Skolprofiler i Delsbo

Detta är nätversionen av ”Skolorna i Delsbo”.

 

Från boken ”Skolorna i Delsbo”, har vi hämtat mycket text och många bilder. Den synnerligen intressanta boken finns att köpa på Delsbo Hembygdsförening. Tel. 0653-104 59. Klicka här för att komma till Hembygdsföreningens hemsida, eller Delsbo/sockenbilder  

Dellenportalen har fått förtroendet att presentera nämnda skolbok liksom att fortsätta efterforskning och dokumentation av elever och bilder från skolorna i Delsbo. Vår ambition är att dokumentera så många elever och skolkort vi bara kan från var och en av skolorna. Därför vill vi uppmana alla Dellbor som har skolkort efter sin tid i skolan – eller efter sina föräldrar – att kontakta oss så vi får alla skolbilder dokumenterade.


Här finns mycket mer att läsa om särskilda skolprofiler i Delsbo


Den här sammanställningen är sponsrad av:
Här saknar vi sponsorer, men vi gör gärna reklam för dig om du vill synas lite bättre?
Vill du veta mer? Klicka här. 


Gillar du den här sammanställningen får du gärna dela den med med dina vänner – Tack!


Har du en egen hemsida får du gärna länka till Dellenportalen.  Tack för ditt stöd!


Glöm inte ange Dellenportalen som källa för eventuella uppgifter du hämtar.


Använd sökfunktionen

Tryck ner Ctrl, håll kvar och tryck ner tangenten f och släpp. I sökrutan upp till höger eller ner till vänster beroende på vilken dator du har, kan du nu söka vad du vill i det här dokumentet.


 

Skolprofiler

 

div-019-landgren

Kyrkoherde Lars Landgren

Lars Landgren präglade Delsbos skolutveckling

Kyrkoherde Lars Landgren, 1810–1888, betydde mycket för startande av skolor i Delsbo. Det formella beslutet om första fasta skolan fattades dock 29 januari 1843 innan Landgren börjat som kyrkoherde här. På grund av svårigheter att få rätt lärare och även motstånd mot utgifterna i samband med skolan, så kunde skolan starta först då Lars Landgren började i Delsbo, det vill säga 1 maj 1844. Han hade då själv anskaffat den förste utexaminerade läraren Per Svedberg från Mo.

Ett intresse – ansvar för utbildning fanns nog hos Landgren eftersom han varit lärare först i Hudiksvall, sedan Gävle respektive Uppsala samt rektor i Hudiksvall år 1839. Han var dessutom vald som riksdagsman åren 1856–1858, 1862–1863 samt 1867–1868.
År 1865 blev han invald och ordförande i Landstingets folkskolekommitté och året därpå blev han invald som ledamot i landstingsfullmäktige fram till 1875. Således blev han mycket välinformerad och kunnig om skolverksamheten i Sverige.

Redan första skolåret i gamla prästgården hade han nog stora problem med sina 115 elever. Landgren hade innan han flyttade hit förmått socknen att bygga en stor prästgård åt sig där han själv bekostade övervåningen med sju rum. På den tiden fanns inga självklara skolböcker, inget undervisningsmaterial och erfarenheter hur en skola skulle organiseras. De första skolmaterialen låg för övrigt Landgren i förskott med. Som en hjälp till anskaffande av lärare, förmodligen extra lärare, skänkte Lars och fru Matilda Landgren den 17 augusti 1857, 1000 riksdaler till skolan för en undervisningsfond.

Så byggdes skolorna i Högtomt 1861, Västanäng 1864 samt Sörväna och Östra Berge år 1864. Det året blev det helt klart brist på lärare och då startar Landgren helt enkelt ett lärarseminarium uppe vid Tomta. Den utbildningen, bara under fyra månader, syftade enbart på att lära duktiga ungdomar att kunna ta hand om en klass som extralärare. 1866 blev den nyutnämnde folkskoleinspektören Johannes Kjerfstedt den förste läraren på seminariet.

Vad gäller Högtomts skola så hade Landgren enligt sägen pekat ut höjden i Högtomt och bestått med ritningarna till skolan. Han skänkte 1600 riksdaler till detta bygge. Det finns flertal berättelser om hur kyrkoherden själv hjälpte till med byggandet av olika skolor och hur hans styrka beundrades. Tolv skolor byggdes under Landgrens tid.

Han skrev 20-tal böcker och skrifter samt 30-tal uppsatser och publikationer. Det största arbetet kom 1871 om missionshistorian i två band om 928 sidor.

Efter Landgrens död har det skrivits 90-tal eftermälen, två stora verk av Torsten Bohlin och Bror Jonsson samt 9 romaner med Landgren som en av huvudpersonerna.

En del minnen finns kvar med Landgrens namn ex. grotta, källa, gatuadress, Odd Fellow loge, stipendiefond och skola. Han finns avbildad som staty, på predikstol och vanliga porträtt. I Delsbo är det nog hans insats för skolans utveckling som är mest bestående.

Kjell Grönberg

 

 

 

div-014-h-anjou

Hjalmar Anjou

Hjalmar Anjou tjänstgjorde i Delsbo 18 år, Anjou var den förste innehavaren av den förenade kantors- och organisttjänsten i Delsbo. År 1903 avlade han sin organist-, kyrkosångar- och folkskoleexamina i Uppsala. Till Delsbo kom Anjou först som lärare vid Östra Berge skola 1904. Året därpå blev han lärare vid Ede skola efter fröken Hanna Brink. Som organist efterträdde Anjou, J.G. Bodlund. Tidigt kom han i kontakt med flera kända allmogespelmän, främst Thore Härdelin, och gjorde en del uppteckningar av låtar. Det var naturligt att Anjou (liksom Härdelin) skulle vara med i styrelsen för den första Hälsingestämman, som anordnades i Delsbo midsommarhelgen 1908.

Av Anjous stamträd framgår att stamfadern Nicolas 1633 hade flyttat till Sverige från sydöstra Belgien och blivit hammarsmed i Österby. Hjalmar föddes i Hille 1882 strax efter att familjen flyttat från Färila, där man också bott några år.

Efter några år i Delsbo hade Anjou så många musikelever att han kunde bilda ett ungdomskapell som kom att konsertera flitigt på olika platser. Anjou hade många intressen och började även anlitas till konstnärliga uppgifter, till exempel försåg han den nya kyrkbibeln med ytterligare ett par sidor, den ena med Delsbomotiv som vinjetter och den andra med följande text:

”Under Gustav V:s regering, då Nathan Söderblom var Svea Rikes Ärkebiskop, inköptes denna bibel för Delsbo kyrka år 1917. Kyrkoherde i Delsbo var då E.A. Fredholm, komminister Vilhelm Barkander, organist F. Hj. Anjou, kyrkvärdar Carl Rudolphi i Mora och Olov Jonsson i Mora.”

Anjou målade både i olja och akvarell. Som lärare vid skolan gjorde han åtskilligt för att försköna lokalerna. Generationer av skolbarn gladdes över hans stora målning som fanns på södra väggen i en av salarna och var signerad 1910. Motivet var en sol som alltid sände sina strålar över Ede skolhus med skolgård. Tavlan innefattade också de närmaste granngårdarna, till exempel de gamla byggnaderna på Kilen, Anders Nordgrens smedja, men också Björkede skymtade i bakgrunden. När skolhuset blev ombyggt till bostadshus efter nedläggningen 1966, försvann målningen spårlöst. Den efterlystes i en tidningsartikel 1974 av Bror Jonsson utan resultat.

En annan uppgift som Anjou tog sig an var att som oavlönad bibliotekarie ordna och katalogisera sockenbiblioteket. Anjou hade inte telefon i början av seklet, men grannen Gustaf Pettersson, som drev slakterirörelse, var tidig med att ha telefon. Det var till Petterssons man ringde när man ville ha kontakt med kantorn. Gustafs dotter Tora fick agera telefonbud många gånger och för det besväret fick hon till julen 1909 (då var hon 9 år) ett familjespel om Skansen och en liten bilderbok, tecknad och skriven av Anjou, som beskrev hennes budgärning.

En vers löd: ”I 30 grader kyla, i slask och storm och snö du måste pulsa ut, – ibland i regn och tö.” Efter flytten från Delsbo 1922 kom Hjalmar med hustru Magda att besöka bygden varje sommar. De var ofta gäster på Björkede där Anjou hade haft en kär vän och granne, fabrikör Gottfrid Paulsson.

Tillsammans med Gottfrid debuterade han som trollkonstnär och kom med tiden att avancera till trolleriprofessor.

div-015-trolleri

En bild från Björkede där Gottfrid Paulsson och Hjalmar Anjou underhåller med trolleri.
Bild ur Gösta Blanks privata samling

 

div-016-tidning

div-017-tidning

 

 

Svea Hultgren, 93 år – lärare i Vitterarv, Delsbo under 28 år

Skolfröken, hög status men knackig lön. En auktoritär dam med stram knut i nacken – så har vi lärt oss att se gårdagens skollärarinna, men stämmer den bilden?

Svea Hultgren, 93 år, var lärarinna i Vitterarv, Delsbo, under 28 år. Hon kan berätta om hur det egentligen var. Om skolan och om de knappa förhållandena.

– Visst var det hårt. Först sedan jag gått i pension började lärarna att få det bättre, säger hon.

Svea Hultgren är född i Falun. Fadern var lagerföreståndare i en järnhandel och därför hade familjen råd att skicka iväg läshungriga Svea till lärarseminarium.

Utbildningen var ganska torftig och varade bara i ett och ett halvt år. Vi fick – precis som i folkskolan – lära oss rabbla läxorna utantill. Om vi förstod det vi lärde oss var det ingen som frågade efter, berättar hon.

Svea ville gärna ta en högre examen. Men familjen hade inte råd att låta henne fortsätta i skola. Efter att ha jobbat några år som folkskollärarinna i Dalarna fick Svea Hultgren anställning vid den mindre folkskolan i Vitterarv, Delsbo. Året var 1920 och hon skulle komma att stanna där fram till pensionen 1948.

– De första åren jag arbetade i Vitterarv fanns ännu den gamla skolbyggnaden kvar. Det var ett skolhus, med lärarbostad, byggt i ett plan, berättar Svea. Standarden var usel – Lärarbostaden var dragig och i klassrummet var katedern placerad framför ett stort fönster. – Det var inte svårt att förstå att det drog väldigt från fönstret, berättar Svea.

Efter några år uppfördes dock ett nytt skolhus med friliggande lärarbostad. Den lägenheten var bättre än den första, men saknade dock både vatten och avlopp och var dessutom otät. – Vi fick hämta vatten från en pump på gården. På vintern frös brunnen och då tvingades jag gå till granngårdarna för att hämta vatten, förklarar hon.

Visserligen hade skolfröken en ganska hög status bland byns invånare, men det var knappast någon drömtillvaro.

– Det var svårt att få ekonomin att gå ihop. Som tur var brukade jag f å kött och fläsk av bönderna vid slakten. Ibland fick jag också bröd när det hade varit storbak, säger Svea.

Det var inte bara lärarens situation som var annorlunda när Svea Hultgren var aktiv. Själva skolan var också en helt annan än dagens. – Visst fanns det elever som bråkade då också, men inte i den utsträckning som idag. Skolbarnen var betydligt blygare och man f ick ibland dra orden ur dem. Idag bara pratar och pratar de…

– En del lärare var väldigt stränga. Jag hörde väl inte till dem, även om det hände att jag delade ut en örfil. Det hände också att elever fick stå i skamvrån eller sitta kvar om de inte kunde läxan ordentligt, berättar Svea.

– Men en sak är säker, ungarna lärde sig mer i skolan förr. Nu kan de ju inte ens stava, konstaterar hon. Efter pensionen flyttade Svea Hultgren tillbaka till Falun. Men hon har en stuga i Näsviken, som hon besöker varje sommar – sin höga ålder till trots.

– Om jag fick börja om från början igen? Ja… jag skulle inte göra samma saker som jag gjorde, jag hade nog insisterat på att få en högre utbildning och bli lärare vid flickskolan. Det var det jag drömde om som ung.

Svea Hultgren avled augusti 1982.

Maria Berggren/HT 11/9 1981

 

 

Skolprofilerna Olof Blomdahl och Karin Flodin

Ur Hälsingekalendern 1911 av Johan Hydén

Få församlingar torde i olika hög grad som Delsbo kunna framvisa de gynnsamma verkningar på menighetens liv, som en med sakinsikt och uthållighet bedriven folkundervisning, understödd av en flitig evangeli förkunnelse mäktar åstadkomma.

Vid mitten av 1840-talet, då prosten, sedermera teol. doktorn och slutligen biskopen L. Landgren tillträdde kyrkoherdebeställningen i Delsbo, voro förhållandena där i f lera hänseenden mycket sorgliga. Husbehovsbränningen florerade i Delsbo liksom annorstädes och hade som alltid i sitt följe dryckenskap, förstörd bärgning och mycken lagöverträdelse under form av tjuvnad, våldsbragder och skadegörelse på annans egendom.

Och då utbildade lärarkrafter icke stodo annorstädes ifrån att få, uppsökte den unga prästen, som själv var en övad undervisare, lämpliga lärarämnen och gav dem handledning i barnundervisningskonsten. Och

varest han under ämbetsförrättningar i det vidsträckta kontraktet påträffade framstående läroämnen sökte han genom att med bidrag av egna medel utöver vad församlingen gav i lön, göra anställningen här lockande och på sådant vinna goda krafter för sin församling. Både under Landgrens tid och även sedan har Delsbo ägt lyckan att ha en dugande lärarpersonal och om man ville namngiva de framstående måste man nästan uppräkna alla.

Bland dem som efter väl utfört värv slutat arbetet i Delsbo, voro de båda skolveteranerna Olof Blomdahl i Västanäng och fröken Karin Flodin i Sörhvena. Om båda kunde sägas att de stupat på sin post, bägge efter 36 års plikttroget arbete i skolans tjänst. Även sedan krafterna börjat sjunka skötte Blomdahl sitt kall med oförminskad iver. Helt kort efter det han slutat höstterminen 1908 måste han intaga sjuksängen och i ett kroniskt bröstlidande, som en tid besvärat honom, bröt nu mer och mer hans krafter tills efter åtskilliga veckors sängliggande förlossningsstunden, som han stilla bidat, kom den 10 maj 1909. Det vedermälet fick han av alla, som nogare kände honom: Han gjorde vad han kunde.

Fröken Karin Flodin blev redan före uppnådd 17 års ålder anställd som lärarinna i Delsbo. Vad som brast henne i ålder uppvägdes af karaktärens mognad. Med stor plikttrohet utförde hon städse sitt viktiga kall och sökte att fostra sina lärjungar till dugande personer för detta livet och arvingar slutligen av det eviga livet. Efter några få dagars sjukdom avled hon av lunginflammation i början av 1911 års vårtermin.

Bägge, både Olof Blomdahl och Karin Flodin hade erhållit Patriotiska sällskapets medaljer för långvarig och trogen tjänst.

Flodin hade den stora medaljen i guld.

 

 

Ester Lidén-Jönsson

Född 1896 och uppväxt i en bondefamilj i Nansta Forsa som ett av sex syskon. Barnaåren framlevdes med allt som hör till och sker på ett jordbruk. Efter skolåren i Forsa genomgick hon utbildning till lärare vid seminariet i Bollnäs.

div-020-e-liden

Ester Lidén-Jönsson.

Ester Lidén-Jönsson kom till Norrväna skola för att undervisa i klasserna 3+4 och 5+6. Undervisningen med fyra klasser i samma klassrum gick till så att när klasserna 3+4 hade muntlig undervisning fick klasserna 5+6 räkna eller skriva själva och tvärtom.

Kännetecknande för Ester Lidén-Jönsson var att hon var glad, snäll men ganska fordrande och bestämd.

Hon hade ett mycket stort intresse för idrott och gymnastik och ivrade för att vi barn skulle förstå vikten av gymnastik, idrott och friskt uteliv.

När hon började sin lärargärning (år 1920) kom hon åkande på en motorcykel, den byttes senare till en svart PW och slutligen till en Wolksvagen. På ledig tid reste hon ofta till främmande länder och berättade sedan för oss skolbarn. Hennes berättelser om Italien var speciellt intressanta.

Ester Lidén-Jönsson var Norrväna skola trogen och arbetade kvar hela sin yrkesverksamma tid.

Död 1991, hon blev 95 år.

Ingrid Pauls-Gustavsson

 

 

Karin Bergqvist

Barn från Håknorrbo skola uppvaktade sin småskollärarinna på 80-årsdagen.

Vilken underbar dag … Orden kommer från förra småskollärarinnan Karin Bergqvist.

Tisdagen den 12 juni firade hon sin 80-årsdag. Detta blev för henne ett verkligt minne då forna elever från Håknorrbo skola under 20-talet överlämnade en gåva.

Jag var 22 år då jag kom till Håknorrbo. På den tiden var det varannandagsskola. Eleverna var mycket duktiga och jag önskar att de haft samma möjligheter som ungdomen idag. Många av dem hade tjänst i bondgårdarna och gick i skolan på dagarna. En av pojkarna fick sluta till jul för att hjälpa sin far i skogen.

Ett 80-tal namnunderskrifter fanns samlade från elever i Håknorrbo på 20-talet, och rosor ända från Amerika sändes till Karins högtidsdag. De forna eleverna hade skrivit en vers till Karin:

Här vi Din lärdom mötte

Och skolans grind vi nötte

Din lärdom satte sina spår

Vi nu upplevt under gångna år

Nu när du 80 fyller

Dagen vi förgyller

Mitt arbete i skolan under drygt 50 år var helt underbart. Karin fortsätter: Jag är ingen märkvärdig människa, men jag tyckte om mina elever. Karin arbetade som småskollärarinna på f lera skolor i Delsbo,

40 år som ordinarie och 10 år som springvikarie.

Utdrag från tidningsurklipp från HT/

Inger Eriksson

 

 

Fröken Anna som var småskollärarinna

satt på bussen när hon plötsligt fick syn

på en man som hon tyckte att hon kände

igen. ”God dag herr Olsson” sade hon

glatt. Eftersom mannen inte svarade

förstod hon att hon hade tagit fel på

person och sá lite generat. ”Ursäkta mej

så mycket. Jag tyckte Ni var lik en pappa

till ett av mina barn”.

 

 

Lydia Rosén och blommorna

Som nyutbildad folkskollärare började Lydia Rosén (1900–1987) sin första tjänst vid Västanängs skola 1922. Hon kom från grannsocknen Forsa där hon växt upp på en bondgård och tidigt lärt sig alla sysslor, som hörde till jordbruket. Hennes föräldrar var baptister och hennes far var sångledare och mycket engagerad i allt som rörde församlingen.

Det som för övrigt var märkligt med honom var att han på gårdstunet hemma på gården hade anlagt en praktfull och inhägnad blomsterträdgård, som han kanske ägnade större intresse än själva jordbruket. Han lät dessutom plantera fruktträd som så småningom blev ganska många. En viktig bakgrund för att förstå hur Lydia Roséns verksamhet kom att utvecklas.

Lydia Rosén startade redan från första början en hel del aktiviteter utanför själva skolarbetet, en kör för unga damer och flickor, som inbjöds att framträda i olika sammanhang. Det som sedan blev bestående under hela hennes tid i Västanäng var söndagskolan och juniorverksamheten.

Hon kom så småningom också att hjälpa till vid dödsfall i familjer när man behövde någon, som ledde en ceremoni för de närmaste i byn. Det allades att sjunga ut och hade stor betydelse för alla, som inte kunde ta sig den långa vägen till kyrkan och begravningen. Ingen hade bil på den tiden och häst hade bara bönderna.

Ganska snart hände saker runt skolan i Västanäng, som väckte både förvåning och förundran, den kala backen nedanför skolberget började blomma. Träd, buskar och blommor prydde omgivningen här och var. Även en köksträdgård med växter, som då ännu inte var vanliga men, som också kunde pryda ett middagsbord.

Skoleleverna fick så småningom en täppa att sköta och för många blev det en ny och viktig upptäckt. Allt detta är nog det, som har blivit mest bestående och hon fick med tiden många blomstervänner, kärleken till blommor och träd är nog mycket fundamentalt hos människan. Hon slutade som lärare år 1963.

Lydia Rosén fick också uppskattning och stöd från Hushållningssällskapet och 4H rörelsen och belönades med hederspris av Jordbruksakademien.

Nicke Rosén

 

 

div-018-tidning

 

 

Rättelser och kompletteringar mottar vi varmt och tacksamt

Om du gillar den här sammanställningen, liksom allt annat vi gör för bygden, och vill stödja vårt arbete är en gåva, eller en donation senare, mycket välkommen till Dellenportalens konto 6408-619 968 508 Handelsbanken Delsbo. Tack för ditt stöd!

Tack för att du vill hjälpa oss – tillsammans kan vi glädja andra

Tack för ditt besök!

Sammanställt av Åke Nätterö och Viveca Sundberg


Tillbaka till toppen

Dellenportalen | Åke Nätterö | Anderbo 62 | 820 62 Bjuråker | tel 0653-600 62
Dellenportalen | Viveca Sundberg | S. vägen 47 | 824 43 Hudiksvall | tel 070-521 47 10

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *