Utedass

 

Dellenportalen har samlat ihop uppgifter från intervjuer och i olika arkiv om avträden. 

Allt material i den här artikeln är skyddat enligt lagen om upphovsrätt och får inte mångfaldigas utan medgivande.


Gilla oss på Facebook, och ännu bättre, dela oss med dina vänner. Tack!


Sammanställningen är sponsrad av:
Här saknar vi sponsorer, men vi gör gärna reklam för dig om du vill synas lite bättre?  Vill du veta mer? Klicka här. 


Var den här sidan intressant? Glöm då inte lägga den bland dina favoriter.

Har du en egen hemsida får du mycket gärna länka till oss

Klicka här för att se exempel på utedass


 

Ordet dass kommer av det Tyska ordet ”das haus”, huset.

Innan 1800-talet hade många gårdar inte ens utedass. Oftast hade man en stång uppsatt utomhus. Där satte man sig när man behövde bajsa. Att andra såg vad man höll på med, var inget man brydde sig om. För att få skydd mot väder och vind började man så småningom att bygga väggar och tak och stången bytte man ut mot en sittbänk med hål i. Så kom utedassen till.

I början av 1900-talet började folk att köpa dagstidningar. När de var omsorgsfullt lästa tog man dem till dasset för att användas som toapapper. Problemet var bara att de gavs ut så sällan bara ett par gånger i veckan. Även kataloger, veckotidningar och papper av alla slag kom till användning. Men först måste man försiktigt gnugga (brôgga) de hårda och blanka sidorna så att de blev mjuka och varma innan de kunde användas.

Före papprets tid fick man ta vad som fanns till hands. Det kunde vara mossa, gräs, löv eller en träbit. Det lär heller inte ha varit helt ovanligt att folk använd fingrarna framför allt vänstra handens fingrar. Högra handen åt man med och tog i man i hand med. På en del dass hängde en slags tillplattad träsked, med vilken man skrapade bort det värsta.
Samma träsked användes av alla som besökte dasset. Liknade skrapor tillverkades även kohorn. Utöver gräs och mossa var flata stenar bra redskap att torka sig med. Ofta var det vandrare och resande som samlade på sig lämpliga sådana. Vintertid tog man lite snö som man kramade till en snöboll eller lät helt enkel bli att torka sig.

Ofta gick man på dass i sällskap med någon annan. Det var vanligt att det fanns 3 – 5 hål samt några mindre för barnen. På utedasset kunde man få sitta ifred och prata. Det fanns inte så många möjligheter annars att få prata ostört inomhus, eftersom de flesta bodde så trångt. Här kunde hemligheter diskuteras. Och föräldrarna kunde prata om sådant som barnen inte borde höra.
Idag tycker vi att det kan kännas besvärande när någon har stark armsvett eller när någon stinker av nerkissade kläder, men det kan knappast jämföras med hur det var förr.

Då gick man otvättad i smutsiga kläder i flera månader. Utan tillgång till deodoranter och annat som vi har idag för att dofta fräscht.
Vi kan nog inte föreställa oss vilken stank som måste ha funnits runt en del personer förr i tiden. I städer framförallt i Stockholm fanns det badstugor. Bastugatan på Södermalm som tidigare hette Badstugugatan minner om de badstugor som har legat där.

När vi nu talar om storstaden kan vi ta uttrycket kasta vatten. Uttrycket kommer från den tid då det var vanligt att bara öppna fönstret och kasta ut nattkärlets kiss direkt ner på gatan.


Rättelser och kompletteringar mottar vi varmt och tacksamt

Om du uppskattarden här sammanställningen och vill stödja vårt arbete är en gåva mycket välkommen till Dellenportalens konto 6408-619 968 508 Handelsbanken Delsbo.

Tack för att du vill hjälpa oss – tillsammans kan vi glädja andra

Tack för ditt besök!

Sammanställt av Åke Nätterö och Viveca Sundberg

 


Tillbaka till toppen

Dellenportalen.se | Åke Nätterö | Anderbo 62 | 820 62 Bjuråker | tel 0653-600 62
Dellenportalen.se | Viveca Sundberg | S. vägen 47 | 824 43 Hudiksvall | tel 070-521 47 10

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *