Nyskogens historia kan nu berättas tack vare att ordningsamma personer från generation till generation har bevarat alla handlingar.
Sedan 1985 har alla dokument och bilder funnits hos Karin Sjödin i Härnösand. Hennes son Stig Sjödin han har nu dokumenten. Han är sambo med Camilla Andrésen som är den som berättat den här historien. Hon tycker historien om Nyskogen behöver dokumenteras, och ingen är gladare än jag och alla andra som får läsa om Nyskogen i fortsättningen. Tack Camilla för din fina insats, och tack Karin Sjödin för att du bevarat alla fastighetshandlingar och kopierat dina originalbilder som du sedan så värdefullt och trevligt beskrivit.
Läs om Betlehem på Hällås.
Läs om bosättningen på Kankmyran
Läs om Björnjägaren från Naggen.
Läs om Damastvävaren på Sörnaggen.
Läs om Naggen och Sörnaggen.
Läs om Valsjön.
Läs om Skån.
Läs om Posten i Bjuråker och den legendariske lantbrevbäraren Jöns Düsswold från Valsjön
Läs om Vägarna i Bjuråker.
Läs om flottningen.
Läs om Jakt och skytte.
Läs om Geholm.
Läs om Älgebo.
Läs om Vakåsen.
Läs om Remman.
Läs om Trossnarven.
Använd sökfunktionen
Tryck ner Ctrl, håll kvar och tryck ner tangenten f och släpp. I sökrutan upp till höger eller ner till vänster beroende på vilken dator du har, kan du nu söka vad du vill i det här dokumentet.
Mejladressen till oss hittar du längst ned på sidan
Nyskogen
Ekokarta från 1950-talet. Här ligger Nyskogsvallen.
Nyskogsvallen lär även ha kallats för Svedjeåsvall. Numer finns ingenting kvar mer än någon jordkällare och husgrund.
Nyskogen den 28 maj 1910, mycket snö. Frösådd fick göra uppehåll. Avsänt vykort.
Farbror Olle berättade många gånger om ett nödår i början av århundradet. Snön låg kvar till mitten av sommaren och sådden kunde ej göras förrän i Juli mån. Ingen gröda hann mogna och därmed var katastrofen ett faktum. Det året är förmodligen 1910, som kortet visar. Man överlevde med bark i brödet men nästan all boskap svalt ihjäl.
Under första delen av 1800-talet fanns det fyra hemmansägare som ägde mulbetesrätt och skogsrättigheter på Nyskogens fäbodvall:
Johan Persson * 7/6 1821 bos. i Sandvik, Ljusdal. † 28/12 1868
Hustru Sigrid Svensdotter * 5/9 1826. † 5/11 1898 i Rångstra.
Johan * 24/11 1844
Sven * 20/12 1850
Sigrid * 14/8 1850
Peter * 15/5 1863
Johan Jonsson * 29/12 1816 Bos. i Sandvik, Ljusdal.
Hustru Märta Jonsdotter * 20/5 1818
Jonas * 29/12 1843
Johan * 4/10 1845
Pehr * 26/1 1848
Brita * 22/3 1850
Anders Johansson * 21/1 1808 Bos. i Kolsvedja, Ljusdal
Hustru Ingrid Jonsdotter * 1/11 1813
Brita * 26/2 1844
Johan * 6/2 1847
Anders Olofsson * 10/7 1815 i Häfverö, Västernorrland. Bos. i Sörkämsta, Ljusdal
Hustru Sara Pehrsdotter * 15/10 1807
År 1858 såldes rätter till Olof Persson i Skån och hans hustru Anna Persdotter att vara i 50 år.
Olof Pehrsson * 3/3 1791 Torpare i Skån. Gift. † 10/8 1867 i Skån
Anna Pehrsdotter * 28/9 1793 i Ljusdal. † 15/2 1872 i Skån
Pehr * 16/2 1823 Tog sig efternamnet Holmgren
Olof * 17/10 1824
Anders * 29/6 1834 ogift torpare i Skån. † 15/5 1863 i Skån
Marken ägdes under 1850-talet av friherre Gustaf Tamm.
Parets två söner, Per och Anders Olofsson, övertog rätten till Nyskogen år 1859.
Anders avled 1863 och testamenterade sin lott till pigan Brita Olsdotter * 18/4 1831.
Hon gifte sig med Per Olofsson. De fick fem barn, Olof, Anders, Anna och Gölin. De tog sen efternamnet Holmgren och sonen Olof Holmgren tog sedan över Nyskogen.
Karin skriver: Här är mor och far, moster Emmy, mormor och Stig och jag framför huset. Till vänster i huset bodde, bodde mor och far och vi barn. I ett stort rum med järnspis och två små sovkammare, var stängda på vintrarna. Nedre halvan av huset rymde ett stort rum där mormor och farbror Olle bodde. En liten genomgång till vinterladugården, fönstret längst ut till höger.
Nu är det vinter och mycket snö. Året är 1939. Jag är årsgammal och Stig 4½ år. Här syns det på fönstren att det är kallt både ute och inne. Det var bara enkla fönster i lilla kammaren längst till vänster. Även enkelt golv där marken lyste igenom springorna. På sommaren växte en hallonplanta upp genom golvspringan framför fönstret.
Här har mormor Edit och Olle slåtterhjälp. Detta hö är ”hackslått” mellan huset och ”Per Orsas stuga”. Som alltid är mormor med på allt arbete både inne och ute.
Ett särskilt minne med vattenstången till brunnen. Jag försökte alltid att åka på klumpen i grovändan när vattnet hinkades upp, men blev alltid rädd när jag åkte upp i luften.
(Den här brunnkonstruktionen har flera namn i litteraturen. Bl. a. Brunnstrana, Stolpvind, Brunnssvängel, Vågbrunn, Hinkflöjel, Brunnstång, Brunnvind, Brunnsvipp, Brunnsvåg. Det finns säkert många fler namn.)
Här är mormor Sara och moster Emmy utanför det fönster som vette ut mot baksidan av huset. Här odlade mormor morötter och rovor. Jag minns att här fans hemskt stora daggmaskar. Kanske dom verkade större än vanligt eftersom jag var liten. Här bredvid fanns också en humlegård.
Det här är rummet uppe i storstugan där vi bodde. Det fanns bara öppen spis där maten lagades, när vi flyttade dit, men min far Artur murade in en järnspis.
Här sitter mor Edit på vedlådan. Vem den andra damen är vet jag ej. Till höger om spisen fanns en bord. Där brukade mormor sätta mig och där lärde hon mig räkna 1, 2, 3, … 10, 20, 30 … 100, 200, 300 … Jag var då 2 -3 år.
Per Olofsson Holmgren * 6/7 1835 Bos. Nyskog † 5/8 1915 Nyskog
Gift 19/3 1864 med Brita Olofsdotter * 18/4 1831. † 8/10 1900 i Nyskog
Olof * 24/4 1865 Tog över Nyskog efter föräldrarna
Anna * 18/6 1867 År 1940 tog hon huset med sig och flyttade hon till Valsjön.
Anders * 11/3 1869
Gölin * 2/8 1871
Olof Holmgren, på en av sina ängar, som mera liknande blomsterängar. Lien i hans hand är tillverkad på gården, liksom alla redskap som behövdes ute och inne. Li-orvet finns kvar.
Anna Söderberg, syster till farbror Olle. En liten gångstig från Olles hus ledde ner till ”tant Annas” lilla låga stuga. På båda sidor om stigen fanns smultron på sommaren, men vi fick ej gå på sidan och trampa ner gräset som skulle bärgas till djuren. Jag minns dem så röda och fina.
Tant Anna och sonen Olle. De flyttade till Valsjön någon gång i början av 1940-talet.
Olle gifte sig med Mimmie från Skåne, som tidigare blivit änka efter Edits bror Anton. Minnet av tant Anna är att hon alltid satt böjd över spinnrocken. och spann.
Här är mormor Sara och ”lilldrängen” Stig, min bror, ute på slåtterängen. Stig är här c:a 4 år. Även det här är hackslått. Alla grässtrån måste bärgas till vinterfoder, ty den uppodlade marken var knapp. Mormor repade löv och skar björkris som foder till fåren, som för det mesta var 7-8 i antal. Eger ull till strumpor till strumpor och vantar.
Moster Emmy matar två små lamm som blivit utan mamma. På sommaren gick fåren lösa på skogen. Varje vår samlades flera familjer från Bjuråker och släppte fåren på skogen vid Nyskogen. Sedan hämtades de hem på hösten efter fårskillningen. Dessa två blev kvar hemma eftersom de inte hade någon mamma.
Sommarens slåtterfolk, men här syns ”gubben Olle” vid höhässjan. Även härbret där kött och allt möjligt förvarades nedsaltat och torkat. Även mjöl som maldes i eget korn vid ”Mattises” dammen. Farbror Olle gick med säcken på ryggen om söndagsmorgnarna. Rester av kvarnen fanns länge kvar, men syns något idag?
Fam. Britt och Karl med barn. Mor och far, Stig, Emmy, Vilhelm och mormor Sara samlade i rummet som morbror Olle och mormor bodde i.
En lucka i golvet dold under mattan ledde ner till jordkällaren under huset. Detta kort är förmodligen sedan sommaren 1937. Alla saker som syns här finns bevarade.
Vart tionde år måste inteckningen förnyas och Olof hade Nyskogen i sin ägo till 1944 då Iggesunds bruk återtog ägorna. Befintliga byggnader och uppodlad mark ersattes med ettusen ett hundra kronor.
Sonen Olof Holmgren * 24/4 1865. Sedan han bosatt sig i Valsjön testamenterade sina ägodelar till sin hushållerska Sara Jonsson *25/7 1887, vilken var Karin Sjödins mormor.
Hushållerskan Sara Brita Jonsson * 25/7 1887 i Bräcke. † 29/12 1958 i Naggen 3:1
Edit Regina * 27/7 1908 i Holmsveden. Hon tog hand om dokumenten från Nyskogen
Ivar Anton *27/7 1910
Brita Eugenia * 6/10 1911
Emmy Elvira * 1/3 1918
Mormor Sara med sina fyra barn. Mor Edit, Britt, Emmy och Anton. Morbror Anton förolyckades i en motorcykelolycka i Skåne. Mormor hämtade hem hans fru och lilla son. Min kusin Evert. Senare gifte hon om sig med farbror Olles systerson Olle Söderberg på Valsjön.
Efter Sara Jonssons död den 29/12 1958 bos. i Naggen 3:1, ärvdes alla dokument av dottern Edit Olsson * 27/7 1908 i Ramsjö. † 29/1 1992 Nävsta 4220 i Sundsvall.
Ragnar Artur Olsson * 3/3 1904 i Ytterhogdal. Bos. Nyskog, Naggen under tidigt 40-tal. † 27/9 1993 i Sundsvall. Gift 14/12 1935 med Edit Regina Jonsson * 27/71908. † 29/1 1992 Nävsta 4220, Sundsvall
Stig Anders * 9/9 1934 i Haverö † 12/4 2017 i Ramsjö
Karin Märta Birgitta * 27/2 1938 i Haverö, Västernorrland. Hon har nu dokumenten från Nyskogen
Sara Jonsson. Mormor Sara arbetade som hushållerska åt farbror Olle på Nyskogen i många år. Ett hårt liv, där man levde på självhushåll. Men trots hårt arbete och ett rikt liv med både glädje och sorg.
Dessa personer bodde också i Nyskog under tidigt 40-tal
—3Å63— Bjuråker – Delsbo – Norrbo släktbok
59 Per Jonas Kristian Östberg, *26/3 1919, s. t. skogsarb. J. Östberg i Dragsved 10. G. 18/1 1942. De flyttade från Nyskog till Hästnäs i Bjuråker, sen bos. i Ängebo 88, Bjuråker. † 31/7 1985
(Finland) Tyyne Aliina Kujansuu, *26/7 1920 i Tornio, Finland. † 25/6 2013 i Friggesund.
Tommy Christian, *7/4 1943
Här är vi samlade mor och far, Stig 5 år, jag 2 år, mormor och moster Emmy framför fårhuset uppe vid stenhällan. Jag glömmer aldrig det lilla ”tuppägget” jag hittade på marken vid fårhusväggen. Jag skulle krypa in genom fönstergluggen till fåren när jag fick se äggredet tätt intill väggen. Där låg ägget stort som en spelkula.
Dagen är den 23 maj 1937. Mormor Sara fyller 50 år. Det kan även vara 1942 och mormor fyller 55 år. Häggen blommar vackert i en vas på bordet. Emmy och Vilhelm kom för att gratulera.
Detta är troligen vid ”Mattises” dammen, där man slog starr till hö. Broder Sixten (30/3 1925) snickrar och Stig ser intresserad på. Det skall nog bli ett metspö. Det fanns bäcköring i den lilla ån som rann ner i Lill-Valsjön. ( tankarna leder till ”lilla bäcken mot älven rinner, älven rinner mot stora hav, aldrig mer man någonsin finner vad lilla älven blev av). Allan Edvall – lyssna!
På vintern skulle arbetet i skogen utföras. Här är farbror Olle och Vilhelm på väg någonstans. Kälkarna under släden har Olle smidet. Han var en mycket duktig smed. Jag minns när han kom från smedjan torkade han alltid sot och svett på en trasa eller gardinen bredvid köksbordet.
Ett gäng gubbar med farbror Olle i Mitten. Var kom alla ifrån, det var så lång mellan byarna.
Kanske är det ett flottargäng?
Här är mor Edit bopiga. Här finns bara fjällkor. Än har ingen hört talas om låglandskor, ej heller SRB-kor. Det var kor som var anpassade till skogsbete och dåligt foder på vintrarna.
Jag minns mormors elaka ko som hette Krona. Ingen annan än mormor fick mjölka henne. Hon stångade alla som kom i hennes väg.
Här håller Stig en Rova i handen. Även en kniv färdig att skrapa. Vi står i backen upp mot rovlandet. Man kan skymta lite av fårhuset. Det var mycket lågt tak på fårhuset. Men inne var golvet nergrävt i backen. Hönshuset låg också i samma byggnad. Jag vågade aldrig gå in för vår elaka tupp.
Här är Stig och jag finklädda. Vi står på stenhällen bredvid fårhuset. Bakom oss är ett rovland. Jag brukade skrapa rovor och äta. Det smakade gott. Som kålrötter ungefär.
Vi brukade också ha potatisland här uppe. För mig som var liten så var det en brant backe hit.
Jag satt ofta här på stenhällen.
Min snälla fina mamma Edit
Det här är den gamla mjölkpallen från Nyskogen. Den och fler saker från Nyskogen finns i tryggt förvar hos Karins son Stig Sjödin i Brännås.
När vi vänder på pallen ser vi att den är tillverkad 1893 och har ägarens bomärke och initialer.
Fler minnen från Nyskogen
Jag sitter och minns en tid i mitt liv, som framstår som den stora tryggheten och harmonin. Tiden på Nyskogen med mormor Sara och farbror Olle är de första minnen jag har av mitt liv. Ute i stora världen rasade andra världskriget, men vi behövde varken frysa eller svälta. Pappa Artur var inkallad i försvaret vissa tider liksom många andra män i hans ålder.
Nästan allt som behövdes på gården tillverkades av oss själva. Jag var bara 2-5 år, men fick ändå uträtta små ärenden.
Jag minns, när jag skulle hämta smör i jordkällaren ute på gården, så blev jag överfallen av den elaka tuppen. Smöret åkte i backen med glasskål och allt. Jag grät och sprang. Storebror Stig kom till min räddning, med en käpp i handen jagade han bort tuppen, som börjat kalasa på det dyrbara smöret.
En annan gång var det Evert, som då var bara 1 år som överfölls, men räddades i sista stund av min far. Jag minns att han slog till tuppen så att alla trodde den var död, men inte var det så väl. Efter några minuter reste den på sig på vingliga ben och gol med hes röst.
Farbror Olle var en duktig smed. Jag ser dig så klart i minnet, där du strävsamt arbetar från ottan till sena natten. Du stod böjd över järnet i smedjan med arbetsglädje så sann. Men din valkiga näve var så öm när du smekte katten. Han hade en låg liten smedja nära skogskanten nedanför stallet. Bredvid smedjan fanns en stor sten, som var lika stor som smedjan. Vid stenen växte blåsippor och en stor rönn som vi brukade använda som klätterträd.
Runt om på ägorna ligger fortfarande stenrösen. Varje sten på marken skulle läggas på dessa rösen. All gröda slogs för hand med lie, och då fick det inte finnas sten som gjorde lien slö.
En gång när mormor gått med korna till skogen, så gick jag efter. Jag som bara var 2-3 år gick och gick. Plötsligt delade stigen sig och blev två. Jag kan ännu minnas, att jag valde att gå den som kospåren syntes bra. Men jag mötte mormors elaka ko Krona, som genast tänkte stånga mig. Mormor såg mig och jag räddades. Hemma på byn var det stor oro när mormor kom hem från skogen med mig.
En annan gång fick Stig tag på ett skott till pappas bössa. Han gick upp på berget ( I dag tycker jag det bara är en kulle av stenhällar, men när man är liten så är det höga berg.) Där slog han på skottet med en yxa. Skottet small, men som tur var hände ingen olycka. Stig blev så rädd, så han sa inte ett ord på fyra dagar.(antagligen chockad).
Mor och far flyttade till Valsjön efter 2-3 år. Då var jag själv hos mormor på somrarna. Mormor och jag gjorde allt tillsammans. Vi hade en egen ”kåda gran” bakom sommarladugården. Den finns ej längre kvar.
Jag glömmer aldrig den sista dagen när alla hade lämnat Nyskogen med de sista sakerna.
Mormor tog min hand och vi gick sakta nerför stigen, för att passera tant Annas stuga och vid grinden, där gångstigen mot Valsjön började, stannade mormor, vände sig om, och jag såg hur en tår trillade nedför kinden.
Stallet revs och boningshuset brann ner. Ett efter ett försvann alla husen. Nu finns inget kvar av den plats där farbror Olle och mormor Sara strävat så många år.
Se så vacker den lilla rultan blev – Karin som här delat med sig av alla sina bilder och fina minnen.
Läs mer om familjen under Valsjön.
Rättelser och kompletteringar mottar vi varmt och tacksamt
Om du gillar den här sidan och vill stödja vårt arbete är en gåva eller en donation senare mycket välkommen till Dellenportalens konto 6408-619 968 508 Handelsbanken Hudiksvall
Du kan även Swisha din gåva till 073-600 42 78
Tack för din gåva – tillsammans kan vi glädja andra
Tack för ditt besök och välkommen åter!
Dellenportalen | Åke Nätterö | Anderbo 62 | 824 78 Bjuråker | Tel 0653-600 62