Orgelbyggaren i Bjuråker

Allt material i den här artikeln är skyddat enligt lagen om upphovsrätt och får inte mångfaldigas utan medgivande.

 

Läs om Gamla minnen från Bjuråker

 

Gilla oss på Facebook, och ännu bättre, dela oss med dina vänner – Tack!

Var den här sidan intressant? Glöm då inte lägga den bland dina favoriter.

Har du en egen hemsida får du mycket gärna länka till oss

Tack för ditt besök !

 

År 1860 inflyttade till Norrhavra i Bjuråker en man vid namn Olof Nylander

(7D4) Bjuråkers släktregister.
Han var född 25/8 1828 i Långede i en gård som kallades Tallbacken i Delsbo socken. Han var ättling i tredje led av en från Lillhärdal i Härjedalen dit inflyttad släkt omkring år 1790.

Till Norrhavra kom han genom giftermål 1860 med Karin Dahlström eller Grubb-Karin, som hon i dagligt tal kallades. Gården hade fått sitt namn efter en knekt Grubb, som bodde på stället omkring mitten av 1700-talet. Då Olof Nylander övertog svärföräldrarnas torpställe var det helt naturligt att han fick heta Grubb-Olle.

Det var en märklig man och rikt utrustad i många avseenden. Titeln var torpare, men han skulle kunnat kalla sig för byggmästare, finsnickare och en hel del annat om han velat.
I fråga om byggande omfattade programmet så vitt skilda uppgifter som kvarnar och orgelverk. Många av de bjuråkerskistor, som finns i bygden och långt utanför och vars data föreskriver sig till 1850 och 60-talet, är både i snickeri och målning alster av hans hand. Sak samma med en del hörnskåp och s.k. gåvoskrin från denna tid.
Han tillverkade även speglar och utförde själv beläggningen av glaset.

Som tidigare nämnts byggde Olof Nylander orgelverk och det har sin särskilda historia. Han hörde till dem som höll strängt på kyrkans lära, sabbatens helgd och gudstjänstens firande. Då det var två mil till kyrkan kunde den ej bli så ofta besökt.
I hemmet i Norrhavra fick han nöja sig med att läsa Luthers postilla, men han saknade det musikaliska inslaget. Denna brist avhjälpte han på sitt eget sätt, då han helt enkelt byggde sin egen orgel och sedan lärde sig att på den spela psalmerna.

Prestationen väckte en hel del uppmärksamhet, många kom för att se och höra spelverket och dessa besök föranledde även beställning av instrument. Tillverkning av ett sådant var ett ganska tidsödande arbete och det hanns med mer än två till försäljning. Av dessa hamnade ett exemplar i Ljusdal, det andra finns (eller fanns åtminstone på 1950-talet) i Fröjdgården i Västerstråsjö, Bjuråker. Det tredje, orgelbyggarens eget, har tyvärr helt skattat åt förgängelsen.

Impulsen till Olof Nylanders orgelbyggande gav utan tvivel hans kyrkliga intresse. Genom detta kom han i konflikt med sin svåger Erik Dahlström, kallad Grubb-Erske, vilken var en av pionjärerna för baptiströrelsen i Bjuråker och som var med om att grunda baptistförsamlingen i Norrberg 1860. Tolerans mellan oliktänkande i trosfrågor existerade inte på den tiden.
Dahlströms arbete för den nya sekten ansågs så lastbart, att när han – tre år efter församlingens bildande – avled i en ålder av 39 år, var det starkt ifrågasatt att hans stoft skulle placeras utanför kyrkogårdsmuren. Hur det var så fick han ändå sitt sista vilorum i vigd jord.

För att återgå till orglarna, så torde de ha blivit tillverkade på 1860- eller70-talet. Omkring sekelskiftet nittonhundra, då allmogen började förse sig med möbler av nyare modell, flyttades de gamla till uthusen. En orgel av denna typ passade inte ihop med en grant utsirad ”chiffonjé”, den tillhörde också det gamla och dög icke längre, den skulle ut till något skräprum.

obb-001-orgel
Bild ur boken, HÄLSINGE RUNOR 1961

Som förut nämnts kom en av de tre orglarna till Ljusdal. På 1920- 30-talet, upptäcktes den av chefen för ortens skogsägarförening, dir. L.J. Grönstedt. Orgeln var då i miserabelt skick. Vid utflyttningen hade av praktiska skäl, för att den skulle bli lättare att bära, innanmätet, stämmorna, plockats ut och placerats på ett ställe, själva stommen på ett annat. Trots detta insåg upptäckaren föremålets värde, som han genast förvärvade.
Han lyckades ur sågspån och all slags bråte plocka fram samtliga stämmor och med hjälp av en händig och musikalisk målare restaurera orgeln, så att det gick att spela på den.

Några år därefter besöktes dir. Grönstedt av två representanter för Nordiska Museet, vilka för museets räkning ville förvärva orgeln. Trots att han genast klargjorde att den inte var till salu, tog det tre timmar att bibringa de besökande insikt om beskedets allvar. Någon tid senare återkom den ena av dem, försedd med ett färdigskrivet testamente med innehåll att orgeln efter dir. Grönstedt frånfälle skulle tillfalla nämnda institution. Det blev även då avslag.

Orgeln var som sagt spelbar efter restaureringen, men det räckte inte så länge. Några barn hade fått okontrollerad tillgång till den och det var inte så bra. Deras kända åstundan att undersöka hur en sak ser ut inuti visade sig även här. De bände upp tangenterna, varvid fjädrarna förstördes. Man kan emellertid antaga att felet blir avhjälpt.

Den bild som beledsagar texten är av den dir. Grönstedt tillhöriga orgeln. Dess skapare gick till sina fäder år 1898, 70 år gammal. Instrumentet som sådant har fyllt sin uppgift, men det kan ha ännu en, den nämligen, att vittna om tilltagsamhet och skaparförmågan hos våra förfäder för ett sekel sedan

Källa:
Hälsingerunor 1961
Av Anders Jonsson Ava Delsbo

Anders Jonsson levde mellan 1891 och 1975.
Orgelbyggaren som han berättade om var hans egen morfar.
Ds.

Sammanställt av Åke Nätterö

Tillbaka till toppen

Dellenportalen.se | Åke Nätterö | Anderbo 62 | 820 62 Bjuråker | tel 0653-600 62
Dellenportalen.se | Viveca Sundberg | S. vägen 47 | 824 43 Hudiksvall | tel 070-521 47 10

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *