Pottaskeugn i Bjuråker

 

Dellenportalen.se har samlat ihop fakta från intervjuer, fastighetspapper och i olika arkiv. Om asklut etc Om du vill ha information om personer som levat i någon by eller finns i Dellenportalens arkiv så ställer vi gärna upp mot en liten ersättning – läs mer här

 

 

pobj-001-pottaskeugn

Pottaskeugn i Bjuråker

Ugnen är mycket ovanlig. Det finns inte någon mer ugn som är känd och registrerad i Hälsingland. Ugnen ligger några kilometers bilväg norr om byn Björsarv. Vid vägkanten har Iggesunds Bruk satt upp en skylt där det står ”Pottaskugn 2 km”. Troligen är avståndet knappt hälften.

Närmast vägen har skogen blivit avverkad så att gångstigen fram till ugnen är förstörd. Stigens träd var märka med en orange markering men de flesta träd är nu borta eller avkapade ovanför märkningen. Korta sträckor är gångstigen synlig men det är lättare att gå efter traktorspåren. De sista hundra metrarna fram till bergknallen där ugnen finns är terrängen helt orörd.

Det är osäkert hur gammal ugnen är, men troligen från första delen av 1800-talet. Varför har en pottaskeugn blivit placerad just här? Det är två saker som varit helt avgörande. Tillgången på lövträd, i det här fallet asp som påstås växa rikligt ett stycke från ugnen och tillgång på lämpligt byggmaterial till ugnen som det finns gott om på den plats där ugnen är placerad. Alved fick inte användas för då kunde tvätten missfärjas brun, medan Aspved gav en mycket stark lut.

Pottaska, kaliumkarbonat, användes främst som rengöringsmedel och vid tillverkning av glas krut och läkemedel. Till framställningen användes lövträd mest björk, i Sydsverige även bok. Träden höggs på eftersommaren och hösten. Veden lades i högar som året därpå sakta brändes till aska. Ur askan lakade man sedan ut luten. Kaliumkarbonatet löste sig i vattnet. Lakvattnet hälldes sedan i en gryta där vattnet kokades bort, kvar blev den råa pottaskan.

Det är nu ugnen kommer till användning. Under första hälften av 1800-talet började man bygga speciella ugnar med plåt – eller stenhällar där den råa pottaskan brändes. Ett ton ved gav 1,1- 1,3 kilo pottaska. Bränningen innebar att askan blev fri från organiska ämnen.

Under glödgningen drar den blöta vita eller blåvita smeten ihop sig och blir stenhård.

Renad pottaska krossades och maldes och löstes i minsta mängd kokande vatten varefter den fick svalna och dra till det att allt vatten slutligen avdunstat. Så gjordes på Svenska apotek fram till 1869 då man fick lov att köpa in den renade pottaskan färdig.

Pottaska användes vi glastillverkning i Egypten åtminstone 1000 f.kr, och till detta används det fortfarande. Det är mycket gammalt också som rengöringsmedel och som betmedel vid växtfärgning.

På 1200-talet började pottaska brännas så smått i Norden. 1546 dyker ordet upp för första gången i svenska texter. Åtta år senare gav drottningen Kristina, Hugo Hamilton det första svenska privilegiet ett inrätta pottaskebränneri och såpsjuderi. I ett par århundraden bildades många liknande bolag som åkte runt och köpte upp pottaska av bönderna särskilt i södra Sverige. Bränningen blev en viktig binäring för fattiga småbrukare. Pottaskan var enklare att tillverka och att frakta än tjära. Den gav också säkrare inkomst eftersom kronan löste in den till fast pris, i motsats till tjäran som uppköparna pressade priserna på. Denna småskaliga bränning gjorde Sverige till en av Europas storproducenter under 16-1700-talet. Det stora behovet berodde på att pottaskan användes vid framställning av salpeter till krut. Den småskaliga framställningen pågick till 1800-talets mitt då kaliumkarbonat började tillverkas i kemisktekniska fabriker. År 1907 kom det första sammansatta tvättmedlet under namnet Persil och i slutet av 1940-talet kom de första syntetiska tvättmedlen.

En hembygdsforskare från Västerbotten berättar. Den intensiva bränningen gick hårt åt skogarna på många håll. I Västerbotten där det 1820 – 1850 brändes så mycket pottaska att landskapets björkbestånd hotades.

Björkvirket (I Björsarv var det asp säger Ossian Walter) höggs och lades i högar på höstarna. Året därpå i september-oktober brändes högarna och askan bars fram till särskilda kokplatser där den kokades.

Hur bränning av pottaska gick till innan det fans ugnar berättar Linné.
Linné ser under sin resa skånska resa 1749 hur bokstockar långsamt får brinna till aska i eldgropar. Efter några veckor renas askan från kolrester, bejuts med vatten och rörs (i lerpottor därav namnet pottaska) till en deg som smetas på trädstammar som lägges upp till ett bål.

Härpå tändes eld, och det brinner starkt, intill dess askan glödgas och begynner rinna, så man med långa stänger river stockarna från varandra och med klappstänger står askan ifrån medan hon ännu är glödgad, att hon bliver tillsammans packad som en sten eller hovälld. Sedan denna blåaktiga, mörka och slagglika askan blivit kall, föres hon till städerna och säljes.

Asklut
Genom att tillsätta vatten till askan fick man asklut, ett slags forna tiders klorin som var det bästa för att få linne rent utan att skada det. Ur aska har det gjorts otaliga framställningar genom tiderna som fått många olika namn.

Recept på asklut.
50 liter vatten och 8 liter björkaska. Den sållade askan knyts in i en tät tygpåse som hängs på en käpp lagd över en gryta med vatten. Därvid bör man se till att påsen hänger djupt ner i vattnet men ej rör vid bottnen. Uppvärmningen ska ske långsamt. Kokningen avslutas efter en timme. Så väl tvätt som vid annan rengöring är askluten effektiv och mindre frätande än stark sodalut.
Källa: Husmodern 52:1923

Vid växtfärgning
8-10 liter vatten 1 kilo god björkaska lägger i ett käl, och däröver slås kokande vatten. Det hela röres väl om och får stå att klarna och kallna. Den klara luten silas av genom en fin silduk i ett annat käl, och garnet lägges däri ned i sin bestämda tid. Använd handskar, emedan luten fräter

Källa: Larsson och Boethius 1959

Kulturvård i skogen. Skogsstyrelsen 1992.

 

 

Sammanställt av Åke Nätterö och Viveca Sundberg

 

 


Tillbaka till toppen

Dellenportalen.se | Åke Nätterö | Anderbo 62 | 820 62 Bjuråker | tel 0653-600 62
Dellenportalen.se | Viveca Sundberg | S. vägen 47 | 824 43 Hudiksvall | tel 070-521 47 10

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *