Gruvor i Bjuråker

Dellenportalen har samlat ihop fakta från intervjuer, fastighetspapper och i olika arkiv. Söker tillstånd om vanadinbrytning.

Intervju med Lennart Gustavsson. Lokal TV 18/11 2014.

 

Så här kan det sluta.

Sture Fredin om gruvdriften 18/11 2014 i P4 Gävleborg

 

Förhandlingarna avslutade 21/11 2014.

Här ligger Gruvberget

Allt material i den här artikeln är skyddat enligt lagen om upphovsrätt och får inte mångfaldigas utan medgivande

Gillar du den här sammanställningen får du gärna DELA oss med dina vänner

Var den här sidan intressant? Glöm då inte lägga den bland dina favoriter.

Har du en egen hemsida får du mycket gärna länka till oss

Tack för ditt besök!

 

gib-001-gruvhal

Ett av två inhägnade gruvhål på Gruvberget vid Sumås

gib-002-skarvhog

En av två stora skärvhögar på Gruvberget. Sumåssjön i bakgrunden.

I Bjuråkers socken har förekommit flera malmfyndigheter som bearbetats gång efter annan utan större framgång. Av de mera kända är Middagsbergets gruvor vid Sumås och Gåcktjärs gruva i närheten av den 1861 nerlagda Öserbo masugn. Enligt ett protokoll från år 1730, skall Gåcktjärgruvan börja bearbetas av länsmannen Lars Lindell, bonden Jon Ersson i Duvnäs (känd som mästare av Delsbo klockstapel) samt sergeanten Jonas Norberg, och Lars Persson Ruth vilka i maj månad året före funnit malmstreck på nämnda platser. I samma skrivelse meddelas att de till medintressenter tagit fänrik Anders Brask och kapten Henric Lilljebielke, sedan markägarna vägrat att delta i brytning av gruvor. Dessa fem bildade tillsammans omkring 1731 ett gruvbolag, som skulle inleda en ny epok i bygdens historia. Malmen undersöktes av bergskollegiet och befanns innehålla 39 till 40 % järn. Men gruvdriften var dyrbar och bolaget överlät 1734 hälften av gruvan till auskultanten Daniel Ahlbom. 1735 fick Ahlbom även han ett eget malmstreck inmutat och samma år ingav han ansökan om att få anlägga järnbruk i Bjuråker vilket beviljades, och 1741 påbörjades byggandet av Österbo masugn vid Hedviksfors (Ahldersfors ). Några år senare efter upprepade protester från omkringboende bönder började även Strömbacka bruk (Rågärdsån) att byggas.

Hur länge brytningen vid gruvan pågick är inte känt, men man vet att bruksägaren och hans kompanjon Strömbäck använde sig uteslutande av Bjuråkersmalm. Ingen malm från annan ort smältes vid Österbo masugn förrän efter 1756 då Strömbacka bruk blev halvpart i masugnen, genom baron A.P, Örnsköld, vilken hade andelar i Utö och Herrängs gruvor. Trots svåra transportförhållanden fraktades malmer från dessa gruvor till masugnen i Österbo.

 


 

gib-013-hedvigsfors

Gåcktjärsgruvan på Masugnsberget i Hedvigsfors

gib-014-hedvigsfors

Gåcktjärsgruvan ovan med skärvhög på berget ovanför Hedvigsfors

Brytning vid Gåcktjärsgruvan tycks ha legat nere några år, men man finner att brukspatron Smareus år 1784 anmält sig för att återupptaga driften. År 1823 gjordes ett nytt försök att bearbeta denna gruva. Den 30 november samma år beslöt brukspatron Shaerström och baron Wrede – dåvarande ägare till järnbruken i Bjuråker – att gemensamt återuppta malmbrytning vid Gåcktjärn. Någon gruvdrift av betydelse lär emellertid inte kommit i gång under nämnda herrars tid vid bruken. Först under 1860-taletes senare del upphörde brytningen helt och hållet. Orsaken säges vara att malmen lämnat ett rödbräkt järn.

Att mycket arbete nerlagts på gruvfyndigheter vittnar olika urkunder, Bland annat söker en ägare till Strömbacka bruk förlängning av frihetsår (skattefrihet) för Österbo masugn av den orsaken att han förlorat 8,000 daler på gruvförsök, skriver Magni Krantz.

Malmfyndigheterna vid Middagsberget, nuvarande Gruvberget, upptäcktes av förman Lars Ruth 1729. I närheten av Sumås fäbod finns två gruvor där betydande arbeten nerlagts. År 1790 gjordes ett första försök att blåsa tackjärn av Sumåsmalmen. Enligt beskrivning över experimentet skall malmen ha varit lättare i gången (smältningsprocessen) än malm från Utö gruvor, men vid rostning givit en obetydlig svavellukt. Den största gruvan är 12 meter lång och 6 meter djup. Den andra är något mindre. De lär ha bearbetats så sent som i slutet av 1870-talet Malmen i Bjuråkersgruvorna är Svartmalm vilken innehåller mineralet magnetit. Båda gruvhålen är inhägnade

 

gib-022-aggtjarnsgruvberget
Viveca Sundberg kollar djupet på ett av gruvhålen på Gråsjöberget.

Aggtjärnsgruvberget eller Gråsjöberget, ca 3 km öster om Gruvberget, finns fem öppna gruvhål. Fyra av hålen finns utsatta på kartan, medan det femte hålet kommer med på nästa kartutgåva. 1796 finns platsen omnämnd men ingen brytning påbörjad. Den kom igång några år senare. Då visste man inte att malmen innehöll vanadin. Vanadin finns inte i fasta kroppar utan är insprängd i malmkroppen. Vanadin har högre smältpunkt än järnmalm och kunde inte utvinnas vid dåtidens masugnar. Detta torde vara en förklaring till varför Bjuråkersmalmen ansågs som olämplig förutom att den innehöll för mycket svavel. Att malmen vid Österbo masugn innehöll mycket svavel vittnar den stora mängd gröna slaggstenar som finns på platsen efter masugnen.


 

Ängebo järngruva
År 1895 kan man i A. Blombergs bok ”Praktiska geologiska undersökningar i Gävleborgs Län”, läsa att Ängebo järngruva är belägen Öster om Ängebo by, är upptagen på inströdda kristaller af järnmalm uti en pegmatitgång. 1967 – års utgåva av Sveriges geologiska undersökning har gruvans läge preciserats. Norr intill mitten av Ängebo by, 1,200 m öster om vägskälet. Ingen i Ängebo har någonsin sett denna gruva.

I Sept. 2007 kunde statsgeolog Nils Gunnar Wik från SGU visa och avslöja läget för Ängebo gruva. Omkring 150 – 200 m. NV om Styvs hus finns en brant bergvägg med magnetit (magnetförande malm) som aldrig blivit bearbetad men vid inmutning blivit kallad Ängebo gruva. Det finns alltså inte något gruvhål i Ängebo förutom det lilla försök till gruva efter Olof Blom.
gib-015-angebo
Rester efter Blom-Olles gruvförsök intill gården Styvs, Ängebo 42.


 

gib-016-brannas

Strömsåsens koppargruva ligger nordost om Brändbo. Den är ca 3 meter djup och inhägnad. Bilden är tagen mellan maskorna i stängslet.

Blomberg beskriver den 1895 som koppargruva och att den är upptagen i en gång av granitporfyr. Här synes inte ett spår av malm, bergartens egendomliga utseende torde hava givit anledning till gruvförsöket. Slut citat.


Blistra gruvor

Vid Blistra som ligger NÖ om Bricka finns två äldre gruvhål och ett mindre med invändig trästämpling efter Blom-Olle Blom Olles gruvhålet är försedd med en brunnsring och används som vattentäkt.

gib-017-blistra

 

gib-018-elvy-gosta
Två bilder från gruvhålet i Blistra. Elsy med maken Gösta Karlsson visar att vattendjupet i hålet är ca tre och en halv meter.
Gruvhålen ligger något hundratal meter ovanför gården Våtmor 68

Gruvhålen mot bergväggen är av äldre datum och kommer med på nästa kartutgåva. Det hål som ligger närmast bosättningen Blistra kunde Gösta och Elsy Karlsson visa. Gösta är uppväxt vid Blistra och han gick som en spårhund direkt på det gamla gruvhålet. Vi uppskattade gruvhålets vattendjup till ca 3,5 meter. Gruvhålet är inte inhägnat. Till det andra gruvhålet blev Nils Gunnar Wik från SGU och undertecknad lotsad av Lars Arwe´n som bor vid Hedbergs i Våtmor Ett rejält hål som inte är vattenfyllt eller inhägnat.

 


 

Vid Benberget i Stråsjö lär gruvbrytning av kopparmalm ha gjorts enligt Sefströms skrift från 1815. På Trollsberget i Stråsjö har provborrning utförts och inmutning gjorts 1929.

gib-003-andelsbevis

På 1920-talet letade man guld och andra ädla metaller i Hälsingland. I Forsa hade guldruschens glada dagar startat sedan föreningen ”Forsa Gruvintressenter U P A” bildats 1926. Alla var besjälade av tanken att det skulle finnas guld. En diamantborrmaskin inköptes från Norge och en borrmästare från Gnarp, som bl.a. arbetat åt Svenska Diamantbolaget i Ryssland anställdes av föreningen. Förflyttning av borrmaskinen gjordes omväxlande med häst och med bil. Borrmaskinen drevs av en gammal bilmotor. Jobbet var slitsamt. Det var mycket klättrande i berg och släpande på tunga rör, borrar och annat material. Men det var spännande. För varje borrhål hägrade de stora förmögenheterna. Det var hemlighetsfullt också. Vad de säkert kunde konstatera var att de hittade järnmalm, men analyserna visade att det inte var tillräckligt mycket för en lönsam brytning. Ibland fann de något som glimmade som guld och då blev det ohyggligt spännande. Prover skickades in för analys, med texten i analyssvaret var svårbegripligt, så slutsatsen blev att det verkligen var guld, men ytterst lite, bara stänk som knappast gick att utvinna. Eller kanske var det något annat sattyg och inte guld, berättar Konrad Forsberg i Forsa för HT 1977.

 

gib-004-pumphuset
Pumphuset, stående Jonas Nilsson, sittande Jonas Fors. Fotograf Einar Stenmark

gib-005-pumphus

Pumphuset fr v Jonas Nilsson och Jonas Fors. Fotograf Einar Stenmark

Sedan man gjort inmutningar vid Nyvallen, Blaxås och Fuskåsbergen i Forsa vändes blickarna mot Bjuråker.

1928 beger sig Jonas Nilsson, Jonas Fors, och Bjuråkersbon Einar Stenmark iväg till Trollberg i Stråsjö och till Ängebo för att pröva lyckan.

Att valet föll på Ängebo var den att Nilsson och Stenmark var från trakten. Einar Stenmark född 1902, kom från Brättingberg där hans far varit skogvaktare och nu tillhörde gruvföreningens styrelse. Jonas Nilssons tvillingbror Hans Nilsson var föreningens gruvfogde.

Jonas Nilsson var född 1886 och uppväxt på Salro i Stråsjö. Under de två år gruvborrningarna pågick fick de hålla till hos Jons Kerste i Ängebo

En analys rapport av Ängebo Järnmalmsfält från 19/12 1928 visar att rågodset innehåller 35,2 % järn och 0,0015% fosfor och 0,00 % koppar. Rapporten är imponerad av den sällsynt låga fosforhalten och förordar en fördjupad undersökning av fyndigheten.

Efter 2 år med sprängningar och borrningar på sex dokumenterade platser gav man upp. Problemen var alltför många och det stora fyndet dök aldrig upp. Listan på utgifter från 1930 är lång. Många resor. Flera till Gnarp för att utbyta diamantborrar. Till Bjuråkers kyrka för kungörelse av mutsedel. Troligtvis var det för inmutningen av Stråsjögruvan som kostat 9 kr.

Undertecknad som gjort enträgna eftersök både på Trollsberget i Stråsjö och i Ängebo för att finna spår efter borrhål och liknande har inte givit något resultat. Naturen har effektivt sopat igen alla spår. Det som minner om den här verksamheten är en låda med borrkärnor, ett fotografi, och bevarade dokument och tidningsartiklar. Från dessa ting får vi själva bilda oss en uppfattning om guldruschens glada dagar och vedermödor.

gib-012-borrtarnor
Borrkärnor förvarade hos gården Jons i Ängebo


 

Vid samma tid började Olof Blom att aktiv leta efter mineraler i Bjuråker. Troligtvis blev han inspirerad av verksamheten i Ängebo.

Olof Blom var född 1879 i Svedjebo. Han växte upp i Gårdsmyra och 1902 gifte han sig med den 17 åriga Anna Johansson från Brättingberg i Bjuråker. 1912 köpte de ett eget torpställe vid Subbak och 1921 byggde Olle en egen gård i Friggesund där de samma år öppnade kaffé rörelse. 1947 eller 1948 flyttade de till Västansjö där de köpte gården efter arbetskamraten Olov Eriksson (Berg – Olle) som hängt sig 28/7 1946.

Blom Olles medarbetare, Olof Eriksson kunde med slagruta ta ut var någonstans det kunna finnas brytvärda mineraler, därför blev han kallad Berg Olle.

 

 

gib-019-mutsedel
gib-020-sorlia
Det vattenfyllda gruvhålet i Sörlia där gruvhålets invändiga stämpling ännu sticker upp

Den första kända inmutningen fick Blom Olle, 26 juli 1929. Gruvan kallad Middagsgruvan och är belägen (enl. mutsedeln) på August Nilssons hemskogsskifte N:r 2 i Sörlia by. Mineralfyndighet innehållande koppar – och silvermalm.

Gruvhålet och är ganska stort, tidvis vattenfyllt med en stor intilliggande skärvhög. Ej inhägnad.

I närheten av Styvs i Ängebo finns rester efter en mindre gruvbrytning kvarvarande invändigt pålning som lär vara efter Blom Olle. Kanske var det här han började. Se bildovan.

Vid Våtmor finns en gruvlämning med kvarvarande invändig pålning. Hålet är försett med en brunnsring och används som vattentäkt

 


 

gib-023-ostra-sjusjon

Bilden ovan. Utefter Östra Sjusjöns utlopp ca 300 meter finns en gruvlämning med kvarvarande invändigt pålverk och intilliggande skärvhög. Vattenfyllt, ej inhägnat.

1935 tror sig Blom Olle ha hittat molybdenglans vilket framgår av ett brevsvar där han uppmanas till brytning om nämnda ytterst ovanliga och dyra mineral är påträffad

gib-007-vastra-sjusjon
Västra Sjusjön. Pumphuset till vänster, Personerna okända.
Utanför pumphuset vid Sjusjön. Blom-Olle bjuder Jonas på snus. Olles hustru Anna i mitten

gib-008-utanfor-pumphuset

Rastkojan vid Sjusjön. Fr v Ragnvald Lustig, Kalle Bjurling, okänd.

gib-010-kvinna-koja

Efter en skidtur var det skönt med en kopp kaffe på spisen i kojan. Vid dörren Margareta Forslund

 

gib-011-tre-herrar-pumphus

Innefrån pumphuset vid Sjusjön. Framför de okända grabbarna hänger en bytta med skärvsten

1937 ansöker Blom Olle om inmutning och brytning på Lars Larssons sterbhus hemskog, samt inom ett på Iggesunds bruk beläget område vid Västra Sjusjön, Gruvan kallad Glansgruvan. Här byggde han sig en enklare koja där han själv och manskapet kunde laga mat och övernatta. Ett av gruvhålen lär vara riktigt djupt, men trots all möda blev resultat ringa eller kanske till och med förlust.

gib-021-hal-tre
Detta är den inhägnade Glansgruvan vid västra Sjusjön

Inom området finns 3 inhägnade gruvhål och rester efter ett påbörjat försök till brytning.

Mineraljakten pågick till början av 1940 –talet. Då hade Blom Olle gjort minst sju gruvbrytningar. Han avled 27 feb. 1959

Hur kan två sjöar som är åtskilda med en lång myrmark kallas för Sjusjöarna? Enligt ortnamnsarkivet torde sjöarna varit sju till antalet en gång i tiden. Sven Olsson i Hästnäs säger att när han var ung fanns där tre blankvatten, så antalet sju stämmer nog.

 


 

Om du uppskattar den här sammanställningen och vill stödja vårt arbete är en gåva mycket välkommen till Dellenportalens konto 6408-619 968 508 Handelsbanken Delsbo.

Tack för att du vill hjälpa oss – tillsammans kan vi glädja andra

Tack för ditt besök!

Sammanställt 2008 av Åke Nätterö och Viveca Sundberg

 

Tillbaka till toppen

Dellenportalen.se | Åke Nätterö | Anderbo 62 | 820 62 Bjuråker | tel 0653-600 62
Dellenportalen.se | Viveca Sundberg | S. vägen 47 | 824 43 Hudiksvall | tel 070-521 47 10

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *