Morddramat i Hudiksvall 1902

 

Dellenportalen har samlat ihop fakta från intervjuer, fastighetspapper och i olika arkiv om Mord i och omkring Dellenbygden och i grann socknarna.

 

Allt material i den här artikeln är skyddat enligt lagen om upphovsrätt och får inte mångfaldigas utan medgivande.

Gilla oss på Facebook, och ännu bättre, dela oss med dina vänner. Tack!


Var den här sidan intressant? Glöm då inte lägga den bland dina favoriter.

Har du en egen hemsida får du mycket gärna länka till oss

Tack för ditt besök!


 

Den här sammanställningen är sponsrad av:
Här saknar vi sponsorer, men vi gör gärna reklam för dig om du vill synas lite bättre? Vill du veta mer? Klicka här. 


 

Läs om, Brott och ohyggliga straffmetoder i gångna tider. Klicka på  historiesajten 

 

 

mord-039-h-svall-1902

Bild ur tidningen, Hvar 8 Dag.
Till vänster syns den Engblomska gården, där den vansinnige krävde sitt första offer

mord-052-mot-kyrkan

Denna bild är tagen upp mot kyrkan. På höger gavel på huset t v, kan du se taket på likboden som du kan se på bilden ovanför

 

Hudiksvallsposten
21/5 1902
Avskrift: Viveca Sundberg

 

Fasansfullt dåd af en vansinnig.

I går morse utspelades i vår eljest lugna och fredliga stad ett blodsdrama, som spridt fasa i vilda kretsar.

En arbetare Arvid Bergström har en längre tid haft sin bostad hos änkan Anna Engblom, som äger en liten gård i kyrkbacken i hörnet af Håstagatan.

Bergström hade någon tid visats sig grubblande, så att änkan Engblom varit orolig för honom. Emellertid gick Bergström vid 5-tiden i går morse ut och bort till den gård i gränden midt emot borgmästarens villa, där hans fästmö faktor Jörgensens 25 åriga dotter Augusta bodde. Bergström ville slippa in till henne vhilket han äfven fick, därpå följde Augusta och en i samma gård boende arbetare Persson med Bergström hem till hans bostad, där de drucko kaffe. Persson aflägsnade sig därpå men Augusta stannade kvar, antagligen för att söka lugna Bergström, som började blifva allt mer oredig och prata osammanhängande.

Så vid 1/2 8-tiden synes vansinnet ha brutit fullt ut. Bergström har då plötsligt fattat en stor skrädyxa, med hvilken såsom det tyckes han först tilldelat änkan Engblom ett hugg öfver ena armen så att denne helt och hållet afhöggs. Därpå har han antagligen vändt sig mot fästmön för att gifva äfven henne ett dråpslag. Denna rusade då ut och sprang utför backen förföljd af Bergström. På Håstagatan midt för urmakare Mobergs port nådde han henne och tilldelade henne ett dråpslag i ryggen så att hon föll framstupa. Hon blef därvid liggande öfver yxan, som Bergström vid slagets utdelande tappat. Bergström flyttade då på den fallna, så att han kom åt yxan och tilldelade henne därpå ytterligare ett par förfärliga hugg i sidan och magen.

Af huggen sträckte sig ett från axeln till midjan och hade gått genom kroppen så att lungor och inälfvor lågo blottade. Ett hugg hade i det allra närmaste skiljt hufvudet från kroppen. Dessutom hade hon fått tre hugg i ryggen och ett på främre sidan af högra skuldran. Ett hugg som hon fått öfver högra underarmen tyder på att hon innan hon flydde ur stugan blifvit anfallen och sökt värja sig med armen.

Samtidigt med att Augusta sprang utför backen hade änkan Engblom med handen hållande omkring den kvarvarande delen af den stympande armen sprungit åt motsatt håll. Då hon hunnit fram till glasmästaren Anderssons gård, föll hon omkull utmattad af blodförlust. Bergström, som just då fullbordat mordet å sin fästmö, sprang nu till den på gatan liggande änkan Engblom och tilldelade henne ett så kraftigt hugg i nacken, att hufvudet delvis skildes från kroppen. Vidare hade hufvudet klufvits och ett svårt hugg i ryggen tillfogats henne. Dessutom hade hon fått flere mindre sår. Så syntes ett hugg snuddat förbi hufvudet och bortskurit en liten bit af hufvudsvålen. Detta hugg hade påtagligen måttats åt henne inne i stugan.

När detta var gjort sprang mördaren tillbaka till Engbloms gård, där han kastade af sig rocken, och därpå begaf han sig med yxan i hand fram åt Håstagatan.

Arbetarne å godtemplarnybyggnaden som uppifrån ställningarne sett det hemska dramat, som i snabb följd utspelats framför deras ögon, hade skyndat ned men då Bergström fick se dem rusade han efter dem med yxan i högsta hugg, så att de togo till flykten.

Därpå sprang Bergström Håstagatan framåt. Han var därunder nära att upphinna skräddaren Strandberg, som kommit ut på gatan för att se hvad som var å färde. Då Strandberg lyckades att oskadd komma innanför porten till sin gård, högg B. ett hugg i porten och därpå ett i fönsterkarmen, och därefter bar det i väg till Jörgensens gård. Först sönderhögg han här fönsterposterna och därpå rusade han in i byggnaden. Arbetaren Perssons hustru hade i förskräckelsen hoppat ut genom ett fönster med sitt minsta barn. Hennes två andra små barn lågo i sin bädd, men antagligen har Bergström ej observerat dem, ty han sprang omedelbart därifrån och tvärs öfver gatan till kapten Dahlins gård. Här sönderhögg han ett fönster samt hoppade in därigenom. I rummet låg Dahlins 15 åriga dotter Astrid, denna tilldelade han två svårare huggsår å vänstra öfverarmen, dock ej så att större blodkärl eller ben skadades. Likaså fick hon ett hugg å högra handen.

Då Bergström hoppade in genom fönstret, hade fru Dahlin med två små barn sprungit ut och ned åt gränden. Bergström sprang nu efter henne. Under försöket att undkomma mördaren hade fru Dahlin skilts från båda barnen, men dessa observerade han ej utan fortsatte förföljandet och nådde den flyende kvinnan vid Korems gård och tilldelade henne ett huggsår i högra sidan af halsen omkring 5 cm. långt, ett dito å högra öfverarmen, ett mindre å högra sidan af hufvudet samt ett större å vänstra sidan af nacken. Hon har dessutom några mindre skråmor å armar och händer, tydligen erhållna under sitt försök att försvara sig.

Sedan Bergström utfört dessa dåd, sprang han tillbaka och vände sig nu i sitt raseri emot den nedanför hans bostad liggande förre skräddaren Lindbergs gård, där han sönderhögg alla fönsterposterna, hvarefter han vände tillbaka till Engblomska gården.

Under tiden hade skomakaren Dahlqvist, hvilken bor där i närheten och som fått höra hvad som skett, låtit hämta sin bössa och afsköt ett skott mot mördaren. Bergström vände sig då mot Dahlqvist och sedan han ställt yxan bredvid sig, fäktade han med armarne mot honom och röt: »jaså, du vill skjuta mig». Dahlqvist och några bredvid stående personer som sågo poliskonstapeln Widén komma springande och försöka bakifrån smyga sig på mördaren, gjorde allt hvad de kunde för att hålla mördarens uppmärksamhet på sig och med en snabbhet och rådighet, som är värd det bästa erkännande, rusade därunder Widén fram och hoppade upp åt ryggen på den vansinnige och lyckades slå armarne om honom. I samma ögonblick rusade Dahlqvist och ett par andra personer fram, fingo undan mordvapnet och hjälpte Widén att säkert binda mördaren.

Det hagelskott, som af Dahlqvist lossades mot Bergström, hade träffat i nedre delen af ryggen och låret men anses ej medföra något allvarligare men. Det hade dock som sagdt det goda med sig, att Bergströms uppmärksamhet riktades ditåt.

Flere fruntimmer som från fönstren i de närliggande gårdarne sågo det fasansfulla morddramat, blefvo däraf så uppskrämda att de blefvo sjuka.

Fru Dahlin som strax efter dådet fördes till lasarettet, har hela tiden hittils bibehållit full sans och befinner sig jämförelsevis väl. Äfven dottern Astrid, som likaledes fördes till lasarettet, befinner sig väl och anses ej få framtida men af skadorna.

Den mördade Augusta Jörgensen befann sig i hafvande tillstånd.

Mördaren, hvars fullständiga nämn är Johan Arvid Bergström, är född i Hassela den 29 juni 1873, där föräldrarne, ett arbetarefolk, fortfarande bo. Han har en äldre bror som för sinnessjukdom vårdas å hospital på församlingens bekostnad.

Bergströms utseende vittnar ej om några lidelser, men hans lynne har varit mycket ostadigt och synnerligast när han varit ankommen af starka drycker har han varit vild och oregerlig. Han har uppehållit sig senare åren med tillfälligt arbete på olika platser såsom i Delsbo, Norrbo och Hudiksvall. En arbetsgifvare här i staden gaf honom vitsord för att vara en mycket god och ordentlig arbetare, åtminstone den tid, det var förra hösten, han arbetade hos honom med skrädning.

Han uppför sig efter häktningen lugnt och stillsamt. Han säger sig ingenting minnas och vill icke en gång känna igen den yxa som sin, hvilken han använde såsom mordvapen.

Det har sagts att orsaken till dådet skulle vara svartsjuka å Bergströms sida emedan Augusta skulle ha nekat gifta sig med honom all den stund han var så konstig.

Vid förfrågan hos Augustas föräldrar förklarade dessa enstämmigt att ingen som hälst misshällighet rådt mellan dottern och Bergström. Och hade föräldrarne nyligen sagt till honom att om han skulle gifta sig så skulle han säga till i tid så att de kunde bereda bostad åt honom i sin byggnad. Han hade då svarat att han nog skulle gifta sig men kunde ej bestämma när det blef. Då Bergström i går afton fick i polisarresten mat tycktes det som om minnet åter hade klarnat för honom och han yttrade: »det var dumt, det kunde ha varit ogjordt». Likaledes yttrade han att »hade jag inte adresserat det till Jörgensen så kunde … (en bit fattas).

Hvad Bergström menade med detta sade sig Jörgensen på därom gjord tillfrågan ej förstå och han påstod sig aldrig ha fått något bref från Bergström.

Stora folkskaror voro under hela gårdagen samlade å de platser där de olika dåden ägt rum.

Det hade uttalats skarpa förebråelser mot ordningsmakten för hvad som skett. Ingen bör dock dömas ohörd och så länge saken ej är utredd är det orätt att på grund endast af löst prat fälla dom. Vi antaga att polisen själf skall taga initiativet för att få utredt, hvad som är sant och hvad som är osant uti de påståenden som göras om dess förhållande till denna sak.

Vid förfrågning å poliskontoret huru det förhöll sig med de anmälningar som från den Engblomska familjens sida skulle ha gjorts angående Bergström fingo vi följande upplysningar:
I går morse vid half 5 tiden hade en son till änkan Engblom kommit in på poliskontoret och frågat om det ej skulle kunna gå att få Bergström in på lasarettet, ty han visade sig grubblande och orolig samt hade ej sofvit under nätterna någon tid. Han hade dock ej visat sig vådlig. Polisen hade då tillsagt honom att han skulle söka få Bergström att lägga sig och hvila ut. Då sonen sade att han skulle gå till Saltvik på arbete på morgonen, hade polisen lofvat att den patrull som mellan fem och sex passerade Engbloms gård skulle höra efter hur det var. Kl. 3/4 6 passerade konstapeln Stark gården i fråga och träffade änkan Engblom, som varit ute, och frågade henne hur det var med Bergström. Hon hade då svarat, att Bergström ej legat hemma under natten, men varit hemma ett slag på morgonen och därpå åter gått ut. Hon sade att han ej varit våldsam, endast visat sig orolig samt sagt att han ej hade många timmar att lefva, att han hade svafvel i magen med mera dylikt. Hon begärde ej någon hjälp af polisen utan frågade blott hvad hon skulle göra för att blifva utaf med honom. Konstapeln hade då rådt henne att få någon af hans bekanta, för hvilken han hyste förtroende, att förmå Bergström att följa med till lasarettet.

Strax före kl. 8 på morgonen hade arbetaren Persson efter ha varit med Bergström inne i Engbloms gård gått till poliskontoret och för vakthafvande konstapeln omtalat att Bergström vore virrig och att de måste göra något åt det. Konstapeln hade då svarat att kommissarien kommer straxt och han skulle då underrättas om förhållandet.

Just när detta samtal fördes hade Bergström begått dåden och telefonmeddelande därom kom till poliskontoret.

Sådan är som sagdt polisens framställning af saken. Återstår nu att höra den andra partens framställning.

 

mord-040-h-svall-1902

Bild ur tidningen, Hvar 8 Dag. Den backiga gränden där mördare förföljde och dödade änkan Engblom

Hudiksvallsposten
27/5 1902
Avskrift: Viveca Sundberg

Morddramat i Hudiksvall

I går hölls första rannsakningen om detta upprörande dåd inför härvarande rådhusrätt, hvarvid som ordf. fungerade t. f. borgmästaren H. Rissler. Som åklagare företrädde stadsfiskal Schagerström.

Brottslingen, iförd handbojor, infördes och intog sin plats stilla och lugnt. Förgäfves spåras hos honom den för vanliga dårar stirrande och intetsägande blicken. Hans uppträdande föreföll snarare lika dens, som vill gifva sig sken af att han ej minnes eller förstår något.

Han syntes dock uppfatta frågorna, ehuru han antingen intet svarade eller bemötte ordförandes frågor med orden: »Jag vet inte» eller en nickning med hufvudet. de få svar som afgåfvos, gjordes för rästen blott på det sätt, att af läpparnas rörelse svaret kunde tydas.

Af polisrapporten framgick att arbetskarlen Engblom kl. half 5 f. m. den 21 dennes å polisstationen anmält att den hos modern änkan Anna Engblom boende arbetaren Johan Arvid Bergström varit konstig en lång tid samt fällt yttranden om att t.ex. ingenting hjälpte annat än »taga af knoppen». Att poliskonst. Askenström, som då var ensam på kontoret, tillsagt Engblom att på något sätt förströ B. till patrullen mellan 5 och 6 passerade samt genast anmäla om B. skulle visa sig våldsam, och att hr Askenström dessutom beordrat konstapeln Stark att vid sin patrull göra sig underrättad om, huru B. förhöll sig.

Stark hade ¾ 6 passerat Engbloms gård och på fråga om B:s tillstånd af änkan Engblom fått det svar, att Bergström gått ut och att hon ej visste, huru hon skulle få in honom på lasarettet, emedan Bergström vore rädd för polisen. Med anledning häraf framställde ordf. flere frågor till B. hvarföre han var rädd för polisen, hvarpå B. ej afgaf svar.

Kl. strax före 8 hade å polisstationen inkommit arbetskarlen Persson och anmält, att en sinnessvag arbetare Bergström kommit till Jörgensens gård, och hade P. begärt att polisen skulle taga hand om B. men fått det besked att han skulle komma tillbaka om en stund och träffa kommissarien.

Kl. 8 anlände telefonmeddelande om B:s framfart och kl. 8:10 införde poliskonstaplarne Andersson och Vidén m.fl. den gripne Bergström därvid samtidigt upplystes det B. strax förut med en bila fullbordat de hemska morden å änkan Anna Engblom och ogifta Augusta Jörgensen samt de svåra misshandlingarna å hustrun Ingrid Dahlin och hennes 15 åriga dotter Astrid Kristina.

Den häktades föräldrar benämnas i dagligt tal »Bindare Jonas» och »Bindare Greta» och äro bosatta i Hassela.

Läkareintygen innehålla rörande de mördade följande beskrifning om skadorna:
Änkan Anna Engblom: I nacken ett tvärgående 17 cm. långt sår, som genomträngt mjukdelarne jämte ryggraden och märgen. Halsen är härigenom till hälften afhuggen. Från midten af detta sår och sammanhängande med detsamma ett längs ryggraden gående 21 cm. långt sår som delvis genomträngt mjukdelarne och delvis ryggkotorna. Vidare angifvas följande sår: ett å bakhufvudet i kroppens längdriktning 13 cm. långt och i sin midt genomträngande hufvudskålen, en rundad såryta 5 cm. i diameter strax bakom venstra örat, ett 10 cm. långt sår ofvan yttre högra ögonvinkeln, högra underarmen afhuggen under armvecket samt ett 25 cm. långt från venstra skuldran nedåt öfverarmens yttersida gående sår.

Ogifta Augusta Jörgensen: Hufvudet skildt från kroppen genom ett sår bakifrån framåt nedom skallens bas, sånär som en 8 cm. bred hudbrygga å halsens främre parti, å ryggens högra sida ett stort sår, gående från midtpunkten af axeln snedt nedåt, slutande i veka lifvet.
I det vidt gapande såret ligga högra lungan, lefvern och tarmarne blottade, de båda förra till en del genomskurna. Från undre fjerdedelen af detta sår går ett annat snedt uppåt öfver ryggens vänstra hälft till en längd af 20 cm. genomträngande mjukdelarne och i öfre delen äfven refbenen.
Vinkelrätt mot öfre ändan af detta ett 12 cm. långt genom hud och muskler gående sår. Å bakre delen af venstra skuldregionen samt öfver venstra sidopartiet af bröstkorgen ett 25 cm. långt sår. Strax nedom venstra höften är en mindre hudflik aflossad, ett sår å främre delen af högra skuldran, hvilket öppnat skulderleden, är af rund form och mätande 14 cm. i diameter, ett 6 cm. långt sår å högra underarmens sträcksida strax ofvan handleden.

Rörande de sårade upptager läkareintyget följande skador:
Sjökaptenshustrun Ingrid Dahlin: å venstra hjässknölen ett tungformigt 15 cm. långt skuret sår, som klufvit hjärnskålen utan att öppna densamma, å bakhufvudet 2 cirka 5 cm. långa skurna sår, å högra sidan af halsen ett fingerlångt tvärgående skuret sår, som inträngt till kotpelaren, ett 3 cm. långt sår å högra skulderbladet, ett 12 cm. långt skuret sår å högra armens utsida utom och ofvan armbågsleden, 2 mindre sår å venstra handens insida.
Den sårade är förbättrad, men kommer genom skadorna å höger arm stadigvarande men för framtiden att få emotses.

Dottern Astrid Dahlin: ett 5 cm. långt skuret sår å högra handens insida. ett sår tvärs öfver venstra underarmens insida, hvilket nästan omfattar armens halfva omkrets, å venstra öfverarmens bakre öfvre del ett flathands stort ytligt sår med sargade kanter och hudförlust. Den sårade är under förbättring men torde få som men för framtiden inskränkt eller upphäft rörelseförmåga i venstra handens 4:de och 5:te fingrar.

Rörande den häktade har läkaren afgifvit det utlåtande, att han vid alla besök läkaren gjort hos honom städse förhållit sig fullkomligt lugnt och stillsamt, vanligen iaktagande en fullständig tystnad eller besvarande framställda frågor med orden »jag vet inte» särskildt rörande frågor, som haft beröring med mordgärningen;
att han varit mera meddelsam vid samtal utan vittnen och därvid fällt yttrande såsom »hade jag bättrat mig förr, hade detta ej skett», eller »hade jag kommit in på sjukhus, hade detta varit ogordt»;
att han ej synes sakna uppfattning och omdömesförmåga och att inga sinnes- eller tankevillor kunna påvisas, samt att den korta observationstiden och de knapphändiga upplysningar i öfvrigt, som om honom erhållits f.n. ej tilläto något bestämdt uttalande angående beskaffenheten af sinnesförvirringen vid tiden för mordgerningen.

Sedan domstolens ordförande förgäfves sökt att af den tilltalade få hörbara svar, därvid denne hufvudsakligast genom nickningar gaf sin mening till känna ifall han ej rent af stod alldeles stilla och blott stirrade på domaren, uppsköts rannsakningen till måndagen den 2 juni kl 12.

Rådhusrätten förordnade att den tilltalade skulle träda i häkte samt till kronohäktet införpassas och ålades åklagaren att till denna dag inkomma med de vittnen som i saken kunde lämna upplysning.

 

mord-037-vykort

Till höger Nationalgodtemplarhuset (nu hotell Temperance) var bara halvbyggt när dåden begicks. Gropgränd kallas gränden som går ner mot järnvägsstationen som man ser i bakgrunden. Det ljusa huset mitt i bild revs enl. uppgift 1955. Vykortet är avsänt 31/12 1902.

mord-038-vykort

För att kunna läsa texten har vi vänt kortet uppochner.

mord-051-hudiksvall-nu

På gräsplanen mitt i bild stod huset. Till höger ser du gaveln på Temperance och den asfalterade stigen t v är Gropgränd

Hudiksvallsposten
3 juni 1902
Avskrift: Viveca Sundberg

Morddramat i Hudiksvall

Inför Hudiksvalls rådhusrätt fortsattes i går rannsakningen med mördaren Bergström, hvilken förvaras å härvarande kronohäkte. Som ordförande fungerade denna gång borgmästare Sandqvist.

Då den häktade infördes tillsade ordföranden att aftaga bojorna, därvid Bergström ehuru med låg röst på fråga uppgaf sig heta Arvid Bergström.

Den häktade syntes nu ännu mera redig än vid förra rannsakningen.

Ordförande: »Förstår du hvad jag läste»? (Protokollet) Bergström: »En del»

Ordförande: »Du är väl ej farlig nu, fast du blifvit befriad från bojorna»?

B: »Nej, jag är bättre nu»!

Åklagaren lät höra vittnen om mordgärningen, därvid till en början arbetskarl. S…uel(text sakans).
Isidor Engblom upplysningsvis hördes om sin anmälan å polisstationen, därvid E. sagt att han fruktade att B. skulle beröfva sig själf lifvet, samt att E. på fråga svarat att B. ej vore våldsam, men att öfverkonst. Askenström uppmanat vittnet att hafva tillsyn om B. och i händelse denne blifvit våldsam, därom genast göra anmälan.

Vidare vitsordade vittnet, att B. som vistats i hans hem sedan i höst, ej visat sig vådlig, väl tagit sig som andra en sup, men nu ej supit sedan 1 juni månad.

Hustru Christina Jörgensen vitsordade att B. alltid var nykter utom sistlidne påsk, då han hemkommit berusad, samt att han efter pingst visat sig virrig och konstig, samt aftonen före mordet yttrat att »han sålt sig till f-n och hade svafvel i magen». Vittnet kunde ej finna att B. hvarken under pingstdagen eller annandagen varit ankommen af starka drycker, ehuru han var där hela pingstdagen och äfven åt där. På fråga annandagen om B. skulle stanna kvar hade han svarat, att han frös och mådde illa samt stannat i förstugan, där han bedt att få stanna, men inbjuden, slutligen lagt sig i soffan hos Augusta.

På tredjedagens morgon hade hustru Jörgensen frågat om han sofvit godt och fått till svar att han sofvit litet, men förefallit orolig, hvarföre han uppmanats åter lägga sig, hvilket han dock ej gjort, lika litet som han senare följde uppmaningen att gå till läkaren. Vid 5 tiden e. m. hade B. gått ut att skaffa pengar till läkare dit vittnet skulle följa honom. Vid 7 tiden gick vittnet till B:s bostad hos Engbloms, därvid B. på fråga hur det gått svarat: »Det går ej alltid, som man tänker, men det blir väl något resultat på aftonkvisten», och hade hustru Jörgensen då uppmanat B. att söka något arbete vid Saltvik. Vid 11 tiden hade fru Engblom gjort besök och bedt att Augusta skulle gå dit, enär hon ej vågade vara ensam med B. Vid 12 tiden återkom Augusta under förmälan att B. gått bort.

På onsdagsmorgonen kl. 4 kom fru Engblom åter och omtalade att B. kommit åter samt hade hon ytterligare betonat, att hon ej vågade vara ensam med B. Ungefär ¾ före 6 hade Augusta och B. återkommit därvid B. klagat öfver »att han vore olycklig» och slagit sig för bröstet.

Under de sista 14 dagarne hade … visserligen visat sig konstig och … (text saknas) uttryck, men ej visat sig vild. … vid 8 tiden hade han återkommit med yxan, hvarvid vittnet och hustru Persson stängt dörren och sprungit ut genom fönstret på baksidan, sedan B. börjat slå ut fönstren. B. hade aldrig yttrat något eller visat sig svartsjuk eller arg annat än den 6 maj, då B. varit full och på Augustas tillsägelse att ej komman dit i sådant tillstånd, svarat, att han kunde låta bli och komma alls.

Faktor Joh. Jörgensen, som varit borta under pingsten, hade påskaftonen sett B. full.

Domare: »Hur länge har du bodt hos Engbloms?»

Bergström: »Sedan före jul!»

Jörgensen hade väl hört att allmänna ryktet stämplat Engbloms som ett mindre ordentligt hus men visste ej sjelf om förhållandena.

Domaren: »Nå, Bergström, är det rätt som fru Jörgensen säger om dig?»

B: »Ja, det är nog det»

Joh. Georg Persson vittnade, att vid 6 tiden morgonen för dramat hade B. velat komma in till Persson som vägrat. Augusta hade då varit med och bedt få låna tändstickor, då P. uppstigit. B. hade då visat sig virrig, hvarföre P. trott, att han skulle göra sig själf illa och därför anmält förhållandet på poliskontoret. B. hade då gått fram och åter på golfvet med två fingrar för munnen och talat om att fru Engblom hade sålt honom till frimurarne, samt talat om att han hade svafvel i magen. Vid half 8 tiden hade vittnet sett att B. blef pionröd i ansiktet, samt yttrat, att det vore bäst taga hufvudet af sig.

Hustru Matilda Persson berättade i likhet med föregående, att hon och mannen som bo hos Jörgensens, alltid funnit B. klok och ordentlig, utom sista tiden, då han visats sig grubblande och dyster. Någon anledning till svartsjuka förefanns ej.

Arb. K. A. Hvass, hade arbetat tillsammans med B., som alltid förefallit klok och såsom en god arbetare. Vid påsken hade han sökt taga en yxa af vittnet men hade H. ej trott detta vara annat än yttring af vanligt rus.

Timmermannen Anders Jansson Löf berättade om den rysliga mordgärningen, därvid ordföranden skarpt tillrättavisade honom för det oförsvarliga tillvägagåendet att lugnt åse gärningen. Ordf. trodde ej att ett motstycke skulle finnas inom våra landamären, det 8 karlar ej göra något för att hindra dylikt, och undrade om de ej kunde fällas till ansvar. Vittnet ville reducera antalet till 3 men upplystes af ordf. att 5 dessutom voro på ställningen. Vidare försvarade sig vittnet med att de i hastigheten ej funno några tillhyggen, men påvisades af ordf. att de hade såväl spakar som spett, tegelstenar och brädstumpar att tillgripa. Åskådarne hade emellertid så slagits af skräck att de ej kommit sig något för. Då vittnet ville hafva ersättning undrade ordf., att han ej skämdes begära ersättning, ehuru han burit sig så illa åt.

Timmermannen Harald Sjöström berättade om mordgärningen i likhet med Jansson. Sedan B. huggit Jörgensen hade han lagt ifrån sig yxan. De hade då sprungit ner för att taga yxan, men tagit till reträtten då B. åter fattat yxan. Äfven detta vittne klandrades för sin visade feghet.

Stenhuggaren J. E. Hansson hade stått och huggit sten, då han hört skrik och fått se B. med yxan i högsta hugg förfölja Augusta Jörgensen som han då högg i ryggen. Vittnet stod då ungefär 12 fot ifrån mördaren. Sedan B. huggit henne ytterligare 2 hugg, hade han ställt sig på en trappa. Fru Engblom hade då kommit och förföljts af B., men hade vittnet ej sett vidare, enär vittnet måste gå in för att lugna sin familj. Äfven detta vittne fick påskrifvet för sin feghet. Åklagaren påpekade, att vittnena, efter sedan Augusta mördats, haft god tid, att både tänka efter och att ingripa.

Vittnet: »Hvad får man för sådana här resor?»

Ordf.:»Jo, man skulle ha något särskildt för sådana resor!»

Hustru Anna Strandell hade, utkallad af skrik, sett B. utdela ett hugg åt en på gatan liggande kvinna under utropet »nu skall du få, din — —» samt sedan ytterligare utdelat två hugg mot samma person, som sedan befanns vara fru Dahlin. Fullt af folk stod och åsåg eländet, efter hvars utförande B. gick gatan framåt. Vittnet hade då ropat på vatten och tagit vård om fru D.

Stadsbudet Karl Kullberg hade äfven åsett misshandeln å fru Dahlin, samt då tagit en sten och sprungit emot Bergström, men då denne gått emot honom sprungit undan några steg men vändt och kastat en sten mot B., som då ändrat riktning och börjat hugga i fönster på sidan af gatan. Under Kullbergs försök, att smyga sig på B. hade denne frågat: »Hvad vill du? Knalla dig du härifrån!»

Skomakaren O. B. Dahlqvist synes vara den enda, som sökt mera effektifv ingripa. Vittnet hade muntligen efter att halfva sett eländet skickat efter en bössa och skjutit på B. samt därefter hjelpt polisen gripa B. Efter skottets aflossande hade vittnet hört ett tjut eller skratt från B., hvilket närmast skulle kunna tolkas såsom afgifvet i ilska.

Ordf. uttryckte belåtenhet med att åtminstone någon visade sig hafva sans i ett dylikt fall.

Åkl. upplyste att de sårade fortfarande befinna sig på lasarettet och äro på bättringsvägen, men att läkaren ej ännu kan afgifva utlåtande.

Den häktade fick nu redogöra för sina föregående lefnadsomständigheter. Han hade flyttat hemifrån i Hassela då han var 10 à 12 år. Han minns ej då han först kom hit till staden. Har ej förr varit tilltalad. Han kommer ej ihåg de gerningar han begått.

Rannsakningen uppsköts till nästa måndag och skulle åklagaren till dess inkomma med ytterligare bevisning.

 

 

mord-141-1902

Mördaren Bergström på väg mot häktet i Hudiksvall
Bild ur tidningen ”Ursprunget” årgång 1, Nr 3 oktober 1998

 

Hudiksvallsposten
den 10/6 1902
Avskrift: Viveca Sundberg

Morddramat i Hudiksvall

var i går ånyo föremål för rannsakning å härvarande kronohäkte, därvid den häktade mångmördaren ofängslad framfördes.

Bergström stod under protokollsjusteringen hela tiden blickade mot golfvet. De hopknipna läpparne den lugna minen och de som det tycktes rediga blickarne gifva ej intrycket af något vansinne ehuru några tecken till åtminstone någon större fasa öfver den hemska ogärningen lika litet kan spåras.

Då ordf. under uppläsningen frågade: »är det riktigt det här?», svarade fången redigt: »Ja».

Ordf.: »Har du följt med hvad jag läst, så att du vet om det är skrifvet så som det tillgått?»

B.: »Nog tänker jag det är rätt!»

Ordf.: »Är det rätt skrifvet, som det till förra måndagen?»

B.: »Jag minns int.»

På fråga om han kunde omtala hur det gick till vid mordgärningen, äfvensom om han kunde säga hvad som föranledt honom därtill, svarade han äfven nu, att han intet mindes.

På fråga om mordverktyget, en skrädbila med 14 tums egg, vore hans, afgaf han intet svar.

För att visa att mordet var öfverlagt anförde åklagaren att Bergström, då han på morgonen kom till Engbloms och efter en stund åter aflägsnade sig gick genom salen därvid urtagande nyckel till dörren dit, gick så genom salen ut i förstugan där han tog bilan och inträdde ånyo i köket, genom hvilka åtgärder hustru Engblom hindrades att fly genom salen.

Mördaren mindes ej, om han tog ur nyckeln i fråga, men trodde ej att dörren gick att låsa. Han mindes ej när han tog yxan men mindes, att han hade sträng hufvudvärk, hvilket han ännu har synnerligen om morgnarne. På fråga, om han hade hufvudvärk äfven inför rätten afgaf B. intet svar.

Då åklagaren ville höra såsom vittnen:
Olof Lundholm Thunberg och polisen A. S. Vidén anförde Bergström såsom jäf mot den förre, att T. vore skyldig honom pengar. Denna anmärkning lemnades utan afseende, men var med verkligheten öfverensstämmande.

Vidén som morgonen för mordet låg i sin säng hörde skrik och oväsen, hvarföre han sprang upp och klädde sig, samt utkommen på gatan hörde ropen »polis! polis!» men på fråga om orsaken intet ett svar. Sedan W. då hört ett skott begaf han sig i riktning dit och fick då se B. ställa bilan ifrån sig, med ryggen vänd mot vittnet, som då sprang på honom bakifrån och slog omkull honom, då Dahlqvist och en annan konstapel kom till hjälp och B. fängslades.

Då vittnet dagen därpå uppförde B. till fängelset hade denne sagt »nu mistar jag nog knoppen». »Hvarför det» hade vittnet sagt, »har du gjort något ont, då?»

B.: »Ja, det är så på tok för mig, så! oj! oj! oj!»

Fången hade varit nedstämd, men ej förefallit virrig.

»Om jag hade fått gå ut till Saltvik, eller om någon hade tagit verktygen, hade detta varit ogjordt», hade B. sagt. Vidare hade han yttrat, tittande på bojorna: »om någon hade satt på mig de här i går morse, hade det varit ogjordt.»

Sedan B. vidare sagt, att han varit vansinnig på morgonen hade vittnet frågat »är du ej det nu?», därvid B. svarat nej, men sagt, att han hade ont i hufvudet. På fråga hvad hans fästmö hette hade B. ej svarat, men satt händerna för ögonen och gråtit.

Thunberg omtalade huru B. onsdagen före långfredagen vid besök hos T. utan föregående ordväxling plötsligen fattat en butelj och slagit T. i hufvudet, därför blifvit utkörd och då begifvit sig i vedboden letande efter en yxa för att misshandla vittnet. Han hade då fattat en planka, men ej sluppit in. Morgonen därpå hade B. återkommit, knackat på och frågat om han dagen förut gjort något elände. Han hade då klagat öfver sitt humör vissa gånger. På fråga om vittnet talade sanning svarade B. »nog tänker jag det!»

Läkaren har afgifvit utlåtande enligt hvilket fru Dahlin är utan fara för lifvet på grund af misshandeln men får framtida men i högra armen.

Dottern Astrid, som äfven är utan fara, får framtida men i ett par fingrar å venstra handen.

Åklagaren begärde uppskof för utredning om den tilltalades sinnesbeskaffenhet. Rätten uppsköt med anl. häraf förhandlingarna till om lördag kl. 12

 

 

 

Hudiksvallsposten
den 17 juni 1902
Avskrift: Viveca Sundberg

Morddramat i Hudiksvall

Vid i lördags inför härvarande rådhusrätt fortsatt förhör med mångmördaren Bergström föreföll denne lika oberörd som vid förra rannsakningen och kunde ej heller nu vitsorda protokollets riktighet.

Åklagaren lät nu höra såsom vittnen skräddaren E. H. Strandberg, hvilken emellertid önskade slippa aflägga ed, men på ordförandens föreställningar dock aflade denna, änkan Ingeborg Jansson och rättaresonen Carl Pettersson.
Desse berättade:
Strandberg om mordgärningarnas föröfvande i likhet med hvad förut är bekant. Vittnet hade iakttagit huru B. en gång lagt ifrån sig yxan, medan han aftagit rocken, och därefter åter fattat mordvapnet och fortsatt förföljandet af sina offer. Vittnet hade då måst fly för att rädda sig och hann knappast innanför grinden till sin bostad förrän mördaren var efter och högg i grinden. Sedan sprang B. till vittnets verkstad och högg 3 hugg i fönstren, hvarefter han försvann.

De tre hugg fru Dahlin i vittnets åsyn fick, voro så kraftiga att vittnet ansåg endast en högre hands mellankomst vara förklaringen till att de ej blefvo dödande.

Änkan Jansson hade från fönstren i sin bostad sett fru Dahlin komma springande med ett barn under armen och uppgifvande höga rop under det B. var straxt efter med yxan i högsta hugg och tilldelade henne först ett hugg i ryggen så att hon föll och så två hugg ytterligare, då vittnet af fasa ryggade tillbaka.

Pettersson hade ej sett mordgärningarne, men hade sedan gammalt bekantskap med den häktade, hvilken han funnit hela tiden vara ordentlig, aldrig supit och aldrig visat vansinne. På åklagarens fråga upplyste vittnet att det i Hassela berättats, det B. äfven förr brukat höja mordvapen synnerligen då han blifvit full, vapnen hade emellertid alltid fråntagits honom. Något dylikt hade vittnet emellertid ej sett.

Den häktade … … förefaller fåordig och ser konstig ut.

En bror till den häktade förvaras å hospital. Den häktade har fått stryk för sitt bråkiga uppträdande vid flickbesök och dylikt.

Kapten Dahlin företrädde nu genom stadsfiskalen såsom målsegande. Sedan fredagen var fru D. mycket svag. Åklagaren begärde uppskov, hvilket beviljades till måndagen den 23 dennes å tid, som närmare skall tillkännagifvas.

Den häktade var denna gång till ytterlighet fåordig, i det hans svar nu på frågor om vittnesberättelsernas riktighet m. m. blefvo: »jag vet inte.»

 

 

 

Hudiksvallsposten
den 26 juni 1902
Avskrift: Viveca Sundberg

Morddramat i Hudiksvall

Inför härvarande rådhusrätt skulle i måndags å kronohäktet rannsakningen med häktade Bergström fortsättas. Sedan fängelsedirektören anmält, att fången under sista tiden visat sig orolig och opålitlig, förordnade rätten, då det ej ansågs troligt det Bergström kunde förhålla sig lugn inför rätten, att han ej skulle inför rätten inställas.

Såsom målsägande voro närvarande mördade hustru Engbloms söner, Viktor, Sam och John. Sam vidhöll sin första uppgift att den häktade alltid visat sig ordentlig och aldrig supit mer än andra. Först nu på våren hade han visat sig dyster och grubblande. Alla vitsordade att de aldrig märkt det B. närt något hat eller illvilja mot deras mor, ehuru hon någon gång strängt förbjudit honom att hemföra brännvin. Tvärt om hade B. uttalat sin belåtenhet med den omvårdnad han rönte från hustru Engbloms sida och sagt, att han där hade liksom ett hem.

De yrkade en skadeersättning af 200 kr., samt straff efter gällande lag.

Sonen Viktor hade hört, att B. var vidrig när han var full, och därför varnat modern. Han hade då omtalat att B. vid ett tillfälle då han var drucken, sagt: »Ni skall tala vackert med mig, ty jag är farlig.»

Viktor Engbloms styfdotter Anna, hördes upplysningsvis om Bergströms sinnesbeskaffenhet dagarna före mordet. På lördag före pingst hade han kommit till Engbloms; Bergström var då där och föreföll riktig. På pingstdagen gick han ut och in helt nykter. Annandagen var samma förhållande. Tredje dagen på kvällen gick han ut och kom igen först på morgonen, därvid han talade högljudt. Gående fram och åter på golfvet sade han: »vi fyra ska dö», därmed möjligen menande sig, vittnet, den mördade och Sam. Vidare hade han yttrat: »de två tjocka skall jag knäppa!» De fäste sig ej vidare vid hvad han sade, men det hördes som han varit arg. Det kunde ej märkas att han var full, och ej heller föreföll han annat än klok.

Såsom målsägande företrädde äfven faktor Jörgensen, hvilken yrkade strängaste straff. Mördaren hade så skrämt upp hustrun att hon fortfarande lågo och ansågs sig Jörgensen blott däraf hafva lidit mycket. Någon ersättningssumma kunde han ej nu bestämma utan öfverlät sin vidare talan åt åklagaren.

Denne lät nu höra hemmansägaren P. O Sjöberg från Norrbo och torparen P. Sundberg från Silja.

Den förre berättade, att B. den tid han exercerade var i vittnets föräldrahem i Bergsjö såsom dräng under tid af sammanlagt minst 2 år. Under denna tid föreföll B. klok och ordentlig utom vid ett par tillfällen, då han visade ett oerhördt vredesutbrott, därför att han ej komme i sådant förhållande till pigan, som han önskade. Vittnet kunde emellertid ej stämpla dessa utbrott som vansinne utan blott grundade på styggt humör, därvid han föreföll kunna företaga sig hvad som helst. B. hade äfven varit stursk och sträf i hög grad, synnerligast då han var rusig och plägade då gå helt tyst och fundera. Såväl Bergströms far som bror voro däremot af vekare naturer och var den senare utan att precis vara tokig dock mindre begåfvad. Då denne blef sinnessjuk var han ej farlig utan blott skygg och ville helst vara för sig själf i hölador. Orsaken till sinnessvagheten hade vittnet ej reda på.

Sundberg berättade, att B. den 18 mars detta år bedt att få bo hos vittnet under sparrskrädningen, hvilket han fått. B. och hans kamrat hade då bott där till den 21 mars; att de varit borta till den 1 april, då B. ensam återkom och då varit »osig, så som efter helgen». Han hade då legat där öfver natten, samt arbetat dagen därpå. Andra natten hade han kommit in vid 11 tiden och visat sig så konstig, att vittnet nära nog blifvit rädd. På fråga hvad som felades hade han då frågat: Har Sundberg hört om jag gjort något i Hudiksvall under helgen?» På vittnets nekande svar, hade B. sagt: »ja, det kan ske så mycket, då man är full», samt tillagt att han supit upp 30 kronor. På fråga hvarför han vore rädd, hade han sagt: »jag är rädd Räffelman går och tittar efter mig.»

Då vittnet sökt lugna honom och bedt honom lägga sig hade han svarat: »jag är rädd, att jag har delirium, ty det var på samma sätt efter jul.»

Efter att hafva fått ut honom i sitt rum och B. lagt sig förflöt ej en halftimme, innan han åter kom in och bråkade. Dagen därpå arbetade han, men tredje natten kom han åter in och uttalade sin tro på att hafva sålt sig till fruntimmersklädda ryska agenter.

På grund af hans hemska och mordiska uppsyn hade vittnet och hans hustru blifvit mycket rädda för honom men hade han dock varit kvar till den 3 maj då han gick bort och den … afhemtade sina saker. Blott under de ofvan angifvna nätterna hade han visat sig konstig. På åklagarens fråga upplyste Engblom att B. varit uppsagd att flytta från Engbloms samma dag mordet skedde. Sista gången han tillsades var på morgonen för mordet, och fick han då tiden för flyttningen bestämd till kl. 9. Han svarade emellertid ej annat än: »jaså!»

En skrifvelse från Hassela angaf att B. varit känd för att under vredesutbrott taga till vapen och utfara i de fulaste hotelser.

På åklagarens begäran uppsköts rannsakningen till måndagen den 30 juni, då rätten vill taga i öfvervägande hvad vidare är att göra i detta mål.

 

 

Hudiksvallsposten
1 juli 1902
Avskrift: Viveca Sundberg

Morddramat i Hudiksvall

Morddramat i Hudiksvall var igår åter föremål för utredning å härvarande kronohäkte. Bergströms sinnesbeskaffenhet var äfven nu sådant, att rätten ej ansåg lämpligt införa honom inför rätten. Efter protokollets uppläsande lät åklagaren som vittne höra stationsskrifvaren J. Michal hvilken berättade om mordgärningarne samt hr Dahlqvists skott. Någon närvarande hade sökt hindra D. att skjuta, men hade vittnet uppmanat därtill. Efter skottets aflossande hade vittnet sagt bl.a. »här finnes flere skott» och syntes Bergström emellertid uppfatta detta yttrande, enär han vände på sig, så att poliskonstapeln Vidén kunde bakifrån smyga sig på honom, då han på vittnets tillsägelse ställde ifrån sig yxan.

För att dels få konstateradt huru fru Dahlins framtida tillstånd af våldet blir äfvensom för att kunna vidare utreda brottslingens sinnesbeskaffenhet, begärde åklagaren uppskof samt inlämnande för målsegande Jörgensens räkning en skadeersättning af sammanlagdt 3 500 kronor.

Uppskof beviljades till nu om lördag och ålades åklagaren att till denna tid inkomma med all den bevisning, hvaraf han vill sig begagna.

 

 

Hudiksvallsposten
8 juli 1902
Avskrift: Viveca Sundberg

 

Rättegångs- och polissaker

I lördags handlades åter detta mål inför härvarande rådhusrätt, därvid anmäldes, att häktade Bergström fortfarande är lika otillgänglig. Han vore visserligen något lugnare än vid föregående tillfällen, men omöjlig att aflocka några svar, ej ens till bevakningen, hvarföre äfven rätten ej heller i lördags fann skäl inställa Bergström.

Åklagaren ingaf läkareintyg angående fru Dahlins hälsotillstånd, enligt hvilket hon får framtida men af våldet.

Sedan åklagaren vidare ingifvit intyg från läkaren om att Bergström vore sinnessjuk och vård å hospital en trängande nödvändighet, yrkade åklagaren ansvar å Bergström för öfverlagdt mord samt anmälde samtidigt, att B. vore dömd till 10 kronor böter (4 dagars fängelse) för fylleri, hvilket ännu ej aftjänats.

Rätten afsade med anledning af hvad förekommit det beslut: att, då upplyst blifvit, det Bergström vid gärningens begående varit sinnessjuk, pröfvar rådhusrätten skäligt, att infordra läkarens yttrande om saken, hvarefter i målet närmare skulle beslutas.

 

 

 

Hudiksvallsposten
30 september 1902
Avskrift: Viveca Sundberg

 

Morddramat i Hudiksvall

Medicinalstyrelsens utlåtande öfver mördaren Bergström upplästes i går inför rådhusrätten. Styrelsen förklarar häri, att Bergström vid gerningens begående ej varit i besittning af förståndets fulla bruk.

Åklagaren öfverlämnade nu målet och kommer utslag att afkunnas nästa måndag.

 

 

Hudiksvallsposten den 7 oktober 1902

Mördaren Bergström fick igår sin dom af rådhusrätten. Som Johan Arvid Bergström, heter det i utslaget, enligt medicinalstyrelsens utlåtande ej varit i besittning af sitt fulla förstånd vid mordets verkställande, så förklarade rådstufvurätten Bergström, ehuru öfvertygad om sitt brott, ej kunna till ansvar fällas. Men som Bergström är en för allmänheten vådlig person, så öfverlämnas handlingarna i målet till k. befhde i och för det han må intagas å vårdanstalt för sinnessvaga.

Den för mord dömde Johan Arvid Bergström var född i Hassela 29/6 1873. (1U10 Hassela släktregister). Han avled i Uppsala 12/6 1911

 

mord-053-h-svall-nu

Enl. uppgift var det i det gula huset vid gavelfönstren högst upp som skomakare Dahlqvist bodde.


 

mord-062-mordplatsen

Beskrivning av fastigheten Temperance 3

Tomten är orienterad i nordvästlig-sydostlig riktning och finns utmarkerad på kartor från 1600-talet. Tomten är för närvarande öde. Tidigare har ett bostadshus och uthus funnits. Byggnaden revs p.g.a. förfall omkring 1960. Byggnaden var uppförd i timmer i en och en halv våning. Ett källarvalv, tillhörande en tidigare byggnad fanns under golvet, åstaks konstruktion. Huvudentré mot Håstagatan.

Brandförsäkringshandlingar finns från 1857. Beskrivning av bostadshuset överensstämmer med det rivna.

Bostadshuset var inrett till två boningsrum med eldstäder, samt ett vindsrum jämte förstuga. Stenfot under byggnaden samt välvd gråstenskällare. Taket var täckt av brädor. År 1893 gjordes en anmälan om att boningshuset innehöll sex boningsrum och ett vindsrum, alla med eldstäder. Detta bekräftas i en försäkringshandling från 1904. Uthusbyggnaden var fristående och uppförd i timmer, kroppåstak. Den innehöll mat- och vedbod samt fähus och hemlighus. År 1902 skedde ett av Hudiksvalls brottmålshistorias blodigaste dråp i fastigheten.

 

Se hur platsen ser ut i dag genom Google maps

 

Dellenportalen vill rikta ett stort Tack till alla som välvilliga hjälpt oss med uppgifter som gjort det möjligt att göra den här sammanställningen.
Än en gång ett stort tack.

Rätta oss när du ser att något blivit fel och hjälp oss att med bilder och information dokumentera ännu fler mord som utspelats i våra bygder. Har du själv egna minnen att berätta om, vill vi att du vänligen hör av dig till Dellenportalen.

Om du gillar den här sammanställningen och vill stödja vårt arbete är en gåva eller en donation senare mycket välkommen till Dellenportalens konto 6408-619 968 508 Handelsbanken Delsbo.

Tack för att du vill hjälpa oss – tillsammans kan vi glädja andra

Tack för ditt besök!

 Sammanställt av Åke Nätterö och Viveca Sundberg

Tillbaka till toppen

Dellenportalen.se | Åke Nätterö | Anderbo 62 | 820 62 Bjuråker | tel 0653-600 62
Dellenportalen.se | Viveca Sundberg | S. vägen 47 | 824 43 Hudiksvall | tel 070-521 47 10

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *