Delsboskolornas historia

Detta är nätversionen av ”Skolorna i Delsbo”.

 

Från boken ”Skolorna i Delsbo”, har vi hämtat mycket text och många bilder. Boken finns att köpa på Delsbo Hembygdsförening. Tel. 0653-104 59. Klicka här för att komma till Hembygdsföreningens hemsida.  

Dellenportalen har fått förtroendet att presentera nämnda skolbok liksom att fortsätta efterforskning och dokumentation av elever och bilder från skolorna i Delsbo. Vår ambition är att dokumentera så många elever och skolkort vi bara kan från var och en av skolorna. Därför vill vi uppmana alla Dellbor som har skolkort efter sin tid i skolan – eller efter sina föräldrar – att kontakta oss, så vi får alla skolbilder dokumenterade.

Den här sammanställningen är sponsrad av:

Här saknar vi sponsorer, men vi gör gärna reklam för dig om du vill synas lite bättre?
Vill du veta mer? Klicka här. 

Gillar du den här sammanställningen får du gärna dela den med med dina vänner – Tack!

Har du en egen hemsida får du gärna länka till Dellenportalen.  Tack för ditt stöd!

Glöm inte ange Dellenportalen som källa för eventuella uppgifter du hämtar.

Använd sökfunktionen

Tryck ner Ctrl, håll kvar och tryck ner tangenten f och släpp. I sökrutan upp till höger eller ner till vänster beroende på vilken dator du har, kan du nu söka vad du vill i det här dokumentet.

 

Innehåll

* Förord

* Några årtal i skolans historia

* Påfallande innehåll i Delsbo skolors reglementen

* Knutslunda skola 1844 – 1847

* Landgrens seminarium 1865 – 1874

* Skolslöjden

* Skolidrotten

* Fortsättningsskola

* Utdrag från olika uttryck

* Lekar på rasterna

* Olika betyg

* Musik, stamsånger

* Hjälpmedel

* Funderingar

* Referenser för studiecirkeln om Delsbo skolor

 

 

Förord till boken om skolor i Delsbo

 

Efter att ha hållit på med en studiecirkel i cirka fem år vill vi här lämna över resultatet av all vår strävan. Vi har haft möten var 14:e dag och pratat om våra intervjuer och om våra fynd i tidningar och skolböcker.

På dessa möten har vi även inbjudit många gamla elever som vi frågat på plats. Vi har varit på kommunala arkivet i Hudiksvall två gånger även så på Landsarkivet i Härnösand. Vi har läst tidningslägg på hembygdsmuseet och på biblioteket i ”stan”. Så har vi åkt runt till alla platser i vår socken och sett hur det ser ut i nutid.

Vi har haft utställning på biblioteket i Delsbo och haft allmänt möte på Bönhuset i Åhs. Studiecirkeln har skett i Studieförbundet  Vuxenskolans regi.

Det har varit lätt att prata med alla, för var och en av oss har sin egen upplevelse av vår skolgång. Men det har inte varit lätt att hitta uppgifter från 1860–1900 när exakt den eller den skolan byggdes respektive startade. Ibland har vi fått utgå från försäkringshandlingar eller andra ”kringberättelser” och av detta dragit en förmodad slutsats. När vi varit osäker på något årtal så har vi skrivit cirka (c:a).

Stor fördel har vi haft av Delsbos fina skolmuseum på Åhs, en av de få skolor från 1840-talet som står kvar på plats och dessutom fyllt av gammalt fint skolmaterial.

Stor hjälp med inskanning av fotografier (via Sockenbilder) och det självklara fikat, har vi haft av Barbro Forslin, som är anställd av Hembygdsförenigen. Andra med specialkunskap har varit Kjell Ekelöf,

Marianne Fäldt och Anki Wallner på Björn Lundén Information AB, som haft alla tänkbara datainsikter samt tålamod med oss amatörer.

Jo nog har det varit jobbigt ibland men vi har lärt oss mycket om hur väldigt mycket det betytt med en bra lokal skola.

Hela tiden har vi haft väldigt trevligt tillsammans och är faktiskt lite stolta över att kunna lämna sådana här viktiga uppgifter just till Dig som läser detta nu.

Från början var vi tolv i cirkeln men åldern har i vissa fall tagit ut sin rätt.
Vi som hållit ut som cirkeldeltagare är Gösta Blank, Inger Eriksson, Kerstin Fredin, Kjell Grönberg, Ingrid Pauls Gustafsson, Berit Lindgren, Åke Löfstrand, Sigrid Persson och Nicke Rosén.

Kjell Grönberg, 2016 cirkelledare

 

 

 div-001-karta

 

Några årtal i skolans historia

Under 1500–1600 och 1700-talen var det kyrkan som skötte undervisningen som ju mest var av sedelärande karaktär. För dem som då var läskunniga var ju översättningen av Bibeln till svenska till deras fördel. Katekesen blev allt viktigare i undervisningen och kunskaperna kontrollerades av prästerskapet genom de årligen återkommande husförhören. I högreståndsfamiljerna dit även de på landsbygden boende kompaniofficerarna kunde räknas förekom ofta undervisning i hemmet av föräldrar eller av en informator vilka ofta var studenter, företrädesvis blivande präster.

1648 Stadgades för präster och klockare att de var skyldiga att lära ungdom läsa i bok.

1800-tal: Folkökning, Industrialismen, Folkskola, Lärare, Inspektörer.

1842 (18 juni): vår första folkskolestadga utfärdad av Kungl. Maj:t. Skolstart 5–7–9
års ålder skolplikt i 6 år till 14 års ålder av varierande längd beroende på var man bodde och tillgången på lärare. På landsbygden var den i allmänhet kortare än i städerna.

1858: Småskolan infördes. Folkskolan och småskolan öppnas för kvinnliga lärare.

1862: Landstingen inrättas och startar folkskoleseminarier, folkhögskolor och inför egna folkskoleinspektörer.

1865: Normalritningar för skolhus utfärdas för första gången.

1867: Växelundervisningmetoden bör i princip enligt kungligt cirkulär upphöra, eleverna skall indelas i klasser och undervisas av en lärare. Betyg skall utfärdas för elev som avgår från skolan. Principbeslut om fortsättningsskola.

1878: Första normalplanen kommer. Småskolans kurs 2 år och folkskolans 4 år.

1881: Lag om arbetarskyddförbud för barn under 12 år att arbeta i ”fabrik, hantverk eller annan hantering”.

1882: Ny folkskolestadga som fastställer skolåldern 7–14 år.

1889: Ny normalplan för folkskolan.

1897: Ny folkskolestadga.

1900: Ny normalplan för folkskolan. Tre skolformer: småskola, folkskola och mindre folkskola. Undervisningen skall betonas av åskådlighet med hjälp av svarta tavlan, bilder, planscher, kartor, modeller och laborationer för att öka barnens förståelse.

1905: läroverksstadga med nyinrättad realskola byggd på folkskolans tredje klass.
(Fritjuf Berg ecklesiastikminister).

1906: Folkundervisningskommitté tillsätts. Stavningsreform.

1909: Kommunala mellanskolan inrättas: en fyraårig ”realskola” byggd på 6-årig folkskola.

1913: Hjälpklasser införs.

1918: Alla kommuner skyldiga att införa 6-årig folkskola.

1919: Ny läroplan införs, större krav på åskådlighet i undervisningen. Arbetsskolemodellen introduceras där eleverna aktivt medverkar i skolarbetet till exempel genom att göra egna arbetsböcker. Färre undervisningstimmar föreslås. Katekesen avskaffas som lärobok.

1921: Ny folkskolestadga: Nya normalritningar för skolhus.

1931: Småskoleseminarierna förstatligas.

1936: Riksdagsbeslut om 7-årig folkskola för alla i hela landet. Gift lärarinnas undantagsställning på arbetsmarknaden avskaffas.

1946: Skolkomission ledd av Stellan Arvidsson – en framtida 9-årig skola.

1950: Riksdagsbeslut om en obligatorisk 9-årig grundskola.

1960: Ett frivilligt åttonde skolår införes i Delsbo.

1961: Försöksperiod med ett 8:e skolår och 9:e skolår i landet så även i Delsbo.

1972: Grundskolan var helt genomförd med skolämnen fullt jämförbara med
realskolan och med ämneslärare.Fortbildning av folkskollärare till ämneslärare.

1989: Beslutade riksdagen överföra skolan från staten till kommunerna från år 1991.

1991: Fick friskolorna samma rätt till kommunala medel.

Åke Löfstrand

 

 

Påfallande innehåll i Delsbo skolors reglementen

 

I reglementet från maj 1849 står:

§ 1
att socknen indelas i tre distrikt. Norra med den fasta skolan och södra och västra med ambulerande skolmästare.

§ 2
att undervisningen skulle ske från 1 februari till 1 december med fyra veckors ferier under höbärgningstiden.

§ 5
att varje dags läsning börjas och slutas med bön och sång.

§ 6
att vid examina med pastors närvaro vid varje termins slut skall alla elever vara närvarande, antingen de besökt skolan eller icke.

§ 8
att sedan barnen äro något försigkomna i Kristendomskunskapen skola de, särskilt gossarne, tillhållas till skrivning och räkning. Geografi och historia må komma senare.

§ 10
att inöva ungdomen att begagna psalmodikon till psalmmelodiernas inhämtande.

I reglemente från april 1875 står:

§ 2
Den årliga lärotiden skall vara 36 veckor, 16 veckors ledighet. Hvarje vecka skall undervisning ske 30 timmar, de äldre tre timmar på lördagar och onsdagar alla öfriga dagar sex timmar.

Vid varje timmes slut lämnas några minuters ledighet med gymnastiska övningar.

Under middagslofvet må de äldre barnen sysselsätta sig med några uppmuntrande övningar, såsom att spela psalmodikon eller orgel, samla växter eller teckna mm.

§ 6
För att komma till säkerhet i tonträffning, att de sjelfva kunna inlära nya psalmmelodier… bör barnen inöfvas i psalmodikons begagnande. Gymnastiken utsträckes till exercis och vapenöfning, där så kan ske.

§ 7
Betygsgrader för kunskaper äro:
väl, försvarligt, hjelpligt, svagt, för uppförande:
godt, oklanderligt och dåligt och för flit: god, försvarlig.

§ 10
Barnens förseelser rättas genom varning och tilltal samt straffas, där så nödigt är med nedflyttning till afskild plats eller med ogillande vitsord i anmärkningsbok. Innan kroppsaga tillgripes, måste barnet förut offentligen tillfölje af uppenbar trotsighet nedflyttas i strykklass, ur hvilken det dock efter ådagalagd bättring må befrias.

I normalplan för undervisning i folkskola och småskola december 1900 står:

Sidan 9:
”Gud som hafver barnen kär”, bordsbönerna och de fyra första budorden inläras i första årsklassen.

Sidan 15:
Fristående rörelser, dels i omväxling med fria lekar på lofstunderna, dels såsom uppfriskningsmedel under lärotimmarna och dels såsom medel att vänja barnen vid hållning och lystring; öfning att med ordning gå in och ut ur skolrummet.

I reglemente från november 1921 står:

§ 3
Såsom överbyggnad till folkskolorna inrättas fortsättningsskolor och ersättningsskolor i erforderligt antal.

§ 7
Barn, som på grund af sinnesslöhet, lyte eller vanart icke kan deltaga i folkskolans undervisning, skall efter anmälan av läraren genom skolrådets försorg erhålla för detsamma särskilt avpassad undervisning.

§ 12
Allmän intagning av nybörjare sker vid läsårets början. I Överälve och Källbergsbo intages nybörjare vartannat år på jämna årtal, då sådant med hänsyn till barnens ålder och utveckling befinnes lämpligt.

§ 13
Om lärjunge felar i sina åligganden, vare han underkastad lärares bestraffning enligt bestämmelserna i folkskolestadgans § 42 mom. 3 och 4. Vid all bestraffning bör hänsyn tagas till det felande barnets sinnesart, ålder och kön.
Oöverlagd bestraffning eller skymfande behandling må icke förekomma. Innan aga tillgripes såsom bestraffning, bör lärare noga överväga, om icke rättelse kan vinnas genom andra åtgärder, Under inga omständigheter må aga utdelas på sådant sätt, att skada därav vållas barnet.

§ 19
Vid varje skolhus skall finnas flaggstång med flagga.

 

 

Knutslunda skola 1844–1847

Delsbos första skolundervisning

 

Den första undervisningen för barn (skola) ägde rum i prästernas hem eller hos någon av de f å högreståndshem genom någon informator.

År 1648 stadgades för präster och klockare att de var skyldiga att lära ungdom läsa i bok.

1721 när ryska stråtrövare härjade på norrlandskusten då brändes många byggnader i Hudiksvall bland annat en skolbyggning. Då sändes en klass till Olof Bromans hem i Rogsta, en klass till rektor Hanning Römyra gård i Forsa, en till Iseus som drog till Ljusdal, Vallbeck tog en klass till Idenor samt en apologistklass med läraren Carl Litheen till Delsbo, enligt Stellan Arvidsson, Hudiksvalls läroverks historia 1650 – 1800.

Kyrkoherde Knut Leneaus skänkte 10 ABC-böcker. Omkring 1750 sände Leneaus, som kontraktsprost, ut frågeformulär till grannsocknar om deras barnundervisning. Det förekom kringvandrande lärare som samlade ungdomar i alla åldrar och undervisade. Johan Bergdahl 1756 och klockaren Per Olofsson 1764 har antecknats som sådana lärare enligt Kjell Ekelöfs forskning.

Prosten Mattias Stålberg som kom efter Knut Leneaus verkade i Delsbo åren 1776–1808 och svarade på landshövding F.A.U. Cronstedts enkät år 1790:

”Sqvalt- qwarnar stiga till ett antal av 106 st. men ingen tullqwarn är ännu anlagd, ehuru församlingens nuvarande kyrkoherde f lera år arbetat deruppå, att en sådan måtte i Stömneån byggas till fond för en påtänkt sockneskolas inrättande”. Någon sådan fond kom tydligen inte till stånd.

Då folkskolestadgan kom 18 juni 1842 började alla socknar undersöka hur de skulle göra. Men första gången skolfrågan på allvar kom upp i Delsbo var 1839 då sockenstämman upprättade ett reglemente för en skolinrättning men medel till lärare saknades och frågan bordlades. Senare den 29 januari 1843 beslutade man att inrätta en fast skola vid kyrkan. Men enigheten var dålig och protokollet justerades inte.

Även vid sockenstämman 27 augusti kunde man inte enas utan hänvisade ånyo till Kyrkoherde Landgrens ankomst. Då framgick det att ”i år som förelidet år skola skulle hållas i sockenstugan för äldre i läsning okunniga gossar och flickor med timmerman Pehr Forss som lärare”.

Nästa positiva beslut om obligatorisk skola kom i oktober 1843. Vid sockenstämman 16 juni 1844 hade änkan Anna Andersdotter i Vålås anhållit om understöd i anseende till hennes mångåriga sysselsättning med barnarundervisningen i församlingen. Detta avslogs enhälligt och utan omsvep.

Det hör till historien att rektor Lars Landgren hade utsetts till kyrkoherde i Delsbo år 1842 men tillträdde först 1 maj 1844. Han lovade dock från Hudiksvall att skaffa en behörig lärare. Det blev nyexaminerade Per Svedberg f. 1815 i Mo församling.

Knutslunda

Den 1 maj 1844 startade Delsbos första skola i gamla prästgården (byggt för Kh Leneaus) Knutslunda. Bredvid skulle ny prästgård byggas för Kh Landgren. Redan från start kom 115 elever och det var överraskande eftersom motståndet varit så stort. Lokalerna räckte ej till, man övervägde att ha skolan på övervåningen i tingshuset men Norrbo sockenmän sade bestämt nej (Bjuråker, Delsbo och Norrbo drev tingshuset tillsammans). Då fick man tills vidare f lytta några väggar i prästgården för alla elevers skull.

Lokalerna för elever och lärare var inte bra och i november 1845 beslutade man bygga en ny skola vid landsvägen öster om Åhs gård. Man fick använda 150 nya stockar men i övrigt f lytta timret från prästgården. Därifrån tog man timmer från köket, förstugan och adjunktsrummet som skulle bli nya skolsalen. Skolan skulle timras i två varv med lärarbostad på två rum och kök och lärarrum på plan ett och ett vindsrum.

Två vinkelbyggnader byggdes samtidigt, den södra med två förvaringsbodar (som 1923 blev slöjdsal) och den norra med tvätt-, brygg- och bakstuga samt utrymme för kor. Under byggåret 1846 fick skolan troligtvis hålla till i sockenstugan samt i Landgrens nybyggda prästgård.

Kjell Grönberg

 

Magistern:
”Ge exempel på ordspråket, Ärlighet varar längst”.
Britta: ”Om jag skriver av mina räknetal efter min bänkkamrat så tar det tio minuter men om räknar jag dem själv så tar det en timme”.

 

 

Landgrens seminarium

 

Landgrens seminarium

Då skolorna under 1860-talet blev fler så fattades det lärare. Lars Landgren lär ha upprättat en ritning till handlaren Per Westerlund mot att kyrkan fick använda övervåningen till undervisningslokaler för blivande lärare samt även till en bostad där.

Huset uppfördes i Tomta och stod klart 1865. Där startade genast ett enklare seminarium med fyramånaderskurser. Den mest namnkunnige seminarieläraren som bodde där, var folkskoleinspektören Johannes Kerfstedt som 1866 tillträdde tjänsten i Norra Hälsingland.

Kerfstedt upplevelser i Delsbo finns väl dokumenterade i hans rapporter till landstinget. Tyvärr fick boendet i Delsbo seminarium ett snöpligt slut. Efter en bröllopsfest kom en hel del människor samman vid Tomta för att ”prata allvar med skolans representant”. Kersfstedt lyckades lugna sällskapet men han var då nygift och frun ville inte bo kvar och de flyttade till Hudiksvall. En präst från Öland, Anders Johan Pettersson efterträdde Kerfstedt och 167 elever utexaminerades totalt från seminariet. En av dessa var den kände spelmannen Pelle Schenell.

1874 lades Delsbo seminarium ned och året därpå startade ett småskollärarseminarium i Bollnäs som fungerade till 1932.

Kjell Grönberg

 

de-084

Huset byggdes som Landgrens seminarium, Tomta 122.

 

Skolslöjden

Skolslöjdens historia

Slöjd, både trä och textil infördes i Sveriges skolor redan på 1870–80 alet. Träslöjdlärarseminarium startades 1875 i Nääs av Otto Salomon och slöjdlärarinneseminarium startades 1882 i Stockholm av Hulda Lundin. Under 1900-talet hade de flesta skolor slöjd på schemat, trots att den inte blev obligatorisk förrän 1955.

Slöjdämnets mål i skolan var ända in på 60-talet inriktat på att lära sig tekniker och arbeta efter mallar, men i Lgr 69 (Läroplan för grundskolan 1969) kom ordet kreativitet och skapande med i läroplanen. Könsuppdelningen mellan trä- och textilslöjd togs bort. Timplanen 2013 omfattar 330 timmar slöjd. Slöjden har sedan starten varit ett av de populäraste ämnena i skolan.

Lärare i slöjd var från starten folkskollärare med kortare utbildning, men på 1950-talet startades fler seminarier i både trä och textil. Idag är slöjdlärare ofta behöriga i ytterligare ett eller två ämnen.

div-003-sl

Skolslöjd i Håknorrbo.

 

Slöjdlärare Maria Karlsson

Tant Maria

Maria Karlsson f. Samuelsson föddes i Hedvigsfors 1893, men kom som liten till Stömne där hon bodde med sin mor Augusta. Efter att ha utbildat sig vid Rodenstamska skolan i Hudiksvall började hon sin textillärarinnetjänst som sjuttonåring vid Ås skola. Tant Maria som hon tilltalades av eleverna kom att lära ut textilt hantverk i nästan 40 år. Hennes kunnighet, noggrannhet och förmåga att lära ut var mycket uppskattad. Redan i årskurs fem stickade flickorna mönstervantar och sydde hålsöm på örngott. När något svårare moment som till exempel hälen på en strumpa skulle läras in, fick man sitta bredvid henne vid katedern. Det fanns en ”hjälpklass” som hade många slöjdtimmar på sitt schema och dem ägnade Tant Maria mycket värme och omsorg.

Maria var intresserad av det mesta och skötte i många år kommunbiblioteket som då var placerat på Hällnäs, och hon var själv en flitig bokläsare. Delsbo lottakår, Röda Korset och Hembygdsföreningen fick ta del av hennes ideella arbete. När den första Sputniken sköts upp 1958 var hon mycket imponerad och följde dess färd över kvällshimlen.

Maria gifte sig, efter sju års uppvaktning, med Axel Karlsson från Säfsholm och de fick fyra söner. När pojkarna var små hade hon dem med till skolan i Ås, en bak och en fram på cykeln, det berättade min mamma. När hennes yngste son Ivar skaffade motorcykel var hon gammal men ville ändå provåka så han fick så lov att skjutsa mamma även om han skämdes.

Jag tänkte ofta under min egen utbildning till textillärare på vilken bra grund Tant Maria gett mig! Själv kom jag att undervisa lika länge som hon vid Ede skola.

 

Calle Skoglund, slöjdlärare

Calle Skoglund avgick med pension vid Ede skolas årsavslutning i juni 1974. I högtiden deltog uppskattningsvis 1.000 personer, elever, lärare, föräldrar, syskon och anhöriga. Att ”farbror Calle” varit en mycket omtyckt lärare framgick av applåderna när han kallades fram till talarstolen för att avtackas med blommor av Nisse Malm från skolstyrelsen. Han tillönskades en stimulerande och skön pensionärstillvaro med utrymme för sina hobbys bland annat tillverkning av vackra ordförandeklubbor, tid för sitt stora idrottsintresse. Calle skrev ofta referat från Delsbo IFs fotbollsmatcher och var tidtagare vid skid- och idrottstävlingar.

Stugan på Julingvallen kan också få fler besök.

div-002-calle-s

Carl Skoglund.

Calle Skoglund hade varit slöjdlärare i Delsbo sedan 1939. Han ambulerade mellan skolorna i Fredriksfors och Västanäng, sedan tillkom även Norrväna. När Ede skola blev centralskola ägnade han först sig helt åt slöjdundervisningen där.
(Utdrag från HT 8/6 1974)

Inger Eriksson

 

 

Skolidrotten

Gymnastik

Idrotter har funnits i alla tider! Under vikingatiden var idrott ett vanligt inslag i vardagen. På 1800-talet, i PH Lings anda, skulle alla röra sig. Folkhälsan var viktig. Gymnastik och Idrottshögskolan 200-årsjubilerade 2013! Riksidrottsförbundet (RF) är lite över 100 år. Den egentliga skolgymnastiken kom med Folkskolan i mitten av 1800-talet. Gymnastikövningarna gjordes då vid bänkarna i skolsalen, men de flesta aktiviteterna var utomhus.
Skolmogen var man om man orkade gå tre kilometer, så att man kunde komma till skolan. Kondition och styrka fick barnen automatiskt genom promenaden till skolan och arbete hemma på gården.

Långt ifrån alla skolor hade idrottslärare. Det var klasslärarna som hade gymnastiklektioner. Läroverken hade gymnastiksalar med ribbstolar, rep och stegar samt prickar på golvet så att alla visste sin plats i salen för kroppsövningarna. Läraren förevisade och räknade takten.

Då Grundskolan infördes på 1960-talet, då hette ämnet Gymnastik med Lek och Idrott.

Lärarnas titel var Gymnastikdirektör fram till slutet av 70-talet. Nu heter de Idrottslärare.

För en generation sedan gick alla i den nioåriga grundskolan. Idrottshallen och simhallen i Delsbo byggdes och man hade fotbollsplan utanför med friidrottsplats och ishockeyrink (DIF), motions- och skidspår i skogen och orientering banor. Eleverna hade tre fyrtiominuterslektioner i veckan, f lickor för sig och pojkar för sig, halv sal var. Ombyte och dusch obligatoriskt.

Eleverna fick styrke-, konditions- och rörlighetsträning, f lera olika bollspel, redskapsgymnastik, orientering, dans och lekar samt fem sex friluftsdagar per läsår.

Idrottslärarna hade 30 fyrtiominuterslektioner i veckan och två timmar för att planera idrottsdagar. Det blev cirka tvåhundrafemtio elever var. I de lägre klasserna undervisade klasslärarna. Först i årskurs fyra fick eleverna Idrottslärare.

Idrott och Hälsa, som ämnet heter nu, lägger större vikt på hälsoaspekten än på personlig färdighet. Eleverna arbetar i helklass två 60-minuters lektioner i veckan. Innehållet i grunden är detsamma men personlig hälsa, kamratskap och sund livsstil har större plats.

Barn rörde sig mera förr, spontant och av nödvändighet. De gick, skidade, åkte spark eller cyklade till skolan. De hann prata av sig med kamraterna på promenaden, före de kom fram till skolan. I dag åker de buss, bil eller de som bor nära går, cyklar eller åker moped. De kommer ofta direkt in i lektionssalen utan att ha pratat av sig och inte fått sitt rörelsebehov stillat.

Många barn idrottar i föreningar flera gånger i veckan. Blir uppmuntrade av ledare, föräldrar och förebilder. Andra rör sig knappast alls på fritiden. Rasterna förr var nog mera fantasieggande med skog, grusplan och gräs på skolgården. På rasterna hoppade de rep, spelade boll, lekte tagen och andra fantasilekar. Vad gör eleverna nu?

På asfalten, som är dominerande på skolgården, finns uppritade spel och hagar. Det finns sandlådor, fasta lekredskap och gungor. Några träd att söka skugga under och lite gräsmatta att sitta på. På vintern är det stora snöhögar att leka i. På långa raster, om lärare finns tillgängliga, kan de gå till skogspartiet där de kan leka fantasilekar och med pinnar. Kanske fotbollsplanen är ledig.

Barn av i dag tillbringar mycket tid på stillasittande aktiviteter som kan leda till dålig kroppsuppfattning, rörelse-, erfarenhet och styrka. En av mina arbetsuppgifter var att testa motoriken på eleverna, när de började 6-årsverksamheten, för att se var de enskilda barnet behövde träna på före skolstart. Sedan jobbade jag vidare med dem som behövde hjälp, vilket gav gott resultat med föräldrarnas hjälp. Även en del skolbarn fick hjälp av mig med att träna motorik så att skolarbetet skulle gå lättare. Barns inlärningsförmåga blir bättre om man inte bara stimulerar en hjärnhalva hela skoldagen! Lektion efter lektion arbetar den vänstra hjärnhalva och blir överbelastad och inte kan ta emot mer information. Den måste vila. Kunskapen skall sjunka in! Då behövs en kroppsaktiv lektion: idrott, slöjd, bild eller en längre rast på lekstimulerande skolgårdar! Låta barn smyga sig bort och ta det lugnt ett tag.

Allt för att stimulera den högra hjärnhalva och vila den vänstra. Sedan kan barnet ta in en lektion till! En kort pausgymnastik i klassrummet, när orken tryter, som avbrott på lektionerna, är bra. En klasspromenad efter lunchrasten är en bra idé! De rör på sig och pratar med den de går bredvid och då orkar de med eftermiddagens lektioner bättre. Barn behöver en rejäl fysisk genomkörare varje dag då de blir andfådda, svettiga och trötta för att utvecklas på ett bra sätt. Röra sig spontant tillsammans med kamrater nära hemmet eller i idrottsföreningsens regi. En bra ledare bör kunna lära ut grunder i f lera idrottsgrenar, så att barnen senare kan slussas vidare till sin specialidrott när de blir äldre.

Barn i dag har stora förutsättningar att hitta en fysisk aktivitet som de kan trivas med. I skolan får man prova på så många olika grenar att det kan inspirera till fysisk aktivitet hela livet!

Ingrid Englesson

Gymnastikdirektör och speciallärare inom motorik.

 

 

Skolidrotten i Delsbo

Traditionen med skolidrottstävlingar på Delsbo Idrottsplats i början av september varje år började tydligen år 1944.

Från ”Delsbo Idrottsförening 100 år” finner man för år 1944: ”Det arbete som påbörjades 1939 på IP slutfördes under 1944 och för första gången kunde klubbmästerskapen hållas på de nya banorna.

I en sammanfattning, som skall anslås vid skolorna, skriver Carl Ranemo (lärare i Västanäng) 1945 till medlemmarna i Delsbo folk- och fortsättningsskolors IF:

”Vid den här tiden på året kunna vi nog anse årets sommaridrotter nästan avslutade. Glädjande nog måste man se de vunna resultaten såsom mycket goda, till att vara första året vår förening finns. Jämför vi resultaten av vår tävling i höst med fjolårets, ser man, att i nästan samtliga grenar ha resultaten förbättrats. Men vi får ej slå oss till ro därmed och tänka, att vi ej kunna bli bättre idrottare. Fortsätt träningen, gärna i form av lek, även under vintern!”

Protokoll över tävlingarna från 1945– 1966 fanns bevarade efter Carl Skoglund. Han var slöjdlärare och trogen funktionär vid tävlingarna. Carl behöll alltid en kopia av resultaten då han även skrev tidningsreportage. (Skolan har inte haft ett eget sparande, men de funna resultatlistorna finns nu bevarade på skolexpeditionen vid Ede skola).

Efter tävlingarna 1945 fanns det bara två resultat från 1944 som återfanns i ”Rekorden genom tiderna”.

 

div-008-1959

Höjd pojkar födda 1944 –1945.
1. Christer Wilhelmsson, 2. Sune Hermansson, 3:or. Sigvard Forsman och Gunnar Eriksson

 

div-009-1959

60 m flickor födda 1948.
1. Sigrid Molin, Ede 5b, 2. Rita Magnusson, Ede 5b, 3. Birgit Dolk, Vä

Från början tävlade alla fyror och femmor i 60 m, längd och kast med boll. Pojkarna med liten boll och flickorna med stor boll. I klass 6 tillkom grenarna höjd och slungboll. Från 1948 fanns också 7:e klassare med och tävlade. 1951 gjorde man om tävlingsschemat och även rekordtabellen genom att ta hänsyn till elevernas ålder i stället för klasstillhörighet. En elev kunde ju vara ett år äldre än sina kamrater i en klass eller yngre om man börjat skolan som sexåring.

Från 1954 tillkom 8:e klass, och tävlingarna svällde ut och 1965 blev sista året för en gemensam dag. 1966 blev det skilda tävlingsdagar för högstadiet och mellanstadiet. Om man tittar på rekordlistan för åren 1944–1968 konstateras att det var ingen som slog Jan Langes 9,4 s på 60 meter när han gick i 4:e klass 1945 och bara var 9 år. Två 10-åringar tangerade tiden på 50-talet. Jans längdrekord (388 cm) som 10-åring i 5:e klassen stod sig också. Andra innehavare av rekord från 40- och tidigt 50-tal var:
Lars Henriksson, Thor Wilhelmsson, Nils Olov Nilsson, Siri Nordin, Barbro Engelbrekts, Lillemor Ferm och Greta Eriksson.

Prispallsbilderna är tagna av Per Östberg vid skoltävlingen den 19/9 1959. Prisutdelare är rektor Georg Grängsjö.

Flera sådana bilder finns på ”Sockenbilder.” Tvåan står till höger om segraren. Resultat från skol-DM tävlingar på Höghammarhallen under 2000-talet kan man finna på Bollnäs Friidrotts hemsida.

 

div-004-1959

Kast med liten boll pojkar födda 1947
1. Tommy Ljung, Vä 5b, 2. Conny Berg, Vä 5b, 3. Hans Olov Blank, Ede 6b

 

div-005-1959

60 m flickor födda 1949
1. Ulla Ek, Ede 5b , 2. Carin Brodén, Ede 4a , 3. Mona Lindberg, Vä 4

 

Skolskidtävlingar har gamla anor i Delsbo

Kanske var man först i länet med sådana. En silverpokal hade skänkts till skolorna i Delsbo av bröderna Paulsson på Hammaren. Paulsons var en idrottsintresserad familj. Gamle Jon, som hade startat med fiskredskapstillverkning, hade redan i början av 1900-talet organiserat skidtävlingar för dellbor. En av sönerna, Knut, var den som kom att bli initiativtagare för bildandet av Delsbo IF. Det var Knut som i samråd med folkskolläraren Hjalmar Anjou ordnade den första skolskidtävlingen vid Ede skola vintern 1909–1910. Pokalen skulle utgöra vandringspris och tilldelas den skola som segrade i den skidtävling, som skulle anordnas mellan skolorna. Den segrande skolan fick förvalta priset i ett år och skulle följande vinter stå som arrangör för tävlingen. Anjous elever tog hem priset första året och fick följaktligen även ordna tävlingen året därpå.

Det gällde tydligen att ha det bästa 3-mannalaget. Georg Grängsjö har skrivit att Herman Pettersson nämnt att han som 14-åring ingått i det segrande laget 1910. Då kan man spekulera i vilka de två övriga var. Klasskamrater med Herman var bland andra Oscar Ohlsson och OA Persson, och dessa tre var duktiga skidåkare för Delsbo IF på 1920-talet.

Från gamla resultatlistor, 1942–1967, (även dessa fanns bland Skoglunds samlingar) framgår att pokalen vanns av Norrväna skola 1942. Det segrande laget var då Sven Persson, Sven Eriksson och Ivan Hedman. I slutet av 40-talet skulle det vara fem i laget och även två flickor skulle ingå.

Norrväna skola vann även 1947. Högtomt skola vann 1948 och 1950, Sjulsbergs skola 1952, men f lest gånger stod Ede skola som vinnare.

Förutom lagpriset delades även andra priser ut. Det samlades in pengar för inköp av priser. Priser kom även att skänkas av ortens köpmän. 1950 fick till exempel förstapristagarna i varje grupp ett par skidor och andrapristagarna stavar eller bindslen. Mjölk och bullar var tradition till alla efter tävlingarna.

Det hände att jag (Gösta Blank) och andra Ede-pojkar gjorde skidutflykter vid lov och helger, bland annat till Kolarberget. På hemvägen kunde vi tävlingsköra och jag märkte då att jag höll väl så bra fart som de äldre kamraterna. Det var därför med tillförsikt jag ställde mig på startlinjen vid min första skolskidtävling i februari 1950. Banan startade strax söder om vita skolan och gick över åkrarna väster om Nors i området för nuvarande Ringvägen. Spåret var 1,25 km för 10- och 11-åringar. Vi startade 2 och 2 och min startkamrat var Leif Ek som representerade klass 4 från Högtomt. Jag körde för klass 4 Ede skola och höll Leifs fart i 150 meter, sen blev det tvärstopp. Jag fick stanna för att andas och lyckades sedan ta mig i mål på plats 18 av 20 startande. Vann gjorde Bommens John Jonsson och Leif blev trea. Att värma upp före en idrottsutövning har jag tillämpat många gånger sedan dess.

Då deltagarantalet kröp över 200 i slutet av 50-talet begränsade man antalet till 40 procent från varje klassavdelning. Många hade kommit otränade och knappt stått på skidor tidigare. De som inte tävlade fick nu åka för snöstjärneprov.

På 60-talet redovisas inga resultat från lagtävlingar och senaste resultatlistan är daterad 28 februari 1967.

 

Stora skidframgångar för Ede skola i början av 1990-talet

I mars 1991 åkte Jakob Nordin, Johan Bryngelsson, Krister Dolk och Lars Martinsson hem guldet i stafetten vid skol-VM i franska Val Cénis. Marginalen till tvåan Tjeckoslovakien var över 2 minuter. Någon dag tidigare hade Lars blivit etta och Johan trea i den individuella tävlingen.

Två år senare var det flickor från Ede skola som blev världsmästare vid tävlingar i Collingwood Kanada. Hanna Danielsson, Christine Lund, Anna-Klara Nilsson och Matilda Brink hette guldmedaljörena på stafetten för årskurs 7–8. Hanna blev etta och Christine tvåa vid den individuella tävlingen.

Ledare båda gångerna var Conny Westlund.

Gösta Blank

 

div-006-1959

Skolvärldsmästarna från Ede skola 1991. Ledare Conny Westlund, Krister Dolk, Marcus Wallin, Jakob Nordin, Lars Martinsson och Johan Bryngelsson.

 

div-007-1959

Medaljörerna 1993 från vänster: Anna-Klara Nilsson, Lin Thorsell, Christine Lundh, Hanna Danielsson och Matilda Brink.

 

Fortsättningsskola

 

Fortsättningsskolan

Genom ett riksdagsbeslut 1918 skulle en fortsättningsskola i Sverige inrättas som en repetition av folkskolans lärokurs men även för att förbereda ungdomarna inför yrkeslivet och de medborgerliga rättigheterna och skyldigheterna. Alla skoldistrikt skulle senast 1924 ha inrättat fortsättningsskolan. Vilken inriktning skolformen fick på landsbygden berodde till stor del på vilken intresse och utbildning respektive folkskollärare hade och hur de lade upp undervisningen.

De barn som läste varannan dag fram till 1935–1936 och i 6 år var ju på sätt och vis redan rustade för de yrken som fanns till buds på landsbygden då de alltid fick hjälpa till i föräldrarnas yrken. Därefter infördes den 7-åriga skolan och läsning varje dag.

I ett meddelande till Delsbos lärarkår från skolstyrelsens ordförande komminister Östen Hårdh meddelas följande:

Ede I YJ g 1/12–22/12, 2/1–21/1 Georg Olsson

Ede II A fl 1/12–22/12, 2/1–21/1 Axel Strange

Ede III A g 1/12–22/12, 2/1–21/1 Hanna Ericsson

Fredriksfors A 1/12–22/12, 2/1–21/1 Marta Sahlström

Sannäs A 1/12–22/12, 2/1–21/1 Anna Lundgren

Witterarv A 1/12–22/12, 2/1–21/1 Irja Ramenius

Västanäng I YS g 1/11-23/12 Allan Knutsson

Västanäng II A 1/12–22/12, 2/1–21/1 Dagmar Lundgren

Långede A 1/12–22/12, 2/1–21/1 John Karlsson

Högtomt A 1/12–22/12, 2/1–21/1  Algot Södergren

Överälve E 1/12–22/12, 2/1–21/1 Hanna Fahlberg

Sjulsberg A 1/12–22/12, 2/1–21/1 Arthur Roos

Östra Berge YJ 1/12–22/12, 2/1–21/1 Josef Nordlinger

Y=Yrkesbestämd, A=Allmän, E=Ersättningskola, J= i anslutning till jordbruk, S= i anslutning till manlig slöjd.

För barn födda på 30-talet ändrades fortsättningskolan till manlig slöjd och till skolköksundervisning men även då med undervisning i medborgarkunskap. Under den tiden var det Calle Skoglund och Brita Persson som var lärare. Åldersklassen delades med en grupp på hösten och den andra halvan på vårterminen, undervisningen pågick i 10–12 veckor.

1949 inrättades skogsskolan i Lennsjö i samverkan mellan Skogsvårdstyrelse, Iggesunds Bruk och kommunerna i Delsbo-Bjuråker för i huvudsak pojkar.

Syftet med skogsskolan var att undervisa eleverna i skogsarbete, både i praktik och teori. Anläggningen bestod av flyttbara baracker, matsal, lärosal och förläggningsbarack, en vedeldad bastu fanns med tillhörande vak i isen. Personalen bestod av två lärare, en kocka och en hjälpkocka till det kom ytterligare personal tidvis för att lära ut olika moment. Skolan tog emot 12 elever, en grupp på 12 elever på hösten och lika många på vintern.

Undervisningen innehöll grunder i arbetsteknik, arbetsredskap, hästvård, skogsvård och praktiskt skogsarbete, slipa och skränka timmersvans, hugga, barka och häst körning.

Lärare och personal:

Allan Viberg praktiskt skogsarbete
Ragnar Stenström hästkörning
Erik Lundh allmän undervisning
Siv Larsson svenska och engelska
Lennart Gunhamre
Elof Börjes 1954
Rolf Gustafsson 1955-57
Göran Ahlberg 1955-56
Lennart Simonsson och Inger Nilsson 1957
Erik Kallberg och Åke Holmqvist 1957
Folke Möller, förman 1957
Allan Lidberg, skogvaktare 1957

Kockor:
Brita Persson, Tå, i flera år
Olga Lundh
Eira Udd
Anna Nyberg

1959

Skogsskolan flyttades till Hemvärnsgården i Västansjö, där inriktningen blev mer inriktad på det mer mekaniserade skogsbruket som man såg skulle komma, här var intagningsåldern 18 år och kursen 1-årig.

(Efter Åke Nätterö, Lennsjö by)

Lärare Arne Forsberg och Bertil Persson

När enhetsskolan infördes 1962 med till en början ett 8:e skolår var epoken med fortsättningsskola över i den formen och direkta yrkesskolor tog vid, Ljusdal, Hälsingtuna med flera som ju var föregångare till nutidens Gymnasieskola.

Åke Löfstrand

 

 

Utdrag från olika tryck

 

Utdrag ur:

Biskop Torsten Bohlins bok
”Lars Landgren” 1942

(sid 64)…

… En vecka under jullovet brukad han samla lärarkåren i prostgården till ett slags fortbildningskurs. Långväga gäster inbjöds att bo i prästgården, alla bjöds på mat och dryck. Dag efter dag, timme efter timme undervisade Landgren – framför allt i svensk grammatika. Man placerades omkring furuskrivbordet i hans stora arbetsrum. Sundéns nyutkomna svenska språklära lades till grund för undervisningen. Den genomgicks, från första sidan till den sista.

Eleverna följde med i sina exemplar och undervisningen kryddades genom visor, anekdoter och praktiska åskådningsexempel. Då frågan till exempel gällde satsbindning och satsfogning, illustrerades framställningen genom – skrivbordet, huru de särskilda bräderna i dess skivor voro så hopfogade, att ingen av dem kunde lösgöras, utan att hela skivan förstördes, under det att den fällbara skivan vid skrivbordets ena ände med lätthet kunde borttagas, enär denna blott vore bunden vid skrivbordet. Blevo de felaktiga svaren vid satslösningen alltför många, näpste han skämtsamt genom att rabbla en gammal ramsa: ”Bulleri, bulleri bock, hur många horn stå opp”.

Överhuvud visade han ett märkligt intresse för att följa skolundervisningen. Ofta fick man särskilt läsa in ett ämne, som han ville förhöra på. Han kunde till exempel skicka en blindkarta över Sverige till en viss skola. Efter någon tid infann han sig; då gällde det att kunna kartan ordentligt. I skolan införde han fosterländska sånger; förut hade folket bara sjungit marknadsvisor och en eller annan gammal folkvisa. Vid sina besök kunde han inte få nog av att höra barnen sjunga.

 

Utdrag ur:

I Allmänna kungörelser

Stockholms slott 7 januari 1846
OSKAR I/Gustaf Peyron

Står på dåtidens kanslisvenska om statsbidrag till folkskollärare enligt nedan.

Till vederbörande församlingars kännedom och underdåniga efterrättelse wid ordnandet af de genom Kongl. Maj:ts Nådiga Stadga angående Folkunderwisningen i Riket af den 18:e Juni 1842 anbefalldte Folk Skole Inrättningar, som ännu icke trädt i full werksamhet, eller der skicklige Lärare ännu icke blifwit tillsatte, eller ock för Skolornes sättande igång endast erfordras bewiljande af det anslag, som för dem blifwit begärdt, får Konungens Befallningshafwande härigenom kunngöra, att sedan till åtlydnad af Kungl. Circulär Brefwen den 15 Augusti 1842 och 4 Augusti 1845 (aftryckte i Swensk Författnings-Samling N:ris 22 år 1842 och 34 år 1845), wedergörande Consistorier inkommit med de deruti föreskrifne underdånige uppgifter och anmälaren, Kungl Maj:t genom Nådige Bref af den 15 Februari 1844 och 5 December 1845 funnit godt, att till Aflöning för En FolkSkole-Lärare inom hwarje af nedannämnde 17 Församlingar, i Nåder bewilja följande Understöd, att för åren 1845 och 1846 utgå från och med den dag Folk-Skole-Inrättningarne kommit i full werksamhet och skicklige lärare wid dem blifwit tillsatte, nämligen: för Hille, Wahlbo, Hedesunda och Hamrånge i Gestrikland, Mo, Trönö och Alfta i Södra, samt Ljusdahl, Rogsta, Ilsbo, Gnarp, Ytter Hogdahl, Öfwer Hogdahl, Bjuråker och Delsbo i Norra Helsingland, hwardera 53 Rdr 16 ft, äfwensom för Regnsjö 30 och för Underswiks 20 Rdr eller sammanräknade 850 Rdr B:co. Rörande, för medlens utbekommande, der sådant icke redan skett, anmälan, med uppgift å den dag Skolan trädt i werksamhet, af Skolestyrelsen göras hos Stiftets Biskop, som derom underrättar Konungens Befallningshafwande, hwarefter Understödsbeloppet från Kongl. Stats Contoret reqvireras och efter dess Anordning får å Landt-Ränteriet lyftas.

I samma kungörelse efterlyses två pigor, Sophia Carolina Schön och Brita Kaisa Jonsdotter, möjligen från Forsa, som avvikit och troligen emigrerat med Erik Jansson till Amerika.

Gef le Lands-Contor den 28 februari 1846
L.M. Lagerheim/J.G. Strandberg

 

 

 

Lekar på rasterna

 

Exempel på lekar på rasterna

Vid samtal med gamla skolelever har vi fått många beskrivningar av de lekar som man höll på med på rasterna. Här är några exempel.

  • Kurragömma
  • Spela kula
  • Hoppa hage
  • Gömma skatter
  • Ringlekar
  • Sista paret ut
  • Brännboll
  • Spela fotboll
  • Göra änglar i snön
  • Snöbollskrig
  • Samla filmstjärnor
  • Spela jojo
  • Kasta boll enligt schema
  • Slå munk (vedträn)med käpp
  • Svarte man
  • Kasta boll/flickor-pojkar
  • Snörlekar i figurform
  • Lång-hopp-rep
  • Under hökens vingar
  • Ett-två-tre rött ljus
  • Gunga
  • Friidrott
  • Byta bokmärken
  • Dank (en kurragömmalek)
  • Jägare och hund
  • Bro, bro breja, ingen slipper här fram…

Kjell Grönberg

 

 

 

Olika betyg

 

Betyg i skolan

Betyg och omdömen i skilda former i skolan har i alla tider avgivits i olika syften, dels för att kontrollera elevernas kunskaper men också för att säkerställa elevernas förmåga att tillägna sig undervisningen i högre undervisning. Betygens vara eller icke vara har alltid diskuterats.

Fungerar de som uppmuntran eller har de en negativ verkan på redan svagpresterande elever.

I 1842 års skolstadga krävdes att eleverna skulle ha erforderliga kunskaper i läsning, skrivning, de fyra räknesätten, biblisk historia och kyrkosång allt för att klara nattvardsgången. Kyrkan var ju då huvudman för skolan.

I 1849 års reglemente gavs följande vitsord:

  • Väl försvarlig
  • Hjälpligt
  • Svagt
  • Klent

1875 års reglemente:

Nu infördes även vitsord för uppförande och flit:

Uppförande:

  • Godt
  • Oklanderligt
  • Dåligt

Flit:

  • God
  • Försvarlig

1897 – den sjugradiga betygsskalan infördes:

A Berömlig

a Med utmärkt beröm godkänd

AB Med beröm godkänd

Ba Icke utan beröm godkänd

B Godkänd

BC Icke fullt godkänd

C Underkänd/Otillräcklig

Till dessa kan läggas B? Med tvekan godkänd, även kunde + och – komplettera betygen AB, Ba och B. Dessutom gavs betyg i Ordning och Uppförande där A var standardbetyg medan ”nedsatt sedebetyg” Olika betyg motsvarade B i ordning. I allvarligare fall kunde C ges i ordning och B, C eller D i Uppförande där D var Klandervärt.

1962–1994 – den relativa betygsskalan tillämpades med sifferbetyg 1–5

  1. 7%
  2. 24 %
  3. 38%
  4. 24%
  5. 7%

Denna fördelning skulle gälla fördelningen per ämne i hela landet, ej per klass. Den så kallade Gauss normalfördelningskurva skulle gälla. Det tog inte slut på alla 5:or i en klass. Även de med betyget 1 var behöriga att söka till gymnasieskolan.

1994–2011 – den målrelaterade betygsskalan blir gällande

MVG Mycket väl godkänd

VG Väl godkänd

G Godkänd

IG fanns ej då alla elever skulle bli godkända på grundskolan, däremot i Gymnasie skolan.

Om underlag för betyg saknades sattes streck. Om elev ej var godkänd i svenska, engelska och matematik var man ej behörig att söka till Gymnasieskolan.

2011 – betygsskalan A till F

A-E står för godkända resultat där A har högst meritvärde och F för ej godkända resultat.

A, C och E motsvarar i stort MVG, VG och G.
D och B ska spegla utvecklingsläget på väg mot nästa steg.
Streck ges om underlag saknas.

Åke Löfstrand

 

Pojken kom hem med betyget där det bara var BC i alla ämnen. Hans pappa blev arg och besviken men pojken svarade. ”Men pappa huvudsaken att man får vara frisk”.

 

div-010-betyg

 

 

 

Musik, stamsånger

En skolkantor berättar

Hösten 1965 kom jag till Delsbo. Den tjänst jag fått här var en så kallad skolkantorstjänst, vilket betydde att jag förutom full tjänst 30 veckotimmar. I skolan skulle tjänstgöra 9 veckotimmar i kyrkan. Den kyrkliga tjänsten innebar att tjänstgöra vid gudstjänster i kyrkan, byarna, vårdhemmet, på vallarna samt kyrkliga förrättningar, kyrkokör och barnkör.

Vi hade då 6 dagars skolvecka och därför blev jordfästningar ofta förlagda till före eller efter söndagens gudstjänst. Från 1981 tog jag några timmars nedsättning på tjänstgöringen i skolan. I slutet av 1980-talalet kolkantorstjänsten omräknad från veckotimmar till 75% av full tjänst.

Detta medförde att jag från höstterminen 1994 kunde ta delpension och helt ägna mig åt tjänsten i kyrkan fram till min pensionering i slutet av 1997. Då anställdes Karin Hjelm som Delsbo församlings första kyrkokantor.

Första året 1965–1966 undervisade jag i en klass 8 förlagd till baracken. Åren 1966– 1969 hade jag hjälpklass årskurs 7–8 samt musik på högstadiet 7–9 veckotimmar de två senare åren. 1969–1974 undervisade jag i skolklinik och musik till 1973, när Ulf Malmquist kom hit som musiklärare. Från 1975 till delpensionen 1/8 1994 tjänstgjorde jag på mellanstadiet och under större delen av de åren arbetade jag parallellt med Berit Lindgren.

Ingemar Lundström.

 

 

Stamsånger

Sången hade en framträdande roll i skollivet förr. Alla har minnen av ständigt inlärande av psalmer och varje skoldag startade förr med en psalmsång ofta med ”Din klara sol går åter upp…”

1929 utkom Sånger för folkskolan med 41 kända sånger.

Åren 1943–1969 fanns en bestämmelse från Skolöverstyrelsen, dvs Kungl. Maj:t, om de så kallade Stamsångerna. Dessa 20 sånger fanns bland annat i den populära sångboken Sjung svenska folk. Sångerna till allmänt inlärande var:
Du gamla du fria (Rickard Dybeck)

Kungssången (C.V.A. Strandberg)

Det är ett yndigt land (Danmarks nationalsång)

Vårt land, vårt land (Finlands nationalsång)

Ja, vi elsker dette landet (Norges nationalsång)

Sverige (Wilhelm Stenhammar)

Sveriges flagga (Hugo A lvén)

Land du välsignade (Ragnar A lthén)

Frihet är det bästa ting (Biskop Thomas frihetssång)

Uti vår hage (folkvisa från Gotland)

Mandom mod och morske män (Rickard Dybeck)

Glädjens blomster (folkvisa från Uppland)

Vintern rasat ut (Otto Lindblad)

Här är gudagott att vara (Gunnar Wennerberg)

Fjäriln vingad syns på Haga (Carl Michael Bellman)

Vi gå över daggstänkta berg (Edwin Ericson)

I sommarens soliga dagar (Gustaf E. Johansson)

Nu så glada går vi alla (Göran Svenning)

Hosianna (Abbé Vogler)

Nu tändas tusen juleljus (Emmy Köhler)

Efter en tid togs några bort och man lade till: Jag vet en dejlig rosa (1600-tals folkvisa), Röda stugor tåga vi förbi (Nils Söderström), O Gud vors land (Islands nationalsång).

Att dessa blev kända sånger kan nog bekräftas av Lars Hansson och undertecknad som har allsång var vecka på Edshammar i Delsbo sedan 16 år tillbaka. Alla sångerna önskas och sjunges, ja frånsett Islands nationalsång. Hela idén om Stamsånger togs ur läroplanen 1969 och det tycker jag var tråkigt, för på 2000-talet tränger musik på engelska bort vår fina svenska sångskatt

Kjell Grönberg

 

Dellenbygdens ungdomsorkester

I början av 1960-talet byggdes det upp kommunala musikskolor i Sverige. Även i Dellenbygden satsades det på kommunal frivillig musikundervisning. Jag och många med mig, jag valde i åk. 3 att spela

blockflöjt, som var det första instrument som man kunde välja.

År 1964 anställdes en musiklärare som hette John Eriksson. Hans huvudinstrument var fiol, men som ensam musiklärare fick han undervisa på många andra instrument.

Vi var ett antal elever som ville fortsätta spela. Jag valde fiol, andra trumpet, klarinett eller cello. Johns ambition och energi var stor, snart hade vi samlat ihop till en orkester. Vårt första framträdande var i Delsbo Folkets Hus i oktober, efter två månaders undervisning. Det musikaliska kanske inte var det mest njutbara, men vi hade roligt.

I mitten av 60 talet fanns inte många val av fritidsaktiviteter i Dellenbygden, så många valde att spela instrument. John arbetade oförtrutet med oss ungdomar.

Orkestern kallades nu Dellenbygdens ungdomsorkester. Han och hans fru Svea ordnade sommarläger i Friggesunds skola där det övades intensivt under f lera somrar. Orkestern lät bra och vi medverkade vid många tillställningar i kommunen.

Vi ungdomar svetsades samman till en homogen grupp som hade musiken som ett gemensamt intresse. Orkestern spelade ofta i offentliga sammanhang, egna konserter på spelmansstämmor, i kyrkor samt privata företag. De pengar som orkestern spelade in gick till gemensamma resor. Den första långa resan gick till Salzburg och Wien, där vi ungdomar fick besöka museer och gå på konserter.

Som musiklärare satte John sin musikaliska prägel på bygden. Han inspirerade många ungdomar att vidareutbilda sig inom musikens område. Av hans elever jobbar idag några som musiker i professionella orkestrar, andra valde att bli musiklärare. Jag själv är en av hans första elever. Jag utbildade mig till musikpedagog och har jobbat i kommunen från 1980.

div-011-ork

Dellenbygdens ungdomsorkester.

Ungdomarna på fotot, taget i maj 1968 av Per Östberg, är samlade inför en spelning vid invigningen av Norrljus i Delsbo.

Från vänster Jan-Olof Nyman orkestermusiker, Margareta Hansson, Gunnar Eriksson musiklärare, Vera Sandin, Monica Bohlin, Johnny Jansson, Bertil Lönnberg, Håkan Lönnberg, musiklärare, Kjell Åke Hamrén, musiklärare, musikförläggare, Britt-Marie Swing, folkmusiker, Ingrid Eriksson, musiklärare (dotter till John Eriksson), Märta Persson, Birgitta Angeskog och John Eriksson verksam musiklärare åren 1964–1982.

Gunnar Eriksson

 

 

Hjälpmedel

 

Hjälpmedel i skolan

Från medeltiden använde man vingpennor som doppades i någon f ärg. Anilinpennan användes i Sverige från medeltiden. Blyertspennan (grafitpenna) kom under 1800-talet. Stålpennor, stift med ett träskaft kom i mitten av 1800 då krävdes ett bläckhorn. Ofta tillverkade föräldrarna 5–10 runda tygbitar som snördes ihop i mitten och då kunde man torka av bläcket med dessa torklappar. 1930 kom reservoarpennor, 1950 kom kulspetspennorna. I skolan användes ofta en läspinne, dvs en träpinne som man följde bokstäverna med när man lärde sig att läsa.

I skolan kunde man rita med griffel eller krita på griffeltavlor och dessa gjordes rena med en hartass eller svamp. Före dessa tavlor kunde man skriva i tunnare sandtavlor. Griffeltavlorna fanns med i skolvärlden in på 1900-talet.

Kulramen var ett naturligt inslag i Delsbos skolor. Den svarta tavlan fanns alltid i centrum. På modernare tid blev den mörkgrön och nu oftast ersatt av whiteboard-tavlor eller liknande.

Kartor fanns så gott som alltid. På J.W. Wallanders målning från 1863 ”En skole i Delsbo” finns en karta i bakgrunden. Skolradion kom 1930 med ordinarie sändningar och det var väldigt spännande.

I Skioptikonapparaten kunde läraren lägga bilder under en filmprojektor och då för alla visa på filmduk bilder från t ex bok eller tidning. Så kom rullbandsapparater då man i en serie bilder kunde visa stora bilder t ex om vetets väg från åkern till bagaren till tallriken och magen.

div-012-tidning

Ett hjälpmedel var sparbössorna som Sparbanken placerade ut. Det var plåtlådor med cirka 30 fack under en smal springa. Då fick man fyra kronor av banken vid första insättningen. Så kom även gratistidningen Lyckoslanten med olika artiklar och en ganska naiv serieteckning kallad

Spara och Slösa. /Kjell Grönberg

div-013-tidning

 

Funderingar

 

Några reflektioner efter 38 år på högstadiet

Uttrycket ”det var mycket bättre förr” känns säkert igen och brukar ju i synnerhet användas om skolan, det kan ju till viss del vara sant men inte till alla delar. Förhållandet mellan lärare och elever är ju mycket öppnare i dag än när vi gick i skolan, sen kan man ju alltid ha åsikter om vad kunskap är och vilka som är viktiga och användbara i livet, och där är det inte bara kunskap ur böcker som gäller, vad man åstadkommer med händerna är minst lika betydelsefullt. Jag började som lärare i Skärholmen 1971, då var Skärholmen nybyggt och ett inflyttningsområde med ett stort inslag av invandrare med 8 paralleller på högstadiet. Efter 8 år där fick jag tjänst på Ede skola i ämnena matematik, kemi, biologi och till viss del teknik, en tjänst jag hade till min pension 2008.

Skolan är ju en spegel av samhället, när det förändras så förändras skolan både till innehåll och sätt, sen är det ju självklart att skolan har inverkan på ett framtida samhälle.

Under de här åren har det ju kommit många läroplaner och timplaner, och vid varje tillfälle har skolbyråkraterna trott sig finna Columbi ägg, men jag kan inte påstå att min undervisning har påverkats särskilt mycket, varje lärare har sin metod och uppfattning om vad eleverna har nytta av i sina framtida liv, det viktiga är att de får en bra grund att stå på med goda möjligheter att välja framtida utbildning oavsett vilken och att ha en skoltid som är så bra som möjligt med lugn och ro på lektionerna, att få känna trygghet i skolan.

Självklart har inte alla dagar varit problemfria, både lärare och elever kan ha en dålig dag och när de sammanfaller kan det bli konflikter men inga bestående.

Sammantaget kan jag säga att ja har haft ett trevligt och inspirerande arbete med trevliga och roliga elever, Deras stora bekymmer med mej var ju… ”kan du aldrig vara sjuk så får en vikarie”

Åke Löfstrand

 

Är man smartare än en 5e-klassare?

Jag studerade i 18 år och var lärare i matte och No på Högstadiet i 35 år, är inte stresstålig och skulle kunna åka ur på en huvudräkningsfråga fast jag kan en hel del matematik. Skulle eleverna i TV-programmet ”Smartare än en femteklassare” vara representativa för den svenska skolan vore det lätt att vara skolminister. Två procent av befolkningen har så hög IQ att de kan bli medlem i föreningen Mensa. Övriga 98 procent ingår i en fallande skala.

Under många år nu och med jämna mellanrum har det med stora rubriker skrivits hur många procent av eleverna som inte klarar behörighetskraven för gymnasiestudier. Från min läroverkstid i Hudiksvall på 50-talet har jag statistik på att endast 50 procent av eleverna tog sig fram till realexamen utan att sluta i förtid eller att gå om något år. Bara 30 procent gick fram till studentexamen. (Statistiken gäller inte bara Hudiksvall). Våren 1960 var det 29 st. från hela norra Hälsingland som ”tog studenten”. Realskolan var frivillig och man sökte dit. Tidigare intagningsprövningar upphörde innan 1950. Det var inga rubriker i tidningarna på den tiden och man skulle vilja forska på orsakerna på den dåliga statistiken.

Jag har satt över 10 000 betyg under min tid som lärare. (De olika betygssystemen redovisas på annan plats). Under siffertiden satte vi en ett 1:a för svaga kunskaper, men eleven var fortfarande ”godkänd”. Under G, VG, MVG- tiden fanns inte IG för högstadiet. I betyget skrevs ett streck som betydde att eleven icke var godkänd i ämnet. Det blev nu krav på att ha godkänt i ämnena svenska, engelska och matematik för att ha behörighet för gymnasiestudier.

Gösta Blank

 

Funderingar kring skolan efter flera års studiecirkel

Det var annorlunda förr i skolvärlden och detta vill vi i denna bok skildra så att moderna människor kanske kan förstå.

Många äldre tycker att dagens skola är annorlunda, ja lite slapp, kanske odisciplinerad, ja många ojar sig över att elever har mössan på inomhus. Mest annorlunda i dag är ju mobiltelefonerna som skapar så stor självupptagenhet och datorerna som tyvärr minskar böckernas antal. Men vi måste gratulera dagens elever till alla enorma möjligheter att lätt skaffa kunskaper om allt i hela världen.

Den längsta delen 110 år av Delsbos skolhistoria (av 170 år) har präglats av kristna värderingar men nu på tjugohundratalet verkar skolan antikyrklig. Det är enligt min synpunkt tråkigt. Vår gamla nationalkyrka är Sveriges i alla kategorier äldsta instituton och skolan borde vårda det arvet bättre.

Vår bok om skolhistoria kommer lägligt i en tid då en Pisa-undersökning är mycket kritisk och t.o.m OECD oroas. Nu måste alla skolsakkunniga, politiska partier och olika skolformers representanter enas och forma svensk skola så att våra elever får höjd utbildningsnivå.

Kjell Grönberg

 

Min syn på skolan

Skolan är en institution som alla har erfarenhet av och som de flesta har en åsikt om. Mycket f ärgas av den egna skoltiden, barnens skola eller som för mig av mitt 40-åriga arbete som slöjdlärare.

Jag anställdes på hösten 1964 och gick i pension på våren 2005. Jag trivdes bra hela tiden och när högstadiet inrättades fick vi övningslärare ett närmare samarbete med övriga lärare. Vi blev klassföreståndare och sedan mentorer som medförde mer ansvar för enskilda elever och större delaktighet.

Reformerna och läroplanerna har varit många, utan att ha påverkat skolarbetet och mycket annat nämnvärt. Det sämsta som hänt var när skolan kommunaliserades.

Mindre pengar till allt, skolledare, fortbildning, idrottsdagar, skolmaterial, lärarlöner och mycket annat. Flytten av högstadierna ut på byskolorna var också ett dyrt och misslyckat projekt, som omvärderades efter ett tiotal år. Tala om dåliga lokaler och obehöriga lärare.

Nu har våra politiker, våren 2016, genom en beställd utredning, fått nya idéer, vilka jag tror och hoppas aldrig blir verklighet. D.v.s nedläggning av fungerande låg- och mellanstadieskolor och f lytt av högstadierna i Ede och Iggesund till Hudiksvall. Anledningen sägs vara svårigheter att få behöriga lärare. Min erfarenhet är att man skall satsa på skolledare med gott ledarskap och visioner. Då blir skolenheterna attraktiva för behöriga lärare. Det finns det exempel på i vår kommun.

När det gäller betyg i skolan, oavsett vilket system som gäller, har jag en liten provocerande inställning. Jag tror inte att betygen behövs! Lärare, elever och vårdnadshavare kan med goda kontakter klara sig utan betyg och ändå ha en bra uppfattning om elevens situation i skolan. Motivation, kunskaper, kompisar och mycket annat är viktigt i ungdomarnas liv, och kan inte uttryckas i ett betyg. Betygen stärker de redan starka och fäller de redan svaga.

Inger Eriksson, f.d. slöjdfröken.

 

 

Referenser för studiecirkeln om Delsbo skolor

 

Glysisvallur 1750 av Olof Broman

Delsboa Illustrata 1764 av Knut Leneaus

Reglemente för Delsbo skolor av Lars Landgren, 1849

Reglemente för folkskolan i Delsbo av Lars Landgren, 1875

Normalplan för undervisning av Kungl. Maj:t, 1900

Rapp. Fr. folkskoleväsendet av E. Westerberg, 1905

Hälsingekalendern Johan Hydén, 1911

Folkinspektörsminnen av J. Kerfstedt, 1916

Reglemente för Delsbo skoldistrikt av skolrådet, 1921

En bok om Delsbo av Bror Hillgren, 1926

Lars Landgren av Torsten Bohlin, 1942

Folk.sk.inspektion 1877–1914 av Josef Gralén, 1955

Befolkningsprognos för Delsbo av Erik Larsson, 1958

Skolväsendets centralisering av Ingvar Nordin, 1970

Lars Landgren, prost i Delsbo av Bror Jonsson, 1992

Bra åt Delsbo av Kjell Grönberg, 1997

L. Landgren, syn på folkskolan av Martin Frisk, 2003

Tidningar

Helsingen 1882
Hudiksvalls Posten 18-1900
Hudiksvalls Tidning 1900
Dellenmagasinet 1994
Delsbokjolen 1995, 2009

Otryckta källor

Torsten Almstedt
Per Andersson
Signe Berg
Karin Berglöf
Margit Bodin
Anne Brugge
Astrid Dahlström
Astrid Eriksson
Leif Ek
Barbro Eriksson (Munter)
Gunnar Eriksson
Sigrid Eriksson
Permas Rune Eriksson
Gunvor Grahn
Elsie Grunnesjö
Georg Grängsjö
Brita-Lena Hansdotter
Sune Hansson
Cecilia Jagheden
Mona Jansson
Ingrid Jonsson
Tolbo Olle Jonsson
Sonja Jonsson
Hans Karlsson
Sigbritt Lidén
Ingebritt Lindkvist
Anita Lindström
Edith Lundström
Ingemar Lundström
Göta Nilsson
Inga Greta Nyberg
Erik Nyland
Ingrid Olshäll
Fisk Helmer Olsson
Fisk Per Olof Olsson
Kjell Rudolphi
Ines Sjöblom
Helge Sandin
Kristian Silver
Frida Sundell
Wikipedia

 

 

Rättelser och kompletteringar mottar vi varmt och tacksamt

Om du gillar den här sammanställningen, liksom allt annat vi gör för bygden, och vill stödja vårt arbete är en gåva, eller en donation senare, mycket välkommen till Dellenportalens konto 6408-619 968 508 Handelsbanken Delsbo. Tack för ditt stöd!

Tack för att du vill hjälpa oss – tillsammans kan vi glädja andra

Tack för ditt besök!

Sammanställt av Åke Nätterö och Viveca Sundberg

 


Tillbaka till toppen

Dellenportalen | Åke Nätterö | Anderbo 62 | 820 62 Bjuråker | tel 0653-600 62
Dellenportalen | Viveca Sundberg | S. vägen 47 | 824 43 Hudiksvall | tel 070-521 47 10

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *