Midsommartragedin i Råka 1929

Var det en dödsolycka eller dråp?


Läs om byn Råka, i Bjuråker


Dödsolycka eller dråp?

Mystisk händelse i Bjuråker under Midsommarhelgen.

Hudiksvalls Posten 27/6 1929
Avskrift: Viveca Sundberg

En tragisk händelse utspelades under Midsommarhelgen i Ängebo, Bjuråker, hos 35-årige Erik Brink därstädes. En inte alldeles obekant spritmånglare vid namn Svedlund från Remman i Ljusdals socken hade infunnit sig i Brinks bostad, tydligen i avsikt att ”göra affärer”. Fjärdingsman Magnusson, som fått på känn, att det gällde hembränt, begav sig dit, men måste gå därifrån i oförrättat ärende. På återvägen mötte han arbetaren Axel Lindkvist, vilken var på väg till Brinks hem. L. har senare berättat att vid hans ankomst bråk uppstått mellan Brink och hans hushållerska, Hanna Pålsson, varvid Brink enligt Pålssons uppgift till Magnusson ryckt till sig en bössa och hotat att skjuta hushållerskan. Enligt Lindkvists relation hade han då sökt avvärja Brinks tilltag, därvid han för att värja sig mot B. måst tilldela denne några örfilar. När folk anlände till platsen, befanns Brink liggande till synes livlös och blödande ur näsan. Han fördes omedelbart till Hudiksvalls lasarett, där han på tisdags morgonen avled. Vid undersökning har det visat sig, att den döde erhållit ett brott på skallbasen jämte blödningar i hjärnan.
Lindkvist, som i nyktert tillstånd betecknas som en ordentlig ung man, har tagits i förvar.
Landsfiskal Görts höll under gårdagen på ort och ställe förhör i saken. Därvid framkom egentligen ingenting nytt. Hushållerskan Hanna Pålsson hade nu en helt annan relation av förspelet till den ödesdigra händelsen än vad hon förut uppgivit för fjärdingsmannen. Brink hade visst inte hotat att skjuta henne utan han hade tagit ned bössan för att han och Lindkvist skulle gå ut och leta efter hembränt och ifall de då skulle träffa Magnusson… Var nu sanningen i hennes olika uppgifter ligger, är f. n. en gåta. Och några vittnen till denna passus funnos icke om man undantager Svedlund, vilken förklarat sig ha varit så full att han ingenting mindes. Så står saken för närvarande. Tillsvidare får man nöja sig med att avvakta vad obduktionen av Brinks döda kropp, vilken skall äga rum idag möjligen kan ådalägga.

raka-003-erik-brink
Den här bilden på Erik Brink ägs av barnbarnet Michael Peterson.


Midsommartragedin i Bjuråker

Hudiksvalls Posten 6 juli 1929
Avskrift: Viveca Sundberg
Rannsakning i går med den häktade Axel Lindkvist.

Rannsakning angående den tragiska händelsen i Ängebo, Bjuråker, sistlidne midsommarhelg, då 35-årige Erik Brink därstädes mistade livet, hölls igår inför Delsbo tingslags häradsrätt å kronohäktet i Hudiksvall. Rättens ordf. var häradshövding Grufman, med notarien Alexandersson vid protokollet. Åklagare var t. f. landsfogde Björkman och rättegångsbiträde åt den häktade 32-årige hemmansägaresonen Axel Lindkvist från Ängebo kronokassör Toll.
Den häktade fick först redogöra för sina levnadsomständigheter, varav framgick bl. a. att han tidigare varit fälld till 100 kronor böter för misshandel. Därpå fick han berätta om händelseförloppet den ödesdigra dagen, då han tillsammans med några andra personer, bl. a. fjärdingsman Magnusson åkt bil till Brinks bostad. Fjärdingsmannen hade varit med i avsikt att undersöka huruvida något hemkokt vore att finna hos Brink.

Brink hade hotat Lindkvist till livet.
Under vistelsen där hade ett mycket grovkornigt gräl uppstått mellan Brink och dennes hushållerska, Hanna Pålsson, varvid Brink ryckt ned en bössa – ett omborrat Remington gevär – och stuckit ned handen i en skänklåda för att, som L. trott, taga upp en patron samt höjt bössan i skjutställning mot Hanna. Lindkvist hade då tagit Brink i armen och sagt: ”Du ska’ väl veta vad du gör”. Brinks ilska hade då riktats mot Lindkvist och i vilt ursinne så att fradgan stod kring munnen hade B. siktat på L. och skrikit: ”Jag ska’ skjuta ihjäl dig, din dj-l.
Jag blev då förskräckt och slog till Brink från sidan, varvid B. högg mig i kragen, så att jag var nära att bli strypt. Därvid ryckte jag till och fick honom på knä och, uppskakad som jag var, gav jag honom två knytnävsslag i ansiktet, varefter jag fick omkull honom samt gav honom ytterligare två stötar samt sprang ut och kastade bort bössan. Jag såg att B. blödde näsblod och att han nu var alldeles vild, berättade Lindkvist.
På vidare frågor uppgav den häktade att en ökänd hembrännare Anders Viktor Svedlund från Remman i Ljusdals socken, vilken också befunnit sig hos Brinks, hade under en del av uppträdet legat och sovit ett bastant rus av sig, men till sist vaknat och bevittnat dess senare del. Svedlund hade senare talat om för Lindkvist, att han hört Brink säga att han skulle skjuta Lindkvist.
– Men det var ju i alla fall märkvärdigt, att såväl ni som Svedlund, sedan Brink blivit så pass slagen att han låg stilla, gåvo er därifrån, utan att närmare undersöka hur det stod till med honom, sade rättens ordförande.
– Ja, jag var rädd för att han skulle resa sig och då hade jag varit olycklig, svarade Lindkvist.
– Men det var väl ändå litet för hårda slag som ni gav Brink. Inser ni inte det?
-Jo, jag inser det nu, men i det upprörda tillstånd vari jag då befann mig, visste jag inte vad jag gjorde. Och så hade jag nyss fått ett slag av bösskolven i huvudet. (Det vitsordades av såväl landsfiskal Görts som fjärdingsman Magnusson, att slaget varit så pass kraftigt att ett stort krossår uppstått och att ett starkt blodflöde uppkommit).

Vittnesberättelserna
Som vittnen hördes fjärdingsman Magnusson, Svedlund och landsfiskal Görts, varjämte hushållerskan Pålsson hördes upplysningsvis angående sin tvetalan inför fjärdingsmannen och landsfiskalen. Magnusson meddelade att Brink och hushållerskan ofta varit ovänner och att han slagit henne; att B. flera gånger skjutit åt andra personer, en gång t.o.m. med hagelladdning; att Brink hade ett synnerligen hetsigt humör; att Hanna Pålsson på morgonen ifrågavarande dag kommit till M. och sagt: ”Nu är Erik tokig igen och har tagit ned bössan och hotat skjuta mig”, därvid hon tillagt: ”Jag är inte rädd, för jag visste att han inte några skott”. Vidare berättade hr. M. att då han andra gången på sagda dag besökte Brink sett B. ligga i soffan, till synes sovande, och att mycket blod funnits på dynan och väggen bakom soffan samt på ett dörrdraperi mellan köket och kammaren.
Svedlund hade minne av att han vaknat just då Brink hade bössan riktad antingen till slag eller skjutning mot Lindkvist. Hade blivit ytterst rädd och trott att det gällde livet. Brink hade varit alldeles ursinnig, skrikit och väsnats ohyggligt.
Sist hördes Hanna Pålsson. Första delen av hennes berättelse var, liksom den passus i polisrapporten, där hennes uppgifter förekommo, av så pass vidrig art, att allmänheten fick tillsägelse att avträda. Och senare delen av hennes berättelse var ytterst virrig och ovederhäftig. Domarens försök att få henne något så när på sannings vägen misslyckades totalt.
Sedan ytterligare några detaljfrågor besvarats av resp. vittnen – varvid landsfiskal Görts angående häktade Lindkvist vitsordade att han vore en hygglig person, ehuru spriten emellanåt gjort honom vildsint och att Hanna Pålssons trovärdighet vore lika med noll – var förhöret avslutat.
Enligt läkarintyg, utfärdat av förste stadsläkaren d:r Ulvhammar vore orsaken till Brinks död ett alltför hårt hjärntryck, åstadkommit av slag av annan person över pannan och näsan.
Åklagaren yrkade ansvar å den häktade för misshandel, varav döden följt. Försvarsadvokaten hemställde om frikännande, enär misshandeln skett av nödvärn eller, ifall av uppskov att den häktade genast måtte försättas på fri fot. Förundersökning hade verkställts och allt pekade därvidlag i för den häktade fördelaktig riktning.
Innan rätten tog enskild överläggning riktade domaren en allvarlig erinran till Lindkvist att hädanefter taga sig tillvara för rusdryckerna. Och detta lovade L. alldeles bestämt.

Uppskov. Lindkvist på fri fot.
Målet uppsköts till måndagen den 23 nästk. september, då Lindkvist, som försattes på fri fot, skall inställa sig vid vite av 200 kr. Handlingarna i målet skola insändas till medicinalstyrelsen för inhämtande av dess utlåtande rörande dödsorsaken.


Midsommartragedin i Ängebo

Hudiksvalls Posten 26/9 1929
Avskrift: Viveca Sundberg
Slutrannsakning vid Delsbotinget med Axel Lindkvist.

Sista målet på måndagens lista vid Delsbotinget gällde den tragiska händelsen i Ängebo, Bjuråker, sistlidne midsommarhelg, då 35-årige Erik Brink därstädes mistade livet, efter misshandel av 32-årige hemmansägare sonen Axel Lindkvist från Björsarv.
Som förut omtalats hade hemma hos Brink, under det Lindkvist och några andra personer varit där på besök, ett mycket grovkornigt gräl uppstått mellan Brink och hans hushållerska, Hanna Pålsson. Brink hade ryckt till sig en bössa och stuckit ned handen i en skänklåda, tydligen i avsikt att taga upp en patron samt höjt bössan i skjutställning mot Hanna. Lindkvist hade då – enligt vad han vid rannsakningen med honom å kronohäktet i Hudiksvall berättade – tagit Brink i armen och sagt: ”Du ska veta vad du gör”. Brinks ilska hade då riktats mot Lindkvist och i vildt ursinne hade B. siktat på L. och skrikit: ”Jag ska skjuta ihjäl dig, din dj-l”. Lindkvist hade då blivit förskräckt och slagit till Brink från sidan, varvid Brink huggit L. i kragen, så att han varit nära att bli strypt. Då hade L. ryckt Brink på knä och givit honom två knytnävsslag i ansiktet, så att B. ramlat omkull. Så gav L. honom ytterligare två stötar samt ett par sparkar och sprang ut och kastade bort bössan.
Vid målets förnyade handläggning i måndags inställde sig landsfogden Björkling som åklagare och advokaten Wärn i Ljusdal som ombud för Brinks sterbhusdelägare. Svaranden var personligen tillstädes, biträdd av notarien Toll.
Av medicinalstyrelsens av rättens ordf. föredragna utlåtande framgick att yttre våld icke kunnat vara enda orsaken till dödsfallet; alkoholrus kunde nog också haft sin inverkan. Ett vittne omtalade att Lindkvist aftonen före den ödesdigra dagen förevisat vittnet en boxhandske och omtalat hur den skulle användas. Med anledning därav sporde domaren den tilltalade om han använt boxhandsken mot Brink. Härtill nekade L. bestämt och förklarade, att han endast begagnat knytnävarna.
– Men ni hade boxhandsken med er vid tillfället?
– Ja, det erkände jag också strax, men antagligen hade jag tappat den på vägen dit, ty då jag kom hem fanns den inte.
Åklagaren fann det mycket egendomligt, rentav misstänkt, att boxhandsken råkat komma bort.
Vittnet intygade att Lindkvist vid tillfället inte varit nämnvärt berusad; att ingen gammal ovänskap synts föreligga mellan honom och Brink, men den senare hade blivit ilsken, då fjärdingsman Magnusson kommit in och sagt till att han inte hade något där att göra. Vittnet betecknade Brink såsom ”mycket tokig och bedrövlig när han var full”. Som nykter var han en bra karl. ”Men ingen styrka var det i honom, så inte var det något för en karl att vara rädd för”, tillade vittnet.
– Men han hade bössan och siktade åt mig och jag såg att det gällde livet, sade Lindkvist.
Åklagaren överlämnade målet och ansåg att svaranden icke vid tillfället befunnit sig i en sådan situationsmiljö att nödvärn varit oundvikligt. Yrkade ansvar enligt strafflagens 14 kap. 5 par. 2 mom. Advokat Wern påyrkade å sterbhusdelägarnas vägnar ersättning för obduktionskostnader m.m. Den häktades biträde hänförde sig till medicinalstyrelsens utlåtande och påyrkade straffrihet, men skulle mot förmodan rätten finna skäligt ådöma Lindkvist straff hemställdes om villkorlig dom.
Rätten avkunnar dom i målet den 18 februari, då Lindkvist vid 75 kronors vite skall inställa sig personligen.


Personuppgifter

48D3 Erik Brink född 22/8 1891. Skogsarbetare. Inflyttad från Tallbacken 1925. Död genom våld 24/6 1929.
Sammanlevde med hushållerskan Hanna Paulsson född 5/6 1895 i Bergsjö. Hon flyttade till Stockholm 1935. Gift Persson, frånskild 1950, död i Uppsala 22/3 1981.
Hon hade två barn sedan tidigare:
Sven Anders Paulsson f. 30/1 1917 i Stockholm. Han avled 21/6 1943
Gunhild Matilda Bladh f. 27/6 1920 i Hudiksvall. Frånskild 1981. Död i Bollnäs 14/12 1991
Hanna och Erik fick ett gemensamt barn:
Anna Ragnhild Brink född 6/11 1923 i byn Tallbacken. Hon flyttade till Uppsala 1942.Med källarmästare Arne Dahlberg fick hon dottern Marianne den 9/8 1949. Marianne som nu bär efternamnet Petersson är bosatt i Helsingborg.
Anna Gift 1957 med Arne Bertil Henrik Petersson, bosatta i Malmö. Hon avled den 20/5 2014
De fick två barn:
Susanne 29/6 1957 Hon är bosatt i Malmö
Michael 16/12 1962 Han var bosatt i Farsta utanför Stockholm, nu i Malmö

 

Rättelser och kompletteringar mottar vi varmt och tacksamt

Om du gillar den här sidan och vill stödja vårt arbete är en gåva eller en donation senare, mycket välkommen till Dellenportalens konto 6408-619 968 508 Handelsbanken Delsbo
Du kan även Swisha din gåva till 073-600 42 78

Tack för din gåva – tillsammans kan vi glädja andra.

Tack för ditt besök och välkommen åter!

Sammanställt av Åke Nätterö


Tillbaka till toppen

Dellenportalen | Åke Nätterö | Anderbo 62 | 824 78 Bjuråker | Tel 0653-600 62

Leave a Reply

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *