Historien om Ströms bruk och Stocka sågverk.
Allt material här är skyddat enligt lagen om upphovsrätt och får inte mångfaldigas utan medgivande.
Men det är okej att använda Dellenportalens bilder, eller texter, bara man anger dellenportalen.se som källa. Men det är inte okej att bara ta bilder och text och lägga ut det på andra sidor.
Läs om Flottleden Hassela – Stocks sågverk.
Läs om Gnarps masugn och Franshammars bruk.
Läs om Museijärnvägar på Wikipedia
Läs om spårvidder på Wikipedia
Läs om smalspår på Wikipedia
Läs mer Strömsbruks historia.
Använd sökfunktionen
Tryck ner Ctrl, håll kvar och tryck ner tangenten f och släpp. I sökrutan upp till höger eller ner till vänster beroende på vilken dator du har, kan du nu söka vad du vill i det dokumentet du har framför dig.
Mejladressen till oss hittar du längst ner på sidan.
Ströms bruk och Stocka sågverk
Fabriksanläggningarna i Strömsbruk på 40-talet. I bakgrunden syns massavedupplägget.
Banan till Stocka går ut i bildens nedre högra hörn. Samling: Mats Freding
Ströms bruk grundades 1672 av faktor Hans Behm i Söderhamn och privilegierades 1672 och 1695. Rörelsen omfattar masugn i Gnarp och stångjärnshammare i Ström. Efter några år byggdes masugn även i Ström, men den nedlades efter kort tid p g a brist på kol och vatten. Senare kom bruket att tillhöra släkterna Lohe, Grill, Lennings (från 1751) m fl. År 1787 kom bruket i släkten Tersmedens ägo, och driften utvidgades avsevärt.
Ströms bruk drevs från 1767 tillsammans med Franshammars bruk i Hassela, och från 1867 ingick även Andersfors bruk i Bergsjö. De båda sistnämnda nedlades 1870 respektive 1873 (manufaktursmide fortsatte några år) och Gnarps masugn nedblåstes 1878. Smidet koncentrerades till Ströms bruk, men upphörde slutgiltigt 1889.
Strömsverken övertogs 1873 av Ströms Bruk AB. Bolaget lät 1889-91 upplåta en sulfitfabrik i Ström. Den utvidgades 1898, 1907-09 och 1913-14. En sulfitfabrik anlades 1918. Ströms Bruk AB förvärvade 1926 Ljusne-Woxna AB. Sulfitfabriken moderniserades 1929-34 (bl a installerades ett nytt syratorn och en ny torkmaskin). År 1942 tillkom ett blekeri. Under kriget tillverkades även fodercellulosa och foderjäst. Under tiden fram till 1960 tillkom bl a nytt pannhus, nytt vedrenseri, kloralkalifabrik (1958), nytt kokeri och kisugn.
År 1965 fusionerades Ljusne-Woxna AB med Ströms Bruk AB, som ändrade firma till Ström-Ljusne AB. Redan 1967 såldes detta bolag till Iggesunds Bruk och Bergvik och Arla AB. Försäljningen innebar i Strömsbruk och Stocka tillfördes Iggesund. Kloralkalifabriken lades ned 1972. Stora summor investerades i Sulfitfabriken så sent som 1977-78, men redan 1980 nedlades den ena av de två massalinjerna. Den återstående sulfitfabriken upphörde 2 oktober 1981. Som ersättning har Ströms bruk från 1980 inrättats för plastbeläggning av en del av den kartong som framställts i Iggesund. Verksamheten drivs av Iggesund-Ströms Kartongfabrik AB.
Bebyggelsen i Strömsbruk år 1922
1. Tjänstemannabostad, 2. Tjänstemannabostad, 3. Arbetarbostad, 4. Förmansbostad, 5. Skola, 6. Ungkarlskasern, 7. Bostad och matservering, 8. Ungkarlskasern, 9. Arbetarbostad, 10. Arbetarbostad, 11. Handelsbod, 12. Vedbod, 13. Arbetarbostad, 14. Ingenjörsbostad, 15. Förmansbostäder, 16. Pensionatet, 17. Arbetarbostadsområdet ”Pålsboda”, 18. Samlingslokalen ”Strömshall”, 19. Skyttepaviljong, 20. Arbetarbostadsområdet ”Tallbo”, 21. Arbetarbostadsområdet ”Stenbacken”, 22. Kontor, 23. Bygg- och bagarstuga, 24. Växthus, 25. Herrgården, 26. Kontorsbostaden, 27. Vagnslider och stall, 28. Mejeri, 29. Bårhus, 30. Loge, 31. Stall och ladugård, 32. Arbetarbostad, 33. Arbetarbostaden ”Hässåkersbyggningen”, 34. Arbetarbostäder ”Stenkasernerna” på Söder, 35.Tvättinrättning, 36. Svinhus, 37. Förmansbostäder i form av egnahem, 38. Missionskyrkan.
Strömsbruk på 1920-talet
Minnesbilder från 1920-talets Ströms bruk, nedtecknade i april 1991 av Erik Andersson, barnfödd på bruket.
För en ortnamnsforskare var nog inte namnet Ström svårt att tyda, det var en Ström och en fors som kunde nyttjas för enklare sågar och för fiske, lax och ål. Bönderna från Wattrång ägde marken och hade före 1664 2 sågar och rätten till fisket.
Faktor Hans Behm, chef för gevärsfaktoriet i Söderhamn, inköpte dessa sågar och rätten till fisket. Han sökte och erhöll privilegiet den 27 augusti 1672 till en stångjärnshammare och en masugn i Gnarp, så kom namnet Strömsbruk till.
Före radion och TV:s tidevarv och när det förutom arbetet på bruket och bönemöten i Missionskyrkan inte så mycket att syssla med för befolkningen. Då gick man runt på bruket, gamla som unga vinter som sommar, man stannade till vid ortens anslagstavlor som fanns vid Hammarbron, vid brukshandeln och vid östra gaveln på Hässåkersbyggningen.
Till min hjälp att fånga minnesbilderna har jag fått från dokumentation av brukets historia som kom till vid nedläggningen av sulfitfabriken. I denna skrift finns en situationsplan från 1922 som visar samhällets utveckling vid denna tid. Min avsikt har varit att till eftervärlden lämna de minnesbilder jag har så att de som växer upp på samhället får en bild av hur det såg ut på denna tid.
Vi skall nu t promenaden runt bruket och med kartans hjälp minnas alla hus som nu är rivna och vägar och broar som är borta.
Vi startar vid brukskontoret och Hammarbron den plats där det hela började en gång i tiden kontoret (22) byggdes 1912 och tillbyggde senare. Här fanns kassa, bokföring, kontor för brukspatron. På övre våningen var det ungkarlsrum för tjänstemän, och i källarplanet var posten. Här fick man hämta sin post som då fraktades från VIA station med häst. Bruset från ån på vårarna var så starkt att man inte kunde prata hörbart.
En lämning från järnbrukstiden finns i Labbet (39). Här övernattade man när ugnar skulle hållas varma med eldar. Här går också vägen till Uvbo och till de tjänstemannabostäder som dåvarande ingenjören Fabian Lundqvist hade ritat.
Hammarbron som fanns var av trä och inte så bred som den är i dag. Där det gamla bruket var anlagt har man nu planterat gräsmattor med stensatta trappor på båda sidor av ån.
På vänster sida går nu vägen till Kattberget (1) och Villervallen (4)
Västersidan kallar man denna del av bruket som kassören bodde i (2) och hus (3) var en arbetarbostad. Här bodde ett original, Erik-Olov Palm kallad ”Greven”. Hans arbete var att frakta in kol till pannhuset, och har var svart både utan och innan. På fritiden fiskade han och levererade fisk till herrskapen.
Skolan var en ståtlig tegelbyggnad (5). Här började jag i småskolan 1923 för lärarinnan Olga Lindal. När brukets sista stora ombyggnad skedde i början på 60-talet stod skolan tom och användes då som bostad för alla montörer som gästade bruket och döptes då till ”Grand Hotell”.
På skolbacken som nu är ortplanerad fanns det lönnar. Mitt första minne med en bilolycka har jag när en bil krockade med en av dessa lönnar och en man avled.
Skolan uppfördes 1901-1902 och hade förutom skolsalar även bostäder för lärare. Mitt emot skolan fanns brukets förråd. En trevåningsbyggnad i trä. Här fanns reservdelar, plåt, spik, tjära, ja allt vad man kunde tänka sig.
Vill även nämna badplatsen Bovallen där vi ungar badade. Här blev vattnet fortare varmt n vid havet. Herrskapsbadet var vid Kullvall lite längre upp efter Harmångersvägen. Deras badplats var inhägnad och fri från insyn.
På 20-talet var detta brukets centrum. Här har vi Bennets kasern (6), Johannes kasern (8), och ”Svarven” (7). Här samlades man för att invänta att avlöningen skulle utbetalas. Här var det kötthandlare, bagare, bryggare samt klädesförsäljare. Man hade hästförspända åkor och man band hästarna vid de stora tallarna som fanns. I kasernerna bodde et ungkarlar, och på ”Svarven” var det matservering. Varför man döpt det till svarven vet jag inte, möjligtvis kanske efter en familj som bodde på västra sidan av huset, han var svarvare.
På 30-talet öppnade man café på svarven och blev då en mötesplats för ortens ungdom.
Fru Bennert ”Johanna” hon var även baderska i det bad som hade ordnats i källaren under pappsalen. Här fick man beställa tid för att få ett bad, avgiften var låg och man fick tvål och en borste med sig när man badade.
Rullarkasern (10) och pakkasern (9) tillkom när man hade manskap som rullade upp massaveden från vattnet till vältorna. Det var ett säsongsarbete som krävde mycket folk. Vid den här tiden hade en tysk varit här och monterat upp en kran med vilken man lyfte upp veden.
Vi ser den gamla brukshandeln (11) den ligger på en kulle och här fanns allt vad man behövde för sitt uppehälle. Men det var även den enda affären och priserna satta efter behag. Brukets tjänstemän hade företräde och gick ofta innanför disken och plockade själv sina varor. Det har även berättats att man hade olika kvalitetskrav på varorna. En arbetare fick alltid sämre varor. Inte förrän 1951 kunde man få köpa mark av bolaget för att bygga ett konsum.
Vi ser Nybygget (13). En hitflyttad gård från något jordbruk man inköpt. Den fick namnet nybygget då och behöll det namnet till den revs.
Vi ser järnvägen som går ner mot Stocka. Här fanns en lastpall som fungerade som en station. Här steg brukets sköterska på när hon åkte med tåget ner till Stocka och sin mottagning. Hit fraktades varor som skulle ner till Stocka, och här lastades varor av som skulle till handeln eller förrådet.
I början av 1900-talet drogs vagnarna med oxar, men nu är banan elektrifierad. Hit fraktades alla råvaror som kalksten, som kom från Gotland, slig som kom från Boliden, kol som kom från Polen, allt kom med båt till Stocka och fraktades sedan till Ström med tåget. All produktion av massa fraktades tillbaka till Stocka och lastades i båtar som angjorde Stocka.
Massaveden fraktades även med tåget från upplaget till vedrenseriet till fris, det var en livlig trafik med vagnar kors och tvärs från fabriken och det hände även att det blev kollisioner mellan fordon på vägen och tåget.
Vi ser Disponentbostaden (14) Här bodde disponent Oskar Lindqvist, han blev senare förflyttad till Ljusne när Strömsbolaget inköpte Ljusne.
Där fanns pensionatet (16). Här åt tjänstemännen och man hade även bostadsrum.
Vi ser även Fridhem (15). Här tillbringades mina första 20 år. Min far var byggmästare och detta var tjänstebostaden. Mittemot bodde drivvedsmästaren Gallon. I slutet av 20-talet byggdes ännu en byggnad, ett tvåfamiljshus, allt är borta nu.
Vi hade som barn närhet till tjärnarna, där vi hade våra isbanor på den tiden. Då kunde man spänna på sig skridskorna vid hemmabron och åka direkt ut till de öppna tjärnarna.
Vi ser Påbodaområdet (17). I första kasern är jag född 1916. Jag minns klart när de två första husen byggdes, här var det 2 rok, och det var avsett för kokare, maskinförare, murarbas, gjutarbas, trädgårdsmästare m.m.
Vi ser Strömhall (18) som byggdes 1920-21 med centralvärme och vattentoalett som då var en av Norrlands förnämsta lokaler. Den tillkom som en motvikt till ett folkets hus, om man förbjöd all politisk propaganda. Brukspatron skänkte även 3000 band till ett bibliotek där det även fanns dagstidningar att tillgå och en biograf. Strömhall är än i dag välbevarat.
Skyttepaviljongen (19) finns kvar men håller på att förfalla. Här var även festplatsen. Brukligt var att i augusti månad anordna en höstfest med allehanda aktiviteter, en dansbana fanns och här spelade även ortens musikkår ibland till dans. Skyttebanan och fotbollsplan finns ju ännu kvar.
Vi minns den gamla Wasabron, en träbro för cyklar och gående. Den byggdes senare om nedströms och var en bra förbindelse för boende på södra och östra bebyggelsen. Vill också gärna tala om vårpromenaderna ner till havet, åbrinken tinade fort och här gick man och njöt av vårens sol, det fanns även tjusarsoffer som äldre pojkar hade tillverkat av vek lövskog. (35) (36)
Vi ser den gamla tvättstugan som förutom tvätt även hade en bagarstuga och en slaktarbod. I denna huserade Brytte Erik som stod för grisslakten på bruket, det var mycket vanligt att man hade hushållsgrisar och bolaget hade byggt svinhus för de anställda. Man har minnen från bagarstugan där man bakade hällbröd, en läckerhet var att få varma glödhoppor direkt från ugnen.
Hit till tvättstugan kunde man på 20-talet åka med båtarna. Här landsatte man fiskebåtarna när man gick ikring och sålde strömming på bruket.
Här fanns kamrerbostaden (26). Hässåkersbyggningen (33) samt tegelkasernerna på söder (34). Sandinbyggningen (32) alla dessa byggnader är borta. I stenkasernerna bodd 7 familjer i varje, i Sandinbyggningen 6 familjer, i Hässåkersbyggningen bodde det änkor i nedre planet, i det övre 4 familjer. Vi ser hästhagen där vi satte potatis och där vi hade valborgsmässofirandet.
På herrgårdsmyren hade byggnationen påbörjats med småvillor. (37).
Vi ser herrgården (25) med växthus och annex (24). Hela detta område var omramat av en tegelmur med grindar för att utestänga nyfikna. En fin park var anlagd och en byggnad var avsatt till tvätt och bak (23). Det gamla garaget finns kvar, här fanns den enda bil som jag minns fanns på bruket vid denna tid. Chaufför var Hammarström som hade uniform med benlindor, det var stor för oss ungar när han kom med bruksbilen.
Den gamla ladugården låg vid vägen till söder (31) med vagnslider (27) och loge (30). Mejeriet var byggt (28). Ett bårhus fanns (29) där de avlidna fick invänta sista färden till kyrkan i Harmånger.
Missionskyrkan (38) kom så småningom att hamna i centrum på bruket, men var vid byggandet på sidan av samhället.
Vi ser Tallbogårdarna (20) det var trähus som hade 5 familjer i varje. Vi ser även gamla skolan (40) som blev snickarverkstad för jordbruket sedan den nya skolan tagits i bruk.
Byggnaden (21) var sjukstuga med tandläkarmottagning.
Bruket hade egen sjuksyster och doktorn var på besök en gång i veckan. Jag minns en sjuksyster som hette Ida, hon var som en doktor och kunde ställ lika bra som en doktor.
Två av Tallbohusen byggdes om på 60-talet, men de övriga är borta.
Vi ser även stenbacken (39) det ena av husen är från 1800-talet och är det äldsta huset från järnbrukstiden. Huset är klassat som fornminne och ska bevaras för framtiden.
På en kulle mittemot kontoret var en musikpaviljong där brukets hornmusikorkester brukade spela ibland. Brukligt var också att orkestern hälsade våren på påskdagens morgon med en konsert uppe på syratornet så att det hördes över hela bruket.
En resa till Hudiksvall den här tiden var ett litet äventyr som tog hela dagen i anspråk från tidig morgon till sena kvällen. Johan Nilsson som varit till Amerika hade när han kom hem byggt om en buss som på vintern hade slädar på framvagnen. Han öppnade trafik till Hudiksvall. Vanligt var att folk fick stiga ur och hjälpa till att skjuta på i Bästdalbacken. Skulle man resa med tåg så fick man åka häst till Via station och stiga på Bergsjötåget som passerade där. Inte förrän 1927 kom ostkustbanan till och stationen i Edsäter.
Ja, jag hoppas att jag givit en del minnesbilder som kan vara intressanta för den som är ung i dag. Jag rekommenderar att för den som är intresserad köp den dokumentation som länsmuseet gjorde och som ger en bra bild på brukets historia.
Eric Andersson (1916 – 2003)
Avskrift: Åke Nätterö
HUDIKSVALLSPOSTEN DEN 6/10 1883
Stocka sågverk
För omkring 25 à 26 år sedan war trakten omkring den inre bugten af Stockaviken, hwilken ligger ca 3 mil norr om Hudiksvall wid Bottniska viken, en af nybyggarens fot obetydligt trampad wildmark. Nu har den ett helt annat utseende. Ty wid den tiden (år 1857) ingicks öfwerenskommelse mellan W. F. Tersmeden — Ströms bruks dåwarande ägare — och bröderna Frisk i Hudikswall om anläggandet af ett sågwerk wid ofwan nämnde hafswik, som för sådant ändamål war genom sitt djup särdeles lämpligt att hysa såwäl större som mindre fartyg, och som dessutom wid inloppet skyddades af twänne klippöar — wärdiga kämpar att bjuda Bottenhafwets wågor och höststormarne spetsen. Förslaget sattes genast i werkställighet, och sedan dess hafwa år ifrån år nya förbättringar införts och stora omkostnader nedlagts för werkets höjande, så att Stocka sågverk nu kan räknas till ett af de större i wårt land. De betydliga timmermassorna (flottade till och med ända uppifrån Medelpad), som i början behandlades endast uti en wattensåg, få nu sin hyfsning och form uti 5 sågramar, satta i gång af såwäl wattnets (turbin) som ångans förenade krafter. Det förädlade wirket föres från den wäl anordnade och bekwämt liggande brädgården på ”rälbanor” ned till kajen, hwarifrån det medelst werkets egen ångbåt Stockvik uttransporterades till de 60 à 70 fartyg, som årligen pläga besöka hamnen.
Källa: Kungliga Biblioteket
Avskrift: Viveca Sundberg
Stocka ca 1950. Massamagasinet och delar av brädgården. Samling: Bo Gyllenberg
Stocka sågverk anlades 1855-57 av Stocka Sågverks intressenter, där släkten Tersmeden ingick. Från 1873 övertogs successivt övriga andelar av Ströms Bruk AB, som 1897 stod som ensamägare. Sågverksbyggnaden (som innehöll fyra ramar) ombyggdes 1920 i tegel. Brädgården utrustades 1921 med kabelkran för virkets transport och stapling, troligen den första i världen för detta ändamål. År 1959 skedde omfattande ny- och tillbyggnader, bl a uppfördes nytt sorteringsverk, ströläggningsverk, torkanläggning, virkesmagasin och utlastningstravers. Nästa utbyggnad skedde 1967-69, då man helt övergick till artificiell torkning. Sågverket ingår i Iggesund Timber AB.
I nedre vänstra hörnet i Tillsjötjärnen väntar länsar fyllda med virke att få komma ut i Bjälkgropens väldiga virkesupplag i Stocka.
Stocka – bild från Digital/Museum.
Transport banan
Från Stocka anlades 1869-70 en bana för transport av sågspån och sågavfall till Ströms bruk. Banan var 3 km lång, och byggd med järnbeslagen träräls. Dragkraften bestod av oxar. Järnräls inlades 1885, och oxarna ersattes med hästar. Åren 1908-09 ombyggdes banan med kraftigare räls och elektrifierades. Förutom huvudlinjen fanns omfattande interna spårnät vid industrierna. I Strömsbruk fanns t ex två längre sidobanor till ribbupplaget (0,5 km) och massavedupplaget (0,4 km).
Den totala spårlängden uppgick 1898 till 6 km och 1952 till 12,5 km. Till Ströms bruk fraktades råvaror som stenkol, kis, kalksten och olja. I motsatt riktning transporterades massabalar till det stora magasinet i Stocka hamn.
Trafiken på huvudlinjen upphörde successivt i början av 1960-talet och ersattes med lastbilar. Sommaren 1964 var kontaktledningen demonterad vid Stocka, men den elektriska driften behölls i Strömsbruk med ett lok och 90 vedvagnar. Loket var nr 3, ett kombinerat ackumulator- och kontaktledningslok, som användes vid vedgården i Strömsbruk, där kontaktledning saknades. Lokets ackumulatorer laddades upp när det stod under kontaktledningen, och därför behölls bangården i Strömsbruk under spänning. Elloket togs dock ur trafik i februari 1965, och ersattes av två mindre disellok.
Spårnätet i Stocka revs helt åren 1963-66 (några kortare spår finns i och för sig kvar ännu 1992). Huvudlinjen och Ströms bruks bangård revs vintern 1964-65, och spåren vid Ströms bruks vedgård revs omkring 1970, dock hade ingen trafik förekommit sedan 1967.
Industrijärnvägen mellan Stocka och Strömsbruk
Bilden ägs av Sockenbilder/Harmångers Hembygdsförening
Se bilder på äldre motorlok.
Läs om Asea– Wikipedia
Motorlok: 750 mm
Första och andra loket var för kontaktledningsdrift tillverkade hos ASEA serienummer 27,och 28 1908, hade två motorer typ Boc vardera 20 hkr. Skrotades 1964.
Del lilla elloket nr 3. som välförtjänt kallades ”Loppan”, skänktes 1965 till Svenska,Spårvägssällskapet, men skrotades 1974.
Foto i Strömsbruk den 6 juni 1960, av Bo Gyllenberg
Lok 3, ASEA tillverkningsnummer 42, 1912 hade två motorer typ BB, på vardera 5,5 hkr. Loket kallades ”Loppan” och användes i vedgårdstrafiken. Det överlämnades i april 1965 till Svenska Spårvägssällskapet, som renoverade det i samband med ett aldrig fullbordat bruksbaneprojekt. Av okänd anledning skänktes loket 1974 till Östra Södermanlands Järnväg i Mariefred, där det omedelbart skrotades.
Ellok nr 4 var banans största. Det skrotades i mitten av 1960-talet. När detta foto togs 8 juni 1960, var det dock ännu full trafik på banan. Foto: Bo Gyllenberg
Lok 4, ASEA tillverkningsnummer 143, 1921 hade två motorer typ BB 1/5, på vardera 19 hkr. Skrotades 1965.
Ellok nr 5, tillverkat av ASEA 1938, fångades av Bo Gyllenbergs kamera 1961.
Lok 5, ASEA tillverkningsnummer 243, 1938 hade två motorer typ LJ 28-13 på vardera 25 hkr. Skrotades 1965.
Lok nr 6, Simplexloket 10340, vid Ströms bruks vedgård 1968. Trafiken på spåret hade upphört året före, men spåren kom att ligga kvar ännu ett par år. Foto: Ulf Fjeld
Lok 6, från Motor Rail Ltd., Simplex Works, Bedford, England, tillverkningsnummer 10340, 1952, med motor typ 2DL med nr AE55186. Loket levererades nytt till Kungl. Vattenfallsstyrelsen som CF 3 med 600 mm spårvidd för användning vid Östrands tunneln i Bergeforsen. Loket såldes 1958 till Byggnads AB Contractor, och omställdes till 750 mm. Det såldes 1962 till Carl Ström AB som renoverade det och sålde det till Ströms bruk 1963. Skrotades 1970.
Lok 7, från Motor Rail Ltd., Simplex Works, Bedford, England, tillverkningsnummer 10214, 1950, med motor typ 2DL med nr YD51310. Loket levererades nytt till Widmark & Platzer Byggnads AB för Anundsjö kraftverksbygge i Mellansel, Ångermanland. Det såldes 1958 till Byggnads AB Contractor. 1962 till Ölands Ytong AB i Ventlinge (600 mm). År 1964 köptes loket av Carl Ström AB som renoverade det och sålde det till Ströms bruk samma år. Skrotades 1968.
Rättelser och kompletteringar mottar vi varmt och tacksamt
Om du gillar den här sidan och vill stödja vårt arbete är en gåva, eller donation senare mycket välkommen till Dellenportalens konto 6408-619 968 508. Handelsbanken Hudiksvall
Du kan även Swisha din gåva till 073-600 42 78
Tack för din gåva – tillsammans kan vi glädja andra
Tack för ditt besök och välkommen åter!
Dellenportalen | Åke Nätterö | Anderbo 62 | 820 62 Bjuråker | Tel 0653-600 62
Observera att massabruket var en Sulfitmassafabrik. Sulfitprocessen skiljer sig avsevärt från den numera så gott som allenarådande sulfatprocessen.
Rätta gärna de ibland förekommande felen i sammanställningen!
Jag jobbade som lab ing i bruket åren 1973-1981.
Hej Torsten! Tack för denna viktiga information. Har nu rättat till de felskrivningar jag hittat.Åke Nätterö