Lador

Våra lador – en del av vår kulturhistoria. Om vi med den här artikeln kan få en enda ägare av en lada eller loge att förstå att den bör bevaras till eftervärlden och inte bara få stå och ruttna ner inför våra ögon, då är vi nöjda. Därför vill vi på förhand tacka alla som inser sitt kulturella ansvar och förser sina fåtal lador som finns kvar, med plåttak och röjer bort träd och sly som växer alltför nära ladorna. Här kan du se fina bilder på Hälsingegårdar.
Allt material i den här artikeln är skyddat enligt lagen om upphovsrätt och får inte mångfaldigas utan medgivande.

Gilla oss på Facebook, och ännu bättre, dela oss med dina vänner. Tack!


Sammanställningen är sponsrad av:
Här saknar vi sponsorer, men vi gör gärna reklam för dig om du vill synas lite bättre?  Vill du veta mer? Klicka här. 


Var den här sidan intressant? Glöm då inte lägga den bland dina favoriter.

Har du en egen hemsida får du mycket gärna länka till oss

BONDENS LADA

Lada, efter uttrycket lada in, eller som vi säger här, la in, med tjockt a.Tänk om gamla lador kunde berätta. Om bonden som tog reda på varje strå, om slåtterfolket som drog ut med lie och räfsa redan vid fyratiden på morgonen. Om kaffepausar framför hässjan. Om svettiga slåtterdagar, då det gällde att få in så mycket hö som möjligt i den lilla ladan. Om bistra vintrar då de hårt trampade hötapparna i ladan skulle hämtas för att köras hem till ladugården.Ladan är på väg att försvinna från vår landsbygd. Förr fanns det lador vid alla ängar och slåttermarker. Där förvarades höet till vintern, då det forslades hem på slädar eller i skrindor. Vid slåttertiden var det viktigt att snabbt få det torra höet under tak. När vintern kom hade bonden bättre tid att köra hem höet, möjligen var ladan också en garanti för att det fanns foder kvar ifall elden kom lös. Allt skulle inte gå till spillo.
Lador och logar
Det fanns många typer av lador. T ex snedlador vilka är mer frekventa norröver. De har sneda väggar som lutar utåt. Smala nertill och breda upptill. Denna typ av lada lämpade sig utmärkt där sommaren var kort och höet inte hunnit bli helt torrt vid bärgning.
I snedlador blev höet hängande på ladans glesa väggar och kunde där torka utan att mögla.
Större lador med genomkörning brukade kallas för logar eller trösklogar.
Stjälplador eller logar byggdes i naturliga slänter eller sluttningar. Då hölasset kördes in gick det enkelt att stjälpa av höet från vagnen och ner i den lägre delen av ladan/logen.
I torkladan hade en eller flera stockar blivit avsågade och ersatta av en bräda som gick att vika upp eller fälla ner allt efter behov.
Ladors ålder
De första ladorna var timrade av runda stockar med 6-kantiga knutar och helt omålade. Väder och vind färgade dem så småningom grå eller i soliga lägen rödbruna av utträngande tjära.
Det finns timrade lador där stockarna har bilats släta. En del lador har tidigare gjort tjänst som något helt annat och sedan flyttats dit där de står idag.Kring sekelskiftet 1900 blev det vanligt att bygga lador av plank. Sågade bräder var från början betydligt dyrare än vanligt timmer, men i och med tillväxten av nya sågar runt om i bygden blev det allt vanligare att bygga även lador av sågat virke.
Under 1900-talet byggdes så gott som alla lador av plank och man började även att rödfärga en del av dem.Allt skulle tas tillvara
Det var inte bara hö, utan även starrgräs, vass och löv som samlades i lador. Allt måste tas till vara om kor, getter och får skulle klara sig över den långa kalla vintern. Ändå var djuren många gånger magra och svaga då de släpptes ut till betet på våren. Under sommaren flyttades djuren till fäboden för att gå på skogsbete. Det som slåttermarken gav måste skyddas från djurens bete, därför hägnade man ofta in den värdefulla skörden.
Gillingar
Geometriska jordeböckerna och även andra källor uppskattar ängen i gillingar.
En stor äng att där kan skördas en gilling hö, kunde det heta.
En gilling hö, eller ett gott lass hö = 30 kubikalnar = 6.28 kubikmeter. Hölassets storlek har växlat väsentligt under olika tider och framför allt mellan olika orter.Hässjor o Rolängder
För hundra år sen eller mer var bondens situation helt annorlunda. Då räknade och tänkte han på ett sätt som bonden inte behöver göra idag. Han visste hur många rolängder hö som hans marker gav, hur många rolängder hö varje lada rymde och hur många rolängder som gick åt till djuren under vintern.
En rolängd 4 – 4½ meter rymde ca 200 kg torrt hö.
En mjölkande ko beräknades äta 9 – 11 rolängder hö under den tid av året den stod på stall.
Hässjorna sattes upp helst i norr-söder läge för att få båda sidor jämt solbelysta. Helst även längs den härskande vindriktningen.
En kbm hö i en lada eller stack vägde allt efter sammanpressning mellan 60 – 100 kg
Sammanpressade balar 150 kg och maskinpressade 250 kg per kbm.
Om höet inte var helt torrt vid bärgningen fick man beströ det med grovsalt ca 1 kg per 100 kg hö. Detta motverkade höets självupphettning samtidigt som det ökade dess smaklighet.Markareal
Areal kunde anges i öresland eller markland.
Öresland, åkerareal på i genomsnitt ca 1 tunnland = ca 5000 kvadratmeter. Lagom för 1 öres utsäde.
Ett markland var under medeltiden i Svealand ett mått på värdet av en jordegendom, knutet till avkastningen snarare än till arealen. Även kvarnar och andra tillgångar, till och med sjöar, kunde värderas i markland. Ett markland = 8 öresland 4 örtugland 192 penningland = ca 24 tunnland.

Parmmätare
Parmmätare omtalas först i Stockholm 1661. De stora lådliknande parmmåtten kom under1800-talets förra hälft ur bruk; höet vägdes i stället.
Parmmätare var ämbetsmän i Stockholm och andra städer som hade till uppgift att mäta upp hö, ved med mera, som underlag för stadens tull för det som bönderna saluförde i städerna Även vägningstvånget avskaffades helt på1870-talet.
Parm är ett rymdmått för hö. 9,5 x 9,5 x 7,5 fot = 677 kfot = 17,72 kvm (Stockholmsmått)
Parmmätargatan på Kungsholmen i Stockholm minner om stadens parmmätare.

Längsta höhässjan
I Hudiksvalls Tidning den 25 aug.1927 står att längsta höhässjan finns i Delsbo. Den var 135 meter länge än rekordhässjan från Offerberg. (ligger i Ovanåker).

Det nya rekordet mätte hela 515 meter. Det står att innehavaren ville vara anonym men tog man vägen över Fjärdsäter var den inte långt borta. Efterforskning har visat att det troligen var Anders Hansson, Rôlbergs-Anders, (1884 – 1949) i Rolfsberg som genomförde rekordet. Det berättas att han gärna ville vara värst och han hade också resurser att vara det.

Var det här Sveriges längsta höhässja och står sig rekordet fortfarande?

Källa:
Lador, logar och längor – om Hälsingeböndernas uthus
Av Gunvor Gustavsson och Jan Lundell
Hälsinglands Museum

Läs mer om Parmätare på Wikipedia


Rättelser och kompletteringar mottar vi varmt och tacksamt

Om du uppskattar den här sammanställningen och vill stödja vårt arbete är en gåva mycket välkommen till Dellenportalens konto 6408-619 968 508 Handelsbanken Delsbo.

Tack för att du vill hjälpa oss – tillsammans kan vi glädja andra

Tack för ditt besök!

Sammanställt av Åke Nätterö och Viveca Sundberg

 


Tillbaka till toppen

Dellenportalen.se | Åke Nätterö | Anderbo 62 | 820 62 Bjuråker | tel 0653-600 62
Dellenportalen.se | Viveca Sundberg | S. vägen 47 | 824 43 Hudiksvall | tel 070-521 47 10

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *