Storbröllop i Norrbo

Dellenportalen har samlat ihop bilder på gamla storbröllop från Norrbo.

 

För hundra år sedan och mer, var ett bröllop en stor händelse, som skulle förevigas med ett fotografi. Det är med hjälp av dessa bröllopsfoton som Dellenportalen nu försöker identifiera vilka det var som var med på bröllopet.
Allt material i den här artikeln är skyddat enligt lagen om upphovsrätt och får inte mångfaldigas utan medgivande.

 

Norrbo kyrka om bröllop 

Gilla oss på Facebook och ännu bättre, dela oss med dina vänner. Tack!

 

BRÖLLOPSSEDER
Några ord om seder och bruk, tankar och regler som gällde i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet.Fram till 1908 var man tvungen att gifta sig i kyrkan.
Bruket att kvinnor tar männens efternamn vid giftermål växer fram under 1800-talet. Officiellt föreskrevs namngemenskap för makar först 1915 i Kungl. Maj:ts nådiga förordning. Enligt 1963 års namnlag kunde kvinnan vid giftermål genom en anmälan behålla sitt efternamn.
Fram till 1973 var det lag på lysning i kyrkan tre söndagar i rad, med det blivande brudparet närvarande. Meningen var att församlingen skulle kunna lägga in en protest mot det stundande bröllopet. Efteråt brukade det vara lysningsmottagning och det var då man lämnade sina bröllopspresenter.

Harry Persson skriver följande i sin bok, ”I KYRKBYN OCH TÅ”:
I det gamla bondesamhället hade man stor koll på släkt och grannar. Föräldrarna utsåg tidigt eventuella giftaskandidater till sina barn. Ända in på 1900-talet var det för det mesta föräldrarna, som bestämde, vem som dottern (eller sonen) skulle gifta sig med. Det skulle helst vara nån inom samma rang och status. Bonddöttrar fick inte gifta sig med en dräng till exempel. Däremot gick det bra med ett giftermål uppåt så att säga, om nu motparten var med på det. Bröllop var en ståtlig tillställning. Med många inbjudna. Då gällde det verkligen att hålla koll på släkten. Kusiner och tremänningar räknades som nära släktingar. Och alla yngre och medelålders i byn bjöds in och kom, om nu inte småbarn hindrade. Ett bondbröllop här i bygden hade för det mesta över hundra gäster. Och det räckte i dagarna tre med mycket mat och dryck.
Fram till 1910-talet bar bruden en svart klänning med brodyr på med vit slöja och en vit snibb fastknuten i midjan. Och en stor krona som lånades från kyrkan. Brudgummen bar en bonjour eller senare frack. Både brud och brudgum hade vita handskar. Slöjan var från början liten och ersatte de från 1800-talet vanliga pappersblommorna i granna färger, som prydde dåtidens bruddräkt. På 1910-talet blev det mer och mer vitt i dräkten för att sen helt övergå i vit brudklänning. Den sista svarta brudklänning i Bjuråker användes, vad vi vet, år 1922. Gästerna var högtidsklädda, frack och långklänning hörde till.
Bröllopet hölls för det mesta i det hem, där paret skulle bosätta sig. För att klara mathållning för hundra gäster i tre dar behövdes mycket förberedelser och en erfaren kokerska. Spelmän hörde till, fiolspelande och dragspel.
Marskalkar, tärnor och brudnäbbar var regel liksom gudfar och gudmor.
Före bröllopet var det lysning i kyrkan. Tre söndagar lästes lysningen upp. Reducerades senare till en gång.
En speciell sed var ”knutningen”. Ungdomar som kände brudparet, men inte blivit bjudna, besökte bröllopsgården på kvällen första dagen. Utklädda och uppspelta kom de till bröllopet, kikade in genom fönster och dörrar, fick sig en matbit eller ett glas, dansade en sväng och lyckönskade brudparet. Helst skulle man förbli oigenkänd och ju roligare utklädsel desto bättre. Knutarna var ett välkommet och roligt inslag i bröllopsbilden. Slut citat.

Bröllopsfoton
Till bröllopsceremonin hörde också att brudparet och alla gästerna i vederbörlig ordning ställde upp sig för fotografering. Det var en omständlig och tidsödande procedur att arrangera alla till fotografens belåtenhet. Intill bruden satt eller stod hennes släkt och på samma sätt placerades brudgummens föräldrar och syskon nära honom. Brukligt var att bjuda handlaren och andra på orten betydelsefulla personer.
Sedan brudpar, släkt, övriga gäster och barn intagit sina anvisade platser och hattar skjutits upp i pannan för att inte skugga ansiktet, var det så dags för det viktiga bröllopsfotot. Det är inte att undra på om brudpar och gäster tycks något stelnande i sina poser.
Bilder på stora bröllop från början av 1900-talet har sällan eller aldrig blivit fullständigt publicerade. Bilder med namn på brudparet och gården förekommer, men man får aldrig veta vilka gästerna är. Inte ens i lokala byaböcker förekommer utförliga presentationer. Därför kommer troligen dessa bildskatter – som är en del av vårt kulturarv att med tiden bli förpassade till glömskans mörker om ingen gör något för att försöka lyfta fram deras stora värde som kulturbärare och backspeglar till en tid som varit.
Därför vill vi försöka rädda så många bilder som möjligt i vårt närområde. Sedan vi fastställt vilka brudparet är och var någonstans bröllopsbilden är tagen vill vi identifierad så många av brudparets släktingar och gäster som det bara går. I första hand förlitar vi oss på vårt egna och andras bildarkiv och slutligen på den stora allmänheten som nu kan se bilden på nätet. Alltid är det någon som känner igen någon släkting, nära anhörig eller bekant.

En uppmaning – Dellenportalen.se vill ha kort på stora bröllop från början av 1900-talet eller tidigare, gärna från det här området
Har du ett sådant bröllopskort kan Dellenportalen.se kanske hjälpa dig att identifiera vilka gästerna är och det gör vi helt ideellt tillsammans med andra likasinnade. Den störste idealisten och kännaren är Harry Persson i Tå.

NORRBO
BRÖLLOP I BYN
År 1921 firades tre kyrkobröllop i Norrbobyn. På våren gifte sig Magnus Blom från ”Prosts”. Oskar hos Gästgivars hade pingstbröllop, Lars Andersson, Nygården, midsommarbröllop.
Dessa ynglingar gifte sig med flickor i grannsocknarna. Det bör nämnas att pingstdagen var det två brudpar som vigdes samtidigt i Norrbo kyrka, nämligen Anna och Oskar Olsson, Norrbobyn och Anna och Erik Eriksson, Nygården, Hålsjö.
Det blev naturligtvis ett stadsbesök för all handla till bröllopet men fram till tjugotalet var det dåligt med kommunikationerna så man fick åka till häst eller ta båt ifrån Norrboån och fortsätta med tåg från Näsviken till Hudiksvall.
Första lysningsdagen skulle det blivande brudparet bevista högmässan. Det var också vanligt att bröllopsgästerna bjöds personligen om de inte var långt ifrån. Nu blev det bråda dagar i bröllopsgården. Det skulle slaktas och bakas, skuras och fejas, drickat bryggats, fisken lutas. Lutfisk fick inte fattas på ett storkalas. Från granngårdarna lånades ihop bord, stolar, glas, porslin och bestick. Jag minns att det fanns en stor kaffepanna hemma som rymde femton liter och den brukade lånas ut till bröllop och begravningar. En kokerska anställdes att ta rätt på slakten, som det hette. Hon skulle göra i ordning syltor, steka kött, koka buljong m.m. Ostkakan brukade några kvinnor i byn göra. Många av de inbjudna skänkte mjölk till ostkakan. Alla rätter gick inte att iordningställa långt i förväg, emedan jordkällaren var enda förvaringsutrymmet under den varma årstiden.
Det skulle kokas kålsoppa, bruna bönor, göras färskost och grynkaka och även grynvälling och bröd. Plommon och grädde med sandbakelser var en vanlig efterrätt. Till frukost åt man korvkaka, blodkorv och stekt fläsk med lingon, efteråt dracks ölost.
Kvällen före bröllopet kom långväga gäster. De fick ligga granngårdarna om det var ont om sängplatser. Längre tillbaka i tiden bäddades storbädda och ungdomsbädda i bakstugor, loga och på vindar eller där det fanns utrymme. Man använde halmmadrasser och täcken och filtar behandlades ovarsamt därför att många spikade fast sängkläderna i golvet för att få behålla dem.
Gästerna hade också förning med sig till bröllopsgården. Den bestod av tekakor (saffransbröd). Det var stora, vida kakor som var flätade i kanten med dekorationer i samma deg. Grannbulla (mjukt rågbröd), ostkaka, mjölk, fårbogar och lår m m. För denna förning användes plägningskorgar. Sådana finns ännu kvar i många gårdar. De var till formen låga och vida med ett kraftigt handtag tvärs över, gjorda av tågor i vackra mönster.

Så kom bröllopsdagen med alla bestyr.
Bruden skulle klädas av en brudframma. De sista brudframmorna var God Margit, Hålsjö och Ida Uggla, Norrboån. God Margit hade klätt brudar i många år. Vid den här tiden bar bruden vit klänning, men före 1910 var brudklänningen svart och dekorerades med konstgjorda blommor i form av en bred krage på bröstet. Vidare hade bruden handbukett, vit slöja, kyrk krona och bälte eller myrtenkrans. Minst två par tärnor och brudsvennar följde brudparet till altaret. En fotograf var också tillkallad att under dagen fotografera alla tillsammans i bröllopsgården samt brudparet ensamt. Större delen av gästerna färdades med hästar till kyrkan. Efter vigseln fortsatte hela följet till bröllopsgården, där spelmän stod på trappan och spelade gånglåtar. Alla bjöds på vin som en välkomsthälsning.
Inne i gården stod borden dukade och en eller ett par kvinnor var i förväg tillfrågade att tillse att allt var i ordning tills bröllopsföljet anlände.
Stormålet skulle bestå av 5-7 rätter. Kokerskan och kammarkärringarna hade nu brått. En kaffekokerska var också anställd, karvaskorna fanns på plats när de behövdes. Första dagen fick tärnorna hjälpa till med att bära fram maten till borden. Brudsvennarna, som även kallades källarvåndar, fick hjälpa till med att bära fram mat mellan källare och kök. De kommande dagarna fick ungdomarna hjälpa till med sådana bestyr. Efter det att stormålet var undanstökat lystes gåvorna. Först överlämnade föräldrarna sina gåvor som i många fall bestod av en bestämd penningsumma samt en uppbäddad säng. Så fortsatte släkten och övriga gäster att lämna sina gåvor. Det bjöds på vin, spelmännen spelade, kanske en gånglåt. Mot kvällen blev det dans på logen. Första valsen skulle prästen dansa med bruden, sedan dansade brud och brudgum och så fortsatte dansen till kronan skulle dansas av bruden. En ring av unga flickor stod omkring bruden som hade en bindel för ögonen. Sedan tog hon kronan och satte den på en av flickorna. Den flicka som fick kronan skulle stå brud därnäst, trodde man. Under kvällen kom en mängd knutare som var maskerade och utklädda till olika figurer, oftast i gamla avlagda kläder. Knutarna fick också delta i dansen en stund. Flera gånger under kvällen ropades brudparet ut av knutarna för att beskådas. Det hände också att knutarna blev förplägade med något gott av brudparet.
Andra dagen var kanske något lugnare. Då förekom ofta lekar. Det hände bl. a. att någon ordnade med tingsrätt och dömde somliga bröllopsgäster för olika förseelser. När de fick sin dom, kunde de bli hjärtliga skrattsalvor. Det fanns också en lek som kallades stenkasten. Man utsåg ett par som man trodde hade bestämt sällskap. Om inte den ena parten fanns närvarande åkte någon och hämtade honom eller henne. Så fick de dansa till allas beskådande, han med en liten kont med fesslor på ryggen. Inuti konten var det en tyngd av sten och utanpå skällor och skrammel.
Tredjedagen finns det inte så mycket att skriva om. Då hjälpte ungdomarna till med att städa och skura, lämna tillbaka lånade saker m m. Innan de skildes åktes skurskjuts genom byn med häst, skrinda och utklädda passagerare. Man åkte fram och åter och det hördes på långt håll när detta följe kom. Pinglor, skällor, skurhinkar och borstar hängde och skramlade omkring kärran.
Det fanns bröllop som räckte i dagarna fem och då hände det att maten tog slut. Och tog maten slut så var också bröllopet slut.
Det firades också bröllop utan sprit och dans. Då hade man förstås andra förströelser som roade.
Jag måste berätta en liten episod som hände när vår kursledares föräldrar gifte sig i Staffas 1908. Två påhittade ynglingar satte bryderier i huvudet på kaffekokerskan. Den ene klev upp på taket med ett rep vars ände han sänkte ned genom skorstenen. Den andre grabben gick in i köket och i ett obevakat ögonblick knöt han fast repet i den stora kaffepannan. Den som stod på taket firade upp kaffepannan under spiskåpan. När kaffet skulle serveras var kaffepannan borta, men efter en stunds förvirring löste man gåtan med den försvunna kaffepannan.

Källa:
Avskrift ur boken:
Gård och Bygd under 100 år
Erik Larsson


Släktboken
Inom parentes finns en hänvisning till ”Bjuråker, Norrbo, Delsbo släktregister”.


brno-001-brollop-pipars-1910
Bröllop hos Pipars i Norrbobyn 10/4 1910 mellan (2F28) Enock Enocksson och Christina Persdotter
Bild ur Villa-Ingrid Olsson gårdsarkiv

brno-002-placering-1910

Gäster i bakre raden
1. Orr-Brita Larsson,
2. Klara Bergman
3.
4.
5. Anna Östberg (Klockars) (mor till 15 barn)
6. Brita Palm
7. Margareta Elisabet Enström
Mitten i zick zack
8. Anders Olov Östberg (Klockars)
9. Anna (i Järpen)
10. Tilda Östberg (Klockars)
11. Lina Bergen
12.
13. Anna Östberg d.y. (Klockars)
14. Hulda Palm
15.
16. Jonas Bergman
17. Margit Olsson (Villas)
18. Henrik Palm
19. Leo Enström (handlare)
20.
21. Jonas Jonsson (Såjers)
22. Jonas Blom
23. Johan Östberg
24. Hasters Anna
25. Erik Östberg (Klockars)
26.
27. Pipar-Jonke Persson
28. Klara Östberg (Klockars)
29. Carin Forsvik (brudframma)
30. Brita Jonsson (Orrens)
31. Karin Tingberg
Främre raden
32. Per Andersson, brudens far
33. Anna Andersdotter, brudens mor
34. Brud Christina Persdotter
35. Brudgum Enock Enocksson
36. Brita Kajsa Persdotter, brudgummens mor
37. Enock Strömberg, kvarnägare Bergsjö, brudgummens far

 

Som du ser behöver Dellenportalen.se hjälp med identifiering. Berätta vilka personer/nummer du känner igen och skriv det i kommentaren längst ner på sidan så för vi in dem i listan.


brno-003-brollop-norrbobyn-1911
Bröllop hos den nu försvunna gästgivargården i Norrbobyn den 5/11-1911 mellan (18Å6) Erik Olsson och Anna Blom
Fotot ägs av villa-Ingrid Olsson i Norrbobyn

brno-004-placering-1911

Bakre raden
1. Jonas Persson (Pipar-Jonke)
2. Johan Östberg (klockar-Johan) ?
3. Oskar Friberg
4.
5.
6.
7.
8.
9. Olle Olsson (Ersk-Ers)
10.
11.
12.
13.
14.
15.
16.
17.
18. Spelman
19.
20. Spelman
21.
22.
23.
24.
25.
26.
27. Anna Östberg  (klockar mor)
28. Anna Östberg (klockars)
29. Klara Östberg (klockars)
30.
31.
32.
33.
34.
35.
36.
37.
38. Anna Persson (Pipars)
39.
40.
41.
Mellanraden
42.
43.
44.
45.
46. Jonas el. Ante, Eriksson (Olsvens)
47.
48.
49.
50.
51.
52.
53.
54.
55.
56.
57.
58. Jonas Mickelsson (staffas)
59.
60.
61.
62.
63.
64.
65.
66.
67.
68.
69.
70. Villa-Margit Olsson?
71.
72. Olsvens Sigrid ?

73.

74.

75.

76.
Främre raden
77.
78.
79.
80.
81.
82.
83.
84. Anna Backlin?
85. Olof Eriksson, (Stonsen)  (brudgummens far)
86. Anna Elisabeth Fernatröm/Eriksson (brudgumens mor)
87. Oskar Olsson (brudgummens bror)
88.
89.
90. Brudgum Erik Olsson
91. Brud Anna Blom
92. Hulda Palm
93. Jonas Blom (brudens far)
94. Karin Blom (brudens mor)
95.
96.
97.
98.
99.
100.
101.
102.

brno-010-erik-anna

Erik och Anna Olsson med barnen, Helmer f. 1912, Karin f. 1913 och Tomas Erik f.1915


 

brno-013-kopia

Kopia av bröllopsbilden nedan

brno-011-jonas-charl-1910

brno-012-jo-ch-plac

Bröllop den 6 november 1910 mellan Charlotta Stadin och Jonas Mickelsson, ”Staffas” Norrbobyn. Släktboksnummer 7Å39. Bilden ägs av Maj-Britt Jonsson ”Pipars”.

 

1.

2.

3.

4.

5.

6.

7.

8.

9.

10.

11.

12.

13.

14.

15.

16.

17.

18.

19.

20.

21.

22.
Rad två

23.

24.

25.

26.

27.

28.

29.

30.

31.

32.

33.

34.

35.

36.

37.

38.

39.

40.

41.

42.

43.

44.

45.

46.

47.

48.

49.

50.

51.

52.

53.

54.

55.
Rad tre

56.

57.

58.

59.

60.

61.

62.

63.

64. Carl Wilhelm Roland komminister

65.

66.

67.

68.

69.

70. Troligen Mikael Larsson brudgummens far

71. Troligen Per Erik Stadin brudens far

72.

73.

74.

75.

76.
Främre raden

77.

78.

79.

80. Anna, syster till brudgummen

81. Lars, bror till brudgummen

82. Jonas Mickelsson Brudgum. Han blev senare både kyrkvärd och häradsdomare

83. Charlotta Mickelsson Brud

84.

85.

86.

88.

89. Längst ut i främre raden sitter 5 -åriga Eva Bergman i vit klänning

brno-012-jo-ch-1910

Brudparet Jonas och Charlotta Mickalsson ”Staffas”.
Bild ur boken. Gård och Bygd genom 100 år.

 


 

bmo-006-backen-1914

brno-007-backen-1914

Bröllop den 3 november 1914 mellan Olof Andersson och Kristina Bergfält hos Backens i Gammelsträng. Släktboksnummer 9V33

1.

2.

3.

4.

5.

6.

7.

8.

9.

10.

11.

12.

13.

14.

15.

16.

17.

18.

19.

20.

21.

22.

23.

24.

25.

26.

27.

28.

29.

30.

31.

32.

33.

34.

35.

36.

37.

38.

39.

40.

41.

42.

43.

44.

45.

46.

47.

48.

49.

50.

51.

52.

53.

54.

55.

56.

57.

58.

59.

60.

61.

62.

63.

64.

65.

66.

67.

68.

69.

70.

71.

72.

73.

74.

75.

76.

77.

78.

79.

80.

81.

82.

83.

84.

85.

86.

87.

88.

89.

90.

91.

92.

93.

94.

95.

96.

97.

98.

99.

100.

101.

102.

103.

104.

105.

106. Brudgum Olof Andersson

107. Bruden Kristina Bergfält

108. Sigrid Persdotter, brudens mor 1856 – 1931 Brudens far avled 1913

109. Johan f. 1893, brudens bror

110. Anna f. 1884, brudens syster

112. Johanna f. 1893, brudens syster

113. Siri Ulrika f. 1897, brudens syster

114.

115.

116.

117.

118.

119.

120.

121.

122.

123.

124.

125.

126.

127.

128.
brno-008-backens-olof

9V33 En bild med brudparets tre barn och Olof Andersson far, Anders Olsson 1861 – 1942
I pappas knä sitter Åke f. 1919, bakom pappan står Folke f. 1917 och bredvid mamma står Anna f. 1915.

 


 

brno-009-missionshuset-1931

Missionshuset i Norrbo 12 juli 1931.
Bröllop mellan 5Å11 Gustaf Larsson f. 24/2 1895 och 2U12 Margreta Jonsson f. 26/3 1902
Bild ur Hagans gårdsarkiv, ägd av Karin Björk. 

Bakre raden:
Nr 1. Lars Eriksson Hagans, 28 Lars Larsson Hagans, 29 Hulda Utegårn, 36 Hilda Persson g. Larsson

Mellan raden:

Främre raden:

1.

2.

3.

4.

5.

6.

7.

8.

9. Nils Andersson Hagans

10.

11.

12.

13.

14.

15.

16.

17. Brudgum Gustaf Larsson

18. Brud Margreta Jonsson

19.

20.

21.

22.

23.

24.

25.

26.

27.

28.

29.

30.

31.

32. Per Lars-Anna Eriksson Staffas

33. Anna Rask, hållande lilla Sigrid Kring

34.

35.

Barn sittande längst fram:

 


 

Dellenportalen vill rikta ett stort Tack till alla som välvilliga hjälpt oss med uppgifter som möjliggjort den här sammanställningen.
Än en gång ett stort tack.

Sammanställningen är bara ett underlag att bygga vidare på. Troligen finnas det personer och familjer som saknas, och kanske har även uppgifter blivit felaktiga.

Därför behöver vi din hjälp. Rätta oss när du ser att något blivit fel och hjälp oss att med bilder dokumentera Frisbo ännu bättre. Har du dessutom egna minnen att berätta om, vill vi att du vänligen hör av dig till Dellenportalen.

Om du uppskattar den här sammanställningen och vill stödja vårt arbete är en gåva mycket välkommen till Dellenportalens konto 6408-619 968 508 Handelsbanken Delsbo.

 

Tack för att du vill hjälpa oss – tillsammans kan vi glädja andra

Som du ser behöver Dellenportalen.se hjälp med identifiering. Berätta vilka personer/nummer du känner igen och skriv in det i kommentar längst ner på sidan så för vi sedan in det i listan. Du kan också ringa eller mejla oss på vanligt sätt. 

Tack för ditt besök!

Sammanställt av Åke Nätterö och Viveca Sundberg


Tillbaka till toppen

Dellenportalen.se | Åke Nätterö | Anderbo 62 | 820 62 Bjuråker | tel 0653-600 62
Dellenportalen.se | Viveca Sundberg | S. vägen 47 | 824 43 Hudiksvall | tel 070-521 47 10

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *