Ljusbacken i Delsbo

 

Den här artikeln är skriven av hembygdsforskaren Kjell Grönberg

 

Materialet i den här artikeln är skyddat enligt lagen om upphovsrätt och får inte mångfaldigas utan medgivande.

Det är okej att använda något av Dellenportalens uppgifter om ni anger Dellenportalen.se som källa. Men det är inte okej att ta bilder och text och lägga ut det på andra sidor.

Arkiv: Delsbo kyrkoarkiv

Karta över Ljusbacken

Gilla oss på Facebook, och ännu bättre dela oss med dina vänner -Tack!

Reportage nov. 2016

ljb-001-fattiggarden
Flygfoto över i Ljusbacken i Delsbo

Fakta om Ljusbacken, fattiggården i Delsbo 1907-1967
och till nutid 2011.

Ingenstans i Delsbo-litteraturen finns tidigare något antecknat om Ljusbackens historia

En fattigstuga fanns på 1800-talet i Rossla, strax intill nuvarande Ljusbacken i ”Nordenståls” hus. Det blev med tiden mycket slitet och nedgånget. Där fanns även en ”lönnkrog” där

(45J4) Olof Andersson ”Ljusbackarn” kallad (1848-1923) var ledande och han fälldes flera gånger bl.a. för otillåten alkoholförsäljning och stölder. 1880 lär alla hus på Rossla sub.2 brunnit ned men ett hus uppfördes 1900 på ny plats d.v.s. Ljusbacken. Mangårdsbyggnaden, d.v.s blivande ålderdomshemmet, hade också bland annat varit en lönnkrog.

I sept. 1906 föreslog Fattigvårdsstyrelsen att kommunalstämman skulle köpa Wij n:r 1 för 26.500 men detta köp blev inte av. Men 20/1 1907 föreslogs att kommunen köper fastigheter i Rossla med där uppförda, mangårds- ekonomi, ladugårds- och stallbyggnader samt kornlada av trävaruhandlare Olof Andersson för 31.000 kr. Så blev även beslutet av stämman.Nya fattighuset blev den så kallade Röda byggnaden i två plan och efter tillbyggnader i kommunens regi var boytan 340 kvm.

En manlig föreståndare, anställdes på ett år den 1/5 1907. Hans namn var Johan August Eriksson, född 27/3 1851 i Toresund i Sörmland. Gift 23/12 1879 med Emelia Charlotta Johansson. Paret kom närmast från Enånger. Efter avslutad tjänst avflyttar paret till Rogsta den 11 juli 1908. Johan August Eriksson avled i Östanbäck, Hälsingtuna den 24 augusti 1921.

Ett undangömt porträtt på Olof Andersson i guldram 66×46 cm finns bevarat på Edshammar. Den gamla byvägen mot Rossla gick då rakt igenom området och vägsträckningen ändrades 1 km öster om Ljusbacken.

ljb-002-porträtt

Detta är Olof Andersson, Ljusbackarn kallad.

De äldre flyttade in i juli och invigningen skedde 21 juli 1907. Den dagen spelade Delsbo stråkkapell och Frälsningsarméns blåsorkester. Invigningstalare var fattig-vårdsstyrelsens ordförande komminister E.A. Fredholm. Den första som flyttade in 6/7 var en kvinna med tre barn och ett av barnen levde fram till 1984. Hela sitt liv bodde hon, först på Ljusbacken och skötte ladugården med alla djur och sedan på Edshammar. Hon fick ett barn på Ljusbacken men barnet kom till annan familj. Det intogs 23 personer varav 7 minderåriga och den äldste var 82 år. Fattiggården fick snart ett par grisar och sedan flera djur och blev nästan ett själv-försörjande jordbruk.

År 1908 uppfördes en mjölkkällare vid köket, sommaren 1909 målades mangårdsbyggnaden av Anders Andersson och samma år en brokvist till köket. 1910 grävdes vattenledning från Källmyran till Ljusbacken och då fick man telefon dit. Då delade man den med en granne. Senare fungerade en väggtelefon på Ljusbacken som omgivande gårdars kontaktpunkt. 1911 byttes en köksspis bort mot två Norrahammarsspisar. (fungerar ännu) 1913 anställdes en vårdarinna för de sjuka, hon fick så småningom eget rum med varmluftskamin.
Huvudbyggnaden, den vita har uppgetts blivit byggd 1912 men den uppgiften
stämmer inte enligt fattigvårdsstyrelsens protokoll. Den byggdes således före kommunens köp. Det finns en folklig berättelse om att när arbetet med detta hus påbörjades lär grunden ha gjutits snett kontra väderstrecken och att den fick därför göras om.

En ganska stor om- och tillbyggnad mot norr skedde 1931 – december 1932 vilket gav tre plan med källare och en boyta på 500 kvm. I första våningen blev det nu 7 rum och andra våningen med 12 rum i varierande storlek. Även i vindsvåningen blev det ett rum i vardera nord- respektive sydsida. Det blev två personalrum i det Vita huset och således många rum för de inneboende.

Föreståndare för Ljusbacken har varit:
1/5 1907 – 1/5 1908 Johan August Eriksson föreståndare, 1 år
1/5 1908 – 1/6 1936 (31P31) Olof Mickelsson, 28 år,
1/5 1908 – 1/1 1913 (5P30) Karin Eriksson, Venås som föreståndarinna
1/1 1913 – 1/6 1936 (31P18) Marta Mickelsson (Olofs syster) som föreståndarinna
1/6 1936 – 1/6 1948 (3K15) Ingrid E. och ”Mårtens” Erik Eriksson, 12 år
1/5 1948 – 14/8 1955 Anna Greta och Pers Jonsson, 7 år
14/8 1955 – 5/10 1967 Anna och Gunnar Forsberg, 12 år
6/10 1967 – 15/4 1971 fortsatte Anna Forsberg på Edshammar

Olof Mickelsson född 1876 var chef längst av alla och hade tydligen gott gehör i fattigvårds-styrelsen för sina önskemål om utvecklingen. Han var ensamstående men gifte sig 1928 med Anna Larsson som då var anställd som vårdarinna. 1930 föddes dottern Birgit, gift Ullhammar sedermera känd textilkonstnär, har lämnat många värdefulla upplysningar. Olof Mickelsson flyttade 1936 till Ava, Delsbo och avled i hjärtinfarkt fem månader efter sin pensionering.

Hjälp från pensionärerna var nog mera terapi än arbete men de skalade potatis, rensade ärtor osv. En skötte disken och en annan korna och det var ”noga” att ingen annan tog över.

Jordbruksverksamhet bedrevs med kor åren 1908 – 1955 då den ”egna försörjningen” upphörde. Det berodde på att ladugården var väldigt nedgången och jordbruksredskapen gamla. Sedan fanns två hästar, på 50-talet ”Tor” och ”Balder”, och som mest 12 grisar och en del höns.

Föreståndare Anna Greta Johnsson, född 1921 berättade i januari 2011, att en natt kom någon från kommunen med 400 höns från ett konkursbo. De ordnade med en del burar men annars fick de vistas i gamla ladugården. Hunden ”Stickan” tillhörde Ljusbacken och fanns alltid där. En dräng var mesta tiden anställd. Hon berättade att hon sydde nattlinnen och andra kläder till julklappar åt de boende. De hade någon likkista på vinden i reserv och tillsammans med ”flickorna” svepte de den avlidne. När kyrkan hade byggt bårhus i början av 50-talet så slapp de använda smedjan som likbod och det var skönt för ”flickorna” var ofta rädda för att vistas nära smedjan.

De intagna var mest åldringar 80-90 % från Delsbo, en del från grannsocknen Norrbo men även från Järvsö, Hög och andra platser. En del bodde ute ”på bygden” och då fick de ved och en del hjälp. Efter landsvägen finns ännu kvar 30 huggna stenstolpar som då höll upp ett spjälstaket. I trädgården fanns fina äppelträd till allas glädje.

Där fanns rum för 2 personer men även en del flerbäddsrum fanns. I Vita huset mot söder på n.b. fanns tre rum försedda med galler för fönstren för svårskötta dementa, eller psykiskt sjuka personer. Dörrarna hade då luckor i brösthöjd som man satte in mat. Den rutinen användes inte på 1950-talet. De äldsta bodde i Röda huset där även föreståndarparet bodde. Köket fanns i detta hus och pensionärer gick över till matsalen där i mellanvåningen och åt sin mat. För de som ej orkade gå bars maten över till Vita huset. Under en lång period åt de intagna på plåttallrikar och drack ur plåtmuggar. Detta upphörde i sept. 1919 med andra förbättringar, tex speglar på rummen, som genomfördes efter ett besök av en fattigvårdsinspektör. Vissa emaljerade muggar fanns nog även senare.
En välskriven ”loggbok” från hela denna tid finns på Edshammar och har alla boende på Ljusbacken antecknade med ankomstår och födelsetid. Där framgår att första året fanns där cirka 20 personer sedan varierade antalet mellan 35 till 83 pers. – Detta högsta antal, år 1943 hade stor omsättning av personer, d v s i boken gällde antalet inskrivna vid någon tid på året.

Då måste antalet avlidna/avflyttade även varit stort år 1943. Det handlade om 6-10.000 vård-dagar per år. Där finns tyvärr inga uppgifter om de anställda.

Den välkända ”Kniven” Per Mattias Johansson född 1854, som suttit på Långholmen en stor del av sitt liv avled enligt en uppgift på Ljusbacken den 9/11 1921. Han finns dock ej antecknad i Ljusbackens ”loggbok”

Från start och lång tid användes namnet Fattiggård, 1915 dök namnet Försörjningshem upp och efter 1932 blev ordet Ålderdomshem som skulle gälla. I det dagliga språket hos folket var det dock Fattiggården som användes beträffande Ljusbacken.

Hösten 1932 flyttade en mor med fyra barn in på Ljusbacken. Efter några år där kom barnen till fosterhem blev senare adopterade. Även modern flyttade ut senare till Los. Ett av dessa barn, Ellis Linder, bosatt i Gävle gav anledning till föreliggande ”utredning” om Ljusbacken.

I samband med nybyggnationen fick de inskrivna en del nya saker tex. korgstolar radio och resegrammofon i dagrummet och nya filtar gråa resp. röda med svarta ränder. Det fanns även en vävstol i ett rum där speciellt fru Mickelsson vävde gardiner. Hon fick pris för en fin-maskig gardin som kallas myggkjäll. Personalen hade någon period blå klänningar, vita förkläden och någon hätta på huvudet

En cementbassäng för 4000 l vatten fanns i källarvåningen som reserv vid ev. brand. Den fick ej användas för tvätt eller liknande. En gammal stor tvättmaskin eldades med björkved. Där fanns s.k. ”tork-hästar” d.v.s. en bra utdragbar torkställning. Under 1950-talet anskaffades en svart/vit TV och då ordnades även ett allrum i Röda huset. Den tiden arrangerades i december många elektriska lampor på balustraden mellan vita/röda husen vilket var både vackert och effektfullt.

Det berättas att en pensionär från Hammarsvall tillverkade tennstop samt smycken och ett luciasmycke finns kvar som minne på Edshammar. En annan gjorde träslevar. En person ”sprang till skogs” vintertid, låg ute och förfrös varvid ett ben måste amputeras. Distriktssköterska Ingeborg Persson cyklade ofta till Ljusbacken och hjälpte de gamla.

En inneboende dam, som drabbats av så svår reumatism att hon knappt kunde röra sig kom vid 20 års ålder till Ljusbacken och blev populär och fick många besök. Den rullstol hon använde var av trä och redan då ålderstigen. Hon var mycket kulturell, skrev dikter där någon blev införd i tidningen ”Såningsmannen”. År 1953 gifte sig och flyttade från Ljusbacken och fick ett eget hem i Delsbo.

En byggnad väster om de stora husen hade varit smedja. Den fungerade även som likbod. Där bodde en period en skärslipare, ”Kalle kamrat” som Gunnar Forsberg gjorde en film om. Den har visats på TV. En annan stor loge på samma plats hade brunnit ned (före 1907).

Det förekom en hel del underhållning, alltid vid storhelgerna och affischnamn som ”Jockmocks Jocke”, Carl Öst, Ingeborg Nyberg, Truxa med fru har varit på Ljusbacken

En person berättade att i början av 50-talet var en gäng ynglingar ute och åkte bil. En av dem ville åka till Ljusbacken där han kände en ung anställd. Han klättrade upp på en spaljé och nådde damens fönster men där satt ett myggnät och ynglingen ramlade flera meter ned i nygrävd planering. Då öppnade föreståndaren Per Jonsson och ropade att där var ju nyplanterat. Den unge mannen svarade ”…jag är ju i mellangångarna”. Alla skrattade men det hade ju kunnat gå illa.

Enligt muntliga uppgifter har följande personer arbetat på Ljusbacken, här i bokstavsordning:
Elin Andersson född Sundell
Gerd Andersson, född Linde
Majvor Andersson
Signe Andersson, född Myrsten
Matilda Alkerud, född Larsson
Karin Almstedt född Eriksson
Birgitta Blank, född Frank
Britta Bodin född Snygg, kokerska
Ulla Brolin född Fredin
Astrid Ek född Eriksson, Rossla
Elsa Englund
Britta Eriksson Stårs
Ingegerd Eriksson, 1956
Ulla Britta Eriksson
Karl Gustafsson. dräng
Evert Hast, dräng
Rut Hedman, född Hedström
Ingrid Holm född Jonsson
Gun-Britt Janson, född Collin
Karin Jonsson, Fönebo
Helmer Jonsson, dräng
Karin Larsson, född Eriksson
Siri Mattson född Olsson
Anna Mickelsson, född Larsson
Maj Mickelsson
Signe Myrsten
Helmer Newberg
Sigrid Nordgren, född Svensk
Maj Paasanen född Mickelsson
Gerd Persson
Karin Persson
Britta Skog född Eriksson
Birgit Sundell, Vålås
Irma Sundin född Persson
Tyra Wallström, född Jonsson
Elin Wigholm, född Wallin
Ingrid Östberg, född Frank
Elsa Österberg
Gerd Östling

På 50-talet hade Ljusbacken, troligen Gunnar Forsberg privat, en egen likbil. En gång hade han själv reparerat den i garaget samt lackerat den svart. På natten blåste det upp och agnar från logen ovanför blåste ner och på morgonen var den prickig och randig så att han fick lackera om bilen. Gunnar Forsberg tog en del smalfilmer på och omkring Ljusbacken.

Sedan mitten av 1930-talet var det kvinnorna Ingrid Eriksson, Ana Greta Johnsson och Anna Forsberg som i realiteten var chefer för Ljusbacken. De skötte personal, skrivgöromål, inköp osv. Formellt var uppdraget enligt kommunen lämnat till föreståndarparet. Med tiden blev Ljusbacken omodernt och på 60-talet diskuterades om kommunen borde bygga bättre boende och mera centralt. Skogs- och vårdhems ommittén föreslog social-nämnden / kommunalfullmäktige om uppförande av ett ålderdomshem med högst 40 vård-platser. Länsstyrelsen meddelade att detta kunde godtagas om det fanns möjlighet till framtida utvidgning.

En byggnadskommitté tillsattes och de föreslog 24/1 1963 att bara 36 platser skulle byggas
eftersom ekonomin då var dålig. Under 1963 framfördes åsikten att en skolbyggnad för högstadiet skulle komma före åldringsvården. Argument för och emot framfördes. I mars

1963 hade arkitekt Boustedt beräknat att kostnaden för 40 vårdplatser, huvudsakligen enkelrum, skulle bli omkring 1,3 miljoner exklusive inredning. Den 13/8 1964 bestämdes tomtmarken i Ede i Delsbo centrum.

Den 1 april 1965 beslutade kommunalfullmäktige att ålderdomshemmet skulle projekteras
för 48 platser varav 36 skulle ingå i huvudbyggnaden med början 1966 och resterande i s.k temporära åldringsbostäder med början 1967.

I maj 1967 började konstnären Göte Hedin och kopparslagare Martin Persson reparera
öbler och prydnadsföremål på Ljusbacken för kommande flytt. Några inneboende återvände till Forsa, Norrbo och Järvsö.

Inflyttningsdag till Edshammar i Ede var bestämt till 15 oktober 1967 men värmepannan i Ljusbacken sprang läck i början av oktober och inflyttningen flyttades fram till torsdag den 5/10 1967. Ingrid Östberg, som då hade jobbat där i 10 år och även bott där, städade sedan i flera dagar tillsammans med Ulla Fridén. Dessa dagar såldes även den sista grisen. Då fanns en garderob full med proteser och andra hjälpmedel som blivit kvar. Så avslutades epoken Ljusbacken som fattiggård efter mera är 60 år.

Dagarna efter inflyttningen ville pensionärerna hjälpa till med dukning mm inför måltiderna ”som förr” men det var nya rutiner och det behövdes inte ”Dam tror väl vi ena är loschten”.
Edshammar fick då ett fint storkök och fram till 1984 levererades även skolmaten därifrån.

Den 29/6 samt 1/7 och därefter 3/8 1968 hölls en auktion på Ljusbacken då massor av lösöre och jordbruksmaskinen ropades ut vilket inbringade 14.471 kr. till kommunen.


Så inköptes Ljusbacken av Iris Bergman, Ljusdal med man. De ämnade bedriva ett hälsohem där men förstod att det skulle bli så mycket arbete som de inte orkade med. De avyttrade allt.

Ljusbacken ägdes sedan av Vägverket som även hyrde ut till militären som förvaringsplats.

Ljusbacken
Den 24/7 1974 köptes sedan fastigheten av ”Ljusbackens ekonomiska förening” bestående av fem personer, och ledande var Björn Skålén. De betalade 220.000 kronor. Där skapades ett kollektivt boende i tidens anda. Man skaffade redskap, bl.a. traktor och hade hästar och några kor, tidvis får och höns. Där odlades potatis, rotfrukter och sallad för eget bruk. Man byggde ett stort stabilt växthus och där växte mängder av tomater som skördades och såldes till Hemköp. En inflyttad man, Tore var trädgårdsmästare och ledde en grönsaksgrupp ur kollektivet. De boende arbetade ett dags-verke minst 5 timmar och fick en stjärna och fick då göra avdrag för hyran 500:-/mån för mat (vegetarisk kost) och logi. Den som arbetade 24 dagar bodde således hyresfritt.

Man ordnade yoga- och meditiationskurser, buddistisk andning, rörelseläger med magdans och svensk folkdans. Många i kollektivet hade akademisk utbildning och anställningar runt omkring i bygden. De hade ett stort engagemang för Ljusbacken och tog tacksamt emot gamla uttjänta saker från privata personer och företag. I början av 1980-talet hämtade de gamla men bra köksmaskiner från Dellenborgs hotell som då hade byggt helt nytt kök och matsal.

Inom föreningen var inte lätt att få alla viljor att samsas. Ljusbacken uppfattades av många utomstående som ett ”flumställe” och nog hade ungdomarna den tidens uppfattning om fri-görelse och egenförverkling. Tobaksrökning inomhus var ej tillåten och givetvis ej hasch men det förekom enär det var stor omsättning på både boende och besökare. Mot slutet av denna period förekom även tyngre droger.

1983 hade fanns allt för många olika åsikter om verksamheten och de fem ägarna sålde. Björn Skålén flyttade till Loka men var länge rådgivare för de boende. Den mellanperioden blev förfallet uppenbart. De inneboende ungdomarna tog inget ansvar utan ”flummade runt”. Redskapen underhölls ej alls, traktorn såldes, vattnet krånglade och fungerade till slut inte, elektriciteten stängdes av och en av de då sista bodde i ”sportstugan” där det f.ö uppstod en mindre brand. En ”Rolling Stones”- medlem, Brian Jones, lär dock ha varit spekulant på anläggningen.

Den nya föreningskonstellationen gick således i konkurs och kronofogden sålde fastigheten till Föreningen Ljusbackens Vänner för 470.000 fr.o.m. 21/6 2000. En upprustning av byggnaderna skedde och många visioner förespråkades. 2002 och 2003 var där volontär-läger då en del arbeten utfördes. Det förekom flera populära evenemang som lockade många besökare. Två unga entusiaster Heléne Nordmark och Lars Göran Karlsson (Hoss) avled dock av sjukdom och det reella förändringsarbetet avstannade.

Nu kan man bo i vandrarhemsform på Ljusbacken med bland andra ansvariga är Inger Jansson, Box 23, 82060 Delsbo, telefon 0653/16751. Ljusbacken lever således vidare i Delsbo efter många händelserika år.

Undertecknad har på Delsbo Hembygdsförening uppdrag under tio månader intervjuat ett 50-tal personer som arbetat eller haft minnen från Ljusbacken. Stor hjälp har Sigbritt Persson f.d. chef på Edshammar bidragit med. Karin Eriksson tog väl hand om Ellis Linder vid hennes besök i Delsbo och Ljusbacken den 30 augusti. Det har blivit många timmar på kommunens arkiv och på biblioteket i Hudiksvall, tidningsavdelningen vid sökande efter alla tänkbara uppgifter.

Påtagligt finns det mycket få bilder från fattiggårds-tiden och därför skulle det vara mycket värdefullt att få tillgång till svartvita bilder samt flera, små som stora, beskrivningar om Ljusbacken för dokumentationen som inte får betraktas som avslutad i och med denna skrivelse.

Delsbo den 16 januari 2011
Kjell Grönberg
telefon 0653/10552 (070-3112412)

Bilagor:
Brev från Ellis Linder, Gävle
3-sid. utdrag från en kalmartidn. men ursprungl. från Hudiksvalls Posten via Kjell Ekelöf
Brev från Per Tapper till föreståndarna Gunnar och Anna Forsberg ang. luciasmycke,
Brev från Per Tapper till Jon Jonsson 631125, (gåvan ett tennstop finns kvar hos släkten)
2 sid. värderingsinstrument av Skogsvårdsstyrelsen från 991217
Fastighetskarta skala 1:500
2 sid. arkivförteckning från Hudiksvalls kommuns arkiv
3 sid. idéförslag från 1999-2000 om Ljusbackens framtidBroschyr från 2000 om Ljusbacken
Reportage med bilder i Hudiksvalls Tidning 101206
Lista över intervjuade personer ang. Ljusbacken

Följande personer har intervjuats om Ljusbacken, här i slumpmässig ordning:
Sigbrittt Persson Ingemar Lundström
Birgitta Blank Sven Erik Eriksson
Ingrid Östberg Ove Timan
Kjell Ekelöf Lennart Jonsson
Björn Skålén Gunilla Hermansson
Gun Britt Jansson Ellis Lindén
Sigrid Grönberg Åke Norberg
Ulla Jonsson Gunnar Andersson
Bengt Almstedt Bernt Söderström
Karin Jonsson Elsa Larsson
Margareta Löfstrand
Marianna Sällström
Birgit Jonsson Gunnar Andersson
Inger Jansson Arthur Larsson
Ingrid Eriksson Ulla Nordin
Sigrid Eriksson Elsie Bergström
Birgitta Jonsson Tord Andersson
Astrid Ek Birgit Ullhammar
Per Johnsson Anna Greta Johnsson
Britta Forsberg
Svea Lindblom
Kerstin Eriksson
Torbjörn Bodare
Rune Eriksson
Helmer Olsson
Göran Tapper
Anne Maria Eriksson
Ingegerd Jonsson
Ulla Britta Eriksson
Sven Wallin


Tillbaka till toppen

Dellenportalen.se | Åke Nätterö | Anderbo 62 | 820 62 Bjuråker | tel 0653-600 62
Dellenportalen.se | Viveca Sundberg | S. vägen 47 | 824 43 Hudiksvall | tel 070-521 47 10

2 comments

  • (En ”Rolling Stones”- medlem, Brian Jones, lär dock ha varit spekulant på anläggningen.)(Detta är Felaktigt)

    Det var prat i Delsbo i slutet av 1960 början på 1970-talet att någon (Några) i Rolling Stones var intresserade av att köpa Ljusbacken men det blev inget av det eller så är hela den affären bara skitprat eller ren Lögn!
    (Gitarristen Brian Jones avled 3 juli 1969.)

    1983 hade fanns allt för många olika åsikter om verksamheten och de fem ägarna sålde. Björn Skålén flyttade till Loka men var länge rådgivare för de boende. Den mellanperioden blev förfallet uppenbart. De inneboende ungdomarna tog inget ansvar utan ”flummade runt”. Redskapen underhölls ej alls, traktorn såldes, vattnet krånglade och fungerade till slut inte, elektriciteten stängdes av och en av de då sista bodde i ”sportstugan” där det f.ö uppstod en mindre brand.
    En ”Rolling Stones”- medlem, Brian Jones, lär dock ha varit spekulant på anläggningen.

    • Hej Dan.
      Tack för alla uppgifter om Ljusbacken. Jag känner till uppgifterna sen tidigare, men vet själv inget mer om det.
      Hälsningar
      Åke

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *