Kalendarium

Dellenportalen har samlat ihop fakta från intervjuer, fastighetspapper och i olika arkiv. Riksarkivet och Hudiksvalls Bruksminnen. Allt material i den här artikeln är skyddat enligt lagen om upphovsrätt och får inte mångfaldigas utan medgivande

Gillar du den här sammanställningen får du gärna dela oss med dina vänner – Tack!

Var den här sidan intressant? Glöm då inte lägga den bland dina favoriter.

Har du en egen hemsida får du mycket gärna länka till oss

Tack för ditt besök!


Använd sökfunktionen

Tryck ner Ctrl, håll kvar och tryck ner tangenten f och släpp. I sökrutan upp till höger eller ner till vänster beroende på vilken dator du har, kan du nu söka vad du vill i det dokumentet du har framför dig.


Den här sammanställningen är sponsrad av:

Här saknar vi sponsorer. Kan Du tänka dig stödja Dellenportalen? Vill du veta hur? Klicka här. 


 

Järn har framställts i vårt land sedan järnåldern, omkring 500 före Kristi födelse. Se Wikipedia

Se och lyssna om järnåldern på You Tube

Se Järnkontorets filmer om järnframställning på You Tube

Den äldsta kända masugnen i Europa har hittats i Norberg i Västmanland. Den är daterad till omkring 1100 talet eller tidigare. Eller finns den i Morshyttan en del tror det

Tysksmidet var det vanligaste smidet under 1500-talet. Det var Gustav Vasa som lät inkalla tyska experter för att anlägga järnbruk. Skogen liksom gruvor och hyttor ägdes av kronan och bergsbruken drevs under ansvar av en Bergsman. Bruken fanns huvudsakligen i Bergslagen, ett område som berör landskapen, Värmland, Närke, Dalarna, Västmanland, Uppland och Gästrikland.

Under 1600-talet var Sverige en av världens ledande järnproducerande länder.

Antwerpenfödde Willem de Besche,(1573-1629) tekniker och arkitekt i tjänst hos Gustav Vasas son hertig Karl, får som första privatperson 1616 privilegier(rättigheter)att arrendera Finspång kronobruk i Östergötland. Som medfinansiär fanns Louis De Geer (1587-1652) som även han var en inflytelserik och kapitalstark holländare.Dessa fick nu hand om driften av flera av kronans bruk liksom privilegier att anlägga nya. De organiserade också invandring av yrkesskickliga valloner.
Vallonerna var även skickliga kolare. Det hävdas att resmilan har införts av valloner. Arkeologer menar att resmilan är betydligt äldre i vårt land.

Gruvorna liksom skogen fick nyttjas mot rekogniton d v s arrenderas av kronan. Dannemora gruva hade 7 – 8 orter alla med eget namn där bruken fick rekognitonbryta sin malm.

År 1687 fanns i Nora bergslag 44 masugnar. Däribland några så gamla som 300 år. Denna anhopning av masugnar förde med sig att vattenkraften liksom kolskogen blev ett alltmer växande problem.
Det var inte bara hyttor och smedjor som krävde mycket ved och kol utan även gruvorna var stora konsumenter av ved, genom att malmen bröts med s.k. tillmakning, d v s. vedeldning mot berget.

År 1726 äger den första krutsprängningen rum i Dannemora gruva. Några år senare sker all malmbrytning genom krutsprängning. År 1867 tog Alfred Nobell patent på dynamit.

Under 1700-talet hade Sverige 40 % av världens järnproduktion och 80 % av Englands. Det Svenska träkolsjärnet hade en överlägsen kvalité, först 1784 fick England ett genombrott med sin stenkolsfärskning genom puddelprocessen. I början av 1800-talet ledde detta till en kännbar nedgång för Sverige. Räddningen blev en omläggning från tysksmide till lancashiresmide som blev möjlig efter en teknisk innovation på 1840-talet av Gustaf Ekmans koltornsvällugn. Lancashiresmide var både effektivare och billigare.

Då träkol på grund av sin bräcklighet och volym, inte kunde transporteras längre sträckor, måste placering av hyttor och smedjor väljas efter tillgång på kolskog och vattenkraft. Detta är den främsta anledningen till att man kom att bygga masugnar i Hälsingland.

För att underlätta transporten av malm kom de första bruken att ligga utefter den skogrika bottniska kusten. Ljusne och Axmar 1671, Gnarp och Ström 1672, Galtström 1673, Iggesund 1685 Långvind 1690.

Med erfarenhet av kolskogens otillräcklighet anlades bruken Österbo, Strömbacka och Moviken med tilltagna avstånd från varandra. Trots detta och trots att bolagen från 1883 börjat med frösådd och från 1896 utplantering av gran och tallplant, blev merparten av koltransporten till kolhusen milslång under 1930-talet. Moviken och Strömbacka lades ner. Bruken hade blivit omoderna, kolskogen otillräcklig och transportvägarna föråldrade.


 

BÖRJADE – SLUTADE

Iggesund 1685-1953 = 268 år
Österbo vid Hedvigsfors (Aldersfors) 1746-1867 = 121år
Strömbacka (Rågärdsån) 1752-1953 = 201 år
Moviken 1797-1937 = 140 år

Hyttor och hamrar efter norrlandskusten:
Ljusna 1671, Axmar 1671, Gnarp 1672, Galtström 1673, Ström 1672, Sunnäs, 1682, Långvind omkring 1685.

1500-talets längder talar om Modica där det finns fem bönder.

I Moviken finns namn som Kunghagen, Kungskällan och Kunghagsbäcken.
Några uppteckningar hur dessa namn har uppstått finns inte, men kanske är det namn som minner om att Gustav Vasa var här med sina soldater i samband med hans besök i Delsbo 10–14 mars 1528.

I Moviken fanns troligen redan då ett antal duktiga vapensmeder. Gustav Vasa tillsammans med sin stora trupp soldater var i stort behov av vapen därför är det möjligt att han även besökte Moviken.

I Hälsinglands museums skrift, ”1500-talets köpmän och hantverkare i Hälsingland”, visar Jan Lundell att de flesta hillebardsmederna år 1592 fanns i Norrbo. Det fanns tre på Järnblästen och åtta i Moviken som då tillhörde Norrbo.
Mer information under Moviken del 3.

Vapensmeder som togs i anspråk för kronans räkning, erhöll 1593 en viss årlig lön.

De fick därefter av konung Gustaf II Adolf den 28 Juni 1613 skattefrihet på sina hemman, i avräkning på den 1593 av Carl IX tillagda lön.

Den stora spridning av vapensmeder, 28 rörsmeder (gevärspipor) och 13 hillebardsmeder och andra vapensmeder i Hälsingland, blev för svåra att kontrollera för kronan. För att få en bättre uppsikt över deras arbeten fann konungen det nödigt att ålägga de som hade skattefrihet på sina hemman, att antingen överge dessa och flytta till Stockholm eller återgå till sina hantverk som bönder.

Som svar begärde smederna att få anlägga en stad vid Suderhambnen, vilket beviljades av Gustaf II Adolf som utfärdade privilegier den 7 september 1620. Så uppkom Söderhamn och dess gevärsfaktori, skriver E. G. Wengelin i boken ”Gamla Minnen från Delsbo och Bjuråker”, och P. H. Widmark i boken, ”Beskrivning över Provinsen Hälsingland”.

mov-082-karta

Hälsingland har länge varit känt för sina skickliga smeder. Hantverkarna har tidigt specialiserat sig och med tiden har vissa socknar dragit till sig specialister med samma inriktning. Kartan visar vapensmeder år 1592 och kopparslagare år 1560. De flesta rörsmederna, som gjorde eldvapen, bodde år 1592 i Järvsö och Ljusdal. Vid samma tid fanns de flesta hillebardsmederna i det som då var Norrbo. Kopparsmederna var år 1560 nästan uteslutande verksamma i Delsbo.

1613 upptar endast två skattebetalare under Modica.
Moviken hörde då till Norrbo och skulle göra det fram till 1750 då sockengränsen kom att gå rakt igenom Moviken. 1778 blev gränsen flyttad 2,5 km österut, vilken är den gränsdragning som ännu råder.

1730. Brytbar järnmalm upptäcks i Gocktjärsgruvan vid Österbo och i gruvan vid middagsberget i Sumås. Middagsberget kallas numer för Gruvberget. Malmfynden innehållande 39 – 40 % järn gjorde det möjligt att få anlägga masugnsdrift i området.

Iggesund var i början av 1700-talet en stor konsument av Utömalm. Iggesunds brukspatron Isak Breant, hade redan på 1680-talet blivit medintressent i Utögruvan.
Gruvan som låg i Stockholms södra skärgård kom under årens lopp att förse ett fyrtiotal hyttor med malm utefter den svenska ostkusten och sju hyttor i Finland.

1730-talet. I Bjuråker görs vägar framkomliga för transport med hjulfordon.

1735. Peter Strömbäck ansöker om privilegier (rättigheter) att få anlägga en masugn i Moviken och en hammarsmedja vid Rågärdsån (Strömbacka).

1741. Hedvigsfors (Aldersfors) får sina privilegier. Ägare är Auskultanten Daniel Ahlbom.

1742. 29 mars, beviljas Daniel Ahlbom privilegier om att anlägga hammarsmedja i Strömbacka.
Privilegiet är undertecknat av bl.a. Emanuel Swedenborg som då var assessor i bergskollegiet.
Kontrakt skrevs med bönderna i Bjuråker om köp av mark och skog. Kontraktet bröts ganska snart.

1745. Nya privilegier godkännes. Det fanns tre villkor för att få anlägga järnbruk. Att det
fanns vattenkraft, skogar till framställning av kol och byggnadsmaterial, samt tillgång på malm. Här fanns orörda skogar, vattenkraft och 39-40 % malm.

1746. I mars månad är Hedvigsfors masugn, den s.k. Österbo masugnen, färdigbyggd liksom tillhörande hammarsmedja. Första året tillverkades 147 skeppund tackjärn eller 21 991 kg av malm från intilliggande gruvor. Trots ca 40 % järnmalm blev resultatet dåligt, varefter gruvdriften lades ner. Malmen innehöll för mycket svavel och fosfor vilket gjorde att det gick ”rödbräcka i järnet som blev sprött och inte användbart. Under en tid lär man tagit malm från Persbergs eller Morvalls gruvor i Ljusdal invid Färilagränsen

1747. Natten mellan 4 och 5 juni brinner anläggningarna i Strömbacka. Det var bönder från Anderbo, Moviken och Frisbo under ledning av fänrik Jakob Johan von Richman som vägrade uppge sin frihet och självständighet för att bli tjänare under bruket.
Österbo masugn tillverkar 234 skeppund tackjärn Peter Strömbäck blir ensam ägare till Strömbacka.

1750 Peter Strömbäck avlider och sonen Erik Strömbäck tar över Strömbacka

1750 -års nya sockengräns mellan Norrbo och Bjuråker kom att gå via Ängesbäcken i Movika till Långviken över Rågärdsbo Stufuknut, och vidare till Gimsten i södra Gimsjön. Det innebar att Hedvigsfors med Österbo masugn tillhörde Bjuråker, medan halva Moviken och hela Strömbacka fortfarande tillhörde Norrbo socken.

Enligt 1650 års karta gick sockengränsen väster om Nätterön och Skålsvedja till Lenås
källa/hälla, norra ändan av Grosjön, över Nipgalten i Frisbo etc. Läs här om Bjuråker – Norrbo sockengräns.

Gränserna uppfattades tydligen som ett hinder för Bjuråkersbrukens utveckling. Brukspatron Erik Strömbäck vid Aldersfors (Hedvigsfors), liksom bruksförvaltare Johan Runer, hävdade bestämt att Movikens bodland och Rågärdsån (Strömbacka) blev införlivade med Bjuråkers socken. Efter flera förhandlingar kom man slutligen överens den 22 april 1778 att sockengränsen skulle flyttas från Moviken till Föneborödningen.

1751-52. I Hedvigsfors tar Erik Runer över efter Daniel Ahlbom.

1752-1755 utökas ägandet med John Smaraeus

1752. Efter fyra år är smedjan i Strömbacka provkörd och godkänd.
Från hamnen i Moviken skeppas färdigt järn två mil till Hallbo (vintertid med häst över isen) därifrån transporteras det drygt 1½ mil med häst till Hudiksvall för utskeppning.
I omvänd riktning transporterades malm som roddes och seglades till bryggan i Avholm för vidare transport till masugnen i Österbo. Namnet Friggesund användes inte ännu.

1753. Efter sex års envist motstånd från bönderna står hammaren i Strömbacka färdigbyggd

1754-56. Ägare av Strömbacka är Baron Pehr Abraham Örnsköld och Brukspatron Johan Halenius

1755. Aldersfors byter namn till Hedvigsfors. Samtidigt som Jennings & Finlay tar över ägandet av bruket mellan 1755 – 1761

Österbo masugn är stängd

1756 – 74. Strömbacka ägs till hälften av Baron Per Abraham Örnsköld.

1757. Efter åtta års uppehåll producerar Österbo masugn 450 skeppund tackjärn. Året därpå 605 skeppund.

1761 – 73. Ägare av Hedvigsfors är John Jennings. Han startar bruket i Hassela 1761 som får namnet Franshammar efter sin avlidne fader Frans.Läs här om Fransammars bruk

1760. Under 1760-talet blev den gamla vägsträckningen, Bjuråker –Strömbacka – Bergsjö
iordningställd och förbättrad. Vägen över Gimskogen är idag en av länets ålderdomligaste och mest välbevarade vägar. Vägen anses ha ett stort kulturhistoriskt värde.
Österbo och Långvinds Bruk får de första rostugnarna i landet. Rostugnen i Österbo var 12 meter lång och sex meter bred. Först på 1830-talet börjar rostugnar byggas på höjden.

1761. I Iggesund byggs rostugn och en ny masugnspipa av slaggsten.

1763 – 1764. Österbo masugn byggs om. Hyttan byggdes som mulltimmerhytta till nio alnars höjd. Efter 35 ½ dygn konstateras att hyttan trots djupgrävning och stenfyllning kom att stå på osäker grund, varför den sprack. En källåder under stället var orsaken.

1764. Österbo masugn äges gemensamt av Örnsköld och Jennings. Efter fem års uppehåll producerar Österbo 152 skeppund tackjärn. Året därpå 489 skeppund

kal-008-s-backa
Strömbacka 1767

1768. Örnsköld klagar över att reparationer och ombyggnader kostat honom 421 348 dr kmt och icke inbringat någon vinst. Dessutom är forlönerna från Hudiksvall oskäliga, och det är svårt att få bönderna att fora, liksom att få dem att vilja kola.

1770. Den kraftiga vårfloden får dammen en halvmil ovanför Hedvigsfors att rämna.
Vattenmassorna störtar med förödande kraft över bruket och förstör hammardammen med smedja, såg och kvarndamm, två järnbodar och 800 stigar kol. Även Österbo masugnsdamm spolieras och 1500 skeppund rostad malm bortfördes. Reparationer igångsattes genast.

1773 – 84. Hedvigsfors drivs under konkursförvaltning.

1774 – 80. Ägare av Strömbacka är Grosshandlare Daniel Hassels änka Maria Kristina Bohman och grosshandlare Lorens Görges

1775. I Strömbacka bruks böcker finns angivet att en Haxe gått förlorad vid Margran, strax norr om Björsboholmarna i Norra Dellen.
En Haxe var en klinkbyggd troligtvis flatbottnad farkost som kunde seglas eller ros av tre till sex roddare.
I Hedvigsfors blir herrgården färdigbyggd i en våning.

1776. Strömbacka. I brev meddelas att mangården bestod av två lika byggnader, den ene om sex rum och den andra om fem rum på nedre botten. På övre botten fanns vindsvåningar i båda byggnaderna.
Anm; Alla känner till uttrycket att ”gå upp på bôtten”. Uttrycket är från den här tiden när husen började byggas i två våningar, en övre och en undre botten. I hissar finns samma uttryck ÖB och NB. Övre och nedre botten.

1778 22/4 kom man slutligen överens om att flytta sockengränsen från Moviken 2,5 km österut till Föneborödningen. Troligen är det samma gränsdragningen än idag.
Under 28 år gick sockengränsen Norrbo – Bjuråker genom Moviken.

1780 – 89. Ägare av Strömbacka bruk är Brukspatron Mats Smaraeus

1789. 6/5 – 10/11 ägas Strömbacka bruk av Handelsfirman Bohman, Hassel & Göres.

1789 -93. Strömbacka bruk ägs av Advokatfiskalen Daniel Lithander och H. Wilhelm Hahr

1790. Ett nytt försök görs att blåsa tackjärn av malm från Gruvberget i Sumås, men malmen innehöll för mycket svavel och fosfor. Järnets kvalité var i hög grad beroende på dess fosforhalt. Malmen kunde inte renas från fosfor genom rostning, bara renas från fukt och orenheter.

Redan mellan 1730 -1780 – talet hade provbrytning pågått. Ett av de två gruvhålen är 12 meter långt och 6 meter djupt. Båda hålen är inhägnade. Ett sista försök till brytning gjordes i slutet på 1870-talet. Malmen innehöll vanadin något som man då inte visste eller kunde smälta p g a dess höga smältpunkt.Läs här om Gruvor i Bjuråker

1784 – 92. Ägare av Hedvigsfors är Sara Elisabet Schissler.

1785. För Strömbacka redogör Mats Smaræus följande: Åbyggnaderna uppå själva bruksgården är nu å nyo reparerade och inredda för att kunna bebos med bekvämlighet på vinter som sommaren, uti tvenne byggnader om vardera nio rum samt nödige uthus.

1792 – 96. Hedvigsfors nye ägare Samuel Walleij utökar herrgården med en våning, samt uppför en flygelbyggnad och bygger en brukskyrka.

1793 – 1794. Strömbacka bruk ägs av Magnus Bjurgrens sterbhusdelägare, H. Wilhelm Hahr.

1794 – 1816. Ägare av Strömbacka bruk är Magnus Berggrens sterbhusdelägare Bohman, Hassel & Görges
Den 10 oktober 1794 beviljades privilegier (tillstånd) att uppföra en masugn i Moviken

1796. I december är Movikens masugn provkörd och klar. Masugnen var byggd som mulltimmerhytta. Dess övre del var utvändigt klädd i timmer och isolerad med jord sand och mull. Den vilade på huggen sten, ca 12 meter i fyrkant och var ca 10 meter hög. Pipan bestod av eldhärdig sten och hade en diameter av ca 2 meter. Exakta mått är svåra att ange då uppgifterna varierar.
Vid samma tid byggs även Herrgården och en del arbetarbostäder.
I Hedvigsfors tar Sara Elisabet Schissler en kort tid över ägandet

1796 – 1810. Ägare av Hedvigsfors är Anders Smaraeus
I sin strävan att hitta malm i Bjuråker gjordes på Aggtjärnsgruvbergets nordvästra sida fem olika stora gruvbrytningar. Inget av hålen är inhägnat. 1796 är platsen känd men ingen brytning påbörjad. Provbrytning påbörjades troligen något år senare eller i början av 1800- talet.
Enligt Bernt Stolt har försök till malmbrytning pågått mellan åren 1760 och 1820. Troligtvis gjordes gruvbrytningarna (två gruvhål) vid Blistra vid samma tid.

1797. I januari startar driften i Movikens masugn. Totalt framställdes första året under 62 dygn 669 skeppund tackjärn, ca 100 ton. Året därpå under 130 dygn 1 308 skeppund, ca 195,676 ton. På produktionsorten räknade man skeppund i bergsvikt 149.6 kg.

1797. Efter 31 års uppehåll producerar Österbo masugn 409 skeppund tackjärn. Under masugnens 50 år har produktionen endast varit igång under sex år och då tillverkat sammanlagt 2077 skeppund tackjärn.

1802. Valsverket i Iggesund brann

1803. Ansöker Strömbacka bruks ägare att få anlägga ett nytt järnbruk vid Gimsjöns utlopp.
Och bergmästaren Nils Uhr lär ha gjort undersökning den 13 september 1804. Men något mer om detta projekt ha vi inte träffat på.

1806. Den 8 sept. erhöll Smareus privilegier på en hammare och två härdar för 450 skeppund stångjärnsmide. Anläggningen uppfördes vid Gimån i Andersfors mellan Ängbosjön och Elgeredssjön där dessa sjöar bildar två vattenfall

kal-007-anderfors

1808. Movikens Brödrasällskap bildas. Sällskapet upphör i mitten av 1880 – talet.
Protokollsboken återfanns i en låda vid en auktion på 1970-talet och förvaras nu hos
Bjuråker – Norrbo Hushållsgille som har sitt ursprung i brödrasällskapet.
Masugnen i Iggesund skadas svårt av brand, sex år tidigare, 1802 brann valsverket.

1810 – 13. I Hedvigsfors ligger driften nere.

1813 – 16. Riksbanken som tagit över Hedvigsfors säljer nu bruket på exekutiv auktion den 24 mars till brukspatron Anders Schaerström för 14.800 rdr specie.

1816 – 27. 19 juni ropar Baron Kasper Wrede in vid offentlig auktion på Hagalunds Värdshus, Strömbacka bruk för 42 300 riksdaler banco. Påföljande dag köper han även Hedvigsfors bruk av Anders Schaerström för 33 324 riksdaler banko. Bjuråkersbruken inkluderade fyra lastageplatser och en mängd skogsfastigheter.

1817 – 31. 18 augusti återköper Anders Schaerström Hedvigsfors bruk för 36.000 riksdaler banko.

1819. Namnet Friggesund börjar användas.

1820. Den 29 feb. erhöll Strömbacka rätt att öka sitt smidet med 672 skeppund mot erläggande av 20 skilling banko per skeppund i rekognitionsavgift
Under åtta månader på 1820-talet fördelat under två år arbetar 125 man för att rensa och anlägga flottled i Svågan.
Under den här tiden råder avtalsfrihet i fråga om arbetstiden. Detta förde med sig att en
arbetsvecka kunde omfatta 80-100 timmar eller en arbetsdag på 14 -16 timmar.

1821. I Iggesund har befolkningen ökat frän omkring 100 personer på 1700-talet, till 20-25 hushåll och sammanlagt något över 150 personer.

1823.Kasper Wrede erhåller kommerskollegi tillstånd att få uppföra en såg för avsalu och en kvarn i Friggesund, mot en av häradsrätten fastställd taxa fick han såga 400 tolfter tre tums bräder och mala 440 tunnor säd per år. Sågen blev färdig först 1864.

1826. Kasper Wrede låter uppföra en dubbel kolugn med fyra eldstäder i Friggesund
Ugnen försåg årligen Moviken och Österbo masugnar med 1500 – 2000 stigar träkol.

1827 – 56. 28 sept. inköper ägaren till Österby Bruk i Uppland, brukspatron Pehr Adolf Tamm, Strömbacka Bruk och Movikens masugn av friherre Casper Wrede för 190 000 riksdaler banco . Tamm inser problemet med långa malmtransporter, men finner ändå bruken intressanta då dess innehav av skog var mycket stort, något som Tamm saknade medan han hade gott om malm i egen gruva.

Pehr Adolf Tamm var född 2 jan 1774 i Göteborg. Son till direktören vid Ostindiska kompaniet
Gustaf Tham och dennes hustru Christina Grill. År 1787 börjar han studera vid Uppsala Akademi. 1790 blev han utkommenderad i Finska kriget. Mellan 1792 – 1800 var han stationerad i Uppsala där han bl.a. studerade fysik och kemi. År 1812 blev han ledamot av lantbruksakademin. År 1820 blev han Kommendör.

1824. P.A. Tamm blir ledamot av Vetenskapsakademin.

1828. P.A. Tamm, inköper den nyuppförda sågen och två kolugnar (dubbelugnar) i Friggesund. Tamm får bergskollegium tillstånd att vid Strömbacka, förändra två tyskhärdar till vallonhärdar.
Vid denna tid var tillverkning av vallon-och annat järn begränsat av resolutioner och
speciella privilegier, inte främst på tillgången av malm utan rädsla över skövling på skog och tillgången på kol. Tamm får sitt tillstånd genom att överföra sin malm från Dannemora till Moviken och märka det tillverkade vallonjärnet med Österby stämpel OO.

1829. P. A Tamm blir hedrad med Vasa – orden

1831. Inköper P.A. Tamm även Hedvigsfors bruk för 60.000 riksdaler Därmed kom Bjuråkersbruken att bli samlade under en och samma ägare.
Den 23 juni 1831 avlider förre bruksinspektören Lars Larsson Berg. Han var född i Söderhamn 24/6 1758 och bodde sista tiden på Håsta Udde.Till hans gravplats vid
Hudiksvalls gamla kyrkogård tillverkas ett kors med inskription och en järnhäll. Gjutningen gjordes i Movikens masugn och trämodellen förvaras i Strömbacka kapell.

voja-014-kors-hudiksvall

voja-013-jernkors

Hudiksvalls kyrkogård, med Lars Larsson Bergs gravsten.

1832. Dygnsproduktionen i Moviken är nära 37 skeppund (ca.5 535 ton). Ett av de dittills högsta kända beloppen i Sverige.

1835. En bevarad dagbok visar att skolundervisning har startat i Hedvigsfors

1836. Movikens masugn installerar varmbläster genom att den kalla (framför allt på vintern) luften leds genom en grov ledning som slingrar sig runt masugnspipan. Fördelarna med varmbläster var minskad kolåtgång och ökad dygnsproduktion. Samtidigt byggs en ny rostugn. Redan 1835 hade Iggesund installerat varmluftsapparat, men den blev använd först 1836.

Skola inrättas i kontorsbyggnaden i Moviken. Tamm som ansåg att arbetarnas barn måste lära sig räkna läsa och skriva. Men var fanns lärare att tillgå, då det ännu inte fanns några skolor? (Allmän skolplikt infördes 1842).

Tamm höll med skollokal, lärare och skolböcker. Läseschemat upptog undervisning mellan 7-9, 10-12 samt 14-17. Läsåret började i februari och pågick till den 15 juli, sedan var det uppehåll till 16 september. Avslutning ägde rum i mitten av december. De flesta av brukets barn gick i skolan varannan dag och arbetade varannan

kal-011-1836
Strömbacka bruk tecknat av C A Tamm den 10 juli 1836. Bild ur boken ”Pappas lydige son”.

1838. Genom kungl. kungörelse får Tamm öka smidet med en tredjedel både vid Hedvigsfors och Strömbacka. För Strömbackas del innebar detta ett tillskott med 814 skeppund. Tillståndet beviljades 1839 och samma år erhöll Tamm rätt utsmida ytterligare 1150 skeppund. Vid denna tid levererade man bl. a stångjärn och spik till pågående kyrkbyggen i Järvsö och Färila. Fr.o.m. 1851 upphör alla begränsningar för Tamm att producera järn 1864 blir det allmänt för järnbruken i landet.

Måndagen den 9 juli anländer överraskande Ärkebiskop Johan Olof Wallin till Strömbacka. Per Adolf Tamm som endast för tillfället uppehöll sig på Strömbacka lät brukets förvaltare (49B4) Johan Nicklas Berg iordningställa förplägnad åt sällskapet. Efter besöket på Strömbacka skulle Wallin sammanträffa med förvaltare Bergs bror, som var kyrkoherde i Norrbo. Wallins besök omtalas i visitationsprotokollet som uppger att han bevistade en examen med skolbarn och ett stort hus för mindre hushåll som höll på att uppföras, där gamla bruksarbetare kunde bo på ålderns dagar. Wallin prisar särskilt Tamm för hans omtanke för de anställda. Både torpare och smeder bodde som herrar, och i trädgården hade Tamm för tre år sedan låtit bygga det vackraste bönehus. Vid Wallins avfärd lät Tamm spänna för sin egen vagn och skjutsade själv Wallin till det närbelägna Moviken med dess masugn och enligt Wallins ord när han första gången ser Dellen. ”ofantligt vacker utsikt”. I Moviken skildes Tamm och Wallin vägar.Den senare med sina prästerliga följeslagare fortsatte till Bjuråkers kyrka.

1840.Tamm rekryterar klockare Johan Gustav Alsén som lärare till Moviken. Alsén var klockare och hade tillsammans med prästen ansvar för kyrkans undervisningen.
Alsén var född den 2/1 1806 i Gärde (bredvid Gästis) i kyrkbyn i Bjuråker.

kal-006-
Östanå Pappersbruk efter en målning som finns i Grillska gården i Iggesund

1842. P. A. Tamm beställer vid Munktells verkstad i Eskilstuna, en hjulångare med 8 hkr motor för 7.500 kr. Den levererades i lösa delar som monterades ihop i Moviken.
På midsommaraftonen 1842 blev ångbåten Tamm sjösatt under stor uppståndelse vid Movikens hamn.
Den tog nu över järnroddarnas svåra arbete genom att bogsera malmhaxar på de gamla traderna över Dellen. Tamm var i högsta grad informerad om ångkraftens betydelse. I hans gruva vid Dannemora fanns sedan 1728 Sveriges första ångmaskin.

Iggesund drabbas av en svår brand när Östanå pappersbruk ödelägges.

I Strömbacka byggs grindstugan. Anledning var att bruksarbetarnas kor inte skulle komma in på brukets område. Hela bruket var inhägnat. Vid infarterna från Bergsjö och Frisbo fanns grindar. Infarten från Moviken var störst därför behövdes där en grind med betjäning. Grindstugan vaktades under 1900 – talet av Brita Andersson eller Grindstu – Brita som hon kallades.

1843. P.A. Tamm blir utnämnd till friherre.
Inflyttat från Hallbo där han tjänstgjort som inspektor ett år. (23N3) Robert Härdelin, inspektor vid Moviken. Utfl. t. Tuna 1872.

1846. I Strömbacka bygger bolaget ett nytt magasin för utskänkning av spannmål och andra förnödenheter.

1847. Till den rostade malmen installeras en ny malmkross i Moviken.
Vid Movikens hamn blir den kombinerade magasin och sjöjärnboden byggd i två våningar.
En av länets äldsta vägsträckningar får en ny dragning (den nuvarande)mellan Moviken och Strömbacka. Arbetsstyrkan bestod av 53 man. I Moviken byggs en balkbro över Gråsjöbäcken.

1848. Österbo masugn stängd för ombyggnad

1851. Strömbacka bruk får oinskränkt rätt att producera järn.

kal-009-1850
Strömbacka i mitten av 1800-talet.

1852. Hedvigsfors bruk uppger att de tillverkat 1347 liter brännvin. Brännvinet lämnades till arbetarna som en extra löneförmån till jul och midsommar eller vid någon bra utförd prestation. Förmånen upphörde både i Hedvigsfors och Strömbacka omkring 1870.
På 1600-talet var det bryggarskrået som hade rätt att tillverka och sälja sprit men hembränningen var så omfattande att den förbjöds i lag 1718. År 1731 fick ägare av i mantal satt jord rätt att bränna brännvin mot årlig avgift till kronan och år 1800 får jordbrukare rätt till husbehovsbränning mot erläggande av viss avgift

1855 var missbruket så utbrett att all husbehovsbränning förbjöds. Den sprit som framställdes gjordes av säd eller potatis och hade en stark smak av finkeloljor varför man tillsatte kryddor av malört och kummin. Först på 1870-talet startade L. O. Smith bränneri på Reimersholme och kunde lansera ”Absolut renat” brännvin.

1855. Enligt Tamms planer byggs i Friggesund en tredje kolugn, samtidigt rivs den gamla sågen och ersätts med en ny med fyra ramar. Sågen skulle betala 10 tolfter tretumsbräder av furu och tre och en tredjedels tolfter entumsbräder av gran till kronan som tull. Troligtvis är det nu som den ca 80 meter långa kajen byggdes i Svågans nedre del. Större delen av kajbandet finns fortfarande kvar även om ett tjugotal meter försvann vid vårfloden 1916.

1856 – 76. Per Adolf Tamm avlider i lungsäcksinflammation den 24 juli 1856, 82 år gammal. Han hade varit en ovanligt driftig och framsynt företagsledare, som nedlagt mycket arbete på sina bruks utveckling. Den som tog över ledningen av Österby – Strömbackaverken årtiondet 1856 – 1865 var P A Tamms systerson Carl Östberg, brukspatron på Älvkarleby. I sitt testamente av den 30 maj 1851 med tillägg av den 3 december samma år och den 17 januari 1852 hade P A Tamm lämnat detaljerade föreskrifter, hur hans familjebolag skulle förvaltas i 20 år efter hans bortgång. Tamm efterlämnade en förmögenhet på nära 4,6 mill. kronor.

1857. Ångbåten Fortuna byggs i England. Hon levereras i delar och monteras ihop i Näsviken där hon i maj 1858 blev sjösatt. Ägare var Engelska bolaget som byggde Forsa Ångsåg liksom den komplicerade och omfattande flottleden från Ljusnan över Hybo och Delsbo fram till Forsa Ångsåg.
Fortuna är idag Sveriges äldsta ångbåt i trafik med hamn i Moviken.
Strömbacka bruk beställer hos Södra Varvet i Stockholm en ny smalare ångbåt med 10 hkr motor och propellerdrift. Sedan den gamla båten blivit skrotad får även den nya ångbåten heta Tamm.

1858. Byggandet av järnväg mellan Forsa och Hudiksvall påbörjas. Överingenjören för järnvägsbygget Claes Adelsköld var släkt med P. A. Tamm.
Norrboån muddras så att ångbåtar kan passera. Vid utloppet anlägges en vågbrytare för att förhindra att vågor spolar igen farleden.
I Norrdellen sänks vattenståndet med en dryg halvmeter.
Så snart vattnet sjunkit undan påbörjas utfyllningen av hamnområdet i Moviken. Det finns skäl och anta att även piren i Moviken blir anlagd vid ungefär samma tid. Behovet av ett vågskydd var uppenbar då viken kom att användas som ett vedmagasin till de planerade kolugnarna.

Lastageplatsen i Hallbo och den mer än 30 meter långa och minst 8 meter breda bryggan behövdes inte längre. I fortsättningen gick hästdragna malm och järnforor till Forsa kyrka, där pråmar och ångbåtar tog vid. Tamms kanal var ännu inte helt färdigbyggd men var klar att användas från 1858.
Idag har både kaj och stenkistor försvunnit i Hallbo. Kajbandet har på sina ställen gått uppskattningsvis närmare 10 meter längre ut i vattnet, kanske mer. Kvar finns rester efter grova utstickande stockar som vittnar om det mönster av stora stenkistor som bundit ihop den gamla lastageplatsen Ett ögonvittne från 1911 berättar om ”raserade präktiga stenbryggor”. Herrgården i Hallbo från 1740-talet flyttades på 1870-talet till Tunbyn i Hälsingtuna, och revs sedan 1973.

1859. Vid Pekkala i Finland har Ottelin utvecklat Schwarts kolugn från fyra eldstäder till bara en eldstad. Ugnen uppförs som försöksugn i Movikens hamn. Ugnen kallas även för Lillugnen, Västerugnen och Dalugnen. Kolugnen rymde 316 kbm. Den fick nytt spåntak 1895 och revs först av ugnarna omkring 1919.

1860. Den 16 juli invigs den privatägda och smalspåriga järnvägen Forsa – Hudiksvall. Då världens nordligaste järnväg. Det har sagts att P. A. Tamm och järnbruken haft avgörande betydelse för järnvägens tillkomst, men ekonomiska skogsintressen bland banans finansiärer, liksom Forsa Ångsågs etablering hade avgörande inverkan på dess tillkomst. Järnvägen kom att bli mycket lönsam och trafikerades dag och natt med elva, tolv godståg i vardera riktningen. Hade P A Tamms ursprungliga plan blivit verklighet hade leden fortsätta förbi Forsa kyrka, vattenverken vid Lund och längs en kanal över Tövsättermyran, fosavattnen med en sluss mellan myran och sjön. Från Iggsjön skulle en järnväg gå ner till lastageplatsen vid Norra Iggesund. Kostnaden för vattenvägen var beräknad till över 700 000 kronor. När Tamm blev erbjuden en järnväg istället accepterade han detta och bidrog dessutom med 3/8 av kostnaden.
Denna dag invigdes även den redan igångvarande ångsågen i Forsa liksom Tamms kanal som öppnades som allmän kommunikationsled.

Brukspatron Carl Östberg inbjuder på stående fot närvarande H. M.. Konung Carl XV, Borgmästare Schmidt, Överste Modig och Överste Bergman och Överingenjör Clas Adelsköld m.fl. till middag i Friggesunds såg. Det blev ett sjudundrande kalas där hemfärden på kvällen över Dellensjöarna med ångbåtarna Fortuna och Dellen blev ett äventyr i regn blixt och hårda åskknallar.

1861. Passagerartrafiken på Dellarna tar sin början genom ångslupen ”Dellen” som ägdes av järnvägsbolaget. Tilläggsplatser är Hålsjö, Norrboån, Friggesund och Moviken. Detta var en förlängning av persontrafiken på banan som gick med två tåg dagligen för att senare utökas till fyra i vardera riktningen. Någon månad före jul då sjöfarten avstannade, upphörde man även med trafiken på banan.
Ångbåten Dellen som var störst av båtarna kunde inte passerade broarna vid Näsviken och Norrboån utan att skorsten fälldes och den övre delen av styrhytten veks ut åt vardera sidan. Även Tamm fick fälla sin skorsten, dock inte styrhytten.
Vid Rolfsta var bron välvd och så hög att båtar kunde passera utan problem. Det går att se brofästena och under vattnet de stora stenkistorna efter den gamla bron.
I Moviken byggs den nuvarande Herrgården och flygelbyggnaden. Den gamla Herrgården stod kvar under byggtiden, men kom sedan att rivas.
Masugnen i Moviken är under ombyggnad.

Strömbacka Herrgård brinner ner.

kal-002-stromb
Strömbacka herrgård tecknad av C A Tamm 1851. Tio år senare brann den ner till grunden. Enbart den stora matkällaren som fanns under byggnaden finns kvar.
Bild ur Iggesunds Bruks Historia del 1.

1862. Movikens masugn är nu ombyggd till 50 fots höjd ca 15 meter. Achatis Lindman berättar att resultatet blev överraskande gott. Medan den gamla ugnen behövde 9.4 hl träkol för att producera 100 kg tackjärn behövde den nya endast 6 hektoliter eller 600 liter kol.

Grosjön dammanläggning
Funnen pilspets i Grosjön
Grosjöbäckens kanal och vattenmagasin grävs, den blir 200 meter lång och 4 -5 meter bred och uppskattningsvis 2 meter djup. Från dammhuset leds vattnet under jord genom en grov järntub fram till smedjan och vattenhjulet som drev blästern till masugnen. Mellan smedjan och masugnen fanns en järntråd med en pingla i ändan, som man ryckte i när blästern skall sättas på eller stängas av.
I Strömbacka står nya Herrgården färdigbyggd. Byggnadskostnad 12 490 riksdaler.
Troligtvis byggs samtidigt det hus som ligger strax intill och som från 1915 kom att bli bolagets kontor.
Förvaltare på Strömbacka är Nils Gustaf Grafström
Den 19 sept. föds Arvid Lindman på Österby Bruk.
Forsa ångsågs taxeringsvärde 220 000 Rdr rmt gör sågen störst bland Norrlands ångsågar.

1864. Tysksmidet som varit det förhärskande sedan 1852 läggs ner i Strömbacka
Brukskapellet står färdigt i Strömbacka. Det byggdes av arbetarna medan bolaget höll med virke. Det ursprungliga delen av kapellet byggdes troligtvis 1842 enligt en smidd vimpel som hittades under golvet 1956.
I Friggesund har kvarnen färdigbyggts.

1864 kulminerar 1859 års reformer genom att järnhanteringen erhåller full näringsfrihet och slipper därmed ett flertal förbud som att maximera sin tillverkning som avsett att förhindra skogsskövling och sänka priserna på världsmarknaden och avgifter som tackjärnstionde, hammarskatt, och skogsrekognition.

1865. Två enkla kolugnar byggs i Movikens hamn. Mellan ugnarna byggs en uppkörsbrygga som är nödvändig för att kunna lasta in ved genom ugnarnas övre luckor.

Friggesundssågen 1859- 1865 visar en avsättning av sågade tolfter. Tolfter avsåg plankor med demissionerna 3 x 9 tum x 14 fot. Dessa motsvarade 1 990 tolfter 1859, och 2260 tolfter 1860. Här börjar exporten till England som utökades när sågen kom till Iggesund

1866 – 1902. I Hedvigsfors ersätter Franche-comtésmide Tysksmidet som bedrivits sedan starten 1746.

kal-005-hedvigsfors
Österbo masugn vid Hedvigsfors med labbit till höger och kolhuset till vänster.
Foto ur Iggesundsbruks Historia del 1.

1867. Österbo masugn vid Hedvigsfors läggs definitivt ner efter 121 år.

kal-003-hedvigsfors
Österbo masugn efter nerläggningen. Bild ur Roland Norins samling

 

kal-004-hedvigsfors
Den nerlagda Österbo masugn vid Hedvigsfors. Bild ur Roland Norins samling

1869. Befolkningsmängden i Iggesund är 183 innevånare

1870. Den 1 maj öppnas poststationen i Strömbacka, och upphör den 31 mars 1880.
I Friggesund läggs all kolning ner liksom delar av sågen som flyttas till Iggesund. Kvarvarande del av sågen används enbart till husbehovssågning.
Den 24 februari meddelar Gustav Tamm, att Strömbacka Bruk, inköpt och under gemensam förvaltning ställt Iggesund och Nianfors Bruk.

1871. Franche-comtésmidet som är relativt nytt för landet införs i Hedvigsfors och Strömbacka.

1872-1877. Wilhelm Hägg är inspektor vid Moviken

1873. På Oskar II kröningsresa (han blev kung 1872 och kröntes den 12 maj 1873 i Stockholm och den 18 juli samma år i Trondheim) besökte han den 18 maj Delsbo. Resan från Delsbo till Forsa gamla järnvägsstation skedde med ångbåten Dellen. Därifrån med tåg till Hudiksvall i en inför kungabesöket plyschklädd järnvägsvagn. Denna järnvägsvagn finns idag att beskåda på järnvägsmuseet i Gävle. Något foto från tillfället har inte stått att finna, inte ens i kungliga slottets stora bildarkiv.
I Iggesund provkörs nya valsverket och bessemerverket med två convertes och blåsmaskiner. Smält tackjärn tappas direkt från masugnen i tippbara stålugnar, s k konverter. En blåsningen gick på 5½ – 6 minuter med en insats av ca 2,5 ton tackjärn.
Ett foto över hamnområdet i Moviken visar att piren är helt utbyggd. Troligen byggdes den redan på 1860 – talet för att bli det vågskydd som vikens vedmagasin behövde.

Inspektor vid Strömbacka 1873-1874 var P J Hedberg

1874. Den 1 nov. invigs den förlängda banan från Forsa till Näsvikens sjöstation. Ett avgörande inflytande över järnvägens förlängning hade Forsa Ångsåg som nu fick järnvägen med egen hållplats strax intill sågen och kunde genom ett extra stickspår ända in i sågverket, lasta direkt på järnvägsvagn. Därmed slapp man forsla sitt virke på pråmar längs Rolfstaån till Forsa.

1875. Två kolugnar eller en dubbelugn/tvillingugn, byggs närmast piren i Moviken.
Namnet på ångslupen ”Dellen” ändras till ”Bjuråker”.
Näsvikens sjöstation öppnats och slussarna får efter 15 år allt mindre betydelse.
Dellarnas flottningsbolag bildas av Strömbacka och Iggesunds bruk, Hudiksvalls Trävaru bolag och Saltvik Trävarubolag. 1876 ändras namnet till Dellarnas flottningsförening.
I Moviken bor 169 personer i Strömbacka 234 och i Hedvigsfors 247
Lancashiresmide införs en kortare tid i Hedvigsfors. Smidesmetoden härstammar från Lancashire i England och introducerades 1829/30 i Sverige

Strömbackaverken utökas med ännu ett verk, nämligen Andersfors bruk i Bergsjö som de tar över efter regementsläkaren S.F. Säve. Stångjärnssmidet blev dock nedlagt efter en kort tid eller före utgången av år 1877. Andersfors järnbruk anlades efter en 1793 hållen bergsmästarundersökning av Anders Smareus, vilken var delägare i Hedvigsfors bruk och Österbo masugn. Den 8 sept. 1806 erhöll Smareus privilegier på en hammare och två härdar för 450 skeppund stångjärnssmide.

1876. Aktiebolaget Iggesunds Bruk bildas och tar från den 31 juli över Strömbacka, och Hedvigsfors smedjor och Movikens masugn. Brukspatron blir Friherre Gustav Tamm
Lancashiresmidet införs i Strömbacka.
Man gör ett anmärkningsvärt konstaterande, nämligen, att tillverkningskostnaderna för tackjärn vid Moviken blev lägre än vid Österby bruk i Uppland, trots de långa transporterna av malm. Kostnaderna för kol var i gengäld betydligt lägre i Moviken.
Ljusdal och Delsbo får telegraf.

1877. Två av tre härdar läggs ner i Hedvigsfors och flyttas till Iggesund.

1878 – 92. Till ny disponent vid AB Iggesunds Bruk efter Gustav Tamm utsågs Achates Lindman. Achates Lindman f. 1826 i Motala, blev inspektör 1850 vid Österby bruk och från 1884 var han också brukets disponent.

1878 . Sigge Lindman ingenjör vid Moviken 1878 – 1884, var bror till amiral Arvid Lindman

Ångbåten ”Delsbo” ägd av Hudiksvalls Järnvägs AB är störst av de båtar som trafikerat Dellarna. Den trafikerar platserna Sunnansjö – Fredriksfors och Näsviken. Båten 26,14 m lång, 4.83 m bred, djupgående 2.39 m, 94 brutto registerton och godkänd för 180 passagerare.

1878 – 1903. Wilhelm Hägg är förvaltare vid Hedvigsfors

1880. Handlare Ivarsson från Västansjö, öppnar Strömbackas första handel.

1882. Vid Strömbacka mer än fördubblades produktionen från 1881 sedan de gamla vallonhärdarna blivit ombyggda och Iggesund förvärvat Forsmarks gruvandelar i Dannemora. Samtidigt bedrives även lancashire och franche-comtésmide.

1883. Den 1 maj öppnas återigen poststationen i Strömbacka. Post ankom och avgick måndag, onsdag och lördag. Postlokalen var inrättad i brukskontoret.
Arvid Lindman deltar under två år i en världsomsegling med flottans vackraste fartyg ”Vanadis”.

1883-1884. Smalspåriga järnvägen Moviken – Strömbacka byggs som ox- och hästbana för frakt av malm, järn och timmer. Arbetsledare var Aug. Högberg, sedermera handlare i Skålsvedja
Banan blev 5,5 km lång och spårbredden 770 mm.
Vid dammbron i Brukssjön i Strömbacka bygger man ett timmeruppfordringsverk.
I Moviken rivs kolhusen (möjligen bara delvis) för att ge plats åt järnvägen

1884 – 85. Telefonledning dras Hudiksvall – Forsa –Delsbo – Ljusdal – Färila.
I April 1884 finns det 50 abonnenter i Hudiksvalls telefonförening.
Enligt Conrad Holms historik över flottningen, är det troligt att dammluckor blir byggda vid Lennsjösjön och att Lingån färdigställs för flottning av virke över Frisbo och Brukssjön för vidare transport med järnvägen till Moviken.

1885. I Strömbacka arbetade 61-62 män och 15-17 pojkar. Pojkarnas antal steg under sommarhalvåret.
Vid Moviken arbetade 66 män i början av året. Under sommarhalvåret 54 män, och 6-8 pojkar och lika många kvinnor. Arbetet började kl. 6 och slutade kl.19.
För minderåriga kl.18. Minderåriga var barn mellan 12-15 år. Efter 15 år var de storpojkar och räknades då som vuxna men hade inte en vuxens lön.
Det var tre raster om tillsammans 2 timmar. Man hade skiftarbete och arbetade söndagar och helger. Antalet arbetstimmar per vecka var 84 för vuxna och 68 för minderåriga.

Vid Strömbacka och Hedvigsfors börjar man att utdela matskedar i silver som belöning för god kolning. De närmaste åren utdelas i regel sju skedar i Strömbacka och tre i Hedvigsfors. En som blev hedrad var bortgångne Erik Kallbergs morfar A. E. Wedmark. Skeden med inskription finns i gott förvar hos Erik Kallbergs dotter Elinor Kallberg i Strömbacka.

1886. Strömbacka och Moviken får telefon.

1887. Ångslupen ”Bjuråker” återfår sitt gamla namn ” Dellen ”.

1888. Järnvägslinjen Hudiksvall – Ljusdal öppnas i statlig ägo. Därmed överlåtes fast som lös egendom, bl.a. Näsvikens och Sunnansjö sjöstationer. En förutsättning för byggandet av linjen var etablering av ångsågen i Hybo, som nu stod färdig. Samtidigt var flottleden från Ljusnan till Forsa ångsåg över.

Gamla Forsa stationshus med lastkaj överges, men ett nytt stationshus byggs något hundratal meter österut. Sträckan Hudiksvall – Forsa får delvis ny sträckning samtidigt som smalspåret ersätts med normalspår. Forsa ångsåg får ny lastkaj och nya spår.
Näsvikens stationshus inviges.

Elektrisk belysning installeras i järnverkstäderna, gjuteriet, en del verkstäder, sågverket och virkesmagasinet i Iggesund.

1890. Två kolugnar eller en dubbelugn/tvillingugn byggs i Movikens hamn. Beräknad byggkostnad 4000 – 5000 kronor Den slutliga kostnaden är inte känd. Nu fanns sju kolugnar i drift. En ugn kunde köras sex gånger per år. Den fylldes med 560 kubikmeter kolved, vilket gav ca. 400 kbm träkol. En av de sist byggda tvillingugnarna står kvar än idag. Den är uppbyggd av ca. 6.600 slaggstenar och har en vikt av ca.330 ton. Den är ca. 23 meter lång, 13 meter bred och 5½ meter hög.
En årsproduktionen av kol från alla sju ugnarna under 1890-talet var 12.000 kbm, vilket uppskattningsvis var ungefär hälften av vad som förbrukades i masugnen.

1891. Det 2000 kvm stora kolhuset i Moviken blir färdigbyggt. Kolhuset vilar på 68 pelare, är 87 meter långt och 23,4 meter brett. Det rymmer ca.14.000 kbm träkol, el. ca. 7000 stigar kol.

1892. Amiral Arvid Lindman efterträder sin far Achates Lindman som disponent för Iggesund och Strömbacka bruk. Han innehade befattningen till 1903
Det kolades rekordmycket i Bjuråkersskogarna det här året, hela 521 milor.
I Strömbacka installeras en ny smälthärd och en ny räckhärd för vallonsmidet i mellanhammaren.

1893. Kolarskola startar i Moviken. Kolarskolan kom att bli etablerad och allmänt anlitad med elever från hela länet.
Tycho Bovallius tillträder befattningen som förvaltare i Strömbacka. Han kom redan 1884 till Bjuråker. Prästson född 24/12 1858 i Grytnäs i Dalarna. Död 8/6 1936. Gift 1886 med Ester Holmberg. Tre barn: Elisabet 1/11 1890, Ragnar 5/9 1900 och Irma 23/9 1910.

1894. Båten s/s Delsbo godkänd för 180 passagerare, lämnar Sördellen för att trafikera vattnen kring Örnsköldsvik

1896. Strömbacka skyttegille bildas.
Mellan 1896 och 1898 är Jakobsson inspektor i Moviken.
Den 5 juli anordnas en lustresa till Moviken över Dellarna med Ångbåten Dellen och två pråmar. Biljettpris från Näsviken 75 öre, övriga ställen 50 öre. Avgång sker från Näsviken 07.30 och anlöper hamnar Klubbo, Sunnansjö och Friggesund. Vid ankomsten till Moviken är antalet passagerare över 300 personer varav ett 20-tal från Hudiksvall. Vid Moviken hade godtemplare från Strömbacka mött upp med svajande fanor klingande spel. Därifrån marscherade allesammans med musik i täten till Strömbacka bruk, där en trevlig godtemplarfest var anordnad. Återresan från Moviken vid 21-tiden på kvällen blev både tidsödande och dramatisk med två grundstötningar. Först vid tretiden på morgonen var de 40-tal personer framme vid Näsviken och kunde gå hem till sitt. De personer som var från Hudiksvall måste även de ta sig hem gående.

1897. Den lågkonjunktur som fått löner att sjunka med mellan 10 och 15 % alltsedan slutet på 1870 – talet hade nu vänt. Lönerna kunde arbetsgivarna sätta efter konjunkturen utan diskussion med arbetarna.

1898 den 21 jan. till ära på Oskar II:s 60 årsdag bildade Strömbacka bruk en sjukkassa där sjuka och skadade arbetare kunde få ekonomisk ersättning.

Vid en dramatisk olycka på Sördellen sjunker en pråm lastad med ett stort parti smältstycken. Störst anledning till olyckan var att pråmen var starkt överlastad.

I Strömbacka är 243 personer mantalsskrivna. Inom bruksområdet finns ett tjugofemtal arbetarbostäder. De flesta om ett rum och kök. På andra sidan Masbosjön finns ytterligare ett tiotal bostäder.

I Moviken är 240 mantalsskrivna och det finns 32 hus för en eller två familjer. Gott dricksvatten är en bristvara. Vid ett stort antal stugor används myrvatten, som antingen leds i öppna trärännor eller hämtas från rännilar eller bäckar.

I Strömbacka får smedjorna hjälpbrytare och bättre blåsmaskiner.

voja-020-blosmaskin

Strömbacka smedjas blåsmaskin avsedd för lancashirehärdarna

voja-017-arbetare

Hjälpbrytare och blåsmaskin blev installerad i Strömbacka 1898. Bild från 1951 med Karl Johansson (närmast kameran) och Lars Hill.

1899. När seklet närmade sig sitt slut konstaterade man oroligt vid Iggesund att tillgångarna på kolskog hade utnyttjats nästan så långt det gick med hänsyn till resurser och transportteknik. Kostnaderna för träkol översteg alltid kostnaderna för malm.

Den 17 okt. står att läsa i Hudiksvalls Posten att det med elektromagnet bärgats hela 38 ton smältstycken ur den på Sördellen förlista pråmen.

1899 – 1919. I Moviken är Otto Lagerholm Inspektor. Han kallas för general buller.

1900. Ångbåten ”Näs” kommer till Dellarna och insätts i passagerartrafik. Den avgår från Näsviken 3 dagar i veckan med tilläggsplatser i Sunnansjö, Norrboån, Västansjö och Moviken.
En snickeriverkstad byggs i Strömbacka.
I Hedvigsfors står sågen färdigbyggd
Kapten Emil Schmidt kommer till Moviken
Omkring sekelskiftet börjar massaved att tillverkas.
Vid den här tiden lär det finnas 125 kolugnar i landet. Idag är kolugnen i Movikens den enda i sitt slag man känner till.
I Moviken bor 220 personer i Strömbacka 315 och i Hedvigsfors 204

1901. Efter torrsomrarna 1888, 1897 och 1901 beslöt man i Strömbacka att gräva en kanal från Sylkvarn i Skäråssjön till Frisbosjön. Tidigare fanns där en mindre bäck, men nu kunde man vid behov i Strömbacka sänka Skäråssjön med hela 5 fot, eller ca.1½ meter.
Masugnen i Moviken är avstängd p.g.a. vattenbrist

I Strömbacka bildas ”Musikkapellet Lyran” bestående av 2 mässingsinstrument, 2 fioler, 1 gitarr och 3 dragspel.

Vid hamnen i Moviken uppförs ett omkring 10 meter högt uppfordringsverk (travers) som drivs av områdets lokomobil. Nu kunde man göra stora vedupplag inför vintern nära kolugnarna. Tidigare hade närliggande stränder fått tjänstgöra som upplagsplatser.

I Bjuråker finns nu 21 telefonabonnenter.

1902. Det gamla mudderverket som legat i Movikens hamn sedan Norrboån blev muddrad på 1850-talet, huggs på vintern upp till eldningsved för kolugnarna. Mudderverket var byggt för hästdrift. Det bestod av en stor plattform för hästvandring. Inbyggt under tak fanns två spiltor och ett rum för personalen.
En slaggstenskross anskaffades till Moviken med placering vid hamnen.
I Hedvigsfors upphör vallonsmidet
Den 8 juni avlider Achates Lindman. Hans maka blev Stockholms äldsta innevånare. Hon dog 3/12 1929 i en ålder av 103 år.

1903. Efter 94 dagars drift fram till i april, rivs större delen av Movikens gamla masugn och redan i slutet av november står den nya masugnen färdig som sedan går för full drift under hela december. Byggmästare är C. Filén från Västerås.
Masugnen har fått en större pipa, ångmaskin, ytterligare en rostugn, en ny blåsmaskin med tre cylindrar, ny varmapparat, telegraf och fyra vattenkylda tättor/blåsrör. Pipan fick en höjd av 16 meter med en utvändig diameter av 5 meter. Ugnens kapacitet ökade från två till tre sättningar per timme
Ångmaskinens ångpanna liksom de båda rostugnarna och varmapparaten värms upp med masugnsgas som tas från fickor i övre delen av masugnspipan.

Taket fick en ny konstruktion som är värd en beundran. Efter mer än hundra år är åsarna fortfarande helt raka. På takåsarnas undersida sitter ett stag på mitten. Över detta löper en järnstång som är fastskruvad i åsens båda ändar. Detta drag och tryck på åsens undersida omöjliggör att åsen kan slacka. Takkonstruktionen kallas för Polonceau tak (uttalas Poloncå) efter konstruktören fransmannen Erenest Polonceau 1832 – 1900.
I Strömbacka byggs nytt kolhus. Huset är 51,5 m. långt, 21,5 m, brett och rymmer drygt 3000 stigar kol.

Hudiksvalls Trävaruaktiebolag köper upp AB Iggesund Bruk. Avtalet hade undertecknats den 31/12 1902. I köpet ingick inte Hedvigsfors och Strömbacka bruk med över 62.500 tunnland skogsmark, gruvor och andelar i gruvor utan dessa såldes till Arvid Lindman som lämnat sin befattning som disponent vid Iggesund och nu bildade Strömbacka Bruk AB.

Allmän deklaration införs i landet. De flesta av arbetarna på bruken nådde inte upp till den lägsta lönenivå som deklarationen avsåg. Arbetarnas löner var låga, men då hade de också fri bostad, ved och koföda. Koföda innebar tilldelning av två tunnland jord för två kor, en gris och lite höns.
I Moviken bildas IOGT LOGEN 3191 MOVIKENS FRAMTID. Den upphör 1913-1915.

1904. Ny skola och lärarbostad står färdigbyggd i Moviken.
Efter sex månader har masugnen i Moviken framställt 467122 kg tackjärn, motsvarande 12833 kg per dygn.
En kolpråm byggs i Moviken. Den blev 90 fot lång, ca 27 meter och kom att kallas för Storhugo. Under 1940-talet blev den bogserad till Dellenbaden där den låg som turistattraktion.

1905. Hedvigsfors kapell rivs.
Affär öppnas i Strömbacka.

1906. Arvid Lindman vald till statsminister åren 1906 – 11 och 1928 – 30.
Ny chef vid Iggesunds bruk, Johan Martin Sörensen, född 25/3 1858 i Norge

1907. Bruksarbetarna i Strömbacka övertar och startar egen affär under namnet Strömbacka Arbetares Konsumtionsförening, med filialer i Moviken (1908) och Hedvigsfors. Därmed kom bruksmagasinen eller ”utvägningen” som de kallats, efter hand att upphöra som utskänkningsställen. Utvägning av spannmål, salt sill, strömming, humle, snus och tobak, tidigare även brännvin etc. hade ägt rum var fjortonde dag och bokförts på de anställdas debet konto för slutsummering vid årets slut.

Den 4 oktober avlider Hugo Tamm. Därmed sker en betydelsefull förändring för Österby bruk. Han efterlämnar änka och tretton barn En gång i tiden var Österby efter Lövsta Sveriges största bruk. 1916 lämnar Hugo och Adolf Tamm styrelsen och Österby går samman med Gimo bruks AB. Förlusterna uppgår till miljonbelopp varje år, för att kulminera med hela 51 miljoner i skulder där både reservfonden och den Tammska pensionsfonden förbrukats. Från 1927 drivs verken vidare av Fagersta AB till nedläggningen 1983.

Österby kom att leva vidare genom att Bruno Liljefors flyttade in med ateljé och vilda djur

1909. Strömbacka får sin första kraftstation med en generator om 11 hkr. Anläggningen ombyggd 1919, 1930, 1937 och 1958
Genom borrade stockledningar får affären, Vitkasern och skolan rinnande vatten. Vattnet tas från masugnens ledning från kanalen som mist sin funktion sedan ångmaskin tagit över dess funktion.
Första bilarna i Bjuråker är en Darracq och en Minerva som båda ägs av Strömbacka bruk. Årtalet är 1909 eller 1910.

1911. En rapport berättar att bolagets ångbåt Tamm har en ångpanna med 98 st tuber på 2 tum i diam. Maskin gör 210 slag i min. 7 knop. 9 kg tryck.
Båten bränner en famn ved för att gå med 2 pråmar från Moviken till Näsviken (kol 5 hl)
En famn ved kostar Bruket 5 kr. En ångbåtsfamn 6 kubikfot.

1912. Stutar och hästar som dragit malm- och järnvagnar längs den 5,5 km långa järnvägen Moviken – Strömbacka blir nu ersatta av ett 24 hkr bensindrivet motorlok.
Det fyra meter långa loket var tillverkat hos Söderbloms Mekaniska Verkstad i Eskilstuna. Tjänstevikten var fyra ton och drivningen skedde med en kraftig kedja som gick längs ena långsidan.

1913. Allmän folkpension införs i landet från 70 års ålder. Därmed fick svaga och gamla lättare arbetsuppgifter som att gå ärenden, laga säckar, räkna spik etc. Först 1948 kunde pensionen räcka till en knapp försörjning.

1914. I Moviken byggs en ny pråm. Den blev kallad 1914 efter byggåret. I bruksaffärens räkenskaper framgår att pråmbyggarna kvitterat ut 10 kg såpa för att användas som glidmedel vid sjösättningen
I Moviken är logen NGTO LOGEN 1810 HOPPETS LJUS verksam. Den var verksam till 1923 – 1924 men kan ha funnits redan 1905.

1915. Även detta år byggs en ny pråm i Moviken.
Byggnaden mellan kapellet och herrgården i Strömbacka görs om till kontor. Mycket talar för att den är uppförd samtida med herrgården d v s under 1860 – talet.
Under senare delen av 1910-talet byggs ett båthus till ångbåten Tamm på piren vid i Moviken. Mycket talar för att det blev den nyuppförda sågens första uppgift. Sågen låg vid hamnen.
Enl. lönelista från Moviken tar kolmottagare Lars Erik Lönn (vinter –Lasse) under månaderna jan – april emot 20.000 kolstigar, och får för detta 200 kronor
Enligt professor Harald Brodin fanns det här året 75 löntagare i Moviken. 41 personer hade över 800 kr i årsinkomst och 13 personer över 1000 kronor.
Inkomsterna över 800 kronor deklarerades av Bruket, som ombesörjde skatteinbetalningar genom avdrag på lönen. Fyra personer fick gratial/pension på mellan 40 – 200 kr, tio varav åtta var änkor tilldelas fattigvård med mellan 40 och 50 kronor.

1917. Moviken får för första gången elektriskt lyse genom att koppla en axel från Masugnens ångmaskin över en generator på 16 hkr, som placerades i byggnaden på andra sidan vattenfallet vid dammen. Generatorn gav så pass mycket ström att de försåg Masugnen, Herrgården och kontoret med lyse. Även några arbetare kunde ha en svag lampa hemma i köket.
Ernst Brodin efterträder Gustaf Hagström från Näsviken som ny föreståndare för affären i Moviken
Ångbåten ”Näs” som trafikerat Dellarna säljs till Göteborg.

1918. Hudiksvalls trävarubolag i likvidation. Bolagets tillgångar överförs på AB Iggesunds bruk
I Iggesund läggs driften ner vid den äldsta masugnen. Den nya hade tagits i drift i maj 1875.
I Strömbacka läggs mellanhammaren och den nedre hammarsmedjan ner och i stångjärnssmedjan installeras en lufthammare.

1919. I februari äger sista kolningen rum i Movikens kolugnar. Varför upphörde då kolning i ugn? Att kola i kolugn hade haft stora fördelar. Kolningen gav nästan ingen stybb. En mila måste både risas och täckas med ca 10 kbm stybb, vilket inte behövdes i en kolugn

Mängden färdigt kol blev större och effektivare och framför allt, var kolen torra när de kom fram till kolhuset, där de förvarades på en särskild plats. Torra träkol gav en jämn och störningsfri masugnsdrift men framställningskostnaderna för ugnskol hade blivit för höga. Kostnader för framkörning och uppläggning av virke inför vintertorkning intill vattendrag, flottning, bogsering till magasinet i Moviken, uppdragning ur sjön och uppläggning av vinterförråd, fyllning av ugn, löner vid kolning, kastved till eldning av kolugn 130 kbm, rivning och inkörning av kol till kolhuset och lön till kolugnsmästare hade gjort att bolaget i fortsättningen bara betalade för levererat färdigt kol vid kolhuset.
I fortsättningen fick bolaget förlita sig på 140 arrendatorer med kolarkontrakt och övriga duktiga kolare. Kolarna blev ersatta ( de bokfördes och fick kolpoletter ) vid leverans av färdigt kol vid kolhuset i Moviken.
Trots att här fanns helt orörda skogar när järnhanteringen började, så blev kolen till slut den största utgiftsposten – långa malmtransporter till trots.
Ny lufthammare installerad vid smedjan i Strömbacka
Den 18 okt. införs i landet 8 timmars arbetsdag och sexdagarsvecka.
Efter upprepade strejker hade ett år tidigare införts treskift och 8 timmars arbetsdag. Nu fick arbetarna tid till nöjen och fritid.
Ny Inspektor i Moviken blir August Hahne. Han efterträder avlidne Otto Lagerholm.
I Moviken flyttas vällingklockan från gamla skolbyggningen till taket på ladugården.
I Moviken bildas Sågverkindustriarbetarförbundet avd 337.
79 medlemmar anslöts.

1920-21 Sprängdes och revs kolugnar i Moviken, några var kvar till 1927. Lillugnen revs redan 1919

kal-010-1920
Strömbacka 1920

1922. Från Hedvigsfors dras högspänningsledning till Moviken.
Lokomobilen vid hamnen byts ut mot en 15 hkr motor, vars främsta uppgift blev att driva sågen.
Movikens masugn i drift mellan 1/1 – 11/5 för att åter starta 23/5 1924
Strömbackakonflikten 1922. De anställda som 1921 fick gå ned i lön på grund av arbetsbrist ville nu åter ha bl. a. skäliga löner. Både de som arbetade i järnbruket som de i skogen var berörda. Den 8 juni gick 130 man vid Strömbacka, Moviken och Hedvigsfors i strejk, men genom medling av Landshövding S. H. Kvarnzelius som begärt svar före den 18 okt. fick han nu parterna att komma överens. Det framgår att malm saknas och att arbetarna vid Moviken beredes arbete genom sågning och sparrskrädning. Den 16 oktober 1922 avblåstes strejken
I Strömbacka rivs Mellanhammaren och nederhammaren åren 1922 och 1924

1923. Movikens masugnen stängd hela året.
Iggesunds Bruk köper Strömbacka Bruk.
Inspektor Hahne blir placerad i Strömbacka.
Herrgården i Moviken blir bostad för landfiskal Görtz och flygelbyggnaden blir bl.a. arrestlokal.
I fortsättningen kom arbetarnas löner att utbetalas vid affären i Moviken. Till affären kom även områdets all post och där fanns också traktens enda telefon.

Den 25 oktober kom Tom (Tomas) Fåhræus till Strömbacka. Han tog då över tjänsten som forstmästare efter avgående Carl Ossian Tigerström. Tigerström var född i Ludvika 14/5 1878, död 3/5 1943. Han kom till Strömbacka 1 juni 1905. Gift 23/9 1910 med bruksförvaltare Bovallius dotter Irma, född i Bjuråker 23/9 1910, död 22/4 1976.
Tre barn: Karin 4/6 1911, Erik 9/4 1913, Folke 27/3 1916.

Den 27 november inflyttar till Strömbacka förvaltare Erik Brolin
(2P86) ERIK ERIKSSON BROLIN, 10/10 1876, s. t. gästgivare Erik Nilsson Frid i Kyrkbacken s3, Hassela. G. 3/4 1920. Förvaltare vid Strömbacka bruk, Bjuråker  från 1923. Fl. t. Hudiksvall 1939. Död 27/5 1954
(Z51) HJÖRDIS MAGNUSDOTTER NÄS, 27/6 1894, d.t. till lantmätare Magnus Mattsson i Tännäs sn, Jämtl. Död 6/8 1972. Barn:
LEIF ERIK 20/11 1921. + 23/12 1932 och MATS 9/8 1924. + 22/3 1933

kal-013-strombacka

Strömbacka 1926. Förvaltare Erik Brolin, hans hustrun Hjördis och hennes far lantmätare Magnus Mattsson 1853-1927, och hans dotter Gyda 1893-1988. Magnus Mattssons övriga barn var Tyra 1888-1959, Rolf 1890, Heid 1891-1971, Leif 1895 och Grid 1897-1965.

1924. Den 23 maj startar åter driften i Movikens masugn efter att ha varit avstängd sedan 12 maj 1922. Driften i masugnen pågår under 17 veckor för att sedan ligga nere till 1928.
Den 9 september öppnas bandelen Hudiksvall – Iggesund för allmän trafik och 1 nov. 1927 öppnas bandelen till Gävle
Den 23 jan. avlider tidigare chefen för Iggesunds Bruk (1906-1921), Martin Sörensen.

kal-001
Sörensens familjegrav på Sofiedals kyrkogård i Hudiksvall

1927. Movikens skola får diverse uthus tillbyggda. Byggare var Anders Svensk och Edvin Östlin

1928. Den 19 maj startar åter driften i masugnen efter att ha varit avstängd sedan 1924. Veckan mellan 2/6 – 8/6 slår masugnen nytt rekord med att förbruka 31.642 kg malm i snitt per dygn. En av anledningarna var troligen att blästertemperaturen låg mellan 450 – 500 grader. Driften pågår under 20 veckor till 5 okt. för att sedan ligga nere till 1934.
Klubben MOVIKEN SDUK (Socialdemokratisk ungdomsklubb) bildas med 43 medlemmar. Klubben hade ansvar för festplatsen, fotbollsplan och fotbollslag liksom för klubbens lokal i gamla skolhuset. 1947 gick föreningen in i Strömbacka SDUK där de startade en amatörteatercirkel. År 1949 inköptes fana. 1951 fanns 60 medlemmar.

1928, 16 juli besökte ärkebiskop Nathan Söderblom och ärkebiskop Erling Eidem med hustru Elisabeth, förvaltare Erik Brolin på Strömbacka. Ärkebiskop Erling Eidem besökte Strömbacka och förvaltare Erik Brolin även 1938.

kal-012-natan-s

Nathan Söderblom på näverpaviljongen vid Strömbackas Herrgård. Paviljongen var byggd 1876.

1930. Motorn på järnvägsloket, Moviken– Strömbacka, ersätts med en gengasdriven motor på 60 hkr. Det var Ing. Axel Svedlund från Kristinehamn som fått använda banan och loket för forskning och experimentering med gengasdrift. Resultaten var överraskande och kom att vara av stort värde när gengasdrift infördes under kriget.
Den 6 mars eldhärjas smedjan i Strömbacka svårt.
Järngrindarna vid grindstugan i Strömbacka tas bort.

voja-015-brand-1930

Den svårt demolerade smedjan i Strömbacka, med Labbit i bakgrunden

1931. Bolagets jordbruk i Moviken upphör. Jordbruket hade sysselsatt ett tiotal personer med en rättare som arbetsledare. En stalldräng hade ansvar för stallets oxar (före lokets tid fanns 12 oxar) och hästar och trädgårdsmästaren hade ansvar för trädgården och ringningen i vällingklockan morgon, middag och kväll. Egendomen kom nu att arrenderas ut och den förste arrendatorn eller ”landbon” hette Johan Eriksson.
I Strömbacka blir en ny fotbollsplan anlagd intill landsvägen. Den gamla låg nedanför där nuvarande bilskroten ligger.

Skogsexkursion 1931 De fyra nordiska ländernas regeringschefer med följe samlades i Fönebo för att intag en lättare måltid vid det på stranden uppdukade lågbordet. Därefter var det dags att besöka bolagets stolta skogsbestånd, den så kallade försöksskogen. När den långa karavanen väl kommit fram till Strömbacka bjöds det på middag i herrgårdsparken där man hade rest ett stort serveringstält.

1932. Sågen i Moviken rivs och ett stampverk för att krossa kvarts monteras upp på samma plats. Stampverket stod tidigare i masugnen. Källa: Ossian Friberg

1934. Den 15 feb. startar åter driften i Movikens masugn efter att ha varit stängd i fem år. Den pågår till den 28 juni, för att åter läggas ner till den 16 april 1937 då den startar för sista gången.
Loket på sträckan mellan Moviken –Strömbacka byter från gengasdrift till en Scania Vabis motor på 100 hkr.
Österby Bruk i Uppland lägger ner sitt vallonsmide. Därmed finns världens sista igångvarande vallonsmedja i Strömbacka.

Av olika anledningar utnyttjades inte den kapacitet som masugnen var demissionerad för. Dock hände det en gång att arbetstakten var över ugnens förmåga vilket resulterade i att hela masugnspipan höll på att rämna. Som bekant tål inte järn stark värme. Tre av järnbanden brast innan rådigt ingripande kunde lugna ner processen genom att strypa syretillförseln och tillsätta kalk. De trasiga banden finns fortfarande kvar. Det hände på 30-talet men årtalet är osäkert.

1936. Den 9 december omkommer Amiral Arvid Lindman i en flygolycka i England. Strax efter starten kolliderade planet med en byggnad och fattade eld. En av de överlevande var Arvid Lindman berättade en värdinna ombord som blev räddad ut ur planet av Arvid Lindman. Enligt henne hade Amiral Lindman kunnat undkomma om han inte varit så ivrig att hjälpa medpassagerarna. Han kämpade för att befria andra till dess han själv blev begravd i spillror från vilka han själv inte hade krafter nog att dra sig ur. Han förlorade sansen och brändes till döds i den brinnande maskinen säger hon. Arvid Lindman efterlämnade hustru, tre barn och barnbarn.
Småskolan i Moviken och Strömbacka slås samman
Sågen i Moviken läggs ner. Andra uppgifter säger att den stängdes redan 1928.

1937. Masugnen startar den 16 april och pågår till den 9 september kl.11 fm. då den sista tappningen i Movikens masugn äger rum. Efter 140 år är nerläggningen ett faktum. Långa och dyra transporter, småskalig verksamhet, föråldrad teknik, liksom bristen på kolskog, hade gjort verksamheten olönsam.
Från den 1 januari 1904 till ovannämnda datum ( 33 år och 9 månader eller 12.315 dagar) pågick tackjärnsblåsning – enligt Bror Jonsson utsaga av masugnsjournalerna – enbart under 4.323 dygn vilket innebär att driften legat nere mer än hälften av tiden.
Situationen var inte unik för Moviken, utan stagnation och depression fanns i hela Sverige och i större delen av världen under den här tiden. Redan 1914 hade införts en arbetslöshetskommision (AK) som fick stor betydelse under 20 och 30 – talet, då många fick AK – arbeten genom att förbättra och bygga nya vägar i vårt område liksom i övriga delar av landet.
Den 2 augusti eldhärjas återigen smedjan svårt i Strömbacka.

1938. Sverige lagstadgar om två veckors betald ledighet. 1951 fick vi tre veckor, 1963 fyra veckor och 1977 fem veckors semester.

1943. Den så efterlängtade Norrdellsvägen mellan Moviken och Gammelsträng i Norrbo blir äntligen färdigbyggd. Nya sträckan mellan Moviken och Fönebo hade börjat färdigställas redan trettio år tidigare.
En av de överflödiga pråmarna vid Moviken säljes i början av 40-talet till Dellenbaden för 200 kr.

1944. Inspektor Aug. Hahne presenterar ett underlag för fortsatt masugnsdrift i Moviken. Det krävs investeringar och reparationer på över 90 000 kronor för fortsatt verksamhet. Utbyggnad av masugnspipan, och varmapparaten samt nybyggnad av linbana från kolhuset till masugnen. Kostnader för malmtransporter med lastbil från Iggesund eller från järnvägen i Delsbo liksom beräknade kostnader för kolleveranser, klargjorde att fortsatt verksamhet inte längre var lönsam. Därmed hade den så kallade ”bruksdöden” definitivt också drabbat Moviken

1945. Den 29 mars sker sista vallonsmältningen i Strömbacka. Vallontackjärnet blåstes eller tillverkades enbart av Dannemoramalm som var den förnämsta råvaran. Den innehöll ca 55 % järn. Vallonjärn var dyrt att framställa men var också det järn som var mest efterfrågat. Lancashiresmidet återinförs med två härdar.

1946. Iggesunds Bruk drar elektricitet till gårdar i Skålsvedja, Anderbo och Moviken.

1947. Den 26 april upphör räckning av vallonstångjärn i Strömbacka. (man räckte ut smältstycken från Iggesund till stänger). Därmed är världens sista vallonsmedja nerlagd. Den sista skeppningen av stångjärn, ca.100 ton gick med båt till Finland och flögs därifrån till Amerika.

1948. Ytterligare en Lancashirehärd installeras i Strömbacka.

1949. Bröderna Lindgren upphör med sitt manufaktursmide vid Hedvigsfors. Det hade pågått sedan 1891.

1950. Ångbåten Tamm byggs om till motorfartyg.

1949-51. Bostäderna i Strömbacka får vatten och avlopp till en kostnad av en halv miljon

1953. 16 maj stannar stångjärnssmedjan i Strömbacka för gott efter 201 års verksamhet.
Iggesunds masugn upphör efter 265 års drift.
All järnvägstrafik mellan Moviken och Strömbacka upphör.
Väg byggs från Grindstugan i Strömbacka till Brännåsen. På våren fortsätter brytning av väg till Fönebo vilken kunde invigas den 15 augusti 1954.

1954 – 55. Under två somrar revs järnvägen mellan Moviken och Strömbacka. Med lok och en vagn att lasta på revs rälsen bort. Lokförare var Gösta Holm. Erik Sallander och Georg Erfström drog ut rälsspik med långa koben. I utbytta syllar satt spiken ordentligt fast men för det mesta gick det lätt att riva då syllen var i dålig kondition.

1955. Vid årsskiftet 1955 – 56 tar Ossian Holm över affären i Moviken efter makarna Ernst och Julia Brodin.
Strömbacka kapell får ny orgel. Gunnar Sundblad, chef för Iggesunds Bruk lyckades förvärva kororgeln vid Engelbrektskyrkan i Stockholm när denna skulle bytas ut mot en större.

1956,den 9 maj avled förvaltaren på Strömbacka Tom (Tomas) Fåhræus. Han var född på Wik den 23/9 1894 i Vadsbro socken i Sörmland. Han kom till Strömbacka redan 25/10 1923 då han efterträdde forstmästare Ossian Tigerström. Gift 30/5 1925 med Göta Nordström f. 15/9 1895 i Luleå. Död i Hudiksvall 11/5 1967.
Tre barn: Frank 3/3 1926, Bror 8/3 1927 – 2/2 2005, Ulla 19/7 1936 – 3/9 1973.

Ny förvaltare på Strömbacka blev skogsförvaltaren för Jokkmokks socken, Olof Hessner. Olof Hessner född 18/3 1911 i Svennevad i Närke.Död 10/3 1997. Gift 14/10 1943 med textilkonstnär Elsi Asker från Oslo i Norge, 7/1 1915 – 10/3 1991.
Hösten 1965 flyttade förvaltarparet Hessner från herrgården i Strömbacka till Hudiksvall

1958. I Näsviken rivs järnvägsstationen vid Sördellens utlopp. Den var byggd 1875.
I Strömbacka byggs nya dammluckor vid Brukssjön, liksom en ny tub och en ny elgenerator blir installerad. Undertecknad som var med vid byggandet, fick utrustad med ficklampa och en liten papplåda, krypa inuti tuben från turbin till dammen och tillbaka igen. Absolut ingenting som spikar, skruvar, verktyg fick finnas kvarglömt i tuben.
Kraftstationsbyggnaden hade tidigare fungerat som bårhus.
I Moviken rivs affärens uthus och magasin för att ge plats för vatten och avloppsledningar till Stånka. Jordkällaren under magasinet finns ännu kvar under marken.

voja-019-tuben

Den nybyggda tuben med klensmedjan i bakgrunden

voja-017-tuben

Här är tuben 5-6 år gammal

1959. Kolhuset i Moviken rivs. Kolhusets yta var 2000 kvm, och rymde 7000 stigar kol eller motsvarande volym från 35 kolugnar. Kolhuset var byggt 1891
Moviken får vatten och avlopp.
Den 24 maj invigs elektrifieringen av järnvägslinjen Hudiksvall – Ljusdal.

1960. Bildas Strömbacka frys ekonomisk förening. Samtidigt bildades en likadan i Hedvigsfors. Föreningen lät upprätta frysfackscentrum, driva anläggningarna och tillhandahålla varje medlem frysfack till billigaste pris. Frysfacken var inrymda i magasinet på Strömbacka, men är nu utrivna.

1961. I Strömbacka rivs det nedre kolhuset.

1964. Den 30 september stängs poststationen i Strömbacka.
Sågen i Strömbacka rivs. Den var byggd 1875 och hade upphört 1957. En del av sågen finns bevarad som gäststuga i Tå.
Hyvelhuset i Strömbacka rivs. Verksamheten hade upphört 1961.

voja-018-sogen

Sågen i Strömbacka. Till höger syns taket över sågspånshögen

1965. Flottningsföreningen från 1875 upphör liksom all flottning på Dellarna. I fortsättningen sker all virkestransport med lastbil. Starkare lastbilar och tekniska förbättringar gjorde att virkestransporter efter landsväg blev både billigare och snabbare
Smedjan eller blåsmaskinhuset i Moviken rivs.

1966. Kolhuset intill stångjärnssmedjan i Strömbacka rivs. Det var byggt 1903.
Den 27 augusti stänger Ossian Holm affären i Moviken. Den hade öppnats 1907.
I Moviken rivs lokstallet och lokomobilhuset vid hamnen.
Huset där Movikens gamla skola, brukskontor, snickarverkstad och café varit inrymt blir nu jämnat med marken för att bli parkeringsplats.
Vid Vitkasern i Moviken bildas Föreningen Fritidssamhället Nr 1, av Vera Österberg.

1967. Affären i Strömbacka stängs.
Loket i Moviken säljs till skrot

1968. Sista året det är dans på stora logen i Strömbacka.

1969. 1 juni sker sista examen i Movikens skola. Reparation lönar sig inte.
Grindstugan i Strömbacka flyttades till en plats invid Strömbackagården. Den var byggd 1842 och utvändigt klädd med takspån.
Nanna Larsson upphör med sitt omtyckta café i baracken invid Brukssjön i Strömbacka.

1969-1970 görs en genomgripande restaurering i AMS regi av Masugnen i Moviken. Kostnad 270.000 kronor.

1970. På hösten rivs dammhuset vid kanalen i Moviken. Med kedjor och kraftiga dubbelverkande timmerbjörnar kopplade i närliggande träd tvingas dammhuset omkull. När väggarna rasade kröktes den rattstång med vilken man reglerade vattnets på och avstängning. Med vid rivningen var Stefan Zacco, Oskar Backström och en person till.

Stiftelsen Movikens masugn bildas. Den 4 september sammanträffar landsantikvarie Ingemar Svensson, för AB Iggesunds Bruk, byggnadschef Rune Oscarsson och jägmästare Gunnar Dahlberg och för Bjuråkers kommun, hemmansägare Hilding Blom och tandläkare Ivar Ringqvist. Vid mötet förklarade sig samtliga villiga att ingå i styrelsen för stiftelsen.

Två stora informationstavlor som hänger i masugnens entré inköptes. Tavlorna är målade av bygdemålaren Bror Erik som lättfattigt åskådliggör både historik och masugnsprocess.

1974. Belysning installeras i Movikens masugn.

1975. Två järnluckor som täckt masugnsöppningen tages bort och ett ersättes med ett räcke av järn. Detta skyddsräcke liksom andra nyuppsatta räcken fram till 1979, har smeden Ivar Nordlöw från Fredriksfors smidit.

1976. Föreningen fritidssamhället Nr 1 med säte vid vitkasern i Moviken, upphör.

1977. Kolugnen vid Movikens hamn restaureras och en malmpråm byggd 1914 bärgas.
Skolan i Strömbacka läggs ner.

1978. På vårvintern bränner bolaget ner den stora kvarnlogen i Moviken.

1979. Kompletterande restaureringsarbeten av Movikens masugnen i AMS regi. Ångmaskinen har kompletterats, målats och iordningställts av ångmaskinisten Richard Kvick från Strömsbruk.
En brunn med galler blir anlagd framför entréporten för att få bukt med årlig återkommande svallis inne i masugnen.

1981. Movikens båtklubb bildas

1982. Movikens samfällighetsförening bildas, med ansvar för vatten, avlopp och vägbelysning.

1985. I januari läggs persontrafiken ner på järnvägssträckan Hudiksvall – Ljusdal och en kort tid därefter även godstrafiken. Under åren 1985 – 1986 – 1988 bedriver Dellenbanans vänner museitågstrafik på sträckan.

1989. Natten mellan den 8 och 9 juli brinner pråmen i Moviken. Raymond Svensson ombord på sin båt vid Nätterön ringer brandkåren vid ett tiden på natten, att det brinner i hamnen vid Moviken. Branden var så våldsam att även taket över den intilliggande kolugnen brann upp. Pråmen var byggd 1914, hade bärgats 1977 och efter renovering stod den uppställd och åskådliggjord i en egen byggnad som nu blev lågornas rov.

1997. Den gamla ångbåtsbryggan liksom en mindre byggnad påminnande om den gamla ångbåtsvedboden blir återuppbyggda i Moviken.

1999. Ångbåten Fortuna får Moviken som hemmahamn. Stiftelsen Hudiksvalls Bruksminnen köper Fortuna och den 30 augusti anländer den 40 ton tunga ångbåten med specialtrailer till Moviken. Fortuna sjösattes i Näsviken i maj 1857 och är Sveriges äldsta ångbåt i drift.

2003. M/S Dellen ägd av Skogsfrakts chef Gösta Holm byter hemmahamn från Dellenbaden till Moviken. 2004 byggdes en ny aktersalong och 2005 fick båten ett nytt däck av lärkträ.
M/S Dellen är en verklig trotjänare som byggdes 1861 vid Lindbergs MV & Varv AB i Stockholm.

 


 

Ett kalendarium är alltid i förändring. Om Du ser att något är felaktigt eller om något bör läggas till vill jag att Du vänligen kontaktar Dellenportalen lämpligen genom e-posten här nedan.

Dellenportalen vill rikta ett stort Tack till alla som välvilliga hjälpt till med bilder och uppgifter som möjliggjort den här sammanställningen.
Än en gång ett stort tack.

Om du uppskattar den här sammanställningen och vill stödja vårt arbete är en gåva mycket välkommen till Dellenportalens konto 6408-619 968 508 Handelsbanken Delsbo.

Tack för att du vill hjälpa oss – tillsammans kan vi glädja andra. 

Tack för ditt besök!

Sammanställt av Åke Nätterö och Viveca Sundberg

 

 Tillbaka till toppen

Dellenportalen.se | Åke Nätterö | Anderbo 62 | 820 62 Bjuråker | tel 0653-600 62
Dellenportalen.se | Viveca Sundberg | S. vägen 47 | 824 43 Hudiksvall | tel 070-521 47 10

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *