.
Gift 14/10 1943 med textilkonstnär Elsi Asker från Oslo i Norge, 7/1 1915 – 10/3 1991.
Barn: Randi Elisabet (Lisen) * 16/2 1945 i Överluleå, bosatt i Uppsala
Lars Olof Justinus Asker * 27/11 1955
Hösten 1965 flyttade förvaltarparet Hessner från herrgården i Strömbacka till Hudiksvall


Lite kuriosa

 


Läs om Mordet i Strömbacka 1867.



Grottan finns ett stycke in i skogen bakom Herrgården

 

 

Rättelser och kompletteringar mottar vi varmt och tacksamt

Om du gillar den här sidan och vill stödja vårt arbete är en gåva eller en donation senare, mycket välkommen till Dellenportalens konto 6408-619 968 508 Handelsbanken Hudiksvall
Du kan även Swisha din gåva till 073-600 42 78
Tack för din gåva – tillsammans kan vi glädja andra

Tack för ditt besök och välkommen åter!

Sammanställt av Åke Nätterö


Till toppen.

Dellenportalen | Åke Nätterö | Anderbo 62 | 824 78 Bjuråker

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *