Flottningen på Dellarna

 

Dellenportalen har med hjälp av egna-och andras bilder, tillsammans med fakta från intervjuer och skrifter ur olika arkiv, har vi sammanställt en kort historik om flottningen på Dellarna. Allt material i den här artikeln är skyddat enligt lagen om upphovsrätt och får inte mångfaldigas utan medgivande.

Gilla oss på Facebook – Tack!

Många av flottarbåtarna var s k Lidvallsbåtar, läs här om deras historia

Gillar du den här sammanställningen får du gärna dela den med dina vänner

Var den här sidan intressant? Glöm då inte lägga den bland dina favoriter.

Har du en egen hemsida får du mycket gärna länka till oss

Tack för ditt besök!


Den här sammanställningen är sponsrad av:
Här saknar vi sponsorer. Kan Du tänka dig stödja Dellenportalen? Vill du veta hur? Klicka här. 


Använd sökfunktionen

Tryck ner Ctrl, håll kvar och tryck ner tangenten f och släpp. I sökrutan upp till höger eller ner till vänster beroende på vilken dator du har, kan du nu söka vad du vill i det dokumentet du har framför dig.


 

 

fpd-001-flottarkoja

Flottarkoja i början av 1900. Lägg märke till den höga seglarmasten som fanns på de äldsta flottarna.

 

fpd-002-parti-av-dellen

Parti av Dellen, men var någonstans?

fpd-003-grabbar-pa-flotte

På flottens baksida fanns en liten vedbod. Fr. v. okänd, Jonas Jonsson Fjärdsätter ”Sjulsen kallad”, Per Engberg Näsviken och Tage Rask Näsviken.
Troligen ligger flotten i Norrboån där man brukade bunkra upp ved, berättar Ingemar From från Hålsjö som själv varit flottare på Dellarna liksom sin far Per From som var flottningsförman.

fpd-004-grabbar-med-hakar

Nr 2 fr.v. är Per Berg och längst t.h. står Jutte

fpd-005-flottarkoja-pa-slap

Flottarkoja på släp efter en motorbåt. I bakgrunden syns sörvall i Hallbo

fpd-006-i-en-flottarkoja

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Så här kunde det se ut i en modern flottarkoja

 

Flottningen på Dellarna
Redan 1828 blev Svåga älv i Bjuråker rensad för flottning från Brännbo till Friggesund vid norra Dellen. Vad som då flottades var bjälkar och timmer till den av Strömbacka bruk uppförda sågen i Friggesund. Därifrån transporterades plank och bräder i flata båtar, s k haxar, över norra Dellen till i Hallbo för vidare transport med hästforor till Hudiksvall. Dessa haxar roddes och seglades till faktoriet i Hallbo till dess Dellarnas första ångbåt Tamm år 1842 övertog transporten tillsammans med järn-och malmtransporten Friggesund/Moviken-Hallbo och åter.

Det var först sedan Strömbacka bruks ägare baron Tamm år 1858 lät muddra Norrboån, som en led ut mot södra Dellen och havet blev möjlig. I slutet av 1850-talet hade en flottled anlagts från södra Dellen till havet förbi Dellåkvarn.
En av landets första ångsågar anlades av Engelska Bolaget i Hillen i Näsviken 1858. Bolagets timmer skulle flottas från Ljusnan via Gryttjen, Stömnesjön och södra Dellen. Ett helt otroligt projekt som brukar kallas ”motlutsflottningen”.
Även Forså bruks träsliperi anlades i slutet av 1860-talet
Under 1800-talets senare hälft började den stora trävaruexplosionen med sågar här och var kring Dellarnas stränder.
Sedan ett träsliperi uppförts i Iggesund år 1903, kom allt mer ett nytt sortiment nämligen massaved att väsentligt öka flottgodsvolymen från Dellarna

 

fpd-007-vykort-svinhammar

Vykort från Svinhammars skiljebom

fpd-008-flottarranna

Är detta en bild på flottrännan från parterren till Hybosjön? I vart fall torde den ha sett ut så här.

 

fpd-009-delsbo-stomne

Till vänster ser vi flottrännan


 

Flottgods tillfördes Dellenvattnen från andra vattendrag som till exempel Lennsjösjön.

fpd-084-s-backa

Strömbacka 1888. Lastning av timmer som flottats hit från Lennsjösjön genom Lingån, Frisbosjön och brukssjön, nu för transport ner till hamnen i Moviken. Mannen till vänster som håller i spaken till timmerspelet är Magnus Eriksson ”Lång-Eriksson”, han var bas för timmerfrakterna.

fpd-083-s-backa

Bild från 1915-1918. Från vänster, Valdemar Fernlund, Rickard Berg, Gunnar Fernlund, Gösta Sjöstedt och Knut Lejdström

 


fpd-011-lok-timmer
Här är sex vagnar lastade och klara att köras till stortäktens slut där vagnarna sedan rullar själva ner till Moviken.

Vagnarna är hopkopplade två och två med en stång emellan. På varje vagnsett (2 vagnar) satt en bromsare.

fpd-012-vagnsett

Moviken. Här kommer ett vagnsett. Nu kan bromsaren släppa upp bromsen helt så rullar vagnarna ända ut på piren.

fpd-013-avlagget-i-moviken

 

fpd-014-avlastning

Här har alla vagnarna anlänt till avlägget i Moviken. Sedan vagnarna lastats av och stängerna mellan vagnarna tagits bort, blev vagnsättet kortare så att loket kunde köra förbi på det högra lediga spåret. Lägg märke till såghuset i bakgrunden.
Vagnarna lastas av på det långa timmeravlägget.

fpd-015-vagnsett-tomt

Nu är vagnarna tömda och loket kan köra upp dem till Strömbacka igen.
På vagnen ser vi stången som tidigare satt mellan vagnarna.Där ligger även hantaget till bromsen. Men vem är mannen?

 

Lennsjösjön
För vidaretransport av virke från Lennsjösjön, längs Lingån till Frisbo, därifrån genom varpning till Strömbacka där ett spel för uppfodring stod färdigt 1884 samma år som den smalspåriga järnvägen mellan Strömbacka och norra Dellen vid Moviken stod klar. Vagnarna drogs av oxar eller hästar till 1912 då ett motorlok anskaffades. Transportleden användes till 1953 då såväl flottled som järnväg lades ned.

 

fpd-016-man-med-pickhake

Moviken 1965. Järnvägen är nu borta och en del av rälsen används här vid avlägget. Isidor Öberg i sjöstövlar och pickhake och Åkessons åkeri med Tycko Nöjd lossar kedjan till lasset.


Tuts sjöskilje
Vid Tuts skilje, där urskillning skedde av virke till olika ägare kring Dellensjöarna, var man helt beroende av vindens hjälp för frammatning av virket. Skiljet var beläget utanför intaget till Tutleden och placerad i V-O riktning med intag i vardera ändan. Under förmiddagarna, då i regel V vind var rådande, skedde insättning från den västra ändan. När den SO vinden var förhärskande, flyttades insättningen till den östra intaget.

fpd-017-tuts-sjoskilje

Tutviken. Här vid Tuts sjöskilje står Anders Olsson förman från Övernäs. Vilka är det som sitter och metar ?

fpd-018-tutviken

Tutviken. Om du vet vilka arbetarna är, får du gärna berätta det.

fpd-019-sex-grabbar-tutviken
fpd-020-tutviken-flottranna

Tutviken, här började flottrännan,t v okänd, Nils Fransson och Johan Lybeck

 

fpd-021-tutleden

Tutleden. Det flyter på bra, verkar Olle Strid (t.h.) tycka. Olle var från Flatmo. Vem är den andre?

fpd-022-tutleden-två-grabbar

Tutleden, troligen vid Tuttjärn. Anton Svensson och Karl von Walter

 

Tutleden 1873 – 1944
I slutet av 1850-talet kunde man flotta från norra Dellen till havet, dock med flera flaskhalsar längs vägen. Ett av dessa hinder var sträckan från södra Dellen genom Böle ström förbi Forsa ångsåg. Dels var passagen förbi ångsågen smal och dels skulle det finnas tillräckligt utrymme för båttrafiken. Detta var anledningen till att Strömbacka bruksägare började projektera flottled från den s.k. Tutviken i södra Dellen till sjön Ingan och från denna sjö till ån nedanför Hamre sluss.
Sedan den mark som skulle komma att beröras av flottleden inköpts började man att anlägga ett timmermagasin vid Tutviken, rymmande 30.000 timmer. Från Tutviken grävdes en kanal till sjön Ingan via den s.k. Tuttjärn. Vid grävning av kanalen träffade man närmare Ingan på berg, där man blev tvungen att spränga sig fram på en sträcka av 400 meter. Med tanke på dåtida hjälpmedel blev detta arbete mycket tidsödande. Vid kanalens början anlades en damm och från denna byggdes på kanalens botten en 1. 375 meter lång flottningsränna av 3” plank. Vid sjön Ingans utlopp anlades en damm med flottningsutskov för reglering av sjöns vattenstånd. Den s.k. sågbäcken, som leder från denna sjö breddades och fördjupades på en sträcka av 365 meter. Därefter en damm för reglering av vattenståndet i bäcken samt utgörande intag för en ränna, 977 meter lång, som utmynnade i Hamre ström.

fpd-023-vid-sjon-ingan
Vid sjön Ingan. Så här såg det ut vid Ingan där Tutrännan mynnade ut. En av personerna är Emil Olsson

fpd-024-ingans-utlopp
En bild från Ingans utlopp. T. v. om virkesbommen syns en flotte och en flottarbåt. Lägg märke till den långa flottarrännan

Denna flottled togs i användning 1873 och var i bruk till och med 1944.
Kapaciteten var låg och krävde stor manuell insats. I medeltal flottades genom detta avsnitt under de sista åren ca 12. 000 klampar per dygn. På sträckan Tutviken till sjön Ingan bedrevs arbetet i regel med dubbla skift, med 21 man på varje skift. Från och med Ingan till Hamre ström var 8 man sysselsatta i ett skift. Arbetstiden var 10 timmar. Totalt sysselsattes sålunda 49 arbetare varav hälften utgjordes av minderåriga.

Märkning
Sortering av virket skedde med ledning av märken på flottgodset. Märkning fanns dels på stockarnas mantelytor och dels på ändytorna. Ändmärkningen gjordes med skarp-eller vassmärken vilka slogs på med s.k. skarpyxor. Märkningen på ändytorna kallades vanligen stukmärken som slogs på med speciella märkyxor. I slutet av 50-talet infördes färgmärkning, vilket innebar att färg, olika för skilda virkesägare, slogs på stockens ändyta med hjälp av en hammarliknande stämpel och vars skaft var fylld med aktuell färg.

fpd-025-smedjan-ingalunda

Tidig bild från smedjan vid Ingalunda.

fpd-026-broderna-soderlund

Utanför smedjan står fr. v. okänd, Bertil (barn), Hilding, Gustav och smeden Kalle.

fpd-027-flottarbat

Här är det motorn på en flottarbåt som fått något fel.

Smedjan vid Ingalunda
I samband med anläggandet av denna flottled uppfördes vid Ingalunda invid sjön Ingans utlopp en smedja (Bröderna Söderlund) och två förrådsbyggnader. Här utfördes flottningssmiden av olika slag till hela flottningssystemet. Det var bomklavar, flottningshakar (pickhakar), bomkoppel, och allt övrigt smide som behövdes till flottledsbyggnaderna. Under senare år skedde dock upphandling av standardsmide i den öppna marknaden och till övrigt smidesarbete anlitades bysmeder.

fpd-028-flottning

Flottning förbi Forsån i början av 1900

Flottning genom Tamms kanal anlades 1944
Som ett led i rationalisering av flottning från södra Dellen anlades 1944 flottled från södra Dellens utlopp genom den gamla trafikleden Tamms kanal, varvid en flottningsränna inlades i den övre slussen. Från sjön Vågen grävdes en kanal, genom den plats där Forsa ångsåg en gång hade varit belägen, till Hamre ström. Man upptog sålunda delvis den gamla flottleden med timmermagasin vid södra Dellens utlopp, som en gång hade anlagts av det ”Engelska bolaget”. På den högra sidan utfördes enskild flottled för Forsså Bruk. Mellan dessa flottleder anordnades trafikled och hamn för allmänhetens mindre båtar.

fpd-029-tamms-kanal-karl

Tamms kanal 1945

fpd-030-tamms-kanal

Tamms kanal

fpd-031-tamms-kanal-ranna

Tamms kanal

 

fpd-065-nesviken

fpd-032-tamms-kanal-tva-grabbar

Tamms kanal

Genom omläggning av flottningen från Tutleden till den gamla trafikleden genom Tamms kanal ökades flottningskapasiteten inom detta flottningsavsnitt från ca 600 klampar per timme till ca 10. 000 och manskapsbehovet minskades från 49 till 5 man.

Mer historik och bilder på Wikipedia

 


 

Järnvägen
Det kan vara på sin plats påminna att sjötrafiken från Forsa kyrka som påbörjats 1861 upphörde 1875 då järnvägen blev utbyggd till Näsviken.

 


TAPPSTÄLLET – knutpunkten för hela Svågaflottningen.

 

 

fpd-066-klipp

fpd-067-klipp

 

fpd-037-reportage

 

fpd-033-flottleder

fpd-035-reportage

fpd-070

fpd-069-valsjön

fpd-064-bruno

Berättat av Bruno Frank i Hudiksvalls Tidning 16 juni 1990

En välskriven och utomordentligt informativ artikel av Bruno Frank och Roland Hamlin.

fpd-038-karta-tappstallet

Karta över Tappstället på 1950-talet
Som framgår av kartan stod det en matbarack intill landsvägen. dit flottarna kom för att få sig ett mål vällagad mat. En av kokerskorna var Vivecas mor, Brita Thorell.
Nu återstår enbart rester efter spismuren och några hörnstenar. Intill matbaracken stod ett stall och ett förråd som det finns husgrunder efter.
Vi efterlyser bilder från dessa byggnader

fpd-039-spismur

 

fpd-040-dass

Av sovbaracken vid Tappstället vid Svågan återstår enbart spismuren. 20 – 30 meter ifrån sovbaracken ligger det omkullrasade dasset,

fpd-041-tappstallet

Tappstället nyröjt 23 aug. 2013
För den som vill besöka denna för flottningen så viktiga plats, har Viveca S. och Åke N. nu röjt upp och snitslat den 5-600 meter långa stigen från landsvägen ner till Tappstället.

fpd-078-bomspel

 

Flottningen
Flottningen började på våren i omedelbar anslutning av islossningen som vanligtvis inträffade under första hälften av maj. Mycket av virket kom via Svåga älv ned till Friggesund, men en stor del av virket kördes vintertid ned från skogarna till stränderna runt Dellarna. Det var timmerkörare med sina hästar som stod för detta mycket arbetskrävande arbete. Virket lades på isen i vältor och mättes in av respektive köpares s.k. tummare. Senare började även lastbilar transportera virke ut på isen eller sommartid tippa det från iordningställda timmeravlägg. Timmeravlägg eller fällstolar fanns i norra Dellen i Friggesund, Anderbo, Moviken och Fönebo.

 


 

fpd-042-friggesund-flottare

Friggesund nedanför gamla landsvägsbron.

fpd-043-flottare-brote

Friggesund ovanför gamla landsvägsbron. Här har det brötat till sig ordentligt.


fpd-087-flottare

En bild ur boken ”Friggesund”,sid 171.
Från vänster, Erik bergström, Helge Sving, Ivar Karlsson, Evald Eriksson, Stig Karlsson och Helmer Karlsson.


fpd-081-frigge

Samma plats som ovan, fotad av Matts Gladh.

fpd-082-frigge

Samma plats som ovan, men nu flyter timret som det ska. Bild ur Matts Gladhs samling

fpd-080-frigge

Dammen i Friggesund. Bild ur Matts Gladhs samling


 

fpd-044-bandtraktor

Ängebo på 60-talet. Här knuffas vältorna ner i Svågan med bandtraktor

Flottningen
Flottningen förbereddes på vårvintern genom att man lade ut länsor runt virket. Länsorna bestod av långa stockar som var förbundna med varandra med s.k. bomjärn. Virke som var omringat med länsor kallades för bom.

För att förflytta dessa bommar över sjöarna användes spelflottar. En flotte var tillverkad av ett lager mycket grova timmerstockar vilka var beklädda med bräder som utgjorde flottens däck. De flottar som användes på Dellarna var försedda med koja (bostad) med liggplats för 4 till 6 man och den var försedd med öppenspis/spis för matlagning. Vissa flottar hade två spel som bestod av två runda vertikalt ställda stockar, som kallades horor. På dessa rullades linan upp manuellt. I vardera ändan av en planka (horspak) som var trädd genom i horan upptagna hål, vandrade man runt varvid en wire lindades upp på stockens nedre del. Andra flottar hade bara en speltrumma (horstock) med plats för fyra spakar. En spelwire var ca 350 meter lång i vars ände var fästad en dragg som roddes ut i hela sin längd, varpå draggen kastades i sjön. När den fått fäste i sjöbotten började manskapet en monoton cirkelgång kring speltrumman, ett slitsamt och tidsödande sätt att förflytta virket över sjöarna. Det var förståeligt om karlarna, när de efter en hel natts cirklande runt på detta sätt med blytunga ögonlock och dito ben, råkade in i en sorts halvslummer, men för varje varv, när de snubblade över den löpande linan, rycktes upp ur sitt uttröttade tillstånd.
Längs bak på flotten fanns det en eldpall, där elden ständigt underhölls och över vilken en kaffepanna oftast puttrade.
Vid gynnsam vind sattes också segel. Om vinden blåste från rätt håll, var det som regel aldrig tal om någon sömn, utan då gällde utnyttja vindens hjälp.

Senare tiders ång-och motorvarpbåtar innebar en avsevärd lättnad i flottningsarbetet. De gamla spelflottarna fick i fortsättningen i huvudsak fungera som bostadsflottar.

Varpning
Varpningen gick nu till så att varpbåten, som hade spelwiren fästad i ringbomen, gick ut till ett fäste i sjön (varpmoring), där båtens för gjordes fast. Med varpspelet, som drevs av båtens motor, spelades (varpades) ringbommen in mot båten. När virkesbommen kommit in till båten gick man till nästa fäste osv. Avståndet mellan fästpunkterna var något kortare än linans längd och varierade mellan 400-1000 meter. Varphastigheten var 0,5 á 2 km/tim. Vid varpning nerväxlades motorn varvtal så att man i varvspelet erhöll önskad dragkraft utan att motorstyrkan behövde vara stor. För bogsering med propeller fordrades däremot en kraftigare motor vilket Tamm hade, som saknade varpspel.

fpd-045-moring

Sida ur Bruno Franks detaljrika bok om ”Flottningen i Svågan”.

fpd-077-morings-stenar

 

Moring
Moringen var en lång stock som var fastkedjad vid fyra stora på sjöbotten nerlagda stenar. Möjligen var stenarna även sinsemellan förbundna med varandra. Där det fanns timmeravlägg fans det också moringar. Omkring 100-150 meter ut från stranden och med ungefär samma avstånd från varandra, fanns det moringar där ringbommen var fästad. Timmerbommens landfäste var alltid en stor sten. Dessa finns oftast kvar med vidhängande ringfäste.

fpd-047-dyktalb-flicka

Friggesund. Här ser vi en dyktalb i närbild med friggsesundsflickan Svea Leek.

Dyktalb.
Skillnaden mellan moring och dyktalb (lokal benämning diktal eller docka) är att en dyktalb (efter uppfinnaren Duc d´Albe) är buntade stockar som är nedslagna i sjöbottnen.

 

fpd-046-man-dyker

Friggesunds gamla ångbåtsbrygga och magasin.
Här dyker smeden Karl-Erik Björk i vattnet. T.h. Svågans utlopp med raden av dyktalber.

 


 

Hålsjö såg
Trävarubolaget som förvärvat Hålsjö Såg och Tegelbruk AB, där ångbåten Dellen ingick, hade 1925 uppgått i AB Iggesunds bruk och därmed behölls ”Dellen” för Dellarna, dels för sågverksrörelsen och dels för flottningsföreningens behov. För att göra båten mera effektiv för ringbomsboxering installerades 1925 ett s.k. varpspel. Med varpspelet som drevs av en särskild ångmaskin (inte den ångmaskin som drev båtens propeller) spelades (varpades) bommen in till båten.


 

Norrboån
Genom Norrboån, som var för smal för virkesbommen, fick virket flyta fritt i den svaga strömmen. Vid åns mynning samlades på nytt virket till en bom för vidare transport genom södra Dellen till Näsviken. Denna sträcka kunde ibland ta veckor om väderleken var otjänlig.

fpd-076-norrbo

Bild ur boken, Inre vattenvägar i Hälsingland
Foto, 1963 av Arne Sundström

 

fpd-075-sista-flottningen

Detta är sista flottningen genom Norrboån 1965
Bilden ägs av Ulla Olsson

fpd-079-norrbo-pir

Norrboåns utlopp med den långa pålade vågbrytaren


 

Timmeravlägget i  Moviken vintern 1958

fpd-048-lastbil

 X 5612, en av Iggesunds Bruks bilar väntar på att få tippa av sin last på isen i Moviken

Moviken vintern 1958
Den vintern arbetade undertecknad och min skolkamrat Esa Lindgren som virkesmottagare i Moviken. Vår uppgift var att ta emot hästforor och lastbilar som körde massaved. Massaveden skulle vi lägga upp i vältor för torkning. Det tyngre virkestimret tog Isidor Öberg och Herman Erlandsson hand om. När temperaturen var över 20 grader fick vi stanna hemma.

 


 

fpd-049-virke-flicka

Anderbo. Här väntar virke på att bli upplagt i vältor. Den som vinkar så glatt är Barbro Netzell från Tormyra

fpd-050-avlagg-anderbo

Det här är också vid avlägget i Skålsvedja/Anderbo

fpd-074-x-2961

Anderbo, här har Åkessons lastbil X 2961 gått igenom isen.

 

Timmeravlägget i Anderbo
Jonnie, som visserligen inte bodde i Skålsvedja, men hade en viss anknytning dit, bedrev en tid verksamhet där som blev starten till ett av de större virkesmagasinen i Dellen.
Jonnie köpte redan som 18-åring sin första lastbil och vid 25 års ålder, i slutet av 40-talet, var han ägare till 5-6 lastbilar och hade ett 20-tal anställda. Han utförde transporter av olika slag åt Strömbacka Bruk.
Våren och sommaren 1947 blev nederbördsfattig och vattnet i bl.a. Lennsjö räckte inte till för flottning ner till Strömbacka. Hela vinterns avverkning låg kvar i Lennsjön i Lensjö.
Förvaltaren på Strömbacka, Tom Fåhraeus, kallade till sig Jonnie Dahlström för att undersöka om det skulle gå lyfta upp virket ur sjön och köra det på bil till Dellen.
Jonnie fick fria händer och konstruerade tillsammans med John Hansson från Delsbo, ett spel för uppfordring av massaved. Avlägget vid Dellen byggdes vid Bränsla mellan Skålsvedja och Anderbo. Med en liten bandtraktor och några lastbilar forslades stora fyllningsmassor ner till stranden där det skapades en pir för tippning av virket ner i sjön.
Fyllnadsmassorna tog man direkt i vägbanken alldeles intill. Allt användes som utfyllnad. Även stora stubbar som blivit blottlagda kom till användning. Ett par av dom finns än idag synliga bland stenarna vid stranden. Själva avlägget blev ganska lodrätt byggt och vattendjupet var i minsta laget. Jonnie och hans manskap körde sedan timmer och massaved från Lennsjö till Anderbo med sex bilar dygnet runt den sommaren.
Något år därefter gjordes en ny utbyggnad för att få bättre vattendjup och större svängradie för de långa lastbilarna

Anderbo vintern 1959
Den vintern arbetade jag tillsammans med min far ”Annebo-Johan”, som virkesmottagare i Anderbo. Far som var mycket stark fick alltid lyfta grovändan när stora stockar skulle lyftas upp på någon välta. När de tunga lastbilarna kom ut på sjön blev det verkligen liv i isen. Den brakade och knakade och man kunde tydligt se hur den liksom sjönk under bilen. Grabbarna i hytten körde med dörrarna öppna för att snabbt kunna kasta sig ut om de gick igenom. Vilket hände mer än en gång.
Ska berätta om en episod som etsat sig fast. Vi hade avslutat en avlastning från en lastbil ut på sjön och var på våg till rast kojan för en kaffepaus, när de båda uppspelta timmerkörarna fick för sig att ”nu ska vi lägga ner dig Johan”. Pappa höll dem ifrån sig, men de fick sina händer runt honom och kunde då med gemensamma krafter lägga ner honom på isen. Han vägde omkring 120 kilo. Han blev inte arg, det blev han aldrig, men jag började gråta, för när han reste sig upp började det rinna kaffe ur hans axelväska. Termosglaset hade naturligtvis gott sönder. Det var vanligt att lastbilsgrabbarna stanna till en stund i vår rast koja sedan de lastat av. Där händ det alltid saker. Var det inte utmaningar i armbrytning eller fingerkrok med pappa, så skulle man spela kronkulor. Kronkulor var femkort med två spel och en krona i insats. Vem som vann eller förlorade minns jag inte.
På våren när isen gått upp skulle vältorna som låg utefter stranden (200-300 meter), vältas ut. Det var ett lättsamt och roligt arbete. Jag minns en midsommarafton när jag fann snö under en timmervälta. När vi gick hem för dagen gjorde jag en snöboll som jag tog med mig hem.

Flottningen upphör
På 1960-talet gick det tekniska utvecklingen väldigt fort. Skogen kom alltmer att skördas och transporteras med maskiner. Såg och yxa, hästar och kälkar blev snabbt omoderna och olönsamma. Vägar bröts till avlägsna byar och platser. Till områden som tidigare varit vildmark drog man nu vägar för att med bil hämta och transportera den gamla urskogen direkt ned till bruket utan omlastning. Flottning av virke med vattenkraft hade definitivt spelat ut sin roll i och med att 1965 års flottningssäsong var över.

När flottningen upphörde sålde flottningsföreningen allt kvarvarande flottningsmaterial inklusive bogserbåtarna Tamm och Dellen till Jonnie Dahlström på våren 1967.Under 1960-talet förfogade flottningsföreningen över 14 st. motorbåtar.
Dahlström sålde sedan ut det mesta på en auktion den 14 oktober 1967.
Dellen behöll han för egen del. Tamm ropades in av brodern Börje Dahlström för 3.000 kronor. Hur det gick sedan kan man läsa i avsnitten om båtarna Tamm resp. Dellen.

fpd-051-nasviken-flottning

Näsviken. Troligen en av flottningsförenings plåtbåtar. De kunde köra in och ut ur timmerbommarna utan minsta problem

fpd-052-bat

Hålsjö med Hålsjöholmen t.v. I båten sitter bagar Einar Gustafsson

fpd-053-hallbo-flottarkoja-bat

Hallbo från slutet av 40-talet eller början av 50. Båten är troligen en flottarbåt som kallades Långsjön och som normalt var stationerad just i Långsjön i Forsa.

fpd-054-m-s-tamm
M/S Tamm med maskinist Reinhold Fernström och skeppare Erik Persson 1951.
I förgrunden Fritz Trygg och Johan Rönnqvist (Homo-Johan)

fpd-055-fem-karlar

Bak står Reinhold Fernström och Erik Persson.
Fram fr v. Homo-Johan, Frits Trygg och Herman Erlandsson

fpd-056-fjardgatan-1965
Fjärdgatan 1965 T.v. flottbasen Bruno Frank och Herman Erlandsson

fpd-057-herman-erlandsson
Fjälgatan 1965. I förgrunden Herman Erlandsson

fpd-058-ingvar-fernstrom

Fjärdgatan 1965. Närmast kameran Ingvar Fernström

fpd-059-sigge-hansson

Fjärdgatan 1965. Till vänster ser vi ryggen på Ingvar Fernström. Närmast kameran står Sigge Hansson

fpd-060-glada-flottare

Ora 1954 Ett gäng glada flottare.
Fr.v. (Homo-Johan) Johan Rönnkvist, vit mössa Herbert Ädel, Gammelsjön, Norrbo, Herman Erlandsson med flaska, Kalle Sallander och Albert Eriksson

fpd-061-landrensning

Landrensning.
Den som ror är Kalle Sallander, Sigge Hansson i mitten och Ingvar Fernström som har haffat en massavedbit med sin pickhake.

fpd-062-elna-eriksson

Moviken med Fönebo i bakgrunden. Flickan heter Elna Eriksson född Jonsson.


 

mord-087-dellokvarn

Dellåkvarn står det på kortets baksida, men nu har vi blivit rättade av Roland Larsson som vet bättre att bilden är vid Bergforsen. Eftersom bilden är av kulturhistoriskt värde får den ligga kvar här tillsammans med Roland Larssons berättelse.

 

Hej!
Har nyligen upptäckt Dellenportalen. Riktigt intressant initiativ för en ex-hälsing att ta del av!

Det har blivit lite fel på en av Era bilder, visande två byggnader som säges vara vid Delåkvarn. Bilden visar egentligen Bergforsens flottningsstation några km uppströms från Delåkvarn. Jag besökte platsen några gånger i slutet av 1960-talet eller början på 1970-talet. Det äldre timmerhuset till höger föreföll ha varit kombination av personalutrymme, verkstad och förråd. Det nyare huset till vänster var sannolikt förläggning-kök-matsal. Lokaliseringen hängde säkert ihop med att skiljet där massaveden till Iggesund och sågtimret mot Saltvik separerades. Vad jag förstår är nu båda byggnaderna borta, rivna och/eller brända. Bifogar kartbilder, bl.a. ekonomiska kartan från 1950-talet med husen markerade.

Fortsätt det goda arbetet!
Med vänlig hälsning
Roland Larsson

mord-132karta

mord-131-karta

Tack Roland för all informativ hjälp och för utomordentliga kartbilder.


 

fpd-063-slutdestination

Slutstation för virket var fabriken i Iggesund.


 

Källor:
Conrad Holms historik om ”Dellenvattendragens Flottleder”.
Några blad ur Norrbo socknens Historia, av Albin Gunst
Gård och Byggd genom 100 år. Studier i Norrbos historia
Båttrafiken på Dellarna, av Albin Gunst

Läs mer om Dellarnas flottningsbåtar som tillverkades av Lidwalls i Leksand http://www.lidwallsbatar.se

 



Dellenportalen vill rikta ett stort Tack
till alla som välvilliga hjälpt oss med bilder och uppgifter som möjliggjort den här sammanställningen.

Om du uppskattar den här sammanställningen och vill stödja vårt arbete är en gåva mycket välkommen till Dellenportalens konto 6408-619 968 508 Handelsbanken Delsbo.

Tack för din hjälp – tillsammans kan vi glädja andra. 

Tack för ditt besök!

Sammanställt av Åke Nätterö och Viveca Sundberg

 

 Tillbaka till toppen

Dellenportalen.se | Åke Nätterö | Anderbo 62 | 820 62 Bjuråker | tel 0653-600 62
Dellenportalen.se | Viveca Sundberg | S. vägen 47 | 824 43 Hudiksvall | tel 070-521 47 10

 

 

 

3 comments

  • Mannen med vit keps heter Herbert Ädel Gammelsjön Norrbo

  • Bilden från Tutviken (här började flottrännan) ägs av min farmor Annie Jansson f. Persson med. Den föreställer från vänster enligt baksidan: Okänd, Nils Fransson en granne till Johan Lybeck som är till höger på bilden. Johan Lybeck var farmors morfar och var född 1878 i Söderäng, Forsa

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *