S/S Fortuna

 

Dellenportalen har med hjälp av egna-och andras bilder, tillsammans med fakta från intervjuer och skrifter ur olika arkiv, har vi sammanställt en kort historik om S/S Fortuna  och Movikens hamn.


Den här sammanställningen är sponsrad av:
Här saknar vi sponsorer. Kan Du tänka dig stödja Dellenportalen? Vill du veta hur? Klicka här. 


Åke Nätterö berättar om Fortunas ångmaskin och utflykt med Fortuna och Dellen År 2007

Gillar du den här sammanställningen får du gärna DELA oss med dina vänner

Var den här sidan intressant? Glöm då inte lägga den bland dina favoriter.

Har du en egen hemsida får du mycket gärna länka till oss

Tack för ditt besök!

 

ssf-005-hamnen-moviken

Hamnen i Moviken. S/S Fortuna är Sveriges äldsta ångbåt i drift.

Fortuna är byggd i England 1857 och levererades i delar till Hudiksvall och vidare med häst till Forsa via Södra Dellen, där hon monterades. Fortuna är en typisk representant för det engelska bogserarbåtstypen, lång och rak. Den första tiden trafikerade hon Dellen, men när sågningen vid ångsågen i Forsa kom igång omkring 1860, bogserade hon pråmar med sågade trävaror från sågen ned till järnvägsstationen i Forsa.

1878 transporterades hon per järnväg till Hudiksvall för att fortsätta sin tjänst som bogserare vid Håstaholmens sågverk. För att kunna vända i kanalen vid Håstaholmen förkortades hon 1884 och försågs samtidigt med en ny maskin om 40 indikerade hkr. Hon blev därmed också av med sin alltmer besvärande hosta, som redan i Forsa gett henne namnet ”Lungsoten”. Bakgrunden till namnet var att den gamla maskinen lät som en serie hostattacker.

1894 byttes den gamla ångpannan ut mot en ny tillverkad vid Söderhamns Mekaniska Verkstad.

1915 försågs hon med en Compoundmaskin tillverkad av CJ Wennbergs Mekaniska Verkstad i Karlstad. Denna ångmaskin sitter fortfarande i fartyget.

1930 var det åter dags för byte av ångpanna och en ny, även den från Söderhamns Mekaniska, monterades in. Denna lyftes ur 1979 och nu drivs ångmaskin av en ångpanna som eldas med olja.

Det kan vara av intresse att peka på en tid i Fortunas historia, då hon var försedd med hjälpsegel. Det var i början av seklet 1900 som hon under befälhavare Lindbloms befäl riggades med ett storsegel på stormasten och ett mesansegel på akterskeppet. Henne fart ökade därmed med ca en knop.

Till de mera lustfyllda uppdragen hörde måhända bogsering av lövade och dekorerade pråmar. Sådana utfärder var vanliga i Hudiksvall och på Dellarna omkring sekelskiftet.

Fortuna finns inte med i skeppsregistret, efterson hon bara är 3.36 meter bred och 16,16 meter lång, men man hittar henne i båtregistret som SSB-7695 med angiven användning ”ångbåt”.

Hudksvalls Weckoblad 1858
Ångsågen började byggas sommaren 1857. Då införskrev man från England ”en mängd högst kostsamma maskinerier och effekter, jemväl en ångbåt för att begagnas så väl till flottning af skogsprodukter från Herjedalen, som ock för passagerare”, berättade Hudiksvalls Weckoblad den 22 maj 1858. Notisen ångbåt är alltså den ännu existerande ”Fortuna”.

Weckobladets lista över ankommande fartyg innehöll den 27 juni 1857 ”skon. Götha från London med machinerier” och den 17 juli ”skon. Maren Catharina från London med machinerier”, vilket måste syfta på delarna till ångsågen och ångbåten.

Notisen 22 maj året därpå berättade vidare om ”Fortuna”. Fartyget hitkom i särskilda delar och forslades till Hamre by (i Forsa), där det sedermera under vintern blivit hopsatt och färdigbygdt. En profsegling dermed har nu försiggått i södra Dellen, hvarvid, förutom Länets Höfding med svit, som för tillfället vore i trakten på beväringsmönstring, flera personer från staden inbjudits, för att i färden deltaga. Seglingen säges hafa lyckats väl. ”Man önskade också Bolaget all lycka och framgång, vid utförandet av ett möjligen lika mycket vågadt som kostsamt företag”.

I dagens båtregister står ”Fortuna” som byggd 1857. Förmodligen borde man istället ange 1858 som tillkomstår, eftersom hon inte blev färdig förrän i maj 1858. Det finns dock inga uppgifter om när skrovet sjösattes – kanske var det redan på hösten 1857? Först i april 1858 köpte man i varje fall timmer till däcksplankor samt lade och drevade däcket, enligt bolagets räkenskaper.

I dessa räkenskaper kam man också läsa att ”Fortuna”s förste kapten hette C W Dickson (stundom skrivet Dixon) och att C E Dahlberg var maskinist. Ångaren hade då en högtrycksmaskin om10 nominella hästkrafter, med ett karakteristiskt läte som gav henne smeknamnet ”Lungsoten”.

Fortuna blev alltså klar före ångsågen och innan järnvägen var färdig, och de två första åren användes hon därför ute på Dellen. I augusti 1859 kunde man så inviga ångsågen med champagne, införskaffad från Stockholm. Detta år blev också slussarna färdiga och den 16 juli 1860 kunde landshövding Prytz förklara hela järnvägs-och kanalleden öppnad.

Fortuna gick sedan år efter år med virkespråmar den korta sträckan mellan ångsågen och stationen i Forsa, med en slussning på vägen.

Ny ägare
E O Regnander, initiativtagare till hela trävaruaktiebolaget, hade då lämnat detta och istället startat ett nytt avverkningsprojekt. Det fick heta Vestra Helsinglands Trävaru AB och skaffade sig avverkningsrätter till ca 300 tusen tunnland skog. Företaget köptes dock 1864 upp av det Engelska bolaget, som också ökat sina skogstillgångar ordentligt och vars framtid nu verkade säkrad.

Redan 1868 upplöstes ändå detta storföretag. Alla tillgångar (inklusive Fortuna) övertogs av ett nytt helsvenskt bolag, Hudiksvalls Trävaru AB. Där var E O Regnander åter en ledande kraft och han utsågs också 1869 till företagets disponent. Den befattningen behöll han ända till 1883, då han gammal och sjuklig fick lämna sitt livsverk.

Ner till kusten 1878
Ångsågen i Forsa räckte nu inte längre till. Från 1869 arrenderade Hudiksvalls Trävaru AB också vattensågen i Hamre, men för att klara behovet på längre sikt beslöt man att bygga en ny såg nere vid kusten.

Man utvecklade här metoden att lasta fartygen, som ankrat på redden, från s k takpråmar. För att bogsera dessa ut till fartygen och tomma tillbaka behövdes små behändiga bogserare.

År 1871 inköptes därför ångslupen ”Göten”, byggd 1861, som tidigare gått bl a till Arendal och Stjernvik för Göteborgs Ångslups AB och passargerarångaren ”Trosa” (ex Elfkungen), byggd 1858-59, som omdöptes till ”Neptun”.

År 1873 beställdes från Lindholmens varv en starkare bogserbåt, som också kunde bogsera längs kusten. Den levererades 1874 och fick heta ”Activ”.

Samma år var ju järnvägen klar till Näsviken och Fortuna behövdes inte för sitt ursprungliga ändamål. Hon fick några år bogsera sågat virke från Storån och Klubbo i Delsbo över Dellen, men hösten 1878 togs Fortuna ner till Hudiksvall för att komplettera bogserbåtsflottan där.

Då hade man redan 1876 sålt Neptun till Danmark, där hon fick heta ”Frederiksvaerk”. Trävarubolaget ägde därutöver 1882-88 ”Energic”, byggd 1869 på Lindholmen för Gefle Ångslupsbolag och senare hemmahörande i Sundsvall som ”Klampenborg” och ”Svartvik”.

Förkortad och moderniserad
Sommaren 1880 råkade Fortuna stöta på grund i Vintergatsfjärden och gick snabbt till botten. Besättningen räddade sig dock och ångaren klarade sig också bra och lyfts till ytan med hjälp av två pråmar.
Denna olycka var kanske det som gjorde att man beslöt kosta på ångaren en större ombyggnad, som genomförden 1884. Man hade funnit henne för lång för turerna med pråmar vid Håstaholmen. Fortuna förkortades nu, exakt hur mycket är oklart eftersom inga ursprungsritningar är kända. Hon fick också en ny ångmaskin, som satt kvar till 1915 då Fortuna fick sin nuvarande C J Wennberg-maskin. Nu slapp hon sitt gamla öknamn och i fortsättningen gick det ”Fort unna”.

Något om rederiets andra ångare
År 1888 köpte Hudiksvalls Trävaru AB den lilla ångaren ”Svea”, byggd med träskrov av maskinisten Allard vid Forsa ångsåg, av dennes änka. Den gick först på Dellen men flyttades sedan ner till Hudiksvall.

År 1902 lät man bygga en ny bogserångare ”Anna” från Ljusne M V, närmast som ersättning till ”Activ” som sedan såldes 1904.

År 1904 köpte man den engelska lastångaren ”Supernail”, som fick heta ”Hudiksvall” och drevs av ett särskilt rederi, Hälsinglands Rederi AB. Den såldes åter 1915.

Man disponerade också tidvis bogserångaren ”Saltvik” (ex ”Breant” ex ”Iggesund” ex ”Oskar”, byggd 1867 på Lindholmen), och 1914 inköptes ”Phoenix”/”Fenix”. Med på köpet av Hålsjösågen 1916 följde slutligen den lilla ångslupen ”Hålsjö”, som togs ner till Hudiksvall och fick där heta ”Einar”.

Sista året med takpråmar var 1968. Året därpå såldes ”Göten”, som varit med sedan Håstholmens första sågverk byggdes men som förlorat sin charm när hon motoriserades 1957. Den kom senare till Stockholms skärgård och omdöptes till ”Tjurö”.

Fortuna användes i yrkesmässig fart t o m 1961. Att hon sedan ändå fick vara kvar berodde på att två av hennes vänner, Lasse Hamrin och Rune Strömbom, gick upp till Håstaholmens dåvarande chef Olle Palmborg och bad att få rusta upp ångaren till dugligt skick. De fick ja och satsade sedan all sin fritid på Fortuna, som de därefter fick disponera mot att de betalade kolet och andra förbrukningsvaror till henne. Med sina familjer var de sedan ute med Fortuna så ofta det gick. Varje midsommarafton hissade man flaggspelet och tuffade genom Hudiksvalls skärgård ner till Saltvik.

I början av 70-talet beslöt Fortunas ägare ändå att hon skulle säljas och det uppges ha varit nära att hon då gick till skrot. Lasse och Rune fick ändå till slut överta veteranångaren för 2000 kronor och allt verkade bra. Efter några år gick dock ångpannan plötsligt sönder och en reperation skulle de inte ha råd med.

Då beslöt Iggesunds Lars G Sundblad att köpa tillbaka Fortuna, sätta in en ny ångpanna med oljeeldning och låta de två entusiasterna få ha fortsatt dispositionsrätt till ångaren. Oljeeldningen gav dock henne ett annat ljud och Fortuna blev inte lika ofta använd som tidigare men fick ändå göra turer med företagets gäster då och då.

1999 inköptes Fortuna av Stiftelsen Hudiksvalls Bruksminnen och flyttades till Moviken i Norra Dellen, där hon sedan dess har sin hemmahamn.

Källa: Saxat ur Arne Sundströms historik om Fortuna


Läs Sveriges Ångbåtsförening

Bilder

ssf-001-fortuna-i-hudiksvall

Fortuna i Hudiksvall

ssf-002-fortuna

Fortuna i Hudiksvall

ssf-003-baten-fortuna

Fortuna i Hudiksvall

ssf-004-fortuna-på-hasta

Fortuna vid Håsta något år innan hon blev flyttad till Moviken

ssf-006-hamnen-moviken-dimma

Hamnen i Moviken

ssf-007-fortuna-lagger-ut

Fortuna lägger ut från hamnen i Moviken
ssf-008-fortuna-motorproblem

Här har det inträffat en malör. Efter en kortare tur fick Fortuna motorproblem och fick bogseras tillbaka till hamnen av följebåten Dellen


ssf-009-

Tidigare maskinisten på Fortuna,  Åke Nätterö


Här finns en faktalista över fartyg faktaomfartyg.se


 

Dellenportalen vill rikta ett stort Tack till alla som välvilliga hjälpt till med bilder och uppgifter som möjliggjort den här sammanställningen.
Än en gång ett stort tack.

Om du uppskattarden här sammanställningen och vill stödja vårt arbete är en gåva mycket välkommen till Dellenportalens konto 6408-619 968 508 Handelsbanken Delsbo.

Tack för att du vill hjälpa oss – tillsammans kan vi glädja andra. 

 

Sammanställt av Åke Nätterö och Viveca Sundberg

 

 

 Tillbaka till toppen

Dellenportalen.se | Åke Nätterö | Anderbo 62 | 820 62 Bjuråker | tel 0653-600 62
Dellenportalen.se | Viveca Sundberg | S. vägen 47 | 824 43 Hudiksvall | tel 070-521 47 10

 

 

2 comments

  • Hej!
    Trevliga artiklar som jag just hittade. Fortuna är Sveriges äldsta ångfartyg. Ovan med ”rubriken” 1930 står att pannan lyftes ur. Den eller någon annan panna lyftes in igen, förmodligen modifierades den till oljeeldning. Det finns en ångpanna och det är den som är oljeeldad. Inte maskinen som det står i texten.
    Trevligt att båten finns kvar, tittar på den emellanåt när jag kommer åt det hållet. Tittar även på Tamm men det tycks inte hända så mycket mellan mina besök ungefär vartannat år.

    Är engagerad i Sveriges Ångbåtsförening och dess tidning SÅF-bladet. Kanske dags att skriva en ny artikel om ångbåtarna kring Dellensjöarna.

    • Hej Sven!

      Tack för att du påpekade den här fadäsen. Du har ju naturligtvis helt rätt, och jag har nu rättat till det hela.

      Trevligt också att du håller koll på oss.
      Med vänlig hälsning
      Åke Nätterö

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *