Dråpet i Moviken 1923

 

Dellenportalen har samlat ihop fakta från intervjuer, fastighetspapper och i olika arkiv om Mord i och omkring Dellenbygden.

Allt material i den här artikeln är skyddat enligt lagen om upphovsrätt och får inte mångfaldigas utan medgivande.

Gilla oss på Facebook, och ännu bättre, dela oss med dina vänner -Tack!

Var den här sidan intressant? Glöm då inte lägga den bland dina favoriter.

Har du en egen hemsida får du mycket gärna länka till oss

Tack för ditt besök!


Den här sammanställningen är sponsrad av:

Här saknar vi sponsorer, men vi gör gärna reklam för dig om du vill synas lite bättre? Vill du veta mer? Klicka här. 


Läs om, Brott och ohyggliga straffmetoder i gångna tider. Klicka på  historiesajten 


Se platsen för dråpet genom att klicka på  Google maps


mord-063-moviken

Här står Viveca på den plats som förr backkrönet på Änkbacken där Nils Petter Djurman blev överfallen.


 

 

Ohyggligt dråp å landsvägen i Moviken

Hudiksvallsposten 13 september 1923
Avskrift: Viveca Sundberg

 

Gammal arbetare knivskuren till döds utan ringaste anledning.

 

Gärningsmannen sinnesrubbad efter ett cykelmissöde?

 

Ett hemskt dåd förövades i tisdags middag vid 1-tiden i Moviken, Bjuråker, i det en person, som nyss förut råkat åka omkull med sin cykel, utan anledning rusade på en mötande äldre arbetare och knivskar honom till döds.

Om händelsen har Hudiksvallsposten inhämtat följande detaljer:
Då 60-årige arbetaren Nils Petter Djurman i Moviken vid den nämnda tiden kom gående efter landsvägen på väg till sitt arbete, mötte han en för honom okänd person i 28-årsåldern, som kom emot honom, bärande en cykel på axlarna. Djurman lär ha sagt något till honom om, att ”du får inte åka längre nu”, varvid den okände slängde cykeln i vägen och rusade på Djurman med en slidkniv av det största slag, man kan få se. Den gamle tilldelades ett våldsamt hugg i ena axeln, så att armen kom att hänga redlös, samt flera hugg i bröstet och ryggen, varigenom gapande sår uppstodo och lungan blottades. En kvinna i närheten såg från sitt fönster den ohyggliga händelsen och hörde, hur ogärningsmannen efter dådet yttrade: Adjö me dej nu, gubbe.

Doktor Åke Bergström i Delsbo tillkallades genast och tog hand om den skadade, och landsfiskalen underrättades om, att en okänd person, antagligen sinnesrubbad, sprang omkring och högg med en stor kniv.

Senare mötte knivskäraren andra personer, som kände igen honom. Det befanns vara 28-årige Jonas Berner Larsson från Avholm. Han är emellertid icke mycket känd i hemsocknen, ty vid 20-årsåldern rymde han hemifrån för att komma undan värnplikten och har sedan dess mest befunnit sig ute på resor i olika delar av Hälsingland och Medelpad. Sitt uppehälle har han huvudsakligen skaffat sig genom att sälja målade rullgardiner. Då det ohyggliga dådet inträffade befann sig Larsson på cykelfärd från en i Bergsjö bosatt syster till föräldrahemmet vid Avholm. Han körde med rasande fart, och i Strömbacka höll han på att köra över en gubbe men vek till slut åt sidan och hamnade i diket. Så mellan Strömbacka och Moviken mötte L. hemmansägaren Nils Jonsson, som kom med en fora handelsvaror på väg från Delsbo till Frisbo. Larsson åkte mitt i vägen, fortfarande med stark fart. Hästen skyggade till och vek åt sidan, men L. körde rakt på vagnen, varvid han slog sig så att han erhöll några skråmor och framhjulet på cykeln blev vint. Strax därpå mötte han en karl, som han puffade till med handen och som därpå gav honom en puff tillbaka. Under tiden retade han sedan upp sig mer och mer, och då han utanför skolan mötte några personer, syntes han vifta med en kniv och såg synnerligen hemsk ut. När Larsson sedan mötte Djurman, rusade han som nämnts på honom.

Efter uppträdet i Moviken fortsatte Larsson vägen fram. Vid Skålsvedja tog han av in på avvägen till Tormyra. Antagligen var L:s mening att ge sig av uppåt skogarna. Vederbörande i Tormyra hade emellertid per telefon uppmanats att ge akt på honom, om han passerade där, och då L. kom fram, gick man ut och talade vid honom. ”Landsfiskalen är här förut”, sade man till honom, och denna list hade åsyftad verkan; Larsson vände omedelbart och begav sig nedåt landsvägen igen. Under tiden hade landsfiskalen och fjärdingsman Lars Lie kommit dit, och just som dessa hunnit till Skålsvedja syntes Larsson komma emot dem på återväg från Tormyra. Polismännen gingo in i en butik och iakttogo därifrån Larsson, då han passerade. Medan landsfiskalen begav sig till Moviken för att verkställa undersökning om vad som verkligen ägt rum, följde fjärdingsmannen och en annan person tätt efter knivskäraren. Ett stycke från Skålsvedja syntes denne stiga upp på sin cykel, och förföljarna cyklade efter. Bortåt Hästnäs tog L. in på en avväg nedåt Dellen, som också leder till Avholm. Fjärdingsmannen ropade då på honom att han skulle stanna, vilket han också gjorde.

— Vart ska Larsson gå nu då? frågade man.

— Jag ska gå hem. Man får väl gå, var man vill, tänker jag.

Då fjärdingsmannen frågade honom, om han inte visste, vad han gjort nyss, svarade Larsson:

— När jag inte fick gå var jag ville, så…

Han frågade emellertid, om gubben var farligt skuren, och under hela samtalet föreföll han fullt redig.

Under tiden började man nalkas Avholm. Några hundra meter från hemmet sade fjärdingsmannen till Larsson att stanna, emedan landsfiskalen ville tala vid honom. Vill han tala vid mig, får han komma hem, svarade Larsson. Fjärdingsmannen grep i detsamma tag i ena armen och en annan person i den andra, samtidigt som kniven rycktes av honom, och han belades sedan med bojor till både händer och fötter. Landsfiskalen, som strax förut kommit tillbaka, tog honom så i förhör under ett par timmar, men Larsson förklarade sig nu icke minnas någonting. Han kom emellertid ihåg, att han kört omkull med cykeln, och hade han huggit någon med kniv, så måste det ha berott på, att han vid kullkörningen fått någon stöt i huvudet, så han icke visste vad han gjorde.

Förhöret avancerade icke längre, och L. infördes på kvällen i bil till Hudiksvalls kronohäkte.

Den knivhuggne Djurman infördes på eftermiddagen till Hudiksvalls lasarett, där han en stund senare avled.

Den häktade har alltid lagt i dagen ett enastående hett och oregerligt humör. Vid en danstillställning i Friggesund för några år sedan uppträdde han sålunda så vilt, att man måste binda honom till händer och fötter och lägra honom i en buske, där han fick ligga, tills humöret blev bättre. Han har emellertid icke förut råkat i kontakt med rättvisan på annat sätt, än att han slitit sig ifrån landsfiskalen, då denne för några år sedan ville hämta L. för att inställa honom till militärtjänstgöring. Det nu utförda dådet förefaller emellertid så rått och meningslöst, att man, trots hans tidigare bekännelse inför fjärdingsmannen, torde vara tvungen sätta tro till uppgiften om, att han vid kollisionen med foran fått en stöt i huvudet, som gjorde honom otillräknelig. Larsson hade icke druckit sprit vid tillfället.

Den dödade Djurman var känd som en sansad och präktig människa. Han sörjes närmast av maka och flera vuxna barn

 


mov-031-nils-petter-djurman

Den mördade Nils Petter Djurman

 


 

Hudiksvallsposten 29 september 1923

Det ohyggliga dråpet i Moviken
Avskrift: Viveca Sundberg

Rannsakningen på torsdagen. Den häktade minns ingenting.

 

Sistlidne torsdag hölls å kronohäktet i Hudiksvall inför Bergsjö och Forsa tingslag häradsrätt första rannsakningen med 28-årige skogsarbetaren Jonas Berner Larsson från Avholm i Bjuråker, häktad och tilltalad för att den 11 d:s å allm. landsvägen i närheten av Movikens skola hava berövat 60-årige arbetaren Nils Petter Djurman livet. Rättens ordf. var häradshövding Nils Wihlborg, åklagare landsfiskal John Nordlander och rättegångsbiträde åt den häktade, notarien C. A. Toll

 

Ur polisrapporten

Först föredrogs den digra polisrapporten, vari först relaterades händelseförloppet, så som vittnen och den häktade berättat därom. Fru Frida Hansson i Moviken hade från förstugan till sin bostad i närheten av skolan bevittnat mötet mellan Djurman och en cykelbärande yngre karl och hurusom den sistnämnde med en stor kniv tilldelade D. flera hugg, varefter han, svängande kniven i luften och under utropet: ”Adjö med dig nu, karl!” fortsatt vägen framåt mot Avholm. Djurman hade så ramlat mot en intill vägen varande gärdesgård. Efter att ha gått ett stycke framåt vägen hade våldsverkaren vänt sig om och tittat ett slag på Djurman och fru H., varpå han fortsatt sin vandring. I polisrapporten relaterades vidare fjärdingsman Lars Lies och handelsbiträdet Gottfrid Högbergs berättelser om deras spaningar efter Jonas Berner Larsson, sammanträffandet med honom i Skålsvedja och slutligen hans fängslande å Östbergs gård i Avholm, där landsfiskalen mött upp — allt i överensstämmelse med vad Hudiksvallsposten tidigare omtalat. Än vidare återgavs arbetaren Abraham Sahlins i Moviken och hans hustru Emma Sahlins uppgifter vid polisförhören. Sahlins hade vid halv 1-tiden den 11 d:s i närheten av handelsföreningens affärslokal i Moviken sammanträffat med en okänd mansperson med bruna ögon, mörkt hår och skägg. Mannen, som burit en cykel samt gått i riktning mot Bjuråkers kyrka, hade vid mötet stött Sahlin i bröstet med högra handen, varpå han fortsatt vägen fram. Mannen hade förefallit egendomlig och hade Sahlin av hans uppträdande fått den uppfattningen att det måste vara en sinnesrubbad person. Samma uppfattning hade också fru Hansson fått.

Vid polisförhöret hade arbetaren Karl Hultman, Moviken, omtalat sina iakttagelser vid dråpplatsen omedelbart efter den ruskiga händelsen. Han hade där träffat en person, i vilken han tyckte sig igenkänna den nu häktade Larsson. Då Hultman frågat Larsson huru det stod till med Djurman, Hade L. svarat något, vad det nu kunde vara. Av svaret hade H. endast uppfattat orden: ”Den där f-n”. H. hade funnit Djurman liggande på vägkanten, ymnigt blödande ur flera sår, medvetslös, varför H. föranstaltat om att skjuts avhämtat D. och forslat honom till hans hem.

Den häktade hade angående förloppet uppgivit att han ifrågavarande dag kommit cyklande från Älgered mot föräldrahemmet i Avholm; att han i närheten av Movikens masugn åkt omkull och därvid slagit vänstra sidan mot vägbanan så att han blivit virrig i huvudet och förlorat minnet och att cykeln blivit så ramponerad att han måste taga den på axeln. Han uppgav till en början att han strax efter passerandet av skolan mött en äldre mansperson, vilken ej velat gå ur vägen, varöver L. blivit retad; dock kunde han ej erinra sig att han dragit kniv. Vidare uppgav L. att han efter att hava passerat Moviken gått vilse och kommit in på en byväg, som leder till Tormyra by. Under förhörets fortgång sade sig L. icke kunna minnas att han sammanträffat med någon äldre mansperson samt att han för övrigt ej kunde erinra sig att han misshandlat någon med kniv.

Så föredrogs obduktionsprotokollet, varav framgick att Djurmans död förorsakats av förblödning genom de vid misshandeln honom tillfogade såren.

 

Förhöret med dråparen

Därpå vidtog förhöret med den häktade. På domarens fråga om Larsson kunde berätta något om händelseförloppet vid Moviken den 11, svarade L. nekande, under uppgift att han vid omkullåkningen vid masugnen slagit huvudet i vägen, så att han alldeles förlorat minnet. Han vidhöll under hela rannsakningen att han absolut ingenting mindes av vad som passerat från det han körde omkull vid hyttan och till dess han blev anhållen i Avholm. Larsson hade för sig att han omöjligen kunnat knivhugga Djurman, alldenstund han aldrig förr sett denne. En stor slidkniv, som åklagaren tagit ifrån L., företeddes inför rätten och på tillfrågan om detta vore hans svarade den tilltalade, att han haft en sådan under cykelfärden den 11 d:s.

Med anledning av Larssons uppgift angående sin minnesförlust, meddelade notarien Toll att fängelseläkaren på given anledning upplyst, att en person med ytterligt häftigt humör kan vid en stark kroppsskakning exempelvis omkull körning med cykel, förlora sinnesjämvikten, ja t.o.m. minnet för någon tid.

Under förhöret bekräftade Larsson uppgifterna angående sina levnadsomständigheter. Därav framgick bl.a., att han är född den 2 april 1895 i Avholm och son till målaren Lars Larsson och hans hustru Emma Rapp, vilka båda leva. I hemmet hade han vistats till omkring 21 års ålder, då han lämnat orten för att undslippa att fullgöra värnpliktstjänst. Han hade flackat omkring från ort till annan inom Hälsingland och Medelpad och sysslat om vintrarna med skogsarbeten och om somrarna med diverse arbeten. Han har ej förut varit tilltalad för brott.

 

Vittnesförhören

Såsom vittnen hördes nu de förutnämnda Abraham Sahlin, Emma Sahlin, Karl Hultman, Frida Hansson, Fjärdingsman Lars Lie och handelsbiträdet Gottfrid Högberg. Samtliga vitsordade sina vid polisförhören lämnade uppgifter. Hultman tillade, på fråga, att ingen annan än den häktade varit i närheten då vittnet påträffat Djurman och att sålunda ingen annan kunde vara gärningsmannen. Fru Hansson förklarade sig i den häktade igenkänna den person, som hon sett knivskära Djurman. Slutligen hördes montören Per Hedberg i Avholm som vittne, men hade intet angående själva saken att upplysa. Han hade dock hört sägas att den häktade skulle ha ett mycket häftigt lynne. Liknande uppgifter hade även ett par andra vittnen.

 

Målet uppskjutet till 3 oktober

Efter vittnesförhörens slut hemställde notarien Toll att rätten måtte förordna om undersökning av den häktades sinnesbeskaffenhet. Åklagaren överlämnade målet och yrkade ansvar å Larsson för det han berövat Djurman livet samt å änkan Djurmans vägnar ersättning med 300 kr. för skjuts till lasarettet och begravningskostnader m.m. ävensom underhåll med 700 kr per år under änkans återstående livstid.

Målet uppsköts för vidare utredning till nästa onsdag.

mord-064-karta

Karta från 1911

 

Bjuråkersmördaren sinnessjuk

Hudiksvallsposten 11 oktober 1923
Avskrift: Viveca Sundberg

Fängelseläkaren, d:r W. Behrman har nu kommit till den övertygelsen att Bjuråkersmördaren Jonas Berner Larsson lider av sinnessjukdom och har föreslagit att Larsson skulle undersökas vidare av hospitalsläkare. Larsson avsändes också med extra fångtransport och under två mans bevakning på måndagsaftonen till centralfängelset i Härnösand, där en särskild sinnessjukavdelning finnes.

Larsson har på sista tiden varit ytterst våldsam och bråkig samt nekat att rätta sig efter föreskrifterna. Han har vägrat att äta, kläda av sig och på sig och ofta uppgivit höga rop, varjämte han påstått sig vara förföljd av automobiler som han försökt väja undan för. Vid sådan oro tuggade han oavbrutet och kunde ej tillsluta munnen. Han vägrade bestämt vid transporten till Härnösand att taga på sig egna kläder och det fanns ej annan möjlighet än att låta honom fara i fångkläderna.


 

(18F2) Jonas Berner Larsson född 2/4 1895, son till målare Lars Larsson (Rapp-Lars) och han hustru Emma Margareta Rapp, d. t. soldat J. Rapp i Avholm.
Rappens eller Larsbo som huset kallades låg på heden i Avholm och brann ner till grunden 1933.
Berner Larsson dömdes till sluten psykisk vård på Säters hospital. Den 16 jan 1935 överflyttad till Frösö sjukhus och 1941 till Sidsjöns sjukhus där han avled i TBC och lunginflammation den 10 aug. 1944.


 

(37P17) Nils Petter Djurman född 22/1 1863, son till Nils Djurman i Hedvigsfors. Mördad, död 11/9 1923.
Gift 20/10 1895 med (9F12) Brita Norin från Lingås, Skärås Bjuråker. Sju barn.


 

Om du gillar den här sammanställningen och vill stödja vårt arbete är en gåva mycket välkommen till Dellenportalens konto 6408-619 968 508 Handelsbanken Delsbo.

Tack för att du vill hjälpa oss – tillsammans kan vi glädja andra

Tack för ditt besök!

 Sammanställt av Åke Nätterö och Viveca Sundberg


Tillbaka till toppen

Dellenportalen.se | Åke Nätterö | Anderbo 62 | 820 62 Bjuråker | tel 0653-600 62
Dellenportalen.se | Viveca Sundberg | S. vägen 47 | 824 43 Hudiksvall | tel 070-521 47 10

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *