Väghållningsstenar – allmänt kallade plogstenar
Väghållningsstenar – Wikipedia
Läs om våra Milstenar.
Gävleborgs läns vägars historia.
Länsstyrelsen och våra vägar.
Pilgrimsleder, enl. Wikipedia
Lista över länsvägar i Gävleborgs län.
Följ pilgrimsleden till Stråsjö kapell och vidare
Läs om Gästgivargårdarna i Bjuråker.
Medeltida vägar i Dalarna
Läs om våra Runstenar.
Läs om Milstenar – Wikipedia
Använd sökfunktionen
Tryck ner Ctrl, håll kvar och tryck ner tangenten f och släpp. I sökrutan upp till höger eller ner till vänster beroende på vilken dator du har, kan du nu söka vad du vill i det dokumentet du har framför dig.
Mejladressen till oss hittar du längst ned på sidan.
Väghållningsstenar
Väghållningsstenar är markeringar av varierande utformning som förr stod uppställda utmed allmänna vägar och visade den vägsträcka som markägaren var skyldig att hålla i farbart skick. Redan på medeltiden hade bönderna och jordägare olika väglotter att sköta.
År 1628 fick det nyinrättade Lantmäteriet uppgiften att göra längder för så kallade väglottsdelningar. I dessa delningslängder förtecknades den aktuella vägsträckan, som skulle underhållas av markägaren. Vägavsnitten markerades med väghållningsstenar. Vägmarkeringarna (som oftast var av trä) utformades efter markägarens smak. Vanligen förekom gårdsnamn eller ägareinitialer, uppgift om gårdens storlek i mantal samt en pil som markerar åt vilket håll underhållet sträcker sig. Att jordägaren skötte sin plikt kontrollerades årligen genom vägsyner, bönder som inte gjorde ett fullgott arbete fick protokollförda anmärkningar.
År 1891 fick Sverige sin första väglag som trädde i kraft 1895, där stadgades för första gången om väghållningsstenar. Enligt den nya lagen blev de nyinrättade väghållningsdistrikten ansvariga för väghållningen. I 30 § heter det angående väghållningsstenar: ”Vid ändpunkterna af hvarje till underhåll indeladt vägstycke skola väghållaren anbringa tydliga märken, angifvande den fastighet, som har vägstyckets underhåll sig ålagdt.”
Plogklubba från Tås-gården i Tå, Bjuråker
Skyldigheten att underhålla vägarna låg på bönderna som brukade jorden. För att hålla reda på turordningen använde man sig av s k plogklubbor. Man ”ägde” klubban under den vecka man hade ansvaret. Några använde plogklubban som en stafettpinne som överlämnades till nästa gård efter fullgjord plogtur, berättar Harry Persson.
Före 1730 fans det inga vägar för hjulfordon i Bjuråker. Så långt det var möjligt hade man sedan urminnes tider strävat efter att lägga vägarna där marken var torr och fast. Med fördel drogs de utmed rullstensåsar eller andra höjdsträckningar.
I 1734 års gästgivarförordning talas det om att landsväg skall läggas där den behövs och att den skall dras fram på jämnaste och genaste sätt.
År 1790 kom en förordning om vintervägsunderhåll som sade att varje socken skulle bilda ploglag bland dem som bodde närmast den stora landsvägen. De som ingick i ploglaget fick ersättning av socknens övriga invånare.
Ploglag sammankallades med särskilda budkavlar; plogklubbor. På kavlarna fanns medlemmarnas initialer. Ansvarig för ploglaget var snöfogden och han var i sin tur ansvarig inför länsman.
Snöplogar började inte komma i allmänt bruk förrän vid 1700-talets mitt.
Den 7 juni 1934 kom förordningen om vägdistrikt, som övertog underhållet och byggandet av vägar och broar m.m. Detta blev en stor lättnad för bönderna som blev fri en tung belastning.
Väghållningsstenar är liksom milstolpar en fornlämning som skyddas enligt lag.
Väghållningsstenar i Delsbo
Väghållningsstenar inventerade av Riksantikvarieämbetet.
Riksantikvarieämbetes karta över Solberg 104, och det blå R-märket markerar att där finns en väghållningssten, den man i folkmun kallar plogsten.
Så här ser ovannämnda sten ut, 2020
Väghållningsstenar i Norrbo
Fem plogklubbor från Norrbo
Plogklubba från 1757
Plogklubba från 1757
Plogklubba från 1789
Plogklubba från 1797
Plogklubba från 1884
Ännu kan vi hitta några väghållningsstenar utefter vägarna
Se Riksantikvarieämbetets inventering.
Hålsjö 51, väghållningssten N. 574
Väghållningssten öster om kyrkan märkt N 632
Väghållningssten märkt N 632
Josefsberget. Det röda R-märket i bildens nedre hörn är en Milsten, omkring hundra meter ovanför denna finns nästa R-märke som är en väghållningssten:
Den omkullvräkta stenen på Josefsberget med årtalet 1861.
Väghållningsstenar i Forsa
Ett stycke från gården Långby 51 finns en väghållningssten.
Så här ser stenen ut i juli 2020
Långby 27, vid vägskälet mot Kalvhaga finns en väghållningssten.
Texten på stenen är svår att tyda
Vid Kalvhaga 138 finns en väghållningssten. Den blå markeringen
Vid Överbyn 201 finns en väghållningssten. Det blå märket
Vid Långgatan, Hamre 23, finns en väghållningssten
Den här stenen har en vackert inhuggen något svårtolkad text.
Vid det röda R-märket finns en väghållningssten
Vid Smedsgårdsbacken 225, finns en Väghållningssten
Stenen från 1862 har en välbevarad text
Den här väghållningssten nära Hummel-Stinas, Vålsta 35, kunde inte hittas (juli 2020), möjligen har den blivit flyttad vid den verksamhet som varit längs vägkanten. Berätta gärna om du vet något.
Vill bara påminna om att väghållningsstenar är fornlämningar och är skyddade enligt lag
På backkrönet intill bron över Rolfstaån står en väghållningssten. Det blå märket
Väghållningssten, 0,7 m h och 0,1-0,4 m br. På den V sidan, mot vägen, är inristat R och OFP samt några vittrade svårtydda tecken. Stenen påträffades vid vägförbättringsarbete. Den har sannolikt flyttats från sin ursprungliga plats vid tidigare vägarbeten och är nu rest vid fyndplatsen. (Dnr 326-1428-2009).
Den här vägstenen är flyttad till Tomta, var den tidigare har stått är okänt
Ett stycke från Klockartäkten, Rolfsta 20, på andra sidan landsvägen finns en väghållningssten
Väghållningssten, 0,6 m h, 0,3-0,4 m br och 0,25-0,35 m tj. Stenen har inskriptioner på 2 sidor. På V sidan, mot vägen, är inristat HSTA, N5 samt ett bomärke. På N sidan är inristat LiS. Stenen påträffades vid vägförbättringsarbete och har sannolikt flyttats från sin ursprungliga plats vid tidigare vägarbeten. Den är nu rest vid fyndplatsen. (Dnr 326-1428-2009).
Detta är den ovan beskrivna stenen
Vid Sörgården på Hillen, Hillensvägen 40 finns en väghållningssten
Sörgården skymtar genom spjälorna i staketet. Stenens text är svårläst.
Det här är Riksantikvarieämbetets beskrivning av stenen.
Väghållningsstenar i Hög
Plogklubba, Holm 1837. Bilden utlånad av Anders Martinsson
Nära Gia 41 finns en väghållningssten
Bild på stenen i Gia har vi fått från Anders Martinsson
Riksantikvarieämbetets karta visar här tre väghållningsstenar.
Gården som ligger utefter Bergsjövägen är Gia 51.
Beskrivning av väghållningssten 1.
Beskrivning av väghållningssten 2.
Väghållningssten, granit, 0,5 m h, 0,2 m br vid basen och 0,12-0,18 m tj. Stenen är huggen med plan topp. I SV sidan är
inhugget: BALDRA, i SÖ sidan: N 3 och i NV sidan: N 4.
Beskrivning av väghållnings sten 3
Väghållnings sten, granit, 0,7 m h, 0,2 m br vid basen och 0,15 m tj. Avsmalnande uppåt, plan topp. I V sidan är inhugget:
BALDRA N 8.
Rättelser och kompletteringar mottar vi varmt och tacksamt
Om du gillar den här sidan och vill stödja vårt arbete är en gåva eller en donation senare, mycket välkommen till Dellenportalens konto 6408-619 968 508 Handelsbanken Hudiksvall
Du kan även Swisha din gåva till 073-600 42 78
Tack för din gåva – tillsammans kan vi glädja andra
Tack för ditt besök och välkommen åter!