Bogserbåten Sveas bärgning av ångpannan
Läs om Järnvägen Hudiksvall – Forsa 1860.
Läs om Dellenbanan.
Läs om sågen vid Ljustjärn i Enånger
Läs om Chaufförer i Enånger.
Läs om Chaufförer i Njutånger.
Använd sökfunktionen
Tryck ner Ctrl, håll kvar och tryck ner tangenten f och släpp. I sökrutan upp till höger eller ner till vänster beroende på vilken dator du har, kan du nu söka vad du vill i det dokumentet du har framför dig.
Mejladressen till oss hittar du längst ned på sidan.
Efter att ha fått reportagets fotograf och reportar Lars Sundins tillåtelse och därefter chefredaktör och ansvarig utgivare av Hudiksvalls Tidning, Mattias Guander tillåtelse, får vi nu publicera det här historiska reportaget i sin helhet.
Hudiksvall
Lok från världens nordligaste järnväg sjönk i havet– småskalig industrihistoria
11 september 2020 18:00
Under restaureringen av Nianån plockade man upp resterna av bogserbåten Svea som sjönk utanför Nianåns inlopp för hundra år sedan. Bogserbåten sänkte redan 1890 ett ånglok som gått på järnvägen mellan Hudiksvall och Forsa.
Det var sent om hösten 1890 och loket hade lastats på en pråm i Hagafjärden för att bogseras av båten Svea.
Under natten hade isen lagt sig på Njutångersfjärden. Det var bara tunn is på morgonen, men när Svea kom till Länsmansudden i Njutångersfjärden hade isen tjocknat.
Enligt uppgift bestod pråmens skrov av tunna brädor som inte höll för isens gnagande. Pråmen, lastad med det tunga loket, började ta in vatten och sjönk så småningom obönhörligt till botten.
Öppna bild i helskärmsläge
Bogserbåten Svea som drog pråmen med loket . Pråmen och loket sjönk vid Länsmansudden.
Jan Engman från Iggesund har beskrivit platsen som han minns det från sin barndom.
Annons
– Stället där loket sjönk kallades för Kjilleshjula. Det sas att man kunde se loket på botten när det var blankis eller lågvatten. Vad ordet Kjilles kommer ifrån vet jag inte, men hjula är säkert för att loket hade hjul, plus att maskineriet på loket bestod av många kugghjul.
Bogserbåten Svea såldes och nya ägaren skulle ut på sin första tur från kajen i Snäckmor efter det att båten legat oanvänd några år. Ägaren var inte så bekant med båten och förväxlade två ventiler. Istället för att öppna kranen som fyllde vatten till ångpannan, öppnade han bottenventilen och Svea tog in vatten och sjönk.
– Det gick bra att fylla ångpannan med saltvatten, men man måste varje år krypa in i pannan och ta bort beläggningar från saltvattnet med en tryckluftshammare, förklarar Jan Engman.
Sveas ångmaskin köptes från England i delar och sattes ihop på plats. Inget vet om båten byggdes för att passa ångmaskinen eller om ångmaskinen monterades i en befintlig båt.
Ola Nilsson med Sveas propeller, som bärgades tillsammans med ångpannan vid muddringen av Nianåns utlopp. Propellern är av järn och var nog inte tillräckligt värdefull för att bärgas direkt efter det att Svea sjunkit.
Bild: Lars Sundin
Arkeologen Ola Nilsson har undersökt området för Nianåns mynning inför det att kraftverket skulle stängas och ån skulle få tillbaka sin gamla fåra.
– Jag har inte fått fram något exakt datum, men Svea sjönk omkring 1918-1920. Vi vet att nakterhuset med kompassen och pistongen till ångmaskinen bärgades.
Ett rykte säger att hytten ska ha blivit till lekstuga i Njutånger.
– Det låter lite osannolikt, för det hade krävts mer avancerade dykningar för att lyfta upp hytten. Det skulle vara kul om någon kunde bekräfta att den bärgades, säger Ola Nilsson.
Svea blev i alla fall liggande på botten i 100 år tills det att fiskevårdsprojektet för Nianån började. Då lyftes resterna av båten upp på land när mynningen på ån muddrades.
Annons
Den sjunkna båten Svea utanför Nianån var välkänd för alla båtägare.
– Man sa ungefär: Passa dig för Svea så att du inte kör in i henne och fastnar, har man berättat för mig. Traktens ungdomar brukade dyka ner till vraket, säger Ola Nilsson.
Loket som sjönk är enligt historien ett av de två lok som hade levererats till Hudiksvall till Forsabanans byggande 1860. De var tillverkade av Beyer Peacock & Co i England 1859. Loken var tanklok, där vattenförrådet finns i tankar på sidorna om ångpannan, och som var vanligt på den här tiden fick loken egna namn. Loken döptes till ”P A TAMM” och ”LJUSNAN”. Järnvägen var när den byggdes världens nordligaste järnväg.
Öppna bild i helskärmsläge
Här utanför Länsmansudden sjönk pråmen med ångloket. Jan Engman visar var det ska har hänt.
Bild: Lars Sundin
Loken blev omoderna när spårvidden ändrades och de användes istället som ångmaskin till flera sågar i Hälsingland, genom att det sattes remskivor av trä på drivhjulen. Ångpannan eldades med rester från sågningen.
Loket som sjönk användes efter utrangering först som ångmaskin vid Östby såg i Rogsta utanför Hudiksvall, och sedan i Ljustjärn som ligger intill Tjännavallen, Enånger.
– Både loket och ångmaskinen i Svea är från början på vår moderna industrihistoria. Det är lätt gjort att bara de stora brukens historia tas med i historieskrivningen. Den småskaliga industrin, som sågverket i Ljustjärn representerar, var minst lika viktig lokalt med många arbetstillfällen, säger Ola Nilsson.
Tyvärr har mycket av de små verksamheternas dokumentation har slängts när de lagts ner eller köpts upp av större aktörer, enligt Ola Nilsson.
Öppna bild i helskärmsläge
Ångpannan från bogserbåten Svea ligger vid Nianåns mynning.
Bild: Lars Sundin
Annons
Antikvarie Gunvor Gustavsson beskriver händelsen i skriften Dellenbanan från 1998: ”Loket hade på hösten 1890 lastats på en pråm för bogsering av Svea till Snäckmor, Njutånger, från sågverket som låg mellan Håckstaviken och Hagafjärden ut mot Hornslandet. När man kommit en bit på väg in i Njutångersfjärden fick pråmen slagsida. Lasten med det tunga loket, sjönk till botten på 20 meters djup vid Länsmansudden, men bärgades senare och kunde sättas i drift vid sågen i Ljustjärn 1899.”
I ett gammalt tidningsurklipp om sågen vid Ljustjärn står det:
”Driften låg nere till 1899, då sågen uppfördes på nytt, denna gång med två ramar och ett modernt kantverk med valsar. Pannan utgjordes av ett utrangerat lokomotiv som tidigare trafikerade gamla banan mellan Hudiksvall och Forsa. Det var f.ö. samma lokomotiv som under transporten till Njutånger sjönk till botten vid Länsmansudden, en episod som tidigare omnämnts i denna tidning.”
Öppna bild i helskärmsläge
Här utanför Nianåns mynning sjönk bogserbåten Svea.
Bild: Lars Sundin
I samma tidning kan man även läsa historien om sågverket vid Ljustjärn. Det var i slutet av 1870-talet som Enångersbon Pelle Brolin köpte 10 tunnland skog vid Ljustjärn . Han anlade sågen för att först såga sitt eget virke och han tillverkade samtidigt träkol av bakarna från sågen. Den sysselsatte mellan 15 till 17 personer och hade en ramsåg.
Sågen brann ner påskhelgen 1890 och brandförsäkringen hade inte förnyats, så ingen ersättning betalades ut.
Sågverket byggdes upp igen med två ramsågar och ett modernt kantverk. Det var i drift mellan 1899 och 1910 och hade 25 anställda.
Inget finns idag kvar av sågverket i Ljustjärn.
– Det var ångmaskinen som gjorde det möjligt att såga virket på plats i skogen. Man slapp tunga transporter av osågade stockar. Nu ligger det en sommarstuga på platsen där sågverket var, säger Ola Nilsson.
Vad som hände med loket efter det att sågverket lagts ner är oklart, men att det skrotades är väl det mest troliga.
Öppna bild i helskärmsläge
Jan Engman med resterna av bogserbåten Svea som sjönk för 100 år sedan.
Bild: Lars Sundin
Rättelser och kompletteringar mottar vi varmt och tacksamt
Om du uppskattar den här sammanställningen och vill stödja vårt arbete är en gåva mycket välkommen till Dellenportalens konto 6408-619 968 508 Handelsbanken Hudiksvall
Du kan även Swisha din gåva till 073-600 42 78
Tack för din hjälp – tillsammans kan vi glädja andra
Tack för ditt besök och välkommen åter!
Dellenportalen | Åke Nätterö | Anderbo 62 | 824 78 Bjuråker