Sumåsvallen

 

Dellenportalen har samlat ihop fakta om Sumåsvallen från intervjuer, fastighetspapper och i olika arkiv. Allt material i den här artikeln är skyddat enligt lagen om upphovsrätt och får inte mångfaldigas utan medgivande.
Gill oss på Facebook, och ännu bättre, dela oss med dina vänner – Tack!

Var den här sidan intressant? Glöm då inte lägga den bland dina favoriter.

Har du en egen hemsida får du mycket gärna länka till oss

Tack för ditt besök!


Sumåsvallen se karta

su-001-sumasvallen

Sumåsvallen från den tid då vägen gick rakt upp mot berget innan den svängde av vid Sjöös stuga. Till vänster Karin Jonsson från Orrens i Norrbobyn

 

SUMÅSVALLEN
Omkring fäbodvallar vilar ett skimmer av romantik. Vi ser framför oss små hemtrevliga hus med kor och getter, valljäntor och blommande ängar.
Men det var inte för att komma ut i naturen som forna tiders människor började föra djuren till skogen på bete. Det var av nödtvång. Betet runt gården behövdes till vintern och tamdjur var man tvungen att ha för att överleva. Fäbodväsendet är mycket gammalt. Man vet säkert att redan på 1100-talet var systemet utbrett och noga reglerat. På 1600-talet fanns drygt 3000 gårdar i Hälsingland. De allra flesta hade del i åtminstone en fäbod, många i flera. Omkring 1880 kulminerade fäbodlivet, och var ofta levande fram till 1950-talet för att sedan i stort avvecklas. Idag finns ca 60 levande fäbodar i länet.

I Hälsingland använder vi ordet vallstuga i stället för fäbodstuga och valljänta och skojänta istället för fäbodjänta och fäbostinta. På hembygdsfester eller på vallar bjuds det på ”skojemat”. Med skojemat och skojänta menas skogsmat och skogsjänta. Skogen uttalas med j istället för g. I vårt landskap buförde man på Svante-dagen den 10 juni, såvida den inte inföll på en söndag. Byanamn med ändelsen bo, som Hallbo, Björsbo, Fönebo, Anderbo o s v, är platser som varit bodland och syftar på att buföra; bu= bod. Föra till bod.

Tå, är en plats som passerades av många buförande och därför betyder namnet följdriktigt också fägata.

Sumåsvallen eller Swammas som man kallade vallen 1479.
Vallen ligger i Bjuråkers socken men tillhörde Delsbo fögderi.
Sumåsvallen ägs av bönder i byarna Vedmyra och N. Långsbo.
Det aktiva fäbolivet upphörde i slutet av 1920-talet men det fanns kor här så sent som 1968.
Nu händer det att det är får som håller terrängen öppen ner mot den fiskrika Sumåssjön.

 

su-007-karta-skiftet

 

su-008-karta-utlopp

Två kartbilder från slutet av 1800-talet. Till höger om utloppet låg lagrönningen där Orrens slåttade sjögräs och liknande som de hämtade hem med eka berättar Orr-Uno. Korna gick fritt på skogen och hade egna stigar runt sjön.

 

Åströms vallstuga
7:36
Åströms stuga som ligger i innerkurvan i den västra backen är ditflyttad för att den skulle komma närmare landsvägen som då gick rakt fram uppför berget. Tidigare låg stugan omkring 70-80 meter västerut på nedsidan av nuvarande landsväg, strax till höger om den väg som leder ner till sommarstugan vid sjön.
Platsen där stugan har stått är väl synlig. Hade man vetat att vägen skulle få den sträckning den har idag, då hade man nog aldrig flyttat stugan.

su-017

Åströms stuga, våren 2015

 

 

Torpet på berget

Då landsvägen gick rakt fram uppför berget svängde den av strax före Sjös soldattorp som låg där. Idag är det bara jordkällaren och en del av timmerstommen som finns kvar. Det finns även en kortare stenmur där uppe på berget.
21L6 Jonas Zachrisson – Sjö född 8/8 1828, son till soldat Zacharias Blixt i Ede, Delsbo.  Soldat nr 83 vid Hälsinge regemente. Han var först bosatt i N. Långsbo och flyttade härifrån till Skärås. Här bodde han åren 1854-1881 vilket framgår av hans dagbok, där han skrev ner utförda dagsverken och erhållna ersättningar. Han var gift två ggr, och avled 8/11 1908.
46N7 Första hustrun, Margta Ersdotter född 14/8 1818, dotter till soldat E. Kring i Högtomt i Delsbo. Hon avled i kolik 1/9 1879.
2D10 Hustru nr 2, Anna Jonsdotter född 14/9 1817, dotter till nybyggare J. Eriksson i Klovan, Bjuråker. Tidigare gift o Änka. Omgift 31/7 1881. Död i slag 2/1 1894
Sex barn:
Erik Jönsson 26/8 1842. Dräng i Vedmyra 4, Bjuråker Död 3/2 1872
Brita 15/12 1846 Gift 1872 med Johan Johansson – Fält, kolare i Anderbo
Zacharias 16/9 1849 Utflyttad till USA
Karin 17/4 1854 Gift 1876 med Tjoven – Fredrik Sundberg. Arrendator i Lingåsen
Jonas 4/9 1856 Krans Gift 1881 Soldat i Delsbo, Bosatt i Moviken och Anderbo
Margta 18/2 1861 Gift 1898 med Per Falk i Skärås. Sonen Jonas blev känd som Sjö-Jonke

Huset och skogen kom att säljas till Iggesunds Bruk 1893. Troligen är många skogshuggare och kolare som bott i huset under kortare perioder. Men vi har inte funnit någon som varit fast boende här.

su-014-

Bild ur fastighetsregistret. Säljare av läg. Sumås Nr. 2 och Sumås Nr 4 var (1Z16) Jonas Nilsson 1855-1938 i Vedmyra, farfar till Mårten Nilsson.

su-002-rester-sjos-stuga
Rester efter Sjös stuga. En stugknut med fönsterkarm och en gammaldags byggd jordkällare, är vad som återstår. På slutet av 1930-talet när Orr-Uno var liten pojke var stugan redan oboelig. På sidan om huset fanns även ett litet fejs.

su-003-vag
Mitt i bild syns ett ljust parti efter gamla landsvägen som gick rakt fram uppför berget. Åströms stuga till vänster, Orrens fejs och stuga i mitten och Mårten Nilssons stuga till höger.

Basväg – kolarstig
Timmer körare och kolkörare från skogarna ovanför Sumås som skulle ner till Dellen och Moviken hade en egen väg genom vallen. Dessa forkörare som kom från skogarna omkring Skärås, svängde ner mot Sumåssjön (där det idag sitter en vägbom) följde den fram till Sumås, fortsatte genom vallen över Näverbromyran (namnet skvallrar om där funnits en bro) fram till vägskälet mot Aggtjärn där de anslöt till landsvägen.
När vägen blev rätad och förbättrad i mitten av 30-talet ville man få bort Sumås backarna genom att landsvägen skulle få samma sträckning som forkörarna använde under vinterhalvåret. Sjö-Jonke har berättat för Orr-Uno, att när han visade schaktmästaren hur nya vägen skulle kunna dras, fastnade och föll schaktmästaren, och när han rest sig upp, säger han, -här ska det inte gå någon väg, och därmed blev backarna kvar. Dock blev den västra backen något förbättrad medan de båda andra  besvärliga backarna förblev oförändrade.

En stuga ägdes av nämndeman Lars Andersson i Kyrkbyn. I en levnadsbeskrivning om Kerstes Ante eller Anders Olov Andersson som han hette, framgår att Lars Andersson var en morbror till Kerstes Ante och att han och Jonas Olsson (Hästnäs Jonke) och Karin Eriksson från Avholm brukade gå till Sumåsvallen för att hälsa på. År 1895 gör de ett besök och blir bjudna på bär med mjölk och grädde.
Egentligen skulle de inte få någonting för de hade olovandes varit till Näverbrotjärn och tävlat om vilka som kunde få mest med blodiglar på benen. Ante var värst han hade 10 st.
Där var också Nirs-Brita som var 15 år och hon hade 5 kor och 2 getter att sköta.
Brita och Anna Fredin 13 och 15 år hade hand om J. Fredins djur.
Nämndeman Anderssons stuga flyttades och finns idag på Sundsön i Norrdellen vid Kyrkbyn. Ägare till stugan på Sundsön, Aril Frydén

su-004-hudiksvalls-profiler

Åströms stuga i bakgrunden innan nuvarande väg blev byggd. Erik Jonsson och Nils Englund efter ett lyckat fiskafänge. Erik Jonsson är son till Karin o Jon Jonsson nedan. Nils Englund, guldmedaljör på VM 1935 på skidor 5 mil och skidfabrikör i Hudiksvall.

 

 

Orr – stugan

7:8
En del av stugorna är naturligt gråa medan andra har blivit vackert bruna och kådbrända av den stekande solen. Några stugor har omsorgsfullt snidade dörrar med vackra smidda beslag. Orr-stugan är en sådan. Den ligger som ett blickfång vid foten av Idberget, med hela långsidan vänd mot söder. Här är det Orr-Uno eller Uno Jonsson som han heter, som har hand om den gamla släktstugan. Jag träffade honom i hemmet i Norrbobyn. En gång i tiden låg Orr-stugan närmare Mårten Nilssons stuga, med blev flyttad högre upp p g a av den vattensjuka marken.

su-005-orr-stugan
Orr-stugan tidigt 20-tal. I vit klänning sitter Karin Jonsson från Orrens och hennes man Jon Jonsson från Anderbo. Dam och barn t v är okända

su-009-orr-stugan

Orr-stugan med Tilda Bergfält till höger. Den andra flickan är okänd.

su-013-karin

Karin Jonsson 1868 – 1954 med barnbarnet Åke f. 1942

su-010-uno-elsy

Uno Jonsson f. 1928 med hustrun Elsie f. 1931

su-018-orrens

Orr-stugan, våren 2015

 

su-012.m-nilsson

Mårten Nilsson framför sin stuga som nu ägs av sonen Olle

su-016-nilssons.

Mårten Nilssons stuga, våren 2015

 

 

so-012-erik-bergman

Erik Bergman framför sin stuga som före honom hade ägts av Jonas Fredin i Norra Långsbo

su-011

 

 

su-015-monssons

Sven Månsson med sonen Anders våren 2015. Sven berättar att det var hans svärfar Jonas Frisk (58K6) som flyttade hit den här stugan från Håknorrbo 1967.

 

Jag frågar Uno om han vet hur gammal vallen är?
Vallen är från 1500-talet eller äldre säger Uno som sett en karta över området från den tiden. Våran stuga är troligtvis från 1700-talet eller från början av 1800- talet. Själv har jag varit på vallen varje år både vinter och sommar i stort sett hela livet. När jag var liten fick jag följa med föräldrarna och nu har jag fyllt 70.

Vad gör du där på vintrarna?
Vi har skogsskiften efter Sumåssjön där vi avverkar ibland eller så anglar vi, det blir alltid några gäddor.

Har Ni alltid tillbringat somrarna på vallen?
Vi försökte ett år att åka runt med husvagn, men det var inget för oss, lugnet på vallen går inte att byta bort.

Vad är det bästa med Sumåsvallen?
Som du vet är jag är dragspelare. Tänk dig att få sitta utanför stugan med dragspelet och några vänner. Se ut över sjön och bergen och vinka till bilar som åker förbi. De flesta som passerar känner vi, det är bofasta eller sommarboende som bor längre upp i byarna. Vill vi fiska har vi fullt med tjärnar och bäckar och sjöar runt omkring. Samma sak när det är bärtider. Blåbär, lingon, hjortron och svamp, det finns hur mycket som helst.
Ibland kan vi göra en picknicktur upp på något av bergen bara för att njuta av utsikten. Bada har jag slutat med, men för ungdomarna är det ju nära ner till badstranden

Är det sant att det spökar på vallen?
Ja det finns det många trovärdiga personer som sett och upplevt ett och annat.

Berätta!
Farfar berättade om en gång när han sov ensam i stugan och vaknade av att någon snarkade bredvid honom i sängen. Ensam och rädd vågade han inte ens röra sig utan sneglade försiktigt för att i ögonvrån kunna få se vem det var. När han till slut vrider på huvudet så blir allt omedelbart tyst och stilla igen. Och någon mer än farfar fanns inte i rummet
Det här upplevde en släkting till mig.
Det var sent på hösten, den första snön hade just fallit. Han hade kört upp på vallen med lite virke på en släpvagn och stod parkerad ett 10-tal meter från vägen. Hunden som är med står bredvid.
Så kommer en gammal man med grått skägg åkandes på en gammaldags träspark. Han hejar på mannen men han får ingen reaktion tillbaka. Hunden som normalt vill skälla och springa fram och hälsa, står nu blick stilla och bara tittar. Han tycker att något är konstigt och medan han fortsätter att lasta av sitt virke, ser han mannen med sparken svänga in mot en av stugorna.
När virket är avlastat går han för och titta vart mannen med sparken tagit vägen. Hunden har nu satt sig invid släpvagnen och vägrar att följa med. Framme vid uppfarten till stugan ser han att snön ligger helt orörd och att det inte finns några som helst spår efter någon. När han ser sig om upptäcker han att det är likadant efter landsvägen. Något spår efter någon spark kan han inte se bland hjulspåren.
Uno berättar om fler oförklarliga händelser men det här får räcka. Alla vallar har sina mysterier, det är det som gör livet på en fäbodvall så speciellt säger Uno.

Tack för ditt besök!

Sammanställt av Åke Nätterö och Viveca Sundberg


Tillbaka till toppen

Dellenportalen.se | Åke Nätterö | Anderbo 62 | 820 62 Bjuråker | tel 0653-600 62
Dellenportalen.se | Viveca Sundberg | S. vägen 47 | 824 43 Hudiksvall | tel 070-521 47 10

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *