Broderdråp i Delsbo 1919

Dellenportalen har samlat uppgifter om Mord som ägt rum i Dellenbygden och i socknarna runt omkring. Materialet i artikeln är skyddat enligt lagen om upphovsrätt och får inte mångfaldigas utan medgivande.

Läs om Brott och ohyggliga straffmetoder i gångna tider. Klicka på Historiesajten 


Gilla oss på Facebook, och ännu bättre, dela oss med dina vänner – Tack!


Var den här sidan intressant? Glöm då inte lägga den bland dina favoriter.


Har du en egen hemsida får du mycket gärna länka till oss


Den här sammanställningen är sponsrad av:

Här saknar vi sponsorer, men vi gör gärna reklam för dig om du vill synas lite bättre? Vill du veta mer? Klicka här. 


 

Broderdråp i Delsbo.

HUDIKSVALLSPOSTEN TORSDAGEN DEN 27 MARS 1919
Avskrift: Viveca Sundberg


Carl Svensson i Ede ihjälsköt i måndags sin broder Sven Svensson.

Från Delsbo ingår meddelande om ett sorgligt drama, därvid den ena brodern bringat den andre om lifvet.

Om händelsen berättar Hudiksvallspostens korrespondent:
På måndagsaftonen hade Sven Svensson, äfven känd under namnet ”Sven Brännvin” och innehafvare af kafe ”Kronan” i Delsbo, öfvervarit biografföreställningen och besökte därefter brodern Carl Svenssons gård i Ede. Bröderna har ömsom umgåtts vänskapligt, ömsom varit ovänner. Vid tillfället i fråga uppstod ordväxling och gräl och efter det örfilar först gifvits och tagits drog Carl Svensson plötsligt upp en revolver under tillrop att Sven skulle aflägsna sig. men innan denne detta hann göra, om han nu hade någon sådan afsikt, sköt Carl honom en kula i hufvudet med så gott som ögonblicklig död som följd.

Carl Svensson blef senare på aftonen anhållen och förklarades under gårdagen häktad, hvarefter han införpassades till kronohäktet i Hudiksvall i afbidan på rannsakning.

Den häktade är född 1882. Brodern Sven, den dräpte var tre år äldre, född 1879. Båda gifta.

Den sorgliga händelsen har gifvetsvis väckt stor uppståndelse i bygden.

 

Överfall och lifsfarligt våld i Delsbo.

Broderdråpet i Ede var icke den enda ofridshandlingen i Delsbo i måndags. Samma afton blef nämligen, enligt meddelande till Hudiksvallsposten, hemmansägare Per Sund vid en danstillställning i Svedja öfverfallen af ett par personer och illa slagen i hufvudet, så att hufvudskålen spräcktes och Sund måste införas till Hudiksvalls lasarett, där hans tillstånd icke är det bästa.

Polisundersökning pågår. Våldsverkarne voro ännu på måndagsmiddagen icke anträffade men äro kända. Den ene af dem är en arbetare från Gellivare, som går under namnet ”norrsken”

 


Broderdråpet i Delsbo.

HUDIKSVALLSPOSTEN TISDAGEN DEN 22 APRIL
Avskrift: Viveca Sundberg

 

Första rannsakningen med dråparen.

Inför Delsbo tingslag häradsrätt rannsakades på torsdagen å kronohäktet i Hudiksvall hemmansägaren Karl Svensson från Ede, Delsbo, häktad och tilltalad för dråp å sin broder, kaféägaren Sven Svensson i samma by, ”Sven Brännvin” kallad, på aftonen den 24 sistlidne mars. Rättens ordförande var notarien Per Santesson, åklagare landsfogden Sven Björklind och biträde åt den häktade advokaten Art. Rydin, de båda sistnämnda från Gefle.

Efter läsning af protokollen från polisundersökningen och en af advokaten Rydin ingifven P.M. fick den häktade redogöra för sina lefnadsomständigheter och brödernas inbördes förhållanden samt förloppet närmast före och vid dråptillfället.

Karl Svensson är född den 3 december 1883 och är sedan flera år tillbaka gift och har i äktenskapet 4 barn, hvaraf det äldsta 8 och det yngsta 1 år. År 1912 inköpte han föräldrarnes hemman i Ede för 15,000 kronor jämte en del undantagsförmåner. Priset ansågs vara ganska högt. Samtliga af syskonen fingo af köpesumman 3,000 kronor hvardera. Sven, som vid tillfället varit borta, hade fått halfparten af sin lott sig tillsänd och återstoden då han åter kom hem.

Karl berättade vidare, att han ibland varit mycket begifven på rusdrycker och kortspel samt att han ibland varit med om insatser på både ett och två tusen kronor. Han hade aldrig varit tilltalad för brott.

Brödernas inbördes förhållanden.

Den häktade uppgaf att brodern Sven, hvilken redan i mycket unga år varit en vildhjärna, lemnat hemmet vid 16 à 17 års ålder i harm öfver att han tyckt sig få för litet betalt för hvad han gjorde hemma. På våren 1914 hade han emellertid återkommit hem, då han under falskt namn, ”enär han varit rädd för att bli tagen”. Han tog då utan vidare in hos Karl, där han började föra ett formligt buslif, utan att Karl eller hans hustru vågade inskrida mot honom. Han gjorde sig helt enkelt till herre på gården, tvingade Karl att supa i lag med sig. Vägrade Karl någon gång, hotades han af Sven med stryk eller ännu värre. Den häktade berättade härom flera ruskiga interiörer. Så t.ex. hade någon dag på sommaren 1914 Karl och hans hustru varit hotade till lifvet af Sven, som försedd med en yxa sökt spränga dörren till det rum hvari de befunnit sig. Genom en list från Karls sida hade de då lyckats undgå Svens anfall. Påföljande natt brann emellertid en Karl tillhörig lada ned till grunden och Sven gjorde ingen hemlighet af att det varit han som anlagt branden. För såväl denna som en omedelbart därpå anlagd mordbrand häktades sedan Sven och dömdes till frihetsstraff. Då Sven, efter det han aftjänat straffet för dessa brott återkom, hade han tagit in icke hos Karl utan på kafé Kronan, som då ägdes af Selma Åström, sedermera Svens hustru. Mot såväl henne som Karls hustru hade Sven ofta utfarit hotfullt, och när Karl vid dylika tillfällen sökt taga parti för kvinnorna, hade Sven våldfört sig på karl samt hotat honom till lifvet. Sven hade vid flera tillfällen handskats ytterst vårdslöst med revolvrar och skjutit hit och dit, äfven där folk varit samlat.

— Natten mellan den 3 och 4 november i fjol hade Sven och ett par andra personer brutit sig in i Karls stall, tagit ut dennes häst och en trilla och åkt omkring på vägarna på ett sådant sätt att hästen vid återkomsten varit halt och trillan delvis förstörd. Då Karl af Sven fordrat ersättning härför hade Sven vägrat detta och hotat Karl med stryk.

Anledningen till Svens hätskhet mot Karl trodde denne vara att Sven ansett sig vara orättvist behandlad genom hemmansköpet. Karl Uppgaf, att han städse sökt undvika gräl med Sven, och att han aldrig hotat Sven.

Händelsen den 24 mars.

Karl Svensson berättade vidare, att han på f.m. den ödesdigra 24 mars varit i arbete. På middagen gick han till uppgifvet ställe i byn och köpte hembränt brännvin, hvar af han druckit fyra à fem kaskar äfvensom något pilsner, hvarefter han varit inne i tingshuset och deltagit i landstingsmannavalet.  Så hade han gått hem och supit ytterligare tillsammans med ett par andra personer. Senare på kvällen hade han gått ut igen och, efter hvad han tyckte sig minnas, varit i något sällskap vid stationen. Emellertid började allt blifva dimmigt för karl iföljd af det myckna supandet, så att han ej mindes hvad som försiggått. Dock hade han för sig, att han på hemvägen varit i gräl med Sven, som bjudit honom hem till sig på dricka. Karl hade afböjt och skyndat hem. Kort efteråt hade Sven kommit efter. Karl hade för sig att Sven då först gifvit honom en örfil och ryckt upp en revolver ur byxfickan sägande: ”Ser du, hvad jag har med mig åt dig!” Karl hade då i rädslan dragit upp en revolver (som han helt nyss stoppat på sig) och flyende in i ett rum skjutit bakåt för att skrämma Sven. Karl mindes i öfrigt af uppträdet ingenting annat än att det var gråt och jämmer därinne och att hans hustru ropat till honom: ”Hvad har du gjort, Karl?”

Under det fortsatta förhöret med Karl betonade denne, att han aldrig haft något agg till Sven och att hans afsikt med skottet endast varit att skrämma Sven, men icke att döda eller såra honom.

Vittnesmålen.

Som vittnen hördes å åklagaresidan landsfiskal Knut Ericsson, polisman Olof Andersson, Johan Albert Hjälte och Karl Leonard Sellström.

Landsfiskal Ericsson berättade att Karl Svensson visserligen varit supig och slarfvig men ingalunda bråkig. Sven däremot hade varit känd som en vildsint slagskämpe sedan ungdomen; dock hade han varit åtskilligt bättre de senaste åren. Vid undersökningen af Svens lik hade dennes revolver varit obrukbar. Revolvern hade anträffats i högra innerfickan på Svens rock, en sak som föreföll mycket egendomlig. Såväl vittnet som åklagaren höll före, att någon tredje person efter Svens död stoppat revolvern i Svens ficka.

Polisman Andersson gaf ungefär liknande vitsord som föregående vittne åt de båda bröderna. Vittnet hade sig bekant att Sven ofta med en viss stolthet omtalat att han stått tilltalad vid 30 ting och ”setat inne” 14 gånger.

Hjälte vittnade att han och Sellström samt en tredje person varit i sällskap med Sven till Karls gård. Han hade sett att Karl gifvit Sven ett lätt slag på kinden under yttrande: ”Gå hem, du, Sven Brännvin”. Omedelbart därpå gick vittnet och hans sällskap därifrån. Då hördes ett skott knalla och sågs en person falla till marken hvarvid en kvinnoröst ropat: ”Kalle, Kalle!”

Sellströms vittnesberättelse var i hufvudsak lika med Hjältes ifråga om själfva början till uppträdet. Då vittnet, som stått 7 à 8 meter bakom Sven, sett denne falla, hade vittnet sprungit ned till landsvägen för att skaffa hjälp. I sällskap med J. och O. Fahlberg samt Olof Haglund hade vittnet gått till Karls gård, där O. Fahlberg lyft upp ena armen på Svens lik. Vittnet påstod vidare att han, som ofta sällskapet med Sven, aldrig sett denne inneha någon revolver. Denne uppgift jämte åtskilliga olikheter ifråga om vittnets utsagor nu och vid polisförhöret föranledde såväl åklagaren som Karls biträde att ifrågasätta vittnesmålets sanningsenlighet. På särskild fråga huruvida vittnet, innan han sprungit efter hjälp lagt revolvern i Svens ficka svarade vittnet bestämt: ”Nej!”

På båda parternas begäran uppsköts rannsakningen till den 8 nästkommande maj. Karl Svensson kvarstannar under tiden i häkte.

 


 

Broderdråpet i Delsbo.

HUDIKSVALLSPOSTEN LÖRDAGEN DEN 10 MAJ 1919
Avskrift: Viveca Sundberg 

Slutrannsakning och dom. Dråparen dömd till 4 månaders fängelse.

Inför Delsbo tingslag häradsrätt rannsakades på torsdagen ånyo å kronohäktet i Hudiksvall hemmansägaren Karl Svensson från Ede, Delsbo, häktad och tilltalad för dråp å sin broder kaféägaren Sven Svensson i samma by, ”Sven Brännvin” kallad, på aftonen den 24 sistlidne mars. Rättens ordförande var häradshöfding Nils Wihlborg, åklagare landsfogden Björkling, biträde åt den häktade, advokaten Artur Rydin, de båda sistnämnda från Gefle. Som ombud för den dödes hustru och deras barns förmyndare inställde sig advokaten Axel Holmström, Hudiksvall.

Efter läsning af det digra protokollet från förra rannsakningen vidtog förhör med den häktade, som nu hade ett mera dunkelt minne än förut af händelserna den olycksdigra kvällen. Bestämt uppgaf han dock, att hans afsikt med skottet icke varit att döda eller skada utan endast att skrämma Sven. Han hade, då Sven ute på gården riktat revolvern mot Karls bröst och sagt: ”Ser du mynningen, Karl? Få se, hvilken är kvickast, du eller jag”, fått den bestämda uppfattningen att det då var fara för Karls eget och äfven hans hustrus lif. Ytterligt uppskrämd och förtviflad hade han då vänt sig om och sprungit in, därvid han riktat revolvern bakåt och affyrat skottet, som blef broderns bane.

Vittnesförhören.

Efter ett par replikväxlingar mellan åklagaren och försvarsadvokaten vidtog vittnesförhör med ej mindre än 16 inkallade personer, nämligen bokhållaren J. P:n Hansén, tjänsteflickan Brita Kring, skogsarbetare Karl Sven Sellström, handelsbiträdet Oskar Olsson, Olof och Jonas Fahlberg, Brita Olsson från Eckelsbo, Brita Olsson från Norrvena, byggmästaren Jonas Persson, Johan From, Jonas Olsson, Johan Olof Eriksson, Herman Alsén, Anders Nordgren, Olof Olsson och Nils Åkerman.

Af vittnesmålen framgick i hufvudsak: att Sven, hvilken allmänt ansågs som en obändig och svår människa, flera gånger hotat såväl Karl som hans hustru till lifvet; att Svens föräldrar uppgifvit att han äfven hotat dem vid flera tillfällen; att folk i allmänhet varit rädda för att stöta sig med Sven; att en person, som blifvit rånad på en större summa pengar å Svens kafé först anmält detta till polisman Andersson, men senare återtagit anmälan under uppgift att han icke vågade fullfölja saken af rädsla för Sven; att Sven vid ett tillfälle dragit knif mot en person från Bjuråker men att han af ett vittne hindrats fullfölja sin afsikt mot denne; att Sven ansågs kunna begå hvilka ogärningar som helst då han var retad; att båda bröderna den 24 mars varit öfverlastade och vid 8-tiden på kvällen kommit i ordväxling på vägen närheten af Svens kafé; att Sven senare på kvällen omkring kl. 11 i sällskap med andra personer infunnit sig på Karls gård, där karl vid tillfället stod för att taga afsked av svågern Bodin och dennes hustru, som suttit i släden, färdiga att fara hem. Sven hade då kommit och lagt sig i samtalet, hvarvid Karl enligt några vittnens uppgift fört högra handen mot Sven och sagt: ”Gå hem du, Sven Brännvin!” Ett par andra vittnen, däraf den förut hörde Sellström, uppgåfvo att Karl först gifvit Sven ett slag på kinden, utan att den sistnämnde slagit igen. Karl skulle, enligt samma vittne ha gifvit Sven ännu ett hårt slag och till gengäld fått ett slag af Sven. Brita Kring, som tjänade hos Karl och som iakttagit händelsen genom köksfönstret, uppgaf att det varit Sven som tilldelat Karl minst tre slag, utan att den sistnämnde slagit igen. Sellström hade dessutom ett par andra ord från Britas och öfriga åsyna vittnens (utom ett) utsagor väsentligt afvikande uppgifter.

Några sekunder därefter stodo bröderna tätt inpå hvarandra, Sven med sin revolver mot Karls bröst och uttalande de först omnämnda orden: ”Ser du mynningen, Karl?” etc. Ett skott från Karls revolver smällde, karl skyndade in och Sven segnade ner död.

Slutyrkandena.

Sedan vittnen därpå relaterat händelserna närmast efter det tragiska ögonblicket, och vitsordat att liket befunnits hafva en revolver instoppad i högra innerfickan på rocken — en omständighet som föranledde åklagaren att ifrågasätta att en tredje person stoppat dit revolvern eller eventuellt utbytt den hvarmed Sven hotat karl mot en annan — tog åklagaren till orda. Han slutade med att yrka ansvar å den tilltalade för uppsåtlig misshandel utan afsikt att döda.

Målsägandenas ombud yrkade i skadestånd för änkans och barnens räkning inalles cirka 17,000 kronor eller eljest det belopp, som rätten funne skäligt samt dessutom ersättning för rättegångskostnaderna.

Den häktades biträde föredrog och ingaf till rätten en längre skrift, hvari påyrkades nödvärnslagen tillämpning och bestred målsägarnes skadeståndskraf.

Domen.

Efter enskild öfverläggning dömde häradsrätten den tilltalade Karl Svensson — som ansågs hafva vid tillfället haft rätt till nödvärn, men därvid använt större våld än nöden kräfde — till 4 månaders fängelse, hvarifrån dock skulle frånräknas 1 månad och 12 dagar hvarunder den tilltalade suttit häktad.

Vidare ålades Karl Svensson att till Sven Svenssons och dennes hustrus 3 barn utgifva i uppfostringsbidrag 15 kronor i månaden till dem hvar intill dess de fyllt 14 år, äfvensom att gälda rättegångskostnaderna.

Karl Svensson försattes genast på fri fot.

Den häktade, som under rannsakningen visade sig mycket nedslagen och vid dess sista moment brast i gråt, mottog domen med lugn.

 


Uppgifter ur Delsbo-Bjuråker-Norrbo släktregister

Sven Brännvin

(7K10) Sven Svensson, * 19/8 1879, s. t. bonden S. Jonsson i Ede 7, Delsbo.
G. 1/6 1915. Jordbr.-arb. i Ede. † 24/3 1919. (ihjälskjuten av sin bror Karl nedan)
(X4)29C8 Selma Augustina Åström, * 28/8 1879, d. t. bonden P. E. Åström, N. Långsbo 1, Delsbo.
    Erik Valdemar * 3/7 1915. Utfl. t. Töreboda 1945
    Sven Johan * 25/4 1917, † 1/12 1933
    Anna Sylvia Katrina * 8/8 1918. Utfl. t. Ljusdal 1939
    Lilly Sigrid Margreta * 6/9 1919


(7K11) Karl Svensson, * 23/12 1883, s. t. bonden S. Jonsson i Ede 7, Delsbo.
G. 10/6 1910. Bonde i Ede 6. † 20/3 1926. (lungsot)
31N18 Anna Maria Bodin, * 4/2 1888, d. t. bonden J. Bodin i Källbergsbo 3, Delsbo.
   Johan Alfred * 3/4 1911                                       15
    Anna Linnea * 21/4 1912                                     57L2
   Signe Maria * 18/3 1914                                      16
   Ester Elisabet * 8/2 1918. Utfl. t. Nedre Ullerud 1940
   Brita Elvira * 14/3 1920                                       38P48
   Karl Edvin * 2/10 1922. Vulkanisör i Delsbo

 

Visa om Sven Brännvin

Uti Delsbo ibland Dalarne och bergen invid södra Dellens skogsbeklädda strand har ett drama som nu sprides över bygden, åter timat uti gamla Hälsingland

Uti hjärtat utav Delsbo han uppväxte, hjälten uti denna enkla sorgesång, hans namn var Svensson men han kallades för Brännvin, hans liv var stormigt och hans levnad blev ej lång

Såsom tjugoårig blott han vunnit rykte, för sitt vilda liv och för sin dryckesskap, han var ganska hygglig då han var nykter, men i drucket tillstånd blev han spritens slav

Även han som många andra i de åren, hade skaffat sig en hjärtevän så kär, men när mer och mer han älskar brännvinståren, dödades hans bättre känslor även där

Ut att pröva lyckan ställde han nu färden, han var borta ifrån hemmet tio år, men ibland hem till gammal far och moder, vid dem hemska rykten, om hans vilda levnad når

Sven anlände hem som blixt från molnfri himmel, av sin broder Karl han fodrade sitt arv, det blev ovänskap och så de drabba samman, men de skildes sedan för att hemåt gå

Kalle Svensson hette en utav hans bröder, som var bonde nu uppå sin faders gård. Där han levde lugnt med gammal far och moder, med en älskad hustru och med sina små

Men Sven Brännvin ruvar i sitt hårda sinne, hemska planer bakom hans panna brann.
Han begav sig till sitt gamla hem på kvällen, att betsla sysselsatt han broder funnen

Titta Karl vad jag har här åt dig han sade, och revolvern laddad visade sin bror. Undrar vilken som nu först utav oss hinner, svara mig du Kalle vilken som du tror.

Gå du hem Sven Brännvin svarade hans broder, och i rädslan gav han kanske Sven ett slag, han revolvern drog och gick ifrån sin broder, endast några steg och sen han tryckte av.

Full av fara över dråpet står Karl Svensson, och bedrövad i sitt sinn på brodern ser. Som en löpeld sprider ryktet ut kring bygden, han har stupat nu Sven Brännvin finns ej mer.

Karl blev häktad samma natt som dråpet skedde, vad han får till straff är ännu oavgjort
Det blir ganska tragiskt dessa människors öden, men Sven Brännvin vilar i sin kalla grav.

Tänken på vart hat och hämnd er leder när, som rusets råa drifter släppas lös. Därför låt oss alla vara nyktra, alla jag det beder vältra av vår blodshuld ifrån hednahös

 


Rättelser och kompletteringar mottar vi varmt och tacksamt

Om du gillar den här sammanställningen och vill stödja vårt arbete är en gåva mycket välkommen till Dellenportalens konto 6408-619 968 508 Handelsbanken Delsbo.

Tack för att du vill hjälpa oss – tillsammans kan vi glädja andra

Tack för ditt besök!

Sammanställt av Åke Nätterö och Viveca Sundberg


Tillbaka till toppen

Dellenportalen | Åke Nätterö | Anderbo 62 | 820 62 Bjuråker | tel 0653-600 62
Dellenportalen | Viveca Sundberg | S. vägen 47 | 824 43 Hudiksvall | tel 070-521 47 10

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *