1880-talets slut var en hård och vild tid vid Forsa ångsåg
Läs om Forsa ångsåg.
Använd sökfunktionen
Tryck ner Ctrl, håll kvar och tryck ner tangenten f och släpp. I sökrutan upp till höger eller ner till vänster beroende på vilken dator du har, kan du nu söka vad du vill i det dokumentet du har framför dig.
Mejladressen till oss hittar du längst ned på sidan.
En hård och vild tid
Hudiksvalls Tidningen den 5 maj 1952
Bild över ångsågen tagen från bron över Hamreströmmen. På höjden syns Nykasern och till höger syns Hillens kvarn. De små knappt synliga vagnarna på räls användes till att köra avfall till kolning.
Sin mest lysande högkonjunktur hade sågverksdriften under 1870-talet. Arbetsförtjänsterna voro också efter den tidens förhållanden mycket goda, om än inte så stora som ryktet utmålade dem. Men de goda tiderna togo en ända med förskräckelse. Redan år 1879 hade trävarupriserna sjunkit till mindre än hälften av vad de varit 5 år tidigare, och lönerna sjönko naturligtvis därefter. Det blev svåra tider för sågverksarbetare såväl som för många verksägare, synnerligast för de förstnämnda som stodo på svältgränsen och den första arbetskonflikten i modern form utbröt vid denna tid till följd av dessa förhållanden.
Vid början av 1880-talet inträdde åter ett bättre prisläge, men då kvantiteten av tillverkade och försålda trävaror fortfor att öka och större delen av 1880-talet företedde lågkonjunktur inom världshandeln, sjönko priserna år 1885 ned till de lägsta som förekommit sedan stordriften började på 1850-talet och man var inne i verkliga vargatider.
En hård och vild tid,
inbröt. Arbetarna misslyckades emellertid överallt att genom strejkåtgärder söka skaffa sig bättre förtjänster och kredithandeln ökade oerhört. Allmänna uppfattningen om handlare den tiden var att de enbart stal och ockrade, men sanningen är den att handelsmännen mångenstädes genom stor kredit under långa tider höll arbetarfamiljerna från svälten, och ofta i stället för betalning fick nöja sig med ovett och hot om stryk. Övervåld och förgripande på annans egendom var f.ö. inte ovanligt.
Från Forsa ångsåg har man inte hört talas om strejker eller kravaller under denna svåra tid, men bekymmersamma tider var det både för arbetare och andra. Här som annorstädes fick handlare sitta emellan och den en tid så mäktige storhandlaren Brolin stod redan 1888 som en ruinerad man. Han hade lämnat många småhandlare uppåt i landet varor, och då den ene efter den andre av dessa stöp på grund av de usla tiderna, blev Brolins ekonomiska ställning undergrävd. Förutom en enorm kreditgivning till arbetare vid sågen samt till bönder och andra i trakten, råkade han till sist i en ligas händer som helt gjorde slut på hans handelsmanabana, och av vissa bovar ”vissa” öppnade egna affärer kort före Brolins slutliga fall. Mången såg storhandlarens fall med glädje. Hans makt var slut och därmed var man kvitt med honom, och många hade aldrig haft en tanke på att betala för de varor de tillnarrat sig av den hjälpsamme mannen. Brolin hade själv roligt åt en fattig kund, 1). Kitt-Per-Erik kallad, som i sin fattigdoms elände ständigt och oupphörligen, år efter år, fick varor utan att betala. Till sist frågade Brolin honom om han inte tänkte betala av något på den stora skulden, varvid Kitt-Per-Erik svarade:
– Tu får inge pänningal tå mäg tu Brolin. Tu bala tupe öpp dinne pänningal tu, å kälinga me å bana ka ha mat å kläde töm!
V nfatet diades
Kitt-Per-Erik kunde inte tala riktigt, och verkade barnslig och fjantig, men kanske inte så dum, och Brolin fick nöja sig med det klara beskedet, och ingalunda var Kitt-Per-Erik värsta fallet bland sågarbetarna. Under sista rallare invasionen vid mitten av 1880-talet då Ljusdal-Hudiksvallsbanan började byggas, inträffade ett och annat som var mindre behagligt för Brolin och en söndag då han hade en järnvägsvagn med stora vinfat stående i närheten av sågen kom bud att någonting var i görningen vid vinlasten. Redan tidigare hade det hänt att vinfat bortstulits, men denna gång fick handlaren se på hur det gick till då omkring ett 50-tal rallare och sågverkare i endräkt och under vilda glädjeyttringar ”diade” hans vinfat med hjälp av halmstrån som instuckits i små hål genom kärlets väggar.
Slagskämpe fjättrad i källare
Någonting i stil med striden 1872 förekom inte mellan rallare och sågare denna gång, ty rallarna var manstarka, men mindre slagsmål, bland vilka 2). Anders Jäderberg var en av de vildaste och värsta och en som inte ens aktade sig för att klå upp både faktor och inspektorn vid verket, och som ständigt traktade efter att få slåss med de friskaste rallarbjässarna. Hans något äldre broder –
3). Johan Jäderberg – var ännu starkare och vildare då han kom i humör. Lugn och fridsam sökte han aldrig bråk, men blev han retad var han farlig och på den tiden han söp kunde det bli bärsärkagång med fruktansvärda handlingar. En gång under ett sådant raserianfall då han höll på med att slunga stora stenblock omkring sig och riva ner både smått och stort, lyckades några män snara honom med en kätting och därefter surra honom med björnbindslen, varefter han släpades ned i en källare, där han fick vistas länge, fjättrad till händer och fötter då skräcken för den vilde och urstarke mannen var så stor att ingen vågade sig på att släppa honom fri.
Hans krafter var ofantliga och det hände mer än en gång att man kallade på honom då man gick bet med någon tung bit, som han lugnt tog ensam. Sedan han slutat använda starksaker blev det ingen bärsärkagång, men det danade inte att reta honom till vrede. Faktor Hedberg fick lära sig något i den vägen en gång då han kom till kantbänken och i fyllan bråkat med Jäderberg. Det blev en luftfärd för faktorn som slutade med svimningssmäll då sågväggen tog emot. Det fans ingen fackförening eller sammanhållning på den tiden, men Jäderberg stod på sitt rättframma sätt ofta som talesman då det gällde arbetarnas krav, och inför honom måste inspektoren merendels ge vika.
Alle Sjödin …
1880-talet förde med sig en något bättre betalning vid sågverken, men trots de mycket små anspråken var det fortfarande svårt för arbetarna att reda sig. För Forsa ångsågs arbetare var det alltid en nackdel att verket inte kunde drivas vintertid, och de matskulder som uppstod under dessa stilleståndsperioder kunde sällan täckas helt. Visserligen kunde skogsarbeten giva förtjänster, men ofta ökades skulderna, synnerligast om barnaskaran var stor, vilket allmänt var fallet. Bland de av ortens handlare som hade butiker vid sågplatsen den tiden var den beryktade och fruktade 4). Alle Sjödin som förutom diverseaffär drev skogsaffärer och dessutom sysslade med diverse skumma företag, däribland sedelförfalskning – för vilken han häktades och straffades – samt starkt misstänkt för mord och delaktighet i de kyrk stölder där hans broder figurerade som anförare för en liga. I yngre dagar flera gånger häktad för olika våldsdåd satt han vid slutet av 1870-talet inne på två års straffarbete och häktades ånyo för misshandel nästan omedelbart efter frigivandet. Denne hårdföre handlare lät ingen lura sig, men han var inte ohjälpsam och räknades rejäl och hygglig som arbetsgivare. Stod någon honom emot eller försökte dra sig undan betalningen av skuld då kunde det gå illa för vederbörande, och skall i korthet berättas om hur det kunde gå till i sådana fall.
5). Blom-Jonke hade försökt lura Sjödin, och en dag vid sekelskiftet då handlaren går förbi kolningen och får syn på Jonke som stybbar en mila, rusar han iväg mot den arme syndaren med knölpåken i högsta hugg. Förskräckt tar Blom-Jonke till flykten och söker rädda sig in i vaktstugan, men Sjödin hinner ifatt honom och tilldelar den flyende ett slag så att denne faller ihop och blir liggande på brotrappan under det att knölpåksslagen haglade över hans knotiga lekamen.
Blom-Jonke råmar och ber om förskoning. Hans nödrop hörs över hela kolgården.
– Goe Sjödin, förlå ma! Slö ma inte fördärva! Tänj på käringa me å barna menne. Ja dör, Ja dör! Sluta fö guss skull!
Sjödin lät sig inte bekomma och ömmade inte för Blom-Jonkes käring och barn i detta sammanhang. Då han äntligen fått tag på Jonke skulle denne tydligen ha stryk så han mindes, och han fortsatte den rysliga bastonaden till han slutligen tröttnade, lämnade offret med svetten rinnande i sitt feta ansikte. Sedan han gått några steg vänder han sig om och säger: – Stig upp nu Jonke å gå till ditt arbete. Du å ja är kvitt nu!
Det blev inget arbete för Blom-Jonke den dagen å inte näst heller. Med största möda släpade han sig hem så småningom. Det är att märka att våldsdådet skedde inför många starkas ögon men ingen ville ingripa då man visste att den till synes okuvlige handlaren på ett eller annat sätt, förr eller senare, skulle komma att hämnas.
Av Magni Krantz
Avskrift: Åke Nätterö
—31 Å 2— Forsa släktbok (Per-Erik Persson är den ende med det namnet vid sågen 1890)
1 1). PER ERIK PERSSON, * 18/9 1855, s. t. arb. Per Persson vid Ångsågen. G. 4/6 1882. Arb. vid Ångsågen. † 4/6 1904.
9H4 ANNA KAROLINA ARVIDSSON, * 22/4 1853, d. t. bonden Anders Arvidsson i Hamre 7. † 31/3 1899.
KAROLINA VILHELMINA, * 3/9 1875 6E2.
KARL FREDRIK, * 4/10 1878. Fl. t. Orsa 1908.
ANNA MARGRETA, * 14/2 1881. † 22/10 1882.
ANNA MARGRETA, * 6/5 1884 4.
JOHAN ARVID, * 12/6 1886. † 21/10 1886.
PER ARVID, * 26/3 1888. Fl. t. Orsa 1908.
ERIK VERNER, * 17/8 1890 3.
ANDERS VILHELM, * 29/3 1892. Fl. t. Hudiksvall 1909
—20G3— Forsa släktbok
1 2). ANDERS OLOF JÄDERBERG, * 5/2 1866, s. t. arb. Olof Jäderberg vid Ångsågen. G. 20/8 1893. Arb. i Forsån. † 18/1 1940.
19G1 HELENA FORS, * 6/4 1872, d. t. arb. Per Fors vid Ångsågen. † 27/2 1964.
—20G7— Forsa släktbok
1 3). JOHAN JÄDERBERG, * 28/5 1852, s. t. sågv.arb. Olof Jäderberg i Hillen. G. 20/11 1876. Arb. vid Ångsågen. Fl. t. Hudiksvall 1912.
(S27) KRISTINA JOHANSDOTTER, * 9/5 1851 i Gunnarskog, Värml. (Gagnef?)
EMMA KRISTINA, * 20/9 1877 8.
KARL JOHAN, * 22/11 1878 9.
HILDUR JOHANNA, * 7/4 1880. Fl. t. Hudiksvall 1897.
EINAR FREDRIK, * 18/7 1885 10.
EMILIA KATRINA, * 3/10 1894. Emigr. t. N. Amerika 1911
—27 T 2— Forsa släktbok
1 4). ALBERT SCHÖDIN, * 26/9 1854, s. t. soldat Albert Schödin i Trogsta. G. 27/9 1889. Urmakare o. handl. i Hamre 2. Fl. t. Hudiksvall 1904. † 13/5 1920 Sthlm
3H8 KARIN OLSDOTTER, * 15/8 1871, d. t. bonden Olof Johansson i Hamre 3.
ESTER, * 21/5 1890. † 16/5 1891.
OLOF ALBERT, * 19/4 1891. Fl. t. Hudiksvall.
ANNA KATRINA, * 7/9 1896. Fl. t. Hudiksvall.
MÄRTA AURORA, * 22/9 1898. Fl. t. Hudiksvall.
HILDING JOHAN ALBERT, * 27/10 1900. Fl. t. Hudiksvall.
BROR VILHELM, * 1/5 1902. Fl. t. Hudiksvall.
KARL FRODE, * 28/8 1904. Fl. t. Hudiksvall.
—4Ä2— Forsa släktbok
1 5). JONAS JONSSON BLOM, * 26/11 1850, s. t. arb. Jon Jonsson i Hamre. G. 1/4 1894. Arb. i Hamre. † 13/5 1926
(X45) SARA BROLUND, * 8/11 1866 i Trönö sn. † 24/6 1929.
PER ALBIN, * 16/3 1889 5.
JONAS ERIK, * 10/7 1891. Flottn. arb.
ANNA MARGRETA, * 8/10 1894 6.
KARL MAXIMUS, * 18/11 1896. † 29/11 1915.
SARA KAROLINA, * 29/12 1899 7.
JOHAN ADOLF, * 13/2 1903. Fl. t. Eftra, Hall 1929.
OLOF HENNING, * 27/10 1906. † 6/12 1924.
Rättelser och kompletteringar mottar vi varmt och tacksamt
Om du gillar den här sidan och vill stödja vårt arbete är en gåva eller en donation senare, mycket välkommen till Dellenportalens konto 6408-619 968 508 Handelsbanken Hudiksvall
Du kan även Swisha din gåva till 073-600 42 78
Tack för din gåva – tillsammans kan vi glädja andra
Tack för ditt besök och välkommen åter!
Sammanställt av Åke Nätterö
Till toppen.
Dellenportalen | Åke Nätterö | Anderbo 62 | 824 78 Bjuråker | Tel 0653-600 62