Mordet i Ängebo 1915

 

Dellenportalen har samlat ihop fakta från intervjuer, fastighetspapper och i olika arkiv om Mord i och omkring Dellenbygden.
Allt material i den här artikeln är skyddat enligt lagen om upphovsrätt och får inte mångfaldigas utan medgivande.

Gilla oss på Facebook, och ännu bättre, dela oss med dina vänner. Tack!

Var den här sidan intressant? Glöm då inte lägga den bland dina favoriter.

Har du en egen hemsida får du mycket gärna länka till oss

Tack för ditt besök!


 

Den här sammanställningen är sponsrad av:
Här saknar vi sponsorer, men vi gör gärna reklam för dig om du vill synas lite bättre? Vill du veta mer? Klicka här.

Här kan du läsa om Brott och straff i gångna tider. Klicka på  historiesajten 

 


 

Åter ett mord i Bjuråker

Hudiksvalls Posten Tisdagen den 1 juni 1915. 

En medelålders man dödad på landsvägen.
En hemmansägareson anhållen som misstänkt.

Telefonföreståndaren i Ängebo Jonas Engman var vid 7-tiden i lördags morse på väg från Ängebo till Stråsjö, där han är förman för ett lag skogssåningsmän vid Strömbacka bruk. På själva landsvägen i närheten av Rotbäcksbacken ett par hundra meter från Norrbergs bönhus påträffade han då liket av en mansperson, i vilken han igenkände arbetaren Per Gustaf Karlsson från Ängebo.
Karlsson låg på rygg med vänstra benet något uppdraget och det högra utsträckt.. Armarna voro upplyftade som för att parera något slag. Ansiktet var förvridet och ögonen hade en skrämd blick. Ur näsan och vänstra örat hade blod runnit. Vänstra sidan av ansiktet var blå och svullen. Mitt i likets panna fanns ett litet sår, efter allt att döma ett skottsår, i vänstra tinningen ett annat sår och i nacken ännu ett. Huden på ena handleden var därjämte avskrapad och händerna skamfilade av väggruset. På likets bröst lågo hans hatt och en näsduk, som enligt vad en broder till Karlsson uppger aldrig befunnit sig i den mördades ägo. I närheten lågo en del flätade gärdsgårdsvidjor kringströdda samt en nedblodad del av en hässjestång, som påtagligen använts vid mordet.
Engman skyndade över till närmste granne för att skaffa hjälp. Då han kom tillbaka hade en broder till den döde anlänt till stället. Före hr Engman hade efter vad som senare framkommit en äldre kvinna och en man fått se liket och var och en på sitt håll vidtagit åtgärder för dess tillvaratagande.
Karlsson hade vid 7-tiden på fredagskvällen givit sig av hemifrån för att besöka en släkting i Stråsjö. På vägen dit har han mött sitt öde. Antagligen har han först erhållit ett slag så att han har störtat omkull. Därpå har han fått ännu ett slag över pannan och näsan och då han lyft armarna för att parera har han erhållit ett slag vid tinningen som varit ögonblickligen dödande, vilket antagande den dödes kroppsställning ger vid handen. Hur näsduken kommit på likets bröst är ännu ej förklarat. Förmodligen har angriparen tappat den under striden, varefter någon som påträffat liket före både hr Engman och de båda andra, lagt näsduken på offrets bröst.
En person som varit i närheten, då dramat utspelats, omtalar att han hört en högljudd ordväxling, men då antagit att det varit småpojkar som bråkat.
På lördagskvällen anlände länsman Nordendahl samt fjärdingsmannen till platsen och inledde undersökningar. På söndagen företogs bl. a. en provisorisk likbesiktning, varvid man kom till det resultat, att Karlsson blivit skjuten. Huru därmed förhåller sig torde bliva fullt konstaterat först vid läkarbesiktningen, som företages på onsdag. På grund av de omständigheter som förekommo vid utredningen ansåg sig länsmannen på söndagen böra anhålla hemmansägaresonen Jonas Jonsson från Norrhavra.
Den dödade Karlsson var en i socknen ej alltför välkänd person. Redan som ”läspojke” gjorde han sig skyldig till ett bedrägeri med lotteri å en annans symaskin och fick därför icke ”gå fram”. Sedan var han gardist och begick som sådan åtskilliga fula streck i Stockholm. När han kom hem igen, förfalskade han en namnteckning, vilket kostade honom 1 år 7 månaders straffarbete. I fängelset sökte han genom radering i rättens protokoll minska sin strafftid med ett år och fick därför ytterligare ett par års straffarbete. Hemkommen från fängelset började han hjälpa sin far med jordbruket. Samtidigt skrev han skandalhistorier om folket i trakten, troligen i avsikt att hämnas för att ingen ville umgås med honom. Då tidningarna ej togo emot hans skriverier slog han upp dessa på husknutarna, vilket vid ett tillfälle renderade honom ett kok stryk.
Den som klådde upp honom är för tillfället mobiliserad och sålunda fri från varje misstanke. Givetvis har Karlsson genom sitt beteende gjort sig livligt hatad av sockeninevånarna, och säkerligen är det skedda att betrakta som en hämndeakt. Den nu anhållne hör till dem som varit mest utsatta för Karlsson skriverier.
För omkring ett år sedan försökte Karlsson en kupp i stor stil, som dock misslyckades. Han beställde nämligen hos Litografiska aktiebolaget i Norrköpingo ch en del andra tryckerier postremissväxlar och andra växelpapper under uppgift, att han skulle starta en bank i Ljusdal. Trycksakerna skulle ställas till ”direktör Westman” i Ljusdal. Man fattade emellertid misstankar och då Karlsson skulle hämta paketet i Ljusdal, blev han anhållen. Som han ej hunnit sätta sina avsikter i verket frigavs han emellertid.
Ett par av Karlssons bedrägeriförsök ha en mera galghumoristisk anstrykning. Sålunda lär han en gång på Panoptikon i Stockholm ha tillgripit en del imitationer av utländska ordnar och utstyrd med dessa och en stulen uniform beredde han sig tillträde till en — slottsbal.
En annan gång erbjöd han en person 150 kronor för att han i Karlssons namn skulle avlägga studentexamen.
Karlsson var mellan 37 och 38 år gammal. Han sörjes närmast av åldriga föräldrar samt trenne bröder, av vilka två bor i Ängebo och den tredje vistas i Australien. Fadern är en hederlig och allmänt aktad f. d. skogvaktare.

 

ang-265-per-karlsson

Den mördade Per Karlsson. Bild ur Karl-Orsas gårdsarkiv

Det hemska mordet i Bjuråker

Hudiksvalls Posten torsdagen 3 juni 1915
Jonas Jonsson konfronterad med liket och häktad.

Som vi förut meddelat anhöll länsman Nordendahl i Norrbo i söndags bondesonen Jonas Jonsson i Norrhavra, Bjuråker, såsom misstänkt för dråp å arbetaren Per Gustaf Karlsson från Ängebo, samma socken. Underkastad förhör, förnekade han all delaktighet i dråpet, men medgav att han varit i närheten av platsen för dådet vid den tid det skulle ha begåtts. Då han kom från sitt arbete, hade han nämligen gått in i Norrbergs bönhus för att hämta någon sak. Därvid hade han måst bereda sig inträde i huset genom fönstret, då dörren varit låst. Då han åter gått ut hade han med en sten åter slagit in fönsterspikarna. Han förmodar att det var medan han var sysselsatt därmed som Karlsson skrikit uppe på vägen, men det buller han själv åstadkom under arbetet hade antagligen förtagit skriken.
Vid konfronteringen med Karlssons lik ådagalade han det största lugn. Utan att förråda någon sinnesrörelse lyfte han på det skynke som liket låg insvept i och uttryckte sin avsky för dådet. Han medgav att han förr varit ond på Karlsson, men under sista tiden hade han icke brytt sig om honom, då befolkningen inte satte någon tilltro till Karlssons skriverier.
Den häktade är en mycket skötsam och sympatisk ung man, som hela sitt liv varit nykter och ordentlig. Han förefaller också mycket trovärdig, trots de besvärande omständigheter, som föreligga mot honom. Länsman Nordendahl har nu begärt länsdetektivens hjälp med de fortsatta undersökningarna.

Det mystiska dråpet i Ängebo 

Hudiksvalls Posten tisdagen 22 juni 1915
Nya detaljer vid rannsakningen; saken än mer invecklad.

I går rannsakades å kronohäktet i Hudiksvall inför vederbörande häradsrätt den såsom misstänkt för dråpet å arbetaren Per Gustaf Karlsson i Ängebo häktade bondsonen Jonas Jonsson i Norrhavra. Domare var notarien Knut Eriksson, åklagare kronolänsman Nordendahl i Norrbo samt svarandebiträde notarien C. A. Toll.
Den häktade är en helt ung man, född i september 1895. Han har ett öppet och sympatisk yttre och svarade frimodigt och utan tvekan.
Uppläsningen av polisförhörs- och obduktionsprotokollen tog en tid av över halvannan timme.
Ur protokollet förtjänar att anföras några detaljer, som förut ej meddelats i pressen. Sålunda skulle en skomakare Nils Dahlberg i Norrberg kvällen för dråpet — den 28 maj — mellan kl. ½9 och 9 ha hört ett skrän samt omedelbart därpå ljudet av två dova slag. Strax därefter hade han sett Jonas Jonsson komma gående i rask takt från Stråsjö hållet mellan träden vid Norrbergs bönhus och där ta upp från marken sin zittra och något annat samt fortsätta framåt mot Norrhavra. På kvällen hade Dahlberg trott att det var pojkar, som skrikit och kastat sten mot telefonstolparna. Dahlberg hade någon dag senare i närvaro av flera personer från mordplatsen demonstrerat rop och slag och dessa hade då tydligt hörts till Dahlbergs bostad. Ett par ungdomar, som uppehållit sig i närheten, hade även hört skriken, som de trott härleda sig från några fulla karlar.
Beträffande den förut omnämnda näsduken, som hittats i närheten av liket, hade den häktade erkänt att han har liknande näsdukar, vilka dock äro större än de, som funnits vid liket. Den häktades anhöriga uppge även att Jonsson hade sin näsduk med sig hem på kvällen.
På domarens frågor om Jonsson var skyldig till dråpet, förklarade sig denne oskyldig. Om sina göranden och låtanden den 28 maj berättade Jonsson, att han hela dagen kört en gödselspridare hos hemmansägaren S. Backlund i Norrberg. Tillfälligtvis hade J. och Backlunds son Hjalmar någon gång under dagens lopp talat om Per Gustaf Karlsson med anledning av hans skandaliseringslusta, men det hade aldrig varit fråga om att hämnas på Karlsson. På kvällen hade det varit tal om att Jonsson skulle stanna kvar hos B. även nästa dag, men sedan fadern under ett telefonsamtal förklarat sig icke kunna avvara honom under lördagen, hade han gått hemåt strax efter klockan 8 på kvällen. Hj. Backlund hade då varit i sällskap med honom till skräddare Söderholms bostad, där de åtskildes, och Jonas fortsatte ensam fram till godtemplarhuset för att hämta sin zittra och ett täcke. Då dörren varit låst, hade han berett sig tillträde till huset genom ett fönster. När J. sedan åter skulle spika igen fönstret, hade han måst hämta en sten från vägen, varefter han åter spikat igen fönstret. Slutligen hade han varit uppe till bönhusets södra ända i något ärende (varvid Dahlberg antagligen sett honom), varefter han gått hemåt. Karlsson hade han icke sett på hela tiden.
Förhör vidtog så med åklagarens fem och den häktades tre vittnen.
Länsdetektiven J. E. Hedblom hördes om vissa avstånd samt om sina undersökningar i saken. Något utöver polisförhörsprotokollet hade vittnet dock icke att komma med. På svarandebiträdets fråga medgav dock vittnet, att den uttalande, en person gjort, (och vilket intagits i förhörsprotokollet) att Jonsson haft ett häftigt lynne, icke kunde karakteriseras såsom något allmänt omdöme.
Fjärdingsman Andersson, som biträtt länsdetektiven med undersökningarna, vitsordade polisförhörsprotokollets uppgifter.
Skräddaren F. E. Söderholm hade den ifrågavarande kvällen sett Jonsson komma gående i sällskap med Hjalmar Backlund, vilken senare stannat hos Söderholm, medan Jonsson fortsatt framåt vägen mot Norrbergs bönhus. S. hade icke hört något skrik eller sett någon passera förbi sin bostad senare under kvällen.
Söderholm var en av dem, som på morgonen togo reda på liket. Han hade därvid också lagt märke till såväl den förut omtalade näsduken som den nedblodade påken. Båda företeddes nu och S. intygade deras identitet. Samtidigt förklarade S. som sin absoluta tro att Per Gustaf Karlsson icke innehaft någon sådan näsduk.
Så hördes skomakaren Dahlberg, som vidhöll att han kvällen den 28 mellan kl. ½9 och 9 e. m. hört ett skrän samt det dova ljudet av slag. Strax därpå, närmare bestämt 4 minuter, hade han sett Jonsson gående i rask takt från Stråsjö hållet till bönhuset samt ta sina saker och fortsätta hemåt. Han hade dock icke kunnat märka något ovanligt hos Jonsson.
Svarandebiträdet påpekade i detta sammanhang att D. förut behandlats av läkare för hörselfel samt att han för en tid sedan klagat över att detta onda höll på att komma tillbaka. Vidare framhöll notarien Toll att D:s tidsuppgift vore synnerligen osäker och att vid den jämförelse han personligen gjort mellan D:s klocka och hans egen en skiljaktighet på bortåt 10 minuter förelegat. Hr Toll fann det därför fullständigt obestyrkt att den dräpte befunnit sig på Stråsjö vägen vid den tidpunkt, då Jonsson uppehöll sig vid godtemplarhuset.
Hustru Dahlberg uppgav att hon sett Jonsson gå förbi på väg hemåt en kvart eller 20 minuter före kl. 9 på kvällen den 28. Hon var den som först upptäckt liket på morgonen och hade i sin tur underrättat Söderholm samt en hemmansägare som kommit åkande efter vägen. Själv hade hon dock icke vågat underkasta liket någon närmare undersökning. Hon hade följaktligen icke kunnat bilda sig någon självständig uppfattning om vare sig huru länge Karlsson varit död eller på vad sätt han ljutit döden.
De tre följande vittnesmålen blevo av rätt stort intresse. Först hördes bondsonen Hjalmar Backlund, som varit i sällskap med J. ett stycke på väg den ödesdigra kvällen.  Han intygade att det varit en ren händelse att J. kommit att bege sig hem på kvällen samt att J. aldrig uttalat några planer att hämnas på Karlsson. Vittnet hade dessutom tillsammans med P. A. Hedman och Nils Magnusson sökt att rekonstruera förloppet av Jonssons vandring den ifrågavarande kvällen.  Hedman hade nämligen under en cykeltur iakttagit J., utan att denne visste av det, och genom att göra noggranna jämförelser med den tid han observerat Jonsson och den tid Karlsson senast var sedd och därvid naturligtvis särskilt tagit hänsyn till den tid som skulle ha åtgått för båda parterna att förflytta sig till dråpplatsen, hade han kommit underfund med att Karlsson kommit till platsen för dråpet först 15 minuter efter det Jonsson uppehöll sig vid godtemplarhuset. Detta vill med andra ord säga att Jonsson redan hunnit tillryggalägga en väglängd motsvarande en tidrymd av 4 minuter på väg hemåt, då Karlsson nått den plats där han dödades, den så kallade Rotbäcksbacken. Vid det ovan omtalade försöket hade man sökt att så nära som möjligt repetera händelsernas sannolika förlopp och Backlund, som vid tillfället spelat Jonssons roll, hade icke haft någon vetskap om vad de båda andra företagit sig. Det hela hade emellertid gått utmärkt i lås och allt tydde på att Hedmans teori var riktig.
Såväl Hedman som Magnusson vitsordade Backlunds skildring av försöket.
Åklagaren begärde uppskov för vidare utredning av målet.
Svarandebiträdet förklarade sig icke ha något emot uppskov, men anhöll att den häktade måtte försättas på fri fot. Han ansåg nämligen att åklagarens förebrakta indicier voro tämligen ohållbara. Beträffande Jonssons hat till den döde på grund av den senares skandaliseringslusta, framhöll notarien Toll att ett flertal personer skandaliserats av Karlsson och att det alltså fanns flera än Jonsson, som hyste hat till Karlsson. Den funna näsduken är av vanligaste sort och att Jonsson använder liknande, betyder i detta fall ingenting. Då J. dessutom haft sin näsduk med sig hem på kvällen, synes åklagaren förutsätta det tämligen osannolika att Jonsson haft två näsdukar på sig. Slutligen framhöll notarien Toll, att, enligt vad de tre sista vittnena intygat, det endast är en hypotes att Jonsson varit i närhet av mordplatsen så att han kunnat utföra dådet, och till på köpet en mycket osannolik hypotes.
Efter överläggning beslöt rätten uppskjuta målet till den 12 juli och Jonsson skall kvarbli i häktet.

Ängebodråpets gåta

Hudiksvalls Posten 13 juli 1915. Den häktade frigiven i brist på bevis.

Förnyad rannsakning hölls igår å kronohäktet inför Delsbo tingslags häradsrätt med en för dråpet å arbetaren Per Gustaf Karlsson i Ängebo häktade bondsonen Jonas Jonsson i Norrhavra.
Som ordförande fungerade notarien K. Eriksson; den häktade biträddes av notarien C. A. Toll.
Sedan en skrivelse av den häktade, däri han bestred vissa vid föregående rannsakning lämnade uppgifter, upplästs, vidtog förhör med de instämda vittnena.
Länsdetektiven J. E. Hedblom fjärdingsman Andersson ingåvo och  beedigade en skriftlig redogörelse för sina undersökningar i målet. Vittnet Hedblom upplyste, att den häktades far, tillfrågad om sonens sinnelag, uppgivit att detta voro häftigt.
Torparen Jonas Jonsson Rask vitsordade sin vid polisförhöret lämnade uppgifter. Enligt detsamma hade vittnet tillsammans med svågern, snickaren Jonas Jonsson, mordkvällen varit sysselsatt med sånningsarbete å den så kallade Korsvägstäkten. Härunder hade den mördade Karlsson passerat förbi, men när detta skett, kunde vittnet ej bestämma. Några rop hade vittnet ej hört.
Snickaren Jonas Jonsson hördes angående tiden, då Karlsson passerat Korsvägstäkten, men kunde ej närmare bestämma densamma än att det skett ”en god stund efter 8″.
Tillspord om Jonsson hört några särskilda rop kvällen ifråga förnekades detta.
Upplysningsvis hördes härefter det föregående vittnets 13-åriga son, Arvid, som också befunnit sig på Korsvägstäkten, när Karlsson gått där förbi. Gossen hade sett på faderns klocka strax efter det Karlsson passerat; hon hade då visat 8,35. (Anmärkningsvärt är i detta sammanhang faderns tidigare lämnade upplysning att hans klocka hade gått omkring en kvart för sakta.)
F. hemmansägaren Hans Hansson vidhöll sina vid polisförhöret lämnade uppgifter och hade intet nytt att tillägga.
Hustru Söderholm uppgav att klockan, då den häktade mordkvällen passerat vittnets hem, varit 8,20. På fråga av ordföranden bestred vittnet att Per Karlsson någonsin yttrat sig förklenande om den häktade, icke heller hade Karlsson talat med vittnet om att Jonsson hotat honom med stryk.
Vittnena Nils Magnusson och Olof Larsson, som båda sedan gammalt kände den häktade, intygade dennes lugn och sans. Jonsson sökte alltid hellre undvika och avstyra ett slagsmål än att själv deltaga däri.
Åklagaren, länsman Nordendahl, begärde härefter uppskov för hörande av vittnen angående vissa hotfulla yttranden, som den häktade skulle ha fällt om Karlsson. Häremot invände svarandens rättegångsbiträde, att dylika vittnesmål saknade varje betydelse. Det vore en känd sak att oviljan mot den mördade Karlsson varit allmän; ett hotfullt yttrande av den häktade förlorade därför sin udd som indicium. På grund härav bestred notarien Toll avseende vid åklagarens uppskovsbegäran och anhöll om den häktades försättande på fri fot.
Enär rätten förklarade vidare uppskov obehövligt, överlämnades målet av båda parterna. Åklagaren yrkade ansvar å Jonsson för dråp, vilket med hänsyn till den bristande bevisningen bestreds av svaranden. Rättens beslut blev också frikännande.

Avskrift: Viveca Sundberg

Anm:
Vid platsen för mordet ristades in ett kors i en tall. Tallen är nu nersågad, men om någon har ett kort på tallen vill vi gärna få ta del av det.

Misshandel

Hudiksvalls Posten 10 juni 1915

Arbetaren Per Gustaf Karlsson i Ängebo, offret för det bekanta dråpet i Bjuråker i slutet av maj, hade låtit åtala hälften-brukaren Erik Olof Eriksson i Öster Stråsjö för misshandel. Målet, som förekommit vid tinget ett par gånger med länsman Nordendahl som åklagare, företogs nu till förnyad handläggning, varvid hördes ett vid förra rättegångstillfället uteblivit vittne, arbetaren Per Vilhard Lindqvist. Denne hade på kvällen den dag misshandeln skulle ha ägt rum sett svaranden och en annan person komma gående förbi handelsboden i Väster Stråsjö, varvid han hört denne yttra till vid boden varande ungdom bland annat, att ”Karlsson fått hos Söder, så han rände”. Därefter hade svarandes sällskap förklarat, att han hade kastat en spak efter Karlsson, så att denne fallit omkull vid grinden. Senare på kvällen hade svarande på Söders gård yttrat: ”Det är inte värt att Karlsson går till Stråsjö, för då ska han få mer”. Rätten meddelar utslag vid sluttinget.

Sluttinget

Hudiksvalls Posten lördagen den 24/7 1915.

Länsman V. G. Nordendahl i Norrbo hade på angivelse av numera avlidne arbetaren Per Gustaf Karlsson från Ängebo i Bjuråker — offret för det bekanta dråpet i Ängebo för ett par månader sedan — låtit åtala hälftenbrukaren Erik Olof Eriksson i Öster Stråsjö för misshandel å Karlsson en afton i april månad 1914. Målet avgjordes nu av häradsrätten som dömde svaranden att för det han vid ifrågavarande tillfälle med en spak tilldelat Per Gustaf Karlsson ett slag ovanför högra ögat, så att han därav uppkommit ett ungefär en decimeter långt ned mot mitten av näsan gående sår, vilket dock varit av ringa beskaffenhet, för misshandel böta 100 kronor till kronan.

Avskrift: Viveca Sundberg

 

 

Dellenportalen vill rikta ett stort Tack till alla som välvilliga hjälpt oss med uppgifter som gjort det möjligt att göra den här sammanställningen.
Än en gång ett stort tack.

Rätta oss när du ser att något blivit fel och hjälp oss att med bilder och information dokumentera ännu fler mord som utspelats i våra bygder. Har du själv egna minnen att berätta om, vill vi att du vänligen hör av dig till Dellenportalen.

Om du uppskattar den här sammanställningen och vill stödja vårt arbete är en gåva mycket välkommen till Dellenportalens konto 6408-619 968 508 Handelsbanken Delsbo.

Under rubriken MORD finns namn på avrättningsplatser och mycket mer att läsa

Tack för att du vill hjälpa oss – tillsammans kan vi glädja andra

Tack för ditt besök!


Tillbaka till toppen

Dellenportalen.se | Åke Nätterö | Anderbo 62 | 820 62 Bjuråker | tel 0653-600 62
Dellenportalen.se | Viveca Sundberg | S. vägen 47 | 824 43 Hudiksvall | tel 070-521 47 10

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *