Brodde Nisting

 

Allt material i den här artikeln är skyddat enligt lagen om upphovsrätt och får inte mångfaldigas utan medgivande.

 

Om Brodde Nisting

Gillar du den här sammanställningen får du gärna dela oss med dina vänner

Var den här sidan intressant? Glöm då inte lägga den bland dina favoriter.

Har du en egen hemsida får du mycket gärna länka till oss

Tack för ditt besök!

 

bn-001-portratt

 

Bror Hillgrens porträtt av Bror Nilsson eller Brodde Nistinger, sommaren 1942

Skalden Brodde Nistinger blev bara 46 år.
Han var född 1906 och avled 1952.
Som journalist och skald blev han bekant under flera namn och signaturer, men för alla i Hälsingland, blev han mest känd under signaturen Brodde Nistinger.
Han var född hos Unas i Västansjö, Bjuråker den 9 augusti 1906 och hette egentligen Bror Nilsson innan han bytte namn. Men av ortsborna kallades han helt naturligt för Unas Bror efter hemmet i Västansjö. Senare i livet tog han och hans äldre bror, Nils Nilsson, namnet Urnefeldt. Så egentligen borde han kallas vid det namnet, om inte Brodde Nistinger vore så välbekant.
Tidigt skrev han under signaturen Alter Ego och sedan Brodde Nisting, men när han fick meddelande om att det var någon, som antagit namnet Nisting, måste han ändra och skrev sig för Nistinger i stället.

Som barn hade Bror en bräcklig fysik och det var tydligt att han inte skulle bli lämplig som bonde. I stället visade han tydligt en konstnärlig begåvning och fallenhet för att skriva. I början av 20-talet gick han i målarskola i Stockholm och av skolans lärare betecknades han som mycket begåvad och talangfull.
Efter faderns död övertogs hemmet av en syster och svåger. Medan modern och pojkarna flyttade till Delsbo, som blev Brors hemsocken under större delen av hans liv till år 1945. Även det hemmet vid Stömneån kom att kallas för Unas.
Han hade tjänst först på kontoret hos Rudolphis Järnhandel och sedan vid vägförvaltningen i Delsbo och hyrde snart en egen lägenhet på Konsum i Delsbo.
Någon gång kunde även Brors mamma, Anna Nilsson, glänta på dörren till hans rum och fråga, om vi ville han en kopp kaffe eller ett glas saft.
Hon kallades för Unas Mor och var en mycket vänlig godhjärtad kvinna. Hon var känd för sin varma religiositet och manade oss att komma ihåg Gud och i våra böner vända oss till vår frälsare.
Då hon var av finnsläkt hade hon i Bjuråker kallats för Finn-Anna.

Debuterade 1926 med ”Ridån går upp!”
Bror Nilsson hette han, när han 20-årig 1926 på Svenska Andelsförlaget i Stockholm gav ut sin första diktsamling under rubriken ”Ridån går upp!”. Det var ett litet häfte på 45 sidor med närmare 30 dikter.

”Delsbovers” kom ut 1931
1931 kom Bror ut med sin andra diktsamling. Nu skrev han sig som Brodde Nisting. Det var hans signatur. Den nya diktsamlingen gavs ut av Svenska Allmogeförlaget i Vetlanda och var lite fylligare än den första, 77 sidor, men antalet dikter var inte flera än i den föregående.

De hemlösa
Bror hade det fattigt och kände för dem, som var fattiga. Det var i början av 20-talet och snart skulle det bli ännu värre. En kväll – det var när Bror bodde i Stockholm och gick på målarskola – fick han höra en röst, som skulle bli rubrik på hans första dikt i avsnittet om ”De hemlösa” i samlingen Delsbovers. Det var i kvällsskymningen. Rösten sa ”- Bara en femöring, herrn!” Så här lyder sista strofen i dikten:

”Det blir mycket svårt att glömma
gamlingens förfrusna blick,
men jag vill i minnet gömma
hur den sken för det han fick.
Men nu är det med en bävan,
som jag ser på allas strävan
att begärens hunger mätta
med att trampa på det rätta.
Vart jag kommer här på jorden,
kan jag aldrig glömma orden:
”Bara en femöring, herrn!”

Sedan han 1938 blivit fast medarbetare i Hudiksvalls-Posten fick han först hyra en stuga hos Olle Blanks i Ede. Senare hyrde han en bostad på mejeriet i Ede av mejeristen Karl Gustafsson. Sporadiskt tjänstgjorde han även som chefredaktör för Hudiksvalls-Posten. När den nedlagts var han en tid också platsredaktör för Hudiksvalls Nyheter.

”Spelman och jäntan fin”
1943 kunde jag skriva en artikel i HT med anledning av att några dikter eller visor av Brodde Nistinger blivit tonsatta av Nils Björklund och utgivna av författare, bl.a. Nils Ferlin. Och en av Broddes visor har gett vissamlingen dess namn och det var ”Spelman och jäntan fin”.
Björklund hade föregående sommar vistats i Delsbo. Då hade han kommit i kontakt med Bror och blivit intresserad av hans dikter i folkviseton. Det gjorde att Björklund även tonsatte Brors ”Sommarpolska” och ”Visan till liten vän”, som ingick i utgåvan.
En ”Spelman och jäntan fin” blev mest berömda och Bror kunde sedan berätta att han hört den sjungas av en berömd sångerska i Stockholm.

Brodde och jag hade träffats i Stockholm och bestämt oss för att gå på Gröna Lund. Kanske var det för att vi hoppades få träffa ett par vackra flickor, annars vet jag inte varför han föreslog att vi skulle gå dit. Vi var ju ungkarlar båda två.
Sen gissade jag att han kände till sångerskan. Så stod vi där nedanför scenen och vi var inte särskilt intresserade av vad som förekom. Inte förrän hon kom in på estraden. Det var sångerskan och hon blev genast livligt applåderad. Sedan fick vi veta, att hon hette Sonja Stjernqvist. Henne fick jag sedan höra, när hon sjöng Broddes visor i radio vid åtskilliga tillfällen. Men just då på Gröna Lund kände jag inte hennes namn.
När sorlet tystnat berättade hon, att hon skulle sjunga Brodde Nistingers sommarpolska till musik av Nils Björklund. Brodde såg på mig. Det var ett stort ögonblick för honom. Hans ögon strålade av glädje. Det var som om han just i den stunden fått det erkännande han längtat efter.
Bror var även sångare och tillhörde Delsbo manskör.

Bror blev journalist i Värnamo och Malmköping
År 1945 nödgades Bror lämna Delsbo. Liksom Hudiksvalls-Posten kom även Hudiksvalls Nyheter att läggas ner. Han fick då anställning som medarbetare i Värnamo Nyheter. Men tiden blev kort. Och efter en ännu kortare gästspel på en av Hässleholmstidningarna kom han 1947 till Malmköping som föreståndare för Södermanlands Nyheters platsredaktion.
1947 tog han och brodern, Nils Nilsson, efternamnet Urnefeldt, som påminde om barndomshemmet Unas i Bjuråker.
1948 gifte han sig med Elisabeth (Lisbeth) Park från Borgå i Finland och med henne fick han döttrarna Siv och Tanja. Nu fick han under några få år uppleva lyckan att ha en egen familj. Han älskade sin Lisbeth och sina båda döttrar. Det var den största gåvan han fått i livet.
1952 började Brors hälsa att vackla. Det var hjärtat, som vägrade att fungera normalt. Han intogs på Flens lasarett och när han efter en tid blev utskriven var han till synes återställd. Men efter en tid måste han söka vård igen och på söndagsmorgonen den 14 dec. avled han till följd av en blodpropp i hjärnan. Bara 46 år gammal.
Sorgen drabbade närmast hustrun och två små barn men även syskon, arbetskamrater och många vänner.
Sorgegudstjänsten ägde rum i Lilla Malma kyrka och strax före jul vigdes stoftet till vila i familjegraven på Bjuråkers kyrkogård.
Efter sin död har han blivit omskriven i olika sammanhang. I Svenskt Författarlexikon kan man läsa om honom och även i Svenskt Konstnärslexikon, där han nämns som målare, tecknare, författare och journalist.

Källa:
Hälsingerunor årgång 1999
Brottstycken ur redaktör Bror Jonssons långa skildring av Brodde Nisting.

 

Sammanställt av Åke Nätterö

Tillbaka till toppen

Dellenportalen.se | Åke Nätterö | Anderbo 62 | 820 62 Bjuråker | tel 0653-600 62
Dellenportalen.se | Viveca Sundberg | S. vägen 47 | 824 43 Hudiksvall | tel 070-521 47 10

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *